Verktyg för Achievers 2.5. Glöm aldrig vem som kör Bengt Elmén Sothönsgränd 5 123 49 Farsta Tel 08-949871 Fax 08-6040723 http://www.bengtelmen.com mailto:mail@bengtelmen.com Ska man kunna tackla sina problem på ett konstruktivt sätt i livet så krävs att man känner ett ansvar oavsett i vilken situation man hamnar. Min första bok Ditt ansvar och mitt handlade helt och hållet om detta ämne. Kanske för att jag såg, och fortfarande ser, ansvar som något grundläggande för att vi ska kunna leva harmoniskt i våra liv. Här kan du läsa ett utdrag ur den: http://www.bengtelmen.com/pdf/utdrag.pdf Vi försöker inte sällan fly bort från vårt ansvar när vi stöter på motgångar och motstånd. Det känns bättre att skylla problemen som vi upplever på någon annan. På så sätt försöker vi lura oss själva att tro att det inte är vi som bär ansvaret för att hitta lösningen på en svår situation, men det gör bara saken värre. Om vi inte gör någonting åt det som är svårt så kommer det bara bli ännu svårare med tiden. Tänk dig att du upplever vissa samarbetsproblem med en kollega på jobbet. Om du inte tar upp problemen kommer de bara bli värre, vilket kan leda till att du hamnar i en riktigt knivig situation. Ert samarbete kommer att bli mindre effektivt, och folk runt omkring dig kanske börjar fråga sig om du verkligen gör ett bra jobb. Därför är det bättre att ta itu med problemen på ett tidigt stadium. För att kunna göra det måste du inse att det inte leder någonvart att skylla sin egen situation på någon annan. Självklart är det inte alltid ditt fel, men det är i vilket fall som helst ditt eget ansvar att hitta en väg ut ur situationen. Du kan till exempel halka på ett bananskal. Det var naturligtvis inte ditt fel att skalet låg där, och därför känner du att du har rätt att skälla på den som lade det där. Men vad tjänar det till? Får det dig att må bättre? Hur som helst så är det ditt ansvar att plåstra om dig själv och se till att du kan gå vidare. Samma sak gäller när du inser att pappret är slut i kopiatorn, just då du har som mest bråttom. Du skulle ta en kopia på ett viktigt kontrakt som du skulle presentera för en ännu viktigare kund som faktiskt sitter och väntar. Du förbannar maskinen och den person som var där innan dig utan att fylla på papper. Till vilken nytta, måste jag fråga igen. Kopieringsmaskinen kommer sannerligen inte fylla på sig själv bara för att du slår på den. Tyvärr vet du inte vem det var som använde den sist, så du vet heller inte vem det är som ska ha sig en bläcka. Och även om du visste det skulle en sån reaktion inte heller vara så konstruktiv. Folk reagerar inte så rationellt när man skäller på dem. Ett konstruktivt och ansvarsfullt tillvägagångssätt skulle i den här situationen kunna innebära att du tar upp frågan på nästa personalmöte. För stunden finns det inte så mycket annat att göra än att fylla på papper i maskinen. Att skrika och slå är bara slöseri med tid och energi. Ibland måste man acceptera världen som den är och försöka lära sig att leva med att man inte alltid kan ändra på rådande omständigheter. I alla fall inte med det samma. Något som skulle kunna hjälpa människor att ta mer ansvar i en organisation är raka rör. Raka rör innebär att alla som är inblandade i ett projekt vet vad som förväntas av dem. Tyvärr är detta inte alltid fallet i arbetslivet, och jag tror att det alltför ofta är det som är anledningen till att man lämnar en organisation.
Om du inte vet vad som förväntas utav dig är det nästan omöjligt att göra ett bra jobb. Då vet du ju inte hur ditt arbete värderas, eftersom kraven kan ändras från dag till dag. Det försätter dig i en väldigt sårbar situation, och i det långa loppet är det få människor som finner sig i detta. Det är nästan som att vara en betjänt, för om du inte vet vilka regler som gäller så kan du ju vare sig acceptera eller ifrågasätta dem. Då kan du varken säga ja eller nej. Företag som behandlar sina medarbetare på det sättet kommer inte att överleva länge. Det är kanske ännu vanligare att vi försöker fly bort från vårt eget ansvar när vi stöter på svårigheter i våra relationer. När vi argumenterar med någon är det inte ovanligt att vi pekar på honom eller henne och skriker: "Allt är ditt fel!" Men när du gör det ska du komma ihåg att det alltid är tre fingrar som pekar åt det andra hållet tillbaka på dig själv. Detta påminner oss om att det aldrig bara är en persons fel när någonting går fel. Varje relation är ett samarbetsprojekt, därför är det lika mycket bådas ansvar när saker och ting skär sig. Det är så lätt att skylla på andra när det blir fel. Det innebär ju att du inte behöver ändra på ditt eget beteende. Du behöver inte tänka på att ändra din egen inställning. För du är ju redan perfekt. Det finns ingenting som kan förbättras. Förresten är du född sådan, så hur skulle du kunna ändra på något? Du kom färdigpaketerad. Det får ju omvärlden finna sig i. Det är inte ditt fel. En sådan här attityd kommer att göra varje relation omöjlig för dig. För alla människor förändras hela tiden. Det speglas i kontakten människor emellan, och därför förändras också alla relationer. Om du inte inser detta är du riktigt illa ute. Om du tror att en relation kommer vara den samma år ut och år in är det nog bäst att du drar dig ur. I dessa tider när allt runt omkring oss förändras kan det gå illa för den som envisas med att stå still. Bilden av den pekande handen här ovan kan också ses som en metafor för tanken om hur allting som sker i den yttre världen är en reflektion av det som försiggår i det inre. De problem som du upplever i ett förhållande till en annan människa kan alltså ses som en återspegling av det som pågår i ditt inre. Jag vet att det här kan låta konstigt för många, men ge mig en chans att förklara vad jag menar. Jag ska ge er ett exempel ur mitt eget liv. Jag kan bli ganska irriterad ibland när mina personliga assistenter inte förstår vad jag menar. Det kan bli rätt tröttsamt att alltid behöva be om hjälp med varje liten detalj i vardagen, och sedan vara tvungen att förklara hur hjälpen ska utföras. Ofta är det bara små bagateller som orsakar irritationen, och jag brukar fråga mig själv. Hur kan någon inte förstå en så enkel uppgift? Hur kan en person vara så korkad? Efteråt, när irritationen har lagt sig och jag tänker över det hela, frågar jag mig om jag verkligen gett dem all den information de behövde. Satte jag in uppgiften i sitt rätta sammanhang? Förklarade jag varför jag ville att den skulle utföras på ett visst sätt eller tog jag bara för givet att de skulle förstå vad jag menade? När jag ställer dom här frågorna till mig själv kommer jag ofta fram till att jag kunde ha gjort saker och ting bättre. Jag inser varför jag blev missförstådd, och att felet egentligen var mitt eget. Det som vi inte gillar runt omkring oss kan alltså ses som en projektion av något som finns inom oss själva. Att inse detta kan dessvärre vara ganska smärtsamt. Det är mycket lättare att skaffa sig en syndabock. Du kan själv pröva om det här resonemanget stämmer i praktiken genom att göra övningarna sist i det här avsnittet. För det mesta finns det många personer och institutioner att skylla på när vi stöter på motgångar och problem. Handlar det om jobbet kan man alltid skylla på chefen eller på företagsledaren. Eller så kan man skylla på den där omorganisationen som introducerades i förra månaden, eller på facket som accepterade den. Upplever du allvarligare svårigheter i ditt liv kan du givetvis skylla på Gud eller på dina föräldrar som satte dig till världen. En del människor gillar att intala sig själva att de inte kan förvänta sig något annat bara för att det eller det hände under deras barndom. Men även om din uppväxt var olycklig kan du inte använda det som förevändning för att inte försöka förbättra din nuvarande livssituation. Det är också populärt att skylla på regeringen eller på politikerna i största allmänhet. Det är ett ganska praktiskt sätt att intala sig själv att det inte finns så mycket att göra. Det tankesättet innebär att vanliga människor är maktlösa och att all makt ligger hos politikerna, men det är ju faktiskt inte så det fungerar. Makt är i stor ut- 2
sträckning en fråga om attityd. Den som känner sig maktlös är maktlös. Men den som kan agera och ta initiativ har makt. När vi försöker lägga skulden för de problem som drabbar oss på någon annan är det ofta för att undvika att själva bli tvungna att ta itu med svårigheterna. Vi försöker med andra ord hitta en väg runt problemen istället för att lösa dem. Sådana genvägar kan i slutändan visa sig vara rejäla omvägar. En positivare inställning till vad vi menar med ansvar skulle kunna hjälpa dig att undvika sådana omvägar. Tyvärr anses ansvar ofta vara något nedtyngande som begränsar vår frihet. Men det är fullt möjligt att istället se ansvar som något som kan ge oss större frihet. Att jag har ansvar för mitt eget liv innebär också att jag kan välja vad jag vill göra med det. Ingen annan har rätt att bestämma över hur jag ska leva. Att ta ansvar kan på så sätt ge en känsla av frihet. Det understryker min frihet att välja. Det kan få mig att känna mig starkare, eftersom jag vet att allt är upp till mig. Det är upp till mig om jag vill ta itu med ett problem eller inte. Därför kan man säga att jag äger de problem som omgärdar mig. Det är min sak huruvida jag väljer att ta itu med dem eller inte. Väljer jag att inte göra något åt dem kommer de förmodligen att förbli olösta. På så sätt kan jag forma mitt eget liv och bestämma hur det ska se ut. Jag är konstnären och livet är mitt verk. 3
4 A. Att speglas Tänk på tre personer som du verkligen tycker mycket om, antingen i din närhet eller ute i världen, och skriv deras namn i respektive ruta. Skriv också upp några av de egenskaper hos varje person som du tycker om och uppskattar.
5 B. Att speglas Tänk nu på tre personer som du verkligen inte tycker mycket om, antingen i din närhet eller ute i världen, och skriv upp deras namn i respektive ruta. Skriv också upp några av de egenskaper hos varje person som gör att du inte tycker om dem.
6 C. Att speglas Försök nu att samla de positiva och negativa egenskaperna från övning A och B i den här cirkeln. Finns det någon eller några av de egenskaper som du har skrivit upp som du inte kan hitta hos dig själv.