Tillgänglighetspolicy för offentlig utemiljö i Linköpings kommun

Tillgänglighetspolicy för offentlig utemiljö i Linköpings kommun med riktlinjer för en tillgänglig och användbar utemiljö för personer med nedsatt funktionsförmåga Teknik- och samhällsbyggnadsnämnden Antagen av Kommunfullmäktige 08.01.29

Innehållsförteckning FÖRORD... 3 1. UTGÅNGSPUNKTER FÖR GOD TILL- GÄNGLIGHET... 4 1.1 Funktionsnedsättning och funktionshinder...4 1.2 Tillgänglighet...5 1.3 Internationella överenskommelser och svensk lagstiftning...5 1.4 Enkelt avhjälpta hinder...5 1.5 Tillgänglighet till allmänna platser och andra anläggningar än byggnader...6 1.6 Varsam anpassning...6 2. TILLGÄNGLIGHETSPOLICY...7 2.1 Kommunala mål och prioriterade åtgärder...7 2.2 Tillgänglighetspolicy...7 3. RIKTLINJER FÖR TILLGÄNGLIHET...9 3.1 Gångbanor och gångvägar...9 3.2 Ramper och trappor...12 3.3 Ledstråk för synskadade...14 3.4 Gångpassager och övergångsställen...15 3.5 Signalreglering...17 3.6 Kollektivtrafik...18 3.7 Handikapparkering...19 3.8 Markutrustning, möbler, skyltar mm...20 3.9 Belysning...22 3.10 Uteserveringar och offentliga toaletter...23 3.11 Lekplatser...24 3.12 Vegetation...25 3.13 Tillgänglighet till natur...27 4. DRIFT - SKÖTSEL OCH UNDERHÅLL... 28 5. KÄLLFÖRTECKNING... 28 Det ska finnas soffor eller andra vilplatser på ett avstånd av högst 200 meter. 2

FÖRORD Alla medborgare med någon form av nedsatt funktionsförmåga ska utifrån sina förutsättningar ha möjlighet att leva ett med andra medborgare likvärdigt liv. Tillgänglighet för alla är ett jämlikhetskrav och en demokratifråga. Det ska vara enkelt att ta sig till samhällsservice, affärer, fritidsaktiviteter, kultur, möten och upplevelser i den offentliga miljön. Därför är det också självklart att alla ska kunna ta sig fram på gator, torg och parker samt att åka med kollektivtrafiken. God tillgänglighet skapar valfrihet och ett större oberoende för den enskilde. Att kunna använda vår gemensamma miljö på likvärdiga villkor är positivt för självförtroendet. Ökad självständighet och trygghet ger ökad aktivitet, och därmed bättre fysisk och psykisk hälsa. Åtgärder för att öka tillgängligheten för personer med nedsatt funktionsförmåga ger också en bättre miljö för barn, småbarnföräldrar, äldre och människor som är tillfälligt skadade eller sjuka. Teknik- och samhällsbyggnadsnämnden i Linköpings kommun har ansvaret för kommunens yttre offentliga miljön, som består av gator, gångoch cykelvägar, torg, parker, grönområden och naturområden. Tillgänglighetspolicyn med riktlinjer och exempel på godtagbar gestaltning är ett led i arbetet för ett tillgängligare Linköping. Muharrem Demirok Ordf. i Teknik- och samhällsbyggnadsnämnden Hand i hand mot en tillgängligare stad. 3

1. UTGÅNGSPUNKTER FÖR GOD TILLGÄNGLIGHET 1.1 Funktionsnedsättning och funktionshinder Det är viktigt att skilja på begreppen funktionsnedsättning och funktionshinder. En person med funktionsnedsättning har någon form av begränsning, som gör det svårare att klara sig i utomhus. Funktionshinder kan undvikas om den fysiska miljön anpassas efter en personens funktionsförmåga. Med funktionsnedsättning avses människor som har nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Orsaken till nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan vara många. Gångsvårigheter kan orsakas av balansrubbningar, nedsatt koordination eller nedsatt ork och uthållighet t.ex. på grund av hjärt-, kärl- eller lungsjukdomar. Även nedsatt funktion i armar och händer kan begränsa möjligheterna att stödja sig, ta sig fram, hålla emot, nå och öppna eller stänga. Smärta kan påverka rörelseförmågan. Nedsatt orienteringsförmåga kan bl.a. bero på syn- eller hjärnskador som ger fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar. Med kognition menas förmågan att minnas, orientera sig i tid och rum, problemlösningsförmåga, numerisk och språklig förmåga mm. Att orientera sig innebär att veta var man är, hitta dit man ska, förstå när man är framme och att uppfatta rum. Med synskada menas att man är blind, gravt synsvag med ledsyn, synsvag med nedsatt synskärpa eller har ett begränsat synfält eller har annan begränsning av synförmågan. Använder man rullstol eller är kortväxt kan man på grund av sitt låga synfält ha svårt att orientera sig i vissa miljöer och läsa information. Personer med hjärnskada och/eller psykisk funktionsnedsättning har svårt att sortera, bearbeta och använda information och det påverkar orienterings förmågan. Det finns stora skillnader mellan människors funktionsnedsättningar. Man kan ha flera funktionsnedsättningar tex. nedsatt syn och nedsatt hörsel. Det finns också många andra funktionsnedsättningar som påverkar möjligheterna att klara sig i utemiljön, t.ex. blödarsjuka, elöverkänslighet, epilepsi, inkontinens, stomi, magoch tarmbesvär, kortväxthet, psoriasis och psykisk ohälsa. Det normala åldrandet innebär också att funktionsförmågan avtar. I Linköpings kommun finns det ca 3 500 innevånare med omfattande rörelsenedsätttningar, varav ca 1 400 personer använder rullstol. Ytterligare ca 3 500 innevånare har lättare rörelsenedsättningar. Cirka 2 700 invånare har nedsatt syn och ca 200 personer är blinda. I kommunen har ca 5 500 personer hörselnedsättning och använder hörapparat samt ca 300 personer är döva. Antalet människor med allergier och astma har ökat kraftigt under de senaste decennierna. I dag har ca 15 000 personer astma. Cirka 500 personer har någon form av psykiskt funktionsnedsättning. Övergripande åtgärder för ökad tillgänglighet Här visas ex på övergripande åtgärder för att öka tillgängligheten för människor med nedsatt rörelseeller orienteringsförmåga. Detaljkrav redovisas i kapitel 3. Nedsatt rörelseförmåga Skapa korta avstånd mellan angöringsplatser och entréerna till viktig service, andra samhällsfunktioner och bostaden. Skapa alternativa vägar att nå viktig service och andra samhällsfunktioner. Skapa vilmöjligheter utmed rörelsestråk. Skapa vindskydd som underlättar framkomligheten på viktiga gångstråk. Göra entréer tillgängliga för alla. Nedsatt oriteringsförmåga Skapa sammanhängande gångytor som synskadade kan följa, sk ledstråk. Detta är särskilt viktigt för att underlätta orienteringen över stora öppna platser. Belysningen ska vara bra och fri från bländning. Extrabelysning ska användas för att markera viktiga detaljer och ledstråk. Undvik material som ger reflexer. En god belysning är förutsättning för läppavläsning. Använd färgsättning för att underlätta rumsuppfattning och orientering. Skapa en låg ljudnivå från bakgrundsljud. Ekoeffekter försvårar orienterbarheten. Ljussignaler och ljuslarm ska även signaleras med ljud. Komplettera skyltar och ljud- och ljussignaler med taktil (beröring) information. Skapa miljöer med låg ljudnivå från bakgrundsljud. Ekoeffekter försvårar avståndbedömningen och uppfattningsförmågan. Ljudsignaler och larm ska även signaleras optiskt. Skapa en lättorienterbar miljö. Detta kan bl.a. ske genom små överblickbara enheter, få ändringar av riktningen, få alternativ när 4

man ändrar riktningen, logisk placering av olika funktioner där man förväntar sig att de ska finnas tydliga rumsformer och rumssamband, orienteringspunkter, färgsättning och belysning som förtydligar miljön, samt tydliga skyltar med lättförståeliga och vanligt förekommande symboler, sk pictogram. Det är viktigt att intrycken från olika sinnen är samstämmiga och inte ger dubbla budskap. Enkelhet och tydlighet är särskilt viktigt i stressiga och komplexa miljöer med mycket trafik och rörelse. Allergier och annan överkänslighet Undvik ämnen, material, växter och dofter som kan vara allergiframkallande eller som kan ge särskilt känsliga personer besvär. Växter med allergiframkallande pollen eller dofter ska begränsas och placeras på betryggande avstånd från miljöer där människor med allergier och annan överkänslighet vistas ofta. Beakta risken för allergireaktioner vid anläggningar som kan sprida djurepitel, dvs hår, mjäll från djur. Städa vid tillfällen då få riskerar att utsättas för partikelspridning och dofter från rengöringskemikalier. 1.2 Tillgänglighet Vedertagen definition av tillgänglighet är: Tillgänglighet är möjligheten att nå målpunkter i samhället (Andersson, 2004). Begreppet tillgänglighet avser mötet mellan individens funktionella kapacitet och den fysiska miljöns krav/utformning. Tillgänglighet är därmed ett relativt begrepp som omfattar två komponenter: person och miljö. Tillgänglighet används alltmer som ett objektivt begrepp, dvs. en beskrivning av mötet människa -miljö utifrån fastställda normer, baserad på professionella och tillförlitliga mät- och bedömningsmetoder (Iwarsson, Ståhl, & Carlsson, 2003). Tillgänglighet och användbarhet Att en plats är tillgänglig innebär att man självständigt kan ta sig fram i miljön. Att platsen är användbar betyder att man kan vistas i miljön och använda den till avsett ändamål. 1.3 Internationella överenskommelser och svensk lagstiftning På internationell nivå gäller FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med nedsatt funktionsförmåga och FN:s standardregler, som säkerställer delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning. Plan- och bygglagen (PBL 1987:10) ställer krav på tillgänglighet vid nybyggnation (2 kap. 4 pkt 5) och iordningställande av tomtmark (3 kap. 15 pkt 5). I kapitel 3 föreskrivs också att tomtmark ska hållas i vårdat skick och att lekplatser och fasta anordningar på lekplatser ska underhållas så att risken för olycksfall begränsas (3 kap. 17 ). Krav på tillgänglighet i byggnader framgår av lag (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, mm samt i tillhörande förordning (1994:1215). En ny paragraf i plan- och bygglagen om enkelt avhjälpta hinder i befintlig miljö trädde i kraft den 1 juli 2001 (PBL 2001:146, 17 kap 21 a ). Med stöd av 6 Plan och byggförordningen (1987:383) föreskriver boverket om tillgänglighet och användbarhet på allmäna platser och andra områden en byggnader. 1.4 Enkelt avhjälpta hinder Riksdagen antog i maj 2000 propositionen Från patient till medborgare en nationell handlingsplan för handikappolitiken där man särkilt lyfter fram ökad tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse eller orienteringsförmåga. I juni 2001 fastställdes tydligare krav på tillgänglighet i Plan- och bygglagen. En ny paragraf i plan- och bygglagen om enkelt avhjälpta hinder trädde i kraft den 1 juli 2001 (PBL 2001:146, 17 kap 21 a ). Paragrafen föreskriver: I byggnader som innehåller lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser skall enkelt avhjälpta hinder mot lokalernas och platsernas tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga undanröjas i den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. Boverket definierade enkelt avhjälpta hinder genom föreskrifter i författningssamlingen BFS 2003:19 HIN 1, 5, med tillhörande allmänna råd (se Enklare utan hinder, Boverket 2005). Förekrifter som berör den yttre miljön redovisas i kapitel 3. Med enkelt avhjälpta hinder avses sådana hinder som med hänsyn till nytta av åtgärden och förutsättningarna på platsen kan anses rimliga att avhjälpa. De ekonomiska konsekvenserna får inte bli orimligt betungande för fastighetsägaren, lokalhållaren eller näringsidkaren. I de allmänna råden till föreskriften ges exempel på hur man bedömer enkelt avhälpta hinder. Här anges ocså hur prioritering ska ske om det av ekonomiska skäl inte kan ske direkt. Råden anger att: Prioritering bör vara grundad på en plan som redovisar vilka skäl som finns för att inte undanröja enkelt avhjälpta hinder omedelbart. I planen bör anges när ett sådant hinder skall undanröjas. 5

Med enkelt avhjälpta hinder menas bl.a.: lutande trottoarer nivåskillnader ojämna markbeläggningar ränndalar trottoarkanter bristande kontrastmarkering bristande varningsmarkering utstickande byggnadsdelar t.ex. trappor bristande skyltning brister i ljudmiljön bristande eller bländande belysning brist på och bristande utformning av balansstöd bristande utformning av biluppställningsplatser för handikappfordon Även om dessa hinder är enkelt avhjälpta var för sig innebär den stora volymen av åtgärder att det behövs stora resurser samt tid för samråd och förankring med handikapporganisationerna. För att skapa en bra helhetsmiljö finns det i vissa fall skäl att vänta med vissa åtgärder så att de kan göras i samband med andra åtgärder, t.ex. gatuombyggnader och ledningsarbeten. Ett alltför snävt synsätt på enkelt avhjälpta hinder som snabbt ska åtgärdas kan innebära att möjligheter till helhetslösningar försvåras och att de svårare hindrena blir ännu svårare att lösa. 1.5 Tillgänglighet till allmänna platser och andra anläggningar än byggnader Boverket definierade tillgänglighet vid nybyggnad av allmänna platser och andra anläggningar än byggnader i författningssamlingen BFS 2004:15 ALM 1, med tillhörande allmänna råd. 1.6 Varsam anpassning Förbättrad tillgänglighet ska ske på ett sådant sätt, att kulturhistoriska värden kan bevaras Samhällets krav på tillgänglighet enligt plan- och bygglagen (3 kap. 10 ) får inte tillämpas så att tillgänglighetskraven inte tillgodoses. Däremot kan krav på tillgänglighet inte alltid tillgodoses fullt ut i särskilt värdefulla byggnader och miljöer (förvanskningsförbudet 3 kap. 12 ). Åtgärder ska dock alltid vidtas för att uppnå största möjliga tillgänglighet om det kan ske med respekt för byggnaden och miljöns kulturhistoriska värden. Varsamhet ska utifrån sociala hänsyn iakttas vid alla förändringar av såväl gammal som ny bebyggelsemiljö i syfte att behålla egenarten i den befintliga miljön. Nya omtyckta promenadstråk växer fram i Linköping. I utformningen av dessa är det viktigt att tänka på att de ska vara tillgängliga för alla. 6

2. TILLGÄNGLIGHETSPOLICY 2.1 Kommunala mål och prioriterade åtgärder Handikappolitiskt program 2004-2007 Kommunens handikapppolitiska program 2004-2007 utgår från visioner och mål som vill att människor med nedsatt funktionsförmåga har rätt till full delaktighet och jämlika levnadsvillkor i samhället. Programmet utgör en vägledning för ansvariga nämnder, styrelser, förvaltningar mfl att verkställa föreslagna och prioriterade åtgärder utan rangordning. Teknik- och samhällsbyggnadsnämnden har liksom övriga nämnder skyldighet att årligen beskriva, budgetera och följa upp konkreta åtgärder utifrån de mål och åtgärder som presenteras i det handikappolitiska programmet, både på kort och lång sikt. Fysisk planering I det handikappolitiska programmet anges bl.a. att: allmänna platser och kommunala lokaler ska göras tillgängliga och användbara för personer med nedsatt funktionsförmåga. tillgänglighet och användbarhet ska tydligt anges i all kommunal upphandling. Prioriterade åtgärder är bl.a. att : utarbeta tillgänglighetsplan för den yttre miljön i kommunen samt för kommunens egna lokaler och anläggningar. ange tillgänglighet och användbarhet i det markupplåtelseavtal som träffas mellan kommunen och byggherren. samråd kontinuerligt sker med handikapporg- anisationerna och kommunala handikapprådets arbetsgrupp för bygg och tillgänglighet. kommunens tillgänglighetsguide är lättillgänglig och revideras kontinuerligt. Kommunikationer Det handikappolitiska programmet anger vikten av att: väg- och gatunätet utformas och sköts så att alla trafikanter - med hänsyn till sina förutsättningar och begränsningar - ska kunna färdas i en god trafikmiljö och på ett trafiksäkert sätt. kollektivtrafiken är tillgänglig för alla. en god kvalité upprätthålls och att uppföljning sker av synpunkter som resenärerna lämnar. Prioriterade åtgärder är bl.a.: bygga busshållplatser som underlättar på- och avstigning för personer med nedsatt funktionsförmåga. Kollektivtrafiknämnden ansvarar för den lokala trafikeringen med allmän kollektivtrafik och särskild kollektivtrafik, som inbegriper färdtjänst för människor med rörelsesvårigheter eller andra funktionshinder. Teknik- och samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för att busshållplatserna ger god tillgänglighet till bussarna. Byggnämnden har myndighetsansvar för att såväl kommunen som privata fastighetsägare följer planoch bygglagens krav på tillgänglighet. Teknik- och samhällsbyggnadsnämnden ska medverka till att skapa god tillgänglighet och anslutning mellan den offentliga utemiljön och den inre och yttre miljön för intilliggande fastigheter. 2.2 Tillgänglighetspolicy Tillgänglighetspolicyn redovisar Linköpings kommuns syn på tillgänglighet för människor med nedsatt funktionsförmåga. Policyn redovisar också mål och riktlinjer på god planering och gestaltning för ökad tillgänglighet. Riktlinjerna utgör exempel på en minimistandard på en tillgänglig miljö som ska uppnås vid alla nybyggnationer, renoveringar och ombyggnationer av den offentliga miljö som nämnden förvaltar. Riktlinjerna gäller både enkelt avhjälpta hinder och mer svåråtgärdade hinder. Policyn och riktlinjerna vänder sig till beslutsfattare, planerare, projektörer, byggherrar och utförare. Policyn och riktlinjerna ska också kunna användas som stöd i Byggnämndens myndighetsutövning för att säkerställa att kvartersmark, samt byggnader och anläggningar på privat mark anpassas till människor med nedsatt funktionsförmåga. Utbildning, information och bemötande Inom kommunen ska såväl politiker som tjänstemän ha god kännedom om människor med nedsatt funktionsförmåga, behov av tillgänglighetsåtgärder, lagstiftning och kommunens handikappolitiska program. Kunskaperna om granskning ur tillgänglighetsperspektivet vid projektering och byggande ska förbättras. Utbildningen ska anordnas i samverkan med handikapporganisationerna. Kommunen har ett ansvar att utveckla information och dokumentation så att den blir tillgänglig för alla. All personal ska ha de kunskaper och erfarenheter som krävs för att tillämpa en 7

proffessionell hållning i varje möte med människor med nedsatt funktionsförmåga som har behov av kommunens tjänster. Planerings-, projekterings- och byggprocess Tillgänglighetsfrågor måste uppmärksammas under hela processen från översiktsplan till byggnader, anläggningar och miljöer tas i bruk. Mål om tillgänglighet ska anges i den översiktliga planeringen och konkretiseras i detaljplaner och byggnadsritningar. Kommunens övergripande mål är att Tillgängligheten i inom- och utomhusmiljön ska vara anpassad så att personer med nedsatt funktionsförmåga så långt möjligt ska kunna klara sig själv. Särskilt vid upprättande av fördjupade översiktsplaner ska hänsyn tas till topografiska hinder så att de går att åtgärda i detaljplaneskedet. Tillgängligheten ska behandlas i alla detaljplaner. Närhet, framkomlighet, höjdsättning, driftaspekter för rationell städning, snöröjning och halkbekämpning ska behandlas. Förvaltningsskedet är särskilt viktigt för att tillgänglighet och användbarhet ska upprätthållas. I befintliga miljöer ska kommunen inventera och analysera alla brister på tillgänglighet inom sina verksamhetsområden. Handikapporganisationerna ska ges möjlighet att delta i framtagandet av tillgänglighetsplaner. Vid om- och nybyggnation påverkas möjligheterna att uppnå hög grad av tillgänglighet av bl.a. topografiska förutsättningar, olika funktionskrav, estetiska värden och ekonomi. Varsamhet ska alltid iakttas av sociala skäl, men får inte vara ett hinder för att uppnå högsta möjliga tillgänglighet. Om lagstiftning, föreskrifter och allmänna råd inte går att följa fullt ut, ska anledningen motiveras och lösningar arbetas fram i samråd med handikapporganisationerna för att ändå nå en god tillgänglighet. Samverkan och samråd med handikapporganisationer Kommunen ska i alla frågor som kan påverka tillgängligheten för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga samråda med kommunala handikapprådet och dess arbetsgrupp för bygg- och tillgänglighetsfrågor samt även med handikapporganisationerna. Alla detaljplaner och områdesbestämmelser ska lämnas på remiss till handikapporganisationerna och Kommunala handikapprådet. Handikapporganisationerna ska också ges möjlighet att lämna underlag och synpunkter i tidiga skeden. Projektledare, projektör eller handläggande tjänsteman är ansvarig för att samverkan och samråd sker även med andra berörda intressenter, som t ex berörd förvaltning, markägare, fastighetsägare eller kollektivtrafik, för att uppnå optimala lösningar. Utveckling och utvärdering Tillgänglighetsfrågorna är fortfarande i en utvecklingsfas. Nya lösningar och nya produkter kommer ständigt ut på marknaden för att underlätta möjligheten för människor med funktionshinder. Riktlinjerna kommer därför att revideras kontinuerligt. Åtgärdsprioritering Enkelt avhälpta hinder prioriteras i den löpande driften. I första hand ska kostnadseffektiva åtgärder vidtas i Linköpings innerstad där det finns kommunal, landstingskommunal eller kommersiell service. Åtgärder som ökar tillgängligheten med små medel och kan ske utan speciell projektering eller endast med hänvisning till typritningar, te.x. utbyte av ränndalar och ledstråk vid övergångsställen prioriteras. Med hänsyn till genomförande av stadsmiljöprogrammet och fastighetsägarnas ekonomiska medverkan kan åtgärder i innerstaden bli fördröjda. I andra hand ska enkelt avhjälpta hinder åtgärdas vid stadsdelscentra, viktig samhällsservice och kollektivtrafik. Busshållplatser och angöringsplatser ska prioriteras, särskilt där det finns många boende och där det finns viktig service för människor med nedsatt funktionsförmåga. Möjlighet att samordna många åtgärder ska ske. Samordningsmöjligheterna ska särskilt tas tillvara vid planerat underhåll och i investeringsprojekt. 8

3. RIKTLINJER FÖR TILLGÄNGLIGHET 3.1 Gångbanor och gångvägar Föreskrifter Fysiska hinder såsom mindre nivåskillnader, ojämna markbeläggningar, svårforcerade ränndalar och trottoarkanter ska undanröjas (HIN 1 12 ). Hinder i form av bristande kontrastmarkering eller varningsmarkering skall undanröjas (HIN 1 13 ). Markbeläggningar - ytskikt Gångbanor och gångvägar ska ha ett fast ytskikt som har en jämn och halkfri yta. Tät asfalt, slät betong och släta hällar, plattor och marksten av natursten och betong ger god tillgänglighet. Även fasta ytor med stenmjöl och grus kan ge god tillgänglighet. Smågatsten och storgatsten ger sämre tillgänglighet. Genom att krysshamra eller flamma stenens överyta kan tillgängligheten öka. Kullersten och lös sand ger dålig tillgänglighet. I gatsten- och kullerstenytor läggs gångstråk med tre gångbanehällar i bredd (>1 m). I vissa fall kan två gångbanehällar anpassade i avstånd så att de överensstämmer på hjulavstånd på barnvagnar, rullatorer och rullstolar accepteras. Gångytans bredd Olika krav på bredder finns för gångbanor, enkelriktade gång- och cykelbanor samt dubbelriktade gång- och cykelbanor. För god standard där endast fotgängare rör (Reviderad bild från Bygg ikapp handikapp, Svensk Byggtjänst 2001). 9

Ny ledstång För personer med funktionsnedsättning är Stora Torgets storgatstensbelagda yta otillgänglig. Topografin omkring Skäggetorp Centrum medför branta lutningar till köpcentret och kyrkan. Bänkar och ledstänger saknas. sig krävs en bredd på 1,5 meter, vilket medger att en synskadad med ledsagare kan möta en rullstolsburen eller en person med rullator. Gångytans tvärlutning En gångyta som lutar för mycket i tvärled kan vara besvärlig för rullstolsburna och personer med rullator. Redan mycket små tvärlutningar är ett problem för de som går med krycka, käpp eller sitter i manuell rullstol. Kraftig tvärlutning gör att hjulen på rullstolen eller rollatorn drar snett, vilket fordrar både styrka och balans för att hantera. Tvärlutningen ska understiga 2 % (= 1:50 eller 2 cm per meter) för att uppnå god standard. Gångytans längslutning Gångbanan ska inte luta mer än 2,5 % (= 1:40) för att uppnå god standard. På kortare sträckor än 6 m får lutningen uppgå till högst 5 % (= 1:20) för att standarden ska vara god. Då längslutningen beror på topografin kan låg standard förbättras till mindre god standard om vilplan med sittbänk planeras in med ett högsta avstånd på 100 m. Vilplan och kraftiga vägkrökar får högst luta 2 % (= 1:50). Vattenavrinning - Ränndalar och dagvattenbrunnar För att minska risken för halka ska alla gångytor ha god dränering och ytvattenavrinning. Vatten från omgivningen får inte rinna över gångytor om det finns risk för svallis. Dagvattenbrunnar ska om möjligt läggas vid sidan om gångstråk, gångpassager och övergångsställen för att minska risken för fallolyckor. Dagvattenbrunnar ska t.ex. inte placeras i ledstråk. Särskilt viktigt är detta vid övergångsställen. Djupa ränndalar utgör hinder för personer med rollator och i rullstol. Speciellt för äldre då ett obetänkt steg kan göra att man faller. Dagvattenbrunnar och ränndalar och får inte utformas så att man kan fastna med rollatorn 10

Ränndal av grund fyrkantig typ. Ränndal av skålad grund typ. eller rullstolens framhjul. Ränndalar för takvatten bör undvikas över gångytor. Vid all ny- och ombyggnad ska allt takvatten tas omhand via stuprör som kopplas till dagvattenledningar eller till anläggningar för lokalt omhändertagande av dagvatten. Om detta inte är möjligt ska sk dränrännor användas. Om ränndalar inte kan undvikas ska de utformas mjukt skålformat. Hinder Gångvägar bör vara fria från hinder. Den fria höjden ska vara minst 2,2 m. Om hinder ändå förekommer ska de markeras tydligt, t.ex. genom färg- och materialkontrast och genom extra belysning. Gångfållor ska ha ett passagemått på minst 1 m och gångytan på båda sidor ska vara minst 1,6 m bred. Är bredden på gångytan mindre måste passagemåttet ökas. Gångfållor, bommar och andra hinder måste märkas tydligt med någon kontrast. Det är tungt att upprepade gånger lyfta rollatorn ur en djup ränndal. Hinder måste vara utmärkta med kontraster så att synsvaga inte riskerar att gå in i dem. Hinder bör även vara utmärkta på låg nivå (<0,7m) för att synskadade personer som använder käpp skall upptäcka dom. För rörelsehindrade personer är det viktigt att den fria bredden är tillräcklig (minst 1 m). Gångvägar utformas så att inga kantstenar finns i själva gångfältet. Kantsten mellan gata och trottoar behövs som vägledning för synskadade minst 60-80 mm höga kantstenar som avfasas på del av övergångsställe, se övergångsställe. 55 cm Cykelfålla/bom intill hållplats Majorsgatan har bristande utformning. Cykelfålla ska ha en fri bredd på minst 1 meter och vara kontrastmarkerad. Frihet av störande cykeltrafik Gångytor bör så långt möjligt separeras från cykelvägar, det gäller speciellt kommunens huvudcykelstråk, hårt cykeltrafikerade vägar och gångvägar som är till för rekreation. 11

3.2 Ramper och trappor Föreskrifter Fysiska hinder såsom mindre nivåskillnader, ojämna markbeläggningar, svårforcerade ränndalar och trottoarkanter ska undanröjas (HIN 1 12 ). Hinder i form av bristande kontrastmarkering eller varningsmarkering skall undanröjas (HIN 1 13 ). Hinder i form av brist på och bristande utformning av balansstöd skall undanröjas (HIN 1 16 ). Större lutningar måste tas upp med ramper och trappor, och i speciella fall med lyftbord och hissar. Ramp bör finnas som alternativ till trappa för barnvagnar, rullstolar och rollatorer. Den utformas med en fri bredd på minst 1,5 m och förses med räcken/ ledstänger på rampens båda sidor. För att minska risken att en person som använder rullstol åker av rampen förses den med minst 100 mm högt avåkningsskydd och rör på räcke, 300 mm ovanför mark. Rampens början och slut bör kontrastmarkeras med avvikande beläggning och ljushet. Den avvikande beläggningen läggs över hela rampens bredd med längden 0,5 Rampen ska inte luta mer än 5 % men en lutning på 8% kan accepteras i befintlig miljö vid utjämning mellan gångytor vid t ex övergångsställen. Långa ramper delas upp med mellanliggande vilplan. Vilplanen utformas minst 2 meter långa med en lutning på högst 2% och ska ha en avvikande färg. Befintliga ramper med en högsta lutning 1:12 (= 8,33 %) kan accepteras på en sträcka av 6 m. Därefter krävs ett vilplan på minst 2 m. Ramper ska förses med ledstänger på båda sidor med avåkningsskydd nedtill. Ramper ska också tydligt markeras med kontrasterande beläggning före och efter rampen i likhet med markeringen av trappor (Se Trappor). Om det finns tillräckligt med plats bör ramper kompletteras med trappor.trappor ska utformas på ett så säkert sätt som möjligt. Räcke, halk- och snubbelfri yta och kontrastmarkeringar underlättar för alla. Trappa med vilplan, och bra trappstegshöjd. Ledstången behöver kompletteras med underliggare och bör fortsätta över vilplanet. Kontrastmarkeringen på första och sista trappsteget i varje sektion är otillräcklig och sliten. Drömmarnas plats intill Stångån. En nybyggd trappa ska kompletteras med en användbar hissanordning. (ALM 1: 7,9,11,12,15 HIN 1 13,16) Trappor utomhus bör ha minst två trappsteg för att minimera snubbelrisken. Fri bredd på trappor bör uppgå till minst 1,5 m. Längre trappor ska avdelas med vilplan och gärna sittmöjlighet. Vilplan ska vara minst 1,3 m långt. Trappor bör vara raka Trappstegen ska vara av samma höjd och djup i hela trappan. Trappstegsdjupet bör vara minst 0,3 m Trappstegshöjden bör vara 0,15 m för att vara bekväm att gå i. Trappor som är högre än 0,5 m ska förses med ledstång på båda sidor och om trappan är bredare än 2,5 m bör ett mitträcke monteras. Ledstången ska vara greppvänlig hela vägen, även vid infästningarna och nå minst 0,3 m utanför nedersta och översta trappsteget. Trappans översta och nedersta trappsteg och även översta och nedersta i en avsats ska kontrastmarkeras över hela trappsteget Det översta trappstegets markering kan vara mellan 0,4-0,8 m djup. Trappan bör belysas, särskilt viktigt i slutet och början av trappan. Avvikande färg och ljushet i materialet vid översta och nedersta trappsteget gör att man slipper underhåll med målning som med tiden ofta slits bort. (Helsingborg, 2006) 12

Bra utformning på ramp, Resecentrum. Trappstegen bör ha 15 cm steghöjd och 30 cm stegdjup Kontrasterande färgbeläggning 0,9 m min 0,3 m 1,3 m Varsam anpassning, med respekt för byggnaden och miljöns kulturhistoriska värde, Linköpings stadshus. Ljushetskontrast skall vara minst 0,4 enligt NCS. Ljushetskontrast är viktig för personer med synnedsättning. Detaljutformning av trappa. 13

3.3 Ledstråk för synskadade Föreskrift Hinder i form av bristande kontrastmarkering eller varningsmarkering skall undanröjas (HIN 1 13 ). För att orientera sig i gatumiljön behöver personer med nedsatt syn olika form av ledning. Behoven ser olika ut beroende på grad av synnedsättning. Många personer med nedsatt syn kan orientera sig med hjälp av skillnader i ljushetskontrast i gatumiljön, medan andra är beroende av vit käpp och kännbara skillnader. Det är svårt att sätta mått och standard på utformningen av ledstråk. För att uppnå god standard måste det finnas en tydlig kant att följa. I första hand bör naturliga ledytor användas som t.ex mot gräs, plantering, asfalt, släta plattor, vägg, räcke. Där detta inte är möjligt, till exempel på öppna hårdgjorda platser, kan man använda sig av konstgjorda ledytor, med taktila plattor. För att kunna identifiera stråket bör ytan vara 0,7m bred. Utformningen måste vara enkel, logisk och konsekvent. Det är speciellt viktigt att markera tvära riktningsförändringar, valpunkter och platser där det kan bli konflikter. När ett ledstråk anläggs med taktila plattor ska ytan på båda sidor vara så slät som möjligt för att få fram skillnaderna mellan materialen. Den släta ytan gör att de taktila plattorna är lättare att hitta med den vita käppen. Inslagen av smågatsten försvårar ledstråken av taktila plattor då skillnaden dem emellan är svår att uppfatta. Resecentrum KONTRASTPLATTOR ORIENTERING KUPOLPLATTOR VARNING stopplatta SINUSPLATTOR LEDNING för ledning över öppna ytor Ett väl utformat taktilt ledstråk från gångbana till busshållplats. Cloetta Center. Taktila plattor som hjälper synsvaga med orienteringen där ingen annan ledning finns. Cloetta Center. 14

3.4 Gångpassager och övergångsställen Föreskrifter Fysiska hinder såsom mindre nivåskillnader, ojämna markbeläggningar, svårforcerade ränndalar och trottoarkanter ska undanröjas (HIN 1 12 ). Hinder i form av bristande kontrastmarkering eller varningsmarkering skall undanröjas (HIN 1 13 ). Gångpassager och övergångsställen skall utformas och regleras så att barn, äldre och personer med nedsatt funktionsförmåga får bästa möjliga framkomlighet. Framkomligheten för alla gående beror i huvudsak på två faktorer: Att detaljutformningen är särskilt anpassad till personer med nedsatt rörelseeller orienteringsförmåga vilket underlättar för alla Gåendes väntetid för passage (acceptabel tidslucka mellan bilarna alternativt väntetid på grön fas vid signalreglerat övergångsställe) Gångpassager Allmänt gäller att gångpassager utformas med en kant på 6 cm för att tillgodose behovet av ledning hos personer med nedsatt syn samt att kantstenen sänks till gatans nivå på en bredd av 1 m för personer med nedsatt rörelseförmåga. Passagerna placeras mitt för varandra. Om gatukorsningen är utbyggd till stora ytor så kallade öron, ska en ledmarkering läggas från hus eller tomtliv ut till gångpassagen. Markeringen kan bestå av taktil ledplatta. För att personer med nedsatt syn ska hitta till gångpassage/övergångsställe kan det vara nödvändigt att anordna en markering till exempel i form av en pollare eller båge vid fasad/ gångbanans innerkant. Detaljutformningen av gångpassager är starkt relaterad till förhållanden på plats. Detaljernas utformning styrs till exempel av bredd på gångbanan, typ av kantstöd och material. I stadskärnan används inga taktila ledplattor mer än i anslutning till gångpassager över huvudgator och gator med kollektivtrafik. Istället sinusräfflas den breda kantstenen på 1 m bredd. På gatstensbelagda gator utförs gångpassagen med släta granithällar eller flammad gatsten. Det finns två olika sätt att utforma gångbanan vid övergångsställe på. Den ena varianten används då gångbanan är tre meter eller bredare och den andra när gångbanan är smalare än tre meter. Då gångbanan är tre meter eller bredare är kantstenen 6 centimeter för gående och ingen höjdskillnad för rullstol, rollator, barnvagn etc. Rampen skall vara 1 meter bred, som leder ner till körbanenivån. Där övergångsstället är kombinerat med cykelöverfart fungerar en bredare ramp även för cyklister. Vid kombinerade gångoch cykelövergångar är det viktigt att utrymmet är tillräckligt stort och att det finns någon slags skiljelinje, både visuell och taktil, mellan gång och cykelyta. Återstående del av kantstenen är sex centimeter hög för att den ska kännas med den vita käppen. Gångpassage med bra kontraster men saknar riktningsgivande kantsten på del av gångpassage, Vasavägen/Platensgatan Kantstenen vid strategiska punkter ska vara kontrastmarkerad med en ljushetskontrast på minst 0,40 enligt NCS. Refug En refug förbättrar trafiksäkerhet för alla gående som korsar gatan. Genom att fordonsflödet delas upp blir trafiksituationen enklare att överblicka. Gående behöver bara ta hänsyn till en riktning i taget och får möjlighet att vila på mitten. Breda gångpassager kan vara ett särskilt problem för personer med funktionsnedsättning eftersom de kan behöva längre tid på sig att passera. Refuger anordnas där vägbanan är bred (längre än 8 meter), trafikmängden är stor, hastigheten hög eller där det av andra skäl föreligger en stor olyckrisk för oskyddade trafikanter. 15

Bra utformning på gångpassage och taktilt ledstråk till busshållplats. S.t Larsgatan Illustrationsritning på signalreglerat övergångsställe med cykelöverfart. Typritning på övergångsställe finns att få på Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen. Refugens bredd bör vara minst två meter för att gående med barnvagn ska få plats för väntan/vila i mitten av gatan. Refug utformas med kantstöd. Passagedelen genom refugen utformas med en 90-105 cm nivåfri del för personer som använder rullstol eller rollator och en del med kantstöd för att ge gränsmarkering och riktning åt personer med nedsatt syn. Passage-delen bör ha ett från körbanan avvikande ytskikt, gärna motsvarande ytskiktsmaterial som gångytans anslutning mot körbanan. Att klara vardagen på egen hand är betydelsefullt säger Clary som orienterar sig med käpp. 16

3.5 Signalreglering Vid ett signalreglerat övergångsställe för gående och cyklister ska två signalstolpar placerats ut på var sida om övergångsstället. En stolpe på varje sida om övergångsstället har tryckknapp på båda sidor om stolpen. Detta för att uppnå god tillgänlighet för personer med nedsatt syn och personer med nedsatt rörelseförmåga samtidigt som drift och underhållsarbete ska vara lättskött och effektivt. Att tänka på vid utformning: Vid signalreglerade övergångsställen skall signalen även omfatta cykelbana. Tryckknappslåda med akustisk och taktil information monteras på stolpe som om möjligt placeras enligt typritning. Övergångsställe för cyklister och gående löses vid projekteringstillfället i samarbete med ansvarig signalprojektör. Den taktila kartan sitter på tryckknappslådan som är monterad på signalstolpen. Kartan ska ge information till personer med synnedsättning om övergångsställets utformning. De taktila kartorna har funnits sedan 1980-talet. Kantsten 2 Körfält Refug 1 Körfält Kantsten Startpunkt/ Riktningspil Signalstolpe med dubbel tryckknapp, för god tillgänglighet för personer med synnedsättning, rörelsehinder och cykel. Fotomontage Taktilkarta/relief vid signalreglerat övergångsställe 17

3.6 Kollektivtrafik Det är viktigt att även anslutningsvägarna till busshållplatsen utformas så att personer med nedsatt funktionsförmåga kan ta sig fram. På- och avstigandet ska gå lätt även för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Det är därför viktigt att alla busshållplatser utformas på ett likvärdigt sätt. Detta underlättar för att hitta rätt. Vid uppbyggnad och möblering av en hållplatsyta bör tydliga ledstråk och ytor fria från hinder skapas. Hållplatsområdet bör vara tydligt markerat och vara skyddat från cykeltrafik. Busshållplatsutformning Kantstenen bör vara 15-17 cm hög beroende på materialval i kantstenen Hållplatsens längd bör vara minst 20 m Hållplatsens bredd bör vara minst 2.5 m Är hållplatsen försedd med väderskydd bör avståndet från väderskyddets främre kant till kantsten vara minst 1.5 m Hållplatsfickan ska ha en jämn markbeläggning Plattformen bör beläggas med betongplattor enligt typritning. Närliggande trottoar bör vara plan, hårdgjord och halkfri. Taktil markbeläggning samt en 35-70 cm bred kontrastmarkering mellan kantstöd och vägyta. Väderskyddet ska placeras längst fram i hållplatsfickan Vid hållplats med mycket resenärer kompletteras hållplatsen med en sittbänk med armstöd och en ståbänk vid sidan om väderskyddet Eftersträva tidtabeller med stor text God allmän belysning Eftersträva god belysning i väderskyddet som medger att man kan läsa tidtabellen All elektroniskt given information ska kunna ses och på större viktigare målpunkter även kunna höras Vid hållplatsplats utan väderskydd ska finnas hållplatsstolpe som ska placeras vid ledstråk Hållplats bör vara placerad så att god sikt medges och vara väl röjd från buskar och sly Skräpkorg ska finnas Gator för busstrafik Gator för busstrafik ska ha en jämn markbeläggning för att resan ska bli komfortabel för resenärerna, speciellt för personer med nedsatt rörelseförmåga. Vägbulor och kantstensöverfarter ska undvikas på gator med busstrafik, i annat fall ska de utformas så att bussen kan passera på ett mjukt och bekvämt sätt. Illustrationsritning på hållplatsutformning. Typritningar finns att få på Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen. Hållplats Cloetta Center är byggd enligt hållplatsutformning. 18

3.7 Handikapparkering Föreskrift Hinder i form av bristande utformning av biluppställningsplatser för handikappfordon skall undanröjas (HIN 1 17 ). Biluppställningsplatser, eller sk handikappparkering ska utformas enligt Boverkets byggregler (BBR 3:122) och typritningar. En angörningsplats eller parkeringsplats för rörelsehindrade personer ska kunna anordnas inom 25 meters gångavstånd till målpunkt. Kantstenen försänks på en bredd av 1 meter. Rampens lutning får högst vara 1:12. För god tillgänglighet är det önskvärt att rampen inte lutar mer än 1:20. Även på parkeringsplatser utan särskilda handikapplatser ska ramper anordnas mellan körbana och gångbana. Personer med tillstånd för att parkera på parkeringsplats avsedd för rörelsehindrade kan parkera i högst 3 timmar där det råder parkeringsförbud enligt trafikförordningen. Tvärparkering Bredden på platsen bör vara 5.0 m, när platsen inte är belägen intill en fri yta. Ramp 5,0 (min 3,6) Gångbana Körbana Gångbana Längsparkering Längden på platsen bör vara 7.0 m, när platsen inte är belägen intill en fri yta. 7,0 (min 6,0) Ramp Körbana 19

3.8 Markutrustning, möbler, skyltar m.m. Föreskrift Hinder i form av bristande skyltning skall undanröjas (HIN 1 14 ). Möbleringszon Gaturummet måste utformas tydligt. I gaturummet ska möblerna samordnas för att inte hindra framkomligheten. Möbleringszonen ska avgränsas med ett för synskadade kännbart material. Den resterande delen av gåytan ska vara fri från hinder. Säsongsbetonade detaljer, som blomsterurnor, juldekorationer, utemöbler m.m. ska placeras så att de inte hindrar framkomligheten. Stolpar till belysning, skyltar, parkeringsmätare m.m. ska om möjligt placeras intill fasaderna och andra väggar i gaturummet, helst i en sk. fasadfris med avvikande beläggning. Möbleringszon Med en möbleringszon skulle framkomligheten blir bättre. Cykelparkering Cyklar parkerade i gaturummet kan vara ett besvärligt, mobilt hinder för personer med nedsatt rörelse eller orienteringsförmåga. Anordnade cykelparkeringar i väl tilltagen skala i närheten av målpunkter är en nödvändighet för att cyklar inte ska bli ett hinder. Cykelställ bör placeras utanför gångytan och avgränsas med till exempel räcke eller mur, så att de inte innebär olycksrisk för synskadade. Gångbanan närmast kantstenen ska så långt möjligt hållas fri från hinder så att personer med synnedsättning lätt kan orientera sig utmed kantstenen och hitta gångpassagerna. I Nygatans gaturum är möblerna placerade samordnat för att inte hindra framkomligheten. Inhängnad cykelparkering bör anordnas på Klostergatan/Tanneforsgatan 20

Soffor/bänkar För många människor är möjligheten att med jämna mellanrum kunna vila sig en förutsättning för att kunna längre sträckor. Både placering och utformning av gatumöbler har betydelse för tillgängligheten. Placeringen bör vara samordnad (möbleringszon) och inte hindra framkomligheten. Möblerna ska utformas och markeras så att de kan användas av personer med funktionsnedsättning. En soffa som fungerar bra för alla har en sitthöjd på 50 cm - och ett armstöd på 70 cm för att ge stöd när man reser och sätter sig. I frekventerade områden bör man tänka på att placera ut ett större antal soffor på kortare avstånd men minst var hundrade meter. På mindre frekventerade sträckor ska soffor inte placeras med större avstånd än 200 meter. Soffor placeras vid sidan av gångytan på hårdgjord yta. Sittplatsen utformas så att även en person i rullstol kan sitta med bredvid. Det är viktigt att det finns sittplatser före och efter backar, på vilplan, på torgytor och vid affärer eller andra lokaler som är mötesplatser. Papperskorgar och brevlådor bör placeras logiskt så att de inte utgör någon risk för personer med synnedsättning att gå in i. Inkastet placeras 80 cm över mark så personer som använder rullstols och barn kan använda dem. Sittplats utanför gångytan och med plats för rullstol eller rullator bredvid, Fridtunaparken. God utformning på gatupratare. Varuskyltning Tydlig skyltning har stor betydelse för orienterbarheten. Särskilt viktig är det för personer med nedsatt syn eller hörsel och för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Många reklamskyltar uppfyller inte de ställda kraven på utformning och placering. Kontinuerliga kontroller av gaturummet är nödvändigt. I Linköpings kommuns markupplåtelsepolicy, 1999-04-01, finns riktlinjer för uppställning av tillfälliga reklamskyltar på av kommunen ägd offetlig plats. Där står bland annar att skylten skall placeras i direkt anslutning till den butik/rörelse för vilket reklam görs, undantaget då kommunen lagt fast en möbleringszon. Tillfälliga skyltar ska sitta på en tydlig sockel som kan kännas av personer som orienterar sig med hjälp av käpp. De ska också vara väl avrundade och på annat sätt utformade så att risken att skadas på dem är liten. 21

3.9 Belysning Föreskrift Hinder i form av bristande eller bländande belysning skall undanröjas (HIN 1 15 ). En god belysning har stor betydelse för alla men särskilt för personer med nedsatt syn. Vid viktiga målpunkter, som till exempel gångpassager, hållplatser och parkeringsanläggningar, är det extra viktigt. Belysning bör vara icke bländande och jämn, därför bör ljuskällan vara skymd. Skrymmande vegetation, belysning bör kompletteras i utsatta lägen, Grenadjärgatan. Ljusets färg har också betydelse. Ett vitt ljus ger bättre färgåtergivning än det gula ljus som är vanligt vid vägmiljöer. Belysningsstolpar och pollare bör placeras så att de inte utgör en olycksfallsrisk för synskadade. Om de är placerade i gångytan bör de kontrastmarkeras. Vid planering av växtlighet måste sambandet mellan belysning och växtlighet beaktas. God belysning särkilt viktigt vid: entréer korsningar/övergångsställen busshållplatser orienteringsskyltar primära stråk Foto: Kjell Åkerblom Mahoniadalen är ett ex. på en plats som med belysning blivit både trivsammare, tryggare och en orienteringpunkt. 22

3.10 Uteserveringar och offentliga toaletter Tillståndsgivning för uteserveringar Tillståndsgivning av uteserveringar ska följa skriften Uteserveringar i staden, några tips och råd till Dig som vill ansöka om tillstånd. Tillståndsgivning bör ske i samråd med handikapporganisationerna. Offentliga toaletter Offentliga toaletter ska tillgänglighetsanpassas. Stora torgets uteservering är utformad för att ge god framkomlighet. Typritning räckesutformning samt för uteservering i förhållande till intilliggande gång- och cykelbana. Ågatan i Linköping bör utformas för att ge plats åt uteserveringar och för god och säker framkomlighet för personer med nedsatt rörelse eller orienteringsförmåga. Tillgänglig och vackert belägen uteservering, Stångs magasin. 23

3.11 Lekplatser Föreskrift Hinder i form av briser i lekplatsens utformning eller utrustning skall undanröjas. (HIN 1 18 ). Lekplatser ska så långt möjligt anpassas till såväl barn som vuxna med nedsatt funktionsförmåga. Ambitionen i kommunens lekplatsplan är att lekparken i Trädgårdsföreningen och alla stadsdelslekplatser ska vara anpassade och tillgängliga till någon del. I Trädgårdsföreningen ska det också finnas tillgång till handikapptoalett. Även vid utformningen av lokallekplats och närlek bör god tillgänglighet vara en utgångspunkt, om detta är möjligt. Lekplatser ska placeras i en trafiksäker miljö så att de inte störs av buller eller luftföroreningar. Lekplatsen behöver ha ett bra vindskydd och tillgång till såväl sol som skugga eller halvskugga. Särskilt viktigt är sol- och vindskydd över sandlådan och att ruschbanan placeras så att den inte ligger i gassande sol. Starkt allergiframkallande växter ska undvikas på och i anslutning till lekplatsen. Lekplatsen bör ge möjlighet till såväl enskild lek som lek i grupp, och uppmuntra barn till att förändra och skapa. Alla lekredskap och mötesplatser som t.ex. sandlådor, gungor, karuseller, klätterställningar, grill- och sittplatser ska utformas så att alla så långt som möjligt kan vara med, helst utan någon annans hjälp. Lägre lekredskap på fasta stenmjölsytor och högre på fallskyddsplattor ger god tillgänglighet. Redskap som står i strid sand kan göras tillgängliga med bryggor, spänger, ramper, ledstänger, lianer och rep, linbanor, rutschbanor och motions- och klätterredskap. Baksandytor kan göras tillgängliga genom nedsänkta sarger, bryggor eller upphöjda sandlådor och bakbord. Ledstänger för barn placeras på 0,7 m höjd och utformas med en tjocklek på ca 30 mm i diameter. Höga krav ställs på lekplatsens säkerhet. Rörliga redskap, plaskdammar och ytor för bollspel, cykling, skateboardåkning mm bör avgränsas. Belysning, rumslighet och markbeläggningar ska underlätta orientering av lekplatsens centrala delar. Undvik stora öppna ytor som inte behövs för bollspel och dylikt. Lekplatsen ska om möjligt också innehålla utmaningar för barn med nedsatt funktionsförmåga, Kryddvägens lekplats är anpassad för barn med nedsatt funktionsförmåga. Fallskyddsplattor finns på hela ytan där klätterställningen står, vilket gör att föräldrar och barn kan komma nära. t.ex. genom varierade lutningar och beläggningar och hemliga gångar i natur eller buskage. Här ska också finnas rika möjligheter till spännande synintryck och sinnesupplevelser av vatten, dofter, material och ljud. Färgsättningen är speciellt viktig för att skapa en spännande och upplevelserik miljö. Klara tydliga färger med god kontrastverkan. Kryddvägens lekplats är spännande, upplevelserik och med speciell färgsättning. Gungan är speciellt populär. 24

3.12 Vegetation Förvuxen vegetation kan begränsa framkomligheten, skymma sikt och belysning och öka olycksriskerna samt skapa en otrygg miljö. Växter behöver tillsyn flera gånger per år så att de inte växer ut över gångvägar och vistelseplatser. Den fria höjden bör vara minst 2,2 m. Vissa växter, bl.a. pil och poppel, har rötter som ligger grunt och skadar markbeläggningar. Personer med nedsatt rörelseförmåga kan få svårtare förflytta pga ytliga rötter och det finns risk att gående snubblar. Andra växter orsakar besvär för allergiker, astmatiker och överkänsliga. Gräs, ogräs såsom gråbo och maskros samt många korgblommiga växter som t.ex. prästkrage, ringblomma och krysantemum är allergiframkallande eller ger allergiska besvär. Växter med stor pollenproduktion och stark doft kan orsaka allergiska reaktioner. Starkt doftande är t.ex. syren, schersmin, ginst, spirea och hägg. Särskilt allergiframkallande är björk, men även sälg, hassel och al kan ge allergiska reaktioner under pollenperioden. Ofta är dessa växter vindpollinerade. Dessa växter bör inte placeras nära lekplatser, förskolor, skolor, entréer, sitt- och hållplatser. Beskärning av vegetation är viktig för orienterbarheten så att trottoarens kanter kan kännas av personer som använder sig av vit käpp. Tillgängligheten till den här bänken är begränsad på grund av bristfällig skötsel. 25