Peking den förvandlade huvudstaden

Yttersta harmonins hall är huvudbyggnaden i Förbjudna staden. Här hölls de viktigaste ceremonierna i palatset under kejsartiden. Peking den förvandlade huvudstaden Peking är en stad med en tretusenårig historia men det var först 1153 som den blev huvudstad för en dynasti. Sedan dess har staden genomgått stora förändringar, inte minst efter att Kommunistpartiet tagit makten 1949. De olympiska spelen 2008 gör att omvandlingen accelererat ytterligare. t e x t oc h fo t o : b e r t i l lu n d a h l Den 1 oktober 1949 utropade Mao Zedong Folkrepubliken Kina uppe på Himmelska fridens port i Peking. Kommunistpartiets maktövertagande skulle få stora konsekvenser för människorna i hela det väldiga riket. För Peking innebar det först och främst att staden än en gång blev Kinas huvudstad. Den fick tillbaka sitt tidigare namn, vilket på kinesiska är Beijing (Norra huvudstaden). Det hade ändrats till Beiping (Norra friden) då Chiang Kai-shek tog makten i landet 1928 och valde att göra Nanjing (Nanking) till huvudstad (Nanjing betyder Södra huvudstaden). Trots att Peking varit Kinas huvudstad under större delen av det senaste millenniet, är det dock inte den stad som varit det längst i landets historia inte om man 10

räknar huvudstäder för de officiella dynastierna i alla fall. Xi an (med omgivningar) var nämligen under drygt 1 000 år från omkring 1040 f.kr. till 907 e.kr. huvudstad för ett stort antal dynastier. Peking, som blev huvudstad för en dynasti första gången 1153, kommer bara upp i drygt 700 år. Två förläningar ursprunget Redan långt före 1100-talet hade staden varit ett viktigt regionalt centrum. Peking räknar sin historia ända tillbaka till den tid då Zhoudynastin (ca 1040 256 f.kr.) tog makten över Kina från Shangdynastin. Zhoukungen gav då de små rikena Yan och Ji i förläning till två prominenta personer. Både Yan och Ji kan ha varit vasaller till Shang, men nu kom de att styras av nya herrar. Arkeologiska fynd från 1960-talet och framåt har klargjort att Yan hade sitt centrum i den lilla byn Dongjialin, som ligger i de södra delarna av dagens Storpeking ca fem mil från centrum av staden. Här finns sedan 1995 ett museum uppfört direkt över utgrävda storgravar som bl.a. innehåller tvåhjuliga stridsvagnar med skelett av hästar fortfarande spända mellan vagnarna. Ji låg i de sydvästra delarna av det nuvarande stadsområdet (Xuanwudistriktet) men när Zhoudynastins förläningar så småningom utvecklades till självständiga stater erövrades det av Yan, som valde att göra Jis tidigare område till platsen för sin huvudstad. Yanstaten kom att bli en av de sju stater som stred om makten innan de alla slutligen krossades av Qin som skapade ett enat Kina 221 f.kr. Minnet av tiden som huvudstad för Yanstaten lever kvar i namnet på ett av Kinas mest kända ölmärken, Yanjing, som tillverkas i Peking och betyder just Yanhuvudstaden. Från militär utpost till huvudstad Det kom att dröja mer än tusen år innan det som nu är Peking blev hela Kinas politiska centrum. Staden fortsatte dock att under olika namn vara ett betydande regionalt centrum även efter att Yanstaten fallit. Med sitt läge nära de områden där icke-kinesiska folk bodde, framförallt mongolerna, kom Peking att bli en viktig militär utpost vid strider med fienderna i norr. Det var också när dessa icke-kinesiska folk erövrade de norra delarna av Kina och grundade dynastierna Liao (916 1125), Jin (1115 1234) och Yuan (1271 1368) som Peking för första gången upphöjdes till huvudstad för en dynasti. På 900-talet blev den först en andra rangens huvudstad under Liao. Den kallades då Nanjing (Södra huvudstaden) men 1153 under Jindynastin fick den status som riktig huvudstad med namnet Zhongdu (Centrala huvudstaden). Platsen för staden var fortfarande i de sydvästra delarna av nuvarande Peking och det var först när mongolerna erövrade Kina som staden fick sitt centrum ungefär där det ligger nu. Under Djingis khans ledning plundrade mongolerna först Zhongdu 1215, men efter att Khubilai khan blivit kejsare för Yuandynastin valde man att förlägga sin huvudstad hit 1272. På mongoliska kom den att kallas Khanbaliq medan det kinesiska namnet blev Dadu (Stora huvudstaden). Då Marco Polo under 1200-talets senare del besökte Dadu blev han mäkta imponerad av vad han såg. Khanens palats beskrev han som det största och underbaraste som någonsin byggts. Ingen stad i världen kunde heller mäta sig med denna när det gällde antalet köpmän och dyrbarheter som kom hit. Hörntornet vid Dongbianmen från 1430-talet är en av de få resterna av Pekings stadsmur, som revs av kommunisterna på 1950- och 1960-talet. Idag rymmer tornet bl.a. galleriet Red Gate Gallery. Foto BL. 11

Karta över Förbjudna staden. 1 anger huvudingången, Meridianporten, i söder. 2 är huvudbyggnaden, Yttersta harmonins hall. 3 anger gränsen mellan Yttre palatsområdet i söder med de officiella byggnaderna och Inre palatsområdet i norr, där bostadskvarteren fanns. 4 6 anger norra, västra respektive östra ingången. Dagens huvuddrag tar form När kineserna fördrivit mongolerna och upprättat Mingdynastin (1368 1644) och den tredje Mingkejsaren flyttat huvudstaden hit 1421 fick Peking de huvuddrag som den sedan kom att behålla fram till 1900-talets mitt. Stadsmuren med omgivande vallgravar kom att få en något annorlunda sträckning än den mongolerna anlagt. Den norra muren flyttades 2,5 km och den södra ca 1 km söderut. I centrum, på den närmare åtta kilometer långa nord-sydliga mittaxel som sträckte sig från stadsporten Yongdingmen i söder till Trum- och Klocktornen i norr, låg det kejserliga palatset. Här bodde Kinas 24 härskare under Ming och Qing med kejsarinnor och konkubiner, samt de eunucker och palatsjungfrur som passade upp dem. Eftersom endast ett mycket begränsat antal personer hade tillträde hit kallades anläggningen Förbjudna staden. Den är världens största palatsanläggning (961 m i nord-sydlig riktning och 753 m i öst-västlig). Den siste kejsaren bodde kvar här till 1924 då han kördes ut av en av dåtidens krigsherrar. Året därpå blev Förbjudna staden omvandlat till museum och kallas nu Palatsmuseet. Utanför kejsarpalatset med dess murar och vallgravar fanns ett annat ungefär sex gånger större område, Kejsarstaden, som i sin tur också omgavs av murar. Här höll bland andra de hantverkare till som svarade för underhållet i palatset, och här fanns också olika sorters förråd. Ett flertal tempel, bland annat Kejserliga förfäderstemplet låg också i Kejsarstaden. Även sjöarna väster om palatset med t.ex. nuvarande Beihaiparken låg inne i Kejsarstaden. Utanför dessa två städer i staden låg de två delar som utgjorde huvuddelen av Peking och som åtskildes av en mur som löpte i öst-västlig riktning längs sydsidan av det som i dag är Himmelska fridens torg: den norra delen, Inre staden (Neicheng), från början av Mingperioden och den södra delen, Yttre staden (Waicheng), som skapades i mitten av 1500-talet. Ett antal stadsportar fanns i de olika väderstrecken. De hade alla olika funktioner. Den främsta av dem, dagens Qianmen vid Himmelska fridens torg, användes av kejsaren när han skulle offra vid Himmelens tempel, en annan var till för trupper på väg ut på fälttåg och genom en tredje port passerade dödsdömda på väg till avrättningsplatsen. Olika produkter såsom trä, spannmål, alkohol, kol och vatten samt mänsklig avföring för gödsel skulle också passera genom sina speciella stadsportar. Peking under Qingdynastin Efter att manchuerna erövrat Kina och skapat den sista kejserliga dynastin, Qing (1644 1912), kom erövrarna att bosätta sig i den norra delen av Peking, medan kineserna bodde i den södra. De båda stadsdelarna kom därför av utlänningar att kallas för Tartarstaden respektive Kinesstaden (även om manchuerna egentligen inte var tartarer). Manchuerna förstörde till skillnad från kineserna i början av Ming inte den tidigare dynastins palats. I stället tog man över det och fortsatte att regera Kina från den Förbjudna staden. Däremot byggde man flera nya sommarpalats nordväst om Peking, i det område där de flesta av dagens många högskolor ligger. Det främsta av dessa palats, Yuanmingyuan, plundrades och förstördes av britter och fransmän under arrow-kriget (även kallat andra opiumkriget) 1856 60. Genom denna 12

Pekings stadsmurar från Liao- till Qingdynastin 13

Trumtornet (t.h.) och Klocktornet utg jorde slutpunkt för den nästan åtta kilometer långa mittaxeln i Peking. Några kilometer norrut i förlängningen av den ligger huvudarenan för de olympiska spelen. väpnade konflikt skaffade sig västerlänningar tillstånd att ha diplomatisk representation i Peking. Opiumkriget (1839 42) och arrowkriget gjorde slut på det gamla handelssystem som innebar att västerlänningarna bara fick handla med Kina i Kanton och inte ha några diplomatiska kontakter med hovet i Peking. Nu fick man tillstånd att ha beskickningar i kvarteren öster om nuvarande Himmelska fridens torg, ett område som kom att kallas Legationskvarteren. I samband med det främlingsfientliga boxarupproret sommaren 1900 kom dessa kvarter att belägras och beskjutas. De innestängda utlänningarna räddades så småningom av trupper från åtta nationer som gemensamt hävde belägringen och därefter passade på att plundra i Peking bl.a. i det kejserliga palatset. Efter att boxarupproret slagits ned byggdes murar runt Legationskvarteren, som kom att bli ytterligare en stad i staden, dominerad av utlänningar. Från det att kejsardömet störtats och Republiken Kina grundats 1912 fram till det kommunistiska maktövertagandet 1949 skedde inte några dramatiska förändringar när det gällde Pekings stadsbild. Det mesta av murarna runt Kejsarstaden revs och en del nya portar öppnades i stadsmuren. Inte ens den japanska ockupationen 1937 45 ledde till några större förändringar i stadens struktur. Först efter det kommunistiska maktövertagandet började stora förändringar att ske. Kommunisternas omvandling av Peking I början av 1950-talet förespråkade arkitekten Liang Sicheng att man skulle bevara det gamla Peking som kulturminnesmärke och bygga ett nytt centrum utanför den gamla staden. Förslaget vann dock inget gehör hos den högsta ledningen. Istället påbörjades en omvandling av staden i stor skala. Stadsmurarna och murarna runt Lega- 14

Himmelska fridens torg, med Maos minneshall i mitten, sett från Himmelska fridens port. Bilden är tagen 2004 i samband med nationaldagsfirandet den 1 oktober. Porträttet i mitten föreställer Republiken Kinas landsfader Sun Yat-sen, som även hedras i Folkrepubliken Kina. tionskvarteren revs under 1950- och 1960-talen. Kvar av stadsmurarna finns i dag i stort sett bara en kort sträcka ofullständig mur, ett hörntorn och några enstaka portar. Platsen framför Himmelska fridens port byggdes ut till tioårsjubileet av folkrepublikens grundande. Det var alltså först 1959 som den blev till dagens gigantiska torg, som är världens största. Tio nya paradbyggnader stod också färdiga till jubileet. För att framhäva deras nationella särart försågs många av dem med traditionella kinesiska tak, trots att konstruktionen i övrigt var västerländsk. Många andra byggnader i Peking har också försetts med sådana kinesiska attribut, bland annat Asiens största järnvägsstation, Peking Västra, som stod färdig 1995. Detta har kritiserats av en del kinesiska arkitekter som anser att de kinesiska taken passar för den traditionella mer horisontella arkitekturen men inte för den mer vertikala västerländska arkitekturen. I dag byggs höghusen oftast helt utan klassiska kinesiska attribut, precis som i Shanghai där man inte känt samma behov av att markera sin nationella särart som i Peking. Rivaliteten med Shanghai, där många spännande moderna hus har byggts under senare år, har lett till att Peking också satsat på modernistiska skapelser som t.ex. Paul Andreus Nationalteater och Rem Koolhaas hus för Centrala televisionen. De nya byggnaderna ger ytterligare näring åt diskussionen om tradition kontra modernitet. Mycket av det som man förknippar med det gamla Peking enplansbebyg- 15

Många äldre hus i Peking har rivits eller kommer att rivas. Av dessa kommer sannolikt bara det översta till vänster att klara sig. gelse och kringbyggda gårdar har redan försvunnit eller kommer inom kort att försvinna. Vad som slutligen blir kvar återstår att se. Även vägbyggandet har påverkat stadsbilden starkt. I det gamla Peking fanns det många så kallade äreportar (pailou) i de större gatorna, men de har med enstaka undantag försvunnit ur stadsbilden för att ge plats för trafiken. Ett flertal breda genomfartsleder har anlagts och den sjätte ringvägen står nu också färdig. Det finns mer än tio miljoner cyklar i Peking. Men i dag är det inte dessa som dominerar gatubilden utan i stället motorfordonen, som nu uppgår till drygt tre miljoner. Det blir rejäla trafikstockningar vid vissa tidpunkter på dagen och situationen förvärras allt mer när fler och fler Pekingbor skaffar sig den privatbil som många drömmer om att köpa. Levnadsstandarden har nämligen stigit kraftigt sedan Deng Xiaopings reformpolitik inleddes i slutet av 1970-talet; i dag hittar man färg-tv, videobandspelare, tvättmaskin, kylskåp, mikrovågsugn, mobiltelefon, datorer och andra moderna prylar i många Pekinghem. Motorfordonen innebär inte bara trängsel på gatorna, utan också stora luftföroreningar. Fortfarande används också mycket kol till uppvärmningen av äldre hus, vilket märks på luften. Att Peking ska arrangera sommar-os 2008 har inneburit att man satsar på att förbättra miljön och kommunikationerna. Till exempel byggs tunnelbanenätet, som länge bestått av endast två linjer, ut med ytterligare några. Inför olympiska spelen nästa år kommer ytterligare ett antal åtgärder att vidtas för att leva upp till löftet om ett grönt OS. Bland annat kommer man att begränsa antalet fordon som får tillstånd att köra i staden under spelen. De olympiska anläggningarna Alla utom fem av de olympiska anläggningarna ligger i Peking. Centrum för dem är de norra delarna av staden. Där 16

i den gamla mittaxelns förlängning precis norr om fjärde ringvägen bygger man nu huvudarenan National stadion, även kallad Fågelboet på grund av dess utformning. Många av anläggningarna är nybyggen, men man kommer också att använda ett antal äldre arenor som rustats upp t.ex. Arbetarstadion som var huvudarena när Peking arrangerade Asiatiska spelen 1990. Några tillfälliga arenor kommer också att användas. Eftersom åtta är ett positivt tal i Kina som anses bringa rikedom kommer spelen att börja den 8/8 2008 klockan 8 på kvällen. Artikeln är en omarbetad version av Kejsarens stad, som publicerades i Populär Historia 1/2002. Nationalstadion, även kallad Fågelboet, som modell och under byggnad. 17