KAMERAÖVERVAKNING I BOSTADSOMRÅDE - HUR UPPLEVS

KAMERAÖVERVAKNING I BOSTADSOMRÅDE - HUR UPPLEVS DET BLAND BOENDE OCH VERKSAMMA I OMRÅDET? SARA NORDQVIST Examensarbete i Kriminologi Malmö universitet 15 hp Hälsa och samhälle Kriminologiprogrammet 205 06 Malmö Maj 2018

KAMERAÖVERVAKNING I BOSTADSOMRÅDE - HUR UPPLEVS DET AV BOENDE OCH VERKSAMMA I OMRÅDET? SARA NORDQVIST Nordqvist, S. Kameraövervakning i bostadsområde - Hur upplevs det av boende och verksamma i området? Examensarbete i Kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Kriminologi, 2018. Södra Sofielund/Seved är ett av de särskilt utsatta områdena Polisen har listat i sin rapport om utsatta områden i Sverige. En del i arbetet för att minska brottsligheten och öka tryggheten i området var att installera polisiär kameraövervakning. Detta har varit igång sedan 2015 och pågår fortfarande. Syftet med denna studie är att undersöka hur boende, verksamma och fastighetsägare i Södra Sofielund/Seved upplever och uppfattar kameraövervakningen. Föreliggande studie är genomförd via kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Urvalet har skett genom ett bekvämlighets- och snöbollsurval för att relevanta deltagande intervjupersoner ska komma till tals. Kunskapsläget kring polisiär kameraövervakning är både omfattande men saknar samtidigt viktiga aspekter, som vilken upplevelse individer har när kameraövervakning sker i ett bostadsområde och inte på allmänna platser som är mer generella, exempelvis ett torg. Resultaten i studien visade att boende, verksamma och fastighetsägare främst var positivt inställda och upplevde att övervakningen hade en viss effekt på brottsligheten. Däremot var de mindre säkra på att kameraövervakningen skulle påverkat förändringen av den upplevda trygghetskänslan i området utan det trodde intervjupersonerna vara till följd av andra trygghetsskapande åtgärder. Eftersom kameraövervakning är ett verktyg som Polisen använder sig av mer och mer är det viktigt att forskningen fortsätter undersöka upplevelser från medborgarna så att Polisens arbete ständigt kan utvecklas och förbättras. Nyckelord: Brottsförebyggande, CCTV, integritet, kameraövervakning, kvalitativ, trygghetsskapande 1

CAMERA SURVELLIANCE IN RESIDENTIAL AREAS - THE NEIGHBORHOOD EXPERIENCE SARA NORDQVIST Nordqvist, S. Camera survelliance in Residential areas -The Neighborhood experience. Degree project in Criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2018. Södra Sofielund/Seved is one of the particularly vulnerable areas the swedish police have listed in their report on vulnerable areas in Sweden. Part of the improvement work to reducing crime and decrease the fear of crime in the area was to install police camera surveillance. This has been running since 2015 and is still ongoing. The aim of this study is to investigate how residents, business- and property owners in Södra Sofielund/Seved experience and perceive camera surveillance. The present study is conducted through qualitative approaches with semistructured interviews. The selection of participants has been made through a convenience and snowball surgeon to enable relevant participating interviewees to describe their experiences. The knowledge of camera surveillance is both extensive but at the same time lacks important aspects, such as the experience individuals have when camera surveillance takes place in a residential area and not in public places that are more general, such as the townsquare. The results in the study showed that residentials, business- and property owners were primarily positive and experienced that the surveillance had a certain impact on crime. On the other hand, they were less sure that camera surveillance had affect the change in the perceived fear of crime in the area, instead the interviewees believed it to be due to other security-creating measures. As camera surveillance is a tool that the police use more and more, it is important that research continues to investigate the experiences of citizens so that police work can constantly be developed and improved. Keywords: CCTV, crime prevention, camera survelliance, fear of crime, integrity, qualitative 2

FÖRORD Jag vill rikta ett stort tack till Anna-Karin Ivert och Karl Kronkvist på Malmö Universitet för att ni frågade om jag ville vara delaktig i ert forskningsprojekt. Ett särskilt tack till Karl för all din handledning och hjälp under arbetets gång. Utan deltagande intervjupersoner och grindvakt hade studien inte gått att genomföra, ett stort tack för ert bidrag. Sara Nordqvist, 2018-05-29 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 5 Syfte & frågeställningar 6 Avgränsningar 7 Begreppsdefinition 7 BAKGRUND 8 Kameraövervakning i Södra Sofielund/Seved 8 Teoretiskt ramverk 10 TIDIGARE FORSKNING 12 Brottsförebyggande effekt 12 Effekter på otrygghet/integritet 14 Användning av inspelat material 15 METOD 15 Urval 16 Tillvägagångssätt 17 Analysmetod 18 Forskningsetiska överväganden 20 RESULTAT 22 Uppfattning om polisiär kameraövervakning 22 Intrång på människors integritet 23 Skillnad i upplevd trygghet 23 Upplevda effekter av polisens kameraövervakning 25 Polisnärvaro före/efter installation av övervakning 26 DISKUSSION 27 Resultatdiskussion 27 Metoddiskussion 30 SLUTSATS 34 Rekommendationer för framtida forskning 34 REFERENSER 35 BILAGOR 38 4

INLEDNING I Sverige finns det en lista från Polisen med 23 områden som anses vara särskilt utsatta (Polisen 2017). Ett utsatt område är en geografiskt avgränsad del som definieras av låg socioekonomisk status där det är en tydlig nivå av kriminell aktivitet i den sociala kontexten (a.a.). De kriminella nätverken som finns i området påverkar och styr det lokala samhället i så hög grad att det inverkar på människors trygghet och polisens förmåga att ingripa och utreda. Vid särskilt utsatta områden anses problematiken vara så djup att lokalinvånarna följer de kriminellas regler och inte vågar ställa upp för att vittna vid rättsfall (a.a.). Polisen har stora problem med att fullborda sin uppgift att gripa och lagföra individer då ingen har vågat anmäla eller vittna. Fyra av Sveriges särskilt utsatta områden ligger i Malmö, inklusive Södra Sofielund/Seved som är det området som undersöks i den här studien. De övriga tre områdena är delar av Rosengård, Nydala/Hermodsdal samt Lindängen (a.a.). Seved som ligger i Södra Sofielund har länge kämpat mot ovanstående nämnda problem. Sedan år 2015 har det genomförts en satsning i området med aktiv polisiär kameraövervakning längs med de mest brottsdrabbade gatustråken vilket är studiens huvudsakliga fokus. Figur 1. Delområdet Södra Sofielunds placering i Malmö samt vilket område i Södra Sofielund som studien fokuserar på. 5

Kameraövervakning har länge varit ett omdiskuterat ämne. Det som främst diskuteras är huruvida det gör intrång på människor privatliv eller om dess effekt på kriminalitet och trygghetsskapandet väger över integritetsansvaret staten har (Dubbeld 2004; Brå 2009). Det som skiljer sig åt mellan hur kameraövervakning sett ut tidigare och kameraövervakningen i det här fallet är att det sker i ett bostadsområde. Det finns mycket forskning kring kameraövervakningens effekter på kriminalitet och dess påverkan på upplevd trygghet. Resultaten av polisiär kameraövervakning visar dock både goda och svaga brottsförebyggande effekter, vilket gör det svårt att uttala sig, och befintlig forskning berör företrädesvis andra typer av offentliga platser, exempelvis torg (Piza 2018; Brå 2009; Gerell 2016). I Brå (2015) visade det sig att på platser i Stockholm där kameraövervakning har använts av polisen så upplevde medborgarna samma nivå av otrygghet som de gjorde före kamerorna. När det gäller övervakningskameror som brottsförebyggande åtgärd i ett bostadsområde så finns det begränsat med forskning, ännu mindre riktat mot Sverige (Brå 2009; Gerell 2016). Detta är en viktig aspekt då det inte är säkert att polisiär kameraövervakning har liknande effekter i ett bostadsområde som på andra typer av allmänna platser eftersom kontexterna ser annorlunda ut. Det finns många perspektiv kvar att undersöka kring övervakningskameror då det råder tvivel om de verkligen har en god effekt på minskad brottslighet och ökad upplevd trygghet i samhället eller inte (Piza 2018). Mycket av utfallet beror på vad forskaren väljer att fokusera på. Det vanligaste tillvägagångsättet att undersöka polisiär kameraövervakning är vilka effekter det har på brottslighet och hur starka dessa är via kvantitativa metoder (Piza 2018; Lippert 2009; Welsh & Farrington 2009; Brå 2009). I den här studien genomförs undersökningen kvalitativt för att få en djupare förståelse kring vad berörda individer anser om kameraövervakning som något positivt eller negativt i avseende på brottsligheten och den upplevda tryggheten. Föreliggande studie är en del av ett forskningsprojekt Malmö Universitet driver med fokus på Södra Sofielund och främst Seved. Mer information kring forskningsprojektet presenteras i studiens bakgrund. Ett av de viktigaste skälen för att genomföra studier på kameraövervakning är att det finns begränsad mängd litteratur med inriktning på övervakning som sker i bostadsområden. Det finns inte heller mycket forskning för hur kameraövervakningens inverkan på samhällsmedborgarna ser ut. Då det finns en debatt kring kamerornas intrång på människors integritet så behövs det fler studier som undersöker vad boende och verksamma medborgare i kameraövervakade områden känner kring att det övervakas. Inte förrän man får djupgående svar på det så blir debatten möjlig att avsluta. Samhällsdebatter är viktiga i utvecklandet av ett bra samhällsklimat för alla, men det finns också gränser då en debatt behöver komma fram till något konkret istället för att fastna på samma punkt. Denna studie ger bredare förståelse kring hur kameraövervakning i ett bostadsområde påverkar de boende och verksamma i området. Då polisiär kameraövervakning även sker i flera särskilt utsatta områden i Sverige medför studiens resultat bra underlag för framtida beslut om fortsatt alternativt utökad kameraövervakning i dessa områden. Syfte & frågeställningar Syftet med föreliggande projekt är att undersöka kameraövervakningens effekter utifrån upplevelser hos individer som bor eller är verksamma i området. Det är av 6

särskilt intresse att undersöka vilken påverkan kameraövervakningen har haft för den upplevda tryggheten bland boende och verksamma i Södra Sofielund samt i vilken utsträckning kameraövervakningen upplevs integritetskränkande. Studien ska undersöka intervjupersonernas uppfattningar kring kameraövervakningen i Södra Sofielund, om det upplevs ha haft brottsförebyggande effekt, i så fall vilka och på vilket sätt dessa förmodas bero på kameraövervakningens existens. Följande frågeställningar kommer att besvaras inom ramen för studien: - I vilken utsträckning upplever boende och verksamma i Södra Sofielund/Seved att kameraövervakningen påverkar den personliga integriteten och den lokala trygghetsupplevelsen? - Upplever boende och verksamma i Södra Sofielund/Seved att kameraövervakningen har haft en effekt på lokala ordningsstörningar och brottslighet? Avgränsningar Avsikten är att frågeställningarna ska diskuteras specifikt i relation till Södra Sofielund men också mer generellt för att få en bredare bild av intervjupersonernas uppfattningar om kameraövervakning och deras förväntningar kring effekterna av den här typen av insats. Studien ämnar inte besvara huruvida polisens kameraövervakning i Södra Sofielund har haft effekt på anmäld brottslighet utan fokus kommer endast ligga på upplevda effekter utifrån de boendes och verksammas uppfattning. Informanterna kommer endast bestå av individer som har kunskap om Södra Sofielund vid tidpunkter både med och utan kameraövervakning. Begreppsdefinition Upplevd trygghet är ett begrepp som är svårt att definiera eftersom det är individuellt, och för personliga upplevelser är det nästintill omöjligt att skriva referensramar som gäller för alla individer (Gill, Bryan & Allen 2007). Normalt sett brukar studier diskutera upplevd otrygghet, men då är det fokus på olika delar, bland annat oro för att utsättas för brott och en allmän rädsla som inte riktigt går att förklara (Williams, McShane & Akers 2000). I denna studie innebär upplevd trygghet hur boende och verksamma upplever omgivningen i sitt område i nuläget jämfört med innan kameraövervakningen fanns, huruvida deras vardags- eller arbetsrutiner förändrats till följd av kameraövervakningen och hur de upplever den upplevda tryggheten bland befolkningen i området. Polisiär kameraövervakning är en brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärd som polisen använder sig av på allmänna platser, exempelvis torg eller gatustråk (Statens offentliga utredningar 2017:15). För att Polisen ska ha anledning att sätta upp kameror istället för andra åtgärder är ett kriterium att platsen eller området är hårt utsatt för en eller flera typer av kriminalitet (a.a.). På engelska pratar man om CCTV vilket är en förkortning på closed-circuit television som är namnet på övervakningssystemet (Lippert 2009). Fortsättningsvis kan både begreppet polisiär kameraövervakning samt CCTV användas men de syftar på samma sak i denna studie. 7

BAKGRUND Det forskningsprojekt denna studie ingår i, ämnar undersöka vilka effekter arbetet som Fastighetsägare Sofielund 1 med flera drivit i Södra Sofielund/Seved har haft. Mycket åtgärder och aktiviteter har genomförts i området för att förbättra området som helhet, göra Södra Sofielund/Seved mer attraktivt men också tryggare för de som bor där (Kronkvist & Ivert 2017). Det började med att fastighetsägare gick samman och startade gruppen Fastighetsägare Sofielund. Det kallas också BID Sofielund och består av fastighetsägare, kommunen och andra lokala aktörer och föreningar i området. Tillsammans har de implementerat en rad förbättringar, exempel på dessa är polisiär kameraövervakning, trygghetsvandringar och bättre skötsel av allmänna ytor (a.a.). Forskningsprojektet ska alltså undersöka om det har haft en brottsförebyggande och trygghetsskapande effekt och särskilt fokus ska vara på den polisiära kameraövervakningen i området och dess upplevda effekter utifrån olika perspektiv. Det är här studentens studie ingår, att undersöka ett av dessa perspektiv, vilket är hur boende och verksamma i Södra Sofielund/Seved upplever kameraövervakningen i området. Andra perspektiv, exempelvis polisens uppfattning om deras kameraövervakning, ska undersökas i det stora forskningsprojektet. Kameraövervakningen i Södra Sofielund/Seved Syftet med polisiär kameraövervakning är främst att förebygga och förhindra brott men också avbryta pågående brottslighet och medföra större möjlighet att lagföra kriminella genom säkrare bevisning (Statens offentliga utredningar 2017:15; Länsstyrelsen 2016). Villkoren är däremot lite annorlunda än syftet för kameraövervakning. Eftersom övervakningen sker i ett bostadsområde bör det inte finnas någon privatbostad med i kamerornas synfält (KöL 2013:460). Dock får kamerorna vara igång dygnets alla timmar samt spela in med bild, däremot får ingen ljudupptagning ske och inte heller någon form av avlyssning. För att övervakningen inte ska göra för stort intrång på de boendes integritet måste det finnas en tydlig märkning eller information förmedlad om att kamerorna finns, vart de sitter samt vem som använder sig av dem (Länsstyrelsen 2016; Statens offentliga utredningar 2017:55). Polisen får enbart spara det inspelade materialet i två månader efter inspelningstillfälle enligt kameraövervakningslagen (2013:460). Värt att tillägga är att en reviderad version av dagens kameraövervakningslag kommer att börja gälla från och med 1 augusti 2018 med nya regler (Datainspektionen 2018). I skrivande stund är det dock fortfarande KöL (2013:460) som gäller och är den studien utgår från. Beslutet och tillståndet för att Polisen fick installera kameraövervakning i Södra Sofielund kom eftersom de förväntade effekterna av övervakningen var större, än vad risken för intrång på individers integritet var (Länsstyrelsen 2015). Detta var dock något som blev omdebatterat och ifrågasatt av både politiker och länsstyrelsen till en början (Davidsson 2016). En del menade att polisiär kameraövervakning dagtid i ett bostadsområde var alldeles för integritetskränkande för att bortse ifrån. Samtidigt menade andra, inklusive Polisen, att trygghetsskapandet och förebyggandet av brott övervakningen skulle tänkas medföra översteg ansvaret gentemot individers integritet. Till slut fick 1 Fastighetsägare Sofielund är en fastighetsägareförening där de arbetar för att förbättra området generellt men har också mycket fokus på att minska brottsligheten (Kronkvist & Ivert 2017). 8

förvaltningsrätten i Malmö besluta över Länsstyrelsen och dela ut tillstånd till Polisen att sätta upp övervakningskameror på utvalda platser (Davidsson 2016). Förvaltningsrätten hänvisade till överviktsprincipen som regleras i kameraövervakningslagen (2013:460) och fastställer att om övervakningen behövs för att förhindra, förebygga eller avbryta brottslighet så ska ett tillstånd utfärdas, även då det är emot individers integritetsrätt. Sevedsplan drabbades extra hårt av ordningsstörningar och kriminalitet när fyra övervakningskameror sattes upp på närliggande gator i Södra Sofielund (Davidsson 2016). Den narkotikaförsäljning och de gäng som uppehöll sig på dessa övervakade gator innan kamerorna sattes upp flyttade sig till Sevedsplan. Detta bidrog till att verksamma och boende vid Sevedsplan samt polisen uppmärksammade problemet och bad om ytterligare en kamera som även inkluderade övervakning över Sevedsplan (a.a.). Därefter togs beslutet att en femte kamera behövdes för att få bukt med de stora problem som de verksamma och boende upplevde fanns trots det faktum att det är väldigt ovanligt att ett område får så mycket kameraövervakning med tanke på invånarnas integritet (a.a.). Integriteten är den del av övervakningsdebatten som blivit mest omdiskuterad. Somliga menar att ansvar för individers integritet inte får negligeras medan andra menar att individers integritet får backa några steg för att möjliggöra ett bättre samhällsklimat för alla invånare (Dubbeld 2004; Brå 2009). I regeringsutskottets utredning SOU 2017:15 (s. 16) står följande om integritetsaspekten vid kameraövervakning Om en människa av en ren tillfällighet kan hamna i kamerans blickfång så anses inte det vara personbevakning.. Dock är detta något som tillämpas på allmänna platser och även om övervakningskamerorna täcker allmänna ytor så är det i detta specifika fall ett bostadsområde. Boende och verksamma i området rör sig mer och oftare i kamerornas synfält än vad individer som befinner sig på allmänna platser, som till exempel Stortorget i Malmö, gör. Därför är det svårare att anse att samtliga personer som filmas i Södra Sofielund och på Sevedsplan befinner sig där av en ren tillfällighet. Integritetsdebatten finns också i vetenskapliga rapporter och studier. Dubbeld (2004) menar i sin studie att även om de flesta av befolkningen inte upplever det som intrång på integriteten så är det fel att vi straffas i form av statlig kontroll för att kunna förebygga brott. Hon anser inte att det finns tillräckligt med evidensbaserat stöd för att prioritera kameraövervakning. Om kameraövervakningen ändå inte kan bevisas vara effektivt för brottsreducering och ökad trygghet så anser även Sheldon (2011) i sin studie att det är onödigt att lägga resurser på något som enbart stör individers privatliv. I vissa länder är risken är också stor att polisiär kameraövervakning används på fel sätt och ju mer tekniken utvecklas desto mer av icke-kriminella medborgare visas (Sheldon 2011). I en rapport från Länsstyrelsen (2016) samt regeringens nationella brottsförebyggande program (Justitiedepartementet 2016/2017:126) Tillsammans mot brott så nämner man just vikten av att människor ska få välja själva om de ska övervakas eller inte. Det innebär att de måste få reda på att kameraövervakning finns så att de kan veta vem som är ansvarig och vad syftet med övervakningen är. Därför finns kravet att det måste finnas skyltning om kameraövervakning när det sker mot allmänna platser (a.a.). Nackdelen är att Länsstyrelsen (2016) enligt sin rapport upptäckte att skyltningen var bristfällig på många platser där kameraövervakning fanns runtom i Sverige. Men för att återkoppla till 9

Dubbeld s (2004) påstående så visar en opinionsundersökning genomförd av LUSAX på Lunds Universitet att två tredjedelar av respondenterna var positiva och ansåg att om kameraövervakning fanns i deras bostadsområde skulle det inte vara något som inkräktade på deras personliga integritet. Dock är det svårt att förlita sig på dessa siffror eftersom det inte framgår om respondenterna som svarat faktiskt har upplevt kameraövervakning i sina bostadsområde. Samtidigt nämns det att 80 procent av de 1000 som medverkade, ansåg och trodde att övervakningskameror har en god effekt mot kriminalitet. Andra hävdar att effekterna från kameraövervakning på allmänna platser är för små för att negligera individers privata liv (Dubbeld 2004; Lahtinen 2018). Teoretiskt ramverk Kameraövervakning kan kopplas till flera olika kriminologiska teorier varav en av dessa är rutinaktivititetsteorin. Enligt rutinaktivitetsteorin skapar samhällets rutiner både på makro- och mikronivå möjligheter för gärningspersoner att begå brottsliga handlingar (Felson & Boba 2010). En individs rutinaktiviteter anses avgöra var och när denne befinner sig på olika platser, och på det sättet öppnas olika möjligheter för brott beroende på tid och plats. För att brott ska begås krävs det enligt rutinaktivitetsteorin att det finns en motiverad gärningsperson, ett mål samt avsaknad av kapabla väktare (a.a.). Beroende på hur ens rutinaktiviteter ser ut behöver dessa tre faktorer stämma överens för att individer ska begå en brottslig handling, exempelvis att sälja narkotika. Det är alltså vilken typ av frestelse som finns, hur möjligheten ser ut och om det finns någon yttre kontroll eller inte som avgör, och därför är det i teorin positivt att placera ut övervakningskameror. Utifrån en makronivå så har kameraövervakningens tekniska utveckling ökat möjligheten att på mikronivå ha kapabla väktare dygnet runt utan att behöva placera poliser i varje gatuhörn (Cohen & Felson 1979). Så i teorin bör kameraövervakningen hindra individer från att begå brott även om de är motiverade och ett önskvärt mål finns på plats. Men då gäller det också som tidigare nämnts att det är tydligt att kameraövervakningen finns där. Enligt Brå (2007) ämnar kameraövervakningen leda till att risken för att bli upptäckt ökar vilket både kan kopplas till rationella val teorin och Wikströms situationella handlingsteori. Rationella val teorin menar att gärningspersoner alltid gör ett rationellt val där de mäter för- och nackdelar med sina handlingsalternativ (Cornish & Clarke 2014). Vid val av en kriminell handling väger man nackdelar och fördelar mot varandra, det vill säga hur stor den potentiella belöningen är mot den uppfattade risken. Med kameraövervakning innebär det en ökad risk för upptäckt vilket blir en avskräckning för gärningspersoner som då behöver tänka annorlunda i sitt rationella val. Ju högre risken är att man blir tagen desto mindre blir belöningen i jämförelse mot möjligt straff (a.a.). Situationella handlingsteorin härstammar från de flesta klassiska kriminologiska teorier, även från rutinaktivitetsteorin och rationella valteorin. Denna går också att använda sig av för att förklara varför polisiär kameraövervakning torde fungera brottsförebyggande och trygghetsskapande. Wikströms menar med sin situationella handlingsteori att en individs brottsbenägenhet påverkas av dess moral samt förmåga att utöva självkontroll (Wikström 2010). Individens benägenhet i interaktion med miljön avgör om individen uppfattar situationen som en brottsmöjlighet eller inte. Om kameraövervakningen leder till färre upplevda brottstillfällen kan detta leda till att området blir lugnare, vilket i sin tur kan minska de kriminogena miljöerna ytterligare. Färre kontexter som triggar eller 10

frestar brottsbenägna individer och fler människor som är ute och rör sig i sina bostadsområde kan leda till att tryggheten ökar bland de boende och verksamma (Wikström 2010). Trots att kameraövervakningen inte nödvändigtvis kopplas direkt till vissa effekter så finns stora möjligheter att det bidrar till en förbättring i brottsligheten som i sin tur påverkar fler avseenden så som den upplevda tryggheten, färre ordningsstörningar samt bättre informell social kontroll (Wikström & Dolmén 2001). Människors otrygghet påverkas i hög grad av vilka sociala och fysiska ordningsstörningar det finns i ett område (Wilson & Kelling 1982). Utifrån teorin broken windows leder dessa ordningsstörningar till att människor uppfattar området, beroende på vilken problemnivå som finns, som en plats där få bryr sig om vad som sker. Fysiska ordningsstörningar så som nedskräpning, klotter och skadegörelse bidrar till att förbipasserande samt lokalbefolkningen upplever att det inte är någon som sköter området och att det inte blir några märkbara konsekvenser av dessa aktiviteter (a.a.). Detta i sin tur lockar till sig ungdomsgäng som får umgås och göra vad de känner för utan att bli tillsagda och kriminella ser möjligheter att sköta sina ärenden ostört i området. Samtidigt som sociala ordningsstörningar uppkommer, försvinner de medborgare som har råd till lugnare områden, vilket innebär att den informella sociala kontrollen inte längre finns kvar på samma sätt. Befolkningen som bor och arbetar i området får möta de fysiska och sociala ordningsstörningarna varje dag. Den upplevda otryggheten och oron för att utsättas för brott ökar ju mer området förfaller och desto mer grepp om området de kriminella får. Enligt broken windows går detta att förhindra eller arbeta bort genom att få bort dessa ordningsstörningar, främst de fysiska i form av nedskräpning och skadegörelse, men också genom att få bort den öppna brottsligheten (a.a.). Vid fall där ordningsstörningarna minskar hävdar teoretikerna bakom broken windows att otryggheten bland befolkningen minskar. Utifrån detta bör kameraövervakningen, som ska fungera avskräckande mot de kriminella, ha en fungerande roll i det trygghetsskapande arbetet i Södra Sofielund/Seved. Detta eftersom den då bidrar till en minskad nivå av ordningsstörningar som enligt teorin ökar tryggheten och stärker sammanhållningen hos lokalbefolkningen, och på så sätt bidrar till en starkare informell social kontroll i området. Samtliga nämnda teorier tyder på att polisiär kameraövervakning ska fungera brottsförebyggande och trygghetsskapande, utan att göra intrång på människors integritet, åtminstone inte för de laglydiga människorna. När ett område har en djup problematik så som Södra Sofielund/Seved, så bidrar människors otrygghet, som beror på områdets ordningsstörningar, till att de inte rör sig ute och har sämre sammanhållning (Wikström & Dolmén 2001; Wilson & Kelling 1982). Deras rutinaktiviteter påverkas alltså av otryggheten. Befolkningens rutinaktiviteter har i sin tur en allvarlig påföljd på den informella sociala kontrollen i området vilket ökar risken att brottsbenägna individer uppfattar brott som ett handlingsalternativ i högre utsträckning än i ett område med stark informell social kontroll (Cornish & Clarke 2014; Wikström 2010). Enligt situationella handlingsteorin uppstår det fler kriminogena miljöer som triggar eller frestar individer. I det här fallet rör det sig om ungdomsgäng eller redan kriminella då deras rutinaktiviteter drivit dem till Södra Sofielund/Seved till följd av områdets ordningsstörningar (Felson & Boba 2010; Wilson & Kelling 1982). När polisens kameraövervakning inte fanns på plats var det en avsaknad av kapabla väktare vilket bidrog till att individer upplevde större belöningar med sina kriminella handlingar än riskerna för 11

konsekvenser (Cornish & Clarke 2014; Felson & Boba 2010). Nu när det finns polisiär kameraövervakning borde det uppfattas avskräckande i individers rationella val och deras rutinaktiviteter eftersom en kapabel väktare alltid finns på plats. När den öppna brottsligheten minskar alternativt förflyttar sig, förmodas tryggheten öka genom färre ordningsstörningar som leder till starkare sammanhållning och informell social kontroll (Wikström & Dolmén 2001; Wilson & Kelling 1982). Men om det är såhär boende och verksamma i Södra Sofielund/Seved upplevt kameraövervakning återstår att se i resultatet. TIDIGARE FORSKNING Befintlig forskning visar att det finns många olika sätt man kan studera och utvärdera kameraövervakningens effekter på. Forskningsresultaten säger väldigt olika kring huruvida kameraövervakning förebygger och reducerar brott eller inte. I en litteraturstudie undersökte Piza (2018) olika aspekter av övervakningskameror, då det enligt honom inte går att uttala sig om kameraövervakningens brottsförebyggande effekt enbart genom att undersöka en aspekt av systemet. Därför tittade han bland annat på problematiken för polisiär kameraövervakning, hur det implementeras och hur polisen använder sig av det som ett hjälpverktyg i deras arbete. Sammanfattningsvis kommer Piza (2018) fram till att det behövs mycket mer forskning kring olika aspekter av kameraövervakning. Det finns för få studier som undersöker i vilka kontexter polisiär kameraövervakning fungerar och huruvida det är kostnadseffektivt eller inte att använda sig av. Hans resultat visar att det är väldigt många olika faktorer i både implementeringen av åtgärden men också i det fortsatta arbetet med den som påverkar den verkliga brottsförebyggande effekten (a.a.). Även om studien inte kommer fram till någon ny kunskap lyfter den ändå upp vilka kunskapsluckor som faktiskt finns trots det faktum att det är en välanvänd åtgärd där det fortfarande inte går att fastställa fullkomligt om den fungerar brottsförebyggande eller inte. Därför kommer det här avsnittet lyfta upp olika typer av fokus för att få en mer heltäckande bild av aktuellt kunskapsläge. Brottsförebyggande effekt Gerell (2016) utvärderade ett kameraprojekt i Malmö, Sverige, där aktiv kameraövervakning användes som hjälpmedel för polispatruller i områden med hög kriminalitet. Aktiv kameraövervakning innebär att en operatör aktivt tittar på vad kamerorna filmar i realtid och tar direktkontakt med polis på plats för ett eventuellt ingripande (a.a.). Syftet med den polisiära kameraövervakningen på Stortorget i Malmö var främst att minska den våldsamma kriminaliteten som var vanligt förekommande i området, speciellt nattetid på helger då barer och nattklubbar ligger tätt och har öppet samtidigt. Vid genomförandet av Gerells studie år 2016 fanns det begränsat med forskning kring aktiv kameraövervakning i Sverige (Brå 2015). En annan studie genomförd i USA av Piza, Caplan, Kennedy och Gilchrist (2015) undersökte också om kameraövervakning tillsammans med aktiva operatörer kunde fungera brottsförebyggande i stadskärnor. Deras resultat visade att polisiär kameraövervakning bättre förebygger brott när det används med aktiva operatörer och integreras in i polisens arbetsrutiner än när det enbart används utan att någon tittar på materialet i realtid (a.a.). Dessa samband visade sig vara signifikanta vilket innebär att sambanden inte uppstått av slumpen utan det finns ett verkligt samband mellan aktiv kameraövervakning och 12

brottsreducering i stadskärnor. Precis som Gerell (2016) använde de sig av experimentplatser och jämförde mot kontrollplatser. Tvärtemot vad Piza m.fl. (2015) kom fram till så visade det sig i Gerells (2016) studie att det faktiskt inte fanns någon signifikant önskvärd effekt på våldsbrottsligheten vid Stortorget i Malmö på grund av den aktiva kameraövervakningen. Dock förklarar Gerell (2016) att omständigheter som kan påverka resultatet är att det i Malmö, som är en mindre stad jämfört med amerikanska städer, sker generellt mindre antal brott. För att kunna se och uppnå en signifikant brottsförebyggande effekt i Malmö hade våldsbrottsligheten behövt reducerats väldigt kraftigt i antal, vilket kan antas vara en orimlig begäran för enbart en brottsförebyggande åtgärd. Ytterligare anledning till att studien inte fann signifikanta effekter på våldsbrottsligheten kan också vara att kameraövervakning främst avskräcker brott som planeras (Brå 2009). I en rapport från Brottsförebyggande rådet (2009) skriver de att våldsbrott sällan är planerade och vid stadskärnors uteliv är ofta alkohol inblandat vilket ökar risken för våldsbrott som sker i affekt. Därför tror de inte att kameraövervakningen har bra effekt på denna typ av brottslighet. Även om Piza m.fl. (2015) fann statistiskt signifikanta effekter på brottslighet och social oordning så var det en brottstyp som inte hade förändrats efter införandet av aktiv kameraövervakning. I likhet med vad Brå (2009) hävdar i sin rapport verkade inte aktiv polisiär kameraövervakning ha någon avsevärd påverkan på narkotikakriminaliteten (Piza m.fl. 2015). Många forskare är överens om att syftet med kameraövervakning är att den ska avskräcka individer från att begå brott. Lippert (2009) undersökte vilken betydelse skyltning av kameraövervakning har på övervakningens möjliga effekter. Skyltningen om CCTV i sig hävdar vissa har den egentliga påverkan på brottsligheten. De menar då att skyltningen är det som avskräcker kriminella från att fortsätta begå brott. Detta menar också Piza m.fl. (2015) då de inte hittade några signifikanta effekter om övervakningskamerorna endast var utplacerade. För att få effekt behövde fler aspekter implementeras. Enligt den teoretiska utgångspunkten för aktuell studie ska individer genom upplevd social kontroll och närvaro av kapabla väktare avstå från att begå brott (Ariel m.fl. 2015). I kontexter där potentiella gärningspersoner inte ser eller märker av kameraövervakningen går det att ifrågasätta om implementeringen skötts korrekt för att kamerorna ska kunna uppfylla sitt syfte. Likaså vid fall då personer uppfattar att det inte är någon som kontrollerar vad som sker i kamerans synfält, då lär de sig snabbt att kamerorna enbart är placebo utan någon fungerande funktion (Ashby 2017). I sin studie förklarar Lippert (2009) att skyltning om kameraövervakning inte enbart är viktig för att förstärka effekten av den, utan också för att meddela de kanadensiska medborgarna om att platsen bevakas. Precis som i Sverige, har det i Kanada reglerats att individer har rätt att få veta om platsen de befinner sig på övervakas eller inte för att de ska veta vem de ansvariga är, samt bestämma huruvida de låter sig bevakas (Lippert 2009; Regeringen 2016/17:126). Enligt studiens resultat visade det sig att polisens skyltning om kameraövervakning skiljde sig avsevärt mellan de fyra kanadensiska städer som undersöktes (Lippert 2009). Det de hade gemensamt var dock att skyltningen överlag var ostrategiskt placerad samt att viktig information fattades. I många fall var skylten nerklottrad eller sönderriven. Under de cirka två år som studien pågick byttes inte dåliga skyltar ut, och i vissa fall satt märkningen kvar men kameran var nedplockad eller ur funktion (a.a.). Lippert (2009) visar tydligt i sin studie att han är kritisk mot 13

hela övervakningssystemet som används, då han menar det är något som bidrar till negativ påverkan i det urbana samhället och mot orättvisor. Forskaren anser också att det är en oseriös strategi från staten för att snabbt lösa brottsligheten. Efter resultatet i sin studie ställde han sig kritisk till om skyltningen anses uppfylla kriterierna för att passerande människor skulle få kännedom om övervakningen och syftet med den för att kunna ta egna val kring deras integritet (Lippert 2009). Effekter på otrygghet/integritet Lippert (2009) argumenterar för att övervakningens synlighet ökar den upplevda tryggheten samtidigt som den avskräcker kriminella från att begå brottsliga handlingar vid dessa platser. Men när kameraövervakningen går obemärkt förbi så tappar den en del av påverkan på miljön. Likaså anser Ariel m.fl. (2015) som också menar att kamerornas närvaro ska få potentiella gärningspersoner att tänka om i deras val av handlingsalternativ. Att det finns en större risk för att bli tagen ska avskräcka individer till att ta andra beslut gällande sina handlingar. Därför kan inte polisens övervakningskameror uppfylla sitt syfte och dess funktion till fullo om inte gärningspersonerna märker att området är kameraövervakat (a.a.). I en rapport från Brå (2015) där de intervjuat individer som bor, arbetar eller dagligen passerar en plats med kameraövervakning visade det sig att en stor del av intervjupersonerna inte var medvetna om att det fanns kameraövervakning. Polisens övervakningskameror hade suttit uppe under en period på två år när de genomförde sin studie. Det framkom också att trots många positiva förväntningar innan installationen så förändrades inte nivån av upplevd otrygghet hos de intervjuade. Den upplevda otryggheten i Brås (2015) rapport innebar en oro för att utsättas för våldsbrott. De kameraövervakade platserna var kända för att ha hög nivå av våldsbrott, dock var det inte många våldsbrott från de platserna som anmäldes, varken innan eller efter kamerainstallationen. Detta innebar enligt deras rapport att de intervjuade deltagarna förmodligen aldrig vittnat ett våldsbrott eller själv blivit utsatt. När kameraövervakningen varit igång under en tid skulle det tänkas skett en förändring kring den upplevda otryggheten. Att effekten på trygghetsupplevelsen uteblivit resonerade Brå (2015) att det kunde vara till följd av dålig märkning av kameraövervakningens existens. Detta hänvisar de till att många har en positiv förväntan på att kameraövervakning ska öka tryggheten. Om det då inte märks av så får inte medborgarna upplysning om att det möjligen är en tryggare plats (a.a.). Gill m.fl. (2007) undersökte likt vad denna studie undersöker, nämligen boendes uppfattning om kameraövervakningen i deras bostadsområde. Forskningen utfördes i England med enkäter både innan och efter implementeringen av övervakningskamerorna. Deras fokus var bland annat på hur kameraövervakningen påverkat upplevd trygghet, oro för att utsättas för brott samt om det ansetts vara integritetskränkande (a.a.). Deras resultat visade att de flesta av respondenterna hade höga förhoppningar på kameraövervakningen och att den skulle bidra till att invånarna exempelvis vågade gå ut till platser de tidigare undvek i sitt område. Det visade sig att den upplevda tryggheten hade ökat efter implementering av kameraövervakning, dock var det endast ett fåtal som hade förändrat sitt beteende och börjat vara på platser de tidigare ansåg som otrygga (a.a.). I likhet med opinionsundersökningen från Lunds Universitet var det endast sexton procent i studien som upplevde kameraövervakning integritetskränkande. Dock var detta innan implementeringen men forskningen visade senare att trots att kameraövervakningen inte medfört de effekter de 14

boende hoppats på så var det efteråt färre individer som ansåg att den gjorde intrång på deras integritet (a.a.). Användning av inspelat material Det är inte många studier som inkluderar vilken effekt polisiär kameraövervakning har när det används i polisutredningar. Som tidigare nämnt är det många aspekter som bör undersökas när en bedömning genomförs om kameraövervakning och dess effekter (Piza 2018). En intressant aspekt av dessa är i vilken omfattning polisen använder sig av det inspelade materialet som hjälpmedel vid utredningar (Ashby 2017). I sin studie undersöker Ashby (2017) hur bra övervakningens inspelade material är till hjälp för polisens brottsutredningar. Studien genomfördes i England där kameraövervakningen suttit uppe mellan år 2011 till år 2015 och det var 251195 antal begångna brott som analyserades. Ashby (2017) fann att i cirka 45 procent av alla fallen fanns det inspelat material tillgängligt för poliserna. Dock var det inte till nytta för samtliga av dessa 45 procenten. Utav dessa 45 procent var det 65 procent där materialet faktiskt kunde hjälpa polisen i sina utredningar. I Brås (2015) utvärdering visade det däremot sämre siffror. Av cirka 200 utredningar totalt under två efterföljande perioder, var det enbart cirka tjugo procent av dessa som gick att använda i utredningarna. Ännu färre var det som faktiskt ledde till att ett åtal väcktes (21 fall totalt) och enbart i åtta fall kunde materialet användas som bevisföring stark nog för fällande dom. Skillnaden mellan de två olika resultaten är att ett gäller för Sverige och ett gäller för England. Ashby s (2017) resultat visar ett signifikant samband mellan kameraövervakning och en ökning i upplösta brott hos polisen. Trots att materialet bidrog med mycket hjälp till den största delen av brottsligheten så verkade det inte finnas liknande samband för narkotikainnehav, bedrägeri och vapeninnehav. Brå (2015) ansåg i sin utvärdering att resurserna förmodligen lämpade sig bättre för andra brottsförebyggande åtgärder istället för kameraövervakning på just de aktuella platserna. Sammanfattningsvis verkar det som att polisiär kameraövervakning kan ha en god brottsförebyggande effekt och fungera trygghetsskapande. Men detta gäller inte förrän det implementerats och används på rätt sätt samt i rätt kontext (Piza 2018). Vissa forskare fann reducerande effekt på brottsligheten (Alexandrie 2017; Piza m.fl. 2015) medan andra inte hittade något alternativt svagt samband (Brå 2015; Gerell 2016; Welsh & Farrington 2009). Även i detta kapitel, precis som med övrig befintlig forskning, råder det tvivel om polisiär kameraövervakning kan fungera trygghetsskapande. Enligt Brå (2015) upplevs det inte öka tryggheten medan Gill m.fl. (2007) fann att medborgarna upplevde en högre trygghet. Trots detta hade de inte förändrat sina beteenden och rörde sig ändå inte på platser som tidigare varit otäcka, vilket bidrar till att frågan kvarstår om övervakningskamerorna verkligen hade en effekt på otryggheten. METOD Studien har genomförts via kvalitativ metod och en induktiv ansats. Kvalitativ metod används när syftet är att kunna förstå något istället för att enbart förklara ett fenomen (Malterud 2014). I motsats till kvantitativ forskningsmetod så vill den kvalitativa forskaren beskriva och analysera viktiga faktorer i en dynamisk process. När det gäller kvalitativ forskning genomförs det främst via induktiv ansats. Induktiv ansats innebär att man undersöker ett speciellt fenomen och detta 15

gör man för att kunna applicera det på allmänheten (a.a.). Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer vilket i det här fallet innebar att det var enskilda intervjuer med färdigställda intervjuguider. Det kvalitativa materialet som samlats in möjliggör skapandet av nya teorier med utgångspunkt i vad resultatet visar (Denscombe 2010). Däremot är det ändå vanligt förekommande att forskare utgår från någon teori även vid kvalitativa studier, vilket också görs i denna studie. Vid användandet av kvalitativ forskningsmetod går det bättre att förklara varför något ser ut som det gör, exempelvis i vilken utsträckning trygghetsupplevelsen har förändrats i Södra Sofielund/Seved sedan polisens övervakningskameror sattes upp. Även om kvantitativ forskning kan ge oss utvecklingen i relation till anmälda brott kan den inte framställa ett resultat kring vad förändringen beror på (Malterud 2014). För att studien ska kunna besvara frågeställningarna behöver studenten gå in på djupet, vilket inte går med kvantitativ forskningsmetod. Datainsamlingsmetoden behöver kunna undersöka åsikter och känslor från olika individer, då krävs det öppna frågor för att få ett uttömmande material med olika perspektiv (Denscombe 2010). För att få svar från individer med relevans för frågeställningarna behöver studiens deltagande intervjupersoner väljas utifrån särskilda inkluderingskriterier. Kvalitativ metod var därför det mest lämpliga alternativet eftersom studiens syfte främst är att få fram en förståelse av hur polisiär kameraövervakning uppfattas samt upplevs av personer som bor eller är verksamma i Södra Sofielund/Seved. Urval Eftersom det var krav på att de intervjuade studiedeltagarna i undersökningen skulle ha god kännedom om Södra Sofielund/Seved, både hur det var innan polisen började kameraövervaka men också i dagsläget när kamerorna suttit uppe något år så genomfördes ett bekvämlighets- och snöbollsurval. Ett bekvämlighetsurval innebär att informanterna väljs ut på grund av specifika kriterier och det är inte sannolikt att samtliga individer som finns tillgängliga blir slumpmässigt utvalda för studien (Bryman 2011). Urvalet började med att studenten tog kontakt med en grindvakt för området för att bli hänvisad till individer med kunskap och erfarenhet av studiens ämne. Grindvakten i sig blev aldrig intervjuad utan fungerade enbart som en startpunkt i en snöbollskedja. När urvalet tas från den stora urvalspopulationen via en snöbollskedja startar man med en individ som har relevant information till studien, denna individ skickar sedan forskaren vidare till sina kontakter som är lämpliga och kan ha ett intresse av att deltaga i studien (Bryman 2011). För att få ett så fullständigt helhetsintryck som möjligt trots uppsatsens begränsade tidsram efterfrågade studenten att bli hänvisad till individer tillhörande tre olika subgrupper. Dessa undergrupper var boende, verksamma samt fastighetsägare. Alla tillhörande Södra Sofielund/Seved vilket innebar att de antingen skulle bo, arbeta, driva en verksamhet alternativt äga ett eller flera fastighetshus i anslutning till de kameraövervakade gatustråken. Grindvakten för Södra Sofielund lämnade namn på intervjupersoner för samtliga undergrupper. Detta var individer som uppfyllde studiens urvalskriterier, nämligen någon som på något sätt berörts av kameraövervakningen i Södra Sofielund/Seved. Efter det första steget genomfördes fyra intervjuer, vid dessa intervjutillfällenas slut efterfrågades nya lämpliga informanter av aktuell intervjuperson. Tre av dessa tackade ja och bokades in för intervju medan en del avböjde till att medverka i 16

studien. Anledningarna till att de tackade nej var olika, tre av dem ansåg att de inte hade något att säga om ämnet. Två var boende i området och kände sig inte bekväma med att ställa upp, trots det faktum att allt insamlat material skulle avidentifieras av studenten. Utöver dessa var det två personer som forskaren inte kunde nå. Konstruktion av frågor Studiens syfte är som tidigare nämnts att undersöka hur boende och verksamma i bostadsområdet upplever polisens kameraövervakning och om det har någon påverkan på den upplevda tryggheten i området. Frågorna behöver därför beröra upplevelser och åsikter kring kameraövervakningen i Södra Sofielund. Eftersom studien ingår i ett särskilt forskningsprojekt konstruerades också frågor rörande intervjupersonernas åsikter kring generell polisiär kameraövervakning, alltså frågor som inte enbart är riktade mot Södra Sofielund. För att få svar på detta konstruerades öppna frågor som efterfrågar vad intervjupersonen tänker kring att polisen använder sig av kameraövervakning på allmänna platser. Denna fråga följdes av om åsikterna skiljer sig åt när individen tänker på Södra Sofielund, som främst är ett bostadsområde och ingen allmän plats där människor slumpmässigt rör sig in och ut. Majoriteten av frågorna var av en öppen karaktär för att få så uttömmande svar som möjligt (Bryman 2011). För en tydligare demonstration av konstruerade frågor se bilaga 1,2 och 3. För att rikta frågorna specifikt mot antingen de boende, de verksamma eller mot fastighetsägarna i Södra Sofielund så skapades tre olika intervjuguider. Dock är detta inget som intervjupersonerna var medvetna om och intervjuguiderna behandlar samma ämnen men formulerades på olika sätt beroende på vem som skulle intervjuas. Huvudsakligen behandlar intervjuguiderna kategorier som exempelvis övervakningskamerornas påverkan på individers integritet, ifall intervjupersonerna upplevt särskilda effekter av kameraövervakningen samt om deras otrygghet förändrats efter det faktum att kameraövervakningen finns på plats. Upplevd otrygghet är ett begrepp som är svårt att mäta och det är få som mäter det likadant (Williams m.fl. 2000). I den här studien skapades tre olika frågor för att kunna bedöma om otryggheten förändrats. En fråga berör informantens vardagsrutiner eller arbetsrutiner. Om rutinerna förändrats kan det bero på att de upplever området som antingen mer eller mindre otryggt. Individers rutinaktiviteter påverkas av deras otrygghet, vilket kan visa sig genom att individen enbart befinner sig utomhus i området när det är dagtid och ljust ute. Det kan också visa sig via deras arbetsrutiner, somliga fastighetsägare känner sig enbart trygga på förmiddagen när det inte är så mycket kriminell aktivitet i området och utför då allt arbete de behöver göra under den tidpunkten. Därför anser studenten att frågor kring förändringar i deltagande intervjupersoners rutiner bidrar med viktig information för att besvara frågeställningen om upplevd trygghet. Fråga nummer två tar upp ifall intervjupersonerna upplevt att den generella tryggheten bland boende och verksamma förändrats. Oavsett vad svaret blir så kommer följdfrågan bli varför de upplever situationen på det sättet. Det ger en viktig information som hjälper studenten att bedöma hur otryggheten påverkats av kameraövervakningen. Den tredje och sista frågan som berör ämnet är hur intervjupersonen upplevde Södra Sofielund innan övervakningskameror fanns jämfört med hur de upplever området i dagsläget med aktiv kameraövervakning. 17

Tillvägagångssätt Som tidigare nämnt samlades allt datamaterial in via semistrukturerade intervjuer. Denna typ av intervju var den som ansågs vara mest lämplig då studien undersöker specifika teman men då forskaren vill ha intervjupersonernas svar på sina känslor och upplevelser (Malterud 2014). Vid semistrukturerade intervjuer möjliggör det för forskaren att säkerställa att samtliga teman tas upp i intervjun men samtidigt få intervjupersonens egna ord som svar på frågorna (Kvale & Brinkmann 2009; Bryman 2011; Malterud 2014). För att underlätta intervjuprocessen så upprättar man därför en eller flera intervjuguider där man själv kan ändra i vilken ordning frågorna kommer beroende på vad intervjupersonen svarar på frågorna (Klave & Brinkmann 2009; Bryman 2011). Vid semistrukturerade intervjuer underlättar det för forskaren att ställa följdfrågor som kan uppkomma när intervjupersonen svarar. Det kan vara allt ifrån att man ber intervjupersonen utveckla sitt svar om de svarar kort på en fråga eller om de kan förklara med andra ord om man inte förstod det första svaret de gav. Möjligheten att kunna ställa olika följdfrågor är till stor fördel i denna undersökning som intervjuar olika typer av människor med olika erfarenheter, vilket anses stärka trovärdigheten i resultatet som presenteras längre fram. Innan intervjun startade lämnades ett informationsbrev och ett skriftligt samtycke inhämtades. Där lämnade intervjupersonen även samtycke till att bli inspelad med ljud eller inte. Totalt genomfördes sju semistrukturerade intervjuer vilka var individuella, vilket innebär att det endast var studenten och intervjupersonen närvarande. För att informanterna ska vara trygga i sitt val att ställa upp som intervjuperson fick de själva välja tid och plats för de enskilda intervjuerna. Detta med förhoppningen om att det bidrar till mer öppna svar på frågorna jämfört med om de skulle känna sig obekväma med valet av plats, vilket kan bidra till att de vill därifrån snabbast möjligt (Malterud 2014). Samtliga intervjuer tog mellan tio till femton minuter och sex av sju intervjuer fick spelas in. Uppdelningen av antal informanter från varje subgrupp var jämt fördelat. Transkribering av rådata Inför analysprocessen genomfördes transkribering av samtliga intervjuer förutom en då den inte fick spelas in utan renskrevs utifrån anteckningar direkt efter intervjutillfällets slut istället. När man transkriberar så omarbetas det muntliga samtalet till en textkonversation (Malterud 2014). Detta görs för att möjliggöra analyser av rådata men det är viktigt att ha i åtanke att verkligheten aldrig kan återges till hundra procent via en transkription. Dock är det bästa sättet att omvandla verkligheten till text genom att spela in intervjun samt att den som intervjuar också är den som genomför transkriberingarna eftersom personen ifråga har bäst minne av kroppsspråk och olika ansiktsuttryck (Kvale & Brinkmann, 2009). Är det olika personer som intervjuar och transkriberar är risken större att texten blir filtrerad och man får en större avgränsad bild av det som ska studeras. Vid transkription är det också viktigt att forskaren är medveten om sin egen förförståelse och hur den kan påverka hur man tolkar rådatan (Malterud 2014). Görs allt detta och forskaren konstant tänker på hur dess egna teoretiska referensram påverkar tolkningen av materialet så påverkar det så materialet blir så giltigt som möjligt (a.a.). De uppgifter som förekom i det inspelade materialet som kunde bidra till identifiering av intervjupersonerna uteslöts ur transkriptionerna. Materialet har avidentifierats och arkiverats enligt Malmö Universitets riktlinjer så att ingen utomstående har tillgång till det. 18