SVARSSKRIVELSE Sida 1 (5) Riksåklagarens kansli Datum Rättsavdelningen 2013-01-09 Ert datum Er beteckning Byråchefen My Hedström 2012-05-09 B 1496-12 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM JO./. riksåklagaren ang. grovt skattebrott m.m. (Hovrättens för nedre Norrland dom den 28 februari 2012 i mål B 1045-11) Högsta domstolen har förelagt riksåklagaren att inkomma med svarsskrivelse i målet. Jag vill anföra följande. Min inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl för prövningstillstånd i målet. Bakgrund JO har dömts för grovt skattebrott i 22 fall, bokföringsbrott i 3 fall och skattebrott i 3 fall. Brotten har begåtts under åren 2004-2007 i JOs enskilda firma. Enligt domstolarna uppgick straffvärdet för den aktuella brottsligheten till ett års fängelse. Med hänsyn till den långa tid som förflutit sedan vissa av brotten begicks bestämde tingsrätten straffmätningsvärdet till fängelse tio månader. Hovrätten som även beaktade att JO påförts skattetillägg med 56 682 kr bestämde straffmätningsvärdet till fängelse nio månader. Domstolarna fann med hänsyn till brottslighetens art att påföljden skulle bestämmas till fängelse. Överklagandet till Högsta domstolen JO yrkar att påföljden ska bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst. Till stöd för sin talan och som skäl för prövningstillstånd anför han bl.a. följande. Hovrätten har inte i tillräcklig utsträckning beaktat de förmildrande omständigheter som föreligger. Bokföringsmaterialet har hela tiden funnits bevarat och tillgängligt. Han har försökt begränsa de skadliga verkningarna av brotten och förenkla revisionen genom att rekonstruera bokföringen. Alla skatter, avgifter, räntor och skattetillägg är betalda. Brotten ligger långt tillbaka i tiden (mars 2004 december 2007). Revision beslutades i januari 2008. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C 010-562 50 00 Telefax 010-562 52 99 Registrator.riksaklagaren@aklagare.se Webbadress www.aklagare.se
Sida 2 (5) Förhör med honom ägde rum i maj 2009. Åtal väcktes i november 2009 och huvudförhandling vid tingsrätten hölls i september 2011. Den långa tiden har inneburit en stark psykisk press för honom. Han har bedrivit rörelsen från januari 2008 utan några som helst anmärkningar. Vid valet av påföljd bör också beaktas det osäkra rättsläget när det gäller förbudet mot dubbelbestraffning. Det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen uttalar sig i frågan om vad som kan anses utgöra alldeles särskilda skäl för att bryta fängelsepresumtionen vid grovt skattebrott. Vilken betydelse tidsaspekten, skattetilläggen och andra omständigheter har, t.ex. att gärningsmannen försökt begränsa skadeverkningarna och medverkat i utredningen. Vidare vilka omständigheter i övrigt som har betydelse, därvid det osäkra rättsläget avseende frågan om dubbelbestraffning. JO har också begärt att hans överklagande inte ska prövas innan frågan om dubbelbestraffning slutgiltigt har avgjorts. Grunderna för min inställning Straffmätningen och valet av påföljd Lika med domstolarna anser jag att straffvärdet av de gärningar JO gjort sig skyldig till uppgår till fängelse ett år. Hovrätten har med beaktande av den långa tid som förflutit sedan brotten begicks samt med hänsyn till att JO påförts skattetillägg bestämt straffmätningsvärdet till fängelse nio månader. Även om handläggningen av målet vid tingsrätten dragit ut på tiden finner jag inte skäl att göra någon annan bedömning av straffmätningsvärdet, vilket enligt min uppfattning alltså uppgår till fängelse nio månader. Högsta domstolen har i flera fall uttalat att såväl skattebrott som bokföringsbrott är av sådan art att det finns en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse (se t.ex. NJA 2001 s. 397 och NJA 2001 s. 618). För att vid sådan brottslighet frångå fängelsepresumtionen när straffmätningsvärdet är så högt som fängelse nio månader måste krävas alldeles särskilda skäl (se NJA 1999 s. 769, NJA 2000 s. 195 och NJA 2003 s. 499). Mot bakgrund av vad som uttalats i praxis och vid en jämförelse med de omständigheter som förelåg i de sist nämnda avgörandena anser jag att det inte heller i detta fall kan anses föreligga alldeles särskilda skäl att frångå fängelsepresumtionen. JO har även gjort gällande att det vid valet av påföljd bör beaktas att frågan om dubbelbestraffning ännu inte är avgjord. Som jag även kommer att redogöra för nedan anser jag att det förhållandet att det pågår mål i EU-domstolen och Europadomstolen angående frågan om dubbelbestraffning inte bör ha betydelse för handläggningen av mål om skattebrottslighet. Hovrättens dom bör därför fastställas.
Sida 3 (5) Frågan om vilandeförklaring JO har begärt att Högsta domstolen inte ska pröva hans överklagande innan frågan om dubbelbestraffning är slutligt avgjord. Högsta domstolen har i NJA 2010 s. 168 I och II funnit att dubbelbestraffningsförbudet i artikel 4 i protokoll nr 7 till Europakonventionen inte medför att det föreligger hinder mot att pröva eller bifalla ett åtal för skattebrott när skattetillägg påförts den tilltalade. I tiden efter att Högsta domstolen meddelade sin dom har i Europadomstolen väckts talan mot Sverige avseende frågan om de svenska reglerna om skattebrott och skattetillägg strider mot dubbelbestraffningsförbudet i Europakonventionen. Europadomstolen har ännu inte avgjort frågan. Haparanda tingsrätt begärde i december 2010 att EU-domstolen skulle meddela förhandsavgörande i ett mål om grovt skattebrott när det gäller tolkningen av dubbelbestraffningsförbudet i artikel 50 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Sveriges regering gav den 20 april 2011 in ett skriftligt yttrande till EUdomstolen. I yttrandet uttalas att bestämmelserna i EU-rättighetsstadgan riktar sig till unionens institutioner och organ samt till medlemsstaterna endast när de tillämpar unionsrätten. Regeringen anser att målet i Haparanda tingsrätt avser en tillämpning av svenska skatte- och straffrättsliga bestämmelser som inte aktualiserar någon tillämpning av unionsrätten. Mot denna bakgrund anser regeringen att det är uppenbart att den unionsrättsliga bestämmelse som EUdomstolen har ombetts att tolka inte är tillämplig i målet. Förutsättningar saknas därmed för EU-domstolen att ge den nationella domstolen vägledning i frågan om den nationella lagstiftningen är förenlig med stadgan för de mänskliga rättigheterna. Regeringen föreslår därför att EU-domstolen inte ska meddela förhandsavgörande i målet. EU-domstolen har hänskjutit Haparanda tingsrätts begäran om förhandsavgörande till avgörande i stor sammansättning. Muntlig förhandling hölls den 24 januari 2012. Generaladvokaten Cruz Villalón vid EU-domstolen har den 12 juni 2012 föredragit sitt förslag till förhandsavgörande. Det är ännu inte känt när EU-domstolen kommer med sitt avgörande. Högsta domstolen beslutade den 29 juni 2011 (mål B 5302-10) att inte meddela prövningstillstånd i ett mål där hovrätten dömt den tilltalade för grovt skattebrott. Den tilltalade hade invänt att han tidigare påförts skattetillägg och att det därför stred mot dubbelbestraffningsförbudet i artikel 50 i EU:s rättighetsstadga att döma honom till en straffrättslig påföljd. Högsta domstolen avslog samtidigt den tilltalades begäran om inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen.
Sida 4 (5) Det kan här också nämnas att en utredare fått i uppdrag att analysera systemet med skattetillägg och skattebrott, bl.a. med beaktande av Europakonventionen. Uppdraget ska redovisas den 9 september 2013 (Dir 2012:14). Riksåklagaren har i skriftliga kommentarer till åklagarorganisationen angående de förfaranden som pågår i EU-domstolen och Europadomstolen angett som sin uppfattning att dessa förfaranden inte bör påverka pågående mål och förundersökningar om skattebrottslighet, varför dessa således bör handläggas som vanligt. Denna uppfattning vidhålls här. JOs begäran om vilandeförklaring bör därför avslås. Prövningstillstånd Enligt 54 kap. 10 första stycket rättegångsbalken får prövningstillstånd meddelas endast om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen (prejudikatdispens) eller det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag (extraordinär dispens). För att bevilja prejudikatdispens krävs att ett avgörande av Högsta domstolen blir av generell betydelse för bedömningen av framtida mål som innehåller liknande frågeställningar. Den enskildes intresse av att få till stånd en prövning i Högsta domstolen kan alltså inte föranleda prövningstillstånd på denna grund (Fitger, Rättegångsbalken, s. 54:26). Vid en jämförelse med de omständigheter som var till bedömning i NJA 1999 s. 769, NJA 2000 s. 195 och NJA 2003 s. 499 står det enligt min uppfattning klart att de omständigheter som föreligger i detta fall inte kan anses utgöra sådana alldeles särskilda skäl som bryter fängelsepresumtionen vid skatte- eller bokföringsbrott med så högt straffvärde som det här är fråga om. Jag kan heller inte se att Högsta domstolens prövning av förevarande mål skulle kunna tillföra något ytterligare utöver vad som redan framgår av nu redovisad praxis. Det finns enligt min uppfattning inte heller i övrigt skäl för prövningstillstånd i målet (jfr Högsta domstolens avgörande den 21 december 2012 i mål B 1982-11 p. 46). Jag avstyrker således prövningstillstånd.
Sida 5 (5) Bevisning Jag ber att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i målet. Kerstin Skarp My Hedström Kopia till Utvecklingscentrum Stockholm Åklagarkammaren i Uppsala (AM-128304-08) Kammaråklagaren Roger Waldenström