RIKSDAGENS BANKFULLMÄKTIGES BERÄTTELSE FÖR ÄR 1937 TILL RIKSDAGENS B A N K U TSK O TT HELSINGFORS 1938 S T A T S R Å D E T S T R Y C K E R I

RIKSDAGENS BANKFULLMÄKTIGES BERÄTTELSE FÖR ÄR 1937 TILL RIKSDAGENS B A N K U TSK O TT HELSINGFORS 1938 S T A T S R Å D E T S T R Y C K E R I

I n n e»siil. D et ekonom iska liv e t i F in lan d d r 1937... 3 Industrin... 3 lantbruket... 0 Arbetsmarknaden... *> Utrikeshandeln... *> Inrikeshandeln... Samfärdseln... 1 Penning- och kapitalmarknaden... 8 Räntefoten......10 Betalningsbalansen och kapitalrörelsen... 10 Prisutvecklingen...10 F in la n d s B a n ks verksam h et...12 Penningvärdet och valutahandeln......12 Utlåningen... 13 Räntesatserna......! > Sedelstocken... 1*> Bankens förhållande till staten......17 Pen utländska clearingrörelsen......1 < åll: Sid. Bankens bokslut...17.lv Bank fullm äktige handlagda ärenden... oi Inlösen av sedlarna...21 Revisionen...21 Granskningen av lånerörelsen och valutahandeln...21 Inventeringen och inspektionen av avdelningskontoren...21 Direktionen......21 Inköp av gärd...22 Pensionerna...22 Inrättandet av nya ibefattningar vid banken..22 Bankens tjänstemäns och befattningshavares avlöning...22 Utvidgningen av konjunkturforskningen.. 22 Kontrollanterna vid avdelningskontoren ---- --23 Bankfullmäktige och revisorer.....23 Det ekonomiska livet i Finland år 1937. Det gångna året ingick med ett kraftigt uppsving och på flerc områden av det ekonomiska livet blev året ett rekordår. Det markerades av starkt stegrade priser, av en livlig investering i industrin och en utvidgning av den industriella produktionen, en god skörd, en kraftig ökning i utrikeshandeln samt en fortsatt lätthet i penningmarknaden. På våren inställde sig dock en del tecken, vilka varslade 0111 en konjunktur vändning på världsmarknaden: hörskurserna dalade och priserna på flerc viktiga råvaror hegyntc efter den tvära stegringen tendera nedåt, på hösten inträdde en försämring i konjunkturen även på en del produktionsområden. I Finlands ekonomiska liv framträdde en motsvarande vändning, men densamma hann ej ännu under det senaste året trycka sin prägel på det välstånd, som den föregående uppgångstiden skapat. Vid redogörelseårets utgång var läget dock sämre än vid dess I»örjan och tendensen i den ekonomiska utvecklingen var obestämd. Det är uppenbart, att 0111 den depression, som inträtt på världsmarknaden, utbreder sig och fördjupas, kommer densamma att inverka också på Finlands ekonomiska liv, även om man samtidigt bör minnas, att vårt lands ekonomiska grundval nu är avsevärt fastare än vid begynnelsen av senaste depression. Industrin. Finlands industri utvecklades senaste år i tecknet av ett kraftigt konjunkturuppsving. Den industriella produktionen var 13S1--- 3 8 rekordartat livlig, fabrikerna arbetade med full kapacitet och då efterfrågan fortfarande föreföll att vara riklig och prisförhållandena i början av året voro goda, utvidgades och moderniserades fabrikerna på många områden eller anlades helt nya industriella inrättningar. Under senare hälften av året, da i priserna begynte framträda en nedåtgående tendens och efterfrågan minskades, avtog denna investeringsiver, och i exportindustrins verksamhet begynte under årets sista kvartal iakttagas en tillbakagång. Enligt Unitas index var den industriella produktionen såväl till kvantitet som värde större än för något tidigare år. Produktionsvolymen var i genomsnitt för år 1937 enligt denna index 170 (1926 = 100) poäng mot 16f) poäng för år 1936. Industrins produktionsvolym var sålunda % större än för depressionens bottenår och översteg toppresultatet för senaste högkonjunktur år 1928 med 46 %. På grund av prisstegringen steg värdet av den industriella produktionen ännu mer än dess volym. Enligt Unitas index var produktionsvärdet för senaste år 195 poäng mot 147 poäng år 1936. I jämförelse med bottenåret 1931 har den industriella produktionens värde stegrats med 144 % och i jämförelse med toppen för föregående högkonjunktur med 57 %. Den ökade livligheten i produktionen var gemensam för samtliga industrigrenar. E n ligt Unitas index ökades hemmamarknadsindustrins produktion kvantitativt med 10 % och till sitt viirde med 16 %. Någon ökning i produktionsvolymen fram

4 5 trädde icke för närings- och njutningsmedelsindustrin, vilken i allmänhet är minst känslig för konjunkturväxlingar. Däremot översteg produktionsvolymen för redogörelseåret motsvarande volym för föregående år med 17 % i läder- och skodonsinduslrin samt i metall- ocii maskinindustrin, med 16% i byggnadsämnesindustrin samt 15 % i textilindustrin. En del till hemmamarknadsindustrin hörande industrigrenar ha kunnat utveckla sin export. T.jämförelse med toppen av föregående högkonjunktur är ökningen i produktionsvolymen för hela hemmamarknadsindustrin 4. { % och stegringen i värdet 40%. Exportindustrins produktionsvolym ökades med 9 %, d. v. s. mindre än hemmamarknadsindustrins, men stegringen i värdet för den förra var på grund av de förmånliga prisförhållandena 50 % och översteg sålunda betydligt värdestegringen för den senare. Produktionsvolymen för exportindustrin var inemot 50 % större än år 1928 och dess värde översteg det då nådda toppvärdet med 75 %. Senaste års trävarumarknad begynte under sällsynt goda förutsättningar: priserna voro i stigande och från Finland hade sålts för skeppning år 1937 över 600,000 standards. Prisstegringen fortgick till mars, då 2/ 3 av landets uppskattade försågning var försåld. Då avstannade emellertid den spekulationsartade efterfrågan och en stilla period av över fem månader vidtog. 1 september sökte man återställa jämvikten genom ett internationellt avtal, varigenom tidigare avtalade exportmängder nedskuros med 10 %. Då marknaden ansågs övermättad, sjönko prisen det oaktat småningom till den nivå, på vilken de stått ett år tidigare. Marknaden är fortfarande fl a u ; i slutet av året har för år 1938 sålts endast c:a 100,000 standards. Då sågarna köpt sin råvara till dyrt pris, har deras räntabilitet försämrats. Oaktat allt detta ha sågindustrins exportsiffror för senaste år varit rekordartade. Av sågade varor exporterades 1,026,900 standards mot 1,100,000 standards år 1936, men på grund av prisstegringen var penningvärdet av denna export 2,738.<> milj. mark mot 2,102.5 miljoner föregående år. Beträffande marknaderna för övriga exportindustrier fortfor även på dem under förra hälften av året den prisstegring, som begynte föregående år. Då emellertid största delen av produktionen redan tidigare försålts, er höl los de under senaste vår och sommar erlagda topprisen endast för rätt små partier. Försäljningarna för år 1938 avslutades till största delen redan tidigt senaste år. På hösten upphörde efterfrågan på grund av förändringen i konjunkturerna. Å andra sidan var stegringen i arbetslönerna och speciellt den skarpa höjningen i priserna på råvaror ägnad att öka kostnaderna för dessa industrigrenar. Resultaten av det gångna året voro dock i allmänhet goda, produktionen ökades och priserna voro i genomsnitt bättre än för de närmast föregående åren. Exporten av olika träförädlingsalster utvecklades på följande sätt. Utförseln av faner ökades från 146,100 ton år 1936 till 171,300 ton eller med 17 %, exporten av trådrullar från resp. 6,300 ton till 6,400 ton eller med 2 % och av iivriga träarbeten från 4,800 ton till 4,900 ton eller med 2 %, medan däremot exporten av möbler nedgick från 1,700 ton till 1,600 ton eller med 6 %. Det sammanlagda exportvärdet av dessa alster steg till 542.7 milj. mark mot 459.1 miljoner föregående år. Utförseln av runt virke stegrades kvantitativt i avsevärd grad och till sitt värde nådde denna en toppsiffra av 747.r. milj. mark mot 396.c miljoner år 1936. Särskilt bör nämnas, att av gruvstolpar och mintimmer utfördes 2,085,000 m3 mot 2,027,000 m3 år 1936, medan åter exporten av pap persved stegrades från 1,071,000 m3 till 1,552,000 m3 eller 45 %. Utvecklingen av de olika grenarna av pappersindustrin belyses av följande exportsiffror. Exporten av papper ökades från 453,100 ton till 518,100 ton eller med 14 %, av papp och kartong från 72,700 ton till 97,700 ton eller med 34 %, av sulfatcellulosa från 323,200 ton till 355,700 ton eller med 10 %, av sulfitcellulosa från 757.600 ton till 823,600 ton eller med 9 % samt exporten av mekanisk pappersmassa från 277,700 ton till 290,600 ton eller med inemot 5 %. De exporterade mängderna äro i allmänhet större än för något tidigare år. Även dessa alsters exportvärde nådde en toppsiffra med 3,629.e, milj. mark mot 2,899.s miljoner år 1936. Byggnadsverksamheten tog ett kännbart uppsving. Industriella inrättningar utvidgades, jordbrukarna använde sina rikliga inkomster av skogen till att förnya sina ekonomi- o. a. byggnader och i städerna har det ena boningshuset efter det andra rest sig. Förbrukningen av cement, som ger en allmän bild av byggnadsverksamhetens livaktighet, steg senaste år till 472.600 ton mot resp. 336,200 och 272,000 ton för de närmast föregående åren. Ökningen för senaste år var sålunda 41 %. Det må ännu tilläggas, att i Helsingfors, om vars byggnadsverksamhet noggrannare uppgifter stå att erhålla, senaste år fu llbordades 191 nya boningshus mot 121 hus år 1936. De fullbordade byggnadernas kubikinnehåll ökades från 881,000 m3 år 1936 till 1,386,000 m3 och antalet nya boningsrum från 4,940 till 7,770. Byggnadsverksamheten i Helsingfors var sålunda livligare än under något tidigare år sedan den sällsynt livliga byggnadsperioden åren 1926 1929. Då vid utgången av redogörelseåret ett stort antal hus voro under uppförande och då talrika nya ritningar blivit godkända, synes byggnadsverksamheten fortfarande gestalta sig livlig. Lantbruket. Skörden för redogörelseåret var i största delen av landet god, även om särskilt vårsådden led av torkan. Enligt förhandsuppskattning ökades skörden av vete från år 1936 med 20 % och av råg med 34 %; av bägge erhölls en rekordartad skörd. Däremot nedgick skörden av korn med 6 %, av havre med 3 %, av potatis med 7 % och av odlat hö med 3 %. Enligt förhandsberäkningar gav skörden c:a 3,700 milj. foderenheter mot 3,600 miljoner år 1936. Då speciellt spannmålsprisen voro kännbart högre än de föregående åren, steg skördens värde enligt förhandsuppskattning till över 7,000 milj. mark och nådde sålunda högre än för något tidigare år. Skörden för år 1936, som även den var rekordartad, var 6,150 milj. mark, varför ökningen till år 1937 var över 850 milj. mark eller c:a 14%. Även priserna pä lantbruksprodukter, kött samt iigg voro senaste år högre än år 1936 och de närmast föregående åren. A llt som allt var prisindex för lantbruksprodukterna enligt beräkningar av Lantbruksproducenternas Centralförbund, varvid medelprisen för åren 1926 28 tagits = 100, senaste år i genomsnitt 87 poäng mot 77 poäng år 1936 och ännu lägre siffror åren 1931 1935. Denna prisindex nådde sin toppunkt, 94 poäng, i oktober, men liade i december nedgått till 92 poäng. Å andra sidan bör märkas, att lantbrukarnas omkostnader stegrades ännu mer än priserna på produkterna. Prisindex för lantbruksförnödenheter var nämligen senaste år 107 mot 92 år 1936 och 90 år 1935. Samtidigt steg löneindex till 103 från 91 år 1936 och 85 år 1935. Indextalen för förnödenheter och löner nådde sin höjdpunkt i november och december, då det förra var 110 och det senare 122 poäng. Exporten av lantbruksprodukter var livlig oaktat ökningen i den inhemska för

6 brukningen. Sålunda exporterades av ost (i,611 ton mot 4,928 ton år 1936, ägg 8,927 mot resp. 7,750 ton, renkött 1,190 mot 811 ton och fågel 1,121 mot 985 ton. Smörexporten var ungefär oförändrad, nämligen 13,940 ton mot resp. 13,987 ton, medan utförseln av skinn och hudar nedgick från 5,411 till 5,150 ton. På grund av förbättringen i prisförhållandena var det totala exportvärdet av lantbruksprodukterna senaste år 747 milj. mark mot 668 miljoner år 1936. Härutöver kan nämnas, att såväl i stubbhyror som skogsarbetslöner erhållits större inkomster än under något tidigare år. Enligt uppskattning avkastade dessa inkomstkällor under avverkningsperioden 1936 37 3,025 milj. mark, medan motsvarande inkomster för de två föregående avverkningsperioderna voro resp. 1,880 och 2,050 miljoner. Denna stegring torde mer än de relativt förmånliga konjunkturerna inom lantbruket förklara ökningen i lantbefolkningens köpkraft. Arbetsmarknaden. Då verksamheten på samtliga områden av det ekonomiska livet var speciellt livlig, var även arbetsmarknaden gynnsam under hela året. Oavsett en ringa säsongartad arbetslöshet har någon arbetslöshet alls ej mer framträtt; tvärtom framträdde på en del håll en brist på yrkeskunnigt folk. Arbetsfreden har i allmänhet väl kunnat upprätthållas; den enda nämnvärda arbetsinställelsen var den inom metallindustrin på våren utbrutna arbetskonflikten, som omfattade c:a 3,500 arbetare, men vilken dock var kortvarig. Arbetslönerna, vilka efter nedgången under depressionstiden långsamt stigit, förbättrades ytterligare under senaste år. I brist på en noggrannare lönestatistik må endast nämnas, att enligt offentliggjorda beräkningar reallönerna för män inom pappers- och trävaruindustrin stego med i genomsnitt 6 %, i sågindustrin med 8 % samt i skogs- och flottningsarbeten med 16 % och att de senaste år voro 26, 21 och 32 Va % högre än år 1928. Stegringen i lantbruksarbetarnas löner har tidigare berörts. U trilceshandeln. Utrikeshandeln tog ett kännbart uppsving, i det att såväl de exporterade som de importerade varumängderna ökades och handelsutbytets värde ökades ännu mer genom prisstegringen. Handelsutbytets totala värde var 18,644.7 milj. mark mot 13,591.(i miljoner mark år 1936 och 11,584.» miljoner år 1935. Värdestegringen senaste år var sålunda 37 % mot resp. 17 och 5 % de föregående åren. Utrikeshandeln var alltså till sitt värde större än under något tidigare år och översteg det vid den senaste högkonjunkturen, år 1928, nådda rekordet med 31 %. Räknat från depressionens botten, år 1931, har värdet av utrikeshandeln stegrats mer än dubbelt eller med 135 %. Även till sin volym var utrikeshandeln större än någonsin tidigare. Till den ökade livligheten i utrikeshandeln under senaste år bidrog såväl importen som exporten, den förra dock avsevärt kraftigare. Ökningen i exportkvantiteten var drygt 5 % och då priserna på exportvarorna samtidigt voro i genomsnitt 23 % högre än år 1936, ökades värdet av exporten med 2,145.2 milj. mark eller 30% och nådde sålunda ett rekord av 9,367.s milj. mark. Mängden av importerade varor åter var över 24 % större iin år 1936 och då dessas medelpris stegrats med c:a 17%, ökades importvärdet med 2,907.» milj. mark eller c:a 46% till 9,276.» miljoner. Stegringen i exporten berodde främst på de goda priserna på trävaror samt på utvidgningen i exporten av faner samt av olika alster av pappersindustrin. I samma riktning verkade den ökade utförseln av en del lantbruksprodukter och de i allmänhet goda priser, soin erhöllos för dem likasom även stegringen i exporten av en del andra alster, framför allt koppar. Till den starka stegringen i importen bidrogo nästan alla varugrupper. Absolut taget inverkade på ökningen främst tillväxten i importen av råvaror och halvfabrikat för industrins behov med ett, värde av 1,340.n milj. mark eller 45 %. Totalväidet av importen av dessa varor, 4,299.5 milj. mark, var samtidigt större än för något tidigare år. Även till sin mängd var denna import rekordartad och översteg motsvarande mängd för år 1928 med 85 %. 1 andra rummet kom ökningen i importen av transportmedel, maskiner o. a. produktionsmedel, 786.o milj. mark, motsvarande 66 %. Även importen för denna grupp var större än någonsin tidigare och överskred kvantitativt rekordet för år.1928 med 35 %. Den kraftiga ökningen i dessa två varugruppers import är ett tydligt bevis på livaktigheten å ena sidan i investeringsverksamheten, å andra sidan i den industriella produktionen. Samtidigt stegrades även införseln av sådana färdiga industriprodukter, som konkurrera med inhemska alster. Ökningen var 591.3 milj. mark eller 48 % och importen av dessa varor översteg till kvantiteten toppsiffran för år 1928, om ock endast med 10 %. Vad slutligen den fjärde varugruppen beträffar, närings- och njutningsmedel, ökades dess importvärde med 190.o milj. mark eller 19 % till 1,176.4 milj. mark. Detta berodde emellertid endast på den kännbara prisstegringen; mängden av importerade varor var tvärtom något mindre än år 1936. Ytterligare bör märkas, att avsevärt mindre närings- och njutningsmedel infördes än under senaste högkonjunktur, vilket naturligtvis får sin förklaring av den starka stegringen i den inhemska produktionen av lantbruks- och trädgårdsprodukter. Då ökningen i importen var kännbart kraftigare än stegringen i exporten, var följden härav, att under senaste år ej uppstod ett så stort exportöverskott som de föregående åren. Exportöverskottet var enligt förhandsuppgifter 90.» milj. mark mot 853.G miljoner år 1936 och c:a 1,115 miljoner i genomsnitt för åren 1931 1936. Expor tö v erskottets ringa storlek berodde delvis därpå, att i importen ingick guld till ett värde av 143.4 milj. mark. Om dessa och det motsvarande år 1936 importerade guldet avdrages från importen, var importöverskottet för senaste år 233.:! miljoner och år 1936 1,011.4 milj. mark. Det synes alltså ske en vändning i samma riktning, som även tidigare varit typisk för miljoner och år 1936 1,014.4 milj. mark. perioder av uppsving i Finland, nämligen att i handelsbalansen upstår ett import överskott. Inrikeshundeln. tnrikeshandeln, vars omsättning från år 1932 okats år för år, tog ett speciellt kraftigt uppsving under senaste år. Försäljningen för do partiaffärer, vilka meddelat uppgifter, översteg under redogörelseåret med drygt 23 % försäljningen under föregående år. Till denna stegring bidrog dels höjningen i prisen, dels åter tillväxten i den försålda varumängden. Försäljningen senaste år är inemot två gånger så stor som under depressionen och överskred 1928 års toppnivå med 34 %. Samfärdseln. Under inverkan av uppsvinget ökades samfärdseln, som år 1936 var större än under något tidigare år, ytterligare under senaste åi* och nadde en ny rekordartad omfattning. De från utlandet anlända och till utlandet avgångna fartygens tonnage var c:a 4% större än år 1936 och steg första gången till 6 milj. nettoregisterton. Mängden av per järnväg transporterat gods ökades med drygt 14 %

8 t.ill över 15 milj. ton. Passa ger artrafiken var likaså livligare än någonsin tidigare. Till landet inkom 73,600 utlänningar mot 66,800 år 1936 och antalet finnar, som härifrån avreste utomlands, steg från 29,700 år 1936 till 34,600 under redogörelseåret. Penning- och kapitalmarknaden. På den finska kapitalmarknaden fortfor under hela senaste år samma lättnad, som redan under de föregående åren givit den sin prägel. På grund av livaktigheten i den ekonomiska verksamheten ökades visserligen efterfrågan på kredit avsevärt, men kapital samlades ännu rikligare i affärs- och sparbankerna samt sparkassorna. Tillflödet av sparmedel till depositionsinrättningarna var mycket rikligt i början av året och då depositionerna under senare hälften av året, som alltid är svagare i detta hänseende, fortfarande ökades, var ökningen större än under något tidigare år. T)en totala ökningen i depositionerna, inklusive räntor, steg enligt förhandsuppgifter till 3,023 miljoner mark mot 1,569 miljoner år 1936 och resp. 9 1 1 och 952 miljoner de närmast föregående åren. ök ningen var sålunda 18.o % av kapitalet mot 10.7 % år 1936. Det sammanlagda beloppet av depositionerna var vid redogörelseårets utgång 19,247 miljoner. Av ökningen kom 1,432 miljoner på affärsbankerna, 1,057 miljoner på sparbankerna, 354 miljoner på andclskassorna och återstoden på övriga depositionsinrättningar. Observeras bör, att härvid en del depositionsmcdel räknats dubbelt. Detta gäller närmast depositioner av andra penninginrättningar i affärsbankerna, vilkas belopp under redogörelseåret stegrades med 619 milj. mark och som vid årets utgång utgjorde 1,544 miljoner. Nämnda stegringberodde huvudsakligen på en del sparbankers placeringssvårigheter. Affärsbankernas kreditgivning ökades mycket starkt i början av året och denna ökning avstannade icke ens under dess senare hälft. Sålunda stegrades deras kreditgivning under redogörelseåret med inalles 1,235.8 milj. mark eller inemot 17 %. Denna starka tillväxt i kreditvolymen förtjänar desto större uppmärksamhet, då man erinrar sig, att affärsbankernas kreditgivning härförinnan med få undantag minskats sedan år 1929. Totalbeloppet av affärsbankernas kreditgivning var vid utgången av redogörelseåret 8,608.(i milj. mark och alltså fortfarande nästan en miljard mindre än i slutet av åren 1928 1929. Även Finlands Banks kreditgivning ökades senaste år, nämligen med 130.- milj. mark och belöpte sig i slutet av året till 1,079.7 milj. mark. Samtliga bankers sammanlagda kreditgivning ökades sålunda med 1,366.0 milj. mark eller 16.4 % mot resp. l.i och 1.8 % för de närmast föregående åren. ökningen i kreditgivningen hade otvivelaktigt varit ännu större, om icke affärsföretagen hade kunnat täcka en väsentlig del av de medel, som uppsvinget i produktionen, prisstegringen och investeringen krävde, dels med egna vinstmedel, med höjning av aktiekapitalet och dels genom emission av obligationslån. Enligt förhandsuppgifter emitterade affärsföretagen nya obligationer till ett nominellt värde av 315 milj. mark. Gamla aktiebolag höjde sitt aktiekapital ined ett nominellt belopp av 728 milj. mark. Härav är visserligen en del gratisaktier, men å andra sidan crlades även vid aktieemissionerna avse\ärda, till reservfonderna överförda överpris. Ett tecken på livaktigheten på obligationsmarknaden är, att nya obligationslån emitterades till ett nominellt värde av inemot 2,000 milj. mark, varav visserligen en avsevärd del användes för återbetalning av lån med högre ränta. Därutöver konverterades en mängd obligationslån till sådana med lägre ränta sålunda, att på dessa stämplades en anteckning om räntenedsättningen. Huru lätt affärsbankernas ställning var belyser det faktum, att överskottet av inlåningen i jämförelse med kreditgivningen ökades under redogörelseåret. Nämnda överskott var vid årets utgång 1,421.c» milj. mark mot 1,225.2 miljoner ett år tidigare och 517.o milj. mark i slutet av Ar 1935. Härvid har icke till kreditgivningen räknats av bankerna inköpta obligationer, vilka affärsbankerna anskaffat i brist på bättre placeringar. Dessas bokföringsvärdc steg under redogörelseåret med 143.3 miljoner eller till 1,368.5 milj. mark. Det oaktat tillväxte affärsbankernas kassor, av vilka huvuddelen var placerad på upp- och avskrivningsräkning i F in lands Bank, och belöpte sig vid årets utgång till 1,316.0 milj. mark. Ett år tidigare, då kassamedlen redan ansågos vara rekordartat rikliga, uppgingo de till 851.3 milj. mark. 1 slutet av år 1935 stego affärsbankernas kassor till 633.3 miljoner. Affärsbankernas utländska tillgodohavanden överstego under hela redogörelseåret deras utländska skulder, men på grund av den stora ökningen i importen minskades överskottet av tillgodohavandena under året. Vid utgången av år 1936 voro affärsbankernas utländska nettotillgodohavanden 309.4 milj. mark, men efter en del höjningar och sänkningar belöpte de sig vid redogörelseårets slut till 92.3 miljoner, varför ökningen var 217.i milj. mark. Om man beaktar även Finlands Banks utländska tillgodohavanden och skulder, får man dock till resultat, att samtliga bankers utländska nettotillgodohavande under redogörelseåret ökades från 1,793.8 miljoner till 2,122.7 milj. mark. Ökningen, som delvis berodde på försäljningen av guld, vilken senare skall beröras, var sålunda 329.0 milj. mark eller c:a 18 %. Lättnaden i penningmarknaden belyses även av sedelstockens ökning samt en del andra omständigheter, vilka beröras i det följande vid redogörelsen för Finlands Banks verksamhet. En särskild uppmärksamhet förtjänar utvecklingen av börsverksamheten senaste år. Under årets första månader fortfor den livaktighet, som tog sin början under föregående år, i form av en ökning av omsättningen och en stegring av kurserna. I medlet, av mars hade i synnerhet kursen på industriaktier stigit till en höjd, som icke stod i något rimligt förhållande till deras dividender; så kom ett bakslag, varefter kurserna längs med året varit i sjunkande. Aktieindexen, som i december 1936 stod på 191, steg i mars till 231, men sjönk intill december ånyo till 192. Bankaktierna, vilkas kurser utvecklats lugnare, noterades då något högre än ett år tidigare, medan kursnivån för industriaktierna var lägre än i december 1936. Omsättningen på Helsingfors fondbörs nådde på grund av livaktigheten i början av året en rekordsiffra av 587.s milj. mark, medan denna för de närmast föregående åren var resp. 436.3 och 234.0 miljoner. Som ett utslag av lättnaden på penningmarknaden kan ännu nämnas, att såväl antalet, av protesterade växlar som deras värde sjönk lägre än på långa tider. Inalles protesterades senaste år endast 1,945 växlar, medan motsvarande tal år 1936 var 2,983 och år 1935 2,760. I jämförelse härmed kan nämnas, att år 1931, då depressionen var som svårast, protesterades 26,343 växlar. Värdet av de protesterade växlarna var endast 7.o milj. mark mot lo.s miljoner år 1936 och 23.r. miljoner år 1935 samt 162.7 milj. mark år 1931. Även antalet anhängiggjorda konkurser var helt obetydligt, nämligen 583 mot resp. 594 och 724 de närmast föregående åren samt 2.417 krisåret 1931. 9 1381 38

10 11 h'iinte fot en. Finlands Banks diskonto höll sig under hela året oförändrat vid 4 %, till vilken nivå det sänktes i december 1934. Kreditinrättningarnas inlåningsräntor sänktes från början av redogörelseåret och liöllo sig därefter oförändrade. Sålunda var räntan för 6 månaders depositioner i de olika grupperna av kreditanstalter 3 */2 3 3/ 4 4 %, räntan å avistaräkningarna resp. 1 1 1/ 4 1 1/o r/c. Utlåningsräntorna sänktes likaså. Sålunda hade medelräntan på affärsbankernas utlåning, vilken ännu vid utgången av år 1934 var (i.82 c/c och av år 1936 6.24 %, vid slutet av senaste år nedgått till 5.08 %. Även sparbankerna, kassorna och försäkringsanstalterna sänkte sina utlåningsräntor. I räntenivån för obligationerna kan en utveckling i samma riktning iakttagas. Betalningsbalansen ocli kapitalrörelsen. Ehuru samtliga de uppgifter, som erfordras för beräknandet av betalningsbalansen, ej ännu stå att erhålla, kan man dock göra en del för handsberäkningar. Först bör observeras, att exportöverskottet minskats från i runt tal 850 milj. mark till 90 milj. mark. Å andra sidan kan man sluta sig till, att fraktinkomsterna stegrats och ränteutgifterna minskats, på grund varav nettoinkomsten av övriga faktorer i betalningsbalansen senaste år, 275 milj. mark, uppenbarligen överstigit 300 milj. mark. Ytterligare bör märkas, att i importen ingår guld till ett värde av 143.1 milj. mark, som i verkligheten inköptes redan åren 1934 1935, ehuru det först senaste år infördes. Med beaktande av dessa fakta kan man beräkna, att inkomsterna i betalningsbalansen, med frånseende av kapitalrörelsen, senaste år överstego utgifterna med minst 500 600 milj. mark. Angående kapitalrörelsen stå fullständiga uppgifter ej att erhållas, men det som man har kännedom om, bekräftar antagandet, att åtminstone ett kapitalbelopp motsvarande nyssnämnda inkomstöverskott i betalningsbalansen använts för betalning av i1 inlands utländska skulder. Den viktigaste skuldbetalningen var erläggandet av det återstående lånebeloppet av statens 4 /.2 procents järnvägslån av år 1909. Då i slutet av år 1936 ännu återstod som obetalt ett belopp av c:a 16.4 milj. holländska floriner, användes för detta ändamål c:a 416 milj. mark. Därutöver har erlagts överenskomna amorteringar även på övriga i utlandet placerade utländska lån, varjämte från utlandet inköpts till hemlandet avsevärda belopp av till en del lån hörande obligationer. Å andra sidan har till utlandet, främst till Sverige, försålts avsevärda mängder finska värdepapper. Knligt utförda beräkningar ha dessutom landets kortvariga skulder till utlandet ökats med c:a 40 milj. mark, medan stegringen i de kortvariga tillgodohavandena varit mångdubbelt större eller c:a 510 miljoner. Även om man beaktar, att den sistnämnda stegringen delvis beror på omsättningen av en del guldtillgodohavanden i valutor, såsom tidigare påvisats, är det tydligt, att vårt lands betalningsförhållande till utlandet ånyo kännbart förbättrats under senaste år. De kortvariga tillgodohavandena överstiga sålunda nu motsvarande skulder med inemot 1,400 milj. mark, samtidigt som hela nettoskulden sjunkit under 2 miljard mark från att ha varit över 10 miljarder i slutet av år 1931, då landets utländska skuld på grund av övergivandet av guldmyntfoten steg till sitt maximum. Prisutvecklingen. 1 det föregående har i olika sammanhang hänvisats till prisutvecklingen. Utvecklingen av priserna senaste år erfordrar även en speciell uppmärksamhet, ty i densamma framträder en tendens, som icke ännu i allmänhet framträtt i de siffersericr, vilka belysa det ekonomiska livets resultat. Priserna begynte stiga på världsmarknaden i medlet av år 1936 och denna stegring, som i främsta rummet gällde priserna på råvaror, fortfor under de första månaderna av år 1937. På våren inträdde dock en vändning, varefter priserna på en del varor häftigt nedgått, andra åter i mindre grad. Denna prisutveckling inverkade även på priserna i Finland, framför allt på priserna å sådana export- och importvaror, vilka fastställas på världsmarknaden, men medelbart även på andra. Partiprisindex, som under flere år hållit sig nästan oförändrad, steg år 1936 från 90 till 95 poäng (1926 = 100) och då stegringen fortgick, nådde index i maj senaste år 104 poäng. Då avstannade prisstegringen. Index nedgick med en poäng för att. åter stiga till 104 i september, men sjönk sedan i november till 102 poäng, på vilken nivå den hiili sig vid utgången av redogörelseåret. Prisnivån var sålunda vid årets slut 7 poäng eller 7.4 % högre än i december 1936. Förändringarna i partipriserna inverkade till en början ej på detalj priserna och levnadskostnaderna. Konsumtionsprisindex begynte sålunda stiga egentligen först i början av år 1937, men de följande månaderna var stegringen rätt stark. Från en nivå av 100.9 i december 1936 nådde konsumtionsprisindex sistlidnc oktober 108.4 poäng, nedgick i november till 108.1 poäng för att i december nå sin kulmen, 108.5 poäng. 1 jämförelse med december 1936 hade dä skett en stegring av 7.5 %. Den sjunkande indexen i november tyder därpå, att i konsumtionspriserna håller på att inträda samma vändning, som tidigare framträdde i partipriserna. Nämnda vändning framträder tydligare i specialindex för de konjunkturkänsliga varorna, som först steg från 107.5 poäng i december 1936 till 118.1 poäng i oktober 1937, men sedan i november sjönk till I I 6.0 poäng. Även denna index steg visserligen i december till 117.:: poäng, men ifrågavarande vändning kan anses för en tillfällig säsongstegring föranledd av julmarknaden. Prisutvecklingen har varit mycket olikartad på olika områden. Det är speciellt skäl att hänvisa till den delvis avvikande utvecklingen för import- och exportvarorna, varom nämnts i den tidigare framställningen. Det bör observeras, att prisindex för exportvarorna först stegrades speciellt häftigt, från 100 i december 1936 t ill 125 i juli 1937, medan index för importvarorna steg endast från 98 till 111. Den förra indexen sjönk emellertid även under den senare hälften av året myckel brantare än den senare, dock med bibehållandet av ett mindre försprång. 1 december 1937 var nämligen exportprisindex 111, importprisindex åter 104 poäng. Den förra var då 11.0 %, den senare 6.1 % högre än ett år tidigare.

Penningvärdet och valutahandeln. Finlands Banks verksamhet. 1 penningförhållandena i världen fortfor samma dualism, som även tidigare år givit dem sin prägel. In b ö rdesförhållandet mellan de till pundgruppen anslutna ländernas penningvärden förblev oförändrat under redogörelseåret. Sålunda noterades i Finland pundet fortfarande till mk 2 2 7 :, svenska kronan till mk 1,171:, norska kronan till mk 1,141: och danska kronan till mk 1,014:. Däremot kunde under senaste år iakttagas en stegring i pundets värde såväl i förhållande till guldet som på grund härav till guldvalutorna. Då förhållandet mellan finska mark oeli pund förblev oförändrat, kom nämnda företeelse hos oss till synes i en nedgång i noteringarna på de till guldet anknutna valutorna. Sålunda hade kursen på dollar, som vid ultimo av föregående år var mk 46: 40, till samma dag senaste år nedgått till mk 45: 60. På samma sätt hade noteringen på schweiziska francs sjunkit från mk 1,064: till mk 1,053:, holländska floriner från mk 2,537: till mk 2,530: och noteringen på tyska mark från mk 1,863: till mk 1,832:. Sålunda minskades spänningen mellan penningvärdena för de till guldet anknutna och de till pundgruppen hörande länderna något under senaste år, men höll sig dock på ungefär samma nivå som tidigare. En särställning intog franska francen. Efter den på hösten 1936 inträffade devalvationen noterades franska francs i januari 1937 i medeltal till mk 217: 20. I februari begynte noteringen på francs dock nedgå och i mars hade medelnoteringen redan sjunkit till mk 214: 66. Under vårens lopp fortfor denna svaghet, i det francen efterhand sjönk till i medeltal mk 206: 65 i juni, tills en ny tvär nedgång inträffade i juli, vars medelnotering sjönk till mk 177: 74. Francen förmådde dock ej hålla sig ens på denna nivå, utan fortfor den sjunkande tendensen, tills francen i oktober nådde en medelnotering av mk 155: 75. På denna nivå höll sig sedan franska francen och noterades densamma på årets sista dag till mk 1 5 6 : mot mk 217:25 ett år tidigare. Under sådant förhållande har frågan om de till pundgruppen hörande ländernas återvändande till guldmyntfoten icke kommit upp, utan har en eventuell myntreform ställts på framtiden. På grund härav har även i Finland det nurådande systemet u p p r ä tt h å llit s. Såsom i det föregående påvisats, var det allmänna läget i Finlands ekonomiska liv (rynnsamt under senaste år. Ehuru utrikeshandeln icke gav ett lika stort exportöverskott som de närmast föregående åren, gestaltade sig landets betalningsbalans gynnsam, varför upprätthållandet av markens värde ej mött svårigheter. Den i en del kretsar väckta tanken, att markens värde borde höjas i relation till pundet och övriga till pundgruppen hörande valutor, vann icke allmännare understöd och ledde ej ens till något egentligt initiativ för åvägabringandet av en dylik ändring. Finlands Banks förhållande till utlandet liar under redogörelseåret kännbart förstärkts, i det att valuta förrådet vuxit större än någonsin tidigare. Bankens tillgodohavanden hos dess utländska korrespondenter var i början av redogörelseåret l,491.c milj. mark. Med få undantag växte valutaförrådet vecka för vecka och nådde i slutet av augusti ett rekordbelopp, 2.159.1 milj. mark. Under september och oktober behövde staten ett stort belopp utländsk valuta för en lånekonvertering, varigenom valutaförrådet sjönk till 2,029.o milj. mark den 30 oktober. Vid ultimo av året. uppgingo Bankens tillgodohavanden hos dess utländska korrespondenter till 2.056.2 milj. mark, varför stegringen under året var 564.*; milj. mark. ökningen var sålunda 37.9 % mot 17.7 % år 1936. Denna sällsynt stora ökning berodde dels därpå, att Banken sålde en avsevärd del av sitt de föregående åren inköpta guld, vilket icke räknats till den egentliga guldkassan och som stod utanför sedeltäckningen. Värdet av dylikt, i utlandet uppbevarat guld, var nämligen vid årets ingång 211.4 milj. mark men endast 32.o miljoner vid dess slut. 1 den egentliga guldkassan har däremot ej inträffat någon nämnvärd förändring. Utlåningen. Affärsbankerna ha icke under redogörelseåret lika litet som under åren 1934 1936 behövt anlita rediskonteringskredit i Finlands Bank. Bankens kreditgivning har sålunda i dess helhet varit direkt, till affärsföretagen själva beviljad kredit. Beloppet av diskonterade växlar var i början av året 823.0 milj. mark. Under vårmånaderna diskonterades rikligt nya växlar, så att växelportföljen den 15 juni, då kulmen nåddes, utgjorde 1,029.2 milj. mark. Sedan exporten kommit i fuu gång, sjönk skulden för Bankens kunder återigen, så att beloppet av diskonterade växlar den 8 oktober nedgått till 863.1 milj. mark. På årets sista dag fanns i Bankens portfölj växlar till ett belopp av 968.-1 milj. mark. Finlands Banks diskontkredit hade sålunda under redogörelseåret ökats med 145.4 milj. mark eller inemot lika mycket som under närmast föregående år, då motsvarande stegring var 153.» miljoner. Ilypotekslånen nedgingo under redogörelseåret med 9.8 milj. mark, medan åter det på kassakreditiven uttagna beloppet vid årets utgång var 5.4 miljoner mindre än vid dess början. Finlands Banks hela inhemska utlåning var vid årets början 949.5 milj. mark, nådde sitt högsta belopp, 1,156.0 milj. mark den 23 april, men sjönk sedan till den 15 oktober till 979.1 milj. mark. Vid årets slut var den 1,079.7 milj. mark, alltså 130.2 miljoner eller 13.7 % större än vid dess början. Denna betydande stegring i krediten berodde i huvudsak därpå, att Bankens gamla kunder vid en utvidgning av produktionsverksamheten och på grund av den allmänna prisstegringen behövde mer kredit än tidigare. Totalbeloppet av Bankens inhemska utlåning var vid redogörelseårets slut något större än under åren 1933 1936, men nådde icke närmelsevis lika högt som maximibeloppen åren 1928 1932. Maximibeloppet av Bankens totala kreditgivning var nämligen år 1928 1,558.3 miljoner, år 1929 1,550.3 miljoner, år 1930 l,383.i miljoner, år 1931 1,376.7 miljoner och år 1932 1,312.5 miljoner. Maximibeloppen under nämnda år berodde närmast på den stora stegringen i rediskonteringskrediten. De månatliga växlingarna under år 1937 i Bankens inhemska kreditgivning i fråga om de olika kreditformerna samt i totalneloppet framgår av följande tabell. 18

14 Finlands Banks inhemska kreditgivning år 1937. 1937 Januari... 881.4 54. i 40.r. Februari... ^29.r, 56.3 65.3 j j ars... 975.1 51.o 59.1 April...... 1,009.3 49.r. 70.7 Maj... 1.028.2 42.o 64.3 Juni... 1-014.8 40.i 58.7 Juli... «21.» 42.7 71.o Augusti... 913-2 47.2 25.2 September... 891.2 49.8 72., Oktober... 881.7 49.8 84.2 November... 883.o 50.7 84.o December... 968.4 50.o 61.3 Finlands Banks kreditgivning åren 1924 1937. Rediskonteringar Den övre linjen: den totala kreditgivningen, den undre: utan rediskont«ringar. Summa 949.5 976.0 1.051.1 1.085.2 1.129.5 1.134.5 l,113.o 1.035.6 985.r, 1.013.7 1.015.7 1,019.5 1.079.7 Vid årets slut utgjorde de diskonterade växlarna 89.7 % av Bankens hela inhemska kreditgivning. Växlarnas relativa andel av Bankens kreditgivning var sålunda något större ån de närmast föregående åren. Vid '12 192K /12 1929 /12 1930 Direkte diskon- H otekslin Kassakredi- Utgangen av månaden terade vaxlar jj- tiv muj. mk 1936 December 823.o 59.8 66.7 ex p o rtin d u strin s växla r... 55.82 59.0 7 63.02 hem m am arknadsindustrin s v äxlar... I 6.0 0 14.77 13.12 h andelsfirm ors v ä x lar 24,so 24.11 21.38 övriga v ä x l a r... 2.3 0 2.0 5 2.4 8 Räntesatserna. Den nedåtgående tendensen i den allmänna räntenivån fortfor även under senaste år, men var denna utveckling efter de under de föregående åren inträffade räntesänkningarna mycket långsam. De av Finlands Bank tillämpade räntesatserna höllo sig under hela året oförändrade. Den lägsta diskontoräntan var sålunda 4 %, till vilken nivå den sänktes den 3 december 1934. Sedelstocken. På grund av uppsvinget i det ekonomiska livet senaste år, prisstegringen och förbättringen i vidsträckta befolkningslagers köpkraft var behovet av betalningsmedel sällsynt stort. Detta framträdde dels i en betydande stegring i sedelstocken, dels i en stor efterfrågan på metalliskt mynt och i en ökning av clearingrörelsen. Vad speciellt sedelstocken beträffar, som efter den år 1928 under högkonjunkturen nådda kulmen under krisåren sjönk så lågt, att dess minimum låg under en miljard, begynte den jämsides med den efterhand skeende återhämtningen i det ekonomiska livet återigen växa och nådde senaste år en högre nivå än under något tidigare år. utgången av år 1936 utgjorde växlarna 86.7 %, år 1935 85.o % och år 1934 80.7 % av hela den inhemska kreditgivningen. De av Banken direkte diskonterade växlarna utgjorde i procent: 31/ /12 1931 31/ /12 1932 31 ' '12 1933 31/ ' 12 1934 31 112 193, ) 31/ hi 1930 31/ /12 1937 64.4 1 65.4 7 78.53 87.0 8 85.31 87.84 89.41 16.15 17.82 1.02 16.4 4 16.40 1.03 10.18 10.20 1.00 4.14 6.0 7 0.91 4.90 7.89 1.84 2.30 7.4 9 2.28 3.40 5.40 1.79 Sedelstocken var ultimo 1936 1,630. i milj. mark, men minskades efter vanligheten intill den 23 januari, då minimum för året, 1,516.3 miljoner, nåddes. Huvudsakligen på grund av skogsarbetena växte sedelstocken sedan snabbt och nådde den 30 april det rekordartade beloppet av 2.007.0 milj. mark. Under sedvanliga veckooch månadsfluktuationer minskades sedelstocken under de följande månaderna til! 1.778.0 milj. mark den 23 juli. På höstsidan växte sedelstocken ånyo och nådde sitt hittills största belopp, 2,080.4 miljoner, den 23 december. Den sista december var den utelöpande sedelstocken 2,051.8 milj. mark. Under året hade sedelstocken sålunda ökats med 421.7 milj. mark eller 25.9 c/c. Jämfört med den 31 december 1932, då sedelstocken nådde sitt minimum för ultimo av året, liar den tillväxt med 966.5 milj. mark eller 89.1 %. Om åter till utgångspunkt för jämförelsen tages den 31 december 1927, då sedelstocken under senaste högkonjunktur nådde sin kulmen för ultimo av året, var ökningen i sedelstocken 537.4 milj. mark eller 35.5 %. Då partiprisindex nu är på samma nivå som då och levnadskostnadsindex lägre, kan ökningen anses ha föranletts av folkmängdens ökning, utvidgningen av det ekono- 15

16 miska livet, intensifieringen i omsättningen samt stegringen i befolkningens köpkraft, och i dess levnadsstandard. Följande sammanställning utvisar belop- (iuldkassa... Korrespondenter i utlandet... Utländska växlar... Utländska sedlar och kuponger... Inhemska växlar... Summa Då Bankens tillgodohavanden hos dess utländska korrespondenter starkt ökades under året, förstärktes i motsvarande grad den del av Bankens primära sedeltäckning, som bildas av dess guldkassa och utländska valutor. Ehuru sedelstocken öch en del andra vid anfordran betalbara förbindelser ökades, förstärktes Bankens täckningsförhållande. Y'id utgången av år 1936 var den primära sedeltäckningen 75.i % av de vid anfordran betalbara förbindelserna, men i slutet av senaste år hade denna proportion stigit till 78.4 %. Sålunda har den för de föregående åren karakteristiska utvecklingen i den relativa minskningen av den primära täckningen avbrutits. Om man åter jämför den primära täckningen med den viktigaste delen av de vid anfordran betalbara förbindelserna, beloppet av utelöpande sedlar, kan man konstatera, att relationen förblivit nästan oförändrad. Den primära sedeltäckningen utgjorde vid utgången av år 1934 129.2 %, av år 1935 126.0 %, av år 1936 128.5 % och vid ultimo senaste år 129.c % av sedelstocken. Sedelutgivningsrätten var senaste år avsevärt mer omfattande än de närmast föregående åren. Dess belopp varierade år 1937 mellan 3,962.o milj. (31/8) och 3.335.0 milj. mark (8/1) och var vid sitt minimum större än vid sitt maximum år 1936. Motsvarande obegagnade sedelutgivpcn av de olika tillgångar, mot vilka Banken är berättigad att utgiva sedlar, vid utgången av år 1936 samt vid resp. kvartalsslut senaste år. 1936 :,1/3 1937 30/? 1937 :7 1937 37i2 1937 603.2 603.1 602.» 602..s 602.7 1,491.o 1,764.2 1,948.7 2,048.7 2,056.2 82.4 89.1 91.» 96.3 58.5 1.2 1.0 1.3 1.2 1.2 777.0 929.0 965.3 843.2 917.» 2,956.o 3,387.o 3,610.i 3,592.2 3,636.5 ningsrätt varierade, då såväl den omedelbart disponibla som den av den supplementära täckningens stegring beroende delen beaktas, senaste är mellan 577.<; milj. (30/10) och 30!).!i milj mark (31/5) och var sålunda något mindre än föregående år. Dessa belopp utgjorde det förra 16.i och det senare 8.<i % av den totala sedelutgivningsrätten. 1 det följande jämföres noggrannare Bankens sedelutgivningsrätt och dess användning vid utgången av senaste år med motsvarande ställning i slutet av föregående år. Sedelutgivningsrätten. 31/i2 1936 31 In 1937 Guldkassa och utländska valutor... 2,094.8 2,658.» Sedelutgivningsrätt därutöver... l,200.o 1,200.0 Sedelutgivningsrätt... 3,294.h 3,858.» Begagnat belopp. Utelöpande sedlar... l,630.i 2,051.8 Övriga avista förbindelser 1,082.4 1,254.2 Å beviljade kassakredit iv innestående... 76.o 84.i; Begagnad sedel utgivnings- 2,788.5 3,390.o Sedelutgivning sreserven. Omedelbart disponibel.. 167.5 246.o Beroende av ökad supplementär täckning... 338.8 222.3 Total scdelutgivningsres e r v... 506.3 468.3 Begagnat belopp och reserv... 3,294.8 3,858.» Genom stegringen av beloppet av utländska valutor har sedelutgivningsrätten kännbart ökats. Den betydande ökningen i utelöpande sedlar och i vid anfordran betalbara förbindelser har dock lett till en minskning i sedelutgivningsreserven. Minskningen, som år 1935 var 275.1 miljoner mark och år 1936 steg till 354.7 milj. mark, inskränkte sig dock för det gångna året; till 38.o milj. mark. Minskningen gällde denna gång den dol av sedelutgivningsreserven, som är beroende av den supplementära täckningens storlek. Bankens förhållande till staten. Statsverket har icke under året anlitat kredit i Finlands Bank. Banken har däremot, likasom tidigare, deltagit i uppläggandet av statslån genom att övertaga en del av obligationerna för att efterhand försälja dessa på marknaden eller sålunda att Banken pä marknaden, främst i utlandet, inköpt till statens lån hörande obligationer. Under redogörelseåret inträffade av dessa orsaker betydliga förändringar i beloppet av Bankens innehav av statsobligationer. Slutresultatet var, att det bokförda värdet av Bankens innehav av statsobligationer minskades; det var nämligen vid början av redogörelseåret 289.i milj. mark men vid ultimo av året 224.0 miljoner. Den utländska clearingrörelsen. Som en följd av don allmänna utvidgningen av landets utrikeshandel tillväxte även 1 381 38 under det gångna året den clearingrörelse, som ägde rum å särskilda c.learingräkningar i Finlands Bank. Sålunda erlades under sistlidne år till finska exportörer från Tysklands clearingräkning inalles 1,186.«mot 808.i milj. år 1936, samt på Italiens och Turkiets elearingräkningar resp. 19!).2 milj. och 21.3. Saldoläget höll sig under hela året å do viktigaste clearingräkningarna gynnsamt från våra exportörers synpunkt, ondast på Turkiets clearingräkning steg det vid årets början annoterade kreditsaldot 54,155- / i slutet av året till 1156,436 / och föranledde sålunda en ökad försening i clearingen av do finska tillgodohavanden, som uppkommit genom oxport till Turkiet. Några clearinglikvider enligt don mellan Finland och Grekland don 1 sistlidne december ikraftträdda betalningsöverenskommoisen ha icke ännu verkställts från någondera partens sida. Sodan den mellan Rumänien och Finland ingångna betalningsöverenskommelsen upphört att gälla från den 1 september 1937, ha några nya likvider å Rumäniens clearingräkning i Finlands Bank icko gjorts, men användes enligt bestämmelserna i betalningsöverens- kommelsen det saldo, som tidigare uppstått å kontot, till en clearing i vederbörlig ordning av finska exportörers tillgodohavanden. Bankens bokslut. 1 det föregående har redan borörts flero hänseenden, i vilka Finlands Banks ställning undergått förändringar under senaste år. I det följande skall Bankens bilans samt vinst- och förlusträkning granskas mer i detalj. Bilansen. Olikheterna mellan Bankens bilanser för senaste år och året därförinnan framgå ur följande sammanställning: 17 3

18 rn i i o 3I/,21936 *7i2 1937 I liigan gar: Guldkassa... 603.2 602.7 Utländska valutor... 1,491.«2,056.2 Utländska växlar... 82.4 58.5 Utländska sedlar ocli kuponger... 1.2 1.3 Diskonterade växlar... 777.0 917.!) 1 utlandet förvarat guld, som icke räknas till sedeltäckningen... 211.4 32.o Diskonterade inh. växlar, som icke räknas till sedeltäckn ingen... 45.4 50.5 Hypotekslån... 59.8 50. o Kassakreditiv... 66.7 61.3 Obligationer i finskt mynt... 347.'.» 350. s Obligationer i utländskt mynt... 92.o 145.1 Bankfastigheter och inventarier... 12.o 12.o Diverse räkningar... 346.3 444.0 Skulder: Summa 4.138.1 4,783.2 Utelöpande sedlar... l,630.i 2,051.s Upp- och avskrivningsräkning med statsverket... 376.5 136.3 Upp- och avskrivningsräkningar med andra.. 571.3 972.2 Postremissväxlar... 23.4 22.i Utrikeskorrespondenter.. 21.3 35.9 Utländska clearingräkningar... 68.4 48.4 Diverse räkningar... 21.5 39.3 Grundfond... l,000.o l,000.o Reservfond... 312.3 363.6 Bankfastigheter och inventarier... 12.o 12.o Vinst- och förlusträkningen: Bankens vinst 101.3 101.6 Summa 4,138.i 4,783.2 Utvecklingen av utländska korrespondenters räkning likasom av de till den inhemska kreditgivningen hörande räkningarna har redan ovan behandlats. Likaså har redan nämnts, att guldkassan höll sig i stora drag oförändrad, men att beloppet av i utlandet uppbevarat guld, som icke räknades till sedeltäckningen, minskades avsevärt. Beloppet av obligationer har i betydande grad förändrats under året, då gamla lån konverterats och Finlands Bank deltagit i emissionen av nya obligationslån. Finlands Bank liar på den inhemska marknaden försålt kännbara belopp av obligationer och från utlandet inköpt betydande mängder till finska lån hörande obligationer lydande å utländskt mynt. Slutresultatet blev, att det bokförda värdet av obligationer i finskt mynt höll sig nästan oförändrat, i det detsamma obetydligt ökades, medan värdet av obligationer i utländskt mynt var 52.5 milj. mark större än för ett år sedan. Vid bokföringen av obligationerna ha följts tidigare tillämpade försiktiga principer. Den betydande stegringen i diverse räkningar, med i)8.o milj. mark, berodde därpå, att konverteringen av ett obligationslån pågick just vid årsskiftet. I början av år 1938 har denna post utretts och.saldo för diverse räkningar nedgått till sitt tidigare belopp. Av skuldsidans viktigaste poster har redan tidigare berörts ökningen i sedelstocken. Vidare väcker upp- och avskri v- ningsräkningarnas olikartade utveckling uppmärksamhet. Statsverkets upp- och avskrivningsräkning, på vilken under året fanns rikligt med medel, för det mesta avsevärt mer än år 1936, minskades i slutet av året, då staten behövde medel för betalningen av ett utländskt lån. Sålunda var den vid ultimo av året endast drygt en tredjedel av beloppet vid årets början. På upp- och avskrivningsräkningen med andra fanns däremot vid årets slut drygt 400 milj. mark mer än vid dess början. Denna ökning är ett utslag av lättnaden på penningmarknaden och av rikligheten av affärsbankernas kassamedel. Reservfondens ökning beror därpå, att till densamma överförts hälften av 1936 års vinst mk 50,666,251: 60 samt därutöver enligt Riksdagens beslut andra hälften av,, År 1936 I nkomster: ink Intressen å inhemsk utlåning... 45,089,893: 20 å korrespondenter i utlandet.. 12,261,244: 35 å obligationer... 37,436,206: 26 Agio... 16,869,767:22 Provisioner... 3,915,938: 73 Utgifter: det belopp, som återstod för Banken, mk 666,251: 60. Vinst- och för lusträ k nim 1e n. Gestaltningen av bankens vinst- och förlusträkning under de två senaste åren framgår av följande sammanställning: Summa 115,573,049: 76 Löner och arvoden... 8,363,050: 10 Pensioner och understöd... 781,674: Bankfullmäktiges arvoden och expenser.. 169,461: 80 Sedeltillverkningen... 2,574,743: 25 Diverse omkostnader... 2,225,012: 36 Nedskattning å obligationer och aktier... Avskrivning å inventarierna... 126,605: 05 Bankens v in s t... 101,332,503: 20 Bankens inkomster voro i allmänhet något större än närmast föregående år. Detta berodde på ökningen i den inhemska utlåningen och i obligationsinnehavet samt därpå, att även tillgodohavandena hos utländska korrespondenter voro större än de föregående åren. Även provisioners räkning visade en betydande stegring. Däremot var agioräkningen avsevärt mindre än år 1936. På utgiftssidan fästes uppmärksamheten vid ökningen i de av sedeltillverkningen Summa 115,573,049: 76 År 1937 mk 47,550,616: 84 17,150,299: 85 40,904,393: 60 7,085,406: 21 6,582,546: 32 119,273,262: 82 8,516,953: 05 827,040: 75 149,395: 80 3,871,637: 85 2,375,617: 27 1,794,559: 05 173,748: 65 101,564,310: 40 119,273,262: 82 föranledda kostnaderna. Orsaken härtill är, att en större sedelmängd än tidigare tillverkats på grund av sedelstockens tillväxt. Den kostnad, som föranletts av en del under året utförda byggnadsarbeten, har i bokslutet avskrivits. Bland nämnvärda nybyggnader, som Banken låtit utföra, var byggandet av ett guldvalv vid huvudkontoret, inredandet av en arkivlokal för domkapitlet vid Tammerfors stift i Bankens hus i Tammerfors samt u t vidgningen av kontorslokalen för kontoret 19

20 i Uleåborg. Byggandet av ett speciellt guldvalv i huvudkontorets ämbetshus ansågs vara behövligt för att mer betryggande än tidigare kunna uppbevara Bankens guldtillgångar. Tammerfors stifts domkapitel, som är hyresgäst i Bankens hus i Tammerfors, var i avsaknad av bättre utrymme nödgat att förlägga sitt arkiv till husets källarvåning, till en lokal, vilken icke uppfyllde de krav, som ställas >å arkivet. Genom utförande av ändrings- och reparationsarbeten togs i bruk en på Bankens tomt befintlig särskild byggnad, vilken nu som en tidsenlig arkivlokal uthyrts åt domkapitlet. Uleåborgs kontors kontorslokal hade blivit trång och opraktisk. Genom att, taga i bruk bankbyggnadens hela nedre våning och utföra där en del ändringsarbeten, erhölls för kontoret en tidsenlig kontorslokal. Kostnaderna för dessa ändringsarbeten har uppförts på Bankens vinst- och förlusträkning som en särskild post uppgående till 1.8. Det under det gångna året till nyanskaffning av inventarier använda beloppet har även nu helt och hållet avskrivits. Bankens nettovinst gestaltade sig för senaste år O.-j miljoner större än för år 1936. Vinsten utgjorde: Är 1927 116.7 milj. mark 1928 144.n 1929 150.7 1930 130.6 1931 110.7 1932 115.2 1933 112.4 1934 111.4 1935 100.2 1936 101.3 1937 101,564,310 mark 40 penni Av I937 års vinst har hälften eller 50,782,155 mark 20 penni överförts till reservfonden. Av andra hälften går enligt statens inkomst- och utgiftsbudget för innevarande år 50,000,000 mk till staten. Därefter återstår av det gångna årets vinst för Banken odisponerade vinstmedel till ett. belopp av 782,155 mark 20 penni. Bankfullmäktige föreslå, att dessa vinstmedel, 782,155 mark 20 penni, överföras till Bankens reservfond. Av Bankfullmäktige handlagda ärenden. Inlösen av sedlarna. Med stöd av Finlands Banks reglemente i den ändrade lydelse, som det erhållit genom lagen av den 30 oktober 1931, har Banken genom en redan flere gånger förnyad förordning berättigats att avvika från de i 8 1 momentet av sagda reglemente ingående bestämmelserna om inlösen av sedlar. Då förordningens giltighetstid i slutet av år 1937 begynte närma sig sitt slut, tog Bankens direktion, enär den ansåg, att det ej ännu torefanns någon möjlighet att ätergå till en myntfot stödd på guldet, initiativ till en förlängning av förordningens giltighetstid. Bankfullmäktige anslöto sig till direktionens åsikt och hemställde hos Statsrådet om att Finlands Bank med stöd av en förordning skulle berättigas att intill utgången av år 1938 fortfarande få avvika från bestämmelserna i 8 1 momentet av reglementet. Denna rättighet beviljades även Banken. lic. visionen. Be vid 1936 års riksdag utsedda revisorerna, kommunalrådet Aleksanteri Fränti, redaktören Kaarlo Harvala, jordbrukaren Kaapro Huittinen, jordbrukaren August Kuusisto och verkställande direktören Paavo Raittinen verkställde under tiden irån den 22 februari till den 8 mars revision av Bankens räkenskaper för år 1936. [ enlighet med revisorernas tillstyrkan och med stöd av stadgandena härom i Bankens reglemente ha Bankfullmäktige beviljat direktionen ansvarsfrihet för Bankens förvaltning under år 1936. (iranskningen av lånerörelsen och valutahandeln. Bankfullmäktige ha enligt reglementet sex gånger under året granskat Bankens lånerörelse och övriga placeringar ävensom valutahandeln, nämligen vid följande tidpunkter: den 3 februari, den 3 maj, den 13 juli, den 16 augusti, den 10 oktober samt den 15 december. Inventeringen och inspektionen av avdelningskontoren. a) I huvudkontoret. Jämlikt 6 i sin instruktion ha Bankfullmäktige verkställt inventering av huvudkontorets kassavalv och samtliga kassor ävensom lånehandlingar och säkerheter samt panter och depositioner. Vid sagda inventeringar har icke iakttagits någon orsak till anmärkningar. b) I avdelningskontoren. Bank fullmäktige ha övervakat, att avdelningskontorens handkassor och valv en gång i månaden samt växlar, skuldsedlar och panter minst tre gånger om året inventerats av kontrollanterna vid kontoren. Dessutom ha under året samtliga avdelningskontor inspekterats. Direktionen. Sedan medlemmen av direktionen, statsminister Kyösti Kallio valts till Republikens president, utnämnde presidenten på förslag av bank fullmäkt ige genom den 25 mars utfärdat öppet, brev till medlem av Bankens direktion verkställande direk

22 23 tören för Andelskassornas Oentralkreditanstalt-Aktiebolag juriskandidaten Johan Willielm Rangell. Inköp av gård. I a grund av den fortgående utvidgningen av Bankens statistiska avdelning kan dess flyttning från den nuvarande trånga, lokalen till en rymligare bliva av nöden i en nära framtid. Då det gällde att i sinom tid reservera ytterligare utrymme även bör Bankens övriga behov, beslöto bankfullmäktige på förslag av direktionen vid sammanträde den 16 augusti befullmäktiga direktionen att för ett pris av 5 miljoner mark och på i köpeavtalet nämnda villkor för Bankens räkning inköpa gården och tomten n:o 1 vid Kyrkogatan (adress Snellmansgatan n:o 7) i Helsingfors stad, kvarteret Grävsvinet. Köpebrevet rörande tomten undertecknades den 1 november. Pensionerna. Under det gångna året ha bankfullmäk- 1ige beviljat en pension och ett understöd till sammanlagt 15,120 mark i året. Inrättandet av nya befattningar vid Banken. Den ökade livaktigheten i penningrörelsen och tillväxten av de utländska clearinglikviderna har medfört, att vid Bankens huvudkontor och en del filialkontor en längre tid varit anställda flere extra eller tillfälliga biträden. Det fortgående utnyttjandet av en större tillfällig arbetskraft har dock ej varit till fördel för Bankens verksamhet. Även i Bankens sedeltryckeri har arbetets omfattning ökats år för år, varför det varit nödvändigt att fast anställa en i affärsekonomi och kontorsarbete inkommen person och slutligen har den fortgående ökningen av den statistiska avdelningens arbete föranlett en ökning av avdelningens arbetskrafter. På grund härav beslöto bankfullmäktige på förslag av direktionen att från början av år 1938 vid Bankens huvudkontor inrätta följande befattningar: en kamrer, en biträdande aktuarie vid statistiska avdelningen, en yngre bokhållare av högre löneklass, en yngre bokhållare av lägre löneklass och tre kassabiträden samt vid ettvart av kontoren i Vasa, Uleåborg, Viborg, Tammerfors och Jyväskylä en kassabiträdesbefattning. Den härav föranledda ökningen i löneutgifterna var 397,000 mark. Hankens tjänstemäns och befattningshavares avlöning. Den 2 november beslöto bankfullmäktige på förslag av direktionen att fastställa för Bankens ordinarie tjänstemän och befattningshavare nya, något höjda grundlöner. Den härav föranledda ökningen i årsgrundlönerna är 640,000 mark. Vid sammanträde den 15 december beslöto bankfullmäktige på förslag av direktionen bevilja 900,000 mark för användning efter behov för avlönande av extra befattningshavare under år 1938. Ut vidgningen av konjunkturfor.skningen. Vid konjunktur undersökningar har i olika länder år för år fästs allt större uppmärksamhet och i många fall ha officiella, halvofficiella eller helt fristående konjunkturforskningsinstitut inrättats. Under sådana förhållanden har det ansetts förenligt med tidens krav att vidtaga åtgärder för en ytterligare utvidgning av Finlands Banks avdelning för konjunkturforskning. I detta syfte beslöto bankfullmäktige viri sammanträde den 2 november på förslag av direktionen liöja det för konjunkturundersökningar avsedda anslaget från början av år 1938 till 350,000 mark. Kontrollanterna vid avdelningskontoren. För år 1938 ha Bankfullmäktige på direktionens framställning utsett följande personer till kontrollanter vid avdelningskontoren och till deras suppleanter: vid kontoret i Tavastehus: kontrollanter kommerserådet Anders Gustaf Skogster och handlanden Johan Verner Fredriksson samt suppleanter fabrikanten Kaarlo E d vard Kauppinen och vicehäradshövd ingen Yrjö Jokiranta; vid, kontoret i Joensuu: kontrollanter filosofiemagistern Yrjö A. Kankaanrinta och beskattningssekreteraren, agronomen Väinö Muukkonen samt suppleanter b andelsskolföreståndaren, filosofiemagistern Taavi Kauhanen och advokaten, vicehäradshövdingen Mauno Moilanen; vid kontoret i Jyväskylä: kontrollanter direktören Kaarlo Wilhelm Laitila och apotekaren Eugen Mansnerus samt suppleanter lektorn Herman Hämäläinen och borgmästaren Matti Soini; v id kontoret i K otka: kontrollanter verkställande direktören Veikko A. Cajander och verkställande direktören, borgmästaren Hugo Melart samt suppleanter direktören H. L. Wennerstrand och stadsfogden Niilo Silenti; vid kontoret i Kuopio: kontrollanter ingeniören Pekka Julio Rinkinen och borgmästaren Alvar Hjalmar Mikael Hurtta samt suppleanter vicehäradshövdingen Gunnar Ilellén och verkställande direktören Pekka K arttunen; vid kontoret i S :t Michel: kontrollanter häradshövdingen Erkki Veikko Kuokkanen och politierådmannen Otto Kinnunen samt suppleanter direktören Valter Pulkkinen och verkställande direktören Asko Savolainen ; vid kontoret i Uleåborg: kontrollanter direktören Otto Alfons Karhi och justitieborgmästaren Karl Torsten Reinilä samt suppleanter direktören J. K. Korkeakivi och verkställande direktören Aarne Toivonen ; vid kontoret i Björneborg: kontrollanter direktörerna Johan Odert Rosengren ocli Toivo Rintala samt suppleanter apotekaren, filosofiemagister Fredrik Viktor Virmajuuri och handlanden Juho A ntti Airio; vid kontoret i Sordavala: kontrollanter ekonomierådet Sven Holst och direktören Robert Valentin Niskanen samt suppleanter kyrkoherden Oskari Freedrikki Kanervo och disponenten II. Rosenberg; vid kontoret i Tammerfors: kontrollanter justitierådmannen Kaarlo Haljala och stadsdirektören Kaarlo Nordlund samt suppleanter ingeniören Erkki Niklas Salminen och biträdande direktören Br. Kanto; vid kontoret i Åbo: kontrollanter politierådmannen Ernst Petter Johan Thomé och ekon. kand. Valde Vainio samt suppleanter direktören.juho Heikki Kurkela och handlanden Johan Fredrik Henriksson; vid kontoret i Wasa: kontrollanter lagmannen Ivar Wilhelm Hasselblatt och direktören Lauri Aleksander Niinioja samt suppleanter konsuln Johan Alfred Viklund och direktören Juho Viljam W aahtoniemi; vid kontoret i W iborg: kontrollanter direktör Hannes Neuvonen och ingeniören Reino Koivulehto samt suppleanter direktören Kusti Soininen och verkställande direktören Kalle Hyvärinen. Bankfullmäktige och revisorer. I bankfullmäktiges sammansättning har icke inträffat förändringar efter det riksdagens elektorer den 16 oktober 1936 utsågo till bank fullmäktige följande personer : Tanner, Väinö, verkställande direktör, Lahdensuo, Jalo, filosofiemagister, Helo, Johan, filosofiedoktor, Vesterinen, Vihtori, jordbrukare, Ryömä, Hannes, generaldirektör,

24 Junnila, Taave, kommunalråd, v. Frenckell, Erik:, diplomingeniör, K ilpi, Eino, chefredaktör, Leppälä, Juliani, kommunalråd. Av dessa utgjorde de tre förstnämnda de ordinarie Bankfullmäktige. Som ordförande fungerade undertecknad Tanner och som viceordförande undertecknad Lahdensuo. Till Bankens revisorer för granskning av 1937 års räkenskaper utsågo Itiksdagens elektorer följande personer: jordbrukaren Aue/ust Kuusisto och till dennes suppleant småbrukaren M atti Lepistö. jordbrukaren Kaupro Huittinen och till dennes suppleant jordbrukaren Kalle A u kusti Lohi, verkställande direktören Paavo Raittinen och till dennes suppleant inspektören Pietari Salmenoja. butiksföreståndaren Onni Hiltunen och till dennes suppleant lokomotivföraren Onni Peltonen samt kommunalrådet Aleksanteri Fränti och till dennes suppleant ekonomen Paavo Saarinen. Helsingfors den 17 februari 1938. VÄINÖ TANNER. Jalo Lahdensuo. Johan Helo. Vihtori Vesterinen. Hannes Ryömä. Taave Junnila. Erik von Frenckell. Eino Kilpi. Juhani Leppälä. IV. Sahlstein.