Dnr ÅM-A 2009/0367. Åklagarmyndighetens budgetunderlag 2010 2012... 2 Sammanfattning och yrkande... 2

Dnr ÅM-A 2009/0367 Innehållsförteckning Åklagarmyndighetens budgetunderlag 2010 2012... 2 Sammanfattning och yrkande... 2 1. Anslag för en balans mellan krav och resurser... 6 1.1 Ärendeinflödet... 6 1.2 Tillkommande krav och uppgifter... 7 1.3 Åtgärder för att möta regeringens effektiviseringskrav... 10 2. Ökade krav på Åklagarmyndigheten 2010-2012... 12 2.1 Ett ökat ärendeinflöde... 12 2.2 Resursbehov med anledning av ökningarna av ärendeinflödet... 14 2.3 Prioriterade brottsområden... 15 2.3.1 Bekämpningen av grov organiserad brottslighet... 15 2.3.2 Bekämpning av ungdomsbrottslighet... 16 2.3.3 Bekämpning av ekonomisk brottslighet... 17 2.3.4 Bekämpningen av våld och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn... 17 3. Egna utredare för ökad lagföring... 18 4. Särskilda kostnader för personalrörligheten 2010-2012... 21 5. Övriga kostnadsökningar... 22 6. Anslagsutveckling 2010 2012... 23 6.1 Sammanfattande beräkning (tusen kronor)... 23 6.2 Konsekvenser för personalförsörjningen... 24 6.2.1 Åren 2008-2009... 24 6.2.2 Åren 2010-2012... 25 6.2.3 Konsekvenser av uteblivna anslagstillskott... 25 6.3 Lokalförsörjningen 2009-2012... 26 7. Investeringar och låneram... 26 8. Översikt över verksamhetens finansiering, Åklagarmyndighetens yrkande... 28

2 Åklagarmyndighetens budgetunderlag 2010 2012 Sammanfattning och yrkande Åklagarmyndigheten har under en lång period av år legat i framkant inom rättsväsendet i fråga om utveckling, förändring, förnyelse och goda resultat. Genom anslagsökningen för 2008 och 2009 är myndighetens ekonomi på kort sikt i balans. Under 2009 medger detta en ökad stabilitet i ett ansträngt arbetsläge och har skapat förutsättningar för ett jämfört med 2008 oförändrat antal åklagare och administratörer. Arbetsbelastningen är och har under en längre tid varit mycket hög vilket medför överhängande arbetsmiljörisker. Såsom framhållits i flera av de tidigare budgetunderlagen är en orsak till detta att organisationen under många år varit underdimensionerad. Det kraftigt ökade inflödet av ärenden sedan 2001 har i huvudsak mötts genom effektivisering och rationalisering av verksamheten. De marginella anslagsökningar som skett under de senaste åren har ätits upp av motsvarande minskningar av kompensationen för pris- och löneökningar. Till detta kommer de nya arbetsuppgifter (t.ex. olika tvångsmedel) som också skulle ha varit tänkbara att fördela till Polisen eller domstolarna men som lagts på åklagarna bl.a. till följd av den ökade kompetens och effektivitet som myndigheten utvecklat. Endast undantagsvis är dessa nya uppgifter finansierade genom resurstillskott. Riksdag och regering har krävt att de nya uppgifterna, tillsammans med det ökande ärendeinflödet och regeringens generella årliga besparingskrav, ska mötas med produktivitetsökningar. Samtidigt gäller fortfarande den absoluta åtalsplikten och kraven på en ökad lagföring. För att klara detta arbetar en övervägande del av personalen mer än sin betalda arbetstid. En slutsats av detta är idag att Åklagarmyndigheten har en betydande obalans mellan krav och resurser. Åklagarna har utvecklats till en dynamisk och kompetent resurs i bekämpningen av brott och har av statsmakterna tilldelats såväl befogenheter som nya och kvalificerade uppgifter. För att kunna fungera som en drivande och utvecklande aktör kan dock inte organisationen ständigt arbeta med bristande resurser och vara bemannad för att med stora ansträngningar endast klara nuvarande ärendeinflöde med oförändrad ambitionsnivå. De satsningar på förstärkningar som regeringen aviserat för Polisen måste, för att få den effekt regeringen eftersträvar, följas av konsekvensförstärkningar även av Åklagarmyndigheten. Åklagarmyndigheten är jämfört med övriga aktörer i rättskedjan en liten och sårbar resurs. Med en verksamhet som dessutom redan i utgångsläget har en resursmässig obalans måste dessa satsningar proportionellt vara större än de för övriga delarna av rättskedjan. En följd av Åklagarmyndighetens redan idag effektiva och produktiva verksamhet är också att för rättsväsendet marginella tillskott till myndigheten leder till relativt sett

3 stora förbättringar av den samlade verksamheten inom rättsväsendet i fråga om brottsbekämpning och lagföring. Förstärkningarna av den interna organisationen för styrning och uppföljning av verksamheten kommer att ytterligare bidra till att avkastningen av insatt kapital kommer att förbättras och resurserna att användas ännu mer rationellt. De effektiviseringskrav som regeringen ställer genom en reducerad kompensation för pris- och löneökning kan till viss del mötas med ytterligare rationaliseringar av ärendehandläggningen särskilt avseende enklare ärenden, av effekterna av reformen en modernare rättegång samt ett vidareutvecklat IT-stöd. Återställningen av dagens obalans mellan krav och resurser, det förväntade ökade inflödet av ärenden samt utvecklingsambitionerna för att höja lagföringen och korta genomströmningstiderna måste dock mötas med ökade anslag. Ytterligare omprioriteringar inom verksamheten är svåra att genomföra då det kan innebära att handläggningen av vissa brottstyper istället måste läggas åt sidan. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande ur rättstrygghetssynpunkt. Åklagarmyndigheten bedömer därför behovet av resursförstärkningar under perioden 2010-2012 till 356 miljoner kronor exklusive pris och löneomräkning. Av dessa yrkas 173 miljoner kronor för 2010 varav 60 miljoner kronor för att nå balans mellan nuvarande uppgifter och resurser, 42 miljoner kronor för att klara det ökande ärendeinflödet och 29 miljoner kronor för satsningar mot den grova organiserade brottsligheten, ungdomsbrottsligheten, ekonomiska brottsligheten samt våld och sexualbrott mot kvinnor och barn. Därutöver yrkas 15 miljoner kronor för expertutredare inom vissa brottstyper, 14 miljoner kronor för att klara kompetensväxlingen till följd av många pensionsavgångar samt 13 miljoner kronor för bl.a. ökade jour- och lokalkostnader. För 2011 bedöms resursbehovet öka med ytterligare 114 miljoner kronor och 2012 med 69 miljoner kronor. Med hänsyn till vad som nu har nämnts och till det underlag som presenteras i det följande hemställer Åklagarmyndigheten att regeringen beslutar

4 att föreslå riksdagen att för 2010 som en reell nivåhöjning öka ramanslaget 1:3, Åklagarmyndigheten, med 173 miljoner kronor exklusive pris- och löneomräkning att föreslå riksdagen att som planeringsram för 2011 öka ramanslaget 1:3, Åklagarmyndigheten med ytterligare 114 miljoner kronor exklusive pris- och löneomräkning. att föreslå riksdagen att som planeringsram för 2012 öka ramanslaget 1:3, Åklagarmyndigheten med ytterligare 69 miljoner kronor exklusive pris- och löneomräkning. att för 2010 tilldela en oförändrad låneram på 115 miljoner kronor att fastställa en anslagskredit på 3 % av anslaget att fastställa en kredit på räntekontot i Riksgäldskontoret på 10 % av anslaget Beslut om budgetunderlaget har fattats av riksåklagaren Anders Perklev. I den slutliga handläggningen av ärendet har deltagit vice riksåklagaren Guntra Åhlund, överåklagaren Agneta Blidberg, överåklagaren Nils Rekke, ekonomidirektören Agnéte Löthman, personaldirektören Peter Brodd, informationsdirektören Karin Rosander samt planeringsdirektören Bertil Metzger, föredragande. Budgetunderlaget har behandlats i Åklagarmyndighetens rådgivande nämnd, i ledningsrådet samt i förhandlingar med personalorganisationerna. Anders Perklev Bertil Metzger

5 Sändlista: Justitiedepartementet* Finansdepartementet* Ekonomistyrningsverket* Riksrevisionen* Riksdagens utredningstjänst* Arbetsgivarverket* Statskontoret* Riksdagens justitieutskott Åklagarmyndighetens rådgivande nämnd Rikspolisstyrelsen Domstolsverket Kriminalvården Ekobrottsmyndigheten Brottsförebyggande rådet Justitieombudsmannen Justitiekanslern Skatteverket Krisberedskapsmyndigheten Kustbevakningen Tullverket Advokatsamfundet Arbetstagarorganisationerna * Kopia genom elektronisk överföring (e-post som en pdf-fil) och i ett pappersexemplar enligt Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd.

6 1. Anslag för en balans mellan krav och resurser Stora satsningar har under en längre tid gjorts på Polisen och på domstolarna. Åklagarmyndigheten har dock som den sammanhållande länken i rättskedjan endast tilldelats marginella tillskott. Trots den accelererade utvecklingen av antalet anmälda brott har åklagarväsendet reellt sett mindre resurser nu än t.ex. i början av 1990-talet. Sedan dess har åklagaren fått många fler och mer kvalificerade uppgifter. Åklagaren fungerar som en dirigent i rättskedjan genom ledningen av Polisen och andra utredande myndigheter i kvalificerade brottsutredningar och genom sin processföring i domstolen. Det är nu hög tid att tilldela även Åklagarmyndigheten de resurser som krävs för att kunna möta de krav och förväntningar som såväl statsmakterna som allmänheten har. En obalans mellan krav och resurser har i första hand utvecklats genom det ökade ärendeinflödet främst från Polisen och de nya ofinansierade uppdrag och uppgifter som regeringen lagt på åklagarna. Åklagarmyndigheten bedömer att ett tillskott på 100 miljoner kronor motsvarande knappt 10 procent av anslaget krävs under perioden 2010-2011 för att skapa balans mellan krav och resurser. Med ökningen skulle myndigheten kunna höja sin resursmässiga grundnivå genom att öka antalet anställda åklagare med i snitt drygt två åklagare per kammare. Därutöver skulle ökade satsningar kunna ske på utvecklingsoch utbildningsinsatser samt på en snabbare utveckling av IT-stödet. I detta avsnitt beskrivs vidare de huvudsakliga verksamhetsskäl som detta yrkande avser. Det bör också nämnas att obalansen också leder till ett påtagligt arbetsmiljöproblem som om de inte rättas till kan leda till både sämre kapacitet och sämre möjligheter till rekrytering. 1.1 Ärendeinflödet Ökningen av ärendeinflödet har redovisats vid upprepade tillfällen tidigare. För år 2008 års är resultaten följande: Antalet inkomna ärenden år 2008 var 202 738 vilket är en ökning med 35 940 ärenden motsvarande 22 procent sedan år 2001. Antalet inkomna brottsmisstankar har under samma period ökat med 138 570 motsvarande 31 procent. Det krävs ett aktivt och dokumenterat åklagarbeslut för att hantera varje inkommen brottsmisstanke. Antalet personer som lagfördes var 109 189 under år 2001. För år 2008 var antalet 132 710 vilket är en ökning med 23 521 motsvarande 22 procent. För varje lagförd person krävs ett utfärdande av ett strafföreläggande eller som i de flesta fallen en förhandling i domstol. Antalet avslutade brottsmisstankar i förhållande till årsarbetande åklagare ökade mellan åren 2007 och 2008 med 53 motsvarande drygt 10 procent. Åklagarmyndigheten bedömer resursåtgången, vikten, för olika brottstyper genom att mäta tidsåtgången för dessa med periodvis tidredovisning. År 2003 var den genomsnittliga justerade utgiften per genomsnittlig viktad brottsmisstanke 1 758 kronor. Utgiften är justerad med KPI. För 2008 var den jämförbara genomsnittliga utgiften 1 666 kronor, en minskning med 5 procent. Med hänsyn till att den löneutveckling som skett inom rättsväsendet varit betydligt högre än KPI och att myndighetens totala utgifter till mer än 80 procent består av lönekostnader, bör den

7 justerade utgiften per viktad genomsnittlig brottsmisstanke ha minskat med närmare 10 procent. Denna effektivisering har skett samtidigt som nya uppgifter lagts på myndigheten. Detta resultat bidrar ytterligare till den sammantagna bilden av en kontinuerlig produktivitetsutveckling. 1.2 Tillkommande krav och uppgifter Det är svårt att exakt bedöma omfattningen av de nya ofinansierade kraven på en ökad utredningskvalitet som ställts på myndigheten under senare år. Det ställs krav på åklagare att t.ex. vara en mer aktiv förundersökningsledare, delta i förhör med barn, samverka med sociala myndigheter samt stödja och utbilda polisen. Åtgärderna vidtas också för att förbättra samarbetet mellan de brottsbekämpande myndigheterna men också med andra myndigheter för att öka och påskynda lagföringen och förbättra kvaliteten i utredningsarbetet. Uppskattningsvis används ca 25 procent av specialiståklagarnas arbetstid till andra arbetsuppgifter än ren handläggning av ärenden. Det motsvarar ca 60 årsarbetande specialiståklagare, något som inte beaktas i budgetsammanhang. Exempel på uppgifter som tillkommit under senare år är: Mängdbrott Relationsvåld Samverkan med polisen för planering, genomförande och uppföljning av lokala insatser för bekämpning av prioriterad mängdbrottslighet. Deltagande i polisnämnder och arbetet i lokala brottsförebyggande råd. Samordnande roll mellan polis och domstol för att få ett effektivt flöde genom rättskedjan bl. a. försöksverksamhet med snabbare handläggning, snabbspåret m.m. Kvalitetssäkring genom utbildning och uppföljning av polisiärt förundersökningsarbete. Samverkan med sociala myndigheter. Lokala projekt åklagare domstol för att minska genomströmningstiden för ärenden avseende våld mot kvinnor. Brottsofferfrågor (stöd, information och tillgänglighet för brottsoffer). Samverkan, information och utbildning av företrädare för brottsoffer jourer, kvinnojourer, kvinnofridsgrupper och vittnesstödjare samt i olika lokala projekt. Samråd med sjukhus och psykiatrisk mottagning i ärenden där målsägande är barn. Barnahusprojekt, krav på att åklagarna ska närvara vid förhör med barn. Ungdomsbrott Sammankallande för samverkansmöten med andra myndigheter (polisen, socialtjänsten m.fl.). Som exempel kan nämnas att en av kamrarna har 17 kommuner att samverka med. I samverkansansvaret ligger även ett utbildnings och informationsansvar. Medlingsverksamheten som utökats.

8 Aktivt lokalt projektarbete (t.ex. Ung och Trygg i Järva och Brunna Angered projektet m.fl.). Ett aktuellt exempel är också den nya lagstiftning som börjar gälla avseende ordningsstörning i samband med idrottsarrangemang. Åklagare ska dels fatta snabba interimistiska beslut om tillträdesförbud och därefter slutliga beslut om förbudet. Åklagarmyndigheten har meddelat regeringen att uppgiften på mycket goda grunder förväntas bli fråga om en märkbart ökad arbetsbörda för åklagarna, särskilt under jourtid då kostsamma förstärkningar kan komma att behövas. Någon särskild finansiering har dock inte beslutats för den tillkommande uppgiften. Utöver de tillkommande uppgifter som anges ovan har regeringen i budgetpropositioner och regleringsbrev ställt ökade kvalitetskrav på särskilt kriminalpolitiskt viktiga områden. De ökade kraven har lett till ökade resursinsatser och ökad specialisering och endast undantagsvis med ekonomisk kompensation. för detta. Exempel på sådana områden är: Miljö- och arbetsmiljöbrotten Grov våldsbrottslighet Grov organiserad brottslighet Brott av polis och åklagare Korruptionsbrott Relationsvåld och våld mot barn Människohandel och närliggande brott Brott mot bidragssystemen Immaterialrättsliga brott Förutom kraven på de särskilda brottsområdena ställs krav på kvalitetshöjningar gällande samtliga brottstyper. Exempel på sådana är: Större ansvar för att hjälpa målsäganden med att inhämta och föra talan om enskilda anspråk. Större ansvar för att stödja och ge service åt målsäganden och exempelvis förhörspersoner. Ökade krav på att tillvarata möjligheterna att beröva gärningsmannen vinsterna av brott. Ett större åklagarengagemang i utbildning av poliser och utveckling av metodstöd åt Polisen och andra utredande myndigheter. Tillgänglighet i hela landet dygnet runt för beslut bl.a. om anhållanden och för att ge Polisen direktiv i brottsutredningar. Det är uppenbart att tillkommande uppgifter och kraven på kvalitetshöjningar medfört en helt annan arbetsinsats för åklagaren än vad som gällde för endast ett decennium sedan. Förändringarna har skett stegvis och har då de införts inte kompenserats med någon ökning av anslaget. Sammantaget ger de dock en tydlig bild av den ökade arbetsbelastning som myndigheten haft att klara förutom ökningen av ärendeinflödet. Det anslagstillskott som tilldelades Åklagarmyndigheten för 2008 och 2009 har tillsammans med effektiviseringar av ärendehandläggningen delvis kompenserat det ökade ärendeinflödet till myndigheten sedan millenniumskiftet. Effekten av

9 resurstillskottet har dock till stor del uppvägts av den reducerade kompensationen för pris- och löneomräkningen. Myndigheten bedömer därför att det fortfarande finns en betydande obalans mellan de krav statsmakterna ställer på myndigheten och de resurser som tilldelats för detta. Denna obalans försvårar t.ex. för åklagarna att kunna lägga ner tillräckligt med tid på förundersökningsledning för att kunna garantera lagföring där det är möjligt i de utredningar som åklagare leder. Med en bättre balans kunde åklagarna säkerställa att det som åklagarna kan påverka för att åstadkomma en fungerande samverkan om de frister som är lagstadgade avseende t.ex. unga lagöverträdare upprätthålls. Vidare kan de ökade krav som ställs på åklagarna vid utredningar om brott mot barn tillgodoses. Myndighetens personal är lojal mot sin uppgift och om arbetstiden inte räcker till för att utföra ett bra arbete så använder de obetald arbetstid för att åstadkomma detta. Detta är naturligtvis inte en hållbar arbetssituation. Det är därför rimligt att regeringens i sin aviserade satsning på rättsväsendet ger Åklagarmyndighetens anställda acceptabla arbetsförhållanden. En satsning på grundnivån för Åklagarmyndigheten skulle bidra till: ökad lagföring genom ökade satsningar på metod- och kompetensutveckling till gagn för hela rättskedjan, ökad lagföring genom att åklagarna får mer tid för ett aktivt förundersökningsledarskap och för att i varje ärende ta tillvara möjligheten till en effektiv lagföring, en ökad brottsuppklaring genom att fortsätta utbilda Polisens förundersökningsledare och instruera Polisen i utredningsmetodik. Åklagarmyndigheten måste i sin prioritering av resursanvändningen annars överväga om det finns ett utrymme att medverka i något som egentligen är en polisiär uppgift, att minska genomströmningstiderna för att åstadkomma en snabbare reaktion på begångna brott och därmed bättre bidra till de kriminalpolitiska målen, att minska genomströmningstiderna och öka lagföringen även för de mer komplicerade ärendena genom att specialiståklagarna mer fredat kan utnyttjas för sina specialområden, att öka möjligheten för att frister kan hållas vad avser ärenden med unga misstänkta och unga brottsoffer, att skapa utrymme för ett ökat säkerhetstänkande med möjlighet att dubblera åklagare eller byta åklagare i ärenden med en hotbild, att skapa utrymme för hanteringen av svängningar i ärendeinflödet samt jämn och hög kvalitet på handläggningen liksom utrymme för nödvändiga utvecklingsinsatser bl.a. på initiativ av regeringen, en långsiktigt acceptabel arbetsmiljö för personalen. 77 procent av åklagarna anger att de inte hinner med sitt arbete under normal arbetstid. Effekten av detta kan dels bli ökad sjukfrånvaro men också ökad personalrörlighet och svårigheter att rekrytera.

10 1.3 Åtgärder för att möta regeringens effektiviseringskrav Regeringen fastställer varje år ett effektiviseringskrav som gäller i stort sett samtliga myndigheter. Under perioden 2010 2012 bedömer Åklagarmyndigheten att regeringens effektiviseringskrav baserat på de planeringsramar som anges i budgetpropositionen kommer att uppgå till ca 1,5 procent av anslaget per år. Detta motsvarar en skillnad mellan löne- och hyresutvecklingen och kompensationen för perioden med 48 miljoner kronor. Beloppet motsvarar en minskning med ca 48 åklagare och 17 administratörer. Det är nödvändigt att bedriva ett löpande effektiviserings- och rationaliseringsarbete. Det borde dock vara rimligt att med den situation som redovisas ovan låta vinsterna av detta arbete stanna i Åklagarmyndigheten för att skapa ett ökat utrymme med möjlighet till ökad kvalitet och bättre arbetsmiljö. För att delvis uppnå de effektiviseringsvinster som krävs kommer myndigheten bl.a. att förbättra styrningen och uppföljningen av verksamheten. Genom inrättandet av en förstärkt organisation för styrningen och uppföljningen av åklagarkamrarnas verksamhet med fyra områdesansvariga överåklagare ska kamrarnas resurser kunna utnyttjas mer rationellt. Vidare kommer den samlade utvecklingsverksamheten att samordnas och inriktas mot en effektivare arbetsprocess. I detta ingår utvecklingen av det administrativa stödet och av utredningsmetodiken. En annan åtgärd är att kunna använda lagstiftningen på ett mer processekonomiskt sätt, t.ex. genom att med större konsekvens tillämpa möjligheterna till förundersökningsbegränsning. Alla åtgärder för att öka effektiviteten har hög prioritet. Det finns tre effektiviseringsområden som kan nämnas särskilt: a) I drygt 40 procent av de ärenden som inkommer till Åklagarmyndigheten är Polisen förundersökningsledare. Flera av de brottstyper som ingår i denna ärendegrupp kan organiseras på ett mer rationellt sätt och med beredningsstöd av andra personalkategorier än åklagare. Med en digitalt strukturerad information från Polisen kan vidare handläggningen av dessa brottstyper i stora delar automatiseras. Detta beräknas dock inte kunna ske förrän tidigast 2012. Vissa effekter av en rationaliserad hantering av de enkla brotten bör kunna uppnås redan 2010. En effekt av en sådan utveckling är också att åklagarrollen renodlas och att den höga juridiska kompetens som krävs av åklagaren kan användas i mer komplicerade ärenden. En möjlig utveckling kan också vara ytterligare omfördelning till Polisen av vissa av de enklare brottstyperna där åklagare fortfarande är förundersökningsledare. Detta behöver dock utredas och kommer sannolikt inte att ge en minskad arbetsbelastning för Åklagarmyndigheten under planeringsperioden.

11 b) Reformen En modernare rättegång gäller från den 1 november 2008. Fler ärenden kan avgöras på handlingarna, en ökad möjlighet till närvaro via videolänk samt videofilmade vittnesförhör i hovrätten kan skapa ett ökat resursutrymme för åklagarna. Effekterna av reformen för åklagarna beror dock till stor del på domstolarnas attityder till närvaro via videolänk och att de faktiskt också investerar i videokonferensutrustning. Endast drygt hälften av landets tingsrätter har idag videokonferensutrustning och endast i någon eller några av rättegångssalarna. Reformen bör kunna leda till ett visst ökat utrymme för Åklagarmyndigheten redan 2010. c) Rättsväsendets myndigheter har tagit fram Målbild 2012 om utvecklingen av ett elektroniskt informationsflöde och elektroniska dokument i rättskedjan. Arbetet med detta skulle vid den första planläggningen resultera i ett utvecklat IT-stöd från den 1 januari, 2012. Det finns inga skäl att tro att en sådan utveckling inte kommer att realiseras, även om det möjligen är tveksamt om målbildens hela innehåll är realiserat redan till ingången av år 2012. Som aktivt pådrivande i det rättsgemensamma utvecklingsarbetet kommer Åklagarmyndigheten påskynda de gemensamma ansträngningarna, driva bilaterala projekt och att vidareutveckla det egna verksamhetsstödet, Cåbra. Nya funktioner för tvångsmedelshantering och en elektronisk stämningsansökan ska utvecklas liksom kopplingen mellan strafförelägganden och stämningsansökningar. De interna åtgärderna med vidareutvecklingen bör medföra en del positiva effekter vid slutet av planeringsperioden. Vid den tidpunkten bör också sådana effekter kunna realiseras som en följd av ett elektroniskt och delvis strukturerat informationsflöde mellan åklagare och domstol. De stora vinsterna ligger dock i ett helt elektroniskt informationsflöde och elektroniska akter, något som när det införs kan ge stora effektiviseringsvinster för alla rättsväsendets myndigheter. Detta arbete är helt avhängigt av Polisens utveckling av sina avrapporterings- och utredningssystem. Det är i detta skede inte möjligt att exakt beräkna effektiviseringsvinsterna av en bättre styrning, en mer rationell mängdbrottshantering, en modernare rättegång och ett utvecklat IT-stöd. En stor del av vinsterna är avhängiga andra myndigheters satsningar och investeringar. En del vinster kan uppnås först med ändrad lagstiftning, en process som är i en inledningsfas vad t.ex. gäller utvecklingen av IT-stödet. En del av effektiviseringskraven kan mötas med ovanstående åtgärder dock med väsentliga effekter först 2012 och därefter. Åklagarmyndigheten bedömer således att de effektiviseringseffekter som kan uppnås till 2012 endast delvis kommer motsvara den reducerade pris- och löneomräkningen under perioden. Skillnaden mellan det som kan uppnås med effektivisering och de minskade reducerade pris- och löneomräkningen ska läggas till motiven för en återställning av balansen mellan krav och resurser.

12 2. Ökade krav på Åklagarmyndigheten 2010-2012 2.1 Ett ökat ärendeinflöde Prognoserna över inflödet av ärenden till Åklagarmyndigheten är hämtade ur rapporten Rättsväsendets kapacitetsbehov åren 2009-2012 som utarbetats under ledning av Brå och som i januari 2009 lämnats till regeringen. Av rapporten framgår att inflödet av brottsmisstankar till Åklagarmyndigheten har ökat med nära 25 procent från 2003 till 2008. Den genomsnittliga årliga ökningen från 2003 har varit 4,6 procent Antalsmässigt har antalet brottsmisstankar i narkotikaärenden och övriga ärenden som har fängelse i straffskalan, så kallade C- ärenden, ökat mest. Procentuellt sett står ekobrott och narkotikabrott för de största ökningarna. Polisens prognoser över ärenden som kommer att redovisas till åklagare visar att ökningen av våldsbrott och narkotikabrott kommer att accelerera. Antalet inkomna brottsmisstankar beräknas totalt sett öka med knappt 5 procent årligen. Ökningen mellan 2008 och 2012 beräknas till cirka 20 procent. År 2012 beräknas antalet inkomna brottsmisstankar därmed vara cirka 111 000 fler än år 2008. Diagram 1. Inkomna brottsmisstankar per brottstyp med linjär trendframskrivning för åren 2008-2012 450 000 400 000 Övriga C 350 000 300 000 250 000 200 000 150 000 Våld 100 000 50 000 0 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Narkotika Bötesbrott Eko Miljö Justering av den linjära trendframskrivning som redovisas ovan har gjorts med ledning av polisens prognos om en ökning av antalet ärenden som redovisas till åklagare. Ett ökat antal ingripanden de närmaste åren bedöms komma att ytterligare öka antalet narkotikabrott som redovisas till åklagare. En bedömd ökning av våldsbrotten och en ökad satsning hos Polisen på att utreda dessa brott beräknas ge en större ökning av inkomna brottsmisstankar än vad den linjära trenden visar. Antalet tillgreppsbrott som

13 redovisas till åklagare beräknas minska, medan antalet bedrägeribrott kommer att öka. Den totala effekten på kategorin Övriga C-brott bedöms därmed bli oförändrad. Den linjära framskrivningen med start år 2003 med procentökningarna justerade med hänsyn till Polisens bedömning av ärendeutvecklingen ger då följande antaganden för åren 2008-2012 för de olika brottstyperna. Avrundning av det förväntade antalet inkomna brottsmisstankar (inom parentes) har skett till närmaste hundratal. Tabell 1. Förväntad utveckling av inkomna brottsmisstankar justerad med Polisens bedömning av ärendeutvecklingen Bötesbrott 39 765 2007 2008 2009 2010 2011 2012 8,4% (43 100) 8,5% (46 800) 7,9% (50 500) 7,3% (54 100) 6,8% (57 800) Ekobrott 6 886 37,8% (9 500) 9,6% (10 400) 8,8% (11 300) 8,1% (12 200) 7,5% (13 100) Miljöbrott 4 131 10,9% (4 600) 4,7% (4 800) 4,5% (5 000) 4,3% (5 200) 4,1% (5 400) Narkotikabrott 71 882 5,3% (75 700) 7,1% (81 100) 6,8% (86 600) 6,4% (92 100) 6,2% (97 800) Våldsbrott (inkl. rån och sexualbrott) 111 798 8,4% (121 200) 4,5% (126 700) 4,4% (132 200) 4,3% (137 800) 4,2% (143 600) Övriga brott med fängelse i straffskalan (bl.a. tillgreppsbrott, bedrägerier och skadegörelse) 304 132 8,3% (329 300) 4,2% (343 000) 4,0% (356 700) 3,8% (370 400) 3,7% (384 100) Samtliga brottstyper 538 594 8,3% (583 300) 5,0% (612 700) 4,8% (642 200) 4,6% (672 000) 4,5% (701 900) Av tabellen ovan framgår att antalet inkomna brottsmisstankar totalt sett beräknas öka med i genomsnitt 4,7 procent årligen. År 2012 beräknas antalet vara drygt 163 000 eller ca 30 procent större än år 2007. De brottstyper som bedöms öka mest utöver bötesbrotten är våldsbrott och narkotikabrott. Antalet grova våldsbrottsärenden, som kräver mycket resurser, har dock inte ökat de senaste åren. Även de grövre narkotikabrotten är resurskrävande. Knappt hälften av inkomna narkotikabrottsmisstankar avser dock enklare narkotikabrott (innehav och bruk). Denna andel har ökat något under de senaste åren. En kraftig procentuell ökning av inkomna brottsmisstankar avseende ekobrott har beräknats. Av ekobrotten är mer än hälften skattebrott och 30 procent är bokföringsbrott. Antalet brottsmisstankar som

14 gäller unga lagöverträdare (15-17 år) har ökat kraftigt de två senaste åren (17 procent sedan 2006). För ungdomsärenden finns särskilda krav på skyndsam handläggning. Utflödet från Åklagarmyndigheten i form av åtalsbeslut har totalt sett ökat med cirka 9 procent sedan 2003. Ökningen mellan 2008 och 2012 beräknas till cirka 21 procent. År 2012 beräknas därmed antalet åtalsbeslut vara drygt 45 000 fler än 2008. Hänsyn har då tagits till det prognostiserade ökade inflödet av brottsmisstankar och till faktorer som bedömts påverka produktivitet och effektivitet i åklagarverksamheten. Antalet åtalade personer har ökat med 10 procent sedan 2003. Ökningen mellan 2008 och 2012 kan beräknas till knappt 20 000 åtalade personer, cirka 21 procent. 2.2 Resursbehov med anledning av ökningarna av ärendeinflödet Tabell 2. Beräkning av kostnaderna för det ökade ärendeinflödet 2010 2012 Styckkostnad Brm * Kostnad Brm Kostnad Ack från Brm Kostnad Ack från kr 2010 2010 2011 2011 2010 2012 2012 2010 Bötesärenden 406 3 700 1 502 200 3 600 1 461 600 2 963 800 3 700 1 502 200 4 466 000 Ekobrott 3 735 900 3 361 500 900 3 361 500 6 723 000 900 3 361 500 10 084 500 Miljöbrott 6 009 200 1 201 800 200 1 201 800 2 403 600 200 1 201 800 3 605 400 Narkotikabrott 763 5 500 4 196 500 5 500 4 196 500 8 393 000 5 700 4 349 100 12 742 100 Våldsbrott 2 236 5 500 12 298 000 5 600 12 521 600 24 819 600 5 800 12 968 800 37 788 400 Övriga c-ärenden 1 058 13 700 14 494 600 13 700 14 494 600 28 989 200 13 700 14 494 600 43 483 800 Summa ÅM 29 500 37 054 600 29 500 37 237 600 74 292 200 30 000 37 878 000 112 170 200 * avser endast kostnader 2008 för kamrarnas löpande verksamhet, dvs. lönekostnader samt omkostnader som resor och förbrukningsmaterial. Samkostnader som central ledning, IT-stöd, lokaler, jour och beredskap mm ingår inte i beloppet. Styckkostnaderna skulle i så fall ökas med ca 50 procent. ** Brm = brottsmisstankar Genom en periodisk tidredovisning beräknas tidsåtgången per brottstyp. Denna utgör grunden för en viktning av brottstyperna och möjliggör en beräkning av styckkostnaderna per brottsmisstanke och brottstyp. Med styckkostnader beräknade i 2008 års kostnadsnivå och den prognostiserade utvecklingen av inflödet av brottsmisstankar till och med 2012 beräknas behovet av resurstillskott för att möta det ökade ärendeinflödet till 112 miljoner kronor. Justerat till 2009 års kostnadsnivå (+ 3 procent) beräknas behovet av löner och omkostnader till 115 miljoner kronor. För tillkommande fasta kostnader för t.ex. lokaler och datorutrustning för den utökade

15 personalstyrkan, beräknas ca 13 miljoner kronor eller ca 4,3 miljoner kronor per år. Totalt yrkas således 128 miljoner kronor för att möta det ökade ärendeinflödet. Med en beräknad ökning av inflödet av brottsmisstankar avseende i stort samtliga brottstyper och en organisation som är hårt arbetsbelastad är möjligheten till omfördelningar mycket begränsad. Satsningar på en brottstyp måste mötas av längre genomströmningstider och ökade balanser avseende andra brottstyper eller med minskad närvaro vid rättegångar. 2.3 Prioriterade brottsområden Regeringen har bl.a. i budgetpropositionen och genom uppdrag angett kriminalpolitiskt prioriterade områden. Åklagarmyndigheten har redan tidigare yrkat anslagstillskott för satsningar på sådana områden, t.ex. bekämpningen av grov organiserad brottslighet, ungdomsbrott och ekonomisk brottslighet. Dessa områden är tillsammans med vidareutvecklingen av bekämpningen av våld och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn de områden som kräver en ökad ambitionsnivå under perioden 2010-2012. Om satsningar ska kunna ske på dessa prioriterade områden utan att nya resurser tillförs kommer resurser istället att behöva överföras från andra ärendegrupper som då får en lägre prioritet dvs. samma problem som redovisas i avsnittet ovan om det ökade ärendeinflödet. Lägre prioritet kan bl.a. innebära att dessa ärenden får vänta på handläggning eftersom färre åklagare hanterar dem. Vilka områden som i så fall ska bli föremål för en sådan hantering bör diskuteras med regeringskansliet. 2.3.1 Bekämpningen av grov organiserad brottslighet Regeringens beslut om en nationell mobilisering mot grov organiserad brottslighet är en av de viktigaste satsningarna på brottsbekämpningen under senare år. Åklagarmedverkan är viktig för att säkerställa att satsningen blir effektiv och att den genomförs utan risk för avkall på grundläggande rättssäkerhetsprinciper. Satsningen kommer dock att ställa betydande krav på Åklagarmyndigheten. Insatsen från samtliga samverkande myndigheter med gemensamma prioriteringar och gemensamma mål förväntas få stor effekt på Åklagarmyndighetens åtaganden. Den nationella satsningen kommer att innebära att ärenden kan drivas med långsiktighet och med uthållighet. De ärenden som kommer att drivas är mycket arbetsintensiva ur ett åklagarperspektiv. Den nationella mobiliseringen ställer krav på att Åklagarmyndigheten satsar stora resurser på åklagare med hög kompetens för att driva stora komplicerade mål med internationell koppling. Alla samverkande myndigheter planerar för en ambitionsnivåhöjning på området redan under år 2009. Satsningen kommer att innebära ökade krav på åklagarmedverkan i styrgrupperna för de regionala underrättelsecentrumen och i kontakterna med Polisens aktionsgrupper. De senare kommer att förstärkas med ytterligare 200 anställda vilket beräknas medföra ett väsentligt ökat inflöde av arbetsuppgifter till åklagarna jämfört med 2008. Vidare kommer åklagarna att öka sina insatser i enlighet med lagen om utvidgat förverkande för att i enlighet med strategin för bekämpning av denna typ av brottslighet minska vinsterna av brott. Inriktningen av detta arbete framgår mer detaljerat av det underlag som togs fram av de berörda myndigheterna på uppdrag av justitieministern inför regeringens beslut om förstärkta

16 åtgärder mot den grova organiserade brottsligheten. Satsningarna innebär också en ökad kostnad för de säkerhetsåtgärder som krävs för bekämpningen av denna typ av brott t.ex. genom dubblering av åklagare i ett mål. Även de internationella inslagen förväntas öka med krav på en snabb hantering av rättsligt bistånd och i samband med insatser från svenska åklagare i andra länder. Åklagarmyndigheten bedömer att det under åren 2010-2012 kommer att finnas ett behov av ytterligare 12 specialiståklagare för grov organiserad brottslighet för att möta Polisens och övriga myndigheters behov av åklagarledning och åklagarstöd. Utökningen bör vara jämnt fördelad över åren. Kostnaderna för denna förstärkning inklusive administrativt stöd och säkerhetsåtgärder beräknas till sammanlagt 12 miljoner kronor under 2010-2012 med en ökning med 4 miljoner kronor för vart och att av åren 2010-2012. 2.3.2 Bekämpning av ungdomsbrottslighet Bekämpningen av ungdomsbrott är ett prioriterat område och arbetet med att åstadkomma en effektivare handläggning av ungdomsärenden kommer att fortsätta under 2009. Bland annat ska en nationell åtgärdsplan för snabbare handläggning av ungdomsärenden tas fram i nära samråd med Rikspolisstyrelsen. Det har genom Åklagarmyndighetens egna tillsynsinsatser konstaterats att fristerna enligt lagen om unga lagöverträdare, LUL, och förundersökningskungörelsen, FUK, överskrids i relativt stor omfattning och att de flesta ungdomsåklagare har en oacceptabel arbetsbelastning. Ett antal ärenden hos JO och JK bekräftar denna bild. Åklagarmyndigheten har under 2008 poängterat vikten av att ärenden där frister finns angiven av lagstiftaren ovillkorligen ska prioriteras vid handläggningen. Efterlevnaden av frister är dock inte bara en fråga om prioriteringar utan också en fråga om metod, kunskap och samverkan. Handläggningen av ungdomsbrott involverar flera aktörer och ställer inte bara stora krav på samverkan mellan åklagare, polis och socialtjänst i enskilda ärenden utan också krav på fortlöpande samverkan för att skapa effektiva rutiner för snabbare handläggning. Vidare krävs en större insats när det gäller utveckling av arbetsmetoder och handläggningsrutiner för olika typer av brottslighet som är vanligt förekommande bland ungdomar. Ett sådant särskilt område är den s.k. gängbrottsligheten där nya angreppssätt och utredningsmetoder bör tas fram i samarbete med Polisen med sikte att åstadkomma en snabbare lagföring. Det kan också finnas anledning att skapa en särskild ordning för de mindre allvarliga brotten, t.ex. snatteri, ringa narkotikabrott och brott mot knivlagen. Detta arbete ska syfta till långsiktigt hållbara lösningar där en snabb och rättssäker handläggning ska stå i fokus för att förebygga att ungdomarna utvecklar en kriminell livsstil. För att kunna öka ambitionsnivån i bekämpningen av ungdomsbrottsligheten är det betydelsefullt att det vid varje kammare finns en erfaren åklagare på speciallistnivå som bland annat kan svara för frågor som rör samverkan och utveckling och andra åtgärder för en effektivare verksamhet. Därutöver står det helt klart att det vid de flesta åklagarkammare kommer krävas att ytterligare åklagare avdelas för att handlägga

17 ungdomsmål. Detta ska också ses i ljuset av att antalet inkomna brottsmisstankar i ungdomsmål har ökat under 2008 jämfört med tidigare år. För att åstadkomma en långsiktigt hållbar lösning som inte drabbar andra viktiga områden inom brottsbekämpningen och som kan uppfylla kravet om att tiden mellan brott och dom inte ska vara längre än att den unge kan inse länken mellan brott och påföljd, krävs under 2010-2012 ett tillskott på 20 ungdomsåklagare. Flertalet av dessa bör placeras på större orter. För förstärkning av bekämpningen av ungdomsbrottsligheten yrkas därför på anslagstillskott med 20 miljoner kronor under 2010-2012. 2.3.3 Bekämpning av ekonomisk brottslighet En stor samsyn råder om vikten av kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Ett uttryck för detta är t.ex. de uttalanden som gjordes av samtliga politiska partier i samband med översynen av Ekobrottsmyndigheten och som resulterade i att regeringen valde att behålla Ekobrottsmyndigheten som en självständig myndighet. Liknande uttalanden har också gjorts vid de tillfällen då regeringen förstärkt Ekobrottsmyndighetens resurser. Under det senaste året har betydelsen av ökade resurser för ekobrottsbekämpningen också påtalats i samband med regeringens satsningar mot den grova organiserade brottsligheten och genom lagen om utvidgat förverkande. Åklagarmyndigheten kommer att i användningen av sina ekoåklagare prioritera de insatser som krävs för bekämpningen av den grova organiserade brottsligheten. Behov finns också av expertutredare, t.ex. revisorer, för denna brottsbekämpning. Ekobrottsmyndigheten ansvarar för ekobrottsbekämpningen i storstadsregionerna. Åklagarmyndigheten ansvarar för denna brottsbekämpning i de 15 län som ligger utanför storstadsområdena. Ca en tredjedel av ekobrottsbekämpningen i landet hanteras av Åklagarmyndigheten. Medan regeringen ökat anslagen för ekobrottsbekämpningen vid Ekobrottsmyndigheten har några motsvarande satsningar inte gjorts på Åklagarmyndighetens bekämpning av ekobrott. Åklagarmyndigheten har inte heller haft tillräckliga resurser att omfördela från exempelvis våldsbrott, bidragsbrott etc. för att kunna uppnå samma resultat för t.ex. genomströmningstider som Ekobrottsmyndigheten. Under det senaste året har också balanserna av ekobrottsärenden ökat till följd av detta. Åklagarmyndigheten beräknar ett behov av förstärkning med fem åklagare för att kunna handlägga ekoärenden med samma resursinsats som Ekobrottsmyndigheten. För detta yrkas ett anslagstillskott med 5 miljoner kronor. 2.3.4 Bekämpningen av våld och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn Av regleringsbrevet framgår att brottsbekämpningen när det gäller vålds- och sexualbrott, särskilt mot kvinnor och barn, ska redovisas särskilt. Åklagarmyndigheten ska redovisa hur myndigheten genom fortsatt verksamhetsutveckling säkerställer en mer effektiv brottsbekämpning inom området. Bekämpningen av mäns våld mot kvinnor är också ett av de områden som regeringen i budgetpropositionen anger som prioriterat.

18 En större satsning mot denna brottslighet kommer också att genomföras av Polisen under de kommande åren. Rikspolisstyrelsen har påbörjat ett omfattande arbete för att öka Polisens förmåga att utreda brott som begås mellan närstående. Polisens mål är att alla som utsätts för brott ska anmäla och orka fullfölja rättsprocessen samt att fler anmälningar ska gå vidare till åklagare och domstol. På flera håll i landet pågår redan ett bra arbete i denna riktning men nivån generellt måste höjas och det finns skillnader mellan polismyndigheterna som inte framstår som acceptabla. Alla brottsoffer, oavsett var de bor i landet, har rätt till ett lika bra bemötande och ett lika bra utredningsarbete. Ärenden om familjerelaterat våld och sexuella övergrepp är mycket resurskrävande att utreda och kräver en hög kompetens. Stora resurser har tidigare satsats både på metodoch kompetensutveckling för att utveckla bekämpningen av sexuella övergrepp och våld mot kvinnor och barn. Trots detta har utvecklingen av lagföringen för brottstypen inte förbättrats. Också inflödet generellt av våldsbrott har ökat kraftigt. Från 2007 till 2008 ökade antalet brottsmisstankar om våldsbrott, inklusive våld mot kvinnor och barn samt sexualbrott, med nära 10 000 motsvarande 8,4 procent. Oavsett om insatserna kan avläsas i en högre lagföring eller ej, innebär en satsning på specialiserade åklagare en höjning av kvaliteten i handläggning av de nu aktuella ärendena. Med hänsyn till de grundläggande värden som kränkts genom brottsligheten är hög kvalitet på brottsutredningar inom denna brottstyp av särskild vikt. I förlängningen bör också en sådan satsning säkerställa att lagföring kommer till stånd i alla de fall där det har funnits rimliga förutsättningar. Relationsvåldsåklagarna ska kunna koncentrera sina insatser på bekämpningen av familjevåld och sexualbrott och ha möjlighet att stödja såväl andra åklagare som Polisen. De kan med fördel arbeta tillsammans med andra åklagare och särskilt utbildade poliser i en familjevåldsgrupp. Samverkan med andra myndigheter blir alltmer angelägen och kräver stora kunskaper och resurser. I detta sammanhang kan bl.a. nämnas Åklagarmyndighetens engagemang i försöksverksamheten med de s.k. barnahusen. En ambition är att åklagare ska medverka vid alla förhör av barn. Som en förstärkning av bekämpningen av såväl våld mot barn som våld mot kvinnor behövs således utöver befintliga resurser fler specialiståklagare för bekämpningen av familjevåld och sexualbrott på varje allmän åklagarkammare. Under 2006-2008 inrättades en sådan specialisttjänst på flertalet kammare. Idag kan det konstateras att detta inte är tillräckligt. Åklagarmyndigheten bedömer att det finns ett behov av ytterligare 20 specialiståklagare bl.a. i familjvåldsgrupper för hantering av relationsvåld och hedersrelaterat våld motsvarande ett anslagstillskott på 20 miljoner kronor. 3. Egna utredare för ökad lagföring Regeringen har i regleringsbreven de senaste åren uttryckt ett starkt krav på en ökad lagföring. Regeringen pekar också på att detta kan uppnås med en utvecklingsverksamhet som ska leda till en högre kvalitet på brottsutredningarna. Åklagarna avsätter en mycket stor del av sin arbetstid till att utbilda poliser och instruera dem om kraven på utredningarna.. Åklagarna disponerar dock inte poliserna

19 vare sig det gäller kompetens eller resursinsats. Det finns många exempel där utredande poliser snabbt omprioriterats till andra insatser. Det är också svårt att behålla specialistkompetens om man inte arbetar kontinuerligt med frågan och rekryteringen av civila utredare med specialistbakgrund möter motstånd bland poliserna. Polisen har generellt en bra kompetens för brottsutredningar. För vissa brottstyper måste dock kraven på högre kvalitet på brottsutredningarna mötas med kontinuitet och brottsutredare som utvecklar hög kompetens. Åklagarväsendet har erfarenheter från Regionåklagarmyndigheten i Härnösand och Åklagarmyndigheten för särskilda mål, SPM, där de haft egna utredare knutna till organisationen. Dessa utredare var poliser som tillhörde polisorganisationen men som var särskilt avdelade för och samlokaliserade med åklagarna. Detsamma gäller för Ekobrottsmyndigheten och de särskilda grupper mot bl.a. familjevåld där poliser ingår i team som direkt arbetar under åklagares ledning. Även Riksenheten mot korruption har sedan flera år positiv erfarenhet av revisorer direkt knutna till enheten. Ett exempel på utredare utanför Polisen är skattebrottsenheterna vid Skattemyndigheten vars utredare både är snabba och effektiva. Tullens utredare är ett annat exempel på effektiva utredare utanför polisorganisationen. De har också en egen organisation med revisorer. Internationellt finns en rad exempel. Hos norska ÖKO-krim anses specialetterforskare som helt nödvändiga. Även hos andra organisationer i andra länder finns som regel expertutredare som leds av åklagare (Serious Fraud Office, Gardia de Financa samt FBI kan anges som några exempel). För att kunna höja kvaliteten på brottsutredningarna skulle Åklagarmyndigheten under perioden 2010 2012 med vissa resurstillskott kunna pröva samma arbetssätt på vissa brottstyper som de Ekobrottsmyndigheten använder för hanteringen av ekobrotten, d.v.s. experter och utredare anställda av Åklagarmyndigheten och direkt kopplade till de åklagarenheter som arbetar med dessa brottstyper. De områden som detta skulle gälla är sådana med särskilt svåra bevissituationer och där en kontinuitet i kompetensutvecklingen krävs. Ett alternativ kan vara att Polisen avdelar särskilda utredare som samlokaliseras med åklagare under ledning av dessa. Ett exempel på en sådan lösning är fyra specialdestinerade utredare med hög kompetens som Polismyndigheten i Stockholm avdelat till Riksenheten mot korruption med start från den 1 januari 2009. De kommer att finnas kvar i polisorganisationen (som också behåller arbetsgivaransvar m.m.) men disponeras fullt ut av riksenheten. Detta är ett projekt som bl.a. innebär att den omedelbara beslutsrätten och dispositionen av polisresursen flyttas rent faktiskt från polisledningen till åklagarna. Projektet, som är tidsbegränsat, kommer att kunna ge erfarenheter av ett system med egna utredare hos Åklagarmyndigheten.

20 Att Åklagarmyndigheten kan disponera en egen utredningsresurs medför en rad fördelar. Insatserna kan prioriteras effektivare (direkt av åklagarna) vilket ger resursbesparingar i förhållande till gjorda insatser. Projektupplägg och bedömningar av vad som ska utredas, i synnerhet i mer komplexa ärenden, kan som regel få en bättre utformning med egna specialister. De egna specialisternas kompetens medför att utredningarna kan koncentreras på rätt material från början, vilket ger resursbesparingar. Starttiderna för utredningarna blir kortare. Det medför att bevisningen kan säkras på ett bättre sätt och därmed ge bättre förutsättningar för högre lagföring. Utredningstiderna kan kortas med större sakkompetens vilket skulle medföra snabbare handläggning fram till domstol och därmed bättre förutsättningar för högre lagföring. Utredningar som görs/biträds av t.ex. eko-revisorer blir som regel väl systematiserade från början och förhören blir också mer koncentrerade vilket ger en effektivare utredning. När utredningen är klar ger den också kortare inläsningstid vilket ger resursbesparingar i förhållande till gjorda insatser i alla led. Frågor om förverkande av brottsvinster kan bli effektivare särskilt om egna utredare kombineras med revisorer. De områden som i ett första steg skulle tilldelas sådana experter och utredare är: Ekobrottsbekämpningen - var och en av de nya ekobrottsgrupperna vid sex av landets åklagarkammare tilldelas en eller flera ekonomer/revisorer. Korruptionsbekämpningen - Riksenheten mot korruption tilldelas sammanlagt två ekonomer och en revisor utöver de fyra polisutredare som ställts till enhetens förfogande. Brott mot immaterialrätten - åklagargruppen som handlägger ärendena tilldelas två utredare. Miljöbrottsbekämpningen - den nya riksenheten mot miljö- och arbetsmiljöbrott tilldelas fyra miljöexperter. Det bör också utredas om barnpsykologer anställda av Åklagarmyndigheten skulle kunna öka effektiviteten av handläggningen av brott mot barn. Sammantaget beräknas ca 20 experter/utredare ingå i försöket med egna utredare som kontinuerligt också skulle utvärderas. För att möjliggöra en sådan satsning yrkas ett anslagstillskott med 15 miljoner kronor.

21 4. Särskilda kostnader för personalrörligheten 2010-2012 Under perioden 2010 2012 uppnår 107 personer ordinarie pensionsålder. Den nu aktuella rörligheten om fyra procent för riket ger ett behov av ytterligare 128 nyrekryteringar. En beräkning gjord på 2008 års antal anställda fördelade på 70 procent åklagare och 30 procent administratörer innebär en nyrekrytering av 165 åklagare och 70 administratörer på tre år. För att också tillgodose Ekobrottsmyndighetens behov av åklagare bör ytterligare 15 åklagare rekryteras och utbildas under perioden d.v.s. 180 åklagare på tre år. Under de senaste åren har rörligheten för åklagare ökat. Från att ha legat på ca 35-40 per år kommer det nu att krävas en återrekrytering med 60 per år. Det tar 2 år och 9 månader för en nyrekryterad åklagaraspirant att bli färdig kammaråklagare. Den åklagare som aspiranten ersätter har många år av erfarenheter och kunskap som går förlorad om en överlappning inte kan ske så att en erfaren åklagare i vart fall ersätts av en kammaråklagare som genomgått grundutbildningen för åklagare. Åklagarmyndigheten kommer att belastas hårt av den ökade personalrörligheten. Rekryterings- och utbildningskostnaden för 60 åklagare fler än normalt under treårsperioden kräver en ökning av anslagsnivån med 5 miljoner kronor under perioden fördelade på 2 miljoner kronor 2010, en ökning med 2 miljoner kronor 2011 och med ytterligare en för 2012. Produktionsbortfallet till följd av de tillkommande nyrekryteringarna utöver normalnivån, beräknas med hänsyn till de aspiranternas utbildningstid till 15 årsarbetande åklagare motsvarande en ökning av anslagsnivån med 12 miljoner kronor år 2010 och ytterligare 5 årsarbetande för vart och ett av åren 2011-2012 motsvarande 4 miljoner per år. Med en ökning av anslagsnivån 2010 med sammantaget 14 miljoner kronor för 2010, ytterligare 6 miljoner kronor år 2011 och 5 miljoner kronor 2012 kan Åklagarmyndigheten rekrytera för pensions- och andra avgångar planerat och i god tid före avlösningen så att kompetensförlusten p.g.a. personalrörligheten minimeras. Ovanstående avser dock endast den personalomsättning som bedöms med befintlig personal och prognostiserad personalomsättning. En ökning av antalet anställda åklagare och administratörer medför också ökade rekryterings- och utbildningskostnader.