Analys av fladdermössens migrationsrörelser i södra Öresund Konsekvenser av placeringen av en vindkraftpark vid Södra Lillgrund Rapport 2003-10-01 Naturvårdskonsult Gerell
Analys av fladdermössens migrationsrörelser i södra Öresund Konsekvenser av placeringen av en vindkraftpark vid Södra Lillgrund Sammanfattning Undersökningens syfte har varit att analysera konsekvenserna för migrerande fladdermöss till följd av den projekterade vindkraftsparken vid Lillgrund i södra Öresund. Vi vet, bl.a. genom ringmärkning, att åtminstone en art, trollfladdermus (Pipistrellus nathusii), flyttar till de södra och västra delarna av kontinenten. Från en plattform i anslutning till en mätmast, placerad i den projekterade vindkraftparkens västra del, undersökte vi med hjälp av ultraljudsdetektorer förekomsten av fladdermöss inom området. Undersökningen kunde inte påvisa några fladdermöss. För att klarlägga sträcket av flyttande fladdermöss undersökte vi därför förekomsten av fladdermöss längs den södra Öresundskusten, från Malmö till Falsterbo. Vi fann ansamlingar av trollfladdermus längs kusten och i flera fall kunde vi konstatera att de rörde sig i sydlig riktning. Särskilt intressanta är förhållandena vid Klagshamns udde eftersom platsen är den närmsta punkten på kusten varifrån man kan nå Lillgrund. Vi kunde konstatera att trollfladdermusen ej lämnade kusten utan valde att följa kustlinjens böjning mot öster, dvs i en riktning som starkt avvek från den sydvästliga huvudriktningen. Vid Falsterbo fann vi förekomster av fladdermöss, bl.a. trollfladdermöss, som rörde sig i sydvästlig riktning ut mot udden. På grund av mörker kunde vi inte konstatera om de verkligen flög ut över Östersjön. Risken för att fladdermöss skall omkomma till följd av kollision med vindkraftverk på Lillgrund bedömer vi som mycket liten och eventuella förluster är försumbara med hänsyn till de berörda fladdermusarternas populationsstorlek. 2
Inledning På uppdrag av Göran Loman vid Örestads vindkraftpark har vi analyserat konsekvenserna för migrerande fladdermöss till följd av den projekterade vindkraftsparken vid Lillgrund i södra Öresund. Bakgrund Redan 1956 rapporterade man att fladdermöss omkom vid kollisioner med telemaster (van Gelder 1956). Normalt är fladdermöss mycket skickliga på att undvika hinder i mörker tack vare sin förmåga att ekolokalisera, dvs att med hjälp av de reflekterande ljuden från utskickade ljudstötar söka av omgivningen på bytesdjur och eventuella hinder. Olyckorna sattes i samband med dåligt väder och att de omkomna djuren utgjordes av flyttande arter utan lokalkännedom. Vid studier av problemet vid en kalifornisk vindkraftspark fann man en död fladdermus under en 12-månaders-period (Howell & DiDonato 1991) och två under en 24-månaders-period (Orloff & Flannery1992). En studie i sydvästra Minnesota av en vindkraftspark, omfattande 73 turbiner, gav till resultat 13 döda fladdermöss under en period av 20 månader (Osborn et al. 1996). Flertalet fladdermöss påträffades utanför flyttningssäsongen. I Tyskland har fladdermössens vanor vid en vindkraftspark studerats men inga kollisioner har noterats (Bach 1998, 1999). I Spanien däremot har man funnit döda fladdermöss under vindkraftverk, härrörande från sex olika arter (Ahlén 2001). En sammanställning av fladdermuskollisioner med master och vindkraftverk antyder att de flesta kollisioner drabbar flyttande arter och att det sker vid enstaka tillfällen (van Gelder 1956, Crawford & Baker 1981, Ahlén 2001). Man har diskuterat möjligheten att flyttande fladdermöss eventuellt inte skulle ekolokalisera och därmed inte upptäcka hinder i deras väg. Man kan inte helt utesluta möjligheten att de gör så för om de färdas gott och väl ovanför "normala " hinder, t.ex. trädtoppar, höga byggnader, föreligger det en liten risk för kollisioner. För svenskt vidkommande har problemet aktualiserats genom rapporten om att ett trettiotal döda fladdermöss påträffats under ett vindkraftverk på Gotland i september 1999 (Ahlén 2001). Ett pilotprojekt startades 2002 varvid man besökte 160 landbaserade vindkraftverk, 66 på Gotland, 39 på Öland, 4 i Blekinge samt 51 i Skåne. Resultatet av undersökningen blev 17 döda fladdermöss, tillhörande 6 olika arter samt 33 fåglar av 17 arter (Ahlén 2002). Flyttningsmönster hos svenska fladdermöss I samband med en studie av dvärgfladdermus (Pipistrellus pygmaeus) i början av 80-talet ringmärkte vi alla fladdermöss vi påträffade i våra fladdermusholkar. Bland de ringmärkta arterna fanns trollfladdermus (Pipistrellus nathusii), en sällsynt släkting till dvärgfladdermusen. Ringmärkningen resulterade i två återfynd av trollfladdermus från kontinenten som indikerade att arten migrerar (Gerell 1987). En sammanställning av samtliga återfynd av trollfladdermus vid den tidpunkten visar att arten flyttar regelbundet mot sydväst till övervintringsplatser i mellersta och västra Europa (fig. 1). 3
Figur 1. Sammanställning av återfynd av trollfladdermus (Pipistrellus nathusii) i Europa (Kock & Schwarting 1987, Gerell 1987). Idag vet vi att även stor fladdermus (Nyctalus noctula) kan företa omfattande flyttningar (Strelkov 1969). En av oss ringmärkt stor fladdermus påträffades i norra Tyskland, vilket visar att arten kan korsa Östersjön (Gerell 1987). Beträffande övriga arter finns inga bevis för att någon av dem migrerar. Det sker dock en ansamling av fladdermöss vid våra kuster i början av september och då särskilt vid uddar som pekar mot söder eller sydväst (Ahlén 1997). Vid Ölands södra udde har 11 arter noterats vid den här tidpunkten. Det är viktigt att understryka att dessa ansamlingar av fladdermöss inte behöver indikera en reell flyttning utan de kan representera individer som är på spridning. Metodik vid den aktuella undersökningen För att undersöka förekomsten av migrerande fladdermöss inom området för den planerade vindkraftparken vid Södra Lillgrund utnyttjade vi en uppförd mätmast inom området (fig. 2). I ett försök att automatisera registreringen av fladdermöss ute på mätmastens plattform kopplades en ultraljudsdetektor (D 100, Pettersson Elektronik AB) ihop med en VOR-bandspelare (Sony TCM-40DV). Bandspelaren startar när omgivande ljud når en viss nivå och slås av när ljudet upphör. Vi lät göra två uppsättningar för att täcka de viktigaste frekvensområdena, 20 25 khz och 40 khz. Prov med apparaturen på land visade att den fungerade tillfredsställande. 4
Figur 2. Mätmastens position (röd cirkel) i den planerade vindkraftparken vid södra Lillgrund. Den automatiska registreringsapparaturen sattes upp den 3 september på mätmasten, ca 2 m ovan plattformen, dvs ca 5 m ovan vattenytan. Första analysen av inspelningsbanden gjordes en vecka senare. Det visade sig att ultraljud från i första hand vågorna hade startat inspelningen och att bandet hade förbrukats på kortare tid än förväntat. Inga jaktläten från fladdermöss hade spelats in. Med tanke på metodens osäkerhet avstod vi från fortsatt registrering med apparaturen. Vi förlitade oss istället till en manuell bevakning ute på mätmastens plattform. Bevakningen gjordes under september månad då vi vet att de största rörelserna i fladdermuspopulationerna pågår (Ahlén 1997). Observationerna skedde i uppehållsväder men vid varierande vindförhållanden (tab. 1). Temperaturen understeg ej +10 C och vindstyrkan var i flertalet fall ej över 5 m/sek. Tabell 1. Besökstider och vindförhållanden vid besöken på Södra Lillgrund. Datum Start - slut Vindriktning Vindstyrka 3.9 20.00-22.00 NV 8 m/sek 11.9 19.45-21.45 NO 5 m/sek 12.9 19.45-21.45 V 4-7 m/sek 17.9 19.30-21.30 SV 3 m/sek Vi har i en tidigare miljökonsekvensbedömning gällande en vindkraftpark vid Södra Lillgrund ställt oss tvivlande till att fladdermöss skulle välja att lämna Öresundskusten och bege sig ut över havet under sin flyttning. En tänkbar möjlighet skulle kunna vara att Klagshamns udde, som pekar rakt mot väster och det aktuella området, skulle kunna ha en ledlinjeeffekt och 5
därmed styra ut dem i den riktningen. För att undersöka om så var fallet kompletterade vi undersökningarna vid Lillgrund med en noggrannare analys av flyttningsrörelserna utefter den södra delen av Öresundskusten (tab. 2). Tabell 2. Observationslokaler utefter den södra delen av Öresundskusten samt vindförhållanden. Lokal Datum Vindförhållamden Klagshamns udde 3.9 NV, ca 8 m/sek Pildamsparken, Malmö 7.9 SV, 3 m/sek Limhamns båtplats 11.9 NO, 7 m/sek Limhamns båtplats 12.9 V, 5 m/sek Klagshamns udde 14.9 SV, 4-6 m/sek Limhamns båtplats 17.9 SV, ca 3 m/sek Falsterbo samhälle, SV 20.9 SO, 8-10 m/sek Klagshamns udde 24.9 V, 5-6 m/sek Väster om Ljunghusen 26.9 S, 5-6 m/sek Falsterbo udde 28.9 SV, 3-5 m/sek Vi har vid inventeringarna av fladdermössen använt oss av ultraljudsdetektorer, D 240 och D 840 (Pettersson Elektronik AB), båda utrustade med time expansion. Systemet med time expansion innebär att den inkommande ljudsignalen spelas upp med reducerad hastighet, i det här fallet 10 ggr långsammare. Inspelningarna kan analyseras i ljudprogram. Utnyttjandet av time expansion ger också längre räckvidder än med den ordinarie heterodyningen. Antalet fladdermöss kan bara grovt uppskattas på basis av tidigare erfarenheter. Rörelseriktningen bestämdes, dels genom direkta observationer och dels genom att vi (två personer) noterade samma fladdermus vid olika positioner. Resultat Registreringar av fladdermöss vid mätmasten på Södra Lillgrund Inga fladdermöss registrerades ute vid mätmasten på Södra Lillgrund, ca 7,8 km V Klagshamns udde, vid de fyra besöken (tab. 1). Registreringar av fladdermöss utefter den södra delen av Öresundskusten Malmö-området I samband med inventeringar av fladdermöss inom Malmö kommun (Gerell & Gerell Lundberg 1998, 2000) har vi i stora drag kunnat fastställa trollfladdermusens flyttning inom staden (fig. 3). Arten utnyttjar grönområden för födosök på sin färd söderut. I det hårt exploaterade Malmöområdet är det parkområden i första hand som står till buds. En kontroll av Pildammsparken den 7 september visade på ett 10-tal trollfladdermöss, ett stort antal dvärgfladdermöss, uppskattningsvis mer än 50 individer samt ca 10 vattenfladdermöss (Myotis daubentonii). Vid Limhams båthamn registrerades inga fladdermöss vid något av besöken (tab. 2). 6
Figur 3. Registreringar av trollfladdermus (Pipistrellus nathusii) inom Malmö-området (röda cirklar). Klagshamns-området Klagshamns udde är den närmsta punkten på kusten varifrån man kan nå Lillgrund (fig. 4) och därför försökte vi att bestämma fladdermössens rörelser inom området så noggrant som möjligt. Vi besökte lokalen vid tre tillfällen (tab. 2). Figur 4. Mätmastens position ( ) vid Södra Lillgrund i förhållande till Klagshamns udde. Skala 1:50 000. 7
Vi registrerade den migrerande trollfladdermusen vid alla besöken (tab. 3). Särskilt intressant blev besöket den 24.9 då vi kunde fastställa rörelseriktningen (fig. 5). Tabell 3. Registreringar av fladdermöss vid Klagshamns udde. Datum Fladdermusarter 3.9 Ca 10 ex trollfladdermus, ca 10 ex gråskimlig fladdermus, ca 5 ex dvärgfladdermus 14.9 Ca 10 ex trollfladdermus, ca 5 ex dvärgfladdermus, ca 5 ex stor fladdermus, 2 ex nordisk fladdermus 24.9 Ca 30 ex trollfladdermus, ca 5 ex dvärgfladdermus Trollfladdermössen jagade framför allt i anslutning till den högre vegetationen norr om fiskehamnen på relativt låg höjd (fig. 5). Vi kunde också notera att enstaka individer flög ut över de öppna områdena mot piren. För att kontrollera den fortsatta rörelseriktningen fortsatte vi till en punkt utefter stranden sydost om hamnen (fig. 5). Här kunde vi registrera ett regelbundet sträck av trollfladdermöss mot öster. Det var tack vare time expansion -funktionen som vi kunde avlyssna dem eftersom de flög på relativt hög höjd, uppskattningsvis ca 30 m. Figur 5. Registreringar av trollfladdermus (Pipistrellus nathusii) inom Klagshamns-området (röda cirklar). Pilen anger huvudsaklig rörelseriktning. Skala 1:12 500. Utöver trollfladdermus noterades stor fladdermus, gråskimlig fladdermus och dvärgfladdermus vid lokalen (tab. 3). Ljungen-området, V Ljunghusen Från Klagshamn och söderut längs kusten är landskapet mycket öppet och erbjuder få lämpliga födosöksmiljöer för fladdermössen. Först inom Ljungen-området finner vi en samlad buskoch skogsvegetation. Vi valde därför att undersöka förekomsten av fladdermöss längs den gamla banvallen, som bildar en tydlig ledlinje genom skogsområdet (fig. 6). Insekter samlas i större mängder i lä och eftersom banvallen är skyddad för vindar kan fladdermössen också jaga längs den. 8
Figur 6. Registreringar av trollfladdermus (Pipistrellus nathusii) längs den gamla banvallen (röda cirklar) V Ljubnghusen. Pilen anger huvudsaklig rörelseriktning. Skala 1:12 500. Vi besöket kunde vi registrera minst ett 10-tal trollfladdermöss och ca 5 dvärgfladdermöss som jagade längs banvallen och som rörde sig mot väster (fig. 6). Falsterbo-området Vi besökte Falsterbo-området vid två tillfällen, 20. 9 och 28.9 (tab. 4). Vid första besöket var vinden kraftig och inga fladdermöss noterades ute över den öppna golfbanan. Vi valde därför att undersöka det intilliggande villaområdet. Här jagade trollfladdermöss (fig. 7) och dvärgfladdermöss samt enstaka nordiska fladdermöss och stor fladdermus (tab. 4). Tabell 4. Registreringar av fladdermöss inom Falsterbo-området.. Datum Fladdermusarter 20.9 Ca 5 ex trollfladdermus, ca 5 ex dvärgfladdermus, 2 ex nordisk fladdermus, 1 ex stor fladdermus 28.9 Ca 30 ex trollfladdermus, ca 5 ex dvärgfladdermus, 2 ex barbastell 9
Figur 6. Registreringar av trollfladdermus (Pipistrellus nathusii) inom Falsterbo-området (röda cirklar). Pilen anger huvudsaklig rörelseriktning. Vid nästa besök den 29.9 startade vi inventeringen ca 200 m SV Falsterbohus inom ett grönområde. Här jagade några dvärgfladdermöss tillsammans med trollfladdermöss. Ett ex. av den sällsynta barabastellen (Barbastella barbastellus) noterades också här. Vi fortsatte sedan mot sydväst i lä av stranddynerna. Längs hela vägen ut mot udden registrerade vi trollfladdermöss, som rörde sig i sydvästlig riktning. Ytterligare ett ex. av barbastell noterades. På grund av rådande mörker kunde vi inte konstatera om någon fladdermus lämnade landet. Diskussion En slutsats vi kan dra av ansamlingen av fladdermöss vid sydkusten är att fladdermössen likt småfåglarna följer kusten i det längsta för att undvika att flyga ut över vattnet och att kustlinjerna verkar som ledlinjer (Alerstam 1982). Resultaten visar också med all tydlighet att den migrerande trollfladdermusen följer kustlinjen under sin flyttning söderut. Särskilt intressant är förhållandena vid Klagshamns udde där arten ansamlas ute på udden men på grund av kustlinjens böjning mot öster tvingas flyga i en riktning som starkt avviker från den sydvästliga flyttningsriktningen (fig. 1). Resultaten visar också att inga fladdermöss har kunnat registreras ute på mätplattformen vid Södra Lillgrund, vilket verifierar påståendet att de migrerande fladdermössen följer kustlinjen ned till Falsterbo udde. Slutsats Risken för att fladdermöss skall omkomma till följd av kollision med vindkraftverk på Lillgrund bedömer vi som mycket liten och eventuella förluster är försumbara med hänsyn till de berörda fladdermusarternas populationsutveckling.
Referenser Ahlén, I. 1997. Migratory behaviour of bats at south Swedish coasts. - Zeitschrift für Säugetierkunde 62:375-380. Ahlén, I. 2001. Fladdermuskollisioner med vindkraftverk. I: Vindkraftverk till havs. Pp 42-43. Naturvårdsverket. Rapport 5139. Stockholm. Ahlén, I. 2002. Fladdermöss och fåglar dödade av vindkraftverk. Fauna och Flora 97 (3): 14-21. Alerstam, T. 1982. Fågelflyttning. Bokförlaget Signum i Lund AB. Lund. Bach, L. 1998. Auswirkungen von Windenergieanlagen auf das Verhalten und die Raumnutzung von Fledermäusen im Windpark Midlum. Zwischenbericht 1998. Bremen. Bach, L. 1999. Auswirkungen von Windenergieanlagen auf das Verhalten und die Raumnutzung von Fledermäusen im Windpark Midlum. Zwischenbericht 1999. Bremen. Crawford, R. L. & Baker, W. W. 1981. Bats killed at a north Florida television tower: A 25- year record. - Journal of Mammalogy 62:651-652. Gelder, van R.G. 1956. Echo-location failure in migratory bats. - Trans. Kans. Acad. Sci. 59: 220-222. Gerell, R. 1987. Flyttar svenska fladdermöss? - Fauna och Flora 82: 79-83. Howell, J. & DiDonato, J. 1991. Assessment of avian use and mortality related to wind turbine operations., Altamont Pass, Alameda and Conta Costa counties, California, September 1988 through August 1989. Final Report. Submitted to U.S. Windpower. Kock, D. & Schwarting, H. 1987. Eine Rauhaut-Fledermaus aus Schweden in einer Population des Rhein-Main-Gebietes. - Natur und Museum 117: 20-29. Orloff, S. & Flannry, A. 1992. Wind turbine effects on avian activity, habitat use, and mortality in Altamont Pass and Solany County Wind Resource Areas, 1989-1991. Final Report to Alameda, Conta Costa, and Solano counties and California Energy Commission by Biosystems Analysis, Inc. Osborn, R.G., Higgins, K.F., Dieter, C.D. & Usgaard, R.E. 1996. Bat Collisions with Wind Turbines in Southwestern Minnesota. - Bat Research News 37(4): 105-109. Strelkov, P. P. 1969. Migratory and stationary bats (Chiroptera) of the European part of the Soviet Union. Acta zool. Cracov. 14 (16): 393-439. 11