Arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas hantering av EU/EESärenden

2010-06-22 Dnr 2009/510 T0 2010:12 Arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas hantering av EU/EESärenden

2

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) ansvarar för tillsynen över arbetslöshetsförsäkringen, arbetslöshetskassorna och Arbetsförmedlingens handläggning av ärenden som har samband med arbetslöshetsförsäkringen. Denna rapport har utarbetats av Jenny Gustafsson, uppdragsledare, Charlotta Ekeström och Rolf Hermond. Christine Vallhagen har bistått uppdragsgruppen i juridiska frågor och Simon Bjurström i frågor rörande statistik och arbetslöshetskassornas datasystem. Rapporten är godkänd för publicering. Katrineholm den 22 juni 2010 Anne-Marie Qvarfort Generaldirektör Gunilla Wandemo Chef för Granskningsenheten Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF Box 210 641 22 Katrineholm Tfn: 0150-48 70 00 E-post: iaf@iaf.se www.iaf.se 3

4

Innehållsförteckning Sammanfattning...7 1 Inledning...10 2 EU:s regler om social trygghet...11 2.1 Sammanläggningsprincipen...11 2.2 Gränsarbetare...12 2.3 Anställd som inte är gränsarbetare...12 2.4 Arbetssökande med intyg E 303...12 2.5 Nordisk konvention om social trygghet...13 2.6 Regelverk i förändring...14 3 Arbetsförmedlingen...15 3.1 Syfte och metod i kartläggningen...15 3.2 Arbetsförmedlingens uppdrag och handläggning av EU/EES-ärenden...15 3.2.1 Olika förutsättningar för inskrivning och matchning 16 3.2.2 Informationsskyldighet kring försäkringen...17 3.2.3 Kontrollerande och utbetalande uppdrag...17 3.3 EURES-nätverk och nordiskt samarbete...19 3.4 Arbetsförmedlingens uppdrag i EU/EES-ärenden sammanfattning...20 4 Arbetslöshetskassorna...22 4.1 Syfte, metod och urval för granskningen...22 4.1.1 Registrering av E 301-dagar...23 4.1.2 Tillhandahållande av handlingar...23 4.2 Granskningsresultat...24 4.2.1 Brister i handläggning och beslut...24 4.2.2 Beräkning av ersättning i sammanläggningsärenden... 27 4.2.3 Kvarstående medlemskap under utlandsarbetet... 29 4.2.4 Rutiner för handläggning av EU/EES-ärenden...30 5 Slutsatser...33 5

6

Sammanfattning Arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna har olika roller i hanteringen av ärenden för arbetssökande där det särskilda regelverket inom EU/EES-området är tillämpligt, så kallade EU/EES-ärenden. Arbetsförmedlingen har kontrollerande, informativa och administrativa uppgifter medan arbetslöshetskassorna utreder och fattar beslut om arbetslöshetsersättning. Rapporten Arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas hantering av EU/EES-ärenden fokuserar på det gemensamma regelverket inom EU/EES-området och dess tillämpning inom den svenska arbetslöshetsförsäkringen. Syftet med uppdraget har varit att kartlägga Arbetsförmedlingens uppdrag i så kallade EU/EES-ärenden, och att granska handläggningen från underlag till beslut i ett urval ärenden på några arbetslöshetskassor. 1 Arbetsförmedlingens uppdrag inom EU/EES-området regleras både i EG-förordningar och i svensk lag, i förordning och i föreskrift. Kartläggningen visar att uppgifterna är omfattande: För Sveriges del fullgöra uppgifterna avseende arbetskraftens fria rörlighet inom EU-gemenskapen samt förmedla lediga platser och platsansökningar. Medverka i EU:s informations- och erfarenhetsutbyte på sysselsättningsområdet. Skriva in och ge service till arbetssökande som har laglig rätt att arbeta i Sverige. Matcha arbetssökande till ledigt arbete utifrån principen om icke-diskriminering av arbetskraft. För arbetssökande som saknar svenskt personnummer eller har bostadsadress i utlandet försvåras denna uppgift av att de sökande enligt Arbetsförmedlingens administrativa föreskrifter inte ska skrivas in i datasystemet AIS. 1 IAF:s kartläggning och granskning inom ramen för detta uppdrag har genomförts under 2009 då Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 utgjorde det gällande regelverket. Dessa förordningar har den 1 maj 2010 ersatts av Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004. 7

Lämna information om arbetslöshetsförsäkringen och om möjligheten att ansöka om ersättning, vilket även omfattar regelverket för migrerande arbetstagare inom EU/EES-området. Lämna information om möjligheten att genom intyg E 303 ta med sig sin arbetslöshetsersättning för att söka arbete i annat EU/EES-land, och om de skyldigheter det medför. Betala ut arbetslöshetsersättning till och kontrollera försäkringsvillkoren för arbetssökande som genom intyg E 303 söker arbete i Sverige. Kontrollera försäkringsvillkoren för arbetssökande som omfattas av svensk arbetslöshetsförsäkring, inklusive dem som beviljas ersättning med hjälp av samordningsreglerna inom EU/EES. Delta i det nordiska samarbetet på sysselsättningsområdet och i EURES-nätverket för europeiska arbetsförmedlingar. IAF:s granskning av arbetslöshetskassornas handläggning har avgränsats till så kallade sammanläggningsärenden där arbete i annat EU/EES-land läggs samman med arbete i Sverige för att berättiga till arbetslöshetsersättning. Granskningen visar att regelverket har följts när det gäller sammanläggning av anställnings- och försäkringsperioder för uppfyllande av arbetsvillkor och medlemsvillkor. När det däremot gäller beräkning av ersättning i EU/EES-ärenden och när det gäller det svenska regelverket, har IAF identifierat följande brister och tveksamheter i handläggning och beslut: Beräkning med schablontal för arbetade timmar har använts på ett felaktigt sätt av en arbetslöshetskassa vid beräkning av ersättning. Försäkringstillhörigheten har utretts bristfälligt av arbetslöshetskassorna i två ärenden. Utredning enligt 43 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring om avstängning från rätt till ersättning om en sökande har lämnat sitt arbete utan giltig anledning eller skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande, har inte gjorts i alla ärenden där det har varit relevant. Arbetsvillkoret har fastställts till fel datum i några ärenden. Arbetad tid och intjänad ersättning har antingen missats eller felaktigt räknats med i beräkning av dagsförtjänst och normalarbetstid. 8

Regelverket har inte följts när det gäller hur månad för anmälan på Arbetsförmedlingen ska räknas in i ramtiden. Oklarheter på arbetsgivarintyget gällande anställningsförhållanden har inte utretts tillräckligt. Beslutsbrev med missvisande information om på vilka grunder ersättningen har beräknats, har skickats till den ersättningssökande på två arbetslöshetskassor. Sammanfattningsvis visar IAF:s granskning att det råder en stor osäkerhet på de tre granskade arbetslöshetskassorna kring hur sammanläggningsärenden ska hanteras på detaljnivå. Besöken på Arbetsförmedlingen gav indikationer på att en viss osäkerhet råder även bland arbetsförmedlare när EU/EES-regler ska tilllämpas eller informeras om. En ny EU-förordning har börjat tillämpas under våren 2010. Det som har framkommit i IAF:s granskningsuppdrag tydliggör behovet av att Arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna arbetar med implementeringen av denna så att osäkerheten på handläggarnivå inte kvarstår. Såväl Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO) som Arbetsförmedlingen bedriver utbildning i EU/EES-frågor under 2010. IAF kommer att tillskriva Arbetsförmedlingen och de granskade arbetslöshetskassorna angående vilka åtgärder de vidtar med anledning av granskningsresultaten. 9

1 Inledning Arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna har olika roller i hanteringen av ärenden för arbetssökande där det särskilda regelverket inom EU/EES-området är tillämpligt, så kallade EU/EES-ärenden. Arbetsförmedlingen har kontrollerande, informativa och administrativa uppgifter medan arbetslöshetskassorna utreder och fattar beslut om arbetslöshetsersättning. Under 2007 och 2008 genomförde IAF kartläggningar av en viss typ av EU/EES-ärenden hos totalt tio arbetslöshetskassor. Det nu genomförda tillsynsuppdraget innebär att IAF har tagit nästa steg, genom att under 2009 kartlägga även Arbetsförmedlingens roll i EU/EES-ärenden. IAF har dessutom granskat handläggningen från underlag till beslut i ett urval ärenden hos några av arbetslöshetskassorna. Det gemensamma regelverket inom EU/EES-området och tilllämpning av det inom den svenska arbetslöshetsförsäkringen är uppdragets övergripande fokus. I den del som rör Arbetsförmedlingen har ansatsen varit bred. Syftet har varit kartläggning av Arbetsförmedlingens uppdrag och hantering av olika typer av EU/EES-ärenden. Granskningen av arbetslöshetskassornas handläggning har varit inriktad på en begränsad kategori av EU/EES-ärenden, så kallade sammanläggningsärenden där arbete i annat EU/EES-land läggs samman med arbete i Sverige för att berättiga till arbetslöshetsersättning. Denna del av uppdraget har syftat till att inhämta information om handläggningen och att utifrån ett försäkringsperspektiv granska de beslut som arbetslöshetskassorna har fattat. Denna rapport inleds med ett avsnitt om regelverket och följs av en redovisning av iakttagelser gjorda i samband med kartläggningen respektive granskningen hos Arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna. Slutligen redovisas de slutsatser IAF drar av uppdraget som helhet. 10

2 EU:s regler om social trygghet Den fria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital mellan EU:s medlemsländer är en grundläggande princip i det europeiska samarbetet. För att EU-medborgare ska kunna utnyttja sin rättighet att fritt bosätta sig för arbete i en annan medlemsstat, har medlemsländernas olika system för social trygghet samordnats i Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 2 (nedan kallad förordningen) och dess tillämpningsförordning 3. Genom EES-avtalet omfattas även medborgare i Norge, Liechtenstein och på Island av förordningen och genom ett särskilt avtal även medborgare i Schweiz. Dessa förordningar har ersatts av Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 883/2004 och dess tillämpningsförordning 4, som började tillämpas den 1 maj 2010. För medborgare i EES-länderna och Schweiz gäller tills vidare de tidigare förordningarna. 2.1 Sammanläggningsprincipen Sammanläggning är en möjlighet för en person som blir arbetslös i ett medlemsland dit han eller hon har flyttat för arbete, eller som bor och arbetar i olika länder. En sådan person som inte uppfyller de nationella villkoren för rätt till ersättning vid arbetslöshet, kan ha rätt att tillgodoräkna sig tid som anställd och som försäkrad mot arbetslöshet i andra EU/EES-länder. Det innebär att ett svenskt arbetsvillkor kan uppfyllas genom arbete både i Sverige och i till exempel Spanien. För att få tillgodoräkna sig arbete som har utförts i ett annat land krävs vanligtvis att man närmast före arbetslösheten har arbetat i det land där man söker ersättning. Sammanläggning regleras i artikel 67 i förordningen. Artikeln ger ett skydd som migrerande arbetstagare inte skulle ha om enbart nationella regler tillämpas. Intyg E 301 är den blankett som används av de behöriga institutionerna i medlemsländerna för att intyga försäkrings- och anställningsperioder. Intyget utgör underlag för arbetslöshetskassans beslut om ersättning i sammanläggningsärenden. 2 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. 3 Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71. 4 Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, samt Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004. 11

2.2 Gränsarbetare Gränsarbetare definieras i EG-förordningen 5 som en anställd eller egenföretagare som är verksam inom en medlemsstat och bosatt inom en annan, dit han eller hon återvänder dagligen eller minst en gång i veckan. Inom arbetslöshetsförsäkringen omfattas dock endast anställda av regelverket kring gränsarbetare. Förordningens artikel 71 reglerar vad som gäller. En gränsarbetare som blir delvis eller periodvis arbetslös och som vill ansöka om arbetslöshetsersättning, ska göra det i arbetslandet. En gränsarbetare som blir helt arbetslös, ska ansöka om ersättning i bosättningslandet. För en helt arbetslös person krävs inget arbete i bosättningslandet för att han eller hon ska omfattas av det landets arbetslöshetsförsäkring. Personen är dessutom undantagen från den förutsättning som nämndes ovan, att ha arbetat i det land där ersättning söks, för att få sammanlägga enligt artikel 67. 6 En gränsarbetare bosatt i Sverige har rätt att bli medlem i en svensk arbetslöshetskassa om han eller hon uppfyller villkoren för att bli berättigad till ersättning. 7 2.3 Anställd som inte är gränsarbetare En person som är anställd inom en medlemsstat och bosatt inom en annan, och som under anställningstiden återvänder till bosättningslandet mer sällan än en gång i veckan, kallas vanligen oäkta gränsarbetare eller sällanhemvändare. I EGförordningen används formuleringen en anställd som inte är gränsarbetare. 8 En sådan person som blir delvis eller periodvis arbetslös och som förblir tillgänglig för sin arbetsgivare eller står till arbetsmarknadens förfogande i arbetslandet, ska ansöka om ersättning i arbetslandet. Vid hel arbetslöshet kan han eller hon välja att söka arbete och ersättning antingen i arbetslandet eller i bosättningslandet. Om personen väljer bosättningslandet gäller samma regler som för gränsarbetare (se avsnitt 2.2). 2.4 Arbetssökande med intyg E 303 En person som är helt arbetslös och uppfyller villkoren för arbetslöshetsersättning kan ansöka om att få ta med sig ersättningen för att under tre månader söka arbete i ett annat EU/EES-land. Denna möjlighet till export av ersättning regleras i förordningens artikel 69. Ansökan beviljas genom utfärdande av 5 Artikel 1, förordning (EEG) nr 1408/71. 6 Artikel 67.3 förordning (EEG) nr 1408/71. 7 2 Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter om övergång mellan stater IAFFS 2005:6. 8 Artikel 71.1b förordning (EEG) nr 1408/71. 12

intyg E 303. Före avfärd ska den arbetssökande ha varit registrerad vid arbetsförmedlingen och ha stått till arbetsmarknadens förfogande i minst fyra veckor. Registrering vid arbetsförmedling i det land personen reser till ska ske inom sju dagar från den dag då han eller hon inte längre stod till förfogande i utreselandet. Under tiden som arbetssökande i ett annat EU/EES-land ska personen stå till arbetsmarknadens förfogande på samma villkor som övriga sökande i det landet. Att villkoren uppfylls och reglerna följs ska kontrolleras av arbetsförmedlingen i det aktuella landet. Om den arbetssökande återvänder till utreselandet måste det ske innan tremånadersperioden är slut. Annars riskerar personen att förlora rätten till arbetslöshetsersättning i utreselandet. 9 2.5 Nordisk konvention om social trygghet Den nordiska konventionen om social trygghet utgör ett komplement till EG-förordningen och gäller inom Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt inom de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland. Inom arbetslöshetsförsäkringens område är konventionens artikel 12 betydelsefull. Den medger undantag från EG-förordningens krav på att en person senast ska ha arbetat i det land där ansökan om arbetslöshetsersättning görs. Undantaget ges genom den så kallade femårsregeln och gäller för Sveriges del vid ansökan om medlemskap i en arbetslöshetskassa, alternativt vid ansökan om grundbeloppet hos arbetslöshetskassan Alfa, inom fem år från det att personen lämnade den svenska arbetslöshetsförsäkringen. En förutsättning är att den sökande därefter har tillhört försäkringen i ett annat nordiskt land. Personen får således sammanlägga anställnings- och försäkringsperioder för att uppfylla arbetsvillkoret och medlemsvillkoret utan att behöva arbeta i Sverige först. 10 Ansökan om nytt medlemskap i arbetslöshetskassan, eller ansökan om ersättning, ska ske inom åtta veckor från det att försäkringstillhörigheten upphörde i frånflyttningslandet. Retroaktivt medlemskap beviljas inom åttaveckorsramen. 11 9 Artikel 69 förordning (EEG) nr 1408/71. 10 Konventionens femårsregel gäller även i motsatt riktning om en person återvänder till t.ex. Norge efter att ha arbetat i Sverige under en period. 11 Artikel 8, Administrativt avtal om tillämpningen av nordisk konventionen om social trygghet. 13

2.6 Regelverk i förändring Det regelverk som har beskrivits ovan har gällt under den tid Sverige har varit en del av det europeiska samarbetet. Det är det regelverk som har varit aktuellt när IAF har genomfört kartläggningen och granskningen inom ramen för detta tillsynsuppdrag. Den 1 maj 2010 började EU-förordning 883/2004 och dess tillämpningsförordning 12 att tillämpas. Grundprinciperna om sammanläggning, gränsarbete och export av arbetslöshetsersättning har här beskrivits utifrån den tidigare förordningen, men kvarstår i den nuvarande. Det nya regelverket innehåller emellertid en del förändringar som kommer att påverka såväl Arbets- förmedlingens som arbetslöshetskassornas verksamhet och handläggning framöver. 12 Tillämpningförordning 987/2009 14

3 Arbetsförmedlingen 3.1 Syfte och metod i kartläggningen IAF:s syfte i den del av detta tillsynsuppdrag som rör Arbetsförmedlingen har varit att kartlägga Arbetsförmedlingens uppdrag i EU/EES-ärenden. IAF har gått igenom de interna och externa styrdokument som reglerar verksamheten. För att få en fördjupad bild av hur verksamheten bedrivs, har IAF vid två tillfällen träffat och samtalat med representanter för Arbetsförmedlingens huvudkontor. Ett samtal med tre arbetsförmedlare och en kontorschef från arbetsförmedlingar i Stockholmsområdet har kompletterat bilden av hur den praktiska verkligheten kan se ut vid handläggning av EU/EES-ärenden. 3.2 Arbetsförmedlingens uppdrag och handläggning av EU/EES-ärenden Enligt regeringens instruktion för Arbetsförmedlingen 13 ska Arbetsförmedlingen medverka i EU-arbetet genom att för Sveriges del fullgöra uppgifterna enligt EG-förordning nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, och Europeiska kommissionens beslut om förmedling av lediga platser och platsansökningar. 14 Arbetsförmedlingen ska vidare medverka i informations- och erfarenhetsutbyte på sysselsättningsområdet. 15 Alla som har laglig rätt att arbeta i Sverige har också rätt att skriva in sig som arbetssökande vid och få service av Arbetsförmedlingen. Principen om icke-diskriminering av arbetskraft regleras bland annat i EG-förordning 1612/68. Där fastslås följande: Artikel 1 1. Varje medborgare i en medlemsstat skall, oavsett var han eller hon har sitt hemvist, ha rätt att ta anställning och att arbeta inom en annan medlemsstats territorium i enlighet med de villkor som, enligt lagar och andra författningar, gäller för anställning av medborgare i denna stat. 2. Han eller hon skall i synnerhet ha samma förtur till en ledig befattning i en medlemsstat som medborgarna i denna stat. 13 7 Förordning (2007:1030) med instruktion för Arbetsförmedlingen. 14 Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, samt Kommissionens beslut av den 23 december 2002 om tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 1612/68 med avseende på förmedling av lediga platser och platsansökningar. 15 7 förordning 2007:1030. 15

Artikel 5 En medborgare i en medlemsstat som söker anställning inom en annan medlemsstats territorium skall få samma hjälp där som den som ges av arbetsförmedlingarna i denna stat till dess egna medborgare som söker anställning. 3.2.1 Olika förutsättningar för inskrivning och matchning I Arbetsförmedlingens administrativa föreskrifter framgår vad Arbetsförmedlingen anser vara gällande vid inskrivning av arbetssökande. En viktig iakttagelse IAF har gjort, är att det i föreskrifterna anges att sökande som saknar eller inte kan uppge personnummer eller samordningsnummer samt sökande med bostadsadress i utlandet, ska skrivas in manuellt. 16 Till och med den 27 september 2009 gällde detta även samtliga arbetssökande med intyg E 303, oavsett personnummer och bostadsadress. Manuell inskrivning innebär att den sökandes uppgifter fylls i på en pappersblankett istället för att registreras i datasystemet AIS. Det påverkar förutsättningarna för matchning mellan dessa sökande och lediga arbeten. AIS innehåller uppgifter om både arbetssökande och lediga arbeten, vilket möjliggör att matchningen kan utföras direkt i datasystemet. Det resulterar i anvisningar till arbete eller jobbförslag till den sökande, respektive i förslag till arbetsgivaren på lämpliga kandidater till ett jobb. Manuell inskrivning däremot, medför att matchningen av sökande som saknar svenskt personnummer inte kan göras i datasystemet. Istället krävs en manuell hantering. Av IAF:s intervjuer med Arbetsförmedlingen framgick att manuell inskrivning ställer krav på arbetsförmedlaren att hitta egna rutiner för att utföra matchningen. Ett sätt kan vara att jämföra informationen om den sökande på pappersblanketten med information om lediga jobb som manuellt söks fram i datasystemet eller på Internet. Det är värt att notera att denna manuella blanketthantering dessutom innebär att matchningsuppgifter om de sökande inte är synliga för arbetsförmedlare på andra kontor än det där blanketten förvaras. Vidare framkom i intervjuerna med Arbetsförmedlingen att det kan vara oklart när en person från ett annat EU/EES-land som inte har ett intyg E 303, ska skrivas in i AIS som arbetssökande. Det framkom att ibland vill dessa personer bli inskrivna utan att de egentligen avser att söka arbete eller att stå till den svenska arbetsmarknadens förfogande. En person som skrivs in och får tid för återbesök som han eller hon inte kommer på, orsakar mycket extraarbete för Arbetsförmedlingen. IAF har förstått att 16 1 och 4 Arbetsmarknadsstyrelsens administrativa föreskrifter (AMSFS 2005:4) om handläggning av arbetsförmedlingsärenden, ändrad 2009-09-28 genom AFFS 2009:9. 16

det därför förekommer att sökande skrivs in först efter tre månader i Sverige, då de kan antas vilja stanna i landet en längre tid. 3.2.2 Informationsskyldighet kring försäkringen Vid sidan om inskrivning och matchning till ledigt arbete, är information till arbetssökande om arbetslöshetsförsäkringen en viktig del av Arbetsförmedlingens uppdrag. Det innebär att arbetsförmedlare ska ha kunskap om det svenska regelverket och dessutom tillräcklig kännedom om de regler som gäller för personer som rör sig mellan EU:s medlemsländer, till exempel vad gäller begreppet gränsarbetare och femårsregeln i den nordiska konventionen. I Arbetsförmedlingens föreskrifter anges att Arbetsförmedlingen ska informera den arbetssökande om möjligheten att ansöka om arbetslöshetsersättning. 17 För en migrerande arbetstagare är information om att med hjälp av intyg E 301 kunna lägga samman anställnings- och försäkringsperioder från arbete i olika länder centralt. I Arbetsförmedlingens interna styrdokument anges att: Arbetsförmedlingen bör lämna information om möjligheten att under vissa förutsättningar tillgodoräkna sig arbete som har utförts i ett annat land än det där ansökan om arbetslöshetsersättning prövas, att uppgift om sådant arbete lämnas på intyg E 301 och att detta intyg utfärdas av arbetsmarknadsmyndigheten i det land där arbetet har utförts. 18 Vidare anges i styrdokumentet att det är särskilt viktigt att Arbetsförmedlingen uppmanar den som arbetar i ett annat land eller som planerar att göra det, att spara alla handlingar som rör anställningen. Detta eftersom sådan dokumentation kan underlätta vid utfärdande av intyg E 301. En arbetslös person i Sverige kan, som tidigare har nämnts, ta med sig sin arbetslöshetsersättning till ett annat EU/EES-land för att där söka arbete. Arbetsförmedlingens informationsskyldighet gentemot en sådan person regleras i tillämpningsförordningen, där det anges att Arbetsförmedlingen skall se till att den arbetslösa personen har upplysts om sina skyldigheter. 19 3.2.3 Kontrollerande och utbetalande uppdrag Arbetssökande som har arbetat i ett annat EU/EES-land och som beviljas arbetslöshetsersättning med hjälp av samordningsreglerna i EG-förordningen eller i den nordiska konventionen, 17 9 AMSFS 2005:4. 18 Arbetsförmedlingens styrdokument E 301 och N 301 2005-06-30, VIS. 19 Artikel 83.2 tillämpningsförordning (EEG) nr 574/72. 17

omfattas av villkoren i den svenska försäkringen på precis samma sätt som personer som beviljas ersättning enbart enligt nationella regler. Arbetsförmedlingens uppdrag inom kontrollfunktionen är således detsamma. Arbetssökande som genom E 303 får arbetslöshetsersättning från ett annat EU/EES-land, ska uppfylla grundvillkoren på samma sätt som andra arbetssökande i Sverige, vilket nämndes i avsnitt 2.4. Arbetsförmedlingen har i praktiken samma kontrollerande uppdrag även gentemot dessa arbetssökande, trots att de inte omfattas av den svenska arbetslöshetsförsäkringen. 20 Däremot finns vissa juridiska och administrativa skillnader. En skillnad är att Arbetsförmedlingen är utbetalande institution i dessa E 303-ärenden. I svenska ärenden betalar arbetslöshetskassorna ut ersättningen till den enskilde, men när det gäller inresande sökande med intyg E 303 är det den utländska institutionen som gör det, via arbetsförmedlingen i Sverige. I Arbetsförmedlingens interna styrdokument regleras bland annat rutiner för administration kring utbetalningarna. 21 Arbetsförmedlingen ska omedelbart stoppa utbetalning av arbetslöshetsersättning om den arbetssökande inte längre uppfyller grundvillkoren för rätt till arbetslöshetsersättning i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF), eller om sådant förhållande som anges i punkt 5 i intyg E 303 inträffar. 22 Det är i punkt 5 i intyget som den institution som utfärdar intyg E 303 ska ange de förhållanden som kan förändra rätten till förmåner för den sökande. 23 Arbetsförmedlingen ska dessutom omedelbart stoppa utbetalningen vid deltidsarbete eller om den sökande påbörjar studier, tar semester, blir sjuk, inte har ordnat boende, eller annat som innebär att den sökande inte längre står till arbetsmarknadens förfogande. 24 Arbetsförmedlingen ska samtidigt meddela IAF om orsaken till att utbetalningen har stoppats. Informationen ska motsvara den som Arbetsförmedlingen ska lämna i en underrättelse till arbetslöshetskassan när det gäller ersättning från den svenska försäkringen. 25 I Sverige sker alltså kontakten med den utländska institutionen via IAF. 20 Artikel 83.3 tillämpningsförordning (EEG) nr 574/72. 21 Administrativa föreskrifter (AMSFS 2005:16) om arbetsförmedlingens handläggning av ärenden rörande arbetssökande som beviljats eller ansöker om intyg E 303. 22 10 AMSFS 2005:16. 23 Artikel 83.1e tillämpningsförordning (EEG) nr 574/72. 24 Arbetsförmedlingens styrdokument Tremånaderssökande intyg E 303 2009-04-06, VIS. 25 10 AMSFS 2005:16. 18

3.3 EURES-nätverk och nordiskt samarbete 1993 inrättades EURES-nätverket (European Employment Services) för europeiska arbetsförmedlingar i syfte att ansvara för informationsutbyte och samarbete kring platsförmedling och jobbansökningar. 26 Inom EURES-nätverket finns ca 800 rådgivare i 31 länder. De tillhandahåller de grundläggande EUREStjänsterna information, vägledning och arbetsförmedling till både arbetssökande och arbetsgivare, kring den europeiska arbetsmarknaden. Rådgivarna arbetar även med praktiska, juridiska och administrativa frågor som rör rörlighet på nationell och på EU-gemensam nivå. 27 På EURES-nätverkets gemensamma hemsida publiceras information om lediga platser och om arbetsvillkor och levnadsförhållanden i varje medlemsland. I Sverige finns i dagsläget ca 50 EURES-rådgivare på Arbetsförmedlingen. Sedan 2008 ska det dessutom finnas arbetsförmedlare inom de 69 arbetsmarknadsområdena och på Arbetsförmedlingen Kundtjänst, som har utsetts till så kallade EURESkontaktpersoner. Vad beträffar arbetslöshetsförsäkringen ska dessa kontaktpersoner ha goda kunskaper om villkor och regler samt kunna handlägga inresande/utresande med E 303 och ha kunskaper om regler i arbetslöshetsförsäkringen för inresande och utländska arbetssökande, E 301. 28 Kontaktpersonerna erbjuds två dagars utbildning där information om arbetslöshetsförsäkringen ingår. För att övriga arbetsförmedlare ska kunna ge basservice kring EURES och internationell arbetsförmedling, finns en webbaserad utbildning. I Norden finns sedan länge ett gränsöverskridande samarbete kring den fria rörligheten på arbetsmarknaden. Det bedrivs med Danmark genom Öresund Direkt i Malmö, med Norge genom Grensetjänsten i Morokulien, med Finland i Tornedalen samt genom Crossborder-verksamhet i Öresund och Tornedalen. Samarbetet rekommenderas i EG-förordning 29 i syfte att kunna ge praktiska upplysningar om skilda aspekter av den fria rörligheten. Syftet är vidare att göra informationen om regelverk och konsekvenser av att bo i ett land och arbeta i ett annat, så lättillgänglig som möjligt. 30 Öresund Direkt och Grensetjänsten informerar även om arbetsmarknaden i respektive land, praktiska frågor inom skatt-, socialförsäkring, arbetsrättslagstiftning, 26 Förordning (EEG) nr 1612/68. 27 Enligt EURES-nätverkets gemensamma hemsida www.ec.europa.eu/eures. 28 Arbetsförmedlingens styrdokument Eures kontaktpersoner uppgifter och kompetenskrav 2008-10-22, VIS. 29 Artikel 1och 5 i del I och artikel 13, 15 och 17 i del II, förordning (EEG) nr 1612/68. 30 Arbetsförmedlingens styrdokument Gränsöverskridande samarbeten i Norden 2009-08-17, VIS. 19

a-kassa och tillståndsfrågor samt annan viktig information om vad man ska tänka på vid arbete i det andra landet. 31 Även om vare sig EURES-nätverket eller det nordiska gränssamarbetet inbegriper ett kontrollerande uppdrag inom arbetslöshetsförsäkringen, så betonas i styrdokumenten vikten av att kunna ge information kring försäkringens olika delar. Som tidigare har konstaterats är kunskap om vissa begrepp och situationer i det gemensamma regelverket centralt för att Arbetsförmedlingen ska kunna fullfölja uppdraget att informera om möjligheten att ansöka om arbetslöshetsersättning. 3.4 Arbetsförmedlingens uppdrag i EU/EES-ärenden sammanfattning Som detta avsnitt har visat omfattar Arbetsförmedlingens uppdrag inom EU/EES-ärenden följande: För Sveriges del fullgöra uppgifterna avseende arbetskraftens fria rörlighet inom EU-gemenskapen samt förmedla lediga platser och platsansökningar. Medverka i EU:s informations- och erfarenhetsutbyte på sysselsättningsområdet. Skriva in och ge service till arbetssökande som har laglig rätt att arbeta i Sverige. Matcha arbetssökande till ledigt arbete utifrån principen om icke-diskriminering av arbetskraft. För arbetssökande som saknar svenskt personnummer eller har bostadsadress i utlandet försvåras denna uppgift av att de sökande enligt Arbetsförmedlingens administrativa föreskrifter inte ska skrivas in i datasystemet AIS. Lämna information om arbetslöshetsförsäkringen och om möjligheten att ansöka om ersättning, vilket även omfattar regelverket för migrerande arbetstagare inom EU/EES-området. Lämna information om möjligheten att genom intyg E 303 ta med sig sin arbetslöshetsersättning för att söka arbete i annat EU/EES-land, och om de skyldigheter det medför. Betala ut arbetslöshetsersättning till och kontrollera försäkringsvillkoren för arbetssökande som genom intyg E 303 söker arbete i Sverige. 31 Arbetsförmedlingens styrdokument Gränsöverskridande samarbeten i Norden 2009-08-17, VIS. 20

Kontrollera försäkringsvillkoren för arbetssökande som omfattas av svensk arbetslöshetsförsäkring, inklusive dem som beviljas ersättning med hjälp av samordningsreglerna inom EU/EES. Delta i det nordiska samarbetet på sysselsättningsområdet och i EURES-nätverket för europeiska arbetsförmedlingar. 21

4 Arbetslöshetskassorna 4.1 Syfte, metod och urval för granskningen Arbetslöshetskassorna ska i ersättningsärenden fatta beslut i enlighet med svenskt regelverk. I de ärenden där EG-förordning 1408/71 eller den nordiska konventionen om social trygghet är tillämpliga, ska arbetslöshetskassorna tillämpa de svenska och de internationella reglerna tillsammans. IAF:s syfte var att få en indikation på hur arbetslöshetskassorna hanterar detta uppdrag. Granskningen har genomförts på Arbetslöshetskassan för service och kommunikation (SEKO), Transportarbetarnas arbetslöshetskassa och Hotell- och restauranganställdas arbetslöshetskassa mellan maj och september 2009. 32 IAF har gjort en totalundersökning som omfattade ärenden där sökande under 2008 beviljades arbetslöshetsersättning genom sammanläggning av anställningsperioder och försäkringsperioder enligt artikel 67 i EG-förordning 1408/71, och där den sökande hade arbetat i Sverige efter utlandsarbetet. Urvalskriteriet var att sökande skulle ha arbetat i Sverige i 20 dagar eller mer efter utlandsarbetet. 33 Tanken med urvalskriteriet var att så många ärenden som möjligt skulle vara sådana där ersättningen ska beräknas på arbetet i Sverige. Beräkningen regleras i EG-förordningens artikel 68.1. Artikeln anger anställningstidens längd som avgörande faktor för hur beräkningen ska göras, men de uppgifter som registreras av arbetslöshetskassorna i datasystemet rör snarare antal arbetade dagar, varför det inte är möjligt att direkt koppla urvalet av ärenden till tillämpning av artikel 68.1. Urvalet omfattade 33 ärenden men under granskningen visade det sig att urvalskriterierna inte uppfylldes i fem av dessa, 34 bland annat på grund av felregistrering. IAF har granskat om korrekta beslut har fattats utifrån tillräckligt beslutsunderlag. IAF har även gått igenom de skriftliga rutiner som respektive arbetslöshetskassa har för handläggning av så kallade sammanläggningsärenden. Nämnas bör att denna typ av ärenden utgör en 32 SEKO:s och Transportarbetarnas var de a-kassor som under 2008 hade fattat beslut i mer än ett fåtal ärenden av den aktuella typen och som inte tidigare hade undersökts av IAF ur ett EU/EES-perspektiv. Hotell- och restauranganställdas a-kassa hade inte granskats ur ett EU/EES-perspektiv sedan 2007. 33 Uppgifterna har hämtats ur IAF:s databas A-stat. Uppgifterna i A-stat överförs från OAS. Uppgifterna om E-301-dagar registreras i OAS av arbetslöshetskassorna och ska enligt instruktioner i OAS-handboken i SO:s beslutsstöd ( Förstagångsprövning med E 301, senast ändrat 2008-06-24) utgöra det antal dagar en person har arbetat i Sverige efter ett arbete utomlands som verifieras med intyg E 301. 34 Fyra ärenden granskades på SEKO, sju ärenden på Transportarbetarna och sjutton på Hotell- och restauranganställdas arbetslöshetskassa. 22

begränsad del av de EU/EES-ärenden som hanteras på arbetslöshetskassorna. I avsnitt 4.2.1 redovisas de brister i handläggning och beslut som IAF har funnit i ärendegranskningen. I övriga delar av avsnitt 4 redovisas resultatet av kartläggningar på olika områden som rör handläggningen på arbetslöshetskassorna. 4.1.1 Registrering av E 301-dagar När en ersättningssökande uppfyller arbetsvillkoret genom sammanläggning av anställnings- och försäkringsperioder, ska arbetslöshetskassans handläggare markera E 301 i datasystemet och ange antal arbetade dagar i Sverige efter arbetet utomlands. Dessa uppgifter överförs till IAF:s databas A-stat och ligger till grund för till exempel statistik och urval i tillsynsverksamheten. Den granskning som IAF nu har genomfört har visat att den uppgift som registreras som så kallade E 301-dagar varierar både mellan och inom arbetslöshetskassorna. Flera av de ärenden som utgick ur IAF:s urval gjorde det på grund av felaktig registrering av antalet E 301-dagar. I några ärenden har antal arbetade dagar i det andra landet registrerats, och i andra ärenden antal arbetade dagar i Sverige innan arbetet utomlands. IAF har också fått signaler från andra arbetslöshetskassor om att registreringen av E 301-dagar ibland kopplas samman med bedömning enligt artikel 68.1, vilket kan leda till att inga dagar alls registreras. Detta trots att registreringen av E 301-dagar enbart ska användas för statistik, medan artikel 68.1 som tidigare har nämnts anger anställningstid som faktor för att välja beräkningsregel. De oklarheter som råder kring registreringen av E 301-dagar gör att statistikens tillförlitlighet kan ifrågasättas. 4.1.2 Tillhandahållande av handlingar Inför granskningsbesöken på arbetslöshetskassorna begärde IAF att samtliga relevanta handlingar i de aktuella ärendena skulle finnas att tillgå i original. Trots det saknades vid granskningstillfället många av de handlingar som rör medlemsinträden på samtliga tre arbetslöshetskassor, och i något fall även handlingar kring utträden. Att dessa handlingar är att betrakta som relevanta för en granskning av ersättningsärenden kommer IAF därför att förtydliga inför kommande granskningar. Vid granskningstillfället hade en av arbetslöshetskassorna trots lång framförhållning inte hunnit få samtliga handlingar i original från skanningsföretaget. De flesta handlingar tillhandahölls i original och fler överlämnades medan granskningen genomfördes. IAF har i skriftlig återkoppling framfört till arbetslöshetskassan att det är anmärkningsvärt att så lång tid behövdes för att få 23

fram originalhandlingar. Arbetslöshetskassan har meddelat att den sedan granskningen genomfördes har bytt skanningsleverantör. På en av de andra arbetslöshetskassorna gjorde IAF två granskningsbesök. Vid det första tillfället granskades endast kopior och vid det andra granskades originalhandlingar. Även här noterade IAF problem med skanningsleverantören, som i ett ärende uppgav att en viss handling inte gick att hitta. Vidare visade det sig att några av de originalhandlingar som låg till grund för fattade beslut i själva verket var kopior. 4.2 Granskningsresultat 4.2.1 Brister i handläggning och beslut Granskningen av de beslut arbetslöshetskassorna har fattat och det underlag som har legat till grund för besluten har tydliggjort vissa brister i handläggningen. Arbetslöshetskassorna har under december 2009 fått skriftlig återkoppling i respektive ärende och har haft möjlighet att yttra sig angående de brister IAF har påtalat. IAF kommer i de ärenden där brister har påträffats att utreda om arbetslöshetskassorna har betalat ut ersättning på felaktiga grunder. Eventuella återkrav av statsbidrag hanteras utanför ramen för detta uppdrag. Om en ersättningssökande har arbetat i ett annat EU/EES-land ska arbetslöshetskassan pröva om arbetsvillkor och medlemsvillkor kan uppfyllas genom sammanläggning av anställningsoch försäkringsperioder enligt förordningens artikel 67. Granskningen visar att regelverket i det avseendet har följts. IAF har däremot funnit brister och tveksamheter i handläggning och beslut, som med stor sannolikhet har att göra med att svensk och europeisk rätt ska tillämpas parallellt i sammanläggningsärenden. Följande brister och tveksamheter har identifierats. Beräkning med schablontal I ersättningsärenden där svensk lag ska tillämpas finns ett antal schablontal att använda för beräkningen. I en schablonberäkning motsvarar en månad 4,33 veckor 35 och en heltidsanställning motsvarar 176 arbetade timmar på en månad. Granskningen visar att Transportarbetarnas arbetslöshetskassa i flera ärenden har använt timschablonen vid fastställande av normalarbetstid och dagsförtjänst på ett felaktigt sätt. Detta är delvis kopplat till att beräkningen i ett sammanläggningsärende skiljer sig från beräkningen i ett renodlat nationellt ärende. Arbetslöshetskassan har på IAF:s skriftliga återkoppling svarat att den 35 4 kap. 1 Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrift om arbetslöshetsförsäkring; IAFFS 2009:1. 24

felaktiga beräkningen beror på en feltolkning av föreskrifterna, och att berörda handläggare nu har informerats om att faktiskt arbetad tid inte schablontal ska användas vid beräkning i ärenden av aktuell typ. Glapp i försäkrad tid För att medlemsvillkoret ska anses vara uppfyllt i ett sammanläggningsärende och inkomstrelaterad ersättning ska kunna beviljas, ska den sökande ha varit arbetslöshetsförsäkrad i samband med arbetet i det andra EU/EES-landet. På SEKO:s arbetslöshetskassa fann IAF ett ärende där försäkringstillhörigheten inte var tillräckligt utredd under en period med parallellt arbete i två länder. Arbetslöshetskassan har i sitt svar till IAF gjort den utredning som saknades i ärendet vid granskningen. På Hotell- och restauranganställdas arbetslöshetskassa fann IAF ett liknande ärende. Där har inkomstrelaterad ersättning beviljats, trots att styrkt försäkringstillhörighet under viss tid saknades. Arbetslöshetskassan har på IAF:s återkoppling i ärendet svarat att det stämmer att intyg E 301 inte styrker försäkringstillhörigheten, och att handläggaren sannolikt har bedömt att medlemmen borde ha varit fortsatt försäkrad under den tid han var anställd. Utredning och beslut om avstängning Enligt 43 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) ska en sökande stängas av från rätt till ersättning om han eller hon har lämnat sitt arbete utan giltig anledning eller skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande. För en migrerande arbetssökande ska orsaken till att arbetet har upphört anges i punkt 5.1 på intyg E 301. IAF:s granskning visar att uppgifterna i denna punkt inte har beaktats i alla ärenden där det har varit relevant. Hotell- och restauranganställdas arbetslöshetskassa har i ett ärende utrett anledningen till att den sökande har slutat sin anställning på egen begäran, men har därefter inte fattat beslut om avstängning. Arbetslöshetskassan instämmer i IAF:s bedömning att fel beslut har fattats. I två andra ärenden brister själva utredningen. I det ena ärendet uppger arbetslöshetskassan att ingen utredning har gjorts på grund av att handläggaren sannolikt har bedömt att anställningens upphörande inte har haft betydelse för ersättningsärendet. I det andra ärendet delar arbetslöshetskassan IAF:s uppfattning att frågan om avstängning enligt 43 ALF borde ha utretts närmare. Transportarbetarnas arbetslöshetskassa har i ett ärende inte utrett om personen har varit tjänstledig och om det därmed fanns hinder för ersättning, eller om anställningen hade upphört. Efter IAF:s skriftliga återkoppling har arbetslöshetskassan kon- 25

trollerat de uppgifter kring detta som angavs i intyg E 301 och konstaterat att fel beslut inte har fattats. Bristande information till sökande Eftersom särskilda beräkningsregler gäller för sammanläggningsärenden, kan inte de brevmallar som arbetslöshetskassorna vanligtvis använder för beslutsbrev till den sökande användas. På både Transportarbetarnas och Hotell- och restauranganställdas arbetslöshetskassor har IAF dock funnit beslutsbrev där den sökande har fått missvisande besked om att ersättningen har beräknats på en ramtid om 12 månader, trots att den har beräknats på en betydligt kortare period i enlighet med artikel 68.1 i EG-förordningen. Båda arbetslöshetskassorna har efter IAF:s påpekande korrigerat detta i sina brevmallar och rutinbeskrivningar för handläggning. Bristande information till den ersättningssökande förekommer även i ett par andra situationer. Bland annat har Hotell- och restauranganställdas arbetslöshetskassa i ett fall inte kunnat bekräfta att beslutsbrev om ersättning alls har skickats till den sökande. Brister i tillämpningen av det svenska regelverket Majoriteten av de brister som IAF har funnit i de granskade ärendena är inte kopplade till det särskilda regelverket för EU/EES-ärenden. Det är istället det svenska regelverket som inte har följts. I minst tre ärenden har arbetsvillkoret fastställts till fel datum. I tre andra ärenden har arbetslöshetskassorna antingen missat eller felaktigt räknat med arbetad tid och intjänad ersättning i beräkning av dagsförtjänst och normalarbetstid. I ett ärende har regelverket inte följts när det gäller hur månad för anmälan på Arbetsförmedlingen ska räknas in i ramtiden. 36 I ett par andra ärenden har oklarheter på arbetsgivarintyget gällande anställningsförhållanden inte utretts tillräckligt. Brister i handläggning och beslut sammanfattning Sammanfattningsvis har IAF i ärendegranskningen på arbetslöshetskassorna identifierat följande brister och tveksamheter i handläggning och beslut: Beräkning med schablontal för arbetade timmar har använts på ett felaktigt sätt av en arbetslöshetskassa vid beräkning av ersättning. Försäkringstillhörigheten har utretts bristfälligt av arbetslöshetskassorna i två ärenden. 36 4 kap. 1 ; IAFFS 2009:1. 26

Utredning enligt 43 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring om avstängning från rätt till ersättning om en sökande har lämnat sitt arbete utan giltig anledning eller skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande, har inte gjorts i alla ärenden där det har varit relevant. Arbetsvillkoret har fastställts till fel datum i några ärenden. Arbetad tid och intjänad ersättning har antingen missats eller felaktigt räknats med i beräkning av dagsförtjänst och normalarbetstid. Regelverket har inte följts när det gäller hur månad för anmälan på Arbetsförmedlingen ska räknas in i ramtiden. Oklarheter på arbetsgivarintyget gällande anställningsförhållanden har inte utretts tillräckligt. Beslutsbrev med missvisande information om på vilka grunder ersättningen har beräknats, har skickats till den ersättningssökande på två arbetslöshetskassor. 4.2.2 Beräkning av ersättning i sammanläggningsärenden I artikel 68.1 i EG-förordning 1408/71 regleras beräkning av arbetslöshetsersättning i sammanläggningsärenden. Artikeln lyder: Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av förmåner skall grundas på den tidigare lönens storlek, skall uteslutande beakta den lön som personen hade vid sin senaste anställning inom denna stats territorium. Om den anställningen varade kortare tid än fyra veckor, skall dock förmånerna grundas på normallönen på den arbetslösa personens bosättningseller vistelseort vid en anställning som motsvarar eller liknar hans senaste anställning inom en annan medlemsstats territorium. IAF:s granskning har visat att arbetslöshetskassorna tolkar och tillämpar artikel 68.1 i förordning 1408/71 på olika sätt. Artikel 68.1 lämnar utrymme för tolkning när det gäller till exempel arbetad tid i förhållande till anställningstid, och vilken som är den senaste anställningen. Förordningstexten måste dessutom sättas in i ett svenskt sammanhang, då ersättningen i övrigt ska beräknas enligt regler i svensk lag. Det bör noteras att tolkningsutrymmet när det gäller beräkningsregler kvarstår i den nya EU-förordningen 883/2004. IAF vill därför betona att det är viktigt att arbetslöshetskassorna arbetar med implementeringen av den nya förordningen. 27

Ärenden inom inkomstrelaterad försäkring Beräkningen av arbetslöshetsersättning har gjorts på olika sätt i de granskade ärendena. I de ärenden där artikel 68.1 har tillämpats har arbetslöshetskassorna baserat dagsförtjänst och normalarbetstid antingen på anställningstiden, eller på den arbetade tiden i Sverige, efter arbetet utomlands. För att avgöra om beräkning av ersättning ska ske enligt första eller enligt andra meningen i artikel 68.1, kan frågan om anställningstid eller arbetad tid vara avgörande. Det gäller särskilt för personer med varierad arbetstid eller behovsanställning. Även avgränsning av den tidsperiod som har använts som grund för beräkningen, varierar i de granskade ärendena. Det innebär att i vissa fall har endast anställningstid räknats med, i andra fall även diversetid före eller efter anställningens slut. I ett flertal ärenden har den sökande haft mer än en anställning i Sverige, parallella eller efter varandra följande. I samtliga dessa ärenden har arbetslöshetskassorna räknat med all arbetad alternativt anställd tid i Sverige efter utlandsarbetet, inte endast arbetet i den senaste anställningen. Vidare förefaller det vara oklart för arbetslöshetskassorna hur dagsförtjänst och normalarbetstid ska beräknas inom den tidsperiod de har valt att använda som underlag för beräkning. Som har nämnts ovan finns det schablontal för beräkning av ersättning när svensk lag ska tillämpas. I ärenden där artikel 68.1 har tillämpats, har arbetslöshetskassorna ibland använt sig av schablonberäkning, och ibland av faktiskt arbetade veckor och timmar. I några ärenden där faktiska veckor har använts, har endast hela veckor räknats med medan enstaka dagar utöver dessa hela veckor har utelämnats. Transportarbetarnas och Hotell- och restauranganställdas arbetslöshetskassor har i de granskade ärendena utrett huruvida de sökande har varit oäkta gränsarbetare i enlighet med förordningens artikel 71.1b eller inte. Detta trots att en eventuell gränsarbetarstatus bryts när sökande börjar arbeta i Sverige. På Hotell- och restauranganställdas arbetslöshetskassa har utredningen lett till att ersättningen har beräknats som om de sökande vore gränsarbetare. Normalarbetstid och dagsförtjänst har därmed fastställts enligt ALF, istället för enligt förordningens artikel 68.1. IAF påtalade detta för arbetslöshetskassan under granskningsbesöket. När det gäller inkomstrelaterad ersättning i arbetslöshetsförsäkringen bör Regeringsrättens dom den 28 december 2009 i mål nr 1777-06 nämnas. Domen kom efter IAF:s ärendegranskning men får betydelse för hur artikel 68.1 ska tolkas framöver. Målet rör en sökande som har arbetat i Danmark och därefter i Sverige och som har ansökt om arbetslöshetsersättning här. Regerings- 28

rätten konstaterar att normalarbetstiden ska beräknas i enlighet med ALF, det vill säga på hela ramtiden. Det innebär att dagsförtjänsten ska beräknas utifrån ett annat underlag än normalarbetstiden, i enlighet med EG-förordningen. Det är värt att notera att i inget av de granskade ärendena har arbetslöshetskassorna beräknat ersättningen på detta sätt. Ärenden inom grundförsäkringen Av formuleringen i artikel 68.1: vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av förmåner skall grundas på den tidigare lönens storlek, framgår inte vad som gäller när en medlemsstats lagstiftning även föreskriver ersättning i form av grundbelopp. I artikeln framgår alltså inte hur ersättning enligt den svenska grundförsäkringen ska beräknas. Enligt ALF ska inte någon dagsförtjänst fastställas vid beräkning av grundbeloppet, utan endast normalarbetstid. Eftersom artikel 68.1 bygger på att beräkning av ersättning ska göras med lönen som grund, rymmer artikeln i EG-förordningen inte beräkning av ersättning i form av grundbelopp. Beräkning av ersättning inom grundförsäkringen ska således göras enligt reglerna i ALF, det vill säga på hela ramtiden. Bland de ärenden IAF har granskat finns ett antal ärenden inom grundförsäkringen, där ersättningen enligt ovan ska beräknas på hela ramtiden i enlighet med ALF. Arbetslöshetskassorna har dock i flera av dessa ärenden tillämpat artikel 68.1 vid fastställande av normalarbetstid. Det innebär att normalarbetstiden har beräknats på endast en begränsad del av ramtiden. 4.2.3 Kvarstående medlemskap under utlandsarbetet I urvalet av ärenden finns det ett antal fall där den arbetssökande har kvarstått som medlem i svensk arbetslöshetskassa under tiden då arbete har utförts utomlands. När det gäller frågan om medlemskap och huruvida grundbelopp eller inkomstrelaterad ersättning ska beviljas, har IAF undersökt hur handläggningen har gått till utan att ta ställning till om den har varit korrekt eller inte. Granskningen visar att samtliga tre arbetslöshetskassor har låtit personer kvarstå som medlemmar under tiden för arbete utomlands, utan att kräva att ett nytt inträdesvillkor skulle uppfyllas vid återkomsten till Sverige. 37 På SEKO:s arbetslöshetskassa har det kvarstående medlemskapet inte kunnat tillgodoräknas i medlemsvillkoret, om den sökande inte har lämnat in en ny inträdesansökan. Utifrån de granskade ärendena verkar varken 37 Observera att vid den tid då beslut fattades i de granskade ärendena krävdes fortfarande arbete i viss omfattning för att beviljas inträde enligt 34 Lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor (LAK). 29