1(11) Naturavdelningen David Bruun 010-224 54 62 Skogsstyrelsen registrator@skogsstyrelsen.se Remiss Skogsskötsel med nya möjligheter (dnr 2016/1277) Länsstyrelsen i Västra Götalands län yttrar sig över Skogsstyrelsens utkast till rapport. Sammanfattning Länsstyrelsen delar Skogsstyrelsens syn på att skogsproduktionen i Sverige är en viktig näring och att den har stor effekt på landets tillväxt. Dessutom är det en viktig fråga för landsbygdsutvecklingen då skogsindustrin ofta är lokaliserad till orter nära skogsråvaran. Länsstyrelsen är också väl medveten om att skogen är en viktig resurs och med sin råvara kan spela en avgörande roll i omställningen till ett fossilfritt samhälle då skogsindustrins produkter kan ersätta fossilbaserade material. Samtidigt är det Länsstyrelsens uppfattning att det är viktigt att skogsnäringen utvecklas på ett hållbart sätt. Det är Länsstyrelsens bedömning att de åtgärder som rapporten innehåller inte i tillräcklig utsträckning utreder dess effekter på en hållbar produktion och dess inverkan på den biologiska mångfalden. Länsstyrelsernas bedömning är också att det finns en risk i att de produktionshöjande åtgärderna bidrar till en snedvridning mot produktionsmålet istället för en jämvikt med miljömålet. Det är Länsstyrelsens uppfattning att det är grundläggande och av vikt att det råder jämvikt mellan de två målen om skogsproduktionen ska utvecklas hållbart. Det är särskilt viktigt att båda målen bibehålles. Länsstyrelsen bedömer att påverkan på miljön blir större än vad som framgår av redovisningen av effekterna på miljökvalitetsmålen, exempelvis Ingen övergödning och Levande sjöar och vattendrag, och ifrågasätter lämpligheten av en större ökning av gödsling i södra Sverige. Påverkan av utlakning av näringsämnen kan förmodas öka kraftigare än vad som kan begränsas med skogsvårdslagens allmänna råd om skyddszoner. Detta eftersom en ökad utlakning förutses generellt efter slutavverkning. Rapporten borde tagit upp hur förslagen förhåller sig till miljökvalitetsnormerna för vatten. I underlagsrapporten nämns exempelvis att utlakningen av näringsämnen förväntas öka från de slutavverkade ytorna. Detta är i konflikt såväl med miljömålen som miljökvalitetsnormerna. Länsstyrelsen motsätter sig den uppluckring av regelverken kring dikningsåtgärder som föreslås i underlagsrapporten. Beträffande vad som nämns om klövviltförvaltningen anser Länsstyrelsen att Skogsstyrelsen ger en mycket förenklad och delvis missvisande bild av problematiken kring klövviltskador på skog. Länsstyrelsen anser att Skogsstyrelsens dokument i högre Postadress: 403 40 Göteborg Telefon/Fax: 010 224 4000 (växel) 010 224 40 22 (fax) Webbadress: www.lansstyrelsen.se/vastragotaland E-post: vastragotaland@lansstyrelsen.se
2(11) rad ska förespråka såväl skogsbruksförändringar som förändringar i klövviltstammarna för att uppnå ett mildare viltskadeläge i skogen. Inte enkom sänkning av klövvilttäthet. Fokus bör ligga kring insatser som projektet Mera tall. Länsstyrelsen anser att all viltförvaltning fortsatt ska administreras av länsstyrelserna. Länsstyrelsen anser att man i högre grad måste luta sig mot vetenskaplig grund och forskning när man föreslår så pass omfattande åtgärder som rapporten innehåller. Länsstyrelsen ser också en stor brist i att inga representanter för de förvaltande myndigheterna, Naturvårdsverket och länsstyrelserna, har bjudits in att medverka i framtagandet av rapporten. Länsstyrelsen anser att det är oklart vilken relation slutrapporten har till de fyra underlagsrapporterna, dock nämns att de bildar en grund för rapporten. Vissa förslag som finns i underlagsrapporterna tas inte upp i huvudrapporten, men det anges heller inte att de inte är aktuella. En del av texterna och förslagen i underlagsrapporterna kommenteras därför i Länsstyrelsens yttrande. Synpunkter på Skogsstyrelsens dokument Övergripande synpunkter på rapporten Påverkan på biologisk mångfald och miljömålen Regeringens utgångspunkt är att den skogliga tillväxten ska ske inom ramen för att de nationella miljömålen nås. I Naturvårdsverkets senaste rapport om uppföljningen av miljömålen för 2018 görs bedömningen att inget av de sex miljömålen som har en koppling till skogslandskapet kommer att nås till år 2020. Några av dem visar även en negativ utveckling. För flera av miljömålen bedöms skogsbruket vara en av orsakerna till att målen inte nås. I remissen föreslås ett antal insatsområden för att öka skogsproduktionen. Ett mer produktionsinriktat skogsbruk med bl.a. kortare omloppstider och schabloniserad skogsskötsel brukar i regel förknippas med försämrad variation i skogslandskapet och därmed en minskad artmångfald. Länsstyrelsen anser att rapporten inte på ett tydligt sätt uppmärksammar och bedömer de risker som de tretton föreslagna insatsområdena var för sig och sammantaget kan innebära för uppfyllandet av miljömålen och därmed även den biologiska mångfalden. Länsstyrelsen föreslår att man på ett tydligare sätt utvärderar remissens effekter på biologisk mångfald och förutsättningarna att nå miljökvalitetsmålen. Länsstyrelsen står bakom de åtgärder som föreslås i kap 6.5.1 6.5.5. Rapporten förespråkar en ökad naturvårdsinriktad skötsel i de områden där briststrukturer råder. Det behövs för att minska fragmenteringen av landskapets värdefulla naturområden. De åtgärder som föreslås i kapitlet är betydande, under förutsättning att de också utförs i betydande omfattning, d.v.s. att de även utförs i skogar med skogsproduktion som mål. Så länge det finns en målkonflikt mellan skogsproduktion och naturvård kommer det dock inte vara tillräckligt med ökad/förbättrad information till skogsbrukare/markägare för att uppnå en mer naturvårdsinriktad skötsel.
3(11) I kap 8.4, punkt 2 står följande: I praktiskt skogsbruk kan inte betydande negativa effekter på miljövärden och sociala värden undvikas. Risken för det bör alltid vara med i bedömningen då åtgärder planeras. Beroende på oväntade förändringar i förutsättningar, men också otillräcklig planering, dålig kunskap, slarv, et cetera, är det inte rimligt att vare sig förvänta eller alltid kräva att negativa effekter alltid hålls små. Detta kan tolkas som att rapporten talar för att de negativa effekterna av föreslagna produktionshöjande åtgärder kan förbises, så länge de ger önskad effekt för att höja produktionen. D.v.s. de positiva effekterna av föreslagna åtgärder väger tyngre än de negativa effekterna. Detta är helt emot den jämvikt som ska finnas mellan skogspolitikens två mål: Miljö och Produktion. Att idag planera för ett framtida skogsbruk som inte är i linje med de fastställda miljömålen samt att förespråka åtgärder som i storskalig användning kan ha en negativ påverkan på miljömål och sociala värden, är förkastligt. All verksamhet i landet som kan antas orsaka skada på miljön har dessutom att ta hänsyn till de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken kap. 2. Det betyder att man bl.a. ska ha den kunskap som behövs och ska vidta skyddsåtgärder (MB 2:1 2 ). Slarv, dålig planering eller dålig kunskap får därför aldrig användas som accepterade argument för att miljöskador kan uppstå. Klimatförändringar Det är en påtaglig brist att olika klimatscenarier inte arbetats in. I delrapport 2 om effektiv skogsskötsel har man bara utfört beräkningar på klimatscenario RCP 4.5. I delrapporten om Åtgärder för att minska skador på skog anges att Om jorden blir två grader varmare beräknas skogstillväxten i Sverige öka med drygt 25 procent till slutet av seklet. Den förändring som hittills skett i miljön följer närmast det skeende som är beskrivet i RCP 8.5. Även om Sverige har sagt sig sträva efter att ta sitt globala ansvar med begränsning av utsläppen bör myndigheterna förbereda sig för en annan utveckling. Skogsbruket bör planera och ta hänsyn till att det är RCP 8,5 som kan inträffa med betydligt snabbare och kraftigare klimatförändringar än i RCP 4.5 som använts i underlagsrapport 2. Det innebär också blötare vintrar med större risker för t.ex. körskador. Landskapsperspektiv och Grön infrastruktur Rapporten saknar helt skrivningar om grön infrastruktur och skogsskötsel ur ett landskapsperspektiv. Länsstyrelsen anser att den gröna infrastrukturen är en viktig del i Sveriges skogspolitik och bidrar till bevarandet av biologisk mångfald, upprätthåller ekosystemens status och stärker därmed viktiga ekosystemtjänster så att kapaciteten för återhämtning efter störningar stärks. Länsstyrelsen anser att en bedömning av var i landskapet ett intensivare skogsbruk kan vara lämpligt och olämpligt bör utvärderas och föreslås. I detta arbetet bör man ta hjälp av de regionala handlingsplanerna för grön infrastruktur, skogliga värdekärnor, skyddade områden m.m. Länsstyrelsen håller med om att rådgivning och kommunikation kring skogsproduktion bör samordnas med Grön Infrastruktur, Skog med variation och hyggesfritt skogsbruk, men anser att markägarens mål med sitt skogsbrukande endast ska vara en del av utgångspunkten vid rådgivning. För ett helhetsperspektiv måste andra miljöaspekter (tex beståndets egenskaper, naturgivna förutsättningar, ståndortsanpassning) och nationella mål (miljömål lika väl som produktionsmål) tas med i planeringen, inte endast markägarnas målbild. Skogsmark med höga natur och kulturmiljövärden
4(11) Enligt rapporten är utgångspunkterna att de produktionshöjande åtgärderna ska ske på produktiv skogsmark utan höga naturvärden. Länsstyrelsen anser att rapporten tydligare borde beskriva vilken typ av skog som avses och på vilka kriterier höga naturvärden bedöms. Länsstyrelsen menar att det är viktigt att det definieras i vilken typ av skogar som man planerar att genomföra åtgärderna. Länsstyrelsen tycker det är viktigt att det i rapporten framgår att de föreslagna produktionshöjande åtgärderna inte berör skogar med höga naturvärden. Länsstyrelsen saknar även en konsekvensanalys av insatsområdenas påverkan på fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar som finns i skogen. Det går inte att helt förlita sig på att vardagshänsynen ger den effekt som krävs för att skydda och stärka den biologiska mångfalden. Hänsynen måste både bli mer omfattande och mer aktiv. Branschens minimumkrav för certifiering måste höjas och fler skogsbrukare måste certifieras. Vi anser att det behövs ett tillägg/förtydligande (i punktlistan kap 9.3) att länsstyrelsens arbete med formellt skydd av skog och mark ska fortsätta och inte minska eller avslutas. Detta tillägg behövs för att det inte ska tolkas som att länsstyrelsens arbete med naturskydd reduceras till friluftsliv med vandrings- och cykelleder samt tätortsnära naturreservat. Ökad gödsling minskar mängden matsvampar och är negativ för friluftslivet. Denna uppgift saknas i redovisade effekter av gödsling. Arbetsgruppens sammansättning och rapportens koppling till annan forskning För flera av insatsområdena saknas referenser till vetenskapliga undersökningar som visar hur föreslagna åtgärder skulle kunna påverka bland annat den biologiska mångfalden. Länsstyrelsen anser att man i högre grad måste luta sig mot vetenskaplig grund och forskning när man föreslår så pass omfattande åtgärder som rapporten innehåller. Länsstyrelsen menar att rapporten skulle vinna mycket på att de redovisade konsekvenserna förses med tydligare hänvisningar och referenser för att ge läsaren större möjligheter att bedöma vilket bakgrundsmaterial som använts för ställningstagandena. Länsstyrelsen ställer sig generellt sett tveksam till hur heltäckande de konsekvensanalyser är som görs i kapitel 8 är. Länsstyrelsen är också frågande till arbetsgruppens sammansättning och saknar vissa kompetenser och verksamhetsområden. Exempelvis saknas personer i gruppen med sakkunskap i naturvård både från forskarhåll och från myndigheter och som borde involverats. Vidare saknas känslighetsanalys för de utförda beräkningarna, exempelvis kan olika typer av restriktioner på markanvändningen medföra att arealerna behöver minskas. Specifika synpunkter i insatsområde SKOGSSTYRELSENS FÖRSLAG INSATSOMRÅDE AKTIV KLÖVFÖRVALTNING Utvärdera myndighetshemvist för klövviltförvaltningen. Länsstyrelsen ser inget skäl till att myndighetshemvisten ska utvärderas. Länsstyrelsen anser att klövviltförviltsförvaltningen ska finnas kvar hos länsstyrelserna. Länsstyrelsen anser även att Skogsstyrelsen inte redovisar något skäl till att myndighetshemvisten för klövviltsförvaltningen ska utvärderas. I rapporten saknar länsstyrelsen en analys som förklarar varför målen om skadenivåer inte uppfylls samt motiverade förslag till åtgärder.
5(11) Länsstyrelserna vill här hänvisa till den uppföljning av mål i älgförvaltningen som Naturvårdsverket genomförde tillsammans med Skogsstyrelsen, daterad 2018-11-27. Skogsstyrelsen efterlyser en utredning om klövviltsförvaltningens myndighetshemvist i syfte att mildra det skadeläge som klövviltet orsakar. Länsstyrelsen vill påminna om att myndigheten idag endast administrerar förvaltningen av älg och kronhjort. Det är välkänt inom klövviltförvaltningen att det samlade betestrycket av alla arter som helt eller delvis konkurrerar om samma betesresurs måste beaktas. Dovhjort, rådjur, vildsvin och mufflon ligger utanför Länsstyrelsens förvaltningsansvar. Förvaltning av kronhjort- och älgstammarna behöver inte ge avsedd effekt om övrigt klövvilt utvecklas i en annan riktning. Högt betestryck orsakat av klövvilt är därför inget som kan förändras enbart genom att byta myndighetshemvist. Länsstyrelsens bedömning är att en flytt av viltförvaltningen skulle innebära ett stort komptensglapp då Länsstyrelsen sedan införandet av älgförvaltningssystemet har byggt upp kompetens regionalt i länens viltförvaltningsdelegationer, älgförvaltningsgrupper och älgskötselområden och med en nära koppling till rovdjursförvaltningen. Genom uppdraget med ett tydligt fokus på viltförvaltning har också vilthandläggarnas kompetens höjts avsevärt. Länsstyrelserna efterfrågar dock ett utökat samarbete med såväl Skogsstyrelsen som Naturvårdsverket föreslår i rapporten 2018-11-27 (NV-08872-17), Uppföljning av mål inom älgförvaltningen. Om skadenivåerna inte är på en acceptabel nivå till år 2021 omprövas förvaltningssystemet. Länsstyrelsen anser att det är orimligt att ompröva förvaltningssystemet baserat på skadenivåerna år 2021 eftersom det finns en fördröjning mellan vidtagna åtgärder och deras förväntade effekter på skadeläget som är betydligt längre än två år. Det är således för tidigt att dra slutsatser om skadenivåerna redan år 2021. Anpassa klövviltpopulationen till skadeläget i förhållande till uppsatta mål, viket innebär kraftfull sänkning av antalet klövvilt. Länsstyrelsen anser att rapportens koppling mellan vilttäthet och betesskador är starkt förenklad. Länsstyrelsen menar att beskrivningen är ensidig och felaktig samt att den förenklar betesskadeproblematiken. Länsstyrelsens bedömning är att fodertillgången i landskapet, landskapets sammansättning och skogens diversitet i trädslagsblandning och olikåldrighet spelar en större roll för skogsskadeläget än klövviltets täthet (Fakta skog 7/2007, SLU samt Barkskalning av kronvilt NR 09/214 V-205-09). Länsstyrelsen anser att resonemanget istället bör utgå från 2 Naturvårdsverkets föreskrifter om allmänna råd om jakt efter älg och kronhjort (NFS 2011:7) om balans mellan foder och klövvilt. Länsstyrelsen vill belysa att den praktiska regleringen av klövviltstammarnas tätheter sker frivilligt av en samhällsgrupp som representerar ett fritidsintresse, jägarna. För att jakten ska fortgå krävs att det finns klövvilt i tillräcklig mängd för att hålla intresset uppe hos de som utövar jakt. En undersökning har gjorts på nationell nivå för att klargöra hur markägare och jägare ser på älgtätheten. (Göran Ericsson, Roger Bergström, Fredrik Widemo 2009). Man fann att strax under 30% av de icke jagande markägarna vill ha en lägre älgtäthet medan endast 6 % av jägarkåren vill ha lägre älgtäthet. Även om undersökningen genomfördes för tio år sedan var skadeläget detsamma.
6(11) Länsstyrelsen anser att flera parallella åtgärder krävs för att minska betesskadorna. Reglering av älgstammens täthet är därmed ett verktyg av flera för att minska skador. Inom skogsbruket finns många viktiga åtgärder som kan och bör vidtas för att minska skogsskador orsakade av klövvilt. Länsstyrelsen bedömer att en av de viktigare åtgärderna är att höja andelen tall i landskapet. Sådana åtgärder är också viktiga för biologisk mångfald, klimatanpassning och för att minska risken för stora skogsbränder. Ekosystemansatsen får inte glömmas bort Länsstyrelserna anser att Skogsstyrelsen bör omarbeta sin rapport för en mer ekosystembaserad ansats. Rapporten tycks sakna grund i ekosystemtjänster på vilken exempelvis älgförvaltningen vilar. Bland annat utelämnas interaktionen mellan klövvilt, jägare och de stora rovdjuren. Rovdjurens uttag av klövvilt höjer nivån för den lägsta möjliga klövvilttätheten eftersom hänsyn måste tas till deras predation när det mänskliga jaktuttaget ska bestämmas. Skogsägarens aktiva roll I rapporten nämner Skogsstyrelsen att skogsägarnas roll inom klövviltförvaltningen är alltför tillbakadragen. Länsstyrelsen delar delvis den uppfattningen och anser att klövviltsförvaltningen och skogsförvaltningen bör integreras i högre grad än idag. Länsstyrelsens erfarenhet är att ägare av mindre skogsarealer har ett större intresse av andra värden än de rent ekonomiska jämfört med exempelvis skogsbolagen. Länsstyrelsen erfar även att ägare av mindre marker är mindre insatta i hur höga kostnader viltbetet orsakar. Länsstyrelsen anser vidare att berörda myndigheter har ett viktigt ansvar att öka kunskapsläget om vad som leder till minskade betesskador. Ökad kunskap och medvetenhet hos markägare skulle leda till ett ökat engagemang för att sänka skadorna med de medel som finns tillgängliga; foderskapande åtgärder, återbeskogning med rätt trädslag, begränsning av klövviltspopulationer och optimerad trädslagsblandning. Rådgivande insatser som stärker skogsägaren är därför viktigt. Rådgivning om klövviltförvaltning med implementering av Mera tall-projektet i hela landet Flera länsstyrelser har under året medverkat i projektet Mera tall. Länsstyrelsen ser mycket positivt på att Skogsstyrelsen förespråkar att projektet sprids storskaligt över hela landet. Länsstyrelsen anser att en ansvarstagande klövviltförvaltning måste gå hand i hand med ett ansvarfullt skogsbruk för bättre balans mellan älgtäthet och foder. Länsstyrelsen är övertygad om att överenskomna avskjutningsmål har betydligt bättre förutsättningar att uppnås när såväl samverkan som kunskapsläge mellan skogsägare och jägare ökar. Ett projekt där skogsägare och jägare sammankallas för samverkan kring ett gemensamt problem över stora arealer ser Länsstyrelsen därför som något mycket positivt och något som på sikt kan ge resultat. SKOGSSTYRELSENS FÖRSLAG INSATSOMRÅDE SKOGSODLINGSMATERIAL OCH FRÄMMANDE TRÄDSLAG I flera insatsområden (så som 6.2, 6.3, 6.4 och 6.7) presenteras olika nya trädslag och även vilka trädslag som ska vara gällande för en ökad skogsproduktion som alternativ till gran och tall. Länsstyrelsens bedömning är att det finns vinster i att utvärdera om inhemska lövträd är lämpliga som odlingsmaterial istället för att använda främmande trädslag som alternativ till gran och tall. Det saknas även ett resonemang om konsekvenserna av självspridningen av contortatall, vad den får för effekter i landskapet och om contortatall kan anses vara invasiv.
7(11) Det är Länsstyrelsens rekommendation att odlingsförsök med främmande trädslag bör ske under kontrollerade former. Konsekvenserna för sociala värden, turism eller biologisk mångfald, tex i form av att odlingarna bildar monokulturer och skapar barriärer i landskapet, bör utvärderas. Det borde även framgå att främmande trädslag kan få negativa effekter på biologisk mångfald. Förslaget bör omfatta en faktaunderbyggd jämförelse med inhemska trädslag angående förmågan att möta ett förändrat klimat. Vidare en riskanalys av företeelsen införsel av nya skadegörare vid import av växtmaterial. SKOGSSTYRELSENS FÖRSLAG INSATSOMRÅDE INFRASTRUKTUR VIKTIG FÖR SKOGSFÖRVALTNING Rapporten beskriver flera befintliga och potentiella möjligheter som en ökad digitalisering och nyttjande av en större mängd geodata inom skogsbruket skulle innebära. Länsstyrelsen anser att rapporten brister i att analysera riskerna med en sådan utveckling. Främmande makt och organisationer med intresse att skada svenskt skogsbruk kan exempelvis nyttja skogliga geodata för eget intresse. När det gäller den fysiska infrastrukturen (skogsbilvägnätet) anser Länsstyrelsen att rapporten missat att diskutera hur ett mer utbyggt skogsbilsvägnät påverkar naturturismen. Värden som vildmarkskänsla och känsla av orördhet är upplevelser som Sverige till skillnad från de flesta andra länderna i Europa fortfarande har möjligheter att tillhandahålla. Rapporten verkar istället ensidigt framhålla att möjligheten att med bil ta sig så nära målet som möjligt skulle vara en fördel för naturturismen. SKOGSSTYRELSENS FÖRSLAG INSATSOMRÅDE DIKESRENSNING OCH SKYDDSDIKNING Länsstyrelsen motsätter sig den uppluckring av regelverken kring dikningsåtgärder som föreslås i underlagsrapporten. Länsstyrelsen anser att det är mycket viktigt för miljön att förbudet mot markavvattning kvarstår. Förbudet behövs för att skydda kvarvarande våtmarker från skadliga ingrepp. Att ansöka om dispens är inte särskilt betungande eftersom det inte finns någon kostnad för dispensansökan. För tillståndsprövningen finns en enkel hantering av mindre markavvattningar vars miljöpåverkan är utan betydelse. Naturvårdsverket har nyligen svarat på fråga från Länsstyrelsen i Västra Götalands län att sådana mindre markavvattningar är undantagna från kravet på miljökonsekvensbeskrivning. Länsstyrelsen i Västra Götalands län skrev i sitt yttrande över Vattenverksamhetsutredningens slutbetänkande om ändring av anmälningsplikten för dikesrensning bland annat följande: En överflyttning av rensningsärenden i skogsmark från länsstyrelsen till Skogsstyrelsen bör kopplas till förstärkning av Skogsstyrelsens fiskekompetens, då fiskbestånd kan skadas av rensning av skogsdiken. I annat fall bör ärendena fortsatt handläggas på länsstyrelsen. Länsstyrelsen anser att det är önskvärt att gränsen mellan skyddsdikning och markavvattning får en mer praktisk avgränsning än i Naturvårdsverkets allmänna råd i det
8(11) gällande schemat (AR 96:3). Det krävs för närvarande kunskap om vad som är fuktig mark, en sumpmosslokal, torvmark och fastmark för att komma rätt i schemat. Handboken om Markavvattning och rensning tar inte upp schemat och heller inte Skogsstyrelsens rapport 4-2012 om samsyn om dikningsåtgärder. Rapporten togs fram efter ett arbete i en nationell kalibreringsgrupp om dikningsåtgärder. Ett mer praktiskt användbart schema bör inte innebära en uppluckring av regelverket om skyddsdikning och markavvattning. Skogsbruket bör ta ett större ansvar för att begränsa utflödet av suspenderat material vid normala dikningsåtgärder. Rapporten pekar på att dikningsåtgärder kan avslutas innan de ansluts till ett vattendrag eller sjö, men det är inte alltid tillräckligt, t.ex. när det är för liten lutning för att möjliggöra översilning. Sedimentationsbassängar behöver därför användas och utformas så att de får en verklig effekt på det suspenderade materialet. Det innebär att vattnets uppehållstid är så lång att sedimentation sker för en större del av materialet. Dessutom bör sedimentationsbassänger rensas regelbundet under ett par års tid så att höga flöden inte spolar ut det sedimenterade materialet. Även om kostnaderna blir märkbara är detta något som skogsbruket behöver införa för att klara miljömålen. Brunifiering av vattendrag har visats ha samband med volymen gran på skogsmark. Det har vidare visats att kantzoner med en lövzon av cirka 20 m bredd har en påtaglig effekt på vattenkvalitet, något som kan vara aktuellt för omföring av kantzon med barrträd till lövträd med stöd av ett bidrag eller som miljöförbättrande åtgärd i skogsbruket. SKOGSSTYRELSENS FÖRSLAG INSATSOMRÅDE SKOGSGÖDSLING Länsstyrelsen bedömer att påverkan på miljön blir större än vad som framgår av redovisningen av effekterna på miljökvalitetsmålen, exempelvis Ingen övergödning och Levande sjöar och vattendrag och ifrågasätter lämpligheten av en större ökning av gödsling i södra Sverige. Påverkan av utlakning av näringsämnen kan förmodas öka kraftigare än vad som kan begränsas med skogsvårdslagens allmänna råd om skyddszoner. Detta eftersom en ökad utlakning förutses generellt efter slutavverkning. Avsnitt 6.9 borde tagit upp hur ökad gödsling förhåller sig till Miljökvalitetsnormerna för vatten. I underlagsrapporten nämns att urlakningen av näringsämnen förväntas öka från de avverkade ytorna. Detta är i konflikt såväl med miljömålen som miljökvalitetsnormerna. I Västra Götalands län finns det ca 80 vattenförekomster med skogsbruk som betydande påverkanskälla. I dessa vattenförekomster medför skogsbruksåtgärder (skogsgödsling, men även ökad tillväxt) en risk att vattenkvalitén försämras och uppnåendet av miljökvalitetsnormerna äventyras. SKOGSSTYRELSENS FÖRSLAG INSATSOMRÅDE FÖRDJUPADE RÅDGIVNINGSINSATSER Länsstyrelsen anser att fördjupade rådgivningsinsatser och höjd skoglig kompetens är en förutsättning för att flera av de föreslagna åtgärderna inte ska riskera att få negativa konsekvenser på den biologiska mångfalden. Länsstyrelsen anser även att det är viktigt att vid rådgivningen inte enbart fokusera på ökad produktion utan även de andra samhällsmålen. Här kan skogsbolag och skogsrådgivare bli bättre på att informera om markägarens möjlighet att ta initiativ till formellt skydd av skogsområden. Det kan annars
9(11) finnas en risk att de produktionshöjande åtgärderna bidrar till en snedvridning mot produktionsmålet istället SKOGSSTYRELSENS FÖRSLAG INSATSOMRÅDE ÅTGÄRDER KOPPLADE TILL STAT OCH MYNDIGHET Rapporten skriver att Länsstyrelsen ansvarar för att tillgängliggöra tätortsnära reservat. Länsstyrelsen vill här framhålla att kommunerna har ett minst lika stort ansvar över detta, då en betydande del av de tätortsnära naturreservaten är instiftade av kommunerna och de ofta även innehar skötselansvaret. Målet om andel skyddad skogsareal är ännu ej uppnådd och stat och kommuner måste fortsätta arbetet med att formellt skydda skog och mark genom att lösa in mark, bilda naturreservat, naturvårdsavtal mm. Detta yttrande har beslutats av naturvårdsdirektören Sven Swedberg efter föredragning av vilthandläggaren David Bruun. I den slutliga handläggningen har även enhetschef på viltenheten, Johan Larsson, vattenvårdshandläggaren Mats Rydgård samt naturvårdshandläggarna Marja Fors och Peter Post deltagit. I beredningen har flera Länsstyrelser och handläggare varit involverade. Detta beslut har godkänts digitalt och saknar därför namnunderskrifter.
10(11) Bilaga 1 Länsstyrelsen lämnar även några kommentarer om de bilagor som ligger till grund för rapportens slutsatser. Synpunkter på bilaga 4 Förslaget om införande av allmän jakt på klövvilt Länsstyrelsen erfar att samverkan kring jakt efter arter med allmän jakttid, såsom dovhjort och rådjur, är mycket lägre än för jakt efter älg och kronhjort. Sammanhängande inventeringar av rådjur och dovhjort förekommer relativt sällsynt. Dessutom är spillningsinventering svår att genomföra i områden där arterna förekommer tillsammans. Vidare erfar länsstyrelserna att då jägarkåren är osäker på vilttätheten och dess tillväxt läggs jakttrycket med marginal under tillväxten för att inte äventyra framtida jaktuttag. Länsstyrelserna bedömer att osäkerheten i täthetsuppskattningen av dovhjort i flera sydliga län har lett till lokalt mycket höga tätheter av dovhjort med ett högt betestryck samt ett svårt viltolycksläge som följd. Vidare bedömer länsstyrelserna att en oreglerad jakt på kronhjort bör kunna ge en liknande effekt med okontrollerbar ökning av populationstäthet som följd. Sådan täthetsökning riskerar att orsaka högre betestryck på i synnerhet produktionsgrödor. I allmänhet förespråkar länsstyrelserna förvaltning av klövvilt för att höja kvaliteten på stammarna och för att minska skador. Rådjur är dock ett undantag från denna linje. Populationstätheten av rådjur styrs mer som småvilt och populationen fluktuerar i täthet i hög grad av yttre faktorer som t.ex. vinterklimat, smågnagarcykler och predation. Förslaget om fri kalvjakt på älg Länsstyrelserna anser att förvaltning av klövvilt kräver kontroll över parametrarna födslar, antal döda, invandrade eller utvandrade individer. Full kontroll över det antal älgkalvar som ska fällas är grundläggande i förvaltningen. Länsstyrelsen avstyrker därför förslaget om fri kalvjakt på älg. Förslaget om utökad skyddsjakt Länsstyrelserna anser att skyddsjakt är en skadeförebyggande åtgärd som endast ska nyttjas för att avhjälpa enstaka lokalt uppkomna problem vid sidan av ordinarie förvaltning. Exempelvis för identifierbara problemindivider där borttagande av dessa kan förväntas ge avsedd effekt. Som generell åtgärd för att skydda till exempel en tallplantering är den otillräcklig och ineffektiv. Länsstyrelsen bedömer att det lokala engagemanget är viktigt Länsstyrelsen bedömer att ett borttagande av älgskötselplaner skulle sänka motivationen kraftigt att samla in data hos älgskötselområdena, om lokala viltstammar och skogsskador. Vidare bedömer länsstyrelsen att borttagandet av älgskötselplaner även skulle äventyra älgskötselområdenas existens. Länsstyrelsen anser att älgförvaltningsområdenas roll bör stärkas och att älgskötselområdena är viktiga för det lokala engagemanget.
11(11) Länsstyrelserna ställer sig särskilt bakom följande av förslagen i bilaga 4: Årlig ÄBIN-inventering. Verka för att höja storleken på älgskötselområdena. Detta för att insamlad data i större utsträckning ska vara statistiskt säkerställd utan att data behöver sammanställas från intilliggande älgskötselområden. Genom utbildning höja kunskapsläget kring vad som påverkar betesskador av klövvilt på skog hos alla berörda. Från lokalplanets markägare och jakträttshavare till tjänstemän inom skogsbolag och enskilda statliga myndigheter.