ISBJØRNENS FORFATTER CAMP Skrivövning scener Långfilmsadaption på egen novell (Komedi) Av Soni Jorgensen Soni Jorgensen soni@jorgensen.com www.sonijorgensen.com
Bakgrund: Den arbetslöse Roland (40+) vill få tillbaka sin fru Lena (38) som har sparkat ut honom från huset. Han har tvingats bo inneboende hos Mediumet & Meditatören Bosse (72), vars flummeri Roland inte tror på. I slutet av akt 2 har Lena blivit öppen för att kanske ta tillbaka Roland. Men innan det sker blir Roland häktad av polisen då han har tjänat extra pengar på häleri. Lena har just hämtat honom från häktet och Roland ser fram emot att få åka hem till henne. Under bilfärden har han ljugit och sagt att han är oskyldig. INT. S FIAT - KVÄLL Från baksätet kikar Roland ut på stadskvarteren som sveper förbi i ösregnet -- och en PITTORESK ITALIENSK RESTAURANG. Minns du när vi var där sist? Den där lövbiffen var bra god. Eller hur? Lena kör utan att svara. Det var kanske tur att polisen tog fel och plockade in mig? Kallar du det tur? Jo, jag menar... Det fick ju dig att komma och hämta hem mig. Jag tänkte laga trappan i morgon. Och kanske börja måla om fasaden? Lena gör en tvär sväng in på en gata som Roland känner igen. Hon tvärnitar utanför hyreshuset där Mediumet Bosse bor. Polisen tog inte fel. Du har jobbat som hälare. Va, tror du verkligen att jag... skulle jag ha... nä, jag har aldrig- -
2. Sluta ljuga. Jag vet exakt vad som har hänt. Men polisen har bara indicier. Jag har inte pratat med polisen. Jag har haft en session med Bosse. Roland SLÅR KNYTNÄVEN i sätet framför. Jävla gubbe! Du är redan anklagad för häleri. Gör det inte värre nu med en misshandelsdom. Lena kliver ut ur bilen. EXT. S HYRESHUS - KVÄLL Lena skyddar sig under sitt paraply och öppnar bildörren åt Roland som måste pressa sig ut. Han stirrar ilsket upp på de upplysta fönstren till Bosse -- den synske angivaren. Hörde du vad jag sa? Lova att inte slå Bosse. Det vore som att slå ett stort försvarslöst barn. Roland kan inte sluta stirra på Bosses upplysta fönster. Lovar du? Regnet öser över Roland som inte kan lova. Du har rätt. Det kanske var tur att polisen tog dig. Roland förstår inte. Du kommer hamna i fängelse. Och då är ju din bostadssituation löst.
3. Lena kliver in i bilen och trycker gasen i botten. Regnet piskar Roland som ser efter henne -- och sen upp mot Bosses fönster. INT. S LÄGENHET - KVÄLL Som vanligt möts Roland av det flummiga pling-plongandet som Bosse kallar för musik. Han kliver ur sina blöta skor. I dörröppningen till vardagsrummet stirrar han på -- Bosse i meditationsställning -- svävande högt ovanför golvet. Men när Roland kliver in bryts ljuset och det syns att Bosse sitter upphöjd på ett hemmabyggt podium, med ett glasunderrede som ger illusionen av att han svävar. Din jävla svikare! Bosse öppnar ögonen och tittar ödmjukt på sin inneboende som dryper av regn och ilska. Roland, andas från diafragman. Du har förstört allt mellan mig och Lena! Nu tror jag att du projicerar. Jag trodde du ville hjälpa mig. Jag trodde du höll på mig! Livet är inte nån fotbollsmatch. Jag hejar inte på nåt speciellt lag. Jag arbetar i sanningens tjänst. Och så betalade ju Lena. Jag gör bara mitt jobb. Då SLÅR Roland Bosse på käften -- men likt en avancerad Zen Buddhist rör sig inte gamlingen ur fläcken. Som om hans celler omvandlats till molekylerna av ett granitblock. Roland är chockad. För att övertyga sig själv att det är en illusion SLÅR HAN IGEN. Bosse rör sig inte en millimeter. Vad fan...
4. Roland blir skakis. Kan vi prata om det istället? Vem fan är du? Bra, Roland! Vem är jag? Vem är du? Svaret ligger i frågan. Roland studerar sin knytnäve, som om det är den det är fel på. Så testar han att slå Bosse MED ALL KRAFT han har. Bosse förblir ett granitblock -- men Rolands knytnäve blöder. Aj! Fan! Du ser. När du slår nån annan är det egentligen dig själv du gör illa. Bosse kliver ner från podiet och greppar en liten vit handduk. Med en Zen-style handrörelse gömmer han duken i händerna. Han öppnar händerna och handduken ringlar magiskt ut som ett perfekt rivet bandage. Roland fattar ingenting. Bosse lägger omsorgsfullt förband om Rolands blödande hand, som en far som tröstar sin son. Roland orkar inte mer och bryter ihop. Alla känslor han hållt inne sedan polisen tog honom kan han inte stoppa längre. Förlåt. Förlåt, Bosse. Det är lugnt. Jag lägger ingen skuld på dig, min vän. Vi har gammal Karma ihop. Bosse virar bandaget. Kommer du ihåg att jag berättade att jag såg dig i framtiden sitta i ett rum och meditera i grupp? Nån slags yoga-retreat, tror jag. Snälla. Jag ber dig så ödmjukt jag kan: Håll käften.
5. Nämen, jag såg nåt mer också som jag tror du behöver höra. Jag behöver en stor stark. Jag såg att tack vare yogaretreaten kommer du hitta dig själv. Och då kommer du också finna en ny kvinna att älska. Roland ser ut att vilja värja sig. Men orden sjunker in i hans sårbara jag, jaget som har förlorat allt. Tror du verkligen det? Nej. Jag vet. Bosse lägger en tröstande arm på Roland -- som för första gången tar emot den.