Samordning av häktningsverksamhet

Samordning av häktningsverksamhet Domstolsverket Postadress Besöksadress Telefon Telefax Internetadress E-postadress 551 81 Jönköping Kyrkogatan 34 036-15 53 00 036-16 57 21 www.dom.se domstolsverket@dom.se Kriminalvården Postadress Besöksadress Telefon Telefax Internetadress E-postadress Kriminalvårdsstyrelsen 601 80 Norrköping Slottsgatan 78 011-496 30 00 011-496 36 40 www.kvv.se kvs@kvv.se

Sammanfattning... 4 1 Uppdraget... 6 1.1 Allmänt...6 1.2 Närmare om uppdraget...6 1.3 Samråd m.m...6 2 Arbetsmetoder... 7 2.1 Arbetsgrupp...7 2.2 Tidigare utredningar...7 2.3 Arbetets genomförande...7 3 Häktningsförhandlingar i dagsläget... 8 3.1 Allmänt om häktning...8 3.2 Forumregler...8 3.3 Beredskapsdomstolar...8 3.4 Transporter...9 3.5 Häktningsförhandlingssalar...9 3.6 Videokonferens vid häktningsförhandling...9 4 Probleminventering... 11 4.1 Logistik...11 4.2 Oklara ansvarsförhållanden...11 4.3 Geografiska faktorer...12 5 Tidigare reformarbeten m.m... 13 5.1 HAG-grupperna...13 5.2 BRU:s delbetänkande...13 6 Pågående reformarbeten m.m.... 14 6.1 Domstolsväsendet...14 6.2 Kriminalvårdsverket...14 7 Utredningsarbetet... 15 7.1 Bakgrund...15 7.2 Seminarium i Norrköping...15 7.3 Seminarium i Härnösand...17 7.3.1 Västernorrlands län... 17 7.3.2 Jämtlands län... 18 8 Särskilt om Stockholms län... 19 8.1 Arbetet med samordningsfrågan i Stockholms län...19 8.2 En ny tingsrättsorganisation 2007 m.m...19 8.3 Häkten i Stockholms län...20 8.4 Stockholms tingsrätt...20 8.5 Tingsrätterna i norra delen av länet...20 8.6 Solna tingsrätt...21 8.7 Tingsrätterna i södra delen av länet...21

9 Framgångsfaktorer... 22 9.1 Utgångspunkter...22 9.2 Ökad samverkan...22 9.3 Förändrade forumregler...22 9.4 Medverkan via videolänk...23 9.5 Särskilda häktningsförhandlingssalar...23 9.6 Särskilda häktningsdomare...23 9.7 Häktesfilialer...24 9.8 Häktningsförhandling frekvens och närvaro...24 10 Överväganden och förslag... 25 10.1 Allmänt...25 10.2 Lokaliseringsstrategi...25 10.3 Generella förändringar m.m...25 10.3.1 Ökad samverkan... 26 10.3.2 Förändrade forumregler... 26 10.3.3 Medverkan via videolänk... 29 10.3.4 Särskilda häktningsförhandlingssalar... 31 10.3.5 Särskilda häktningsdomare... 31 10.4 Stockholms län...32 10.4.1 Utgångspunkter... 32 10.4.2 Förändringar på kort sikt... 32 10.4.3 Förändringar i ett nästa steg... 33 10.4.4 Samordning med åklagarkammare m.m... 33 10.5 Övriga överväganden m.m...34 10.5.1 Häktesfilialer... 34 10.5.2 Begränsning av jourhäktningar... 35 10.5.3 Längre tid för åtals väckande... 35 10.5.4 Ansvaret för transporter... 36 10.5.5 Ansvaret för frihetsberövade... 36 11 Genomförande... 37 11.1 Allmänt...37 11.2 Frågeställningar i det inledande arbetet...37 11.3 Pilotprojekt...38 11.4 Generella förändringar...38 11.5 Stockholms län...38 11.6 Ekonomiska konsekvenser...39 Bilaga 1. Regeringens beslut den 16 oktober 2003

Sammanfattning Genom beslut den 16 oktober 2003 gav regeringen Domstolsverket och Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att i samverkan hitta former för hur häktningsverksamheten kan samordnas och snarast inleda ett arbete som syftar till denna samordning. Som bakgrund angavs att medborgarnas anspråk på en effektivt bedriven verksamhet med höga kvalitetskrav och hög servicenivå bättre tillgodoses genom en ökad samverkan mellan rättsväsendets myndigheter samt att det är viktigt att var och en av rättsväsendets myndigheter underlättar övriga myndigheters insatser. Förutsättningarna för ökad samordning har undersökts dels generellt och dels avseende Stockholms län. Två regioner i landet har undersökts mer ingående genom att seminarier hållits där företrädare för tingsrätterna samt kriminalvårds-, polis- och åklagarmyndigheterna bjudits in. Arbetet har sedan koncentrerats till en arbetsgrupp bestående av representanter för de flesta av rättsväsendets myndigheter. Arbetet avseende samordningsfrågorna i Stockholms län har bedrivits i en särskild arbetsgrupp. Förstnämnda arbetsgrupp har identifierat följande framgångsfaktorer. Ökad samverkan Förändrade forumregler Medverkan vid förhandling via videolänk Särskilda häktningsförhandlingssalar Särskilda häktningsdomare Häktesfilialer Minskat antal omhäktningsförhandlingar Förändrad rätt till närvaro Med beaktande av framgångsfaktorerna lämnas följande generella förslag och rekommendationer. Arbetsgruppen förordar en strävan efter att ur ett helhetsperspektiv, på regional eller lokal nivå, hitta ekonomiskt gynnsamma lösningar för samtliga berörda myndigheter. Det föreslås en lagändring som gör det möjligt för tingsrätterna att inrätta särskilda häktningsdomare eller särskilda häktningsdomstolar inom en region. Arbetsgruppen menar att det i syfte att minska antalet transporter av anhållna och häktade kan vara en framkomlig väg att vända på presumtionen om fysisk närvaro i rättssalen när det gäller häktnings- och omhäktningsförhandling men konstaterar att en lagändring innebärande att häktningsförhandling skall hållas via videolänk emellertid av tekniska och ekonomiska skäl måste anstå. Arbetsgruppen föreslår att säkerhets- och transportaspekter alltid ges största uppmärksamhet vid arbete med projektering och omlokalisering av häkten och polishus på så vis att det förbereds för eventuellt framtida utnyttjande av (del av) lokalerna såsom häktningsförhandlingssalar. Det rekommenderas att landets större tingsrätter överväger frågan om inrättande av särskilda häktningsdomare. Samordning av häktningsverksamhet 4 Sammanfattning

Det konstateras att det vore lämpligt att frågan gällande ansvaret för transporter av anhållna och häktade får ett svar, liksom frågan om ansvarsfördelningen när det gäller omhändertagande av gripna och anhållna. Ifråga om Stockholms län redovisar arbetsgruppen följande. I Stockholms tingsrätt är det möjligt att införa ett system med häktningsdomare redan hösten 2004. Särskilda förhandlingslokaler kommer att ställas i ordning i Rådhuset. Åtgärder för att förbättra säkerheten i lokalerna krävs. Åtgärderna är av förhållandevis begränsad art och kommer att genomföras snarast. Åtgärderna är finansierade. När det på kort sikt gäller häktningsförhandlingarna i Huddinge, Handens, Nacka och Södertälje tingsrätter bör de kunna samordnas så snart tingsrätterna finner det praktiskt genomförbart. En förhandlingslokal finns i Flemingsberg. Ändring i tingsrättsinstruktionen eller en försöksförordning krävs dock. Vad beträffar Sollentuna, Södra Roslags och Norrtälje tingsrätters häktningsförhandlingar så kan de samordnas på samma sätt som förhandlingarna i södra delen av länet; lämpligen i Sollentuna tingsrätts lokaler. Häktningsförhandlingarna i Solna tingsrätt bör på kort sikt fortsätta att handläggas i Solna tingsrätts lokaler. I ett nästa steg bör man för Stockholms tingsrätts häktningsförhandlingar försöka ordna en lösning med lokaler i anslutning till de som tingsrätten disponerar på Bergsgatan i Stockholm. För tingsrätterna i norr respektive söder är de lösningar med samordnade förhandlingar i Sollentuna respektive i Flemingsberg som föreslås på kort sikt också de som bör gälla efter omorganisation av domstolarna. Förhandlingarna i Flemingsberg kan efter omorganisationen dock hållas i Södertörns tingsrätts lokaler. För Solna tingsrätts del är lösningen beroende av diverse externa faktorer. Enligt arbetsgruppens uppfattning har tidigare utredningar på området inte lett så långt som man kan önska. Arbetsgruppen menar att det nu definitivt är dags att gå från ord till handling och att ett lämpligt sätt att komma igång med arbetet kan vara att anordna seminarier samt initiera ett pilotprojekt. Lämplig region för det sistnämnda skulle kunna vara Östergötland. Projektet kan inledas inom ramen för nu gällande bestämmelser. Samordning av häktningsverksamhet 5 Sammanfattning

1 Uppdraget 1.1 Allmänt Genom beslut den 16 oktober 2003 gav regeringen Domstolsverket (DV) och Kriminalvårdsstyrelsen (KVS) i uppdrag att i samverkan hitta former för hur häktningsverksamheten kan samordnas och snarast inleda ett arbete som syftar till denna samordning. Som bakgrund angavs att medborgarnas anspråk på en effektivt bedriven verksamhet med höga kvalitetskrav och hög servicenivå bättre tillgodoses genom en ökad samverkan mellan rättsväsendets myndigheter samt att det är viktigt att var och en av rättsväsendets myndigheter underlättar övriga myndigheters insatser. Allt för att myndigheternas enskilda och sammanlagda resultat skall bli så goda som möjligt. I beslutet angavs att en rapport om hur uppdraget genomförts skall ges in till regeringen senast den 1 april 2004. Denna tidpunkt har genom regeringens beslut den 22 april 2004 ändrats till den 1 juli 2004. 1.2 Närmare om uppdraget I regeringsbeslutet angavs att tingsrätterna i Göteborg och Malmö sedan några år har organiserat arbetet på så vis att en särskild häktningsdomare hanterar samtliga inkomna häktningsframställningar under en viss period. Uppgiften cirkulerar mellan domarna vid tingsrätten. Förutom att detta arbetssätt ger större möjligheter för den enskilde domaren att planera sitt arbete leder det till en bättre samordning mellan berörda myndigheter. För kriminalvårdens del innebär ett sådant arbetssätt att de resurser som behöver tas i anspråk för denna verksamhet minskar betydligt. Mot bakgrund av de positiva erfarenheterna ansåg regeringen att detta arbetssätt bör kunna användas av fler domstolar. Det uttalades också att även andra sätt att samordna verksamheten bör övervägas. I uppdraget ingår således enligt DV:s och KVS:s uppfattning - att så långt möjligt hitta olika former för hur häktningsverksamheten bättre kan samordnas. Vid utförande av uppdraget skall DV och KVS beakta effekterna för övriga berörda myndigheter inom rättsväsendet. 1.3 Samråd m.m. Under uppdragets bedrivande skall samråd fortlöpande ske med Riksåklagaren (RÅ) och Rikspolisstyrelsen (RPS). Polismyndigheten i Stockholms län har inbjudits att delta i arbetsgruppen men valt att endast i viss utsträckning delta i den del av utredningen som berör Stockholms län. Sveriges advokatsamfund har deltagit vid ett möte för information och samtal den 14 maj 2004. Samordning av häktningsverksamhet 6 Uppdraget

2 Arbetsmetoder 2.1 Arbetsgrupp Arbetet har genomförts i en arbetsgrupp under ledning av enhetschefen Mats Malmsjö, DV. Från DV har också deltagit rådmännen Dan Töllborn och Inger Söderholm, överstelöjtnanten Rolf Persson, hovrättsassessorn Peter Islander samt hovrättsassessorn Boel Wermelin-Börjesson (fr.o.m. 2004-02-05 t.o.m. 2004-03-29). Övriga deltagare har varit byrådirektören Gunilla Kernell, KVS, kriminalvårdschefen Lars-Åke Pettersson, Kriminalvårdsmyndigheten Stockholm Kronoberg, kommissarien Bo Hägglund (fr.o.m. 2003-11-25 t.o.m. 2004-02-29) och kommissarien Ingemar Hummer (fr.o.m. 2004-03-01), RPS samt f.d. vice överåklagaren Mats Åhlund (fr.o.m. 2003-11-25 t.o.m. 2004-04-21) och vice överåklagaren Björn Blomqvist (fr.o.m. 2004-04-22), RÅ. Arbetet avseende samordningsfrågorna i Stockholms län har bedrivits i en särskild arbetsgrupp, se avsnitt 8. 2.2 Tidigare utredningar Under arbetets gång har beaktats vad som framkommit i DV:s och KVS:s rapport Särskilda förhandlingssalar i lokaler där häkten finns (DV:s diarienummer 1784-2003), DV:s och KVS:s respektive rapport avseende finansiering av videokonferens- och presentationsteknik (DV-rapport 2004:3 respektive KVS:s beteckning 5-2003-14179) samt det av Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU) överlämnade delbetänkandet Ökad effektivitet och rättssäkerhet i brottsbekämpningen (SOU 2003:74). Även 1999 års rättegångsutrednings slutbetänkande En modernare rättegång (SOU 2001:103) har beaktats till den del det avser videokonferens. 2.3 Arbetets genomförande Arbetsgruppen i sin helhet har träffats den 25 november 2003, den 5 februari 2004, den 23 mars 2004 och den 29 april 2004. Därutöver har, såsom antytts ovan, arbetet bedrivits med två inriktningar. Förutsättningarna för ökad samordning har undersökts dels generellt och dels avseende Stockholms län. Stockholmsregionen har bedömts vara av särskilt intresse såvitt avser häktningssamverkan med hänsyn bl.a. till den organisationsförändring som för närvarande pågår i regionen, de begränsade avstånden, häktenas placering och de relativt sett stora tingsrätterna. Arbetet vad avser landet generellt har bedrivits på så vis att två regioner i landet undersökts mer ingående. Gemensamt för dessa två regioner är bl.a. att det inom varje region finns två eller flera tingsrätter men bara ett häkte. Undersökningen har bedrivits i seminarieform där företrädare för tingsrätterna, kriminalvården (inkl. häktena), polismyndigheterna och åklagarna bjudits in till diskussion kring de faktorer beträffande häktningssamverkan som för deras del är intressanta. Det första seminariet hölls i Norrköping den 12 februari 2004 medan det andra seminariet hölls i Härnösand den 19 februari 2004. Till den del de rapporter och utredningar som listats i avsnitt 2.2 har berört häktningsfrågor har dessa rapporter m.m. använts av arbetsgruppen som basmaterial och underlag för diskussioner. Samordning av häktningsverksamhet 7 Arbetsmetoder

3 Häktningsförhandlingar i dagsläget 3.1 Allmänt om häktning En fråga om häktning väcks normalt genom att åklagaren begär att en misstänkt som är anhållen skall häktas. Enligt 24 kap. 13 rättegångsbalken skall rätten då utan dröjsmål hålla häktningsförhandling. Häktningsförhandlingen skall hållas senast inom fyra dygn efter det att den misstänkte gripits eller ett anhållningsbeslut verkställts (24 kap. 13 andra stycket rättegångsbalken). Om den anhållne förklaras häktad vid häktningsförhandlingen skall s.k. omhäktningsförhandling hållas med normalt högst två veckors mellanrum fram till dess att åtal väckts (24 kap. 18 tredje stycket rättegångsbalken). Den anhållne skall vara personligen närvarande vid en häktningsförhandling om det inte finns synnerliga skäl däremot (24 kap. 14 rättegångsbalken). 3.2 Forumregler Enligt 19 kap. 1 rättegångsbalken är som huvudregel rätten i den ort där brottet förövades laga domstol. Det är alltså domstolen på gärningsorten som är behörig. Huvudregeln är försedd med undantag, t.ex. när brott har begåtts på flera orter. 19 kap 1 RB Laga domstol i brottmål är rätten i den ort, där brottet förövades. Brott anses förövat å den ort, där den brottsliga handlingen företogs, och, om brottet fullbordades eller, vid försök, det tillämnade brottet skulle hava fullbordats å annan ort, även å den orten. Förövades brottet å orter under skilda domstolar, äge de lika behörighet. Har det skett å svenskt fartyg eller luftfartyg under resa inom eller utom riket, vare även rätten i den ort, dit den misstänkte med fartyget eller luftfartyget först ankommer eller där han gripits eller eljest uppehåller sig, behörig. Är, då åtal väckes, ovisst, var brottet förövades, må åtal upptagas av rätten i någon av de orter, där det kan antagas hava skett, eller i den ort, där den misstänkte gripits eller eljest uppehåller sig. Åtal för brott må ock upptagas av den rätt, där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet, eller rätten i den ort, där den misstänkte mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. Samma forumregler som gäller för brottmål i allmänhet gäller också för domstolarnas befattning med häktningsfrågor (19 kap. 12 rättegångsbalken). Även en annan domstol får fatta beslut i frågor om förundersökning och tvångsmedel, om beslut bör fattas utan dröjsmål. Skälen för denna bestämmelse framgår av nästa avsnitt. 19 kap 12 RB Vad som sägs i detta kapitel skall tillämpas även i fråga om domstolarnas befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel. En sådan fråga får tas upp även av rätten i en annan ort än som följer av reglerna i detta kapitel, om beslut i frågan bör fattas utan dröjsmål. 3.3 Beredskapsdomstolar Det kan ibland, pga. de korta tidsfristerna, vara nödvändigt att pröva frågor om häktning utanför den ordinarie arbetstiden. Av denna anledning har en särskild organisation för prövning av häktningsfrågor m.m. utanför ordinarie arbetstid skapats: beredskapsdomstolarna (de s.k. jourdomstolarna). De närmare bestämmelserna finns i förordningen (1988:31) om tingsrätternas beredskap för prövning av häktningsfrågor m.m. Att det är regeringen som förordnar om indelningen i domsagor framgår av 1 kap. 1 rättegångsbalken. Samordning av häktningsverksamhet 8 Häktningsförhandlingar i dagsläget

Sålunda har landets tingsrätter under lördagar, söndagar och andra helgdagar m.m. beredskap för prövning av bl.a. häktningsfrågor. Landet är indelat i beredskapsområden genom beslut av DV efter samråd med RÅ. En tingsrätt inom varje beredskapsområde är utsedd att svara för samordningen inom respektive område. Tingsrätterna fördelar beredskapen mellan sig och åklagaren vänder sig under beredskapstiden till den domstol som ansvarar för beredskapen (vilket inte nödvändigtvis är samma domstol som har behörighet att handlägga ett senare brottmål). Av förordningens 2 framgår att en tingsrätt, som är indelad för beredskap, dagen före beredskapens början får handlägga frågor som behöver prövas före sammanträdet. DV har meddelat närmare föreskrifter om beredskapen i övrigt genom DVFS 2004:1. 3.4 Transporter Ansvaret för transporter är ur författningsmässig utgångspunkt oklart. Utgångspunkten är dock följande. Den myndighet som ansvarar för den lokal där den anhållne befinner sig ansvarar också för transporten av denne till häktningsförhandlingen och sedan också för den eventuella vidare transporten till häktet. Vid omhäktningsförhandlingar är det kriminalvården som ansvarar för transporten till förhandlingen. Kriminalvårdens transporter kan, beroende på omständigheterna, utföras antingen av Kriminalvårdens Transporttjänst eller av de lokala häktena. För en mer utförlig redogörelse av transporter av häktade och anhållna se BRU:s ovan angivna delbetänkande (SOU 2003:74) sid. 261 ff. Det skall betonas att det finns många lokala variationer och överenskommelser i landet beträffande vilken myndighet som utför transporterna. På en del orter synes det t.o.m. vara så att polisen köper transporttjänsten av lokala bevakningsföretag. 1 3.5 Häktningsförhandlingssalar Enligt en av DV tidigare genomförd enkät hålls ordinarie häktningsförhandlingar i mycket stor utsträckning i domstolarnas egna lokaler. 2 Knappt 10 tingsrätter, av vid tidpunkten för undersökningen totalt 78 tingsrätter 3, utförde 70 procent eller fler av de ordinarie häktningsförhandlingarna i polis- eller häkteslokal. Lika många tingsrätter angav i enkäten ett varierande procenttal mellan 10 och 35. För 15 tingsrätter varierar procenttalet mellan en och fem och ungefär lika många uppger att det rör sig om någon eller några enstaka gånger. Nästan hälften av tingsrätterna genomför aldrig någon ordinarie häktesförhandling i polis- eller häkteslokaler. Flera domstolar i Stockholmsområdet genomför huvuddelen av sina ordinarie häktningsförhandlingar i Stockholms tingsrätts lokaler (Rådhuset). I Stockholms tingsrätt används också ett system med s.k. lunchhäktningar, innebärande att lunchlediga förhandlingssalar nyttjas för häktningsförhandlingar. Vad gäller särskilda häktningsförhandlingssalar på häkten och polishus har KVS under år 2003 begärt in underlag beträffande typ av förhandlingslokal, eventuella biutrymmen och lokalernas storlek. En granskning ovan angivna enkät och det kompletterande underlaget visar att nästan alla förhandlingssalar på häkten och polishus saknar biutrymmen och egen entré från gatan. Många lokaler är olämpliga också av andra skäl. 3.6 Videokonferens vid häktningsförhandling Sedan den 1 januari 2000 pågår en försöksverksamhet med videokonferens i de allmänna domstolarna. Riksdagen har vid två tillfällen förlängt försöksverksamheten; senast fram till den 31 december 2004. DV, som haft regeringens uppdrag att genomföra och utvärdera försöksverksamheten, har i slutrapporten Försöksverksamhet med videokonferens i allmänna domstolar (DV-rapport 2002:5) redovisat deltagande domstolars användande av 1 DV:s och KVS:s rapport Särskilda förhandlingssalar i lokaler där häkten finns (DV:s diarienummer 1784-2003) 2 Se föregående fotnot 3 77 av dessa 78 tingsrätter svarade på enkäten. Samordning av häktningsverksamhet 9 Häktningsförhandlingar i dagsläget

videokonferens. I rapporten har DV gjort bedömningen att verksamheten bör permanentas och att videokonferenstekniken successivt bör införas i samtliga allmänna domstolar. 4 I slutrapporten har DV redovisat användningen av videokonferens i de allmänna domstolarna fram till den 1 maj 2002. DV har även härefter fortsatt att följa upp användningen av videokonferens under sammanträden. 5 Hittills har 250 videokonferenser rapporterats av de allmänna domstolarna. Av det rapporterade materialet framgår att videokonferens används vid i princip alla typer av förhandlingar. De allra flesta förhandlingar (70 procent) som genomförts med videokonferens har varit brottmålsförhandlingar. Av dessa har ca 89 procent varit huvudförhandlingar och ca 11 procent varit häktnings- eller omhäktningsförhandlingar. Antalet häktnings- eller omhäktningsförhandlingar uppgår till 20. Åklagare har närvarat genom videokonferens såväl vid huvudförhandlingar som vid häktnings- och omhäktningsförhandlingar. Domstolarna har avseende dessa fall ofta angett att videokonferens använts för att åklagare skall kunna utnyttja sin arbetstid mer effektivt. Vid nio tillfällen har det förekommit att anhållna eller häktade närvarat genom videokonferens vid häktnings- eller omhäktningsförhandling. Vid de flesta av dessa tillfällen har deltagarna i videokonferensen befunnit sig i Gällivare och Luleå tingsrätters lokaler. 6 4 Våren 2001 påbörjades även försöksverksamhet med videokonferens i allmän förvaltningsdomstol; se DV-rapport 2004:1 5 Se DV-rapport 2004:3, sid. 7f 6 Se DV-rapport 2004:3, sid. 8x Samordning av häktningsverksamhet 10 Häktningsförhandlingar i dagsläget

4 Probleminventering 4.1 Logistik Förenklat kan logistiken vid frihetsberövande sammanfattas enligt följande (allt under antagande att den misstänkte grips på platsen för brottet och därefter anhålls, häktas, omhäktas och inställs till huvudförhandling). En misstänkt person grips och förs av polisen till en arrestlokal i en polisstation. Åklagaren anhåller den misstänkte och begär honom häktad. Polisen transporterar den anhållne till tingsrätten. Tingsrätten häktar den anhållne, varefter polisen ombesörjer också transporten till häktet. Vid omhäktningsförhandling och huvudförhandling transporterar kriminalvården den häktade till och från tingsrätten. Efter domen stannar den häktade kvar i häkte i avvaktan på transport till anstalt eller eventuell förhandling i högre instans. Det blir således fråga om en inledande transport till polisstationen, en transport från polisstationen till tingsrätten, en transport från tingsrätten till häktet, eventuellt ytterligare transporter till och från tingsrätten (omhäktningsförhandlingar) och minst en transport från häktet till och från tingsrätten för huvudförhandling. De transporter som har beskrivits är inte bara personalkrävande och kostsamma, utan även ett problem ur säkerhetssynpunkt. Risk för fritagning och rymning kan inte uteslutas. Vidare bör noteras att det inte bara är kriminalvården och polisen som drabbas av transporter. Åklagare och advokater kan i vissa fall bli tvungna att resa längre sträckor till och från häktningsförhandlingar. Sett i relation till polisens och kriminalvårdens transporter, som är av större frekvens och kräver mycket personal, är emellertid åklagarnas och advokaternas resor mindre kostsamma. 4.2 Oklara ansvarsförhållanden Det oklara ansvaret för transporter av anhållna och häktade får konsekvenser. Systemet med lokala variationer och överenskommelser beträffande vilken myndighet som utför transporterna är utan tvekan flexibelt men kan också öppna för konflikter och en obenägenhet att förändra inarbetade rutiner till det bättre. Ett oklart ansvarsförhållande gör det också svårare för respektive myndighet att bedöma vilka resurser som transporterna kan komma att kräva. Möjligheterna att upphandla delar av transporttjänsterna - till den del detta är möjligt - får antas minska. Även det oklara förhållandet om själva omhändertagandet av gripna och anhållna skapar tveksamheter. Vid ett flertal häkten har anhållna förvarats i häktets lokaler efter lokal överenskommelse. I samband med dagens ansträngda beläggningsläge på häktena kan möjligheten till att använda häktesplatser för anhållna i många fall inte längre tillmötesgås. Vid överbeläggning förekommer det även ibland att kriminalvården utnyttjar polisens lokaler för förvaring av häktade. RPS har i ett yttrande avseende samrådsförfarande ifråga om förslag till fortsatt inriktning för en platsutbyggnad i en första etapp inom kriminalvårdens anstalt- och häktesorganisation (POL-915-394/04) till KVS anmärkt på de oklara ansvarsförhållandena inom området. RPS påpekar att det är angeläget att ansvarsförhållandena när det gäller omhändertagande av anhållna personer klargörs. Detta särskilt då anhållna i allt högre utsträckning förvaras i polisens arrester. I avvaktan på regeringens åtgärder menar RPS att frågan bör tas upp myndigheterna emellan. Samordning av häktningsverksamhet 11 Probleminventering

4.3 Geografiska faktorer Att häktena i vissa fall är belägna långt bort från polis, åklagare och de domstolar där de anhållna och häktade normalt inställs till häktningsförhandling kan leda till svårigheter för samordning myndigheterna emellan. Ett stort geografiskt avstånd kan medföra inte bara logistiska problem utan också svårigheter när det gäller kontakterna mellan myndigheterna. Det geografiska avståndets betydelse för möjligheten att utveckla samarbetet och finna lämpliga lösningar bör inte underskattas. Ett alltför långt avstånd till häktet kan också leda till en allmän ovilja från domarnas sida att hålla häktningsförhandling på andra ställen än den egna domstolen. Här skall dock påpekas att även principiella ståndpunkter hos domarna kan verka i samma riktning (jfr. ovan nämnda rapport Särskilda förhandlingssalar i lokaler där häkten finns, sid. 6). Nuvarande uppdrag går ut på att hitta former för hur häktningsverksamheten kan samordnas och snarast inleda ett arbete som syftar till denna samordning. KVS har emellertid också fått regeringens uppdrag att bygga ut befintliga häkteslokaler vid anstalterna för att kunna utnyttja den flexibilitet mellan häktesplatser och anstaltsplatser som därvid uppnås. KVS har därmed fått två olika uppdrag som till stor del är svåra att förena, då förläggningen av häkten vid anstalter som är lokaliserade på avstånd från övriga myndigheters lokaler försvårar samverkan med andra aktörer i rättskedjan. Samordning av häktningsverksamhet 12 Probleminventering

5 Tidigare reformarbeten m.m. 5.1 HAG-grupperna Under 1998 inrättades ett antal samrådsgrupper runt om i landet med representanter från Domstolsväsendet, polis- och åklagarmyndigheterna samt kriminalvården. Grupperna hade sitt ursprung i ett förslag som presenterats av en arbetsgrupp inom polisen och kriminalvården där man undersökt möjligheterna till ett effektivare omhändertagande av häktade, anhållna och gripna (HAG-uppdraget). Antalet grupper bestämdes utifrån tingsrätternas beredskapsområden och sammankallande var kriminalvårdens representant. Syftet var att upparbeta kontakter för en bättre samverkan inom aktuella områden. Bibehållandet av grupperna styrdes mycket från behovet av att samverka, intresset för samarbete och förståelsen för varandras problembilder m.m. Flertalet av de inrättade s.k. HAGgrupperna har upphört att existera men några är fortfarande aktiva. En orsak till att flertalet grupper upphört kan vara att HAG-grupperna inte hade något tydligt direktiv eller mandat. Det har emellertid från flera håll framförts att samverkansgrupper är betydelsefulla och att många problem skulle kunna hanteras mer effektivt om det fanns kända kontaktnät myndigheterna emellan. En allmänt spridd uppfattning är att sådana kontaktnät skulle kunna skapas genom samverkansgrupper. För att detta skall kunna genomföras torde dock enligt arbetsgruppens uppfattning krävas ett starkare stöd från respektive organisations centralmyndighet eller motsvarande. 5.2 BRU:s delbetänkande BRU har i delbetänkandet Ökad effektivitet och rättssäkerhet i brottsbekämpningen (SOU 2003:74) bl.a. uppmärksammat frågan om att skapa förutsättningar för ett billigare och mer effektivt förfarande såvitt avser rättens beslut om häktning och andra tvångsmedel samt andra typer av frågor under en förundersökning som rätten kan besluta om. I delbetänkandet tar BRU upp två pågående projekt för ett mer effektivt förfarande: försöksverksamhet med videokonferens och förläggningen av häktningsförhandlingar till polis- eller häkteslokaler. Även den pågående tingsrättsreformen berörs. BRU har, i syfte att i möjligaste mån undvika transporter av anhållna och häktade, föreslagit att det skall vara möjligt att handlägga frågor om bl.a. häktning vid en annan domstol än den som senare har att handlägga åtalet. Rättens behörighet bör grundas på en lämplighetsprövning där framför allt kostnaden bör vara avgörande. Andra omständigheter som bör beaktas är säkerhetsskäl. BRU har föreslagit att 19 kap 12 rättegångsbalken skall ha följande lydelse (den förslagna ändringen i kursiv stil). Vad som sägs i detta kapitel skall tillämpas även i fråga om domstolarnas befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel. En sådan fråga får tas upp även av rätten i en annan ort än som följer av reglerna i detta kapitel, om beslut i frågan bör fattas utan dröjsmål eller om det annars är lämpligt med hänsyn till kostnader eller andra omständigheter. Samordning av häktningsverksamhet 13 Tidigare reformarbeten m.m.

6 Pågående reformarbeten m.m. 6.1 Domstolsväsendet Det pågår sedan ett antal år ett reformeringsarbete avseende den yttre tingsrättsorganisationen. DV arbetar för närvarande med ett antal organisationsutredningar. Efter beslut från regeringen pågår även ett antal sammanläggningsprojekt, vilka beräknas vara genomförda under 2004 och 2005. Sedan 1999 har 26 tingsrätter, efter förslag utarbetade inom eller på uppdrag av DV, lagts samman med andra. 7 Den pågående omorganisationen går i riktning mot färre och större tingsrätter. I utredningsarbetet tas särskild hänsyn till lokaliseringen av bl.a. åklagarkammare och häkten. I de flesta fall får organisationsförändringarna till följd att en ökad samordning med rättsväsendets övriga myndigheter uppnås. Det är enligt arbetsgruppen viktigt att samordningsfrågorna får en central plats i det angivna utredningsarbetet. 6.2 Kriminalvårdsverket Uppdraget är att hitta former för hur häktningsverksamheten kan samordnas. Reformarbetet med tingsrättsorganisationen underlättar denna samordning. Såsom nämnts ovan uppstår emellertid svårigheter när KVS också fått regeringens uppdrag att bygga ut befintliga lokaler vid anstalterna för att kunna utnyttja den flexibilitet mellan häktesplatser och anstaltsplatser som därvid uppnås. Såsom angetts försvårar detta uppdrag samverkan mellan myndigheterna, eftersom det i regel varken finns tingsrätt, åklagarkammare eller polis i nära anslutning till några av de anstalter som är aktuella för utbyggnad och som avses utnyttjas för häktesplatser. Ett klargörande av vad som skall prioriteras är enligt arbetsgruppens uppfattning nödvändigt. 7 Per den 1 juli 2004 Samordning av häktningsverksamhet 14 Pågående reformarbeten m.m.

7 Utredningsarbetet 7.1 Bakgrund Av naturliga skäl finns det stora skillnader mellan landets regioner när det gäller förutsättningarna för samverkan. På många håll i landet uppnås ett mycket gott resultat genom tingsrätternas omorganisation. Så är fallet t.ex. i Värmlands län. Regeringen har beslutat att tingsrätterna i Arvika, Sunne, Kristinehamn och Karlstad skall läggas samman till en domstol med kansliort i Karlstad (det skall dessutom finnas två tingsställen). Ett ur samordningssynpunkt bra resultat uppnås då eftersom det i Karlstad också finns åklagarkammare, polismyndighet och häkte. Efter det att motsvarande omorganisation är genomförd i Kalmar län förväntas liknande förhållanden inträda där. Det finns emellertid andra regioner i landet där förutsättningarna för samordning av geografiska skäl inte är lika goda. Arbetsgruppen har valt ut två regioner i landet vilka undersökts mer ingående. Gemensamt för dessa två regioner är bl.a. att det inom varje region finns två eller flera tingsrätter men bara ett häkte. Regionerna är Östergötlands län, med Norrköpings tingsrätt och Linköpings tingsrätt (med kansliort även i Motala) samt Jämtlands län och Västernorrlands län med Sundsvalls tingsrätt, Östersunds tingsrätt och Ångermanlands tingsrätt (sistnämnda belägen i Härnösand men med kansliort även i Örnsköldsvik). Vid seminarierna har deltagande myndigheter (tingsrätter, kriminalvårds-, åklagar- och polismyndigheter) redovisat de problem som finns med den nuvarande ordningen för häktningsförhandlingar samt de framgångsfaktorer som finns för att åstadkomma en förbättrad ordning. Bland annat har forumfrågor, häktningsdomare, häktningsförhandlingssalar, häkteslokalisering och videokonferens diskuterats. Nedan följer en redogörelse för de synpunkter som kom fram vid de båda seminarierna. Synpunkterna redovisas utan sammanfattande kommentarer. Syftet med redovisningen är att ge en allmän inblick i vad som var angeläget för deltagarna att föra fram. 7.2 Seminarium i Norrköping Källa: Statistiska Centralbyrån Det finns två tingsrätter i Östergötlands län; Linköpings tingsrätt och Norrköpings tingsrätt. Linköpings tingsrätt har kansliort i Motala. Åklagarmyndigheten ligger i Linköping men åklagarkammare finns också i Norrköping. Häktet finns i Norrköping. Samordning av häktningsverksamhet 15 Utredningsarbetet

Polisen anser att man utför för mycket transporter. De får besked om häktningsförhandlingarna alldeles för sent och tvingas ha personal redo utan att veta om det blir några transporter. Detta gäller särskilt vid veckoslut och helger. Stora problem finns också med häktade som förvaras i arrestlokaler eftersom det inte är möjligt att ge samma service som på häktet i form av t.ex. rastgård och TV på rummet. Detta leder till att friktion uppstår mellan personalen och de häktade. Vad gäller förhandlingar via videolänk ser polisen inga nackdelar med sådant förfarande förutom installationskostnaderna för själva tekniken. Häktet har anfört att problemen uppstår vid omhäktningarna, bl.a. får man besked alltför sent, vilket medför att personalen får arbeta övertid eller att personal från vaktbolag får hyras in. Vidare är transporter av anhållna och häktade resurskrävande samt innebär alltid en säkerhetsrisk. Deltagande vid förhandling via videolänk vore bra. På grund av mycket hög beläggning råder ofta platsbrist vilket innebär att häktade får inhysas i arrestlokaler i Norrköping, Linköping eller Motala. Arrestlokalerna har lägre standard än häkteslokaler. Åklagarna anser att rätten vid stora härvor med många häktade i ett Linköpingsmål borde kunna åka till Norrköping för omhäktningsförhandling. Även en Linköpingsåklagare borde kunna resa till Norrköping. Tiden vore dock ännu bättre utnyttjad om åklagarna kan närvara vid omhäktningsförhandling via videolänk. Ökad tillgång till videoutrustning på häktena kan även leda till att det blir vanligare att häktade medverkar via video, även om det finns en ovillkorlig rätt till personlig inställelse. Vidare anser man att domaren i högre utsträckning borde kunna avgöra om den häktade har rätt till personlig inställelse vid omhäktningsförhandling. Det ifrågasätts också om inte rätten borde kunna ge åklagarna en månads tid för åtals väckande om man t.ex. vet att ett yttrande från Statens kriminaltekniska laboratorium tar tre veckor. Beträffande omhäktningsförhandlingar kan åklagarna bli bättre på att varsko polisen. Linköpings tingsrätt har ett önskemål om att få ett häkte till Linköping. Tingsrätten har så pass få häktningar att man inte har ansett att det är lönt att schemalägga häktningsförhandlingarna. Man vill inte gärna resa till Norrköping för att hålla förhandling. Videolänk borde kunna utnyttjas i högre utsträckning. Frågan om Norrköpings tingsrätt skall ta även Linköpings tingsrätts häktningsförhandlingar har inte diskuterats. Vid den första häktningsförhandlingen befinner sig den anhållne i polishuset, i nära anslutning till tingsrätten. Norrköpings tingsrätt har i nuläget alltför få häktningar för att det inom ramen för en schemaläggning skall löna sig att ha särskilda häktningsdomare. Om tingsrätten skall handlägga även häktningar i mål från Linköpings tingsrätt blir läget ett annat. I en av DV gjord undersökning hade Norrköpings tingsrätt cirka 325 ordinarie häktningsförhandlingar per år. Häktningsförhandlingar borde i större utsträckning hållas i anslutning till häktet. Åklagare från Linköping kan då vara med via videolänk. Den häktade har rätt att vara personligen närvarande med hänsyn till Europakonventionen. Vid omhäktningsförhandlingar borde video kunna användas för alla inblandade. En trepartskommunikation förespråkas. Samordning av häktningsverksamhet 16 Utredningsarbetet

7.3 Seminarium i Härnösand Källa: Statistiska Centralbyrån Det finns en tingsrätt i Jämtlands län (Östersunds tingsrätt) och två tingsrätter i Västernorrlands län (Ångermanlands tingsrätt, belägen i Härnösand och med kansliort i Örnsköldsvik, samt Sundsvalls tingsrätt). Häktet ligger i Härnösand, f.n. inne i tätorten men det finns planer på att lägga häktet i anslutning till Kriminalvårdsanstalten Saltvik, i utkanten av Härnösand. Åklagarmyndigheten ligger i Umeå men det finns åklagarkammare i Östersund och i Sundsvall. Samtliga tingsrätter håller jourhäktningsförhandlingar på polishuset i Härnösand. 7.3.1 Västernorrlands län Sundsvalls tingsrätt, Åklagarmyndigheten i Sundsvall och Polismyndigheten i Västernorrlands län vill ha ett häkte i Sundsvall. I dagsläget har polisen och Häktet Härnösand lokaler i samma hus. Polisen har uppgett att de erbjudit kriminalvården ett 30-tal arrester för att av dessa skapa en häktesfilial i Sundsvall samt att det vore bra om kriminalvården kunde ta ansvar även för anhållna och andra frihetsberövade utöver de häktade. Polisen kommer framöver att få viss videoutrustning installerad. Kriminalvården har framhållit att små häkten och häktesfilialer är dyra. Det är inte omöjligt att integrera häktes- och arrestplatser, men det måste finnas kriminalvårdsutbildad personal på plats. Åklagarna vill att alla häktningsförhandlingar skall hållas i Sundsvall. Det går åt mycket tid för åklagarna att resa till Härnösand och till Örnsköldsvik. Arbetstiden blir inte effektivt utnyttjad. Häkte eller häktesfilial bör finnas i Sundsvall. Det har hänt att åklagarna har fått häva anhållningsbeslut efter det att tingsrätten satt ut häktningsförhandlingar i Örnsköldsvik och åklagarna inte har haft personal att skicka dit. Video bör användas i högre utsträckning, framförallt vid omhäktningsförhandlingar. Det finns videoutrustning på alla åklagarkammare i Norrland. Försöksverksamheten med videokonferens bör permanentas. Om en öppnare forumregel införs är det angeläget att Sundsvalls tingsrätt blir häktningsdomstol. Samordning av häktningsverksamhet 17 Utredningsarbetet

Sundsvalls tingsrätt är villig att ta över även Ångermanlands tingsrätts häktningar. I Sundsvall finns en gång mellan polishuset och tingsrätten. Det saknas därför behov av en häktningsförhandlingssal i polishuset. Den inledande häktningsförhandlingen bör inte hållas per video. Däremot kan omhäktningsförhandlingar mycket väl hållas via videolänk. Ångermanlands tingsrätt är positiv till att hålla alla regionens häktningsförhandlingar vid det nya häktet i Saltvik om det byggs en häktningsförhandlingssal där. Tingsrätten har idag inga större praktiska problem med häktningsförhandlingarna. 7.3.2 Jämtlands län Östersunds tingsrätt, Åklagarkammaren i Östersund och Polismyndigheten i Jämtlands län vill ha ett häkte i Östersund. Polisen har pekat på att man inte kan hålla förhör i lika stor utsträckning när personen sitter häktad 25 mil bort. Utredningarna blir sämre. Polisen utför alltför många transporter i dag (även åt kriminalvården). Åklagarna har anfört att utredningarna fördröjs, med längre häktningstider till följd, eftersom polis och försvarare måste boka upp hela dagar för att åka till Härnösand och hålla förhör. En ändrad forumregel, där endast en tingsrätt skall ta regionens häktningsförhandlingar, medför problem beträffande transporterna. Frågan blir då om polisen i Östersund skall transportera en anhållen till häktningsförhandling i Härnösand. Vinst kan möjligen uppnås vid omhäktningsförhandlingar men det kan i sådana fall vara svårt att engagera någon annan åklagare på häktesorten. Det vore bra om åklagarna kunde närvara per video. För det fall åklagaren måste resa till häktningsförhandling i östersundsområdet överväger nackdelarna stort. Östersunds tingsrätt har anfört att avståndet till Härnösand är ett problem. Vid omhäktningsförhandlingar måste den häktade transporteras långa sträckor. Samarbetet med polisen, transporttjänst och häktet fungerar dock utmärkt. Förvaring av häktade vid förhandling i tingshuset fungerar emellertid inte så bra. Det finns i nuläget bara plats för en häktad. Man har behov av tre platser. BRU:s förslag reglerar inte vem som skall fatta beslutet om att leja ut omhäktningsförhandlingar. En öppen forumregel måste innehålla en tydlig reglering beträffande vem som beslutar. Omhäktningsförhandlingar bör hållas av den domstol som har målet och av den domare som är insatt i detsamma. Det har funnits en diskussion om att samordna frivård, häkte, polisarrest, rättspsykiatrisk avdelning och en säkerhetssal i Östersund. Detta vore mycket bra. Tingsrätten har önskemål att få tillbaka häktet i Östersund eller åtminstone få en häktesfilial. Omhäktningsförhandlingar borde kunna hållas per video. Däremot inte den inledande häktningsförhandlingen. Samordning av häktningsverksamhet 18 Utredningsarbetet