Europaparlamentet 2014-2019 Utskottet för rättsliga frågor 30.5.2016 MOTIVERAT YTTRANDE FRÅN ETT NATIONELLT PARLAMENT ÖVER SUBSIDIARITETSPRINCIPEN Ärende: Motiverat yttrande från den rumänska deputeradekammaren över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (COM(2016)0128 C8-0114/2016 2016/0070(COD)) Enligt artikel 6 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna får de nationella parlamenten, inom åtta veckor från den dag då ett utkast till lagstiftningsakt översänds, till Europaparlamentets talman och rådets och kommissionens ordförande lämna ett motiverat yttrande med skälen till att de anser att det aktuella utkastet inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Den rumänska deputeradekammaren har sänt bifogade motiverade yttrande över förslaget till ovannämnda direktiv. Enligt Europaparlamentets arbetsordning har utskottet för rättsliga frågor ansvar för att subsidiaritetsprincipen respekteras. NP\1096336.doc PE583.982v01-00 Förenade i mångfalden
BILAGA RUMÄNIENS PARLAMENT DEPUTERADEKAMMAREN BESLUT om antagande av det motiverade yttrande över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster COM(2016)0128 Enligt artiklarna 67 och 148 i den rumänska konstitutionen (i dess ändrade lydelse), lag 373/2013 om samarbete mellan parlamentet och regeringen om EU-frågor och artiklarna 160 185 i arbetsordningen för deputeradekammaren (i dess ändrade lydelse), har deputeradekammaren antagit följande beslut. Enda artikel Med beaktande av motiverat yttrande nr 4 c 19/371 som antogs av utskottet för Europafrågor vid dess möte den 5 april 2016, uttrycker deputeradekammaren följande: 1. Deputeradekammaren konstaterar att de villkor som anges i fördragen för parlamentets kontroll av subsidiaritet är uppfyllda i detta fall, eftersom det är ett lagförslag för vilket Europeiska unionen inte har exklusiv behörighet enligt artiklarna 4.1 och 5.2 i EU-fördraget och artikel 2.6 EUF-fördraget. 2. Deputeradekammaren noterar de uppenbara gränsöverskridande aspekterna, vilka motiverar åtgärder på EU-nivå för att uppnå de önskade målen om de verkligen är i linje med de värderingar och principer som uttrycks i EU-fördragen och med de stora politiska åtaganden som gjorts av medlemsstaterna för att uppnå ekonomisk och social konvergens i hela unionen. 3. Deputeradekammaren konstaterar att en sund och välgrundad argumentation förs, baserat på de otillräckliga nationella åtgärderna, men att mervärdeskriteriet är ett mycket mindre övertygande argument i detta fall. 4. Deputeradekammaren konstaterar att den rättsliga grunden för förslaget inte överensstämmer helt med innehållet i bestämmelserna, eftersom ändringarna grundar sig på artiklarna 56 och 59 i EUF-fördraget, som syftar till att undanröja inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom unionen som åtnjuts av medborgare från en medlemsstat som är bosatta i en annan, medan själva förslaget avser, åtminstone i andemening, skydd för arbetstagare. 5. Deputeradekammaren anser att eventuella ändringar måste vara i linje med artikel 56 i EUF-fördraget, vilken kräver avlägsnande av eventuella bestämmelser som kan medföra begränsningar för eller göra det mindre attraktivt att driva verksamheter som drivs av tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat än den i vilken tjänsterna PE583.982v01-00 2/6 NP\1096336.doc
tillhandahålls. Detsamma gäller om de ifrågavarande bestämmelserna tillämpas på ett ickediskriminerande sätt gentemot såväl nationella tjänsteleverantörer och tjänsteleverantörer från andra EU-länder. 6. Deputeradekammaren erinrar om domarna från EU-domstolen med innebörden att skyddet för arbetstagare är ett övergripande mål av allmänt intresse som kan motivera inskränkningar i tillhandahållandet av tjänster, men endast under förutsättning att de utgör ett lämpligt och proportionerligt medel för att uppnå det legitima mål som eftersträvas och inte går utöver vad som krävs för att göra detta. Deputeradekammaren anser att det är nödvändigt att i detta sammanhang först och främst undersöka effekterna av EU-medlemsstaternas införlivande av bestämmelserna i direktiv 2014/67/EU innan eventuella ändringar och/eller tillägg till direktiv 1996/71/EG föreslås mot bakgrund av resultaten. 7. Deputeradekammaren påminner om att enligt den rättspraxis som fastställts av EUdomstolen innebär diskriminering olika behandling av personer i jämförbara situationer, medan situationen i detta fall för utstationerade arbetstagare inte är densamma som för lokala arbetstagare. Deputeradekammaren påpekar att löneskillnader mellan lokala och utstationerade arbetstagare av denna anledning inte kan anses vara diskriminering; 8. Deputeradekammaren påminner om att utstationerade arbetstagare endast utgör 13 % av det totala antalet mobila arbetstagare och att de flesta av dem utstationeras lagligt. Deputeradekammaren konstaterar att utstationerade arbetstagare från länder med löner under unionens genomsnitt endast utgör 0,3 % av den totala arbetskraften och att utstationerade arbetstagare från låglöneländer inte utgör mer än 50 % av den totala utstationeringen. Deputeradekammaren uttrycker allvarliga farhågor när det gäller de argument som framförts av kommissionen angående behovet av regleringsåtgärder och därmed när det gäller mervärde. 9. Deputeradekammaren påpekar att de nuvarande bestämmelserna i direktiv 96/71/EG om minimilöner redan utgör en ram för att garantera rättvis konkurrens mellan arbetsgivare som utstationerar arbetstagare och andra leverantörer i värdlandet. Deputeradekammaren anser att de skillnader som uppstår på grund av bonusar, ersättningar, löneökningar osv. inte är så stora att de motiverar regleringsåtgärder från kommissionen som resulterar i underskott när det gäller mervärde. 10. Deputeradekammaren konstaterar att kommissionen, samtidigt som den hänvisar till artikel 31 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken varje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden, till begränsning av den maximala arbetstiden samt till dygns- och veckovila, ignorerar bestämmelserna i artikel 15 i stadgan om fritt yrkesval och rätten att arbeta. Deputeradekammaren påpekar att arbetstagare är oförmögna att utöva sina rättigheter enligt artikel 15, eftersom de faktiskt inte tillåts att ta emot en viss betalning för utförda tjänster. 11. Deputeradekammaren konstaterar att artiklarna 2 och 5 i protokoll (nr 2) om tillämpning NP\1096336.doc 3/6 PE583.982v01-00
av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som kräver att kommissionen ska hålla omfattande samråd med berörda parter, ta hänsyn till den regionala och lokala dimensionen av de rekommenderade åtgärderna och underbygga sina påståenden om förenlighet med subsidiaritetsprincipen med kvalitativa och kvantitativa indikatorer, inte respekteras fullt ut. Deputeradekammaren konstaterar i detta sammanhang att konsekvensbedömningen i sig visar att det saknas tillräckliga och jämförbara statistiska uppgifter om många av förslagen, såsom antalet utstationerade arbetstagare i över 24 månader eller de föreslagna åtgärderna för underentreprenörer, och att endast inlämnade uppskattningar har lämnats in. Deputeradekammaren konstaterar att konsekvensbedömningen inte visar att det föreligger ett utbrett fenomen som kräver åtgärder på EU-nivå. Deputeradekammaren är förvånad över att kommissionen hittills underlåtit att svara på upprepade uppmaningar från de europeiska arbetsmarknadsparterna om att höras innan förslaget antas. Deputeradekammaren konstaterar att man i konsekvensbedömningsrapporten medger att det finns en möjlighet att förslaget skulle ha negativa effekter, exempelvis förlust av tjänstekontrakt som påverkar leverantörer i länder med låga lönenivåer eller en generell ökning av kostnaderna för gränsöverskridande tjänster, men samtidigt beaktas inte ärendet i detalj och den innehåller inte någon djupgående analys av de ekonomiska konsekvenserna för EU:s inre marknad. Deputeradekammaren konstaterar att konsekvensbedömningen inte innehåller någon hänvisning till ytterligare kostnader för transport, boende, tillhandahållande av information om tillämpliga regler, översättningstjänster osv. som tjänsteleverantörer ådrar sig genom att utstationera arbetstagare. Deputeradekammaren konstaterar att även om konsekvensbedömningen erkänner avsikten att säkerställa lika behandling av utstationerade och inhemska arbetstagare och se till att utstationerade arbetstagare behandlas i värdmedlemsstaten såsom arbetstagare som utövar sin rätt till fri rörlighet enligt artikel 45 i EUF-fördrag, förklaras inte i detalj hur dessa ändringar kommer att påverka bestämmelserna i förordning (EU) nr 492/2011 om arbetskraftens fria rörlighet eller direktiv 2014/54/EU om åtgärder som underlättar utövandet av arbetstagares rättigheter i detta sammanhang, och inte heller förklaras det hur jämställdhet mellan utstationerade arbetstagare och inhemska arbetstagare kan uppnås om de utstationerade arbetstagarna medvetet nekas vissa ekonomiska rättigheter. 12. Deputeradekammaren konstaterar att medlemsstaterna enligt gällande bestämmelser kan vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att utstationerade tillfälligt anställda behandlas på samma sätt som inhemska visstidsanställda. Deputeradekammaren konstaterar att enligt konsekvensbedömningsrapporten har 15 medlemsstater hittills beslutat att använda sig av denna möjlighet och anser därför att ändringar av EU:s bestämmelser på detta område varken är motiverade eller nödvändiga. 13. Deputeradekammaren anser att de nya reglerna om underentreprenörskap kommer att leda till användning av kollektivavtal som inte uppfyller kriterierna för allmän giltighet. Kollektivavtal som inte förklarats ha allmän giltighet kan också vara nödvändiga i PE583.982v01-00 4/6 NP\1096336.doc
medlemsstater som redan har tillkännagivit antagande av kollektivavtal med allmän giltighet. Deputeradekammaren anser därför att EU:s insatser för att utvidga tillämpningsområdet för det föreslagna direktivet varken är motiverade eller nödvändiga. 14. Deputeradekammaren påminner om att värdmedlemsstaterna för närvarande, när det gäller den obligatoriska tillämpningen av de allmänna reglerna på bemanningsföretagens tillfälliga utstationeringar, har rätt att ålägga bemanningsföretag från andra medlemsstater samma regler som de som gäller för sådana företag på deras eget territorium, vilket innebär att effekten av förslaget är oklar och att den eventuellt inte är lämplig. 15. Deputeradekammaren konstaterar att medlemsstaterna i enlighet med direktiv 96/71/EG för närvarande har rätt att utvidga tillämpningsområdet för kollektivavtal eller skiljedomar som har förklarats ha allmän giltighet till alla sektorer. Konsekvensbedömningsrapporten visar att endast fyra medlemsstater har valt att inte använda sig av denna möjlighet. Deputeradekammaren anser att det därför inte är nödvändigt att införa ett sådant krav på EUnivå. 16. Deputeradekammaren påpekar att ersättningen av hänvisningen till minimilön med en hänvisning till lön kan orsaka rättslig osäkerhet, eftersom det är ett begrepp som kan tolkas brett och det är oklart om lön avser de belopp som arbetstagarna har rätt till eller belopp som ska betalas av leverantörer från andra medlemsstater och som är i linje med löneskalor som gäller i värdlandet; Deputeradekammaren anser att den tidigare tolkningen inte tar full hänsyn till resultaten av konsekvensbedömningen och relevant rättspraxis som fastställts av EU-domstolen, medan den senare ger upphov till problem i de fall där lagstiftningen i värdlandet kräver att leverantörer uppfyller andra krav när det gäller belopp som anses vara lön. Deputeradekammaren är bekymrad över att detta skulle skapa skillnader mellan medlemsstaterna, med tanke på att varje medlemsstat skulle behöva tillhandahålla sin egen rättsliga definition av karaktären och sammansättningen av sådan lön. Deputeradekammaren konstaterar att grunden för beräkningen av avgifter, skatter och sociala avgifter som ska betalas av arbetsgivare som utstationerar arbetstagare i andra medlemsstater inte är tillräckligt tydlig. 17. Deputeradekammaren anser avslutningsvis att förslagen, om de antas av kommissionen, skulle skapa hinder för friheten att tillhandahålla tjänster för arbetskraftens rörlighet. 18. Deputeradekammaren understryker att de kommentarer och reservationer som finns i yttrandet som antogs efter en fördjupad analys kompletterar detta motiverade yttrande. 19. Deputeradekammaren anser att förslaget till direktiv saknar tillräckligt mervärde och därför inte är i linje med subsidiaritetsprincipen när det gäller reglering. Detta beslut antogs av deputeradekammaren vid sammanträdet den 13 april 2016, i enlighet med artikel 76.2 i Rumäniens konstitution (i dess ändrade lydelse). NP\1096336.doc 5/6 PE583.982v01-00
Talman Deputeradekammaren Valariu Stefan Zgonea Bukarest, den 13 april 2016 Nr 38 PE583.982v01-00 6/6 NP\1096336.doc