livet i Purkijaur under 1900-talets första hälft

livet i Purkijaur under 1900-talets första hälft 1

2

livet i Purkijaur under 1900-talets första hälft Berättelser byggda på intervjuer Min tid. Från sex till sexton år, då jag började arbeta med de vuxna, fick ansvar för hästar, kor och får, och lärde mig väva och laga mat. Jag levde i en brytningstid. Gustavsson, född 1923 Vid pennan GUN HOFGAARD 3

Tecknare: Gun Hofgaard Omslag: Gun Hofgaard, Pär Domeij Fotografer: Gustavsson, Västerås Gun Hofgaard, Purkijaur Anders Håkansson, Dragnäs Stefan Lindbäck, Purkijaur Gun Mannberg, Årrenjarka Sven Viktor Sigfrid Nyström (Född 1911, död 1985, kallades Lill-Sven. Han bodde i Skabram, var fotograf, musiker och konstnär, och reparerade cyklar, symaskiner mm.) Helen Swartling, Island Ludvig Wästfelt, Jokkmokk Fotograf namnges vid var bild, när ingen fotograf anges, saknas säker uppgift om fotograf. Ekonomiskt stöd för bokprojektet har jag fått från KUPP Kultur- och upplevelseutveckling i Jokkmokk, Jokkmokks Allmänningskogar, Sparbanken Nords Kultur- och Idrottsstiftelse, Stiftelsen Konung Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur, Norrbottens Läns Landsting, ABF och Vuxenskolan i Jokkkmokk. Grafisk form: ByaTryck AB Tryck: Books on Demand International AB, Visby Beställning: Boken beställs via www.ge-hofgaard.se Gun Hofgaard 2011 Förlag GE HOFGAARD isbn 91-975781-1-8 4

Innehåll Förord 9 Tankar om Linné och Purkijaur 11 Berättarna och ett litet persongalleri 13 Berättarna 14 Märta Tängman 14 Harald Nilsson 14 Siri Nilsson 14 Henning Nilsson 15 Gunnar Johansson 15 Syster Qvarfordt 15 Gustavsson 16 Ivar Länta 16 Helge Andersson 16 Lars Pirak 17 Rune Nilsson 17 Ingvar Karlsson 17 Arne Forsman 18 Litet persongalleri 19 Emma och Leonard Fjällström 21 Beda Kvickström 22 Isak Holmkvist 22 Pärla-Gustav 22 Anders Andersson 22 Evangelisten Antonsson 23 Eva Svanström 23 Purkijaur i korta glimtar genom historien 24 Uppgifter om Purkijaur från berättarna och nämnda publikationer 26 Kor och mjölk 31 Strö under 32 Skogsbete, fäbodplatser och hagar 33 Kostigen 34 Gå med ko till tjuren 34 Ta vara på mjölk 35 Filet och smöret 36 Ost 37 Det blev tyst 37 Jokkmokks Allmänning 38 Slåtter, hässjor och bete 40 Gå på änge 40 Vallhö och havre och perlusker 43 Städja getingar 44 Löv till får 44 Köra hem hö på vintern 45 Trampar för häst 46 Hässjor och skylar 46 Snes och skyl 46 Myrhöhässja 47 Vallhöhässja 48 Hässja med tråd 48 Lövhässja 48 Torvhässja 48 Säd för bröd och foder 51 Hushållningssällskapet 53 Kvarnar, mjöl och bröd 54 Kvarnar 54 Bagerskor och bagarstugor 55 Storbak och andra bak 55 Tunnbröd 56 Tyllbröd, tylla 56 Framugnsbröd 56 Mjukkakor 57 Hårdkakor, knäckkakor 57 Blodbröd 57 Potatisbröd 57 Kolbullar 57 Hastbullar 57 Gröt 57 Pull, pull, pull 60 Sjöfågelägg 61 Fisk och fiske 63 Olika redskap för olika fiskar under olika årstider 65 Racka ut nät, och annat fiske 66 Ut och dra nötter 68 Sjövarp 70 Landvarp 71 Ut och isnöta 72 Notminnen 72 Mört och riktig stek 73 Pärlfiske 75 Potatis och rovor 79 Gödsel, rena guldet 82 Vilda bär och trädgårdar 84 Vilda och tama bär 84 Johannas trädgård 86 Frukt 86 Slakt, kött och konservering 88 Hushållsgris 89 Ta tillvara och tillreda 89 Blod 89 Märgben och andra ben 90 Lever, lunga och hjärta 90 Renklövar och grisfötter 90 Älv-, kalv-, gris- och renhuvud, och tunga 90 Fågelsoppa och harstek 90 Torrkött 90 Korv och köttbullar 91 Lagring och konservglas 91 Kocka. Laga mat inne och ute 94 Vilt, jakt och hundar 98 Mindre djur och fågel 99 Älgjakt 101 Rex och andra hundar 102 Vargjakt på Purkisjön 103 Får, ull och kläder 105 Karda, spinna, stampa, sticka, virka, sy, garva, stoppa, väva 106 De äldre kunde 108 Dun, hö och hår 110 Skohö 110 Skor och stövlar 111 Städat, rent och fint, inne och ute 113 Fint inne för vardag och helg 114 Städning, det var noga 114 Disk 115 Lut, rysstvål, såpa och Tvätta-Lätt 117 Storbyk 118 5

Verktyg, redskap och maskiner 121 Kontar, rivren och ryggsäckar 122 Från hästredskap till traktordito 123 Man måste vara framför 123 Handverktyg för husbygge i Runes uthus 2003 124 Ved, eld, vatten och el 127 Torrfura gav hemsk rök 127 Arbetsljus och el 129 Is och vatten 129 Simma eller drunkna 131 Putte var skackelill 132 Nicke grävde brunn 132 Hästar 134 Hästbete i Tapmuk 135 Man ska prata med en häst 136 Köra ner en häst 139 Skogsarbetar- och flottarminnen 141 Örvikstiden 141 Skogsarbetarminnen 141 Hon kallades Mattias 135 Flottarminnen 136 Onaturligt mycket timmer 137 Tegel, kvarts, kol och tjära 138 Tegelbränning i Purkijaur 138 Kvartsbrott ovanför Lerudden 139 Kolning i Kåivo 139 Tjärdal i Norrstrand 140 Flytta med årstiderna 149 Nu kom lappan 150 Familjegrupper som for förbi Purkijaure 150 Tattare, luffare och nasare 151 Båtleder, stigar och vägar, gästgiveri och kiosker 152 Kvikkjokksleden 152 Stigar, cykelstigar, båtleder och vintervägar, färjor och broar 154 Gästgiveri och kiosker 155 Kungsbrevet 156 Bara att sticka därifrån 158 Post, tidningar, telefon och radio 161 Postgång 161 Tidningar 162 Telefonväxel 162 Radio 162 Vila, ta paus, festa och leka 163 Pula i snö och andra lekar 164 På tro och loven 166 Lördagen den 6 oktober 1906 166 Födelsedagar, helger och kalas 167 Jokkmokks vintermarknad 170 Nordenskiöldsloppet 1884 170 Droger 170 Sprit 170 Tugga kalmus och röka kritpipa 171 Kaffebönor, surr och socker 172 Skolan i Purkijaur 173 Skolminnen 175 Skolstriden 176 Från barnsäng till dödsbädd 178 Småbarn 178 Dela med sig 179 Hjälpa till och ta ansvar tidigt 180 Saras dans 181 Ren, fin och fri från löss 182 Mygg, löss och skabb 183 Inte var det att fara till doktorn 184 Städja blod 184 Kråkhacka, ros, sot, skrofler och andra plågor 185 Undantagsgummor och sockenhjon 186 Mobiliseringsminnen 187 Syner, småfolk och varsel 188 Döden 188 Liktransporten från Östra Randijaur 189 Lerudden, Rájrrenjárgga 191 Gårdens korta historia i glimtar 192 Byggnaderna på gården 193 Bagarstugan 193 Storbyggningen 194 Sommarlagårn 196 Gamla lagårn 197 Kornbodan 197 Nya lagårn 197 Dass 198 Vedbodan 198 Vagnsbodan 198 Matbodan 198 Röladan 199 Isbodan 199 Tegelladan redskapsbodan 199 Smedjan 199 Rökkåtan 199 Sågen 199 Båthuset med brygga och isbrytare 200 Båtverkstaden 200 Byggnader på Drölan och andra byggnader 201 Stuga och sommarlagård 201 Två lador 202 Lada på Kattisvikholmen 202 Kojor 202 Ort- och platsnamn i och runt Purkijaure 203 Porki jaur, Purkia träsk, Päerki Jauri, Purckjaur, pocke Jaurij, PirkenJauri, Prucken- Jauri, Burkaure, Burgávrre, Purkijaur 204 Platser i och nära Purkijaure 208 Uttryck och ordlista 211 Ordlista 213 Litteratur 220 Tack 222 6

Till barnen som lekt och barnen som springer längs Purkijaures stränder. Till norrskenet och fiskens yngelplatser midnattsolen och slåttermyrarna kvinnornas strävan och männens kamp. 7

8

Förord Jag föddes 1953 i Värmland och har växt upp, och arbetat i ett jord- och skogsbruk med hög grad av självhushållning. Under några år, efter en grundläggande jordbruksutbildning, arrenderade jag mina föräldrars jordbruk med djurskötsel, odling av vall, foder- och brödsäd, grönsaksodling och biodling. Efter min flytt till Jokkmokk 1986, har jag främst varit verksam som konstnär och konsthantverkare. Mina erfarenheter som bonde har varit en god hjälp i mötet med berättarna. Den här boken belyser livet i byn Purkijaur under första hälften av 1900-talet, med de förutsättningar som naturen runt Purkijaure givit. Andra förutsättningar var ett utvecklat samarbete inom familjen och även i hög grad familjerna emellan, arbetsglädjen, att veta vad man själv var bra på, och tryggheten i att känna till vad alla gjorde, att ha överblick. Jag är fascinerad av all den kunskap och alla de tekniker man behärskade inom bytesekonomin, och naturahushållet med djurhållning, odling, fiske, jakt och skogsbruk. Men nästan alla dessa metoder och tillvägagånssätt slutade man med under den här tiden. Boken bygger på nedtecknade intervjuer, samtal, några inspelningar samt brevväxlingar, och texten kompletteras av äldre foton och mina illustrationer. Varje kapitel inleds med en ruta med mina egna ord. All text som står innanför är direkta citat från berättarna eller ur skrifter. Övrig text är referat, där jag återgett innehållet och försökt bevara personens sätt att uttrycka sig, och dialekten präglar stavningen av vissa ord. Citerade källor och berättarna, namngivna med förnamn, står före respektive text. Text som står inom ( ) är min kommentar, förklaring eller sidohänvisning för att ge större förståelse. En del kapitel avslutas med faktarutor som förklarar ord och termer. Det är andra världskriget som åsyftas med kriget, krigsåren. Uppgifter om platser och platsnamn, kartor och ordlista finns i slutet av boken. Gun Hofgaard Purkijaur, juni 2011 9

10 Kvanne har använts som medicin, grönsak, tobak, flöjt och bränsle. Fáddno är lulesamiska namnet för hela örten innan blomning, fáddnopipa görs av ihåliga stjälkar. Första bladknoppen på våren kallas biellne, båsskå är blomstängeln, stängel med utslagen blomma heter barekbåsskå. Knoppen heter båskåoajvve och övermogen blomstängel kallas dávtakbåsskå. Saften i blad och stängel har besk smak, baska. Rotstocken som man gör medicin av kallas urtas. Bitar av torkad rot, fàddnorot, tuggades som medicin, hölls för att vara vitaminrik och hälsosam.

Tankar om Linné och Purkijaur Han kom över sjöarna, han hade redan gjort närmare två månader på vägarna, på stigarna eller i båt. Han var Carolus Linnaeus, vanligen kallad Carl von Linné, den tjugofemårige studenten som från Jokkmokk nådde Purkijaur. Och han var på sin lappländska resa sommaren 1732. Purkijaur fick därmed ett långväga besök. Vi i nutid som firar trehundraårsminnet av hans födelse 1707 kan fråga oss, vad berättar stora världen och det lokala samhället om det mötet? Den unge Linné var utsänd av Vetenskapssociteten för att enligt tidens anda söka efter nyttigheter, vare sig det gällde nya mineralförekomster, odlingsvärda sädesslag eller bot mot boskapssjuka. Och detta med tidens anda är inte minst viktigt. Karl XII hade stupat på sitt norska fälttåg 1718 vilket markerar slutet på det svenska stormaktsväldet. Nu gällde inte längre det gamla storvulna utan istället att förkovra landet, att främja odling och (dåtida) industri vilket snarast motsvarade en form av hantverk. Att beskriva ätbar kvanne är därför en liten lustig detalj i ett mycket större sammanhang. Som sagt: vår resenär kom 30 juni, eller med vår nuvarande tideräkning 11 juli, till Purkijaur. Han noterar nyttigheter, och vid sidan av detta även blommor. Det kan vara lika med att granskogen skyddade mot nattfrost samt att där växte Kung Karls spira och kärrspira. Vad tyckte ortens nybyggare Erik Johansson om en sådan notis? På en punkt bör han ha nickat igenkännande eftersom han själv hade sagt att höstfrosten på den här ön inte tog de små kornodlingarna. Men hur mycket tänkte han på Kung Karls spira och kärrspira? Nybyggarens syn var måhända den sedvanliga i det äldre bondesamhället. Man hade namn på växter som kom till nytta medan allt annat var gräs eller ogräs eller kanske blommor. Om den ståtliga spiran uppkallad efter Karl XI och Karl XII var värd att notera för Linné så utgjorde den förmodligen en blomma bland många andra för Erik Johansson. Så kan vi växla mellan resenären Linné och den skäligen anonyme nybyggaren. För egen del och i nutid kan nämnas en av mina första skrivupplevelser som museianställd i Norrbotten. Vi skulle studera kulturlivet i Jokkmokks kommun ur olika synvinklar. Min uppgift blev att ta mig an det kommunala biblioteket med dess olika enheter. Tendensen var klar, antalet nyanskaffade böcker i biblioteket samvarierade med utlånen. Men även en annan sak såg man. Under älgjakten reducerades boklånen i likhet med att en del lokala industrier fick stänga eftersom så många anställda tog semester eller bara stannade hemma. Vad har nu detta med Linné att göra? Älgjakt är nutidens sätt att tillgodogöra sig naturens nyttigheter likt vad Linné hade i uppdrag att utforska, och då på hans grundtema, nämligen Naturens storhet. Detta senare innebar allt från växternas klassificering till nyttan av att äta kvanne. Och slutligen visar älgjägarnas frikoppling från det moderna inrutade arbetslivet att självhushållet är nära i mentalt avseende. Det var skillnad mellan centrala påbud och utkantsamhällets livsform redan på 1700-talet. Det finns fortfarande liknande särdrag, trots att vi upplever oss så moderna och genomorganiserade. Gun Hofgaard beskriver sin egen by med alla dess facetter. Och dessutom är hennes tema bildlikt talat tiden från just Linné till dagens älgjaktsveckor. Mina korta funderingar över Linné och nutid, över centrum och periferi, kan vara en påminnelse om att även byn Purkijaur ingår i det nationella och världsomfattande Linnéfirande som vi just nu upplever har börjat. Gammelstad en marsvecka anno 2007 Kjell Lundholm 11

12

Berättarna och ett litet persongalleri I detta kapitel presenterar jag berättarna och några personer till som omnämns flera gånger längre fram i texten. År 1997 intervjuade jag Henning Nilsson första gången. Han bodde då kvar i sitt barndomshem i Lerudden, som ligger på andra sidan sjön Purkijaure sett från mitt hem i Norrstrand. Efter honom har jag fortsatt intervjua äldre Purkijaurbor angående livet runt sjön, om hushållet, jordbruket och husdjuren, om fisket och jakten, om skola och kommunikationer. Berättarna har imponerat många gånger, som när de kunnat räkna upp namn, födelseordning, vem var och en gifte sig med, vart de flyttade och hur och när de dog. Och det i syskongrupper med över tio barn! Jag har fått detaljerade beskrivningar och färgstarka berättelser, och de har visat stort tålamod med mig och mina återkommande frågor. De har även generöst letat fram och lånat ut bilder. Och inte minst, bjudit på kaffe när min hjärna och penna blivit trött och matt! Under några år brevväxlade jag med Gustavsson, syster till Henning Nilsson. Så här skrev hon i ett av breven: Här får du svar på dina frågor. Du må tro det väcker många minnen från långt försvunna dar. Jag hör mammas och pappas röster från lillkammaren, jag låg ju i kökssoffan. De låg där inne och gick igenom vad de gjort under dagen och vad som skulle göras, det är nog därför jag minns allt. Jag var ju mycket ensam som liten och tyckte det var en upplevelse när det kom folk. Jag var nyfiken och ville lyssna. 13

Berättarna Märta Tängman Märta föddes 1909 i Forshällan. Hennes föräldrar var Maria, född Persson från Högträsk, och Anton Hansson från Saskam. När Märta var ett år, flyttade de två kilometer nedströms Purkijaurforsen till Dragnäs. Hon gick tre terminer i skolan i Dragnäs och en av hennes skolkamrater var Harald Nilsson, vars familj drev gästgiveriet i Junkarhällan under den tiden. Märta arbetade som kocka i skogen och för Vattenfall, och vid vägbyggen. Hon var gift två gånger och bodde i Dragnäs ända fram till sin död 2005. Harald Nilsson Märta Tängman, Dragnäs 1991. Nils Harald Nilsson föddes 1911 i Västigården på Holmen. Hans föräldrar var Eva Karolina, född Eriksson från Holmen, och Nils Olof Nilsson. Han kom till Purkijaur från Bodentrakten för att arbeta i skogen efter en stor stormfällning 1897. Harald hade sju syskon. De äldre hette Ebba Karolina, Maria Ullrika, Nanny, och Ellen som dog när hon var liten. De yngre var Klas, Syster och Bror som även han dog liten. Haralds familj bodde i Junkarhällan och hade hand om gästgiveriet från 1919 till 1924, därefter flyttade de tillbaka till Holmen. Harald gick första terminen i skolan i Purkijaur, och sen sex vårterminer i Dragnäs. Han arbetade, förutom i jordbruket, i skogen och i flottningen. Han var inkallad flera månader varje år under kriget. Harald gifte sig 1933 med Siri Persson, från Norrstrand, Purkijaur. Från 1963 arbetade han på Jokkmokks spånskivefabrik vid en barkmaskin, och som truckförare. År 1968 skadades han i en arbetsplatsolycka och gick sen sjukskriven till sin pensionering 1971. Harald dog 2003. Siri Nilsson Siri Anna Margareta föddes 1912 i Norrstrand. Hennes föräldrar var Anna Ulrika Nilsson från Nygården på Holmen och Erik Olof Persson född i Årrenjarka. Han kom till Purkijaur som dräng. Siris älsta bror hette Bertil och dog i hjärnhinneinflamation när han var nio år. Hennes yngre bröder var Rudolf, och Bror som bara blev sex månader gammal. Siri hade spanska sjukan 1917. Hon gick sex vårterminer i skolan i Purkijaur, arbetade sen i lagårdar och som Harald Nilsson, i sitt kök i Norrstrand 1999. Siri Nilsson, i sitt kök i Norrstrand 1999. 14

jungfru i Purkijaur. Siri och Harald Nilsson från Purkijaurholmen, var fästfolk i tonåren och fick en dotter. De gifte sig 1933 och fick två söner. Siri bodde hela sitt liv på sin föräldragård i Norrstrand, som hon tog över tillsammans med Harald. Hon arbetade med barn, hushåll, djur och jordbruk. Siri dog 2003. Henning Nilsson, i Lerudden 1997. Henning Nilsson Henning föddes 1914 i Lerudden, Purkijaur. Hans föräldrar, Johanna Nilsson och Johan Nilsson, född Mattsson, kom båda från Holmen. Henning hade två äldre systrar, Anna och Edit, och en yngre syster,. Anna bosatte sig på gården Brändön i Purkijaur och Edit i Jokkmokk. Gården plus en del skog skrevs över på Henning när han var fyra år. Han gick sex år i skolan i Purkijaur. Direkt efter skolan började han driva gården tillsammans med sina föräldrar. Han gifte sig 1940 med Beda Spets från svenska Pello, de fick två barn och skilde sig 1951. Henning arbetade på gården, i skogen, i flottningen och en kort period på sågen i Jokkmokk. År 1998 flyttade han till Jokkmokk, och några månader därefter dog han. Gunnar Johansson Gunnar föddes 1916 i Jokkmokk. Hans föräldrar var Alma och Olof Johansson, hon kom från Brändön och han från Västerbotten. När Gunnar var ett år flyttade familjen till Granholmen i Purkijaure. Han växte upp tillsammans med en adopterad flicka, Edit. Familjen hade tre kor, runt nio får, upp till tio hönor, en häst, en gråhund och något år en gris. Gunnar gick i skolan på Holmen och arbetade några år i skogen. Han utbildade sig senare till bilmekaniker i Skövde och bosatte sig där. Gunnar Johansson. År 1939 flyttade han tillbaka till Jokkmokk och gifte sig. Han arbetade i skogen och i flottningen. Han köpte Norrbottens Svets i Jokkmokk 1950 och byggde ett hus, vid sin pensionering sålde han firman. Han bodde på Granholmen under somrarna, fram till dess han sålde gården 2005. Gunnar dog 2006. Syster Qvarfordt Syster föddes 1918 på Holmen och är yngre syster till Harald Nilsson. Hon gick i skolan på Holmen, därefter i fortsättningsskolan i Vaikijaur. Sommaren därpå arbetade hon på Nya Kafét i Jokkmokk och gick sen hushållningsskola i Jokkmokk. Syster fick en son som togs omhand av hennes storasyster Ebba i Mårkan, Purkijaur. När Syster var 22 år började hon arbeta på ett hotell i Boden. Hon har därefter haft hotellanställningar i Uppsala, Stockholm och Göteborg. Hon gifte sig 1943 och bodde i Småland där hon arbetade på en syfabrik. Därefter kom hon till Tobaksmonopolet i Nässjö, stod i en affär i Nynäshamn, var sjukvårdsbiträde, arbetade i ett tvätteri och sist arbetade hon som sysselsättningshandledare. Hon bosatte sig med sin man i Huddinge utanför Stockholm. Syster dog 2008. Syster Qvarfordt i sin lägenhet i Huddinge 2003. 15

Gustavsson föddes 1923 i Lerudden, hon är Henning Nilsson yngsta syster. Hon gick sex år i skolan på Holmen. Hon arbetade på gården, både i jordbruket och inom hushållet. Hon flyttade från Jokkmokk när hon var 17 år och arbetade något år som kontrollassistent åt Hushållningssällskapet. Kom så småningom till Örebro och arbetade där på skofabrik och sen i ett hönseri. Senare flyttade hon till Västerås, skötte barn, arbetade inom vården, läste vidare och fick arbete inom socialtjänsten. Hon har varit gift två gånger och har tre barn. Hon bor nu i Västerås med sin andre man, Stig från Vaikijaur. Jag var född i en brytningstid, det började hända saker som förändrade de gamla traditionerna, lustigt nog var det farfar som mest bidrog till att vi aktiverades. Han var ju med gubbar som kartlade ödemarken och fjällvärlden och han insåg att här måste man hänga med i svängarna. Ivar Länta Gustavsson, i Lerudden 1997. Ivar Länta i Alkavagge i Sareks nationalpark 1998. Ivar föddes 1927 under höstflyttningen med renar, hans mor Anna Länta arbetade i renskogen. Hon födde honom hos familjens vänner fiskarsamerna Inga och Anders Husi som bodde i Luokaluokta, Tjåmotisjaure. Ivars far var svensk. Ivar växte upp hos Inga och Anders. Deras stuga bestod av ett rum och kallfarstu, de hade två barn när Ivar föddes och en äldre son som dött i spanska sjukan. Ivar gick i nomadskola i Kvikkjokk och i Vaikijaur. I första och andra klass gick han i sommarskolan i Tarrekaise. När Ivar var 14 år började han följa med Anna i renskötselarbetet. De flyttade förbi Purkijaure vid jultid och i april, med övernattningar i byn. Mellan 1947 och 1953 var Ivar tävlingsskidåkare i Norrbotten. År 1954 blev han sjuk i tbc, och läste på Hermods korrespondenskurs när han låg på sanatoriet. Senare arbetade han som arbetsledare åt Vattenfall, därefter åt Jokkmokks kommun och på diverse byggarbetsplatser. Ivar dog 2005 i Jokkmokk. Helge Andersson Helge föddes 1928 i Forshällan. Hans föräldrar var Viktoria Tyra Lindberg från Junkarhällan, född runt 1905, och Johan Bernard Andersson från Forshällan, född 1896. Helge har fyra syskon, tre bor i Jokkmokk och brodern Gunnar bor i huset nedanför Helges i Forshällan. Helge bor bara 50 meter från sitt färäldrahem. Hans farföräldrar var Maria, född Persson, och Anders Andersson båda från Purkijaur. Helge gick sex år i skolan på Holmen, sedan lades skolan ner och han gick sjunde året i Jokkmokk. Därefter gick han forsättningsskola, en kortare slöjdutbildning i Jokkmokk. När han var 14 år, började han arbeta i timmerskogen på vintrarna och i flottningen på somrarna. Från 1947 arbetade han 39 år åt Vägverket, de första åren i korttidsanställningar sommartid med att handdika, och kärra grus och sten. Sommaren 1951 körde han en lastbil i Norrbotten med en tiokubiks hormoslyrtunna på flaket. Vi for och sprutade på växtligheten i dikeskanterna. Tunnan var av trä och läckte som ett såll och vi dödade ju Helge Andersson, i Forshällan 2006. 16

trädgårdar utav dammet från bilen! Och man luktade ju själva Gud nåde! Sen tog jag farväl från den tunnan! I början av 1950-talet fick Helge fast anställning åt Vägverket som hyvelförare, vilket han hade ända till sin pensionering. Helge gifte sig 1956 med Inga Maria Pettersson från Mattisudden och de fick en son som nu med sin familj är nära grannar till Helge. Lars Pirak Lars föddes 1932 i Luovvaluokta vid Karatjsjön, inom Duorbuns sameby. Hans mor Kristina, som kallades Stina, föddes 1898 i Luovvaluokta. Nils-Anti, Nils-Anders Pirtsi, död 1982, blev Lars fosterfar. Stinas far hette Jovva Pirak och kom från Jåhkågasska sameby. Lars fick två syskon, och ärvde runt 500 renar av Stinas morfar. Lars gick i nomadskola sex vintrar i Vaikijaur och tre somrar i Lillselet, Karatj. Han konfirmerades 1946 i Kvikkjokk och läste Hermodskurser i måleri när han bodde i Luovaluokta. Han arbetade inom renskötseln, i skogen, som flottare och med betplockning utanför Tommelilla. Han gick på Samernas Folkhögskola i Jokkmokk, senare studerade han hos Carl Malmsten i Stockholm, vid Södra Sunderbyns Folkhögskola och vid Näs slöjdseminarium. Han gifte sig 1955 med Astrid Klemensson från Vilhelmina Norra Sameby, och Rut Jakobsson sjöng för brudparet. Lars och Astrid fick tre barn. Lars arbetade som konstnär och konsthantverkare. Astrid arbetade i hemtjästen, hon hjälpte bland andra Henning Nilsson i Lerudden under 1980-talet. Lars dog 2009. Lars Pirak, utanför sitt hus i Jokkmokk 2003. Rune Nilsson Nils Olof Rune föddes 1934 i Norrstrand, son till Siri och Harald Nilsson. Han gick sex år i skola, första två åren i Purkijaur och sen i Jokkmokk. När han gick och Rune Nilsson med Tiger, på sin gård i Norrstrand 2003. läste i Jokkmokk bodde han hos s syster Edit Forsman. Rune blev hjälplastare åt Harald i skogen och gick en treveckors slöjdkurs, sen högg han åt Harald tills han gjorde rekryten. Därefter arbetade Rune med mätningsjobb åt Vattenfall. Ett år arbetade han i Jokkmokks spånskivefabrik, senare åt Lindfors i Jokkmokk som snickare, därefter åt BPA och på vintrarna arbetade han i skogen. År 1963 tog Rune över gården, gifte sig 1965 med Aina Jönsson från Jämtland och de bosatte sig i huset intill Siri och Harald. Runes son med familj bosatte sig även de på gården. Efter en längre tids sjukdom dog Rune 2006. Ingvar Karlsson Per Ingvar Karlsson föddes 1936 och växte upp i gården Post-Kalles på Holmen. Hans föräldrar var Anna Cecilia, född Persson 1912 i Kvarnviken, och Per-Erik Mauritz Karlsson, född 1911. Mauritz mor hette Inga Kuoljok och hon var ogift piga i Björkholmen. Mauritz far hette Otto Sandberg. Mauritz adopterades av Maria och postutbärare Axel Karlsson på Holmen, Maria var syster till Harald Nilssons mor. Ingvar gick ett år i skolan i Purkijaur och sex år i Jokkmokk. Han högg timmer en vinter och började sen arbeta vid brobygget över Purkijaurforsen. Han arbetade fyra år innan lumpen. Efter lumpen körde han lastbil ett år, och körde sen vägmaskiner åt Vägverket i 32 år, fram till sin pensionering. 17

Ingvar Karlsson med Tarras, vid sitt hus på Purkijaurholmen 2006. Ingvar bodde tio år i Jokkmokk, han gifte sig 1975 med Elsie Stenman från Njavve och de flyttade till Ingvars barndomshem på Holmen 1978. En av deras söner är deras närmaste granne. Arne Forsman Arne föddes i Jokkmokk 1945. Hans mor Edit var äldre syster till och Henning från Lerudden. Arnes far Martin Forsman var tummare. Arne hade en äldre bror. Familjen bodde i Jokkmokk där Edit var sjuksköterska. Arne gick nioårig enhetsskola i Jokkmokk, läste Hermodskurser, gick gymnasiet, gjorde militärtjänst och utbildade sig till psykolog i Umeå. Han arbetade som psykolog i Boden, och sen i Piteå. Han gifte sig 1973, fick tre barn och bodde i Rosvik, Piteå från 1980. Från 1989 arbetade han på Luleå tekniska universitet med utbildning och forskning. Arne var jaktoch fiskekamrat till Henning i Lerudden under många år. Arne Forsman, i Norrstrand 2006. 18

Litet persongalleri Ingvar: Bilden är tagen 1943 vid skoltomten på Holmen. Mina föräldrar och min bror Göran står framför staketet. Siri: Till höger står min mamma Anna Ulrika Nilsson, född Persson 1874, hon var s moster. Bredvid står Anna Påhlsson från Nausta. Mamma gifte sig 1900 med Erik Olof Persson född 1873. De röjde på hennes föräldrars mark på Norrstrand, han högg husvirke under en vinter och byggde från vår till höst. Boningshus och uthus, och lagård för fyra kor, kalv, en häst, fem-sex får och en gris! Mamma dog 1953, 79 år gammal och pappa dog 1960 och blev 87 år. : Siri och hennes bror Rudolf, född 1914, han kallades för Rudde. 19

: Mina syskon, Anna född 1907, Edit född 1911 och Henning. Jag var inte född än. : Min mamma Johanna Nilsson föddes 1887, hon kallades Lerudd- Johanna och blev 74 år. : Min pappa Johan Mattsson föddes 1879, han tog sig namnet Nilsson och blev kallad Lerudd-Johan. Pappa blev 81 år. : Farmor och farfar sitter i båten med Lerudden i bakgrunden, 1938. Men inte var det ofta farmor hade tid att komma med ut på sjön. Hon hette Greta Sofia Margareta Mattsson och var född 1855. Han hette Nils Jakob Mattsson och kallades Lerudd-Nicke, han föddes 1856 eller 1859. Hon dog 1939 och han 1942. Farmors mor var piga i Piteå och hon blev med barn med mannen i familjen, han gifte bort henne med en inhysing, Larsson, för att hon skulle få ett namn. Men farmors mor flyttade tillbaka och farmor, Greta Sofia Margareta Olofsdotter, född 1855, växte upp som ett av barnen i familjen. Även hon tjänade sen piga där, med fem kronor och ett klänningstyg i lön för ett år. Farmors far var storbonde och hans fru var sjuklig efter tio barn. Piga nummer två blev också med barn och det barnet hette Erika, även hon kom att vara piga i familjen. Sofia och Erika flyttade därifrån efter att mannen slängt en annan flicka i golvet så att hon blev lam. De kom till Jokkmokk. Erika gifte sig sen med Lars August Mattsson, kallad Gustav från Purkijaurholmen. Farmor gifte sig med Gustavs bror Nils Jakob, de fick ett barn som blev min pappa Johan. Pappa föddes 1879 och dog 1960. Min mormor Margareta Matilda Josefina Pettersson, född 1842 i Tårrajaur gifte sig med Nils Nilsson från Svartbjörnsbyn, född 1846. De byggde Nygården på Purkijaurholmen under 1870-talet och fick flera barn varav några dog i tbc. Morfar dog 1901 och mormor 1917. Mamma föddes 1887 och dog 1961. 20

: Till vänster står Robert Mattsson och bredvid står Siri Nilssons pappa Erik Olof Persson, han föddes 1873 och dog 1960. Robert föddes 1870, han kallades för Lill-Robert. Han var min farfars halvbror, och hans arbetskamrat i jakt, fiske och jordbruk. Han bodde mestadels i Jokkmokk, men for omkring i bygden och hjälpte till med att bo nät och laga trasiga notar. Han var en skicklig snickare och byggde båtar, gjorde såll med sentråd och mycket mer. Lill-Robert fick en sjukdom de kallade skroffel eller skrofflen, vissa ben i skelettet mjuknade och liksom ruttnade bort. Hans ena ben togs bort och han fick ett lösben som knäpptes fast i midjan, han kunde gå obehindrat var som helst. På natten tog han av det och jag tyckte det var spännande att få röra vid lösbenet. Lill-Robert läste, skrev, spelade fiol, och sjöng riktigt bra. : Farmors halvsyster Erika, Gustav Mattsson och deras barn, från vänster Selma, Emma, Olle och Otto. De bodde i Brännudden. Före min tid hade de en ko och en häst, men sen levde de på fiske och jakt. Deras dotter Emma gifte sig med Leonard Fjällström och fick fem söner som ofta var hos Erika och Gustav på somrarna, de pojkarna blev duktiga fiskare och jägare. Emma och Leonard Fjällström Ture Fjällström, född 1931, berättar: Min farfar Leonard kom till Purkijaur från Vaikijaur när han gifte sig, de bodde först några år i Junkarhällan, där han körde turistbåten till Gladvik och sen flyttade de till Holmen, jag är född där. Stället kallades Fjällströms, det gamla huset är rivet och nu bor en brorsdotter i ett nytt hus på samma plats. Emma och Leonard byggde och flyttade till Brännudden, som tillhörde samma hemman. Han hade åkeri, med garage i Junkarhällan. Anders Leonard föddes 1888 och dog 1973, och Emma Sofia föddes 1893 och dog 1974. 21