Naturvårdsverket 106 48 Stockholm Malmö den 19 juni 2014 Dnr NV-07455-13 Kommentarer: Remiss av förslag om att ändra förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar, förordningen (2013:253) om förbränning av avfall och förordningen (2013:254) om användning av organiska lösningsmedel Avfall Sverige är expertorganisationen inom avfallshantering och återvinning. Föreningen har funnits sedan 1947 och har omkring 400 medlemmar. Avfall Sverige företräder kommuner, kommunalförbund, kommunala bolag och kommunala regionbolag. Deras kunder utgör Sveriges befolkning och en stor del av näringslivet. Genom medlemmarna representerar Avfall Sverige Sveriges befolkning. I föreningen ingår, som associerade medlemmar, ett hundratal tillverkare, konsulter och entreprenörer aktiva inom avfallshantering. Avfall Sverige arbetar enligt avfallshierarkin och verkar för att förebygga att avfall uppstår och att mer återanvänds samt för att återvinna det avfall som ändå uppstår. Generella kommentarer Avfall Sverige välkomnar att Naturvårdsverket lämnar förslag till revideringar och förtydliganden i de aktuella förordningarna. Avfall Sverige avgränsar kommentarerna i remissvaret till de förslag till ändringar som rör förordningen (2013:253) om förbränning av avfall ( FFA ) eftersom denna förordning berör alla förbränningsanläggningar som finns hos verksamheter som är medlemmar i Avfall Sverige. Specifika kommentarer Avfall Sverige lämnar specifika kommentarer utifrån den rubricering som framgår av Naturvårdsverkets promemoria. 6 FFA s. 57: Otydlig punktindelning Avfall Sverige anser att definitionen av avfallsförbränningsanläggning, trots Naturvårdsverkets förslag på ändring, fortfarande är otydlig. Det är oklart hur många av punkterna 1-4 som ska vara uppfyllda för att en anläggning ska vara en avfallsförbränningsanläggning. Det är inte tydligt varken Avfall Sverige, Avfall Sverige AB, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, Telefon 040-35 66 00, Fax 040-35 66 26 E-post info@avfallsverige.se, Hemsida www.avfallsverige.se, Bankgiro 985-9877, Organisationsnummer 556260-8553
med nuvarande eller föreslagen formulering. Så som bestämmelsen är formulerad blir tillämpningen att punkterna 1-3 eller punkten 4 ska vara uppfyllda för att definitionen av avfallsförbränningsanläggning ska vara uppfylld. Avfall Sverige frågar sig dock om det är detta som är avsikten. Det som blir tydligare med Naturvårdsverkets förslag är att värmebehandling anges istället för avfallsförbränning. Gällande föreslagen skrivelse, värmebehandling av avfall, bör det dock tas i beaktande så att inte autoklavering (sterilisering med ånga) inkluderas oavsiktligt. 6 FFA s. 63, stycke 4: Förklarande text i remissförslaget Naturvårdsverket skriver att Jämfört med IED:s bokstav är dessa tre krav en skärpt kravnivå för både samförbränningsanläggningar där det förbränns obehandlat hushållsavfall och för samförbränningsanläggningar där mer än 40 procent av den alstrade värmen kommer från förbränning av farligt avfall. I stycket här ovan måste Naturvårdsverket avse förbränningsanläggningar och inte samförbränningsanläggningar, då det per definition inte kan vara en samförbränningsanläggning enligt 6 och 7 FFA om obehandlat hushållsavfall förbränns där i eller om mer än 40 procent av den alstrade värmen kommer från farligt avfall. 17 a och 71 FFA s. 68-71: Distinktion mellan avfall och avfallsklassat bränsle Avfall Sverige välkomnar det av Naturvårdsverket föreslagna förtydligandet av som i FFA avses med ordalydelsen avfall. FFAs bokstav är i nuläget något annat än dess syfte, varför det föreslagna tydliggörandet krävs. 29 FFA s. 73: Hänvisning till utsläpp till vatten (100 ) Avfall Sverige gör samma tolkning som Naturvårdsverket, nämligen att hänvisning från 29 till utsläpp till vatten under 100, FFA, är en överimplementering. Avfall Sverige välkomnar därför den av Naturvårdsverket föreslagna ändringen om att ta bort hänvisning från 29 till 100, FFA. Undantag från 29 100 FFA rör utgående vatten från rening av rökgaser. Av samma skäl som 100 FFA undantas i 29, bör även följande bestämmelser undantas från 29 : 64, 65, 70, 95, 96, 97.6 och 99. Alla dessa nämnda bestämmelser hänvisar till stickprovsmätningar. Eftersom stickprov först ger svar då att analysresultaten är tillbaka från laboratorium, vilket kan ta upp till någon vecka, finns det därför ingen anledning att i det läget stoppa driften och börja tillämpa 34. Stopp och nedeldning, enligt 2 (7)
nuvarande hänvisning från 29 efter inkomna laboratorieresultat från stickprov, innebär istället mer miljöpåverkan helt i onödan. Detta går helt emot IEDs syfte. 34 FFA s. 76: Absoluta begränsningsvärden Avfall Sverige välkomnar föreslagna ändringar i 34. Det är centrala och viktiga ändringar som föreslås och de behövs för att få till stånd IEDs egentliga syfte, samt en logisk och praktisk tillämpbar koppling från 29 och vidare till 66. Naturvårdsverket beskriver i remissutkastet väl problemen med till exempel CO (kolmonoxid) som föreligger med gällande utformning av 34. Skrivningarna i 29 och 34 FFA bör vara ämnade att se till att om verksamhetsutövaren får haveri på reningsutrustning ska de uppräknade parametrarna knutna till absoluta gränsvärden enligt 34 FFA upprätthållas trots haveriet. Kommissionens syfte var aldrig att ändra betydelsen av korresponderande artiklar från WID till IED (och vidare till FFA genom Miljödepartementet). Däremot blev det en skillnad. En skillnad som med den aktuella skrivelsen i 34, FFA, innebär att i princip alla anläggningar kommer att ha stora problem att klara det absoluta begränsningsvärdet för exempelvis CO (halvtimmar på 100 mg/nm3). Dessutom, med nuvarande skrivning i 34, FFA, innebär det att en verksamhetsutförare ska klara absoluta begränsningsvärden för stoft (150 mg/nm3) så fort ett överskridande pågår (oavsett vilket och även då det inte är haveri i reningsutrustningen), i jämförelse med ordinarie begränsningsvärde på max 30 mg/nm3. Det kan inte vara menat att om man överskrider ex. HCl, med fungerande rening, plötsligt skulle få släppa ut 150 mg/nm3 stoft istället för 30 mg/nm3. Det rimmar inte väl med IEDs syfte. Det förefaller därför i sin ordning att ändra enligt Naturvårdsverkets förslag till IEDs syfte framför dess bokstav gällande skrivning i 34. Vidare, i artikel 45 IED finns följande skrivelse om att det i tillståndet ska anges: f) Den längsta tid i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i reningsutrustning eller mätapparatur, under vilken utsläppen till luft och avloppsvatten får överskrida de fastställda gränsvärdena för utsläpp. Detta avser visserligen själva tillståndet, men regleringen är tydligt kopplad till driftstörningar och haveri i reningsutrustningen. I artikel 37 IED är regleringen än mer tydlig avseende förbränningsanläggningar: 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att det av tillstånden framgår vilka förfaranden som ska följas om reningsutrustningen fungerar dåligt eller havererar. 2. Om utrustningen havererar ska den behöriga myndigheten ålägga verksamhetsutövaren att 3 (7)
begränsa eller upphöra med driften, om den normala driften inte kan återupptas inom 24 timmar ( ). I artikel 46.6 IED, avseende avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar, har liknande skrivelser utelämnats. Detta har medfört att det i harmonisering ned i FFA från IED uppstått tvetydiga skrivningar. Som beskrivits ovan har både IED och FFA otydliga och i stor utsträckning ologiska regleringar gällande absoluta gränsvärden, vilka är mycket svåra att tillämpa med nuvarande skrivningar. Lagstiftaren bör korrigera för de uppenbara felskrivningarna i IED och revidera FFA utifrån syftet med IED och inte endast utifrån dess bokstav. 32 FFA s. 74-76: Temperaturmätning förbränningskammarens innervägg Avfall Sverige välkomnar föreslagen ändring från Naturvårdsverket. Den nuvarande skrivningen, innersta vägg, är tydligt en felöversättning från IED. Likaså är det tydligt att krav på temperaturmätning inte enbart ska gälla avfallsförbränningsanläggning, utan också samförbränningsanläggning. Avfall Sverige välkomnar Naturvårdsverkets uppdelning i stycken samt den följande 32 a, då detta tydliggör att krav om uppehållstid för avfallsförbränningsanläggningar gäller efter sista lufttillförseln. 45 FFA s. 79: Analys av suspenderat material Avfall Sverige välkomnar en ändring av 45 andra stycket FFA. Dock inte den ändring som Naturvårdsverket föreslår eller ens av samma anledning som Naturvårdsverket lyfter fram - att innebörden av hänvisningen skulle vara svår att förstå. Den nuvarande hänvisningen i 45 FFA till 9 kap. 5 miljöbalken om kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse är inte hänförligt till avfallsförbränningsanläggningar. Därför är inte heller Naturvårdsverkets nya förslag hänförligt till avfallsförbränningsanläggningar, eftersom förslaget har samma innebörd som nuvarande skrivning, med enda skillnaden att den exakta lydelsen nu är hämtad från SNFS 1994:7, Bilaga 1. I bilaga VI, del 6.1.2 till IED står det tydligt att applicerbar CEN eller ISO-standard ska användas. Detta frångås i 45 andra stycket andra meningen FFA. Ändringsförslaget till 45 som Naturvårdsverket presenterar, ämnar att specificera analysmetoden snarare än att hänvisa till applicerbar standard. Problemet med liggande förslag är alltså att den föreskrift som ordalydelsen är tagen från (SNFS 1994:7), inte direkt kan appliceras på vatten från avfallsförbränningsanläggningar. I själva verket tillämpas skrivningar i SNFS 1994:7 på kontroll av 4 (7)
avloppsvatten från tätbebyggelse generellt. Det är mycket svårt att mäta suspenderat material i vatten från avfallsförbränningsanläggningar. Detta beror på att saltet i vattnet stör analysen genom att ge högre värden än det faktiska. Avfall Sveriges rapport 1 (F2010:02) visar på att salthalten påverkar resultatet enligt ovan. Det är metallerna och fosforn i vattnet lagstiftaren vill åt och inte saltet som fastnar på partikelfiltret. I Naturvårdsverkets förslag till ändring av 45 FFA anges att filtersporstorleken vid analys av suspenderat material ska vara 0,45 mikrometer. Detta skiljer sig avsevärt från den filterporstorlek laboratorierna använder. Laboratorier som använder standardmetod SS EN 872:2005, använder generellt en porstorlek om 1,6 mikrometer. Helt logiskt är det så att ju mindre porstorlek, desto fler partiklar som fastnar i filtret och desto större inverkan på resultatet har också salthalten i det inlämnade provet. Detta anmärker även själva standarden (SS EN 872:2005, 5.2). Enskild utredning (2008) om tre analystillfällen, två prover åt gången, visade att då samma vatten analyserades, dels med 1,5 mikrometer och dels med 1,6 mikrometer i filterporstorlek, skiljde resultaten med en faktor på upp till 26,6. Inte oväntat visade analysresultaten högre värden då 1,5 mikrometer porstorlek på filtret användes. Om 0,45 mikrometer porstorlek föreskrivs, enligt Naturvårdsverkets förslag, kommer haltkraven på suspenderat material att vara mycket svåra (omöjliga i många fall) att innehålla för avfallsförbränningsanläggningar. Inte för att utgående vatten helt plötsligt innehåller mer suspenderat material, utan för att fel analysmetod helt plötsligt föreskrivs. Avfall Sverige menar att en hänvisning till applicerbar CEN- eller ISO-standard, likt skrivning i bilaga VI, del 6.1.2 till IED istället är att föredra. Dels för att föreslagen skrivelse syftar till standard som inte är applicerbar på vatten från avfallsförbränningsanläggningar, och dels för att en skrivelse likt i bilaga VI del 6.1.2 till IED skulle innebära att 45 FFA inte behöver ändras vid nya specifikationer vid ny standardskrivelse. 45-46 och 102 s. 81 86 Utsläppskrav och övervakning avseende utsläpp till vatten Avfall Sverige välkomnar Naturvårdsverkets mer omfattande ändringsförslag i 45, 46 och 102 i FFA att korrigera överimplementering. Föreslagna ändringar tydliggör att beräkning av utsläpp till vatten är hänförliga till avloppsvatten från rökgasreningen. Avfall Sverige välkomnar även föreslagen ändring i 102 FFA så att nuvarande hänvisning till utsläpp till luft lyfts bort ur skrivelse. 1 http://www.avfallsverige.se/fileadmin/uploads/rapporter/utveckling/f2010-02.pdf 5 (7)
50 och 73 FFA s. 86-88 Syrehalt Avfall Sverige håller med Naturvårdsverket om att rekvisitet i 50, andra stycket FFA en anläggning där farligt avfall förbränns, är en märklig reglering som innebär strängare kravnivå vars styrning i sig inte samvarierar med miljöpåverkan. Varför skulle exempelvis utsläpp av NO X (kväveoxider) innebära mer försurning om den härstammar från farligt avfall jämfört med från ickefarligt avfall? Eftersom skrivelsen i 50, andra stycket FFA, lämnar tolkningsutrymme finns det även risk att skrivelsen övertolkas, vilket skulle kunna riskera att strömmar med sådant farligt avfall, som lämpar sig för destruktion och energiåtervinning i avfallsförbränningsanläggningar, istället hanteras annorlunda med större miljöpåverkan och utan energiåtervinning. Naturvårdsverket bör därför ge vägledning dels till anläggningarna och dels till tillsynsmyndighet i frågan. 51 FFA s. 89-92 Genomsnittsvärden och matematik vid validering 51 FFA innehåller anvisningar för genomsnittsvärden (medelvärden enligt gängse benämning). Naturvårdsverket föreslår ett tillägg av ett stycke om att validering för 10-minuter eller halvtimmar ska göras först och att dygnsmedelvärdena bildas därefter. Genomsnittsvärden för dygn ska bestämmas ur validerade genomsnittsvärden för halvtimmesperioder eller tiominutersperioder. Det är dock värt att notera att eftersom multiplikation görs spelar ordningen inte någon roll, samma svar erhålls oavsett. Avfall Sverige anser därför att det är onödigt att lägga till ett stycke om detta. Under rubriken Matematiken vid validering anger Naturvårdsverket att validering av mätvärden ska enligt IED göras genom att från mätvärdena subtrahera ett schablonvärde för mätosäkerhet. Det är dock inte subtraktion som är aktuellt här utan multiplikation. Effektiv drift Avfall Sverige välkomnar att begreppet effektiv drift återintroduceras. Utmaningen kvarstår att på anläggningsnivå definiera när avfall inte förbränns respektive när avfall förbränns. Vilka perioder som ska ligga som underlag till medelvärdesbildningen för utsläppsparametrar är generellt ännu ej fastlagt. I jämförelse med artikel 3.27 IED för stora förbränningsanläggningar, där det tydligt är definierat. Frågan är dock hur mycket som bör styras med förordningstext och hur mycket individuell tolkning, utifrån respektive tillsynsmyndighet i dialog med verksamhetsutövaren, som bör förordas. Eventuellt är denna punkt någonting som skulle kunna styras vid förnyelse av miljötillstånd. Det skulle ge en tydlighet åtminstone på individuell basis. Avfall Sverige välkomnar därför en vägledande text om effektiv drift, till vilken branschen och tillsynsmyndighet i dialog med Naturvårdsverket tillsammans tar fram innehållet. Branschen såväl som Naturvårdsverket ämnar uppnå ett fungerande regelverk som styr mot minsta möjliga miljöpåverkan. 6 (7)
Övriga kommentarer 66 FFA, 97-procentsregeln för CO Nuvarande skrivningar i 66 FFA kan tolkas så att det endast är avfallsförbränningsanläggningar (ej samförbränningsanläggningar, enligt 6 och 7 FFA) för vilka 97-procentsregeln för CO (kolmonoxid) gäller. Är detta lagstiftarens mening? 43 och 64 FFA, uppräkning av metaller I 43 FFA räknas parametrar upp vilka en anläggning ska mäta med avseende på utsläpp till luft. Dock skiljer denna lista sig från uppräkning av parametrar med tillhörande utsläppsgränsvärde i 64 FFA. Diskrepansen gäller Zn (zink), Sb (antimon), Mn (mangan) och V (vanadin). Denna diskrepans bör förstås rättas till i enlighet med bilaga VI. För fortsatta kontakter i dessa frågor hänvisar vi till våra rådgivare Jakob Sahlén, jakob.sahlen@avfallsverige.se eller Sven Lundgren, sven.lundgren@avfallsverige.se telefon 040-35 66 00. Vänliga hälsningar Avfall Sverige Weine Wiqvist Vd 7 (7)