Skogsägare på distans

RAPPORT 9 2003 Skogsägare på distans Utvärdering av SVO:s riktade insatser för utbor Karin Hofstedt

Skogsstyrelsen december 2003 Författare Karin Hofstedt Fotograf?? Projektgrupp Nils-Gunnar Cato Skogsvårdsstyrelsen Södra Götaland, Bertil Danielsson Skogsstyrelsen, Katarina Ekberg Skogsstyrelsen, Leif Elmberg Skogsvårdsstyrelsen Mälardalen, Raymond Wide Skogsvårdsstyrelsen Mälardalen Papper brilliant copy Tryck JV, Jönköping Upplaga 225 ex ISSN 1100-0295 BEST NR 1726 Skogsstyrelsens förlag 551 83 Jönköping

Skogsägare på distans Utvärdering av SVO:s riktade insatser för utbor

Innehållsförteckning Skogsägare på distans...1 Utvärdering av SVO:s riktade insatser för utbor...1 Innehållsförteckning...2 FÖRORD...1 Sammanfattning...2 1 Inledning...4 1.1 Bakgrund... 4 1.2 Undersökningens syfte... 5 2 Material och metoder...6 2.1 Internetundersökning till rådgivningsansvariga inom SVO... 6 2.2 SUS II... 6 2.3 Skogsägar- och fastighetsregistret... 6 3 Resultat...7 3.1 Skogsvårdsstyrelsernas utboverksamhet 2000-2003... 7 3.1.1 Definition av utbor inom SVS... 7 3.1.2 Regionernas arbetssätt med utboverksamheten... 8 3.1.3 Aktiviteter... 8 3.1.4 Samarbete mellan skogsvårdsstyrelserna... 8 3.1.5 Regionernas samarbete med andra skogliga aktörer... 9 3.1.6 Vad har regionerna uppnått med sin utboverksamhet?... 9 3.1.7 Förtjänster respektive brister med utboverksamheten idag... 9 3.1.8 Mål med utboverksamheten... 9 3.1.9 SVS:ns egna funderingar inför framtiden... 10 3.2 Definitioner av utbor för kapitlen 3.3, 3.4 och 3.5... 11 3.3 Totala antalet utboägare... 11 3.4 Jämförelser mellan åbor och utbor... 13 3.4.1 Jämförelser mellan regioner... 13 3.4.2 Fastighetsstorlek samt antal år som skogsägare... 14 3.4.3 Avstånd till fastighet och besöksfrekvens... 15 3.5 Informations- och kunskapskanaler... 15 3.5.1 Kursdeltagande... 15 3.5.2 Kunskapsbehov... 16 3.5.3 Kurser/studiecirklar...16 3.5.4 Skogsdagar/kvällar... 17 3.5.5 Personlig rådgivning... 18 3.5.6 Internet... 18 3.5.7 Massmedia, SkogsEko och skogliga handböcker... 18 3.6 Övriga aspekter på skogsägandet... 19 3.6.1 Skogsskötsel... 19 3.6.2 Ekonomiska aspekter... 19 3.6.3 Fastighetsmarknad... 20 3.6.4 Skogsägarföreningar... 20 4 Diskussion...21

4.1 Definition av utbor... 21 4.2 Riktlinjer för SVS arbete... 22 4.3 Samarbete mellan skogsvårdsstyrelserna... 23 4.4 Samarbete med andra aktörer... 23 4.5 Informations- och kunskapskanaler... 24 4.6 Vem ska vi satsa på?... 24 4.7 Skogsskötsel... 25 4.8 Ekonomi... 27 5 Slutsatser...28 5.1 Kundorientering... 28 5.1.1 Identifierade problem... 28 5.1.2 Förslag på lösning...28 5.2 Gemensam utbodefinition... 28 5.2.1 Identifierade problem... 28 5.2.2 Förslag på lösning...29 5.3 Strukturering av rådgivningsverksamheten... 29 5.3.1 Identifierade problem... 29 5.3.2 Förslag på lösning...29 5.4 Informations- och kunskapskanaler... 30 5.4.1 Identifierade problem... 30 5.4.2 Förslag på lösning...30 5.5 Kotten... 30 5.5.1 Identifierade problem... 30 5.5.2 Förslag på lösning...30 5.6 Samarbete mellan regionerna... 31 6 Referenser...32 Litteratur... 32 Muntliga referenser... 33 Internetkällor... 33 Bilagor...34 Bilaga 1...34 Bilaga 2...37

FÖRORD Föreliggande utredning är gjord på uppdrag av Skogsstyrelsen. Arbetet har gjorts i samarbete med en referensgrupp bestående av Nils- Gunnar Cato, Skogsvårdsstyrelsen i Södra Götaland, Leif Elmberg och Raymond Wide, Skogsvårdsstyrelsen i Mälardalen och Bertil Danielsson och Katarina Ekberg, Skogsstyrelsen. Borås i november 2003 Karin Hofstedt 1

Sammanfattning Undersökningens syfte Undersökningens primära syfte är att belysa, beskriva och värdera SVO:s utboverksamhet, såväl från skogsägarnas som de egna medarbetarnas synvinkel. Ett väl så viktigt syfte är att därefter utnyttja beskrivningen och värderingen som ett viktigt underlag vid beslut om fortsatt verksamhet riktad till utborna och övriga skogsägare. Andelen utbor växer En ökande andel av skogsägarna utgörs av utbor, ägare av skog vilka bor på annan plats än där deras skog finns. Andelen utboägda brukningsenheter år 1992 var 22 % och år 2000 var den uppe i 34 %. Fysiskt avstånd till fastigheten medför särskilda, oftast försvårande, betingelser för skogsägarna. SVO har därför ägnat särskilt intresse och insatser för utborna. Förbättrad kundanpassning önskvärd Kurser, studiecirklar och skogsdagar/kvällar är de aktiviteter som skogsvårdsstyrelserna har satsat mest på för såväl utbor som åbor. Trots detta används dessa kanaler (tillsammans med Internet) i betydligt mindre omfattning av skogsägarna än de mest nyttjade infokanalerna, SkogsEko och massmedia. SVO måste generellt börja fundera på hur vi på ett bättre sätt ska kundanpassa SVS:ns arbete. Hittills har de kvantitativa målen, antal deltagare per tjänstgöringsdag inom rådgivningen, varit högst prioriterat. Vi måste istället se till vad som passar bäst för skogsägarna, dvs. hur de vill nås av information, när på året, hur många timmar åt gången, på veckorna eller på helgerna, inom vilka ämneskategorier, var vill de att aktiviteterna ska ske där de bor eller där fastigheten är belägen, etc. Vi måste som en följd av det kundanpassade arbetssättet finna andra mått på prestationer än antal deltagare per tjänstgöringsdag. Med ett mer kundorienterat arbetssätt måste SVO ta större hänsyn till de problem skogsägarna upplever i sitt ägande och de behov de ger uttryck för. Betydelsen av fysiskt avstånd till skogen bör analyseras tillsammans med andra faktorer som spelar en viktig roll för hur skogsägaren sköter sin skog. Gemensam definition av utbo nödvändig Skogsvårdsstyrelserna använder sig av olika definitioner på utbor. Detta medför att det finns skogsägare som aldrig eller mycket sällan blir kontaktade av Skogsvårdsstyrelsen. Varje skogsvårdsstyrelse bör ta ansvar för kurs- och informationsaktiviteter (inklusive uppdragskurser och bokförsäljning) för sina boendeskogsägare och individuell rådgivning och uppdragsverksamhet (Grön plan, stämpling etc.) för sina fastighetsskogsägare. 2

Skogsägare Ägarkategori: Boendeskogsägare Fastighetsskogsägare Ansvarigt SVS: SVS där skogsägaren SVS där skogsägaren bor har sin fastighet Verksamhet: Kurser och informations- Uppdrag och individuell aktiviteter samt bok- rådgivning försäljning Behov av gemensam rådgivningsstrategi Vägledningen/styrningen av rådgivningen inom SVO är otydlig. SVO bör upprätta en tydligare rådgivningsstrategi på SVO-, SVS-, och distriktsnivå, för att underlätta hela rådgivningsverksamheten. Utnyttja skogsägarnätverk och utveckla Internet Under överskådlig framtid kommer resurserna till rådgivningen att vara mycket begränsade. Ett sätt att hålla ner kostnaderna för rådgivningen och samtidigt nå ut till många skogsägare är att jobba via nätverk och studiecirklar. SVO bör även satsa mer på utveckling av Internet och skoglig information till skogsägarna via denna kanal. Anpassa Kotten för registrering och utnyttja utsökningsmöjligheter Ett problem har varit att inte samtliga regioner har fått information om vilka möjligheter som finns i Kotten samt vilken hjälp det går att få via SKS för utsök av utbor. SVO bör ta fram en manual för vilka utsökningsmöjligheter det finns i Kotten samt via SKS (Stubben 2004). Via databasen Sälgen kommer det i framtiden att vara möjligt att göra registrering och statistikuppföljning av rådgivning och kurser. Det vore även önskvärt att de olika SVS:n i Sälgen skulle kunna söka ut vilka av deras fastighetsskogsägare som har gått på kurs eller annan aktivitet utanför regionen. Dessa skogsägare bör kunna vara potentiella kunder för uppdragsverksamhet i fastighetsregionen. Även om SVO tar bort uppdelningen av åbor och utbor inom rådgivningsverksamheten bör vi fortsätta med besök från respektive SVS, när storstadsregionerna anordnar träffar för sina boendeskogsägare. 3

1 Inledning 1.1 Bakgrund Skogsvårdsorganisationen har arbetat med rådgivning till utbor sedan början av 1970-talet, då SVO tappade huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna. De lärare och instruktörer som blev övertaliga, övergick till att arbeta med kursverksamhet riktad mot olika skogsägargrupper, bl.a. utbor. Till en början fanns det inga krav från SKS att regionerna skulle arbeta med utboverksamhet. Den utboverksamhet som förekom på SVS:n skedde helt på eget initiativ. Det var inte bara med utboverksamheten, utan med rådgivningen överlag så att SVS:n jobbade efter egna prioriteringar. Det var först vid mitten av 1980-talet, efter Skogsvårdsstyrelsernas förstatligande, som det kom vissa riktlinjer om hur rådgivningen skulle bedrivas på regionerna. Det var också vid denna tidpunkt som Skogsvårdsstyrelserna i Mälardalen, Västra Götaland och Södra Götaland började erhålla särskilda myndighetsmedel för att bedriva riktade utbosatsningar i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. I samband med Grönare skogkampanjen, kom det styrning i projektplaneringen att samtliga SVS skulle bedriva en aktiv utboverksamhet. En början till en omvandling av ägarstrukturen kunde skönjas redan vid 1950- talets slut och därefter gick förändringarna snabbt. Den typiske skogsägaren hade fram tills dess varit lantbrukaren, som haft skogen som en stödnäring i företaget. Den typen av ägare minskade i antal allt eftersom småjordbruken lades ner och är idag i minoritet. De skogsägare som efterhand kom att antalsmässigt dominera hade helt andra försörjningskanaler (Törnqvist, 1995). Skogsodlaren som var beroende av inkomsterna från skogen har tidigare setts som en garant för den långsiktiga skötseln av skogen. Vad var det som drev de nya generationerna, ofta utbor, att behålla och driva skogsbruket vidare, trots att de i flertalet fall inte var beroende av inkomsten från skogen? Det fanns tvivel från en del håll i samhället att de inte skulle kunna sköta sin skog på ett riktigt sätt. - Försvinner denna vårdande syn när man blir utbo och inte längre bor på sitt hemman? (Törnqvist, 1995). En förklaring på det till synes irrationella agerandet kan vara att fastigheten och skogen ger sina ägare en rad andra värden än de rent ekonomiska och detta gäller inte minst för utborna. Att äga en skogsfastighet knyter ägaren till en trakt där i regel tidigare generationer levt och verkat. Skogsfastigheten representerar för många ägare ett konkret exempel på de egna rötterna. Fastigheten och dess bostadshus ger under ledighet möjlighet till en speciell livsmiljö och närkontakt med naturen (Lönnstedt, 1992). Utborna kan enligt Lönnstedt (1992) delas in i två huvudgrupper utifrån livssituation. Den dominerande gruppen har förvärvsarbete. Den andra består av pensionärer. Förmodligen är många av de pensionerade utborna före detta lantbrukare som av olika anledning flyttat från sin gård. Många utbor med förvärvsarbete utgör sannolikt första eller andra generationen efter den lantbrukande fadern eller farfadern. 4

1.2 Undersökningens syfte SVO:s uppgift är att förverkliga skogspolitiken. Detta sker i mycket hög grad i samverkan med skogsägarna. För att denna samverkan ska bli mer framgångsrik krävs att SVO noggrant följer utvecklingen av skogsägarskapet. En ökande andel av skogsägarna utgörs av s.k. utbor, ägare av skog vilka bor på annan plats än där deras skog finns. Fysiskt avstånd till fastigheten medför särskilda, oftast försvårande, betingelser för skogsägarna. SVO har därför ägnat särskilt intresse och insatser för utborna. Undersökningens primära syfte är att belysa, beskriva och värdera SVO:s utboverksamhet, såväl från skogsägarnas som de egna medarbetarnas synvinkel. Ett väl så viktigt syfte är att därefter utnyttja beskrivningen och värderingen som ett viktigt underlag vid beslut om fortsatt verksamhet riktad till utborna och övriga skogsägare. 5

2 Material och metoder 2.1 Internetundersökning till rådgivningsansvariga inom SVO Under våren 2003 gjordes en enkätundersökning via Internet. Målgruppen var de rådgivningsansvariga inom SVO inklusive Gotland. Samtliga svarade på enkäten. Resultaten från den här undersökningen presenteras under rubriken Skogsvårdsstyrelsernas utboverksamhet i resultatkapitlet. Frågeformuläret finns i bilaga 1 och svaren från rådgivningsansvariga finns i Bilaga 2. 2.2 SUS II Mycket av uppgifterna och statistiken har hämtats ur den utredning som Skogsstyrelsen gjorde under 2001 angående effekterna av skogspolitiken, SUS II. Resultaten kommer främst från den skogsägarenkätundersökning som gjordes under hösten 2001. Urvalsramen för den undersökningen var baserad på skogsägare/skötselansvariga för brukningsenheter större än 4 ha. Det 194 500 brukningsenheter som ingick i ramen utgjordes av det privata småskogsbruket. Storskogsbruket och institutionella ägare som stift, kommuner etc. ingick inte. I urvalet ingick 1500 skogsägare/skötselansvariga som stratifierades på arealklasser; 5-49ha, 50-199ha, >=200 ha. En del nya körningar på det material som togs fram i utredningen 2001 har gjorts för att få fram material till den här rapporten. Resultaten i kapitlen, 3.4 och 3.5, baseras på material från denna utredning om inte något annat nämns. 2.3 Skogsägar- och fastighetsregistret Uppgifter om hur ägarstrukturen ser ut idag är hämtade från skogsägare och fastighetsregistret. Detta register baseras på uppgifter från Lantmäteriet och utgör grunden för de uppgifter som finns om ägare och fastigheter i Kotten. Urvalet till SUS II gjordes också ur Skogsägar- och fastighetsregistret. 6

3 Resultat 3.1 Skogsvårdsstyrelsernas utboverksamhet 2000-2003 Resultaten i följande avsnitt baserar sig på en enkätundersökning gjord till rådgivningsansvariga på samtliga Skogsvårdsstyrelser. Undersökningen är begränsad till utboverksamhet som bedrivits under perioden 2000 tom. mars 2003. 3.1.1 Definition av utbor inom SVS Varje Skogsvårdsstyrelse har själva fått bestämma över hur utboverksamheten ska bedrivas på den egna regionen. Detta har bl.a. lett till att definitionen av vem som ska betecknas som utbo skiljer sig mellan regionerna. Denna definition har i sin tur varit utgångspunkt för respektive regions hela utboverksamhet. Vid enkätundersökningen för regionernas utboverksamhet erhölls följande resultat (Hofstedt, 2003). Tabell 1. Skogsvårdsstyrelsernas definition på utbo (Hofstedt, 2003). SVS som Definition använder sig av definitionen Skogsägare som bor inom ett distrikt men har skogen i ett annat distrikt MD, WX, ST Skogsägare som bor utanför regionen men har skog inom regionen BD, ÖG, ST, FG Skogsägare som bor inom regionen men har skog i en annan region ÖG, VG Skogsägare som bor i en kommun men har skogen i en annan kommun BD, MN, SG I vissa fall benämns även skogsägare inom kommunen som utbor (p g a stora kommuner) Skogsägare som inte bor på fastigheten Skogsägare som ej bor på fastigheten och ej bor i samma församling som skogen är belägen i Som framgår av tabellen är det en stor variation på vem som definieras som utbo. Det är dessutom fyra av elva regioner som använder sig av två definitioner vid identifieringen av utbor inför sina aktiviteter. I tabellen framgår det att det finns två sorters utbor, beroende på vilken definition regionerna använder sig av. Det finns dels boendeutbor, dvs. de utbor som är knutna till regionen/distriktet eller en kommun genom sitt boende. Dels finns det fastighets/brukningsenhets utbor, dvs. de utbor som har fastighet inom regionen/distriktet eller en kommun. Detta innebär att en och samma person kan vara utbo i två eller flera regioner beroende på vilken definition och vilken målgrupp regionerna använder sig av. Det kan också innebära att vi inte når alla utbor pga. att de inte fångas upp i utsök av någon av regionerna. MN AC I 7

3.1.2 Regionernas arbetssätt med utboverksamheten Under perioden 2000-2003 har samtliga SVS arbetat med aktiviteter enbart riktade mot utbor. De flesta SVS:n bjöd in utborna till aktiviteterna genom riktade brevutskick. Utboverksamheten har på samtliga SVS utförts av ett eller flera av distrikten samt en regionsansvarig på kanslikontoret. Detta är en arbetsform som flera av regionerna tycker har fungerat bra och även vill fortsätta med i framtiden. Samtliga regioner har använt sig av Kotten och en av regionerna har även använt sig av Hamstern (en databas för rådgivning och kursverksamhet som är kopplad till Kotten), för att söka ut utbor för aktiviteter. I både Kotten och Hamstern finns möjlighet att söka ut utbor som både bor och har sin fastighet inom regionen, samt utbor med fastighet inom regionen men boende i annan region. Fyra av regionerna har dessutom kompletterat utsökningarna av utbor i Kotten med hjälp av Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsens IT-enhet har haft möjlighet att söka ut utbor som bor inom en region men som har fastighet i en annan region. De flesta av regionerna var varit nöjda med de möjligheter som finns idag för att göra utsökningar av utbor. Det har dock ansetts önskvärt att slippa vända sig till Skogsstyrelsen för utsök. Detta är en funktion som troligtvis kommer att bli tillgänglig via Stubben under 2004. Alla SVS har dock inte fått informationen om vilka möjligheter det finns för utsök av utbor i Kotten samt att de kan vända sig till Skogsstyrelsen. Det är bara två av regionerna som har tillgång till databasen Hamstern. 3.1.3 Aktiviteter Samtliga regioner har arbetat med riktade aktiviteter mot utborna, framförallt i form av kursverksamhet eller skogs- och informationskvällar, Bilaga 2. På många av regionerna har kursverksamheten bedrivits i Grönare skogregi. Regionerna har uttryckt att det även i fortsättningen är med kursverksamhet, skogs- och informationskvällar som de vill fortsätta sin verksamhet. Eventuellt även med lite lättsammare aktiviteter riktade mot utbor där de får träffa andra i samma situation och där även SVS:n har möjlighet att marknadsföra sig själva. 3.1.4 Samarbete mellan skogsvårdsstyrelserna Samtliga regioner har haft ett samarbete med en eller flera andra regioner i sina utboaktiviteter. Vilka regioner som har bedrivit samarbete framgår i Bilaga 2. Vilken eller vilka regioner den egna enskilda Skogsvårdsstyrelsen har velat samarbeta med har varit valfritt. Det har inte heller funnits någon styrning beträffande samarbetets karaktär eller vilka aktiviteter som ska anordnas. De flesta av regionerna är positivt inställda till samarbetet och anser att det bör fortsätta och eventuellt utvidgas. Storstadsregionerna har haft mest samarbete med andra regioner. Detta kan förklaras med att de erhållit medel för en riktad utboverksamhet sedan mitten av 1980-talet. Den extra medeltilldelningen beror på att det i dessa regioner finns en stor koncentration av utbor. 8

3.1.5 Regionernas samarbete med andra skogliga aktörer De flesta regioner har haft ett samarbete med andra skogliga aktörer eller ekonomiska rådgivare på sina utboaktiviteter. Vilka regioner och vem de har samarbetat med framgår i Bilaga 2. Bilden mellan regionerna är något splittrad om hur omfattande detta arbete bör vara. De flesta av Skogsvårdsstyrelserna anser dock att ett samarbete med andra aktörer utanför SVO är önskvärt eller bör öka i viss mån, Bilaga 2. SVS:n anger att det finns även andra aktörer på marknaden som bedriver verksamhet riktad mot utbor men som de idag inte har något samarbete med, Bilaga 2. Tilläggas bör att det även kan finnas aktörer som bedriver utboverksamhet som regionerna inte känner till och följaktligen inte redovisas i tabellen. 3.1.6 Vad har regionerna uppnått med sin utboverksamhet? Många av regionerna tycker att utboverksamheten har resulterat i en bättre kontakt med utborna. Dessa får möjligheten att knyta en kontakt och vet vem de kan höra av sig till med frågor och inför kurser. Verksamheten har dessutom ökat efterfrågan på utbildning/kurser. Utborna har ofta uttryckt ett stort kunskapsbehov vilket lett till att kurserna haft stor effekt på engagemanget och aktiviteten på fastigheterna. SVS har dessutom i viss mån fått en något ökad inblick i vad utborna efterfrågar genom respons på kurser och andra aktiviteter. 3.1.7 Förtjänster respektive brister med utboverksamheten idag Det som upplevs som de största bristerna med utboverksamheten är att vägledningen är något otydlig. Detta har i sin tur resulterat i att arbetet i vissa fall blivit lågprioriterat eller upplevs som hårdarbetat. SVS:n har även på en del håll fått dålig uppslutning till aktiviteterna och det har inte lagts ner något arbete på att ta reda på varför det ser så ut. Skogsvårdsstyrelserna kan behöva profilera sig bättre och lägga ner mer energi på att nå utborna. Det har dock upplevts som en svårighet då sökmotorerna för utsök av utbor inte är anpassade för att göra ett snabbt och effektivt utsök av den grupp man vänder sig till. Den främsta fördelen med utboverksamheten är att de flesta utbor som SVS har nått, har uppskattat de aktiviteter de deltagit i. Utborna kan dessutom vara en stor potentiell uppdragsgivare och det är därför viktigt att SVS fångar upp den här gruppen. 3.1.8 Mål med utboverksamheten Regionernas kort- (under 2003) och långsiktiga (närmsta femårsperioden) mål skiljer sig inte i något större avseende från de mål som SVS:n hade för perioden 2000 tom. mars 2003. Arbetet med främst kurser, skogs- och informationskvällar kommer även att fortskrida under resten av 2003. Vad beträffar framtidsplanerna för utboverksamheten är det några av regionerna som planerar att utöka sin utboverksamhet både vad gäller arbetet på distrikten och samarbetet med andra föreningar som bedriver utboverksamhet. Någon region har även tänkt försöka öka sin uppdragsverksamhet mot utborna, Bilaga 2. 9

3.1.9 SVS:ns egna funderingar inför framtiden Utborna är en växande andel av de privata skogsägarna. Det är därför viktigt att SVS driver utbofrågan i rådgivningsnätverken. Vi måste utgå från de problem och behov utborna ger uttryck för i egenskap av skogsägare för att vi sedan ska kunna profilera och marknadsföra oss bättre mot denna grupp. 10

3.2 Definitioner av utbor för kapitlen 3.3, 3.4 och 3.5 Även i SVO-gemensamma redovisningar och undersökningar finns tyvärr variationer i begreppsanvändningen. I avsnitt 3.3 nedan används en definition hämtad ur kapitel 3 i Skogsstyrelsens rapport 8H/2001 De Skogliga aktörerna och skogspolitiken Utbo är här skogsägare som bor i en annan kommun än den där brukningscentrum är beläget. I de fall en skogsägare bor i samma kommun som brukningscentrum benämns skogsägaren som åbo. Flerägda företag betecknas som utboägda om minst hälften av ägarna bor utanför kommunen. Saknas uppgifter om bostadskommun klassas dessa som utboägda. I SUS-undersökningen, som vi till största del baserar våra resultat på, utgår man från den skötselansvariga skogsägarens bostadsort. I samtliga övriga avsnitt är definitionen av utbo baserad på hemvist för ägare/skötselansvarig till brukningsenheter (samtliga fastigheter belägna inom en och samma kommun) större än 4 ha. Är det en brukningsenhet som består av fler än en fastighet, är det avståndet till fastigheten som ligger närmast boendeadressen som räknas. För att klassas som utbo måste ägaren/skötselansvarig bo tre mil eller mer från brukningsenheten. I detta fall baseras definitionen på fysisk distans till skogen. Med ägare/skötselansvarig avses i första hand den som står som s.k. kontaktperson på fastigheten, dvs. den som är talesman. Saknas dessa uppgifter, väljs huvudägare efter ålder, bostadsort eller ägarandel. Endast fysiska personer inkluderas som huvudägare, dvs. inte juridiska. Referade fakta och uppgifter i övriga avsnitt av denna framställning är hämtade ur andra avsnitt i ovan nämnda rapport. 3.3 Totala antalet utboägare Relationen åbo- och utboägande har förändrats under perioden 1992-2000. År 1992 var andelen utboägda brukningsenheter 22 % av totalt drygt 239 000, inklusive dödsbon. År 2000 redovisades 34 % av samtliga 241 000 brukningsenheter som utboägda. Siffrorna är något osäkra eftersom även åkermark ingår i 1992 års uppgifter. Det är dock klart att antalet utboägare har ökat under perioden och antalet åboägda brukningsenheter har minskat (Skogsstyrelsen, 2001a). Använd definition av utbo: skogsägare som bor i en annan kommun än den där brukningscentrum är beläget samt nedan jämförelse med definitionen ägare/skötselansvarig som bor tre mil eller mer från brukningsenheten 11

Tabell 2. Antal och andel skogsägare fördelat på åbor/utbor, kvinnor/män, yngre än 50 år/50 år och äldre för samtliga skogsägare och skötelansvariga ägare var för sig (Johansson, S-G. Skogsstyrelsen 2001a). Samtliga skogsägare Ägare/skötselansvariga (utbo = skogsägare med fastighet >= 5 ha och som inte bor i samma kommun som brukningsenheten är belägen i ) för brukningsenheten (utbo = ägare/skötselansvarig boende >= 3 mil från brukningsenheten) Total 304 500 194 500 Åbor 66 % 78,6 % Utbor 34 % 21,4 % Kvinnor 38 % 14 % av åborna, 29 % av utborna Män 62 % 86 % av åborna, 71 % av utborna Yngre än 50 år 34 % 31 % 50 år eller äldre 66 % 69 % Totala antalet ägare/skötselansvariga för brukningsenheten var 2001, 194 500. Utav dessa var ca 21,4 % utbor, här enligt definition; boendes tre mil eller mer från brukningsenheten. År 2000 redovisades 34 % som utbor av samtliga 304 500 skogsägare. Den stora skillnaden beror bl.a. på att många delägare, exempelvis i en syskonskara som ärvt skog, bor långt från fastigheten (Skogsstyrelsen, 2001b). Flerägandet har ökat både bland utbor och åbor. Denna utveckling kan förväntas att fortsätta eftersom det finns nästan lika många skogsägare som önskar att alla eller några av barnen skall ta över brukningsenheten, som att ett av barnen skall överta den (Lidestav & Nordfjäll, 1998). Mellan 1992 och 2000 ökade andelen utbor mer bland de brukningsenheter som var flerägda (90 %), än bland ensamägarna (41 %). En förklaring till detta och ökningen av utbor är dödsboavvecklingen i början av 1990-talet. År 2000 var totalt 43 % av de flerägda och 28 % av de ensamägda brukningsenheterna utboägda (Skogsstyrelsen, 2001b). Av ägarna/skötselansvariga var det drygt dubbelt så många kvinnor som var utbor än åbor, 29 % respektive 14 %, Bland männen var skillnaden mindre, utborna var här något färre än åborna, 71 % respektive 86 % (tabell 1). Detta kan till viss del förklaras av att kvinnor i högre utsträckning än männen har lämnat landsbygden (Lidestav, 1997). Det är dock en betydligt lägre andel kvinnor som är ägare/skötselansvariga för brukningsenheterna jämfört med totala antalet kvinnliga skogsägare (38 % av skogsägarkåren). I en jämförelse av åldersfördelningen mellan utbor och åbor framgick att det inte finns någon statistisk skillnad mellan grupperna. Totalt är 2/3 av ägare/skötselansvariga 50 år eller äldre. Samma åldersfördelning återfinns även bland samtliga skogsägare (Tabell 1). 12

3.4 Jämförelser mellan åbor och utbor 3.4.1 Jämförelser mellan regioner Vid en jämförelse mellan regionerna framkommer det att andelen utbor (siffrorna baseras på fastighetsutbor, dvs. vi utgår ifrån vilken SVS som brukningsenheten ligger i) år 2001 var störst i Västerbotten och Mellannorrland med 38 % respektive 33 %. Lägst var antalet utbor i Södra Götaland med 11 % (Figur 1). Det finns en antydan till att andelen utboägande är större i skogslänen eller de s.k. utflyttningslänen än i andra län. Andel i % inom resp. grupp 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 76 24 62 67 38 33 80 85 82 20 15 18 71 29 82 85 89 18 15 11 < 3 mil från fastigheten >= 3 mil från fastigheten 0 BD AC MN WX ST MD ÖG FG VG SG Figur 1. Antal åbor och utbor med brukningsenhet inom respektive SVS (Skogsstyrelsen, 2001a). Delas ägare/skötselansvariga in efter vilket avstånd de bor från sin fastighet är det en majoritet som bor på sin fastighet. I fem av regionerna är det över 60 % av ägare/skötselansvariga som bor på fastigheten. På samtliga regioner är det ca 2/3 eller mer av ägarna/skötselansvariga som är åbor (Figur 2). 13

Andel ägare/skötselansv. i % inom resp SVS 80 70 60 50 40 30 20 10 0 BD AC MN WX ST MD ÖG FG VG SG Bor på fastigh Bor < 3 mil från fastigh Bor >= 3 mil men< 10 mil från fastigh Bor >10 mil från fastigh Figur 2. Avstånd till närmaste fastighet på brukningsenheten (Skogsstyrelsen, 2001a). 3.4.2 Fastighetsstorlek samt antal år som skogsägare Jämförs fastighetsstorleken på utbo- och åboägda brukningsenheter framkommer det att det inte finns någon signifikant skillnad. I båda grupperna består drygt 2/3 av ägandet av brukningsenheter som är 50 hektar eller mindre och ca 5 % äger en brukningsenhet som är 200 hektar eller större. I genomsnitt har utborna och åborna ägt sina fastigheter ungefär lika länge, drygt 20 år. Bland utborna finns det däremot något fler nya markägare än bland åborna, 11 % respektive 7 % (Figur 3). Majoriteten bland ägarna/skötselansvariga har ägt sin fastighet i 20 år eller mer. Det är dock en större andel åbor än utbor som har ägt sin brukningsenhet så länge, 54 % respektive 46 %. 80 Andel i % inom resp. grupp 70 60 50 40 30 20 10 7 39 54 11 43 46 0-5 år 6-19 år >= 20 år 0 < 3 mil från fastigh >= 3 mil från fastigh Figur 3. Antal år som skogsägare (Skogsstyrelsen, 2001a). 14

3.4.3 Avstånd till fastighet och besöksfrekvens I en enkätundersökning som gjordes på utboträffar av SVS SG under september 2003 (Cato, 2003), tyder resultatet på att ju längre utborna hade till sin fastighet desto mer sällan besökte de den, vilket var förväntat. I undersökningen framgick att ca 2/3 av skogsägarna med 10 mil eller mindre besöker sin fastighet ca. en gång per vecka. Ungefär 80 % av skogsägarna med 10-20 mil besöker sin fastighet ca en gång per månad. När avståndet till fastigheten överstiger mer än 20 mil, sjunker besöksfrekvensen till ungefär en gång per halvår eller mindre bland drygt 60 % av skogsägarna. En medlemsundersökning som Södra Skogsägarna gjorde 2001 (Södra, 2001), visade att utborna som bodde mer än tre mil från fastigheten hade en lägre besöksfrekvens på sin fastighet än åborna. I både Södra Skogsägarnas och SVS SG undersökningarna var det runt 1/4 av utborna som besökte sin fastighet minst en gång per vecka och ca 3/4 som besökte fastigheten minst en gång per månad. Båda undersökningarna bygger dock på ett ganska litet material, med främst skogsägare som har sin skog i södra Sverige. 3.5 Informations- och kunskapskanaler 3.5.1 Kursdeltagande Mellan åren 1997-2001 deltog totalt 32 % av ägarna/skötselansvariga till brukningsenheterna i någon Grönare skogaktivitet och 36 % deltog i annan skoglig utbildning. Det var dock betydligt fler åbor än utbor som deltog i både Grönare skogaktiviteter eller i annan skoglig utbildning. Bland åborna var det drygt 1/3 som har deltagit i någon Grönare skogaktivitet medan det bland utborna bara var drygt 1/5. Deltagandet på övriga skogliga aktiviteter var något högre i båda grupperna, knappt 2/5 av åborna och drygt 1/4 bland utborna (Figur 4). Andel i % inom resp. grupp 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 < 3 mil från fastigh >= 3 mil från fastigh Deltagit i Grönare skogaktivitet Deltagit i annan skoglig utbildning Figur 4. Deltagande i kurs de senaste fem åren (Skogsstyrelsen, 2001a). 15

Av samtliga som deltog i Grönare skogaktiviteter eller annan skoglig utbildning var det 70 % som ansåg att de kunskaper som de inhämtat har betydelse för hur de bedriver sitt skogsbruk (Skogsstyrelsen, 2001b). 3.5.2 Kunskapsbehov Få skogsägare anser sig vara kunniga inom alla delar av skogsbruket. Genomgående uttrycker dock utborna ett större kunskapsbehov än vad åborna gör. Detta gäller även för yngre skogsägare (Skogsstyrelsen, 2001b). Även andra undersökningar tyder på att åborna anser sig ha större kunskaper i skogsskötsel än utborna (Fällman, 2003. Nordfjell, 1998. Törnqvist 1995). Båda utbor och åbor anser sig ha störst kunskapsbehov i skogspolitikens mål samt skogsvårdslagens krav. Bäst kunskaper anser de sig ha i föryngring och röjning (Figur 5). I en fokusgruppsundersökning som gjordes av SKS våren 2003 (Skogsstyrelsen, 2003), framkom att skogsägarna ansåg att SVO överlag var dåliga på att informera om sig själva och med vilken verksamhet vi jobbar med. Detta kan vara en av orsakerna till att skogsägarna har bristande kunskaper om SVL och de skogspolitiska målen. 35 Andel i % inom resp. grupp 30 25 20 15 10 5 < 3 mil från fastghet >= 3 mil från fastighet 0 Skogspolitikens mål SVL:s krav Kulturmiljöhänsyn Naturhänsyn Naturlig föryngring Plantering Röjning Figur 5 Andel procent av ägare/skötselansvarigas som bedömt att de har ett stort kunskapsbehov inom ett eller flera av ovanstående områden (Skogsstyrelsen, 2001a). 3.5.3 Kurser/studiecirklar Idag är det ungefär 1/2 av åborna och 2/5 av utborna som använder av sig av kurser eller studiecirklar som informations- och kunskapskanal. Det är dock bara 7 % av åborna och 6 % av utborna som ofta går på kurser eller studiecirklar (Figur 16

6). 1/4 av åborna och drygt 1/3 av utborna skulle däremot vilja använda sig mer av kurser och studiecirklar än vad de gör idag (Figur 7). 100 100 Andel i % inom resp. grupp 80 60 40 20 0 12 54 34 < 3 mil från fastigh 7 48 45 >= 3 mil från fastigh Ofta Ibland Inte alls Andel i % inom resp. grupp 80 60 40 20 0 25 71 < 3 mil från fastigh 41 55 4 4 >= 3 mil från fastigh Mer än idag Lika som idag Mindre än idag Figur 6. Användning av kurser och studiecirklar som skoglig informationsoch kunskapskanal(skogsstyrelsen, 2001a). Figur 7. Önskad användning av kurser och studiecirklar som skoglig informations- och kunskapskanal (Skogsstyrelsen, 2001a). 3.5.4 Skogsdagar/kvällar Skogsdagar eller skogskvällar är det hälften av åborna och drygt 4 av tio av utborna som besöker ofta eller ibland. Av åborna är det 6 % och av utborna 7 % som ofta går på skogsdagar/kvällar (Figur 8). Det är dock närmre 1/4 av åborna och nästan 2/5 av utborna som skulle vilja använda sig av skogsdagar eller skogskvällar som informations- eller kunskapskanal (Figur 9). Det är ungefär samma siffror som för kurser och studiecirklar. I SVS SG undersökning (Cato, 2003) framgick att utborna främst vill öka sina kunskaper inom skötsel ex röjning, föryngring, samt ekonomi ex deklaration, skatter, långsiktig lönsamhet. I fokusgruppsundersökningen som gjordes av SKS våren 2003 (Skogsstyrelsen, 2003), framkom även här att utborna generellt sett efterfrågar mer kurser inom ämnena ekonomi samt lönsamhet inom skogsbruket. De efterfrågade också mer teknisk rådgivning än vad som ges idag. 100 100 Andel i % inom resp. grupp 80 60 40 20 44 49 7 6 35 59 Ofta Ibland Inte alls Andel i % inom resp. grupp 80 60 40 20 23 72 37 56 5 6 Mer än idag Lika som idag Mindre än idag 0 < 3 mil från fastigh >= 3 mil från fastigh 0 < 3 mil från fastigh >= 3 mil från fastigh Figur 8. Användning av skogsdagar/kvällar som skoglig informations- och kunskapskanal (Skogsstyrelsen, 2001a). Figur 9. Önskad användning av skogsdagar/ kvällar som skoglig informations- och kunskapskanal (Skogsstyrelsen, 2001a). 17

3.5.5 Personlig rådgivning Både bland åborna och utborna är det fler som ofta använder sig av personlig rådgivning än kurser/studiecirklar eller skogsdag/kväll som informations- /kunskapskanal, 21 % respektive 28 %. Det är dock ungefär 1/5 i båda grupperna som önskar att de fick mer personlig rådgivning än de får idag. 3.5.6 Internet Det är få av både åborna och utborna som ofta använder sig av Internet som skoglig informations- och kunskapskanal, 3 % respektive 6 %. Statistiskt sett är det dock dubbult så många utbor som åbor som ofta använder sig av Internet. Totalt är det knappt 1/4 av åborna och knappt en 1/3 av utborna som någon gång använder sig av Internet för att inhämta skoglig information (Figur 10). Precis som för kurser/studiecirklar och skogsdagar/kvällar finns det en stor andel av både åborna och utborna som önskar öka användningen av Internet som skoglig informations- och kunskapskanal, drygt 1/4 av åborna respektive drygt 1/3 av utborna. Det är samtidigt drygt en tiondel i båda grupperna som vill minska sin nuvarande Internetanvändning (Figur 11). Vad som är orsaken till att så stor andel av skogsägarna uttrycker missnöje med Internet är inte klarlagt. 100 100 Andel i % inom resp. grupp 80 60 40 20 0 3 76 21 23 < 3 mil från fastigh 6 70 >= 3 mil från fastigh Ofta Ibland Inte alls Andel i % inom resp. grupp 80 60 40 20 0 28 60 < 3 mil från fastigh 36 51 11 13 >= 3 mil från fastigh Mer än idag Lika som idag Mindre än idag Figur 10. Användning av Internet som Skoglig informations- och kunskapskanal (Skogsstyrelsen, 2001a). Figur 11. Önskad användning av Internet som skoglig informations- och kunskapskanal (Skogsstyrelsen, 2001a). 3.5.7 Massmedia, SkogsEko och skogliga handböcker Tidningen SkogsEko är idag den mest frekvent använda kanalen för informationsoch kunskapssökning både bland åbor och utbor. Även massmedia och skogliga handböcker används förhållandevis ofta av båda grupperna. I samtliga fall är det ca 3/4 av ägarna/skötselansvariga som använder sig av dessa medier. Det är dock få som vill öka användningen med undantag för skogliga handböcker, där var femte åbo och utbo vill öka användningen. 18

3.6 Övriga aspekter på skogsägandet 3.6.1 Skogsskötsel Många skogsägare arbetar med praktiskt skogsarbete på sina fastigheter. Det gäller särskilt skogsvård, och då i synnerhet röjning. De flesta skogsägare som inte utför arbetet själva, är engagerade i sitt skogsbruk på annat sätt. Flertalet följer upp kvaliteten. En stor grupp talar också om hur de vill ha arbetet gjort för den som planerar eller utför åtgärden (Skogsstyrelsen, 2001b). Möjligheten att arbeta självverksamt försämras för den som bor på längre avstånd från sin skogsfastighet. De som är utbor är också mindre självverksamma än åborna både vad gäller slutavverkning, plantering, röjning och gallring (Fällman, 2003. Södra Skogsägarna, 2000. Törnqvist, 1995). Eftersom utborna i betydligt större utsträckning köper tjänster för skogsvårdsarbete blir skötsel i regel betydligt kostsammare för utborna än åborna (Skogsstyrelsen, 2001b). Enkätundersökningen som gjordes av SVS SG (Cato, 2003) tyder på att så många som 2/3 av utborna skulle sköta sin skog annorlunda om de bodde på, eller i närheten av sin fastighet. I analyser av återväxtkontroller gjorda på distrikten på SVS:n, har det trots lägre självverksamhet visat sig att återväxterna på utboägda fastigheter är bättre än på de åboägda. Utborna avverkar inte mer än vad åborna gör men skiljer sig från åborna genom ett annat avverkningsmönster. Utbor avverkar mer sällan än åbor men gör i gengäld större uttag (Lönnstedt, 1992. Törnqvist, 1995). Avverkningar i form av större rotposter är även de vanligare bland utbor (Skogsstyrelsen, 2000). En annan skillnad mellan utbor och åbor är att åborna gallrar mer än utborna (Lönnstedt, 1992). Den ganska positiva inställningen vad gäller att anpassa skogsbruket till andra människors behov samt att ta naturvårdshänsyn är i stort sett den samma hos utbor och åbor. Däremot är utbor lite mer positivt inställda till att natur- och kulturmiljövärderna på de egna markerna kartläggs. Nära 2/3, mot knappt hälften för åbogruppen, anser att det är bra att markerna kartläggs (Skogsstyrelsen, 2001b). 3.6.2 Ekonomiska aspekter Att de grupper som lever på jord- och skogsbruk anger stort beroende av inkomster från skogsbruket är föga oväntat. Av de skogsägare som däremot baserar sin hushållsekonomi på annan inkomst, är det färre utbor än åbor som anser att skogsinkomsterna är viktiga eller mycket viktiga för hushållsekonomin. Samma förhållande gäller vid frågan inte alls viktiga (Skogsstyrelsen, 2001b). Även Törnqvist (1995) fick i jämförelser med utbor och åbor fram att utborna i lägre utsträckning ansåg att skogsinkomsterna var mycket viktiga och högre andel inte alls viktiga för privatekonomin. Trots att utborna i mindre omfattning anser att skogsinkomsterna är viktiga för hushållsekonomin anser många att skogsinkomstens betydelse för fastighetens ekonomi är desto större. Fastighetens inkomster skall, menar många utbor, kunna bära dess kostnader (Lönnstedt, 1992). 19

Det nuvarande skogstillståndet och förändringarna i framtiden bedöms ungefär likadant av såväl utbor som åbor. Både grupperna visar också ett lågt intresse för att investera avkastningen från skogsbruket i annat än skogsvård. När det gäller jakt och naturupplevelser går det inte heller att se någon skillnad mellan grupperna. Båda grupperna anser att avkastningen från skogsbruket är viktigare (Skogsstyrelsen, 2001b). 3.6.3 Fastighetsmarknad Lagar som är av stor betydelse för utvecklingen av fastighets- och ägarstrukturen är fastighetsbildningslagen och jordförvärvslagen. Delar av innehållet av dessa lagar har avreglerats under 1990-talet. Dessa avregleringar har bidragit till en rörligare fastighetsmarknad, där nya aktörer fått möjligheten att köpa skogsfastigheter. Tillsammans med fördelaktig förmögenhetsbeskattning, möjligheten till kvittering de första fem åren och förbättrade intäktsutjämningar har detta bidragit till ett ökat utboägande då personer med hög marginalskatt eller förmögenhet sett en fördel i och möjlighet att köpa skog (Skogsstyrelsen, 2001a). Det är dock fortfarande mest grannar som köper när en skogsfastighet blir till salu i Sverige. Ny statistik från LRF Konsult (Dagens Industri, 2003) har visat, att mellan åren 1995-2002 så köptes 57 % av alla skogsfastigheter som LRF förmedlade, av grannar och närboende. Utsocknes, till exempel, storstadsbor och andra som inte bor på orten, stod samtidigt för 37 % av de totalt 2 791 köpen av skogsmark hos LRF. Omkring 10 % av de fastigheter som säljs öppet via mäklare bedöms bli föremål för exploaterande avverkningar. Det motsvarar knappt 1 % av de totala fastighetsöverlåtelserna eller ca 100-150 fastigheter per år, av det totala antalet fastigheter som uppgår till ca 240 000. Totalt sett berörs inga stora arealer men i det enskilda fallet röner dessa affärer mycket stor uppmärksamhet (Stubben, 2003) Fenomenet är inte enbart en effekt av skogspolitiken utan det är flera samspelande faktorer som lett till denna oönskade effekt, bl.a. ändringar i jordförvärvs- och fastighetsbildningslagstiftning samt även en ändrad företagsbeskattning. En bieffekt är att den ökade avverkningsmöjligheten leder till stigande fastighetspriser (Stubben, 2003). 3.6.4 Skogsägarföreningar Törnqvist (1995) konstaterade att det fanns tecken på att skogsägargruppens förskjutning mot icke-jordbrukare leder till en försvagning av Skogsägarföreningsrörelsen. Även studier gjorda av Nordfjell och Lidestav (1998) och Södra Skogsägarna (Södra, 2001) tyder på att det är fler åbor än utbor som är medlemmar i skogsägarrörelsen. I skogsägarföreningarnas styrelser var underrepresentationen av utbor än mer markant. I styrelserna på landets 7 större skogsägarföreningar fanns 1998 sammanlagt 61 skogsägande ledamöter varav mindre än 8 % var utboende skogsägare (Nordfjell, 1998). Detta stämmer bra överens med siffror från Södra Skogsägarna (Södra, 2001), då 5 % av deras förtroendevalda styrelseledamöter representerades av utbor. 20

4 Diskussion 4.1 Definition av utbor Utborna är en växande andel av de privata skogsägarna och SVS:n har nu rikstäckande under flera års tid arbetat med utbor och åbor som två olika skogsägarkategorier. Ska vi fortsätta med detta arbetssätt eller finns det en anledning till att börja tänka i andra banor? Är det verkligen i skillnaden utbor och åbor som den största skillnaden finns mellan skogsägarna? Eller är det kanske så att det finns skillnader mellan andra grupper inom skogsägarkåren som är minst lika stora eller större? Hur ser det ut i förhållandet mellan yngre och äldre skogsägare, eller kvinnliga och manliga eller varför inte nya skogsägare kontra de som har haft skog en längre tid? Det föreligger kanske en lika stor skillnad mellan dessa och andra grupper som det gör mellan utbor och åbor. Det är kanske är så att vi istället bör fokusera oss på hur vi ska nå de olika skogsägargrupperna och ta reda på vad de efterfrågar. Vi bör kanske fråga oss vad det är för andra faktorer än avstånd till fastigheten som spelar roll för hur skogsägaren sköter sin skog? Vad är det för faktorer som underlättar respektive försvårar för skogsägaren? Det är kanske dessa faktorer som ska fokusera oss på istället för att vi ska låsa oss i tänkandet utbor åbor. Som det ser ut idag när vi gör kallelser till aktiviteter för utbor, är det oundvikligt att vi missar vissa utbor medan andra blir kontaktade av mer än en SVS pga. att SVS:n använder sig av olika definitioner. Detta är något vi borde göra något åt, oavsett om vi tänker fortsätta att jobba med utbor eller om vi ska koncentrera oss på andra grupper. Vi borde kanske istället bestämma oss för vilka skogsägare som respektive SVS har ansvar för, så att vi med säkert vet att vi har möjlighet att nå samtliga skogsägare. Skogsvårdsstyrelserna/distrikten vänder sig idag både till boendeutbor, dvs. de som bor inom den egna regionen/distriktet men har fastighet utanför, samt till fastighetsutbor, dvs. de som har fastigheter inom den egna regionen/distriktet men bor utanför den/det, beroende på vilken definition de använder sig av. Det bör vi även göra i fortsättningen men med ett annat angreppssätt, beroende på vilken verksamhet det är vi arbetar med. Det mest logiska borde vara att utgå från vad som är det bästa för skogsägarna. Det borde rimligtvis vara så att det är lättare för skogsägarna att närvara på kurser, studiecirklar, skogsdagar och informationskvällar på den ort där de bor. Däremot är det ganska naturligt att enskild rådgivning och uppdragsverksamhet som planer och stämpling bör ske där fastigheten/brukningsenheten är belägen. Istället för att fokusera oss på utbor och åbor borde vi kanske låta varje SVS ta ansvar för kursoch informationsaktiviteter (inklusiveuppdragskurser och bokförsäljning) för sina boendeskogsägare och individuell rådgivning och uppdragsverksamhet för sina fastighetsskogsägare. 21

Skogsägare Ägarkategori: Boendeskogsägare Fastighetsskogsägare Ansvarigt SVS: SVS där skogsägaren SVS där skogsägaren bor har sin fastighet Verksamhet: Kurser och informations- Uppdrag och individuell aktiviteter samt bok- rådgivning försäljning Detta skulle kunna leda till en viss omfördelning av medeltilldelningen för rådgivningsverksamheten. Idag baserar sig medeltilldelningen på hur många skogsägare som varje SVS har boendes inom regionen. Den ändring som skulle ske är att det blir en omfördelning av pengarna för individuell rådgivning som i så fall skulle vara bunden till fastighetsregionen. 4.2 Riktlinjer för SVS arbete Arbetet med utbor är beroende av möjligheten att söka ut utborna inför olika aktiviteter på ett snabbt och smidigt sätt. Ett problem har varit att inte samtliga regioner har fått information om vilka möjligheter som finns i Kotten samt vilken hjälp det går att få via SKS för utsök. Bristen på information har gjort att vissa av regionerna har fått begränsa sin utboverksamhet till de utbor de har haft kännedom om via Kotten, dvs. inom den egna regionen. Med tydligare riktlinjer och bättre information går detta att undvika i framtiden. Ett sätt att underlätta såväl rådgivningsverksamheten som andra verksamheter inom SVS:n, borde vara att ta fram en manual för vilka utsökningsmöjligheter det finns i Kotten. Den nya databasen Sälgen kommer att kunna användas för registrering och statistikuppföljning för rådgivning och kurser på liknande sätt som Hamstern kan användas idag. Det vore även önskvärt att de olika SVS:n i Sälgen skulle kunna söka ut vilka av deras fastighetsskogsägare som har gått på kurs eller annan aktivitet utanför regionen. Dessa skogsägare bör kunna vara potentiella kunder för uppdragsverksamhet i fastighetsregionen. Arbetet med rådgivning till utbor är beroende av att det finns en möjlighet att söka ut utborna inför olika rådgivningsaktiviteter på ett snabbt och smidigt sätt, oavsett om det handlar om utbor boende inom eller med fastighet inom våra respektive geografiska områden. Ett problem har varit att inte samtliga regioner har fått information om vilka möjligheter som finns i Kotten samt vilken hjälp det går att få via SKS för utsök. Bristen på information har gjort att vissa av regionerna har fått begränsa sin utboverksamhet till de utbor de har haft kännedom om via Kotten, dvs. inom den egna regionen. De listor som kan tas fram av SKS över bl.a. utbor innehåller för få variabler samt att variablerna kan inte kombineras på ett tillfredställande sätt. 22

4.3 Samarbete mellan skogsvårdsstyrelserna De flesta av SVS:n är positivt inställda till samarbetet mellan regionerna i utboverksamheten och anser att det bör fortsätta och eventuellt utvidgas. Även om SVO skulle gå ifrån en utbo-åbouppdelning (som är föreslaget i stycke 4.1) borde vi se över hur rådgivningssamordningen fungerar idag, både nationellt och regionalt. Det behöver upprättas en tydligare rådgivningsstrategi på SVO-, SVS-, och distriktsnivå, för att underlätta hela rådgivningsverksamheten. Samordning av rådgivningen bör ske i ett rådgivningsnätverk och arbetsgrupper knutna till nätverket. Dessa bör verka för att informationen om vilka skogsägarna är och vad de efterfrågar blir kontinuerligt förankrad inom SVO. Då vi kan anta att förändringen inom skogsägarkåren går något fortare än vad den har gjort tidigare, bör uppföljning ske med jämna mellanrum. Denna bör dessutom göras på regions- eller distriktsnivå för att få en så lokal förankring som möjligt. Även om SVO tar bort uppdelningen av åbor och utbor inom rådgivningsverksamheten bör vi fortsätta med besök från fastighetsregionerna när storstadsregionerna anordnar träffar för sina boendeskogsägare. Detta med tanke på att det i dessa områden bor en så stor koncentration av skogsägare från olika delar av landet. Det underlättar i många fall om skogsägarna får knyta en kontakt eller får reda på var han eller hon ska vända sig till för att få hjälp, där de har sin fastighet. Detta är något som samtliga skogsägare även bör informeras om, vare sig det rör sig om fastighets- eller boendeskogsägare inom regionerna. Vi bör på SVS:n tänka nationellt för att uppnå de skogspolitiska målen och för att kunna skapa uppdragsmöjligheter som gynnar både SVO och Skogsvårdsstyrelsen. Blir det så att storstadsregionerna även i fortsättningen kommer att få extra myndighetsmedel avsatta för utboverksamhet, bör det finnas ett klart mål, framtaget av rådgivningsnätverket, vad pengarna ska användas till. Sedan denna satsning startades på mitten av 1980-talet, har det inte funnits något tydligt mål för denna verksamhet. Det har heller inte gjorts någon uppföljning av verksamheten för att utvärdera vad som kan förbättras. 4.4 Samarbete med andra aktörer Både SVS SG utboundersökning (Cato, 2003) och fokusgruppsundersökningen (Skogsstyrelsen, 2003) som gjordes på Skogsstyrelsen, tyder på att utborna efterfrågar mer information och kurser inom ekonomi, bl.a. deklaration, skatter och långsiktig lönsamhet, än vad som erbjuds idag. Då vi inom SVO inte ska fokusera på dessa ämnen vid våra aktiviteter för skogsägare, borde det finnas en anledning till att bjuda in andra skogliga aktörer och ekonomiska rådgivare som kan informera om dessa bitar. Detta görs redan idag en del av regionerna. Det bör inte vara någon omöjlighet att hitta samarbetspartners på samtliga regioner samt att eventuellt hitta nya samarbetsformer för att försöka tillgodose skogsägarnas intressen. Vid dessa informationstillfällen finns även en ypperlig möjlighet för SVS att föra ut skogspolitiskt aktuell/relevant information. 23