Länsstyrelsens yttrande över Skogsstyrelsens rapport Skogsskötsel med nya möjligheter

YTTRANDE 1(10) Miljöanalys Karin Enfjäll 010-2247438 registrator@skogsstyrelsen.se Länsstyrelsens yttrande över Skogsstyrelsens rapport Skogsskötsel med nya möjligheter Länsstyrelsen i Värmlands län yttrar sig över Skogsstyrelsens remissversion till rapport Skogsskötsel med nya möjligheter dnr 2017/824. Länsstyrelsernas yttrande fokuserar på den huvudsakliga rapporten och mindre på dess bilagor. Länsstyrelsen har i sitt svar utgått ifrån vårt uppdrag och våra ansvarsuppgifter. Då vissa av åtgärdsförslagen ligger utanför Länsstyrelsens uppdrag tar vi inte ställning i dessa åtgärder. Yttrandet har tagits fram i samverkan med flera Länsstyrelser. Sammanfattning Länsstyrelsen delar Skogsstyrelsens syn på att skogsproduktionen i Sverige är en viktig näring, att den har stor effekt på landets tillväxt och ger Sverige ett exportöverskott. Dessutom är skogsproduktionen en viktig fråga för landsbygdsutvecklingen då skogsindustrin ofta är lokaliserad till orter nära skogsråvaran. Länsstyrelsen är också väl medvetenhet om att skogen är en viktig resurs som med sin råvara kan spela en avgörande roll i omställningen till ett fossilfritt samhälle då skogsindustrins produkter kan ersätta fossilbaserade material. Samtidigt är det Länsstyrelsens uppfattning att det är viktigt att skogsnäringen utvecklas på ett hållbart sätt. Det är Länsstyrelsens bedömning att de åtgärder som rapporten innehåller inte i tillräcklig utsträckning utreder dess effekter på en hållbar produktion och dess inverkan på den biologiska mångfalden. Länsstyrelsens bedömning är också att det finns en risk i att de produktionshöjande åtgärderna bidrar till en snedvridning mot produktionsmålet istället för en jämnvikt med miljömålet. Det är Länsstyrelsens uppfattning att det är grundläggande och av vikt att det råder jämnvikt mellan de två målen om skogsproduktionen ska utvecklas hållbart. Rapporten fokuserar på produktionsmålet men hade också kunnat beröra exempelvis skogen som rekreation och vars förädlade produkter kan ha stor effekt på tillväxten. Länsstyrelsen anser att Skogsstyrelsen ger en mycket förenklad och delvis missvisande bild av klövviltförvaltningen och problematiken kring klövviltskador på skog. Länsstyrelsen anser att Skogsstyrelsens rapport i högre grad bör förespråka såväl skogsbruksförändringar som förändringar i klövviltstammarna för att uppnå skogsskademålen. Postadress: Länsstyrelsen Värmland, 651 86 KARLSTAD Besöksadress: Våxnäsgatan 5 Telefon: 010-224 70 00 Fax: 010-224 71 10 E-post: varmland@lansstyrelsen.se www.lansstyrelsen.se/varmland

YTTRANDE 2(10) Länsstyrelsen anser att Skogsstyrelsen inte redovisar något skäl till att myndighetshemvisten för klövviltsförvaltningen ska utvärderas. Därför menar Länsstyrelsen att all viltförvaltning även fortsatt ska administreras av länsstyrelserna. Länsstyrelsen anser att man i högre grad måste luta sig mot vetenskaplig grund och forskning när man föreslår så pass omfattande åtgärder som rapporten innehåller. Länsstyrelsen ser också en stor brist i att inga representanter för de förvaltande myndigheterna, Naturvårdsverket och länsstyrelserna, har bjudits in att medverka i framtagandet av rapporten. Sammanfattningsvis menar Länsstyrelsen att det är en brist att rapporten inte har ett helhetsperspektiv kring skogen som resurs. Särskilt för ett län som Värmland är ett helhetsperspektiv viktigt då skogen är en mycket viktig resurs för hela länet. Samtidigt är helhetssynen avgörande för alla aspekter gällande t.ex. landsbygdsutveckling och viltförvaltning ska tillgodoses. Övergripande synpunkter på rapporten Länsstyrelsen bedömer att rapportens innehåll huvudsakligen är inriktat mot att höja skogsproduktionen och att miljö- och naturvårdsaspekter ges mindre utrymme och uppmärksamhet vilket Länsstyrelsen anser är olyckligt. Påverkan på biologisk mångfald och miljömålen Regeringens utgångspunkt är att den skogliga tillväxten ska ske inom ramen för att de nationella miljömålen nås. I Naturvårdsverkets senaste rapport om uppföljningen av miljömålen för 2018 görs bedömningen att inget av de sex miljömålen som har en koppling till skogslandskapet kommer att nås till år 2020. Några av dem har även en negativ utveckling. För flera av miljömålen bedöms skogsbruket vara en av orsakerna till att målen inte nås. I remissen föreslås ett antal insatsområden för att öka skogsproduktionen. Ett mer produktionsinriktat skogsbruk med bl.a. kortare omloppstider och schabloniserad skogsskötsel brukar i regel förknippas med försämrad variation i skogslandskapet och därmed en minskad artmångfald. Länsstyrelsen anser att rapporten inte på ett tydligt sätt uppmärksammar och bedömer de risker som de tretton föreslagna insatsområdena var för sig och sammantaget kan innebära för uppfyllandet av miljömålen och därmed även den biologiska mångfalden. Länsstyrelsen föreslår att rapportens effekter på biologisk mångfald och förutsättningarna att nå miljökvalitets- och övriga miljömål utvärderas på ett tydligare sätt. Ekosystemansatsen får inte glömmas bort Länsstyrelserna anser att Skogsstyrelsen bör omarbeta sin rapport för en mer ekosystembaserad ansats. Rapporten tycks sakna grund i ekossystemtjänster på vilken exempelvis älgförvaltningen vilar. Bland annat utelämnas interaktionen mellan klövvilt, jägare och de stora rovdjuren. Rovdjurens uttag av klövvilt höjer nivån för den lägsta möjliga klövvilttätheten eftersom

YTTRANDE 3(10) hänsyn måste tas till deras predation när det mänskliga jaktuttaget ska bestämmas. Landskapsperspektiv och Grön infrastruktur Rapporten saknar helt skrivningar om grön infrastruktur och tänk utifrån landskapsnivå. Länsstyrelsen anser att en bedömning av var i landskapet ett intensivare skogsbruk kan vara lämpligt och olämpligt bör utvärderas och föreslås. I detta arbetet bör de regionala handlingsplanerna för grön infrastruktur, skogliga värdekärnor, skyddade områden med mera tas i beaktande. Skogsmark med höga natur- och kulturmiljövärden Enligt rapporten är utgångspunkterna att de produktionshöjande åtgärderna ska ske på produktiv skogsmark utan höga naturvärden. Länsstyrelsen anser att rapporten tydligare borde beskriva vilken typ av skog som avses och på vilka kriterier höga naturvärden bedöms. Länsstyrelsen menar att det är viktigt att det definieras i vilken typ av skogar åtgärderna genomförs. Länsstyrelsen saknar även en konsekvensanalys av insatsområdenas påverkan på fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar som finns i skogen. Arbetsgruppens sammansättning och rapportens koppling till annan forskning För flera av insatsområdena saknas referenser till vetenskapliga undersökningar som visar hur föreslagna åtgärder skulle kunna påverka bland annat biologisk mångfald. Länsstyrelsen anser att man i högre grad måste luta sig mot vetenskaplig grund och forskning när man föreslår så pass omfattande åtgärder som rapporten innehåller. Länsstyrelsen saknar även en tydligare koppling till Skogsstyrelsens tidigare rapporter kring skogsproduktionen. Länsstyrelsen är också frågande till arbetsgruppens sammansättning och saknar vissa kompetenser och verksamhetsområden. Exempelvis saknas personer i gruppen med sakkunskap i naturvård både från forskarhåll och från myndigheter och som borde involverats. Länsstyrelsen gör bedömningen att om rapporten varit mer underbyggd och med fler olika representanter i arbetsgruppen eller i referensgrupper hade rapporten blivit bättre och mer saklig. Länsstyrelsen menar att rapporten skulle vinna mycket på att de redovisade konsekvenserna förses med tydligare hänvisningar och referenser för att ge läsaren större möjligheter att bedöma vilket bakgrundsmaterial som använts för ställningstagandena. Länsstyrelsen ställer sig generellt sett tveksam till hur heltäckande de konsekvensanalyser är som görs i kapitel 8. Skogsstyrelsen som Sektorsmyndighet Skogsstyrelsens är en sektorsmyndighet med ett sektorsövergripande ansvar, rapporten visar dock inga tecken på en medveten sektorsövergripande

YTTRANDE 4(10) analys. Länsstyrelsen menar att detta kan innebära att samband och vad förslagen inom insatsområden kan leda till saknas. Specifika synpunkter i insatsområde Skogsstyrelsens förslag insatsområde 1 Aktiv klövförvaltning. Utvärdera myndighetshemvist för klövviltförvaltningen Länsstyrelsen ser inget skäl till att myndighetshemvisten ska utvärderas. Länsstyrelsen anser även att Skogsstyrelsen inte redovisar något skäl till att myndighetshemvisten för klövviltsförvaltningen ska utvärderas. I rapporten saknar Länsstyrelsen en analys som förklarar varför målen om skadenivåer inte uppfylls samt motiverade förslag till åtgärder. Länsstyrelsen vill här hänvisa till den uppföljning av mål i älgförvaltningen som Naturvårdsverket genomförde tillsammans med Skogsstyrelsen, daterad 2018-11-27. Länsstyrelsens bedömning är att en flytt av viltförvaltningen skulle innebära ett stort kompetensglapp då Länsstyrelsen sedan införandet av älgförvaltningssystemet har byggt upp regional kompetens i länens viltförvaltningsdelegationer, älgförvaltningsgrupper och älgskötselområden och en nära koppling till rovdjursförvaltningen. Genom uppdraget med ett tydligt fokus på viltförvaltning har också vilthandläggarnas kompetens höjts avsevärt. Länsstyrelsen anser därför att klövviltsförvaltningen ska finnas kvar hos länsstyrelserna. Länsstyrelsen efterfrågar dock ett utökat samarbete med Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket vilket föreslås i rapporten 2018-11-27 (NV-08872-17), Uppföljning av mål inom älgförvaltningen. Om skadenivåerna inte är på en acceptabel nivå till år 2021 omprövas förvaltningssystemet Länsstyrelsen anser att det är orimligt att ompröva förvaltningssystemet baserat på skadenivåerna år 2021. Eftersom det finns en fördröjning i den förväntade utvecklingen mot att nå skademålen. Det är således för tidigt att dra slutsatser om skadenivåerna redan år 2021. Anpassa klövviltpopulationen till skadeläget i förhållande till uppsatta mål, viket innebär kraftfull sänkning av antalet klövvilt. Länsstyrelsen anser att rapportens koppling mellan vilttäthet och betesskador är starkt förenklad. Länsstyrelsen menar att beskrivningen är ensidig och felaktig samt att den förenklar betesskadeproblematiken. Länsstyrelsens bedömning är att fodertillgången i landskapet, landskapets sammansättning och skogens diversitet i trädslagsblandning och olikåldrighet spelar en större roll för skogsskadeläget än klövviltets täthet (se Fakta skog 7/2007, SLU samt Barkskalning av kronvilt NR 09/214 V-205-09). Länsstyrelsen anser att resonemanget istället bör utgå från 2 Naturvårdsverkets föreskrifter om allmänna råd om jakt efter älg och kronhjort (NFS 2011:7) om balans mellan foder och klövvilt.

YTTRANDE 5(10) Länsstyrelsen anser dessutom att flera parallella åtgärder krävs för att minska betesskadorna. Reglering av älgstammens täthet är därmed ett av flera verktyg för att minska skador. Inom skogsbruket finns många viktiga åtgärder som kan och bör vidtas för att minska skogsskador orsakade av klövvilt. Länsstyrelsen bedömer att en av de viktigare åtgärderna är att höja andelen tall i landskapet. Sådana åtgärder är också viktiga för biologisk mångfald, klimatanpassning och för att minska risken för stora skogsbränder. Skogsägarens aktiva roll I rapporten nämner Skogsstyrelsen att skogsägarnas roll inom klövviltförvaltningen är alltför tillbakadragen. Länsstyrelsen delar delvis den uppfattningen och anser att klövviltsförvaltningen och skogsförvaltningen bör integreras i högre grad än idag. Länsstyrelsens erfarenhet är att ägare av mindre skogsarealer har ett större intresse av andra värden än de rent ekonomiska jämfört med exempelvis skogsbolagen. Länsstyrelsen erfar även att ägare av mindre arealer är mindre insatta i hur höga kostnader viltbetet orsakar. Länsstyrelsen anser vidare att berörda myndigheter har ett viktigt ansvar att öka kunskapsläget om vad som leder till minskade betesskador. Länsstyrelsen bedömer att ökad kunskap och medvetenhet hos markägare skulle leda till ett ökat engagemang för att sänka skadorna med de medel som finns tillgängliga; foderskapande åtgärder, återbeskogning med rätt trädslag, begränsning av klövviltspopulationer och optimerad trädslagsblandning. Rådgivande insatser som stärker skogsägaren är därför viktiga. Länsstyrelsen bedömer att det lokala engagemanget är viktigt Länsstyrelsen vill belysa att den praktiska regleringen av klövviltstammarnas tätheter sker frivilligt av en samhällsgrupp som representerar ett fritidsintresse, jägarna. För att jakten ska fortgå krävs att det finns klövvilt i tillräcklig mängd för att hålla intresset uppe hos de som utövar jakt. En undersökning har gjorts på nationell nivå för att klargöra hur markägare och jägare ser på älgtätheten (Göran Ericsson, Roger Bergström, Fredrik Widemo 2009). Undersökningen visade att strax under 30 procent av de icke jagande markägarna vill ha en lägre älgtäthet medan endast 6 procent av jägarkåren vill ha lägre älgtäthet. Även om undersökningen genomfördes för tio år sedan var skadeläget detsamma. Länsstyrelsen bedömer att ett borttagande av älgskötselplaner skulle sänka motivationen kraftigt att samla in data hos älgskötselområdena, om lokala viltstammar och skogsskador. Vidare bedömer Länsstyrelsen att borttagandet av älgskötselplaner även skulle äventyra älgskötselområdenas existens. Länsstyrelsen anser att älgförvaltningsområdenas roll bör stärkas och att älgskötselområdena är viktiga för det lokala engagemanget. Rådgivning om klövviltförvaltning med implementering av Mera tall-projektet i hela landet Flera länsstyrelser har under året medverkat i projektet Mera tall. Länsstyrelsen ser mycket positivt på att Skogsstyrelsen förespråkar att projektet sprids storskaligt över hela landet. Länsstyrelsen anser att en

YTTRANDE 6(10) ansvarstagande klövviltförvaltning måste gå hand i hand med ett ansvarfullt skogsbruk för bättre balans mellan älgtäthet och foder. Länsstyrelsen är övertygad om att överenskomna avskjutningsmål har betydligt bättre förutsättningar att uppnås när såväl samverkan som kunskapsläge mellan skogsägare och jägare ökar. Ett projekt där skogsägare och jägare sammankallas för samverkan kring ett gemensamt problem över stora arealer ser Länsstyrelsen därför som något mycket positivt och något som på sikt kan ge resultat. Skogsstyrelsens förslag övriga insatsområden Skogsodlingsmaterial och främmande trädslag I flera insatsområden (så som 6.2, 6.3, 6.4 och 6.7) presenteras olika nya trädslag och även vilka trädslag som ska vara gällande för en ökad skogsproduktion som alternativ till gran och tall. Länsstyrelsens bedömning är att det finns vinster i att utvärdera om inhemska lövträd är lämpliga som odlingsmaterial istället för att använda främmande trädslag som alternativ till gran och tall. Det saknas även ett resonemang om konsekvenserna av självspridningen av contortatall, vad den får för effekter i landskapet och om contortatall kan anses vara invasiv. Det är Länsstyrelsens rekommendation att odlingsförsök med främmande trädslag bör ske under kontrollerade former. Det bör även utvärderas om det kan bli konsekvenser för sociala värden, turism eller biologisk mångfald, tex i form av att odlingarna bildar monokulturer och skapar barriärer i landskapet. I utvärderingen bör det framgå om de främmande trädslagen kan skapa förutsättningar för biologisk mångfald på samma sätt som de inhemska trädarterna. Länsstyrelsen uppfattar rapporten som att det är de ekonomiska värdena som väger tyngst. Länsstyrelsen saknar även beskrivningar och belägg för om de främmande trädslagen är mer tåliga mot ett förändrat klimat jämfört med de inhemska trädslagen. Förslaget bör även omfatta en jämförelse med inhemska trädslag och dess förmåga att möta ett förändrat klimat. Skogsskötsel för andra samhällsmål Länsstyrelsen ser positivt på de förslagna åtgärderna kopplade till de andra samhällsmålen men som tidigare påpekat är åtgärderna inte tillräckliga. Det är positivt att förslagen i rapporten vill öka andelen lövträd men rapporten bör även förtydliga vad som avses med lövskogsskötsel, hur det bidrar till ett biologiskt rikare landskap och detta säkerställer den framtida biologiska mångfalden i dessa lövbestånd. Infrastruktur viktig för skogsförvaltning Länsstyrelsen anser att förvaltning och utveckling av skoglig geodata och informationsflöden behöver tydligare ta hänsyn till informationssäkerhet, vilket är en uppgift för alla aktörer i samhället. I rapporten beskrivs

YTTRANDE 7(10) betydelsen av skoglig geodata och informationsflöden, med fokus på att informationen är tillgänglig och riktig. I åtgärdsförslaget för skoglig geodata föreslås bland annat att en utredning av integritet sker av staten. Länsstyrelsen anser att en sådan utredning ska ha en helhetssyn på informationssäkerhet och ska inkludera tillgänglighet, riktighet och andra perspektiv för konfidentialitet utöver integritet som säkerhetsskydd, sekretess, skydd för geografisk information och miljöskydd. Motiv är att säkerställa att skada inte sker för den enskilde, samhällsviktig verksamhet, Sveriges säkerhet och tillit för hantering av informationen. När det gäller den fysiska infrastrukturen (skogsbilvägnätet) anser Länsstyrelsen att rapporten missat att diskutera hur ett mer utbyggt skogsvägnät påverkar de för naturturismen viktiga resurser som vildmarkskänsla och känsla av orördhet, upplevelser som Sverige till skillnad från de flesta andra länderna i Europa fortfarande har möjligheter att tillhandahålla. Rapporten verkar istället ensidigt framhålla att möjligheten att med bil ta sig så nära målet som möjligt skulle vara en fördel för naturturismen. Dikesrensning och skyddsdikning Det är Länsstyrelsens uppfattning att både skyddsdikning och dikesrensning påverkar miljömålen Myllrande våtmarker och Levande sjöar och vattendrag negativt. Rapporten bör också under kapitel 6.8 diskutera de positiva effekterna för grundvattenbildning som mindre våtmarker högt upp i avrinningsområdena kan ha och vilka negativa effekter markavvattning kan ha för såväl grundvattenbildning som bromsning av vattenflöden. Att förespråka dikning av våtmarker på inströmningsområden riskerar att vid långa torrperioder, som de senaste åren, äventyra grundvattentillgången för många olika samhällsintressen. All rätning av vattendrag riskerar också att, vid höga flöden, öka risken för och omfattningen av översvämningar nedströms, vilket också riskerar att skapa produktionsbortfall inom andra delar av de gröna näringarna. Förslaget att genomföra vattenvårdande åtgärder i samband med dikesgrävning och att anlägga våtmarker i samband med dikesgrävning känns otydligt. Länsstyrelsen anser att uppmaningen i många fall istället borde vara Om möjligt, återskapa eller förbättra en befintlig våtmark istället för att dika ut den. Under så torra väderförhållanden som rådde sommaren 2018 finns det även en risk för att skogsbränder från blixtnedslag i dikade tjocka torvmarker går ner på djupet och blir svåra att släcka och efterbevaka. Fördjupade rådgivningsinsatser

YTTRANDE 8(10) Länsstyrelsen anser att fördjupade rådgivningsinsatser och höjd skoglig kompetens är en förutsättning för att flera av de föreslagna åtgärderna inte ska riskera att få negativa konsekvenser på den biologiska mångfalden. Länsstyrelsen anser även att det är viktigt att vid rådgivningen inte enbart fokusera på ökad produktion utan även de andra samhällsmålen. Det kan annars finnas en risk att de produktionshöjande åtgärderna bidrar till en snedvridning mot produktionsmålet istället för en jämnvikt med miljömålet. Framtida rådgivningsinsatser bör därmed innefatta även övriga miljömålsbudskap. Länsstyrelsen ser positivt på att rapporten föreslår att öka rådgivningen om möjliga skötselåtgärder för att förstärka naturvärden, sociala värden och underlätta för renskötsel. Det är även positivt att det föreslås utökade bidrag till småskogsägare för särskilda skötselåtgärder naturvärden, sociala värden och renskötsel. Åtgärder kopplade till stat och myndighet Rapporten skriver att Länsstyrelsen ansvarar för att tillgängliggöra tätortsnära reservat. Länsstyrelsen vill här framhålla att kommunerna har ett minst lika stort ansvar över detta, då en betydande del av de tätortsnära naturreservaten är instiftade av kommunerna och de ofta även innehar skötselansvaret. Länsstyrelsen ser mycket positivt på åtgärden att skapa och sköta ett riksomfattande nätverk av vandrings- och cykelleder. Länsstyrelsen har redan idag ett samordnande ansvar för friluftslivet inom länet och arbetar på olika sätt för att genomföra Sveriges friluftsmål. Åtgärderna sker dock i begränsad omfattning och vill man skapa riksomfattande nätverk av vandringsleder- och cykelleder krävs ökade anslag både till Länsstyrelsen men även till kommun/region vilka även de har ett stort ansvar för dessa frågor. Detta yttrande har beslutats av tf länsråd Bengt Fahlemo, efter föredragning av enhetschef Karin Enfjäll. I den slutliga handläggningen har även Verksamhetschef Torben Ericson deltagit. I beredningen har flera Länsstyrelser och handläggare varit involverade. Detta beslut har bekräftats digitalt och saknar därför namnunderskrifter. Bilaga 1

YTTRANDE 9(10) Bilaga 1 Länsstyrelsen lämnar även några kommentarer om de bilagor som ligger till grund för rapportens slutsatser. Synpunkter på bilaga 4 Förslaget om införande av allmän jakt på klövvilt Länsstyrelsen erfar att samverkan kring jakt efter arter med allmän jakttid, såsom dovhjort och rådjur, är mycket lägre än för jakt efter älg och kronhjort. Sammanhängande inventeringar av rådjur och dovhjort förekommer relativt sällsynt. Dessutom är spillningsinventering svår att genomföra i områden där arterna förekommer tillsammans. Vidare erfar Länsstyrelsen att då jägarkåren är osäker på vilttätheten och dess tillväxt läggs jakttrycket med marginal under tillväxten för att inte äventyra framtida jaktuttag. Länsstyrelsen bedömer att osäkerheten i täthetsuppskattningen av dovhjort i flera sydliga län har lett till lokalt mycket höga tätheter av dovhjort med ett högt betestryck samt ett svårt viltolycksläge som följd. Vidare bedömer Länsstyrelsen att en oreglerad jakt på kronhjort bör kunna ge en liknande effekt med okontrollerbar ökning av populationstäthet som följd. Sådan täthetsökning riskerar att orsaka högre betestryck på i synnerhet produktionsgrödor. I allmänhet förespråkar Länsstyrelsen förvaltning av klövvilt för att höja kvaliteten på stammarna och för att minska skador. Rådjur är dock ett undantag från denna linje. Populationstätheten av rådjur styrs mer som småvilt och populationen fluktuerar i täthet i hög grad av yttre faktorer som t.ex. vinterklimat, smågnagarcykler och predation. Förslaget om fri kalvjakt på älg Länsstyrelsen anser att förvaltning av klövvilt kräver kontroll över parametrarna födslar, antal döda, invandrade eller utvandrade individer. Full kontroll över det antal älgkalvar som ska fällas är grundläggande i förvaltningen. Länsstyrelsen avstyrker därför förslaget om fri kalvjakt på älg. Förslaget om utökad skyddsjakt Länsstyrelserna anser att skyddsjakt är en skadeförebyggande åtgärd som endast ska nyttjas för att avhjälpa enstaka lokalt uppkomna problem vid sidan av ordinarie förvaltning. Exempelvis för identifierbara problemindivider där borttagande av dessa kan förväntas ge avsedd effekt. Som generell åtgärd för att skydda till exempel en tallplantering är den otillräcklig och ineffektiv. Länsstyrelserna ställer sig särskilt bakom följande av förslagen i bilaga 4: Årlig ÄBIN-inventering.

YTTRANDE 10(10) Verka för att höja storleken på älgskötselområdena. Detta för att insamlad data i större utsträckning ska vara statistiskt säkerställd utan att data behöver sammanställas från intilliggande älgskötselområden. Genom utbildning höja kunskapsläget kring vad som påverkar betesskador av klövvilt på skog hos alla berörda. Från lokalplanets markägare och jakträttshavare till tjänstemän inom skogsbolag och enskilda statliga myndigheter.