MONSTRET BOBBE AV SONJA

Kapitel 1: Ljuden Hilda var på väg till matsalen för att äta mat, hon var först av alla. När hon kom in såg hon bambatanterna, dom höll på med att laga maten men det såg inte ut som mat. Det var en helt lila sörja. - Vad gör ni, frågade Hilda. - Vi lagar mat, sa bambatanterna. - Okej, sa Hilda lite fundersamt. Hilda var tio år och älskade sport. Hon hade gult hår och var varken kort eller lång. Något hon inte gillade var sura tanter och gubbar, krig och oschyssta kompisar, som Alvin. - Hej! skrek Hildas klasskompis högt som hette Alvin. - Hej, sa Hilda tyst med huvudet neråt. Hilda tyckte att Alvin var dum och hon var rädd för honom.

Plötsligt hördes ett ljud från golvet det lät som att någon var där nere. - Hörde du det där? sa Alvin och tittade på Hilda. - Nej, sa Hilda. - Det kom från golvet, sa Alvin och darrade. - Nej nu kommer arga fröken Britta, sa Hilda. Britta stirrade in i deras ögon. - Vi hörde ljud från golvet, sa Alvin med ett pipljud. Fröken Britta var den strängaste fröken Hilda visste. Om man bara råkade tappa pennan så fick man rejält med skäll.

- Jag måste gå, sa Hilda. - jag också, sa Alvin och sprang iväg. Stränga Britta gick också därifrån.

Kapitel 2: Rädslan Nu är Hilda på väg till sin no-lektion. Hilda var fortfarande rädd för ljuden hon hade hört i matsalen. En meter ifrån klassrummet såg hon en skugga som varken liknade en mus eller en människa. -Åh nej, sa Hilda och försökte se ut som att hon inte kände den dumma klasskompisen Alvin. -Hallå där, jag vet att det är du, sa Alvin kaxigt. Alvin puttade Hilda så att hon ramlade hårt på golvet och började gråta.

Men just då kom Hildas favoritlärare och sa till Alvin på skarpen. Hilda älskar Henrik, han ryckte alltid ut när hon behövde hjälp. -Kom vi går till personalrummet och äter muffins, sa Henrik snällt. Henrik tröstade Hilda och hon mådde mycket bättre. -Tack det känns mycket bättre nu, sa Hilda och var alldeles röd i ansiktet. -Det var så lite så, sa Henrik.

Kapitel 3: Affischen Hilda var på väg in, hon hade just haft rast när hon såg en affisch där det stod MASKERAD. MASKERAD På fredag så är det maskerad! I gympasalen kl. 17.00-18.00 Den som har den snyggaste och coolaste dräkten vinner ett pris. Är du sugen på att gå på maskerad kom till skolan på fredag. Vi ska göra massa roliga aktiviteter vi kommer dansa, sjunga och massa fler roliga saker. Så kom på fredag så blir det roligt.

-Den vill jag gå på, sa Hilda för sig själv. Plötsligt blåste det på pappret, Hilda såg att det stod något på baksidan av pappret Hilda vände på affischen. ETT MONSTER Det finns ett monster här på skolan den bor här någonstans men ingen vet var. Den är hemskt läskig den som har skrivit det här har själv sätt den. Om du också har sätt den kom till femmans klassrum i natt. Du måste säga hur den såg ut och vad det såg ut som.

-Va, finns det ett monster här på skolan? sa Hilda med en mesig röst för sig själv. Hilda kände sig så liten och rädd. Hon misstänkte att det kunde ha varit någonting med bambatanterna, som höll på med den där äckliga sörjan.

Kapitel 4: Upptäckten Hilda var på väg till källaren för att hämta A4 papper till sin fröken. När hon hade kommit ner till källaren såg hon en skugga. Den såg ut som en sorts kanin av något slag. Sen hörde hon ett konstigt ljud det lät som en zombie som kräktes sen såg hon det, mitt framför henne stod ett monster. Den var äcklig, smutsig, taggig och den rörde sig som en zombie. Hilda var jätterädd hon kände sig nästan svimfärdig men så såg hon att monstret inte såg ut som ett monster utan som en kanin som hade förvandlats till ett monster på någotvis. Hilda kände sig lugnare hon kände sig i alla fall inte svimfärdig längre.

Kapitel 5: Dikten Hilda var på väg till biblioteket när hon såg en dikt som hängde på väggen i hallen. Det stod så här: Fantasi är konstigt Det ställer bara till med saker. Ingen gillar det alls.

Hilda håller inte med om att det som står på lappen men hon vill inte säga det till någon. - Äsch, jag går till biblioteket. Det där är nog bara trams, sa Hilda.

Kapitel 6: Boken Hilda springer till biblioteket. Hon ska hämta en faktabok om djur. Hon vill ta reda på vad det där äckliga monstret var för något djur för det kan ju knappast vara ett riktigt monster. När Hilda kommer fram så frågar hon bibliotekarien om vad faktaböckerna fanns. Hon hittade dom och letade efter en bra faktabok om kaniner för hon tyckte att monstret såg ut som en kanin. Hon letade lite och hittade en bra fakta bok om kaniner.

Hon läser och det står så här KANIN Kaninen är ett däggdjur. Kaninen har fyra ben en svans och två långa öron Trots att alla kaninraserna ser olika ut, kommer allihopa från den lille grå vildkaninen. Och trots att kaninen är ett av våra minsta husdjur, så är den ett av våra användbaraste. Kaninen har man haft till lite av varje. Kaninen blir oftast 6 år gammal men kan bli äldre. Stora raser väger 5-7 kg, medelstora väger 3-5 kg, små väger 2-3,5 och dvärgkaniner 1-1,5 kg. Kaniner och harar är ganska lika så för att veta om det är en kanin så har den kortare ben och långa öron. Kaninen äter hö, rotfrukter, löv, kvistar, gräs, specialblandat foder som innehåller t.ex vete och havre. Kaninen får ca 8-10 per kull, 3 kullar per år.

Kapitel 7: Blandningen Hilda gick till matsalen, hon tänkte göra ett lockbete till monstret eller kaninen kanske låter bättre i alla fall. Hilda hade en plan hon skulle skrämma Alvin. Hon skulle locka hit monstret och skrämma honom, då kommer han aldrig retas med mig längre. -Åh nej nu kommer Alvin, tänkte Hilda för sig själv. Han har varit dum och han har skvallrat till alla på hela skolan att jag kissade på mig på dagis inför alla dom andra barnen och började gråta. -Äsch jag skiter i honom, sa hon till sig själv. När Hilda läste faktaboken skrev hon ner allt som kaniner äter. Hon tog några ingredienser från lappen. Hon tar hö,löv,gräs,havre och vete.

En matsked vete Två matskedar havre 2 dl vatten En näve gräs Två nävar löv 8 kvistar Tre nävar hö 1. Häll vatten i en bunke. 2. Lägg i vete sen havre. Blanda sen. 3. Klipp löven i små bitar och häll sen i bitarna i bunken. 4. Sen häller du i hö och sen gräset. 5. Blanda med elvisp. ( du kan hälla i lite karamellfärg ) 6. Sen när det har blivit en smet lägger du upp det fint på ett fat.

- Så, nu är det klart, det här kommer nog monstret inte rå för, sa Hilda stolt till sig själv

Kapitel 8: Hämnden Hilda går ner till källaren med lockbetet i handen. - Nu gäller det, tänkte Hilda för sig själv Hon kom fram till källaren. - Kom lilla kanin jag ska inte göra dig illa, sa Hilda lite försiktigt. Hon såg monstret och monstret såg på henne. - Komsi,komsi,komsi lilla monster, sa Hilda. Monstret hängde med och Hilda var glad, hon nästan skuttade fram hon var så glad att hon skulle ge revansch till sin dumma klasskamrat. Hon knöt fast monstret med ett rep runt ett handtag. Hon hämtade klasskamraten. Hilda fnissade lite men inte för hökt för då skulle han ju höra. När dom kom fram till monstret skrek Alvin, och Hilda sa att det här är min bästa kompis. Alvin skrek igen och sprang iväg.

Kapitel 9: Sanningen - Men monster finns ju inte så hur kan det då finnas ett monster just här, sa Hilda till sig själv. Ja nu kommer jag ihåg, sa Hilda högt till sig själv och sprang iväg. Hon sprang till matsalen och frågade bamba tanterna vad det var som hände när dom gjorde den där lila äckliga sörjan. - Vad var det som hände när ni höll på med den där sörjan, frågade Hilda. Bamba tanterna tittade på varandra och sa att inget hade hänt. - Jaså inte, sa Hilda ilsket och drog fram monstret. - Säg nu annars blir min bästa kompis arg, sa Hilda med en arg röst. - Okej okej jag ska berätta, sa en av bamba tanterna. - När vi höll på med den där lila sörjan så visste vi inte direkt vad vi gjorde och när du hade gått så kom det där äckliga monstret fram den var liksom gjord av gägga. Vi vet inte hur det bara blev så, den var helt lila och var mycket mindre förut men hur som helst så torkade vi av monstret och såg hur gullig den var.

Så vi matade den och hade roligt men den. Vad vi inte visste var att den växte så fort man matade den. Den blev läskigare och dummare så vi bestämde att vi skulle gömma den i källaren. - Okej men den där affischen då vem skrev den, sa Hilda fundersamt. - Ja vi ville ställa allt till rätta och släppa ut monstret i skogen så vi satte upp affischen och trodde att nån hade sett monstret som kunde berätta var den var någonstans. - Men vad ska vi göra nu, sa Hilda. - Jag vet vi kan ge den till djurparken helt gratis, sa en av bamba tanterna. - Ja vilken bra idé det ska vi göra, sa Hilda med ett glatt humör.

Hilda var fortfarande arg på Alvin men ville bli kompis med honom så att hon slapp vara arg. - Jag vet jag kan gå till honom och fråga om han vill gå på disco med mig, tänkte Hilda. -Tack för att ni berättade, sa Hilda till bamba tanterna och sprang vidare. Hilda sprang till klass kamraten och frågade: - Vill du gå på disco med mig. Alvin, som alltid har varit lite kär i mig sa ja och allt slutade lyckligt. Till och med monstret blev glad för han fick ett eget namn,bobbe, och såklart så ville djurparken ha en kanin eller äh ett monster.