Sammanställning av 40-års recipientkontroll, 1961-2000

Sammanställning av 40-års recipientkontroll, 1961-2000 För Motala Ströms Vattenvårdsförbund Stockholm 2002 Av Jonas Fejes, Charlotte Lindgren och Jessica Zakrisson

-2-

-3-

Förord-uppdraget IVL Svenska Miljöinstitutet AB har på uppdrag av Motala Ströms Vattenvårdsförbund (MSV) sammanställt förbundets samordnade recipientkontroll som utförts under 1961-2000. Den 40-åriga sammanställningen syftar främst till att visa trenderna i datamaterialet från recipientkontrollen. Detta gäller såväl vattenkemi som biologiska data (bottenfauna, växtplankton etc). Trenderna har jämförts med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, samt regionala och lokala miljömål (STRAM). Syftet var också att resultaten skall presenteras på sådant sätt att förbundets medlemmar, myndigheter, forskningsinstitutioner, blivande vattenmyndighet och media kan läsa, förstå och ha nytta av dem. Viktiga delmoment i sammanställningsarbetet har därmed varit: - att bearbeta och komplettera befintlig databas avseende fysikaliska och kemiska vattenanalyser samt bottenfauna och växtplankton - att ta fram statistiska trendanalyser (5-års medel för vattenkemi, diversitetsindex för biota, etc) samt att presentera analyserna på ett populärt sätt för att alla ska förstå - att sammanställa en översiktstabell för varje delavrinningsområde i Motala ström över genomförda undersökningar i området - att redovisa "hot spots" i avrinningsområdet - att jämföra tillståndet med de lokala och regionala miljömålen (STRAM) Sammanställningen av MSV s recipientkontroll mellan 1961 och 2000 har kunnat genomföras genom insatser från ett flertal olika personer, bl a från Länsstyrelsen i Östergötlands län och Jönköpings län, Medins sjö- och Åbiologi AB, Tekniska verket i Linköping, SMHI, Gertrud Cronberg, Lunds Universitet, Stefan Löfgren, SLU och MSV s arbetsgrupp. Ett särskilt tack riktas till Erik Årnfelt på Länsstyrelsen i Östergötlands län, Håkan Olsson, SMHI samt ordförande i MSV Johan Redell på Motala kommun. -4-

Innehållsförteckning Förord-uppdraget...4 Innehållsförteckning...5 Sammanfattning av avrinningsområdets näringstillstånd...8 Bakgrund 18 INTRODUKTION - MILJÖPROBLEM, UTVECKLING OCH HELHETSSYN...18 VATTENVÅRDSFÖRBUNDETS SAMORDNADE RECIPENTKONTROLL...18 RECIPIENTKONTROLLEN 1955 TILL 2000...19 SAMORDNINGEN AV RECIPIENTKONTROLLEN...20 ETT MODERNT KONTROLLPROGRAM...20 SYFTET MED SAMMANSTÄLLNING AV 1961 TILL 2000 ÅRS RECIPIENTKONTROLL...20 AVGRÄNSNINGAR...21 OMRÅDESINDELNING...21 RESULTATENS VALIDITET...22 REGIONALA MILJÖMÅL...23 MATERIAL OCH METOD...26 1 Delområde 1 Vätterns östgötastrand...29 1.1 SAMMANFATTNING...29 1.2 OMRÅDETS KARAKTÄR...30 1.3 VATTENKVALITET...30 1.3.1 Näringstillstånd...33 1.3.2 Försurningstillstånd...36 1.3.3 Syretillstånd...36 1.3.4 Ljusförhållanden...37 1.3.5 Biologiskt tillstånd...39 2 Delområde 2 Övre västra Svartån (Jönköpings län)...41 2.1 SAMMANFATTNING...41 2.2 OMRÅDETS KARAKTÄR...42 2.3 VATTENKVALITET...43 2.3.1 Näringstillstånd...45 2.3.2 Försurningstillstånd...53 2.3.3 Syretillstånd...53 2.3.4 Ljusförhållanden...56 2.3.5 Biologiskt tillstånd...58 3 Delområde 3 Övre östra Svartån...65 3.1 SAMMANFATTNING...65 3.2 OMRÅDETS KARAKTÄR...66 3.3 VATTENKVALITET...67 3.3.1 Näringstillstånd...69 3.3.2 Försurningstillstånd...72 3.3.3 Syretillstånd...72 3.3.4 Ljusförhållanden...73 3.3.5 Biologiskt tillstånd...75 4 Delområde 4 Nedre Svartån...77 4.1 SAMMANFATTNING...77 4.2 OMRÅDETS KARAKTÄR...78 4.3 VATTENKVALITET...79 4.3.1 Näringstillstånd...81 4.3.2 Försurningstillstånd...81 4.3.3 Ljusförhållanden...81 4.3.4 Biologiskt tillstånd...83 5 Delområde 5 Stångån...84 5.1 SAMMANFATTNING...84 5.2 OMRÅDETS KARAKTÄR...85 5.3 VATTENKVALITET...86 5.3.1 Näringstillstånd...89 5.3.2 Försurningstillstånd...91 5.3.3 Syretillstånd...91-5-

5.3.4 Ljusförhållanden...91 5.3.5 Biologiskt tillstånd...93 6 Delområde 6 Finspångsån...96 6.1 SAMMANFATTNING...96 6.2 OMRÅDETS KARAKTÄR...97 6.3 VATTENKVALITET...98 6.3.1 Näringstillstånd...101 6.3.2 Försurningstillstånd...104 6.3.3 Syretillstånd...105 6.3.4 Ljusförhållanden...105 6.3.5 Biologiskt tillstånd...108 7 Delområde 7 Ysundaån...112 7.1 SAMMANFATTNING...112 7.2 OMRÅDETS KARAKTÄR...113 7.3 VATTENKVALITET...114 7.3.1 Näringstillstånd...116 7.3.2 Försurningstillstånd...118 7.3.3 Syretillstånd...118 7.3.4 Ljusförhållanden...119 7.3.5 Biologiskt tillstånd...120 8 Delområde 8 - Motala ström, huvudfåran...123 8.1 SAMMANFATTNING...123 8.2 OMRÅDETS KARAKTÄR...124 8.3 VATTENKVALITET...125 8.3.1 Näringstillstånd...127 8.3.2 Försurningstillstånd...135 8.3.3 Syretillstånd...135 8.3.4 Ljusförhållanden...136 8.3.5 Biologiskt tillstånd...138 9 Delområde 9 Bråviken...142 9.1 SAMMANFATTNING...142 9.2 OMRÅDETS KARAKTÄR...143 9.3 VATTENKVALITET...144 9.3.1 Näringstillstånd...147 9.3.2 Syretillstånd...150 9.3.3 Ljusförhållanden...150 9.3.4 Biologiskt tillstånd...151 10 Delområde 10 Söderköpingsån och Slätbaken...153 10.1 SAMMANFATTNING...153 10.2 OMRÅDETS KARAKTÄR...154 10.3 VATTENKVALITET...154 10.3.1 Näringstillstånd...157 10.3.2 Försurningstillstånd...160 10.3.3 Syretillstånd...161 10.3.4 Ljusförhållanden...162 10.3.5 Biologiskt tillstånd...165 11 Delområde 11 Storån vid Åtvidaberg...168 11.1 SAMMANFATTNING...168 11.2 OMRÅDETS KARAKTÄR...169 11.3 VATTENKVALITET...170 11.3.1 Näringstillstånd...172 11.3.2 Syretillstånd...174 11.3.3 Ljusförhållanden...174 11.3.4 Biologiskt tillstånd...176 12 Delområde 12 Skärgården och kusten...179 12.1 SAMMANFATTNING...179 12.2 OMRÅDETS KARAKTÄR...180 12.3 VATTENKVALITET...181 12.3.1 Näringstillstånd...184 12.3.2 Syretillstånd...187-6-

12.3.3 Ljusförhållanden...188 12.3.4 Biologiskt tillstånd...189 13 Referenser...191-7-

Sammanfattning av avrinningsområdets näringstillstånd Motala Ströms Vattenvårdsförbund har gett IVL Svenska Miljöinstitutet AB i uppdrag att sammanställa 1961 till 2000 års recipientkontroll i Östergötland. Det övergripande syftet med den 40-åriga sammanställningen är att visa trender från recipientkontrollen, för såväl vattenkemiska som biologiska data. Nedan följer en sammanfattning över Motala ströms avrinningsområdets tillstånd decennievis. Se även decenniekartor över kväve- och fosfortillstånd enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (sidorna 10-13). I decenniekartorna redovisas vattendragens näringstillstånd som koncentration av fosfor och kväve. Sist i detta kapitel görs en jämförelse mellan 80- och 90-talet för transport och arealförlust av fosfor och kväve i viktiga nyckelpunkter. Se kartor på sidorna 15-16. Delområde 1 Vätterns östgötastrand Vätterns tillstånd är med avseende på provtagningspunkt vid Motala ströms inlopp. Vid utloppet till Vättern har kvävetillståndet ökat från måttligt höga till höga halter. Fosforhalten vid samma punkt har däremot förbättrats avsevärt från mycket höga till låga halter (se decenniekartor över kväve- och fosfortillståndet nedan). Delområde 2 Övre västra Svartån (Jönköpings län) Uppströms Övre västra Svartån (Jönköpings län) har kvävetillståndet de tre senaste decennierna legat stabilt på mycket höga halter. Likaså har Övre östra Svartån nedströms vidhållit höga halter kväve. Fosfortillståndet har dock sjunkit i delområdet till höga halter (se decenniekartor över kväve- och fosfortillståndet nedan). Delområde 3 Övre östra Svartån Kvävetillståndet i Övre östra Svartån har sjunkit till måttligt höga halter medan fosforhalten legat konstant på måttligt höga halter under perioden (se decenniekartor över kväve- och fosfortillståndet nedan). Delområde 4 Nedre Svartån Nedre Svartån har de tre senaste decennierna haft ett kvävetillstånd med höga halter, uppströms ån är halten dock måttligt höga. En trend i fosforhalten kan ses där halten sjunkit till ett tillstånd med höga halter för de två senaste decennierna. Uppströms ån är halten dock lägre, dvs endast måttligt höga halter (se decenniekartor över kväve- och fosfortillståndet nedan). -8-

Delområde 5 Stångån För Stångån har kvävetillståndet reducerats under perioden till måttligt höga. Sjöarna i delområde 5 har likaså reducerats till måttligt låga kvävehalter under perioden. Sjöarnas fosforhalt har varierat under perioden men erhåller nu måttligt höga till låga halter. Vattendragens fosforhalt har sjunkit från höga till måttligt höga halter (se decenniekartor över kväve- och fosfortillståndet nedan). Delområde 6 Finspångsån Någon trend i Finspångsån avseende kväve- och fosforhalter kan inte ses, halterna har varit höga (se decenniekartor över kväve- och fosfortillståndet nedan). Delområde 7 Ysundaån Motala ströms avrinningsområdets nordligaste belägna delområde Ysundaån har haft en stabil hög kväve- och fosforhalt under de två senaste decennierna (se decenniekartor över kväve- och fosfortillståndet nedan). Delområde 8 Motala ström, huvudfåran Motala ströms huvudfåra har ökat från måttligt höga till höga kvävehalter och har under de tre senaste decennierna erhållit detta tillstånd. Med avseende på fosfor kan en tydlig sjunkande trend ses i området från extremt höga till höga halter (se decenniekartor över kväve- och fosfortillståndet nedan). Delområde 9 Bråviken I Bråviken har kvävetillståndet sjunkit från mycket höga till höga halter och fosforhalten ligger på mycket höga halter, med en topp på extremt höga halter under 80-talet (se decenniekartor över kväve- och fosfortillståndet nedan). Delområde 10 - Söderköpingsån och Slätbaken Delområdet Söderköpingsån och Slätbaken har haft en relativt stabil kvävehalt med mycket höga halter förutom Hällaån som erhållit höga halter under hela perioden. Avseende fosfor har stora delar av delområdet haft höga till extremt höga halter under den 40-åriga perioden. Fosfortillståndet har dock förbättrats i vissa områden (se decenniekartor över kväve- och fosfortillståndet nedan). -9-

Delområde 11 - Storån vid Åtvidaberg Kvävetillståndet i delområdet Storån vid Åtvidaberg har reducerats från måttligt höga till låga halter. Avseende fosfor har området haft låga halter under de två senaste decennierna (se decenniekartor över kväve- och fosfortillståndet nedan). Delområde 12 - Skärgården och kusten En nedåtgående trend i kvävetillståndet för Skärgården och kusten kan ses, från mycket höga till höga halter. Fosfortillståndet har legat konstant på mycket höga halter under perioden (se decenniekartor över kväve- och fosfortillståndet nedan). -10-

1961-1970 1971-1980 Kvävetillståndet i Motala ströms avrinningsområde som 10-årsmedel. Klass 1 Låga halter (<300 g/l sjöar, <18 mol/l kust) Klass 2 Måttligt höga halter (300-625 g/l sjöar, 18-22 mol/l kust) Klass 3 Höga halter (625-1250 g/l sjöar, 22-26 mol/l kust) Klass 4 Mycket höga halter (1250-5000 g/l sjöar, 26-32 mol/l kust) Klass 5 Extremt höga halter (>50000 g/l sjöar, >32 mol/l kust) -11-

1981-1990 1991-2000 Kvävetillståndet i Motala ströms avrinningsområde som 10-årsmedel. Klass 1 Låga halter (<300 g/l sjöar, <18 mol/l kust) Klass 2 Måttligt höga halter (300-625 g/l sjöar, 18-22 mol/l kust) Klass 3 Höga halter (625-1250 g/l sjöar, 22-26 mol/l kust) Klass 4 Mycket höga halter (1250-5000 g/l sjöar, 26-32 mol/l kust) Klass 5 Extremt höga halter (>50000 g/l sjöar, >32 mol/l kust) -12-

1961-1970 1971-1980 Fosfortillståndet i Motala ströms avrinningsområde som 10-årsmedel. Klass 1 Låga halter (<12,5 g/l sjöar, <0,48 mol/l kust) Klass 2 Måttligt höga halter (12,5-25 g/l sjöar, 0,48-0,60 mol/l kust) Klass 3 Höga halter (25-50 g/l sjöar, 0,60-0,77 mol/l kust) Klass 4 Mycket höga halter (50-100 g/l sjöar, 0,77-1,0 mol/l kust) Klass 5 Extremt höga halter (>100 g/l sjöar, >1,0 mol/l kust) -13-

1981-1990 1991-2000 Fosfortillståndet i Motala ströms avrinningsområde som 10-årsmedel. Klass 1 Låga halter (<12,5 g/l sjöar, <0,48 mol/l kust) Klass 2 Måttligt höga halter (12,5-25 g/l sjöar, 0,48-0,60 mol/l kust) Klass 3 Höga halter (25-50 g/l sjöar, 0,60-0,77 mol/l kust) Klass 4 Mycket höga halter (50-100 g/l sjöar, 0,77-1,0 mol/l kust) Klass 5 Extremt höga halter (>100 g/l sjöar, >1,0 mol/l kust) -14-

Figur 1- Figur 4 på sidorna 15 och 16 visar transporter och arealförluster av kväve- och fosfor i Motala Ströms avrinningsområde under 80- och 90-talet. Observera dock att tillgång på vattenföringsdata begränsat 80-talets transporter till att enbart vara baserade på de senare sex åren, dvs 1985-1990. För redovisning av beräkningsmetod för transporter och arealförluster hänvisas till avsnittet Material och Metod. Ur figurerna kan utläsas att såväl total uttransport som total arealförlust av kväve minskat något under 90-talet jämfört med 80-talet. Minskningen är främst orsakad av en minskad transport från Stångån, minskad belastning från Skärblacka, minskad intransport från Vättern, samt en minskad intransport till Roxen. Transporterna har dock ökat något i Svartån, Finspångsån och Ysundaån. Arealförlusten av fosfor för hela Motala Ströms avrinningsområde är oförändrad under 90-talet jämfört med 80-talet. Uttransporten av fosfor har däremot ökat något under 90- talet, trots att intransporten till Glan har minskat. Detta tyder på att fastläggningen av fosfor i Glan minskat under senare tid. Roxen, som till skillnad från Glan är en fosforkälla, har släppt ifrån sig mindre fosfor under 90-talet jämfört med under 80-talet. Detta är den största orsaken till minskad belastning av fosfor på Glan då transporten i de övriga punkterna varit relativt konstant. Reningsverket i Linköping ingår inte i Stångåns utsläpp och reningsverket i Norrköping ingår inte i Motala ströms utsläpp. -15-

370 ton N/år 2,9 kg N/ha,år 69 ton N/år 1,6 kg N/ha,år 1050 ton N/år 1,6 kg N/ha,år 2865 ton N/år 1,9 kg N/ha,år 997 ton N/år 1,6 kg N/ha,år 957 ton N/år 2,8 kg N/ha,år 348 ton N/år 1,4 kg N/ha,år 2687 ton N/år 2,0 kg N/ha,år 2434 ton N/år 1,8 kg N/ha,år 245 ton N/år 1,3 kg N/ha,år 236 ton N/år 2,7 kg N/ha,år Figur 1. 80-talets kvävetransporter och arealförluster i Motala ströms avrinningsområde (baserat på 1985-1990). 421 ton N/år 3,3 kg N/ha,år 76 ton N/år 1,8 kg N/ha,år 873 ton N/år 1,3 kg N/ha,år 2642 ton N/år 1,7 kg N/ha,år 911 ton N/år 1,4 kg N/ha,år 1025 ton N/år 3,0 kg N/ha,år 285 ton N/år 1,2 kg N/ha,år 2399 ton N/år 1,8 kg N/ha,år 2227 ton N/år 1,7 kg N/ha,år 248 ton N/år 1,3 kg N/ha,år 294 ton N/år 3,4 kg N/ha,år Figur 2. 90-talets kvävetransporter och arealförluster i Motala ströms avrinningsområde (baserat på 1991-2000). -16-

10 ton P/år 0,08 kg P/ha,år 3 ton P/år 0,06 kg P/ha,år 21 ton P/år 0,03 kg P/ha,år 102 ton P/år 0,07 kg P/ha,år 13 ton P/år 0,02 kg P/ha,år 27 ton P/år 0,08 kg P/ha,år 13 ton P/år 0,05 kg P/ha,år 126 ton P/år 0,09 kg P/ha,år 95 ton P/år 0,07 kg P/ha,år 6 ton P/år 0,03 kg P/ha,år 10 ton P/år 0,1 kg P/ha,år Figur 3. 80-talets fosfortransporter och arealförluster i Motala ströms avrinningsområde (baserat på 1985-1990). 10 ton P/år 0,07 kg P/ha,år 2 ton P/år 0,05 kg P/ha,år 14 ton P/år 0,02 kg P/ha,år 109 ton P/år 0,07 kg P/ha,år 10 ton P/år 0,01 kg P/ha,år 23 ton P/år 0,07 kg P/ha,år 11 ton P/år 0,04 kg P/ha,år 96 ton P/år 0,07 kg P/ha,år 70 ton P/år 0,05 kg P/ha,år 6 ton P/år 0,03 kg P/ha,år 6 ton P/år 0,07 kg P/ha,år Figur 4. 90-talets fosfortransporter och arealförluster i Motala ströms avrinningsområde (baserat på 1991-2000). -17-

Bakgrund Introduktion - miljöproblem, utveckling och helhetssyn Miljöutvecklingen i Sverige har genomgått många olika faser. På 1950-talet diskuterades effekter av vattenreglering och utsläpp av syreförbrukande ämnen. Under 1960-talet var kommunala utsläpp och övergödning av sjöar och vattendrag i fokus. Under 1970-talet, med en allt ökande miljömedvetenhet hos allmänheten, kom många av dagens miljöproblem att uppdagas, t ex försurning av mark och vatten som följd av svavel- och kväveutsläpp till luften, effekterna av metallutsläpp i vattenmiljön, kvicksilverfrågorna, användningen och avfallshanteringen av kemiska produkter såsom PCB och DDT mm. I slutet av 1970-talet inkluderades också jordbrukets miljöproblem i miljödebatten. Under 1980-talet handlade stor del av forskningen om övergödningen av havet och förekomsten av klorerade organiska ämnen Under 1990-talet har en stor del av forskningen och miljödebatten fokuserats på diffusa källor, långväga transporter, endokrina effekter och viss mån försurning. Många av de miljöproblem som vi har arbetat med under ca 40 år är fortfarande aktuella, t ex försurning, övergödning av sjöar och vattendrag och hav, kvicksilver och PCB samt förekomst av persistenta organiska ämnen. Sättet att angripa miljöproblemen har däremot till viss del ändrat karaktär. Från att tidigare fokuserats kring föroreningsutsläpp från punktkällor och effekter i närrecipienter, förskjuts nu intresset mot s k diffusa föroreningsutsläpp och effekter i fjärrecipienter. Storskalig spridning av föroreningar i luft- och vattenmiljön anses av många som det största framtida hotet mot vår miljö. Skogsskador, försurning av mark och vatten samt övergödning av sjöar och hav är kanske de mest allvarliga och välkända miljöproblemen, som orsakats av en ökad diffus föroreningsbelastning. Den nuvarande utvecklingen inom vattenvårdsarbetet går mot att problemen angrips från avrinningsområdets perspektiv än som tidigare från kommun eller läns perspektiv. Denna trend kommer att bli ännu tydligare i och med implementeringen av EU:s vattendirektiv. Källfördelning av föroreningarnas ursprung blir allt mer centralt för ett proaktivt åtgärdsarbete. Vattenvårdsförbundets samordnade recipentkontroll Motala Ströms Vattenvårdsförbund (MSV) startade sin verksamhet 1955 med 50 medlemmar. Vattenförbundets bildades till följd av att vattenföroreningarna samt närsalts- och den bakteriella halten ökade i området (avloppsvatten från tätorter och industrier). I Vadstenaviken återfanns t ex smitta av paratyfus (paratyfusepedemi 1953). Miljökvalitetsmedvetenheten ökade också eftersom Motala ströms recipient nyttjades som vattentäkt för 190 000 personer. Arbetet var vid denna tidpunkt helt inriktat på Motala ströms huvudfåra från Vättern till Bråviken. En samordning av recipientkontrollen, avseende vattenbeskaffenheten, i Östergötlands län genomfördes -18-

1974. Det datamaterial som insamlats av MSV samt genom ett stort antal olika undersökningar, initierade och finansierade av industrin, kommunala myndigheter samt länsstyrelser etc. har utgjort det huvudsakliga underlaget vid framtagandet av ett modernt recipientkontrollprogram för MSV. Recipientkontrollen 1955 till 2000 I inledningsskedet av vattenvårdsförbundets arbete analyserades huvudsakligen recipientvatten med avseende på bakteriemängder, organiskt material samt närsalter vid stora punktkällor. Programmets målsättning under denna period var att beskriva den lokala vattenkvaliteten, vilken oftast var mycket dålig p.g.a. utsläpp av bristfälligt renat kommunalt avloppsvatten till recipienten. Nedan redovisas ett stycke om bakteriesituationen1955-1965 (MSV, 1966): I början av förbundets verksamhet, i september 1955, konstaterades sålunda paratyfus i Vadstenaviken, vilken smitta kunde hänföras till en kronisk smittobärare på Birgittas sjukhus. I Boren har vid tvenne tillfällen dels i september år 1961 och dels i september 1965 konstaterats paratyfus och hälsovårdsnämnden har underättats härom, men vid dessa tillfällen har icke några smittobärare kunnat uppspåras. I maj 1965 erhölls positiv reaktion på paratyfus i Stångån, nedströms avloppsutsläppet från Linköping, vilken kunde härledas till en i staden pågående epidemi. I 1965 års rapport redovisades en sammanställning över 10 års mätningar av bakteriehalter i recipienten. Författaren konstaterade följande: I Motala ström genom Motala stad var värdena höga och tangerade gränsen till "mindre tjänligt" badvatten. Extrema värden tangerade till och med gränsen till "otjänligt" badvatten. Föroreningarna var höga i större delen av Boren och bakteriell självrening erhölls först i sjöns östligaste del. Vid Borensberg steg åter bakteriehalten upptill ungefär samma nivå som vid Motala. Sedan följde en relativt lång föroreningssträcka, som först visade låga värden vid Ljungsbro. Att denna sträcka var relativt lång, ca 1 mil, jämfört med föroreningssträckan nedströms de betydligt större föroreningarna från Motala stad, berodde på vattnets betydligt snabbare passage, då man saknade ett så stort uppehållsbäcken, som Boren utgör. Vid Ljungsbro erhölls åter toppvärden efter utsläppen från Ljungsbro avloppsreningsverk. Värdena var höga ännu vid utloppet i Roxen. Här stöter Svartån och Stångån till med sina föroreningar från i första hand Boxholm, Mjölby och Linköping. Bakteriehalterna vid Roxens utlopp vid Norsholm var låga och hade vid flera provtagningsserier varit 0. Roxen utgör alltså ett ur bakteriell synpunkt sett gott självreningsbäcken. Bakteriehalten på den strömmande sträckan mellan Norsholm och Skärblacka hade i medeltal visat sig tämligen höga och i flera fall överskridit gränsen för "mindre tjänligt" badvatten. -19-

I Glan pågick, liksom i Boren och Roxen, en påtaglig bakteriell självrening men medelvärdena vid utloppet var betydligt högre. Vid Motala ströms passage genom Norrköping nåddes de högsta värdena. Medelvärdena låg här t o m något över gränsen till "otjänligt" badvatten. Påverkan var kraftig och självreningen i Bråviken gick relativt långsamt och ända ut till Kvarsebo, slutstationen i provtagningssystemet, hade man då och då haft bakteriell påverkan. Från att mest fokuserat kring bakteriehalten under 1950-60-talet började man efter utbyggnad av reningsverk, både vid industrier och samhällen, erhålla ett mer adekvat recipientkontrollprogram med avseende på fysiska och kemiska vattenanalyser samt biota (bottenfauna och alger). Mer kontinuerliga provtagningar resulterade i möjlighet till trendanalyser. Samordningen av recipientkontrollen Ansvarsfördelningen för recipientkontrollen i Motala ströms avrinningsområde var i början av 1960-talet spridd på flera olika aktörer, vilket gjorde det svårt att erhålla en överblick av tillståndet i området. Detta problem diskuterades ett flertal gånger innan man 1974 genomförde en samordning av hela recipientkontrollen i Östergötlands län, dvs större delen av Motala ströms avrinningsområde. Ett modernt kontrollprogram I början av 1990-talet sammanställde IVL vattenvårdsförbundets 30-åriga recipientkontroll i syfte att modernisera kontrollprogrammet för att bättre harmonisera med regionala miljömål och nationella bedömningsgrunder. År 1993 togs det nya programmet i bruk. Syftet med sammanställning av 1961 till 2000 års recipientkontroll Motala Ströms Vattenvårdsförbund (MSV) har gett IVL Svenska Miljöinstitutet AB i uppdrag att sammanställa 1961- till 2000-års recipientkontroll. Den 40-åriga sammanställningen syftar till att visa trenderna i datamaterialet från recipientkontrollen. Detta gäller såväl vattenkemi som biologiska data (bottenfauna, växtplankton etc). Trenderna skall jämföras med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, samt regionala och lokala miljömål (STRAM). Syftet är också att resultaten skall presenteras på sådant sätt att förbundets medlemmar, myndigheter, forskningsinstitutioner, blivande vattenmyndighet och media kan läsa, förstå och ha nytta av dem. Viktiga delmoment i sammanställningsarbetet har därmed varit: - att bearbeta befintlig databas avseende fysikaliska och kemiska vattenanalyser samt bottenfauna och växtplankton - att ta fram statistiska trendanalyser (5-års medel för vattenkemi, diversitetsindex för biota, etc) samt att presentera analyserna (grafer, kartor) på ett populärt sätt för att alla ska förstå -20-

- att sammanfatta en översiktstabell för varje delavrinningsområde i Motala ström över genomförda undersökningar i området - att redovisa "hot spots" i avrinningsområdet - att jämföra tillståndet med de lokala och regionala miljömålen (STRAM) Avgränsningar Syftet med sammanställningen är att visa trender i datamaterialet från recipientkontrollen. För metaller och miljögifter har detta ej varit möjligt för flertalet provpunkter då det inte finns tillräckligt med underlag för trendanalyser (för få provtagningar). I den 30-åriga sammanställningen (Fejes och Enell, 1993) finns dock en genomgång av metalltillståndet i flertalet provpunkter. Arealförluster redovisas endast för nyckelpunkter i större vattendrag, likaså redovisas 10- års max-, min- och medelvärde för färgtal, ph, alkalinitet, N- och P-tot för nyckelpunkter i sjöar. Områdesindelning Under 1961-2000 utfördes huvuddelen av MSV s recipientkontroll i Östergötlands län. I slutet av denna period har dock de övre delarna av Finspångsåns, Ysundaåns och Övre västra Svartån (Jönköpings län) delavrinningsområden inkluderats i den samordnade recipientkontrollen. I och med att MSV s recipientkontroll omfattar större delen av Östergötland ingår, förutom Motala ström, även hela Söderköpingsåns avrinningsområde samt delar av Nyköpingsåns, Kilaåns och Storåns avrinningsområden i kontrollprogrammet. Motala ström är ett av Sveriges stora huvudflodområden. Det totala avrinningsområdet från Vättern till Bråviken omfattar ca 15.500 km 2. Området nedströms utloppet från Vättern uppgår till ca 9.100 km 2, och domineras av slätten med omgivande skogsbygd. Motala ströms totala avrinningsområde består 51% av skog, 29% av öppen mark och 20% av vatten. Motala ströms avrinningsområde i sin helhet är ovanligt rikt på sjöar, dessutom stora sådana. Skillnaderna mellan låg och högvattenföring är förhållandevis liten, vilket beror på den stora andelen utjämnande sjöar. Inom delavrinningsområdena Svartån, Stångån och Finspångsån är dock skillnaderna större. I syfte att skapa lämplig storlek på områden för analys av miljötillstånd, belastningar och påverkan har MSV s område delats in i 12 delavrinningsområden: 1. Vätterns östgötastrand 2. Övre västra Svartån (Jönköpings län) 3. Övre östra Svartån 4. Nedre Svartån -21-

5. Stångån 6. Finspångsån 7. Ysundaån 8. Motala ström - huvudfåran 9. Bråviken 10. Söderköpingsån-Slätbaken 11. Storån vid Åtvidaberg 12. Kusten och skärgården Indelningen av delavrinningsområdena skiljer sig från sammanställning av 30-års recipientkontroll som hade 14 delavrinningsområden (Fejes och Enell, 1993). Dels har Övre västra Svartån (Jönköpingslän) tillkommit dels har Övre Motala ström, Roxen och Glan lagts ihop till dagens delområde 8, Motala ströms - huvudfåra. Svartån har en annan indelning än tidigare och hela Stångån har lagts ihop till ett delområde. Nyköpingsåns, Kilaåns, Vindåns, Botorpsströmmens och Emåns avrinningsområden ligger endast delvis i Östergötlands län och MSV s område. Dessa områden behandlas därför inte i denna sammanställning då stora delar av deras totala avrinningsområden inte har undersökts i MSV s regi. Resultatens validitet Vid tolkning av resultat och trender i föreliggande rapport är det viktigt att ha i åtanke att analysmetoder och sammanställningsmetoder har en viss osäkerhetsfaktor. Analysresultat från olika laboratorium kan variera något, men efter 1980-talet har analyssäkerheten på laboratorierna blivit bättre genom återkommande provningsjämförelser, metodstandardiseringar samt ackrediteringar. Resultaten från tidigare jämförelser visar att det förekommer stora osäkerheter i analysresultaten från 1960- och 1970-talets recipientkontroll. Eftersom både Östergötlands län och Jönköpings län verkar som dataleveratörer, som i sin tur sammanställt information från flertalet källor, kan vissa enstaka skillnader föreligga i datamaterialet. Likaså varierar provtagningsfrekvensen mellan olika provtagningspunkter, vilket gör att det statistiska underlaget inte är enhetligt. Vid tolkning av bottenfaunaindex är det viktigt att ha i åtanke bottenfaunans känslighet. Dels kan konkurrens och rovdjurens inverkan på bottenfaunan spela in vilket inte har med biologiska förhållanden att göra dels kan lokalens struktur som bredd, djup, vattenhastighet och substrat etc ha en viss påverkan. Det är viktigt att påpeka att de bedömningar som görs framförallt gäller faunan på den yta som har undersökts. Detta innebär t ex att en annan sträcka i ett vattendrag skulle kunna få en annan bedömning än den undersökta. Dessutom kan avsaknad av en viss art vid ett provtagningstillfälle ge stora utslag på bottenfaunaindex, vilket kanske inte alltid är representativt för det undersökta området. -22-

Regionala miljömål Som följd av propositionen 1993/94:11 där regeringen skrev att samtliga län under 1994 ska ta fram en Strategi för regional miljö, STRAM, tog Länsstyrelsen i Östergötland fram skriften Miljön i Östergötland. Boken beskriver dels miljötillståndet i länet med avseende på vatten, luft, hälsa, mark, biologisk mångfald samt skyddad natur men sätter även upp strategier, mål och åtgärder för de tretton nationellt prioriterade miljöhoten. För varje miljöhot definieras miljömål på tre nivåer: nationella miljömål, övergripande miljömål för Östergötland och kvalitets/resultatmål. Det sistnämnda anger vilken miljökvalitet (tillstånd) eller vilka resultat en aktivitet förväntas nå vid ett visst tillfälle. Kvalitetsmålen definieras så långt det är möjligt mot bakgrund av mätbara biologiska, kemiska eller fysikaliska storheter. Kunskap om kritiska belastningsgränser har i största möjliga mån använts för att ta fram riktvärdena för belastning. Nedan sammanfattas ett urval av de övergripande mål och de kvalitets- och resultatmål för Östergötlands län som bedömts relevanta för föreliggande rapport. Nya mål är på gång och kommer att finnas till årsskiftet 2002/2003. Miljöhot Övergripande mål för Östergötland Kvalitets- och resultatmål Försurning av mark och vatten Nedfallet av försurande luftföroreningar skall begränsas till nivåer som inte skadar naturen och människors hälsa ph-värdet i vattenekosystemen får inte understiga det värde som anses ursprungligt för varje enskilt vattensystem med mer än 0,5 ph-enheter. Övergödning av hav sjöar och vattendrag Naturlig förekommande arter i havs och vattenområden skall kunna bevaras i livskraftiga balanserade populationer Föroreningar skall inte begränsa användningen av vatten från sjöar och vattendrag som vattentäkt. Föroreningar får inte heller begränsa sjöarnas och vattendragens värde för yrkes- och fritidsfiske, för friluftsliv och som värdefull närmiljö. Påverkan på inlandsvatten enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder bör inte överstiga påverkansgrad 1, dvs upp till dubbla ursprungliga halten. Närsaltstillståndet skall högst kunna betecknas som måttligt näringsrikt vad gäller fosfor vilket innebär 15-25 g total P/l. Kvävehalterna skall högst kunna betecknas som måttligt höga halter vilket innebär 450-750 g total N/l. Vattenburna utsläpp av kväve från mänskliga aktiviteter till Östersjön och dess vikar och skärgård i länet skall halveras mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen av BOD 7 från kommunala reningsverk och industrier får inte öka jämfört med 1994 års nivå. (se även tabell med specifika mål för olika delområden) -23-

Kvicksilverhalten i fisk i länets sjöar och vattendrag skall inte överskrida 0,5mg/kg färskvikt Påverkan genom metaller Tillförseln av metaller till mark och vatten får inte leda till en uppbyggnad av sådana halter som skadar människors hälsa eller naturen ens i ett långsiktigt perspektiv Förekomsten av metaller i sötvatten, sediment och i sötvatten levande organismer skall som högst kunna karakteriseras som måttligt höga halter Etappmål: metallhalten i levande organismer och sediment i havet får inte öka. Påverkan av organiska miljögifter Förhindra att organiska miljögifter kommer ut i miljön och n i de naturliga kretsloppen Mätbara halter av bekämpningsmedel skall inte förekomma i länets sjöar och vattendrag Halten av klorerade organiska ämnen i vatten, sediment och organismer skall minska och på sikt inte förekomma i högre halter än vad som kan betecknas som bakgrundsvärden Utarmning av naturtyper och arter hotade arter Nyttjandet av mark och vatten ska karaktäriseras av långsiktig hushållning och ske på ett sätt som möjliggör att en rik variation av naturtyper, biotoper och arter kan bibehållas och att naturligt förekommande arter kan bevaras i livskraftiga populationer i hela länet. Bevara alla hotande och hänsynskrävande arter på samtliga lokaler där arten förekommer. Bevarandet ska ske på ett sådant sätt att artens utbredning och frekvens inte minskar. För arter i hotkategori 1-2 är målsättningen att antalet lokaler ska öka i jämförelse med situationen år 1990. -24-

Specifika mål för olika delområden vad gäller Övergödning av sjö, hav och vattendrag Område Kväve Fosfor Syre Produktion Övre stångån Övre Östra Svartån Sommen, Finspångsån Ysundaån Övre Motala ström Norra delarna av avrinningsområdena för Roxen, Glan och Bråviken Vattendrag: Låga kvävehalter (300-450 g tot-n/l) Sjöar: Mycket låga kvävehalter (<300 g total-n/l) Vattendrag: Näringsfattigt (7,5-15 g tot-p/l) Sjöar: Mycket näringsfattigt tillstånd (<7,5 g tot-p/l) Vättern Minska från 600-700 g/l till ca 450 g/l Inte öka från dåvarande nivå, ca 6 g/l. Boren-Roxen-Glan samt inre delarna av Bråviken Måttligt höga kvävehalter (450-750 g tot-n/l). Måttligt näringsrikt (15-25 g tot-p /l) Svagt syretillstånd (årsmin 3-5 mg O 2 /l) Maximalhalt klorofyll a får ej överstiga 25 g/l. Nedre Svartån: Svartån, Skenaån och Lillån Måttligt höga kvävehalter (450-750 g tot-n/l). Måttligt näringsrikt (15-25 g tot-p /l) Svartån nedströms Sommen Syrerikt med obetydlig syretäring (syremättnad > 90%, syretärande ämnen < 5mg/l) Slätbaken och Valdemarsviken Måttligt höga kvävehalter (450-750 g tot-n/l). Måttligt näringsrikt (15-25 g tot-p /l) Svagt syretillstånd (syrehalt 3-5 mg/l som årsmin) Storåsystemet nedströms Åtvidaberg Måttligt höga kvävehalter (450-750 g tot-n/l). Måttligt näringsrikt (15-25 g tot-p /l) Svagt syretillstånd (syremättnad > 70-80%, syrehalt 3-5 mg/l som årsmin) -25-

Material och metod Det kartmaterial som används i rapporten är GIS-baserat och skikten är hämtade från GSD Översiktskartan 2001 (Metria) samt Länskartan för Östergötlands län (Metria). Delområdesgränserna härrör från Länsstyrelsen Östergötlands län. Länsstyrelsen i Östergötlands län har lagrat provtagningsresultat från vattenkemiska analyser samt bottenfaunaundersökningar inom hela Motala ströms avrinningsområde (dvs även de delar som tillhör Jönköpings län) i två stycken MS Access databaser. Databaserna har under föreliggande arbete kompletterats, bl a med koordinater för ett antal provpunkter. Frågor (sk Queries) skrivna direkt i databasen har tillsammans med makrofunktioner i MS Excel byggts upp för att göra utdrag och bearbetningar av data. I bottenfaunadatabasen har exempelvis funktioner för beräkning av ett antal bottenfaunaindex byggts upp. Som utgångspunkt i den 40-åriga sammanställningen har den 30-åriga sammanställningen (Fejes & Enell, 1993) används. Första steget var att med hjälp av databaserna samt gamla årsrapporter uppdatera de översiktstabeller som för varje delområde visar vilka år provtagningar skett i olika provpunkter. Utifrån tabellerna i kombination med kartor över provpunkternas lokalisering har provpunkter med långa tidsserier och/eller viktig placering valts ut till trendanalyserna. Provtagningsresultaten i samtliga provpunkter har dock granskats för att ha möjlighet att påvisa avvikelser även i avslutade eller gamla provpunkter. Vattenkvaliteten i respektive delområde har redovisats med avseende på näringstillstånd, försurningstillstånd, syretillstånd, ljusförhållanden och biologiskt tillstånd. Så långt som möjligt har metodiken följts och resultaten jämförts med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (Rapport 4913) respektive för kust och hav (Rapport 4914). För ett fåtal provtagningspunkter redovisas ett felvärde vid ett antal provtagningstillfälle som är fem gånger högre än medelvärdet och har i samråd med Länsstyrelsen i Östergötland tagits bort. Näringstillståndet i sjöar har bedömts utifrån femårsmedel och säsongsårsmedel (majoktober) av totalfosfor- och totalkvävehalter ( g/l) samt av kväve-fosforkvoten. Femårsmedlet används för att se långsiktiga trender medan säsongsårsmedlet används för att se mellanårsvariationer och extremvärden. Säsongen sträcker sig från maj till oktober enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För näringstillståndet i vattendrag har arealspecifika förlusten av totalfosfor och totalkväve används. Valet grundar sig på rekommendationer enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Årstransporter i vattendrag faller därmed bort eftersom de inte ryms inom Naturvårdsverkets bedömningsgrunder och kan därav inte bedömas. Arealspecifik förlust för ett vattendrag beräknas genom att dela transporten (dygnsflödet multiplicerat med linjärinterpolerade -26-

halter) i vattendragets utloppspunkt med ytan av utloppspunktens avrinningsområde. Uppgifter om dygnsmedelvattenföring och avrinningsområdenas storlek har liksom delar av beräkningsfunktionerna för transportberäkningarna levererats från Länsstyrelsen i Östergötlands län. För kusten är näringstillståndet bedömt på liknande sätt som för sjöar med skillnaden att halterna uttrycks i mol/l och att enbart augustivärdena har använts. Näringstillståndet har i samtliga fall redovisats i diagramform med klassgränserna i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder i bakgrunden. För ett antal utvalda provpunkter har statistisk förändring mellan femårsperioderna prövats. Analysen har utförts som hypotesprövning med hjälp av parvisa t-test på 99% signifikansnivå. Nollhypotesen var att medelvärdet för en femårsperiod ej avviker från medelvärdet i föregående femårsperiod. Data transformerades med log 10 -transformation innan hypotesprövningen för att få en bättre anpassning till normalfördelning. Signifikanstestet har utförts för koncentrationer av totalkväve och totalfosfor i sjöar samt för arealförluster i vattendrag. Olika t-test har använts för sjöar och vattendrag beroende på att datamängden varierat. För koncentrationen i sjöarna har ett s k small-sample test utförts, medan arealförlusterna har prövats med ett vanligt t-test. Resultaten presenteras i form av tabeller där pilar visar riktningen för avvikelsen mellan medelvärdena. En horisontell pil betyder att ingen signifikant avvikelse har kunnat påvisas på 99% signifikansnivå, dvs att nollhypotesen ej har kunnat förkastas. En uppåtgående pil betyder att medelvärdet för femårsperioden är signifikant högre än medelvärdet under föregående femårsperiod och en nedåtgående pil att medelvärdet är signifikant lägre. En jämförelse med de specifika regionala miljökvalitetsmålen (STRAM) avseende övergödning av hav, sjöar och vattendrag görs även. För bedömning av vattendrag har den arealspecifika förlusten av kväve och fosfor tagits fram enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder och någon jämförelse med STRAMs miljömål kan därmed inte göras. För Bråviken, Slätbaken och Valdemarsviken, som bedöms enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav, har jämförelser gjorts med STRAMs specifika miljömål för området med avseende halter av fosfor och kväve. Försurningstillståndet har analyserats som årsmedel med avseende på ph-värde och buffertförmåga. Resultaten har redovisats i textform. Syretillståndet redovisas som årsminimumhalter (uttryckt i mg/l för sjöar och ml/l för kusten) av syre i bottenvattnet i sjöarna. Då varje tillfälle av syrefria förhållanden på botten kan ha stark negativ påverkan på bottenlevande organismer har inga medelvärden bildats, eftersom extremt låga halter då kan tas ut av extremt höga halter. Redovisningen görs i diagramform med klassgränserna i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder i bakgrunden. Ljusförhållanden har bedömts utifrån färgtal (mg Pt/l) för sjöar och vattendrag samt siktdjup (m) för sjöar och kust. Säsongsårsmedel (maj-oktober) används för sjöarnas färgtal och siktdjup medan medelvärden från provtagningar under hela året ligger till grund för bedömningen av vattendragens färgtal. I kusten används siktdjupet under augusti månad. Färgtal och siktdjup har redovisats som femårsmedelvärden med -27-

standardavvikelser i diagramform med klassgränserna i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder i bakgrunden. Biologiskt tillstånd har bedömts utifrån bottenfaunasammansättning, klorofyllhalt samt total växtplanktonbiomassa. Fem olika bottenfaunaindex har beräknats. För vattendrag och litoralzonen i sjöar används Shannons diversitetsindex (högt index indikerar stor mångformighet), ASPT-index som är ett sk renvattensindex och indikerar förekomst av i huvudsak känsliga (högt index) eller toleranta (lågt index) grupper samt Surhetsindex som baseras på förekomsten av försurningskänsliga arter. Ett högt Surhetsindex indikerar dominans av försurningskänsliga arter. För profundalzonen i sjöar har BQI-index och O/C-index används. Dessa index ger ett mått på faunans påverkan av eutrofiering och organisk förorening. Ett högt BQI-index indikerar att arter som fordrar rent vatten och höga syrgashalter dominerar, medan låga värden anger förekomst av toleranta arter. O/Cindexet anger kvoten mellan maskar (Oligocheata) och fjädermygglarver (Chironimidae). Hög kvot indikerar låga syrgashalter och/eller hög organisk belastning. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag har i största möjliga utsträckning följts för beräkningen av samtliga index, förutom i ett steg av Surhetsindexet där klassgränserna för antal taxa justerats på inrådan av Ulf Ericsson, Medins Sjö- och Åbiologi AB (personlig kommunikation, maj 2002). Resultaten för samtliga provtagningar (där index var möjligt att beräkna) har redovisats i tabellform där cellerna färgats utifrån klasstillhörighet enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Bottenfaunasammansättningen har ej redovisats för kuststationerna. Klorofyllhalten ( g/l) för sjöar och kust har redovisats i diagramform som flytande treårsmedel (maj-oktobervärden för sjöar och augustivärden för kust) med standardavvikelser och med klassgränserna enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder i bakgrunden. Valet av treårsperiod grundar sig på rekommendationer enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder och ett flytande medel syftar till att undgå eventuella toppar och istället redovisa trender. Växtplanktonproverna har redovisats i diagramform som årliga värden av högsta totala uppmätta växtplanktonbiomassa (mm 3 /l). För noggrannare beskrivning av metodik kring bedömning av de olika vattenkvalitetsparametrarna hänvisas till Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. -28-

1 Delområde 1 Vätterns östgötastrand Figur 1-1 Delområde 1, Vätterns östgötastrand 1.1 Sammanfattning Vättern Vid utloppet till Vättern har kvävetillståndet ökat från måttligt höga till höga halter under den 40-åriga recipientkontrollsperioden. Fosforhalten vid samma punkt har däremot förbättrats avsevärt från mycket höga till låga halter. Siktdjupet har varit mycket stor och klorofyllhalten låg under perioden vid Motala vattenverk. Mjölnaån Arealförlusterna för kväve i Mjölnaån är höga. Kväveförlusterna har dock ökat medan fosforförlusterna är låga och tämligen oförändrade under perioden. Mjölnaån visar på god artdiversitet. Illersjön Syrehalten i Illersjön har varierat och har vid vissa tillfällen nått syrefritt tillstånd i bottenvattnet. Siktdjupet för Illersjön har varit litet och en ökande trend för klorofyllhalten kan uppskattas, från höga halter till mycket höga halter. Inga försurningstrender förekommer i området. -29-

1.2 Områdets karaktär Vätterns östgötastrand som omfattar de västligaste delarna av Östergötlands län avrinner mot Vättern (Figur 1-1). Området är heterogent till sin karaktär. I norr och söder finns skogsbygd. Mellanpartiet är utpräglat jordbrukslandskap. Jordbruksmarken ligger ganska lågt, förutom Omberg som skjuter upp ca 260 m ö h. Omberg är av riksintresse en värdefull naturmiljö och skyddsvärd från landskapsbildssynpunkt. I detta delområde ligger sjön Tåkern som är ett naturreservat och upptagen på CW-listan (internationella våtmarker). Tåkern är en mycket grund och näringsrik slättsjö som är omgiven av mäktiga vassbälten. Flera av de små tillflödena till Vättern utgör reproduktionsområden för laxartad fisk. Större tätorter är Motala, Vadstena och Ödeshög (Figur 1-2). Vättern tjänstgör som ytvattentäkt för de större tätorterna Ödeshög, Borghamn och Vadstena. Den industriella verksamheten inom området är koncentrerad till tätorterna. Figur 1-2 Översikt av delområde 1, Vätterns östgötastrand. 1.3 Vattenkvalitet Vätterns östgötastrand utgör delområde 1 i Motala ströms avrinningsområde. I Figur 1-3 redovisas de provpunkter för vattenkemi och bottenfauna som har ingått i det -30-

samordnade recipientkontrollprogrammet under perioden 1961-2000. I Tabell 1-1 redovisas provtagningsår för respektive provpunkt. Växtplankton Fysikalisk-kemiska vattenanalyser Bottenfauna Makroalger Figur 1-3 Provpunkter för vattenkvalitet i delområde 1, Vätterns östgötastrand. -31-

Tabell 1-1 Översiktstabell över provtagningspunkter och -år i Vätterns östgötastrands avrinningsområde 1961-2000 Fysikalisk-kemiska vattenanalyser Bottenfauna -32-

1.3.1 Näringstillstånd Näringstillståndet i Vätterns östgötastrands avrinningsområde redovisas som totalfosfor (P-tot) och totalkväve (N-tot). För delområdes sjöar, Vättern vid Motala vattenverk och Illersjön redovisas näringstillståndet som femårs- och säsongsårsmedel (Figur 1-4 och Figur 1-5). Totalkvävehalten har varit genomgående låg vid Motala vattenverk (Mo01) och från hög (klass 3) till måttligt hög (klass 2) för Illersjön (Mo05) (Figur 1-4). Den statistiska trendanalysen påvisar ingen genomgående trend över perioden (Tabell 1-2). Under det senaste decenniet kan dock en nedåtgående trend av kväve skönjas i Illersjön. Under slutet av 60-talet uppmättes höga halter totalfosfor (klass 3) vid Motala vattenverk, men vattnen har nu ett tillstånd med låga halter (klass 1) (Figur 1-5). De senaste 25 åren har fosfortillståndet vid Motala vattenverk varit lågt (klass 1). Illersjön som har varit en näringsrik sjö med höga totalfosforhalter har under den senaste femårsperioden nått måttliga halter (klass 2) (Figur 1-5). Den relativa betydelsen av fosfor och kväve för planktonproduktionen avgörs av proportionerna emellan dem. N/P-kvoten indikerar över- eller underskott av fosfor och kväve och visar potentialen för kvävefixering och för massutveckling av kvävefixerande cyanobakterier ( blågröna alger ). N/P-kvoten (totalkväve/totalfosfor) för provpunkten vid Motala vattenverk (Mo01) visar på kraftigt kväveöverskott (klass 1) vilket indikerar att endast fosfor reglerar produktionen (Figur 1-6). För Illersjön visar N/P-kvoten en balans mellan kväve och fosfor och att det därmed finns tendens att cyanobakterier kan bilda massförekomster (klass 2). Under de senaste fem åren har Illersjön nått ett tillstånd med kväveöverskott. För bedömning av vattendrag utnyttjas den arealspecifika förlusten av kväve respektive fosfor. Arealspecifik förlust utgör ett indirekt mått på produktionsförutsättningarna för vattendragens växt- och djursamhällen. Arealförlusterna för kväve i Mjölnaån är höga och för Vättern låga. Kväveförlusterna har dock ökat medan fosforförlusterna är låga och tämligen oförändrade under perioden (Figur 1-7 och Figur 1-8). 1.3.1.1 Uppfyllelse av miljökvalitetsmålen En jämförelse mellan Vätterns tillstånd och de specifika regionala miljökvalitetsmålen (STRAM) avseende övergödning av hav, sjöar och vattendrag visar att utloppet till Vättern inte riktigt uppfyller målet för kväve (minska till ca 450 µg tot-n/l), men är på god väg, eftersom kvävehalten minskat något de senaste åren. En jämförelse mellan Vätterns fosfortillstånd och STRAMs miljömål visar att utloppet till Vättern uppfyller målet (att inte öka från ca 6 µg tot-p/l). -33-

Totalkväve (N-tot) vid Motala vattenverk och i Illersjön, 1961-2000 Motala vattenverk (Mo01) Illersjön (Mo05) Figur 1-4 Näringstillståndet vid Motala reningsverk och i Illersjön redovisas som totalkväve (tot-n) under femårsmedelperioder (bruna staplarna). Även säsongsårsmedelvärde (maj-oktober) redovisas i bakgrunden av diagrammet. Felstaplarna motsvarar den positiva standardavvikelsen. Totalfosfor (P-tot) vid Motala vattenverk och i Illersjön, 1961-2000 Motala vattenverk (Mo01) Illersjön (Mo05) Figur 1-5 Näringstillståndet vid Motala reningsverk och i Illersjön redovisas som totalfosfor (tot-p) under femårsmedelperioder (bruna staplarna). Även säsongsårsmedelvärde (maj-oktober) redovisas i bakgrunden av diagrammet. Felstaplarna motsvarar den positiva standardavvikelsen. -34-

N/P-kvot vid Motala vattenverk och i Illersjön, 1961-2000 Motala vattenverk (Mo01) Illersjön (Mo05) 240 300 Figur 1-6 Näringstillståndet uttryckt som totalkväve/totalfosfor-kvot för Vättern vid Motala vattenverk och Illersjön, redovisas under femårsmedelperioder (bruna staplarna) och säsongsårsmedelvärde (juni-september) (grå linje). Felstaplarna motsvarar den positiva standardavvikelsen. I klass 1 reglerar enbart fosfortillgången produktionen, i klass 2 finns en tendens att cyanobakterier ( blågröna alger ) kan bilda massförekomster, i klass 3 är förekomsten av kvävefixering och kvävefixerande cyanobakterier sannolik, i klass 4 är kvävefixering mycket sannolik men kan inte helt kompensera kväveunderskottet och i klass 5 är kväveunderskottet extremt och fixering förmår inte kompensera underskottet. Arealförluster av kväve (kg N/ha*år), Vättern kg N/ha,år 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 1985-1987 1986-1988 1987-1989 1988-1990 1989-1991 1990-1992 1991-1993 1992-1994 1993-1995 1994-1996 1995-1997 1996-1998 1997-1999 1998-2000 Klass5 - Mycket höga förluster Klass4 - Höga förluster Klass3 - Måttligt höga förluster Klass2 - Låga förluster Klass1 - Mycket låga förluster Vd04 Mo02 Figur 1-7 Arealförluster av kväve (flytande treårsmedel, 1985-2000) för vattendragen Mjölnaån vid inlopp i Vättern (Vd04) och Motala ströms inlopp i Boren (Mo02). -35-

Arealförluster av fosfor (kg P/ha*år), Vättern kg P/ha,år 0,35 0,3 0,25 0,2 0,15 0,1 0,05 0 1985-1987 1986-1988 1987-1989 1988-1990 1989-1991 1990-1992 1991-1993 1992-1994 1993-1995 1994-1996 1995-1997 1996-1998 1997-1999 1998-2000 Klass5 - Mycket höga förluster Klass4 - Höga förluster Klass3 - Måttligt höga förluster Klass2 - Låga förluster Klass1 - Mycket låga förluster Vd04 Mo02 Figur 1-8 Arealförluster av fosfor (flytande treårsmedel, 1985-2000), ) för vattendragen Mjölnaån vid inlopp i Vättern (Vd04) och Motala ströms inlopp i Boren (Mo02). Tabell 1-2 Mo01 Statistisk trendanalys av medelvärdenas variation mellan femårsperioderna för provtagningspunkten Motala vattenverk (Mo01) (parvis t-test, 99% signifikans). Den blå pilen representerar kväve och den röda fosfor. Horisontell pil redovisar att ingen siginifikant avvikelse har kunnat påvisas. 1971-1975 1976-1980 1981-1985 1986-1990 1991-1995 1996-2000 1.3.2 Försurningstillstånd I de provpunkter som ingår i recipientkontrollen förekommer inga försurningstrender i Vätterns östgötastrand avrinningsområde, dvs ph är nära neutralt (>6,8). Likaså har hela området en mycket god buffertförmåga (>0,20 mekv/l). 1.3.3 Syretillstånd Vattnets syretillstånd som är av viktig betydelse för respirations- och andra mikrobiella och kemiska processer i ekosystemet liksom för den biologisk strukturen, har legat konstant vid Motala vattenverk och varit syrerikt. I Illersjön har syrehalten varierat under de senaste 25 åren (Figur 1-9). Vid vissa tillfällen har Illersjön nått syrefritt tillstånd. Syretillståndet varierar främst beroende på produktionsförhållandena och den organiska belastningen, men kan även bero på att man vid provtagningstillfället inte hade den lägsta syrehalten för året (enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder bedöms syretillståndet på årsvisa minimivärden). -36-