MOTALA STRÖMS VATTENVÅRDSFÖRBUND

Transkript

1 Hamnarydssjöns utlopp Linköping Foto: ALcontrol MOTALA STRÖMS VATTENVÅRDSFÖRBUND 22

2 INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND... 7 METODIK... 1 RESULTAT LUFTTEMPERATUR OCH NEDERBÖRD VATTENFÖRING ANALYSRESULTAT Delområde 1 Vätterns östgötastrand Delområde 2 Övre västra Svartån (Jönköpings län) Delområde 3 Övre östra Svartån Delområde 4 Nedre Svartån... 4 Delområde 5 Stångån inom Östergötlands län Delområde 6 Finspångsån Delområde 7 Ysundaån Delområde 8 Motala ström, huvudfåran Delområde 9 Bråviken Delområde 1 Söderköpingsån och Slätbaken Delområde 11 Storån vid Åtvidaberg Delområde 12 Kusten och skärgården Transport och arealspecifik förlust... 8 REFERENSER BILAGA 1. Analysparametrarnas innebörd BILAGA 2. Analysresultat vattenkemi - sjöar BILAGA 3. Analysresultat vattenkemi - vattendrag BILAGA 4. Analysresultat vattenkemi - kustvatten BILAGA 5. Temperatur- och salinitetsprofiler BILAGA 6. Analysresultat sediment BILAGA 7. Analysresultat vattenmossa BILAGA 8. Allmänt om växtplankton samt bedömningsgrunder BILAGA 9. Fältprotokoll, artlistor och resultat för växtplankton BILAGA 1. Vattenföring, transporter och arealspecifika förluster

3 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Motala Ströms Vattenvårdsförbund har ALcontrol utfört recipientkontrollen i Motala Ströms avrinningsområde samt i kustområdet utanför Östergötland under 22. Föreliggande rapport är en sammanställning och utvärdering av erhållna resultat från år 22. än normalt. Årets sista månader var torrare än normalt (Figur II). mm 15 1 Nederbörd Lufttemperatur och nederbörd 5 De första vintermånaderna bjöd på ett temperaturöverskott som var upp till 5,6ºC högre än normalt i Linköping och Norrköping. Även våren och sommaren var något varmare än normalt. Under årets tre sista månader var lufttemperaturen under den normala (Figur I). J F M A M J J A S O N D Figur II. Månadsmedelnederbörd vid SMHI:s meteorologiska station i Malmslätt år 22, samt normalvärden för perioden C Temperatur J F M A M J J A S O N D Figur I. Månadsmedeltemperatur vid SMHI:s meteorologiska station i Norrköping år 22, samt normalvärden för perioden Under året föll ungefär lika mycket nederbörd som under normalperioden, men den var mycket ojämnt fördelad. I januari - februari och maj - juni (även juli i Norrköping) föll betydligt mer nederbörd Vattenföring Årsmedelvattenföringen år 22 i Vätterns inlopp till Motala ström (43 m 3 /s) var i nivå med genomsnittet för perioden (44 m 3 /s), men betydligt lägre än vattenföringen under högflödesåren 1998, 1999 och 21. Den högsta vattenföringen uppmättes under årets första halva. Månadsnederbörder över de normala medverkade till att flödena var relativt höga även under sommarmånaderna, framförallt i Motala ström. Normalt ökar flödet under hösten. Den torra hösten 22 bidrag dock till minskande flöden i slutet av året. 1

4 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Sammanfattning Alkalinitet och ph Ljusförhållanden Motståndskraften mot försurning (buffertkapaciteten) var god i hela avrinningsområdet. Samtliga ph-värden indikerade svagt sura till nära neutrala värden. Detta innebar att någon större risk för biologiska skador orsakade av försurning ej förelåg. Under sensommaren uppmättes mycket höga ph-värden i flera punkter. Troligen var detta en följd av hög planktonproduktion i sjöarna. När alger tillväxer förbrukas kolsyra, vilket höjer ph-värdet. Näringsämnen Medelhalter för fosfor och kväve år 22 redovisas på färgkartor i Figur IV och V på sidorna 5-6. Totalfosforhalterna bedömdes som låga till måttligt höga i Svartån i Jönköpings län och i källflödena till Motala ström. Under strömmens färd mot havet ökade halterna successivt för att uppnå mycket höga till extremt höga halter i Storån (Söderköping) och Roxen. Trots de stora mängder näring som Motala ström för med sig ut i Östersjön bedömdes fosforhalterna i kustvattnet som låga. Halterna av kväve följer samma mönster som fosfor med de lägsta halterna i Svartån inom Jönköpings län och i de nordligaste delarna av avrinningsområdet. Halterna bedömdes vara måttligt höga till mycket höga i flertalet provpunkter. I kustvattnet bedömdes halterna som mycket låga till låga. I större delen av det undersökta området var vattnet svagt till måttligt färgat. I Finspångsån och Ysundaån var vattnet starkt färgat. Vattnets färg är främst ett mått på halterna humus och järn. Troligen beror den höga färgen i Finspångsån och Ysundaån på att avrinningsområdet för dessa vattendrag i högre grad är täckta av skog. Flertalet vattendrag hade måttligt till betydligt grumligt vatten, men i några uppmättes även stark grumlighet. De högsta grumligheterna uppmättes i Disevidån, Lillån, Hättorpsån och Hällestadsån. I flera av sjöarna uppmättes betydligt till starkt grumlat vatten. Orsaken till detta var i några sjöar stor planktonproduktion under sommaren. I sjöarna kan även partiklar sedimentera och vattnet i utloppet från sjön är ofta klarare än inloppet. Siktdjupet i sjöarna varierade från mycket stort i Motalaviken och Sommen (östra delen) till mycket litet i Ralången, Södra Teden, Asplången. Syrgas och organiskt material Halterna organiskt material (mätt som TOC) var höga i flera av sjöarna i Svartåns (Jönköpings län) avrinningsområde. Detta medförde att syreförhållandena var ansträngda och nästan syrefria i bl.a. Hamnarydssjön, Flisbysjön, Noen och Sommen. Ansträngda syreförhållanden uppmättes även i sjöarna Ärlången, Bönnern, Avern, Näfssjön och Södra Teden. Även här uppmättes höga halter organiskt material vilket sannolikt bidrog till de ansträngda syreförhållandena. I 2

5 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Sammanfattning övriga sjöar var syreförhållandena bättre under året. I kustvattnet var syreförhållandena ansträngda i Slätbaken, Valdemarsviken och Trännöfjärden. I övriga kustpunkter uppmättes goda syreförhållanden under året. Vid samtliga provplatser i rinnande vatten där syrgas mäts rådde ett syrerikt tillstånd under året. Metaller i vatten Metallhalterna var mycket låga till låga i Svartåns utlopp till Sommen, Svartåfors, Ärlångens utlopp och Stångån (Nykvarn). Måttligt höga kopparhalter uppmättes i Doverns utlopp och höga järnhalter i Åmlångens utlopp. Transporter och arealspecifik förlust Transporterna av näringsämnen styrs till stor del av vattenföringen. Som en följd av att flödena i de undersökta vattendragen till största delen under 22 var lägre än 21 blev därför transporterna av både fosfor och kväve mindre. De största transporterna ägde rum under första delen av året, då nederbörd och avrinning var som störst. Transporterna ökade i huvudfåran från Vätterns utlopp i Motala ström till utloppet i Bråviken. De arealspecifika förlusterna av fosfor och kväve var låga till måttligt höga i Svartån inom Jönköpings län. I Motala ströms avrinningsområde i Östergötlands och Örebro län var fosforförlusterna generellt något högre och varierade från låga till höga. Kväveförlusterna var låga till måttligt höga. Metaller i vattenmossa Höga arsenikhalter samt måttligt höga halter av krom, kadmium, kobolt och kvicksilver uppmättes i vattenmossan från bäcken till Boån (Övre västra Svartån). Avvikelsen från jämförvärdet visade på en tydlig förorening av arsenik. Måttligt höga metallhalter uppmättes i vattenmossa från Svartåns utlopp i Ralången samt i Svartåns utlopp till Sommen (koppar och krom). Avvikelsen från jämförvärdet var liten vilket tyder på att det inte skett någon förorening. I Emmaån, nedströms Björnhammaren uppmättes måttligt höga halter av kadmium, krom, koppar och kvicksilver. Även här var avvikelsen från jämförvärdet liten. Sediment I Sommen (Skoboviken) uppmättes måttligt höga halter av koppar, kvicksilver, nickel och zink samt höga kromhalter. Höga metallhalter uppmättes i Ärlången (bly, krom), Åsunden (bly, krom, arsenikhalter), Dovern (koppar, krom), Byngaren (zink, kromhalter) och Håcklasjön (kadmium, nickel, krom, zink). Dessutom uppmättes mycket höga kopparhalter i Byngaren och Håcklasjön. För kustsediment saknas bedömningsgrunder för metaller, men det görs bedömningar utgående från avvikelse från jämförvärdet. Avvikelsen från jämförvärdet var tydlig i Slätbaken (koppar, krom, zink), Valdemarsviken (arsenik), 3

6 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Sammanfattning inre Bråviken (koppar, krom, kvicksilver, zink). I Orren och Halsösund (utanför Valdemarsvik) uppmättes medelhöga halter PAH (polycykliska aromatiska kolväten). Undersökning av ftalater i Vässledasjön visade på låga halter. Växtplankton Växtplanktonundersökningen visade på ett näringsrikt tillstånd i Roxen, Glan och Slätbaken i Östergötlands län. I Jönköpings län bedömdes Vässledasjön, Ralången och Säbysjön som näringsrika. Övriga sjöar bedömdes vara måttligt näringsrika. I tre av de undersökta sjöarna pågick kraftig algblomning av potentiellt toxiska blågrönalger vid provtagningen i augusti (Figur III). Biomassa (mg/l) 14 Totalt (aug) Blågrönalger (aug) Bo 1 Sommen Ki 6 Åsunden Li 15 Roxen Gb 3 Glan Gb 2 Bråviken Sö 6 Slätbaken 8 Vässledasjön 18 Ralången 26 Säbysjön 32 Sommen 34 Sommen 36 Sommen 66 Noen Figur III. De planktiska algernas totala biomassa i augusti samt biomassan av blågrönalger i de undersökta sjöarna i Motala Ströms avrinningsområde 22. ALcontrol AB Linköping Susanne Holmström (Kvalitetssäkring rapport) Anna Norman (Rapportskrivning) Per-Olof Skoglund (Projektansvarig) 4

7 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Sammanfattning FINSPÅNG NORRKÖPING MOTALA SÖDERKÖPING LINKÖPING MJÖLBY Totalfosforhalt (µg/l)) < 12,5 12, > 1 Figur IV. Fosfortillståndet i Motala ströms avrinningsområde (årsmedelhalter) samt i kustområdet (halter under sommaren) utanför Östergötland 22. 5

8 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Sammanfattning FINSPÅNG NORRKÖPING MOTALA SÖDERKÖPING LINKÖPING MJÖLBY Totalkvävehalt (µg/l)) < > 5 Figur V. Kvävetillståndet i Motala ströms avrinningsområde (årsmedelhalter) samt i kustområdet (halter under sommaren) utanför Östergötland 22. 6

9 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Bakgrund BAKGRUND På uppdrag av Motala Ströms Vattenvårdsförbund har ALcontrol utfört recipientkontrollen i Motala Ströms avrinningsområde samt i kustområdet utanför Östergötland under 22. Undersökningarna utfördes enligt gällande kontrollprogram. Motala ström är ett av Sveriges största flodområden. Avrinningsområdet har en geografisk omfattning som berör nästan hela Östergötland inklusive kustområdet. Dessutom ingår delar av Örebro län samt Svartåns avrinningsområde i Jönköpings län. Avrinningsområdet omfattar 15 5 km 2. Det undersökta området innefattar även hela Söderköpingsåns avrinningsområde samt delar av Nyköpingsåns, Kilaåns, och Storåns avrinningsområden (Figur 1). MOTALA MJÖLBY FINSPÅNG LINKÖPING NORRKÖPING SÖDERKÖPING Figur 1. Provtagningspunkter i Motala ströms avrinningsområde 22. 7

10 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Bakgrund Motala Ströms Vattenvårdsförbund har bedrivit undersökningar sedan När flera kommuner, industrier och andra verksamheter utnyttjar samma vattenområde som recipient är det motiverat att samordna recipientkontrollen. Genom detta erhålls bättre och mer överskådlig information om tillstånd, påverkan och förändringar i vattenområdet jämfört med vad enskilda undersökningar skulle ge. Den övergripande målsättningen med recipientkontrollen i Motala ströms avrinningsområde är att: övervaka vattenkvaliteten i både ekologiskt och socialt sammanhang skapa underlag för framtida kontroller och åtgärder ALcontrol har ansvarat för all provtagning samt utarbetat avsnitten om vattenkemi, sedimentkemi, metaller i vattenmossa, transporter, väderförhållanden och vattenföring. Följande personer har deltagit i kontrollen 22: Björn Thiberg och Reijo Nygård, ALcontrol Linköping provtagning Irene Sundberg, Medins Sjö- och Åbiologi utvärdering av växtplankton Håkan Olofsson, ALcontrol Halmstad framställning av kartor Anna Norman, ALcontrol Linköping utvärdering av vattenkemiska och sedimentkemiska analyser, samt resultat från vattenmossa Susanne Holmström, ALcontrol Linköping kvalitetsgranskning av rapport Per-Olof Skoglund, ALcontrol Linköping projektansvarig Målsättningen med recipientkontrollen (vattenundersökningarna) framgår av Naturvårdsverkets Allmänna Råd 86:3: att åskådliggöra större ämnestransporter och bidrag från enstaka föroreningskällor att relatera tillståndet och utvecklingen i vattenområdet till belastande utsläpp och förväntade bakgrundshalter att belysa utsläppens effekter i vattenområdet att ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. I april 1999 antog riksdagen femton nationella miljökvalitetsmål. Målen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. De nationella miljökvalitetsmålen preciseras och förklaras med delmål. Delmålen och åtgärder för att nå dem fattade riksdagen beslut om under hösten år 21. Utifrån de nationella delmålen skall nu regionala och lokala mål tas fram. Följande nationella miljökvalitetsmål berör sjöar och vattendrag: Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. 8

11 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Bakgrund Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. 9

12 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Metodik METODIK Provtagningspunkter Vattenföring Provtagningsområdet i denna undersökning är stort och innefattar många provpunkter. För att underlätta utvärderingen har området därför indelats i flera delområden (Tabell 1). Tabell 1. Delområden i den samordnade recipientkontrollen i Motala Ströms Vattenvårdsförbund Nr Områdesnamn 1 Vätterns östgötastrand 2 Övre västra Svartån (Jönköpings län) 3 Övre östra Svartån 4 Nedre Svartån 5 Stångån (Östergötlands län) 6 Finspångsån 7 Ysundaån 8 Motala ströms huvudfåra 9 Bråviken 1 Söderköpingsån och Slätbaken 11 Storån vid Åtvidaberg 12 Kusten och skärgården Provtagningspunkternas läge och vilka undersökningar som utförts vid respektive provtagningspunkt framgår under respektive delområde i resultatdelen samt i Bilaga 2 (analysresultat). Lufttemperatur och nederbörd Data över lufttemperatur i form av månadsmedelvärden samt månadsnederbörd för år 22 har inhämtats från SMHI:s meteorologiska stationer i Norrköping, Harstena, Malmslätt och Jönköping. Uppgifter om vattenföringen har inhämtats från SMHI (beräkning enligt PULSmodellen) för Disevedån (Öd 1), Jutterns utlopp (Ki 3), Doverns utlopp (Fi 7), Ysundaån (Fi 9), Hjortkvarnsån (Hj 5), Svartån (6, 16, 24, 3) och Noån (62). För Borens utlopp (Mo 4), Kungsbro (Li 12), Roxens utlopp (Li 11), Söderköpingsån (Sö 4), Mölarpsån (22), Kliarydsån (32) och Lillån (92) har flödet beräknats enligt Tabell 2. Övriga vattenföringsuppgifter har inhämtats från Motala ströms samfällighetsförening. Tabell 2. Faktorer för beräkning av vattenföring i Motala ströms avrinningsområde 22 Station Beräkning Mo 4 Q i Mo 2 multiplicerat med 1,26 Li 12 Q i Mo 2 multiplicerat med 1,387 Li 11 Q i Gb 2 multiplicerat med,995 Sö 4 Q i Sö 2 + Q i Sö 3 22 Q i 6 multiplicerat med 2,8 32 Q i 16 multiplicerat med, Q i 3 multiplicerat med,461 Vattenkemi Samtliga vattenprover har tagits med Ruttnerhämtare (Figur 2). Under provtagningen noterades istjocklek (i förekommande fall), vattentemperatur och siktdjup (i sjö- och kustpunkter). Dessutom noterades vindriktning, vindstyrka och väderlek. 1

13 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Metodik Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium. Analysvärden mindre än (<) har beräknats som halva detektionsvärdet i samtliga beräkningar av medelvärden och transporter. Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunder för dessa redovisas i Bilaga 1. Figur 2. Ruttnerhämtare för vattenprovtagning. Proverna har transporterats och förvarats enligt gällande svensk standard för vattenundersökningar. Undersökta parametrar samt analysmetoder framgår av Tabell 3. Tabell 3. Analyserade parametrar samt analysmetoder gällande vattenkemiska undersökningar 22 i Motala ströms avrinningsområde Parameter Analysmetod ph SS Alkalinitet (mekv/l) SS Konduktivitet (ms/m) SS Absorbans (5 cm) SS EN ISO 7887 Turbiditet (FTU) SS EN 2727 TOC (mg/l) SS EN 1484 Fosfatfosfor (µg/l) TRAACS Totalfosfor (µg/l) TRAACS Totalkväve (µg/l) TRAACS Nitrit/nitratkväve (µg/l) TRAACS Ammoniumkväve (µg/l) TRAACS Järn (µg/l) EPA 2.8 mod Mangan (µg/l) EPA 2.8 mod Aluminium (µg/l) EPA 2.8 mod Kadmium (µg/l) EPA 2.8 mod Krom (µg/l) EPA 2.8 mod Koppar (µg/l) EPA 2.8 mod Nickel (µg/l) EPA 2.8 mod Bly (µg/l) EPA 2.8 mod Zink (µg/l) EPA 2.8 mod Kobolt (µg/l) EPA 2.8 mod Siktdjup Siktskiva Klorofyll (µg/l) SS Syrgas (mg/l) SS Syrgasmättnad (%) Beräknad Salthalt (PSU) Fält Silikatkisel (mg/l) ENL.LIU Bedömningar av analysresultaten för inlandsvatten har gjorts utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag (Rapport 4913), Naturvårdsverkets allmänna råd 9:4 samt KM Labs Tillämpningsförslag gällande bedömningsgrunder kemi (KM Lab, 2). Resultaten för kustvatten har bedömts utifrån Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Kust och hav (NV Rapport 4914). För recipientvatten saknas bedömningsgrunder för järn och mangan. Dessa parametrar har därför bedömts utifrån de bedömningar som finns för dricksvatten (SLV 1993:35). Samtliga bedömningar är kursiverade i texten. Växtplankton Provtagning av växtplankton i Motala Ströms avrinningsområde 22 skedde varannan månad i Glan (Gb 3), Bråviken (Gb 2), Roxen (Li 15) och Slätbaken (Sö 6). I Vässledasjön (8), Ralången (18), Säbysjön (26), Sommen (Bo 1, 32, 34, 36), Noen (66) och Åsunden (Ki 6) togs prover i augusti. Vatten för analys insamlades med en rörhämtare. Beroende på sjö togs vatten i olika djupintervall. Djupintervallen redovisas i fältprotokollen i Bilaga 9. På varje lokal togs fem prov som sedan slogs samman. Ur detta samlingsprov togs ett delprov som konserverades i Lugols lösning. Dessutom togs ett kvalitativt prov 11

14 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Metodik med en planktonhåv med 25 µm maskstorlek. Detta prov konserverades också i Lugols lösning. Artbestämning och räkning av växtplankton gjordes med hjälp av ett omvänt faskontrastmikroskop (Leica DM IRB), så kallad Utermöhl-teknik (Utermöhl 1958). Sedimenterad volym var 5, 1 eller 25ml. Ibland behövde dessutom proven spädas. Kvantitativa analyser av individtätheter och beräkningar av biovolymer gjordes enligt BIN P R66 (SNV 1986). Bedömningsgrunder Naturvårdsverket har valt ut följande parametrar för att beskriva tillståndet och avvikelse från jämförvärde i en sjö med avseende på planktiska alger vid provtagning i augusti (Naturvårdsverket 1999a): Totalvolymen planktiska alger (mm 3 /l) a) säsongsmedelvärde (maj oktober) b) augustivärde Biomassa (mm 3 /l) av kiselalger på våren (april eller maj) Besvärsbildande alger a) vattenblommande blågrönalger b) antalet släkten potentiellt toxinproducerande blågrönalger c) biomassan av Gonyostomum semen Vid bedömningen av näringssituationen har även följande faktorer beaktats: Trofiskt index (BIN PR163) Förekomst av indikatorarter Kvoten mellan eutrofer och oligotrofer Antal taxa I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav (Naturvårdsverket 1999b) finns inget sätt att beskriva tillståndet med avseende på planktiska alger. Däremot finns bedömningsgrunder för klorofyllhalten. Därför har det i de två brackvattenpunkter som ingår i Motala Ströms avrinningsområde (Bråviken och Slätbaken) gjorts en omräkning av biomassan i augusti till klorofyllhalt och därefter bedömt den enligt kust och hav (Naturvårdsverket 1999b). Säsongsmedel enligt bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 1999a) har använts för jämförelse mellan punkterna. Utförlig beskrivning av hur bedömningen gått till finns i Bilaga 8. Fältprotokoll, artlistor och sammanställning av resultat finns i Bilaga 9. Metaller i vattenmossa Provtagning utfördes enligt metod BIN VR2/2 (NV Rapport 318). Hela knippen av näckmossa (Fontinalis antipyretica) placerades ut och insamlades efter minst tre veckors exponering. På grund av den torra sensommaren och hösten var flödet i provpunkt 12 mycket lågt. Detta medförde att mossprovet från station 12 vid insamlingstillfället var uttorkat. På grund av detta användes för denna station istället de analysresultat som erhållits från mossan i samband med skörd inför utplantering. Vid beräkning av avvikelse från jämförvärdet (föroreningsgrad) användes värden enligt Naturvårdverkets rapport 4913 för mossa utplanterad i Jönköpings län. För mossan i Örebro län användes ursprungsshalten i mossan innan utplantering för avvikelseberäkningarna. Undersökta parametrar samt analysmetoder framgår av Tabell 4. Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium. Bedömningsgrunder för metaller i vattenmossa redovisas i Bilaga 1. 12

15 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Metodik Tabell 4. Analyserade parametrar samt analysmetod gällande metaller i vattenmossa Parameter Analysmetod Torrsubstans (%) SS Arsenik (mg/kg Ts) EPA 62 mod Kadmium (mg/kg Ts) EPA 62 mod Krom (mg/kg Ts) EPA 62 mod Bly (mg/kg TS) EPA 62 mod Kobolt (mg/kg TS) EPA 62 mod Koppar (mg/kg TS) EPA 62 mod Kvicksilver (mg/kg TS) fd SS mod Zink (mg/kg TS) EPA 62 mod Nickel (mg/kg TS) EPA 62 mod Sediment Sedimentprov togs i september-december. Proven togs med rörhämtare i sjöarnas djuphålor. Vid varje provtagningspunkt togs fem sedimentproppar och från varje propp sparades sedimentet från lagren -2 och 28-3 cm i separata kärl. För provpunkterna i Jönköpings län analyserades även sediment från 2-4 cm, cm samt cm. I respektive kärl omrördes sedimentet och ur vardera blandningar togs ett samlingsprov från varje nivå för analys. Provet från det översta lagret (-2 cm) hänför sig till senare års förhållanden medan det djupaste lagret i normala fall speglar förhållandena omkring år 18. Undersökta parametrar samt analysmetoder framgår av Tabell 5. Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium. Analysvärden mindre än (<) har beräknats som halva detektionsvärdet i samtliga beräkningar av medelvärden. Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunder för dessa redovisas i Bilaga 1. Tabell 5. Analyserade parametrar samt analysmetod gällande sedimentundersökningar 22 i Motala ströms avrinningsområde Parameter Analysmetod Torrsubstans (%) SS-EN Glödningsförlust (% av Ts) SS-EN Tot-P (mg/kg Ts) DIN 3846.E22 Tot-N (mg/kg Ts) SS Arsenik (mg/kg TS) SS-EN ISO Bly (mg/kg TS) SS-EN ISO Kobolt (mg/kg TS) SS-EN ISO Koppar (mg/kg TS) SS-EN ISO Krom (mg/kg TS) SS-EN ISO Kvicksilver (mg/kg TS) fd SS mod Zink (mg/kg TS) SS-EN ISO Nickel (mg/kg TS) SS-EN ISO Kadmium (mg/kg TS) SS-EN ISO PCB (mg/kg TS) NV3829 mod PAH (mg/kg TS) NV 3829 mod Ftalater (mg/kg TS) GC/MS Bedömning av avvikelse från de ursprungliga, naturliga metallhalterna har gjorts genom att jämföra ytsedimentets (-2 cm) halter med halterna i skiktet 28-3 cm. Metallhalterna i sedimenten har bedömts enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999a, 1999b). Bedömningsgrunder för stabila organiska ämnen saknas. Däremot finns klassificering för vissa organiska miljögifter (bl.a. PCB och PAH) i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för förorenade områden (Naturvårdsverket 1999c), vilken är baserad på Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav (Naturvårdsverket 1999b). Generellt är dock halterna lägre i marina sediment än i insjösediment beroende på lägre halt av organiskt material (TOC; glödförlust). En stor del av metallerna och de organiska miljögifterna är bundna till det organiska materialet. Det sker även en större spridning och utspädning i havet jämfört med sjöar. Jämförelse har därför gjorts både med klassificeringen för förorenade områden (Naturvårdsverket 1999c) och med värden från undersökningar i Vänern 1998 (Vänerns Vattenvårdsförbund 1999). 13

16 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Metodik Transport och arealspecifik förlust Årstransporter av totalkväve, totalfosfor och metaller har beräknats för Mjölnaån, Disevidån, Svartån, Stångån, Finspångsån, Motala ström samt Söderköpingsån. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag bör näringstillståndet i ett vattendrag bedömas bl. a. efter storleken på arealspecifika förluster av fosfor och kväve. Beräkningarna bör göras genom att analysresultatet (d.v.s. halten av respektive ämne en bestämd månad, t.ex. µg/l) multipliceras med aktuellt dygnsvattenflöde (m 3 /s). Ämneshalter mellan de olika provtagningstillfällena beräknades genom linjär interpolation till dygnsmedelvärden. Summering av dygnstransporterna ger årstransporten av respektive ämne. Arealspecifik förlust av totalkväve, totalfosfor och metaller beräknades som årstransporten (kg/år) dividerat med avrinningsområdets yta (ha). 14

17 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Resultat RESULTAT Figur 3. Vattnets kretslopp Lufttemperatur och nederbörd Uppgifter om lufttemperatur och nederbörd har hämtats från SMHI:s meteorologiska stationer i Norrköping, Harstena, Malmslätt och Jönköping. Tillsammans representerar dessa stationerna väl väderförhållandena i hela avrinningsområdet. Varmare än normalt under året Samtliga meteorologiska stationer i avrinningsområdet uppvisade liknande trender för temperaturen under året. Året som helhet var knappt två grader varmare än normalt. Året började med ett stort temperaturöverskott i januari till februari. Februari redovisade ett temperaturöverskott på hela 5,6 C i både Norrköping och Malmslätt (Figur 4). C Temperatur J F M A M J J A S O N D Figur 4. Månadsmedeltemperaturen vid SMHI:s meteorologiska station i Malmslätt år 22, samt normalvärden för perioden

18 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Resultat Den för årstiden varma inledningen på året följdes av en längre period (marsseptember) med månadsmedeltemperaturer över de normala. Augusti redovisade ett temperaturöverskott på fem grader vid Harstena. Under sista delen av året (oktober december) var lufttemperaturen däremot under den normala (Figur 5). C Temperatur mm Nederbörd J F M A M J J A S O N D Figur 6. Månadsnederbörd vid SMHI:s meteorologiska station i Norrköping år 22 samt normalvärden för perioden J F M A M J J A S O N D mm 1 Nederbörd -1 Figur 5. Månadsmedeltemperaturen vid SMHI:s meteorologiska station på Jönköpings flygplats år 22, samt normalvärden för perioden Normal årsnederbörd Under året som helhet föll ungefär lika mycket nederbörd som under normalperioden, men den var mycket ojämnt fördelad. I januari - februari och maj - juni (även juli i Norrköping) föll betydligt mer nederbörd än normalt, medan framför allt augusti, september och december var ovanligt torra månader (Figur 6). Vid Harstena föll endast en mm regn i augusti vilket motsvarar två procent av den normala nederbörden. Inte sedan 1955 har nederbörden vid Harstena varit så liten under augusti månad (Figur 7). 2 J F M A M J J A S O N D Figur 7. Månadsnederbörd vid SMHI:s meteorologiska station i Harstena år 22 samt normalvärden för perioden Vattenföring Året startade med relativt höga flöden, vilket var en fortsättning på föregående års höga höstflöde. Den regniga sommaren medverkade till att flödena var relativt höga även under sommarmånaderna, framförallt i Motala ström (Figur 8). Under hösten ökar vanligen flödena men den torra sensommaren och hösten 22 medförde att flödena förblev låga under hösten. I december uppträdde dock en liten flödestopp. Figur 8-Figur 9 visar exempel 16

19 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Resultat på månadsmedelvattenföringen i några vattendrag under 22. respektive 12 m 3 /l). Det var dock i nivå med medelvärdet för perioden (Figur 11). m3/s 2 Glans utl (Gb 6) m3/s 7 Motala (Mo 2) J F M A M J J A S O N D Figur 8. Månadsmedelvattenföring i Glans utlopp i Bråviken (Gb 6) 22. m 3 /s 6 5 Svartåns utlopp i Roxen (Li 13) Figur 1. Årsmedelvattenföring vid Motala (Mo 2). Linjen markerar medelflödet under perioden m3/s 15 Gb 6 Norrköping J F M A M J J A S O N D Figur 9. Månadsmedelvattenföring i Svartåns utlopp i Roxen (Li 13) 22. Medelvattenföringen i nivå med medelvärdet Årsmedelvattenföringen år 22 i Vätterns inlopp till Motala ström (43 m 3 /s) var i nivå med genomsnittet för perioden (44 m 3 /s), men betydligt lägre än vattenföringen under högflödesåren 1998, 1999 och 21 (Figur 1). Även i Norrköping (Gb 6) strax innan Motala ströms utlopp i Pampusfjärden var flödet betydligt lägre än året innan ( Figur 11. Flöde i Glans utlopp. Linjen markerar medelflödet under perioden Högre vattenföring i Svartån 22 än 21 Vattenföringen i Svartån under 22 var något högre än året innan, men jämfört med medel för perioden var flödet lägre (Tabell 6) Samtliga vattenföringsdata finns presenterade i Bilaga 1. 17

20 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Resultat Tabell 6. Medelvattenföring vid stationer i Svartåns avrinningsområde inom Jönköpings län Station Medel ,44,46,22,32,52,39,45,35,35,4 16 3,11 3,42 1,9 2,39 3,81 3,16 3,34 2,58 2,86 3, 24 5,95 8,2 3,96 4,48 7, 94 6,9 6,35 5,41 5,58 5,9 3 6,88 9,47 4,54 5,2 9,15 7,67 7,34 6,58 6,49 7, 62 1,36 2,15 1,4 1,3 2,15 1,82 1,48 1,48 1,61 1,6 92,43,45,17,3,3 Analysresultat Bedömningar och kommentarer är redovisade områdesvis. Samtliga vattenkemiska och fysikaliska analysresultat redovisas i Bilaga 2-4. Resultat från sedimentundersökningar återfinns i Bilaga 6 samt resultat från växtplanktonundersökningar i Bilaga 9. 18

21 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Resultat Delområde 1 Delområde 1 Vätterns östgötastrand Delområdet omfattar de västligaste delarna av Östergötlands län, d.v.s. området som avrinner mot Vättern (Figur 12). Omgivningarna består till mycket stor del av jordbruksmark och ligger relativt lågt, förutom Omberg beläget ca 26 meter över havet. Mo 1 MOTALA I delområdet ligger sjön Tåkern som är internationellt känd för sitt fågelliv. Tåkern är en mycket grund och näringsrik slättsjö omgiven av mäktiga vassbälten. Ett av Tåkerns tillflöden, Disevidån, rinner upp i trakten av Ödeshög. Strax innan Disevedsåns inlopp i Tåkern ligger provpunkt Öd 1. I Mjölnaån, som avvattnar Tåkern, ligger provpunkt Vd 1. Längre nedströms finns även en provpunkt (Vd 4) som sköts av Vätternvårdsförbundet. Mjölnaån rinner norrut från Tåkern och mynnar i Vättern vid Vadstena. I Motalaviken i Vättern ligger provpunkt Mo 1. Provpunkternas namn och läge framgår av Tabell 7 samt Figur 12. Resultat från Vätternvårdsförbundets provpunkt i Mjölnaån (Vd 4) finns med på kartor och i figurer i detta kapitel för att ge en mer komplett bild av resultaten, men resultaten kommenteras inte närmare. Tabell 7. Recipientkontrollpunkter i delområde 1 Station Läge Rinnande Öd 1 Disevidån innan inflödet i Tåkern Vd 1 Vd 4 Sjö Mo 1 Mjölnaån vid Tåkerns utlopp Mjölnaån (Vätternvårdsförbundet) Motalaviken i Vättern Vd 4 Vd 1 Öd 1 VADSTENA MJÖLBY Figur 12. Provtagningspunkter i delområde 1 i Motala ströms avrinningsområde. Utsläpp Till Vättern sker utsläpp från kommunala avloppsreningsverk i Ödeshög och Vadstena. I övrigt finns inga uppgifter om industriella eller kommunala punktutsläpp i delområdet. Vattenkemiska undersökningar Alkalinitet och ph Alkaliniteten är ett mått på vattnets förmåga att motstå försurning (buffertkapacitet) och ph-värdet är ett mått på dess surhet. I samtliga provpunkter uppmättes nära neutrala ph-värden och alkaliniteten visade på en mycket god buffertkapacitet. I Mjölnaån var ph-värdet högt vid flera mätningar, framförallt i augusti (ph 9,2). Troligen var de höga ph-värdena en följd av hög planktonproduktionen i Tåkern. När alger tillväxer förbrukas kolsyra, 19

22 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Resultat Delområde 1 vilket höjer ph-värdet. Hög algproduktion ger även hög syremättnad, vilket uppmättes i Mjölnaån som avvattnar Tåkern. 7 6 µg/l Totalfosfor Näringsämnen De växtnäringsämnen som reglerar växtsamhällenas tillväxt är i de flesta fall fosfor (P) och i ett mindre antal fall kväve (N). Ett näringsrikt tillstånd uppstår vid riklig tillförsel av olika kväve- och fosforfraktioner till vattnet. De lösta näringsämnena nitrat/nitritkväve, ammoniumkväve, och fosfatfosfor är lättillgängligt för växtplankton och följer en naturlig årscykel. Under vegetationsperioden sjunker halterna i vattnet eftersom ämnena tas upp och binds upp i planktonbiomassa. Under vintern ökar halterna av löst kväve och fosfor eftersom produktionen är låg i vattnet. Mycket höga kvävehalter i vattendragen Totalfosforhalterna var låga i Motalaviken (Mo 1) samt höga i Disevidån (Öd 1) och Mjölnaån (Vd 1) (Figur 13). Totalkvävehalten var hög i Motalaviken och mycket hög i vattendragen (Figur 14). Mycket låga halter ammoniumkväve förekom i Motalaviken och i Disevidån, medan ammoniumhalterna i Mjölnaån bedömdes som låga. Låga fosforhalter uppmättes i Motalaviken och måttligt höga halter i Disevidån (Öd 1) samt Mjölnaån (Vd 1). I Mjölnaån innan utflödet i Vättern (Vd 4) var fosforhalterna mycket höga. Kväveöverskott i Motalaviken Kväve/fosforkvoten visade att det rådde kväveöverskott i Motalaviken år 22. Resultatet innebar att det var fosfortillgången som reglerade produktionen, och det inte fanns någon risk för att blågröna alger skulle bilda massförekomster Mo 1 Vd 1 Vd 4 Öd 1 Figur 13. Totalfosforhalt i delområde 1 under 22. Den streckade linjen markerar övergången från låga till måttligt höga halter. Över den heldragna linjen är halterna höga, och över den tjocka heldragna linjen mycket höga. µg/l Mo 1 Totalkväve Vd 1 Vd 4 Öd 1 Figur 14. Totalkvävehalt i delområde 1 under 22. Den streckade linjen markerar övergången från måttligt höga till höga halter. Över den heldragna linjen är halterna mycket höga. Färg och grumlighet Ljusförhållandena påverkar livsbetingelserna för många vattenorganismer. Vattnets färg är främst ett mått på mängden humus (löst organiskt material) och järn i vattnet och är beroende av en rad 2

23 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Resultat Delområde 1 faktorer som t.ex. grundvattennivåer, vattenföring, skogsavverkning och försurning. Grumligheten (turbiditeten) är ett mått på vattnets innehåll av partiklar, såväl lerpartiklar som organiskt material. Sjöar fungerar som naturliga renings- och klarningsbassänger genom att organiska ämnen och partiklar sedimenterar till botten. Detta innebär att vattnets färg och grumlighet minskar betydligt efter större sjöar. På samma sätt minskar även halterna av fosfor och kväve. Måttligt till betydligt färgat vatten i vattendragen Vattnet var obetydligt färgat i Motalaviken, måttligt färgat i Mjölnaån (Vd 1) och betydligt färgat i Disevidån (Öd 1). Grumligheten bedömdes som obetydlig i Motalaviken, betydlig i Mjölnaån och stark i Disevidån (Figur 15). Abs 42/5 cm,16 Färg Klorofyll och siktdjup Siktdjupet visar hur ljusets nedträngning sammantaget påverkas av vattenfärg och grumlighet, samt ger ett mått på hur djupt ned de gröna växterna kan växa i sjön. Halten klorofyll a ger en indikation om planktonproduktionen i vattnet. Mycket stort siktdjup i Motalaviken I Motalaviken uppmättes ett mycket stort siktdjup (>1 m). Det stora siktdjupet var troligen en följd av låg grumlighet, vattenfärg samt liten planktonbiomassa. Klorofyllhalten bedömdes som mycket låg. Organiskt material (TOC) och syrgas Höga halter av TOC i vattendragen Stor tillförsel av humusämnen från omgivande marker bidrar till en hög halt av organiskt material i vattnet. Organiska ämnen har en syretärande effekt på vattnet p.g.a. att syre förbrukas vid nedbrytning.,12,8,4, <,5 Halten organiska ämnen i Motalaviken var mycket låg (2,7 mg/l) vilket troligen bidrog till de goda syreförhållanden som rådde (syrerikt tillstånd). Halten TOC i Disevidån var hög och i Mjölnaån mycket hög. Trots de höga halterna av organiskt material rådde syrerika förhållanden i Mjölnaån under hela året. Mo 1 Vd 1 Vd 4 Öd 1 Figur 15. Färg i delområde 1 under 22. Den streckade linjen anger gränsen mellan obetydligt färgat och svagt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet måttligt färgat och över den tjocka heldragna linjen betydligt färgat. 21

24 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Resultat Delområde 2 Delområde 2 Övre västra Svartån Övre västra Svartån rinner upp vid trakterna av Anneberg och Nässjö och fortsätter sedan i nordlig riktning förbi bl.a. Aneby och Finnaryd för att slutligen mynna i Sommen vid Tranås. Ån rinner bl.a. genom sjöarna Vässledasjön, Flisbysjön, Anebysjön, Ralången och Säbysjön. De södra delarna av ån är omgivna av skog, men från Vässledasjön och norrut består åns dalgång till stor del av jordbruksmark. Delområdet som helhet består till övervägande del av skogsmark (66 %) medan ungefär en fjärdedel består av öppen mark. I det högre belägna området i nordväst ligger de mer näringsfattiga sjöarna Vänstern och Noen. Från Noen rinner Noån in i Svartån i den norra delen av Ralången. Andra större tillflöden är Mölarpsån, Kliarydsån, Boån, Rallån, Dryllån och Lillån. Sjöar och vattendrag utgör framträdande delar av landskapet. Här finns både grunda slättsjöar och djupare sprickzonssjöar. Sommen, där övre västra Svartån mynnar, är en djup och näringsfattig sjö där de många vikarna består av sprickzoner i urberget. Detta delområde innefattar de delar av Motala ströms avrinningsområde som befinner sig inom Jönköpings län. I delområdet finns sexton recipientkontrollpunkter i rinnande vatten och elva sjöpunkter. Provpunkternas namn och läge framgår av Tabell 8 och Tabell 9 samt Figur 16. Utsläpp Tabell 8. Recipientkontrollpunkter i rinnande vatten i delområde 2 Station Läge Huvudfåra n 2 Sjunnarydssjöns utlopp 4 Hamnarydssjöns utlopp 6 Svartån nedströms Anneberg 16 Svartåns utlopp i Ralången 22 Svartån nedströms Frinnaryd 24 Svartån nedströms Gripenberg 28 Svartån nedströms Säbysjön 3 Svartåns utlopp i Sommen Biflöden 12 Bäck till Boån (end. vattenmossa) 22 Mölarpsån 32 Kliarydsån 36 Nedströms Sjöalyckesjön 62 Noån 616 Lillån 72 Rallån 92 Lillån Tabell 9. Recipientkontrollpunkter i sjöar i delområde 2 Station Läge Huvudfåra n 4 Hamnarydssjön 8 Vässledasjön 1 Flisbysjön 12 Anebysjön 18 Ralången 26 Säbysjön 32 Sommen, Skoboviken 34 Sommen, västra delen 36 Sommen, norra delen Biflöden 34 Skärsjösjön 66 Noen 614 Vänstern Övre västra Svartån belastas av utsläpp från flera kommunala avloppsreningsverk, belägna i bl.a. Anneberg, Tranås och Sommen. Svartån tar även emot utsläpp från flera industrier samt lakvatten från avfallsupplag. 22

25 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Resultat Delområde 2 NÄSSJÖ 614 TRANÅS ANEBY EKSJÖ Anebysjön (12) och Skärsjössjön (34; Figur 17). Höga halter uppmättes i Hamnarydssjön (4), Säbysjön (26) och Vässledasjön (8) medan mycket höga halter uppmättes i Ralången (18). Jämfört med föregående år har fosforhalterna i Hamnarydssjön och Ralången ökat något medan halterna i Vässledasjön samt Säbysjön minskat betydligt. Övriga sjöar uppvisade liknande halter som året innan. µg/l Totalfosfor Figur 16. Provpunkter i delområde 2. Vattenkemiska undersökningar Alkalinitet och ph I samtliga sjöar uppmättes svagt sura till nära neutrala ph-värden. Alkaliniteten visade på en mycket god buffertkapacitet i samtliga sjöar. Även i vattendragen var buffertkapaciteten mycket god och ph-värdena indikerade nära neutrala förhållanden. Undantaget var station 66 (nedströms Sjöalyckesjön), där vattnet var svagt surt. Näringsämnen Mycket höga näringsnivåer i Ralången Totalfosforhalterna var låga i Sommen (32, 34, 36), Noen (66) och Vänstern (614) samt måttligt höga i Flisbysjön (1), Figur 17. Totalfosforhalt i augusti i sjöar i delområde 2. Den streckade linjen markerar övergången från låga till måttligt höga halter. Över den heldragna linjen är halterna höga, och över den tjocka heldragna linjen mycket höga. Höga kvävehalter i flertalet sjöar Mycket höga kvävehalter uppmättes i sjön Ralången och måttligt höga kvävehalter uppmättes i Noen, Vänstern och Sommen. I Hamnarydssjön, Vässledasjön, Flisbysjön, Anebysjön, Skärsjösjön och Säbysjön var kvävehalterna höga (Figur 18). Troligen är de höga närsalthalterna i Ralången delvis en följd av att sjön är kraftigt eutrofierad (övergödd) och att fosfor läcker från sedimenten (Länsstyrelsen i Jönköpings län, 23). Utsläpp från avloppsreningsverket i Aneby bidrar troligen också till de höga fosforhalterna i Ralången. Även de höga näringsnivåerna i Säbysjön och Väss- 23

26 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Resultat Delområde 2 ledasjön kan till viss del bero på utsläpp från avloppsreningsverk. µg/l Totalkväve Figur 18. Totalkvävehalt i augusti i sjöar i delområde 2. Den streckade linjen markerar övergången från måttligt höga till höga halter. Över den heldragna linjen är halterna mycket höga. Halter över 5 µg/l bedöms som extremt höga. Förhöjda ammoniumkvävehalter Höga halter ammoniumkväve förekom i bottenvattnen i Hamnarydssjön och Säbysjön. De förhöjda ammoniumkvävehalterna kan ha bidragit till lägre syrgashalter i Hamnarydssjön. (Vid nedbrytning av ammoniumkväve förbrukas syre.) I övriga sjöar var ammoniumkvävehalterna mycket låga till låga. Kväve/fosfor-balans i sjöarna Kväve/fosforkvoten visade att det rådde kväveöverskott eller balans mellan kväve och fosfor i samtliga undersökta sjöar i delområdet. Detta innebar att det inte fanns någon risk för att blågröna alger skulle bilda massförekomster. Stor variation av fosforhalterna i vattendragen Totalfosforhalterna bedömdes vara låga i Svartåns biflöde nedströms Sjöalyckesjön (36) samt måttligt höga i station 2, 4, 22, 32, 616 och 72. I station 6, 16, 22, 24, 28, 3 samt 92 var halterna höga. Jämfört med medelvärdet för perioden har fosforhalterna minskat i flera punkter. Undantag är stationerna 2, 22, 28, 92, 3 där halterna ökat något jämfört med medel (Figur 19). µg/l 8 Totalfosfor Figur 19. Totalfosforhalter i vattendrag i delområde Den vita linjen linjen anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Över den heldragna linjen är halterna höga och över den tjocka heldragna linjen mycket höga. 24

27 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Resultat Delområde 2 µg/l 2 Totalkväve Figur 2. Totalkvävehalter i vattendrag i delområde Den vita linjen anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Över den heldragna linjen är halterna mycket höga. Kvävehalterna bedömdes som måttligt höga i Hamnarydssjöns utlopp (station 2) och mycket höga i station 6, 16, 72 samt 92. I övriga punkter bedömdes kvävehalterna som höga. I de flesta provtagningspunkterna uppmättes lägre kvävehalter jämfört med medelvärdet för perioden Undantaget var stationerna 4 och 616 där något högre halter uppmättes jämfört med tidigare år (Figur 2). Ammoniumkvävehalterna bedömdes som låga i Svartåns utlopp i Sommen (3) och Lillån (92). mg Pt/l Färg Färg och grumlighet Måttligt betydligt färgat vatten I samtliga sjöar var vattnet måttligt till betydligt färgat. Undantagen var station 34 i Sommen (svagt färgat, på gränsen till måttligt färgat) och Vässledasjön (starkt färgat). Jämfört med året innan har vattenfärgen ökat betydligt i Hamnarydssjön och Vässledasjön. I övriga sjöar hade inga större förändringar av vattenfärgen skett (Figur 21) Figur 21. Färgtal i sjöar i delområde 2. Den streckade linjen anger gränsen mellan måttligt och betydligt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet starkt färgat. Ökad grumlighet i Ralången 22 Grumligheten i de undersökta sjöarna var obetydlig till svag i Sommen och Noen samt måttlig i Hamnarydssjön, Flisbysjön, Skärsjösjön och Vänstern. I Säbysjön, Vässledasjön och Anebysjön var vattnet betydligt grumligt och i Ralången starkt grumligt. I Vässledasjön hade grumligheten minskat markant från året innan, medan den i Ralången ökat från betydligt till starkt grumligt. Övriga stationer 25

28 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Resultat Delområde 2 uppvisade inga större skillnader mellan åren (Figur 22). mg Pt/l 3 Färg FNU Grumlighet Figur 22. Grumlighet i sjöar i delområde 2. Den streckade linjen anger gränsen mellan svagt och måttligt grumligt vatten. Över den heldragna linjen är vattnet betydligt grumligt och över den tjocka heldragna linjen starkt grumligt. Starkt färgat vatten i flera vattendrag Färgen i vattendragen varierade mellan måttligt till starkt färgat (Figur 23). Grumligheten i vattendragen i delområde 2 varierade mellan måttligt och betydligt grumligt (Figur 24). Jämfört med året innan uppvisade samtliga vattendrag, utom station 2, en ökning av grumligheten. Flera vattendrag uppvisade de högsta värdena under juni. Under juni föll stora mängder nederbörd vilket kan ha orsakat ökad avrinning och därmed ökad tillförsel av grumlande material. Figur 23. Färgtal i vattendrag i delområde 2 Den heldragna linjen anger gränsen mellan måttligt färgat och betydligt färgat vatten. Över den tjocka heldragna linjen är vattnet starkt färgat FNU Grumlighet Figur 24. Grumlighet i vattendrag i delområde 2. Den streckade linjen anger gränsen mellan svagt och måttligt grumligt vatten. Över den heldragna linjen är vattnet betydligt grumlat. Klorofyll och siktdjup Litet siktdjup i Vässledasjön och Ralången I sjöarna varierade siktdjupet mellan mycket litet och stort. Lägst siktdjup uppmättes i Ralången (Figur 25). Troligen var det dåliga siktdjupet i Ralången en följd av den stora planktonbiomassan och 26

29 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Resultat Delområde 2 den starka grumligheten. Jämfört med året innan uppvisade flera sjöar en minskning av siktdjupet. Störst skillnad uppvisade Sommen (Skoboviken) där siktdjupet minskat från stort till litet. Troligen var minskningen en följd av att grumligheten och TOC-halterna ökat från året innan. Klorofyllhalterna var höga i Säbysjön och låga i Ralången samt Skärsjösjön. I övriga sjöar var klorofyllhalterna låga. m 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1,, Siktdjup Figur 25. Siktdjup i sjöar i delområde 2 i augusti. Streckad linje markerar övergången mellan mycket litet siktdjup och litet siktdjup. Över den heldragna linjen är siktdjupet måttligt, och över den tjocka heldragna linjen är siktdjupet stort. Organiskt material (TOC) och syrgas Syreförhållandena i ett vatten varierar främst beroende på temperatur, produktionsförhållanden och organisk belastning, inklusive naturligt humus. Organiskt material (TOC) kallas även för syretärande ämnen, eftersom den mikrobiella nedbrytningsprocessen av detta kol tär på syreförrådet i vattnet. Även höga halter av ammonium kan orsaka dåliga syrgasförhållanden. Risken för syrebrist minskar dock om luftningen (d.v.s. omrörningen av vattnet) är god. Kraftig ökning av TOC i sjöarna Halterna av TOC i sjöarna i delområdet varierade mellan låga (1, Flisbysjön) till mycket höga (614, Vänstern; Figur 26). I övriga sjöar varierade halterna mellan måttligt höga och höga. I samtliga sjöar, med undantag av Vässledasjön och Flisbysjön, hade TOC-halterna ökat jämfört med året innan. mg/l TOC Figur 26. Halter av TOC i sjöar i delområde 2. Den streckade linjen anger gränsen mellan låg och måttligt hög halt. Över den heldragna linjen är halten hög och över den tjocka heldragna linjen mycket hög. Höga halter av TOC i vattendragen Halterna organiska ämnen i vattendragen varierade mellan måttligt höga till mycket höga (Figur 27). Högst halt uppmättes nedströms Sjöalyckesjön (36). Jämfört med året innan uppmättes inga större skillnader i TOC-halt. 27

30 MOTALA STRÖM 22 ALcontrol Resultat Delområde 2 mg/l TOC Figur 27. Halter av TOC i vattendrag i delområde 2. Den streckade linjen anger gränsen mellan måttligt hög och hög halt. Över den heldragna linjen är halten mycket hög. I Hamnarydssjön (4), Flisbysjön (1), Noen (66) och Sommen (36) rådde nästan syrefria förhållanden i bottenvattnet under 22, medan syretillståndet var svagt i Ralången (18), Vänstern (614) och Säbysjön (26). I övriga sjöar rådde ett syrerikt tillstånd (Figur 28). Noen har haft återkommande problem med syrebrist under sommarperioden, troligen p.g.a. utsläpp från avloppsreningsverket. Jämfört med 21 har syrgassituationen i Flisbysjön (1) försämrats, medan den förbättrats väsäntligt i Vänstern (614). I övriga sjöar uppmättes halter liknande de året innan. Att flera av de näringsrika sjöarna trots allt har så höga syrehalter beror troligen på att det sällan uppträder någon längre skiktning eftersom de är så grunda. Detta innebär att det inte uppstår lika kraftig syretäring i bottenvattnet under sommaren trots höga näringshalter. Metaller Metaller förekommer naturligt i låga halter i sjöar och vattendrag. Halterna varierar med avrinningsområdets berggrund och jordart. Vattnets surhet och innehåll av organiska ämnen påverkar också metallhalterna. Om vattnet innehåller höga halter av metaller påverkas vattnets organismer negativt. mg/l 1, 8, 6, 4, Årslägsta syrgas Låga metallhalter i utloppet till Sommen Vattnets innehåll av metaller mäts i Svartåns utlopp i Sommen (station 3). De uppmätta metallhalterna klassades som låga till mycket låga. Aluminiumhalten avvek inte från normalvärden i ytvatten (Skoglund & Torstensson). 2, Växtplankton, Vässledasjön (station 8) Figur 28. Årslägsta halter av syrgas i bottenvattnet i sjöar i delområde 2. Den streckade linjen anger gränsen mellan nästan syrefritt och syrefattigt tillstånd. Över den tunna heldragna linjen råder ett svagt tillstånd och ovanför den tjocka heldragna linjen råder ett syrerikt tillstånd. Gränsen för måttligt syrerikt tillstånd (5 mg/l) är ej utritad i figuren. Växtplanktonbiomassan var måttligt stor (3, mg/l) och indikerar näringsrika förhållanden (Figur 29). Kiselalger dominerade biomassan vid augustiprovtagningen. Andelen eutrofiindikerande taxa var dubbelt så många som de oligotrofiindikerande. Trofiindex (TI- 28