MOTALA STRÖMS VATTENVÅRDSFÖRBUND

Transkript

1 Storån, Söderköping Foto: Amanda Landstedt. MOTALA STRÖMS VATTENVÅRDSFÖRBUND

2 INNEHÅLL BAKGRUND... 8 METODIK RESULTAT... 2 LUFTTEMPERATUR OCH NEDERBÖRD... 2 VATTENFÖRING ANALYSRESULTAT DELOMRÅDE 1 VÄTTERNS ÖSTGÖTASTRAND DELOMRÅDE 2 ÖVRE VÄSTRA SVARTÅN DELOMRÅDE 3 ÖVRE ÖSTRA SVARTÅN DELOMRÅDE 4 NEDRE SVARTÅN DELOMRÅDE 5A ÖVRE STÅNGÅN DELOMRÅDE 5B NEDRE STÅNGÅN... 6 DELOMRÅDE 6 FINSPÅNGSÅN DELOMRÅDE 7 YSUNDAÅN... 8 DELOMRÅDE 8 MOTALA STRÖM, HUVUDFÅRAN DELOMRÅDE 9 BRÅVIKEN DELOMRÅDE 1 - SÖDERKÖPINGSÅN OCH SLÄTBAKEN DELOMRÅDE 11 STORÅN VID ÅTVIDABERG DELOMRÅDE 12 KUSTEN, SKÄRGÅRDEN OCH VINDÅN TRANSPORT OCH AREALSPECIFIK FÖRLUST REFERENSER BILAGA 1. Analysparametrarnas innebörd BILAGA 2. Stationer för vattenkemi BILAGA 3. Analysresultat vattenkemi BILAGA 4. Temperatur-, syre- och salinitetsprofiler BILAGA 5. Resultat temperatur och nederbörd BILAGA 6. Vattenföring, transporter och arealspecifika förluster BILAGA 7. Analysresultat metaller i biota BILAGA 8. Växtplanktonundersökningar BILAGA 9. Bottenfaunaundersökningar BILAGA 1. Makroalger... 59

3 MOTALA STRÖM ALcontrol Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Motala Ströms Vattenvårdsförbund har ALcontrol utfört recipientkontrollen i Motala ströms avrinningsområde samt i kustområdet utanför Östergötland sedan 22. Denna rapport är en sammanställning och utvärdering av resultat från. Lufttemperatur och nederbörd Året som helhet var ca 1,5 C varmare än normalt (196-91; Figur I). Under vintern och våren var nederbörden något över den normala i flertalet stationer, men under juni och juli var nederbörden under den normala. I augusti och oktober föll stora mängder nederbörd, medan nederbörden i september var betydligt mindre än den normala. mm Nederbörd C Temperatur jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Figur II. Månadsnederbörd vid SMHI:s meteorologiska station i Målilla år samt normalvärden för perioden jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Figur I. Månadsmedeltemperaturen vid SMHI:s meteorologiska station i Linköping år, samt normalvärden för perioden I de södra delarna av avrinningsområdet var nederbördsmängden under året relativt normal, medan det i Linköping och Norrköping föll betydligt mer nederbörd är normalt. Vid samtliga stationer var den dock mycket ojämnt fördelad över året (Figur II). Vattenföring Årsmedelvattenföringen år i Vätterns inlopp till Motala ström (34 m 3 /s) var något lägre än genomsnittet för perioden (42 m 3 /s), men i nivå med föregående år. Även i Norrköping strax innan Motala ströms utlopp i Bråviken var flödet (88 m 3 /s) något lägre än medelvärdet för perioden (98 m 3 /s) men något högre än året innan (82 m 3 /s). Alkalinitet och ph Motståndskraften mot försurning (buffertkapaciteten) var mycket god i hela avrinningsområdet. Samtliga ph-värden indikerade nära neutrala värden. Detta innebar att någon större risk för biologiska skador orsakade av försurning ej förelåg. Under sensommaren uppmättes mycket höga phvärden i flera punkter. Troligen var detta en följd av hög planktonproduktion i sjöar- 1

4 MOTALA STRÖM ALcontrol Sammanfattning na. När alger tillväxer förbrukas kolsyra, vilket höjer ph-värdet. I Skenaån uppmättes mycket förhöjda phvärden och alkalinitet vid flera tillfällen. Vid samma tillfällen var näringshalterna, främst kväve, kraftigt förhöjda. Detta tyder på stark påverkan av avloppsvatten, stallgödsel eller konstgödsel. Näringsämnen Medelhalter för fosfor och kväve under redovisas på färgkartor i Figur IV och V på sidorna 6-7. De lägsta näringshalterna i avrinningsområdet uppmättes i de sydligaste samt i de nordligaste delarna av avrinningsområdet. Under strömmens färd från Vättern mot havet ökade halterna successivt för att uppnå de högsta halterna i Roxen. De stora mängder näring som fördes ut i Östersjön medförde att näringsnivåerna i kustvattnet var något förhöjda. Ljusförhållanden I större delen av det undersökta området var vattnet svagt till måttligt färgat under. Vattnets färg är främst ett mått på halten humus och järn, och skogs- och myrmarker bidrar med humusämnen. I de delar av avrinningsområdet där skogsmark dominerar uppmättes i flera stationer starkt färgat vatten. Flertalet vattendrag hade måttligt till betydligt grumligt vatten, men i bl.a. Sviestadån, Söderköpingsån och Vindån uppmättes stark grumlighet. I flera av sjöarna uppmättes betydligt till starkt grumligt vatten. Orsaken till detta var i många sjöar stor planktonproduktion under sommaren. I sjöar sedimenterar dock partiklar och vattnet i utloppet från sjön är ofta klarare än inloppet. Siktdjupet varierade från mycket stort i Motalaviken och Sommen (östra delen) till mycket litet i Båtsjön, Krön, Asplången, Södra Teden och flera av kustpunkterna. Syrgas och organiska ämnen Mängden organiska ämnen (mätt som TOC) var hög i flera av sjöarna i Motala ströms avrinningsområde. Detta medförde låga syrgashalter och nästan syrefria förhållanden uppmättes i flera sjöar. Vid samtliga provplatser i rinnande vatten där syrgas mäts rådde ett syrerikt tillstånd under året. I kustvattnet var syreförhållandena ansträngda i flertalet stationer. Metaller i vatten Metallhalterna var mycket låga till låga i Åmlångens utlopp, Svartån (utloppet till Sommen, Svartåfors) och i Stångån (Storebro damm, Nybble, Stång, Nykvarn). Måttligt höga kopparhalter uppmättes i Doverns utlopp, medan övriga metallhalter bedömdes som mycket låga till låga. Måttligt höga kopparhalter är dock normala för vattendrag i södra Sverige. Transporter och arealspecifik förlust Transporterna av ämnen styrs till stor del av vattenföringen. Som en följd av att flödena i flertalet undersökta vattendragen under var högre än året innan blev därför transporterna av både fosfor, kväve och metaller något större. De största transporterna under ägde rum under våren och senhösten då flödet var som störst. Transporterna ökade i huvudfåran från Vätterns utlopp i Motala ström till utloppet i Bråviken. De arealspecifika förlusterna av fosfor och kväve var mycket låga till låga i flertalet 2

5 MOTALA STRÖM ALcontrol Sammanfattning stationer. Måttligt höga till höga förluster uppmättes i ett fåtal vattendrag. Metaller i vattenmossa I flertalet punkter var metallhalterna mycket låga till måttligt höga och avvikelsen från jämförvärdet indikerade ingen/liten förorening för samtliga metaller, vilket tyder på att det inte skett någon förorening. I några stationer uppmättes dock en tydlig avvikelse från jämförvärdet för främst krom, men även förhöjda halter av bly, kobolt och zink uppmättes. Metaller i fisk I abborrar fångade i Sommen, Dovern, Glan, Roxen och Yttre Bråviken syntes en tydlig avvikelse för krom för kadmium, medan avvikelsen för krom i Inre Bråviken var stor. Halterna av kadmium, koppar och zink visade på ingen/obetydlig avvikelse från jämförvärdet. Avvikelsen från regionala värden för arsenik var liten i Sommen och Dovern samt tydlig i Roxen, Glan och Bråviken. För nickel var avvikelsen från regionala halter liten i sjöarna men stor respektive tydlig i Bråviken. Flertalet blyanalyser var under rapporteringsgränsen och kunde inte bedömas. Oavsett om blyhalterna beräknas som lägsta rapporteringsvärde eller som halva värdet, avvik de inget eller obetydligt från regionala halter. Haltnivåerna av kvicksilver bedömdes som låga till måttligt höga i de undersökta abborrarna. Samtliga undersökta abborrar innehöll kvicksilverhalter i muskel under det aktuella EU-gränsvärdet för fisk. Metaller i musslor Krom- och nickelhalterna i blåmussla från Trännöfjärden bedömdes som mycket höga, medan övriga metaller var låga. Metallhalterna i blåmusslor från Bråviken och Valdemarsviken bedömdes som mycket låga till låga. Metallhalterna var lägre eller på samma nivå som tidigare under perioden i Bråviken, Valdemarsviken och Orren. I Trännöfjärden var nickel-, krom- och kobolthalterna de högsta som uppmätts och hade ökat starkt sedan Växtplankton Växtplanktonundersökningen visade på ett näringsrikt tillstånd i Vässledasjön, Ralången, Säbysjön, Krön, Roxen, Glan och Slätbaken län. Västra delen av Sommen bedömdes i år ha ett näringsfattigt tillstånd, medan övriga sjöar var måttligt näringsrika. Vid årets provtagningar i augusti uppmättes förhöjda mängder av blågrönalger i Roxen, Glan, Slätbaken, Krön samt i Säbysjön (Figur III). Den potentiellt besvärsbildande flagellaten Gonyostomum semen påträffades i Krön, Vässledasjön samt i Säbysjön. Biomassa av arten bedömdes som mycket liten i Vässledasjön och Säbysjön. I Krön bedömdes biomassan som stor. Det kan dock inte uteslutas att algen kan ha varit besvärsbildande i form av hudirritation hos badande i sjöar även med liten biomassa. Algen dygnsvandrar vertikalt i vattenmassan och biomassan kan variera stort beroende på vilken tid på dygnet man tagit provet. 3

6 MOTALA STRÖM ALcontrol Sammanfattning Biomassa (mg/l) 1 8 Totalt (aug) Blågrönalger (aug) Sö 6 Slätbaken GB3 Glan MS3 Bodasjön MS5 Krön Bo1 Sommen 36 Sommen 26 Säbysjön 8 Vässledas. Figur III. De planktiska algernas totala biomassa samt biomassan av blågrönalger i augusti i de undersökta sjöarna i Motala Ströms avrinningsområde. Bottenfauna Flertalet bottenfaunastationer i rinnande vatten bedömdes vara ej eller obetydligt påverkad av försurning. Undantaget var i Emmaån där bottenfaunan bedömdes vara betydligt påverkade av försurning. Bottenfaunan indikerade ej eller obetydlig påverkan av näringsämnen/organisk belastning i flertalet lokaler. I några lokaler, bl.a. Vässledasjön, Ralången och Säbysjön och Roxen förekom dock betydlig påverkan av näringsämnen/organisk belastning. Artsammansättningen i lokalerna indikerade syrerika eller mycket syrerika förhållanden i flertalet stationer. I bl.a. Byngaren, Strolången och Båtsjön påträffades dock inga syrekrävande arter vilket visade på syrefattiga förhållanden i sjöarnas bottenvatten. Istidsrelikten Pallasea quadrispinosa förekom i Sommen, medan Monoporeia affinis påträffades i Åsunden och Yxningen. I Horsfjärden förekom både Monoporeia affinis och Mysis relicta. Missbildade fjädermygglarver påträffades i Säbysjön, Ralången, Sommen (östra och västra delen), Håcklasjön och Båtsjön. Bottenfaunan i Skuten och Dovern bedömdes dessutom vara betydligt påverkad av annan förorening, förmodligen från tätorten Finspång i kombination med förorenade sediment. Ovanliga snäckarter påträffades vid Gudhem och vid Stångåns mynning vid Roxen varför lokalerna bedömdes ha förhöjda naturvärden med avseende på bottenfaunan. Resultaten från års undersökning visar på en förbättrad situation i Bråvikens provtagningsstationer jämfört med resultaten från 23 och års undersökningar. Bottenfaunan i Bråviken bedömdes som ej eller obetydligt påverkad av näringsämnen/organiskt material och bottenvattnet bedömdes vara syrerikt. Vid undersökningen av bottenfauna från Slätbaken påträffades endast ett par fragment av djur, varför bottenfaunan bedömdes vara starkt eller mycket starkt påverkad av näringsämnen/organiskt material samt låga syrehalter i bottenvattnet. 4

7 MOTALA STRÖM ALcontrol Sammanfattning Bottenfaunan i Valdemarsviken, Korsfjärden, NO Fångö och Halsösund bedömdes som ej eller obetydligt påverkad av näringsämnen/organiskt material och bottenvattnet bedömdes vara syrerikt. Bland de påträffade arterna fanns flera känsliga arter. Resultaten från Trännöfjärden och Hafjärden visade på en sämre situation än vid undersökningen 23. Stationerna var starkt påverkade och syreförhållandena var ansträngda. Makroalger Lokalen i Bråvikens mynning uppvisade tecken på direkt och indirekt påverkan från närsaltbelastning (eutrofiering). Jämfört med förra undersökningen har påverkan ökat något, och bl.a. blåstångens djuputbredning ha minskat. Enligt det nya förslaget till bedömningsgrunder för kust och hav gällande tillståndsklassning av makrovegetation bedöms den ekologiska statusen som otillfredsställande (på gränsen till måttlig status). I Trännöfjärden var blåstången (Fucus vesiculosus) utbredd över ett något mindre djup jämfört med tidigare, medan rödalgerna uppvisade en större täckningsgrad jämfört med förra undersökningen, vilket kan vara tecken på förbättring av vattenkvalitén de senaste åren. närsalthalter, förekom rikligt och blåstången hade påväxt av brunalger. Blåstångsbältet hade även en relativt grund djuputbredning. Enligt det nya förslaget till bedömningsgrunder för kust och hav gällande tillståndsklassning av makrovegetation bedöms den ekologiska statusen som måttlig. ALcontrol AB Linköping Anna Norman (Projektansvarig) Susanne Holmström (Kvalitetssäkring rapport) Lokalen vid Stora Lundskär uppvisade ett tämligen väl utvecklat rödalgsbältet med stor djuputbredning och hög andel perenner (fleråriga växter) vilket tyder på en relativt opåverkad lokal utan direkt synbara störningar. Enligt det nya förslaget till bedömningsgrunder för kust och hav gällande tillståndsklassning av makrovegetation bedöms den ekologiska statusen som måttlig. Att klassningen inte blir högre beror till stor del på att det inte fanns någon blåstång på lokalen. Lokalen i Valdemarsvikens mynning uppvisade stora tecken på närsaltbelastning. Fintrådiga grönalger, vilka gynnas av höga 5

8 MOTALA STRÖM ALcontrol Bakgrund FINSPÅNG NORRKÖPING MOTALA SÖDERKÖPING LINKÖPING MJÖLBY Fosforhalt, sjöar och vattendrag Låga halter Måttligt höga halter Fosforhalt, kust Mycket låg halt Låg halt Höga halter Medelhög halt Mycket höga halter Hög halt Extremt höga halter Mycket hög halt Figur VII. Fosfortillståndet i Motala ströms avrinningsområde samt i kustområdet utanför Östergötland. För vattendrag visas årsmedelhalter, för sjöar augustihalter och i kustområdet halt under sommaren. 6

9 MOTALA STRÖM ALcontrol Bakgrund FINSPÅNG NORRKÖPING MOTALA SÖDERKÖPING LINKÖPING MJÖLBY Kvävehalt, sjöar och vattendrag Låga halter Måttligt höga halter Kvävehalt, kust Mycket låg halt Låg halt Höga halter Medelhög halt Mycket höga halter Hög halt Extremt höga halter Mycket hög halt Figur VIII. Kvävetillståndet i Motala ströms avrinningsområde samt i kustområdet utanför Östergötland. För vattendrag visas årsmedelhalter, för sjöar augustihalter och i kustområdet halt under sommaren. 7

10 MOTALA STRÖM ALcontrol Bakgrund BAKGRUND På uppdrag av Motala Ströms Vattenvårdsförbund utför ALcontrol recipientkontrollen i Motala ströms avrinningsområde samt i kustområdet utanför Östergötland sedan 22. Undersökningarna har utförts enligt gällande kontrollprogram, daterat september. Denna rapport är en sammanställning och utvärdering av resultaten från. Avrinningsområdet för Motala ström är ett av Sveriges största och omfattar ca 155 km 2. Av detta område utgör MSV:s verksamhetsområde ca 9 km 2 och berör nästan hela Östergötland inklusive kustområdet (Figur 1). Dessutom ingår delar av Örebro län samt Svartåns avrinningsområde i Jönköpings län och Stångåns avrinningsområde i Kalmar län. Det undersökta området innefattar även hela Söderköpingsåns avrinningsområde samt delar av Nyköpingsåns, Kilaåns, och Storåns avrinningsområden. Undersökningarna i Vättern med tillflöden utförs av Vätternvårdsförbundet. Vätterns enda utlopp sker i Motala ström och därifrån kommer halva den vattenmängd som slutligen når ut i Bråviken och Östersjön. På sin väg från Vättern till Bråviken ökar vattenflödet genom tillflöden från bl.a. Svartån samt Stångån ut i Roxen och Finspångsån samt Ysundaån till Glan. MOTALA MJÖLBY FINSPÅNG LINKÖPING NORRKÖPING SÖDERKÖPING Figur 1. Provtagningspunkter för vattenkemi i Motala ströms avrinningsområde. 8

11 MOTALA STRÖM ALcontrol Bakgrund Motala Ströms Vattenvårdsförbund har bedrivit undersökningar sedan När flera kommuner, industrier och andra verksamheter utnyttjar samma vattenområde som recipient är det motiverat att samordna recipientkontrollen. Genom detta erhålls bättre och mer överskådlig information om tillstånd, påverkan och förändringar i vattenområdet jämfört med vad enskilda undersökningar skulle ge. Naturvårdsverket har tidigare i Allmänna Råd 86:3 lagt upp riktlinjer för recipientkontrollen. Allmänna råd 86:3 har dock upphört att gälla när denna rapport skrivs. Några nya direktiv har ännu ej kommit ut och därför bör intentionerna i Allmänna råd behållas tills vidare. Målet med recipientkontroll (vattenundersökningar) är enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd (86:3): att åskådliggöra större ämnestransporter och bidrag från enstaka föroreningskällor att relatera tillståndet och utvecklingen i vattenområdet till belastande utsläpp och förväntade bakgrundshalter att belysa utsläppens effekter i vattenområdet att ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. Den övergripande målsättningen med recipientkontrollen i Motala ströms avrinningsområde är att: övervaka vattenkvaliteten i både ekologiskt och socialt sammanhang skapa underlag för framtida kontroller och åtgärder Följande personer har deltagit i kontrollen under : Björn Thiberg, Reijo Nygård & Magnus Bergström, ALcontrol provtagning vattenkemi, plankton samt vattenmossa Lars-Gunnar Karlsson ALcontrol inventering av makroalger samt insamling av blåmusslor Magnus Karlsson, Mytilus vision - inventering av makroalger samt insamling av blåmusslor Martin Liungman, Medins biologi insamling av fisk, utvärdering bottenfauna Jenny Palmqvist, Medins biologi åldersanalys av fisk Robert Andersson, Medins biologi provtagning bottenfauna Anna Henriksson, Medins biologi utvärdering bottenfauna Annika Pettersson, Medins biologi utvärdering bottenfauna Irene Sundberg, Medins biologi utvärdering av växtplankton Susanne Holmström, ALcontrol - provpreparering av biologiskt material, utvärdering miljögifter i abborre och blåmussla, kvalitetsgranskning av rapport Anna Norman, ALcontrol rapportskrivning samt projektansvarig I april 1999 antog riksdagen femton nationella miljökvalitetsmål. I november antogs ett sextonde miljömål som handlar om den biologiska mångfalden. Målen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. Eftersom miljökvalitetsmålen är allmänt formulerade har en rad myndigheter arbetat med att utveckla delmål och beskriva åtgärdsstrategier för miljöinsatserna. För var- 9

12 MOTALA STRÖM ALcontrol Bakgrund je miljökvalitetsmål föreslås ett antal uppföljningsmått som ska visa hur miljöarbetet fortskrider. I november 21 antog riksdagen delmål som förtydligar miljökvalitetsmålen samt riktlinjer för hur dessa delmål ska nås. Utifrån de nationella delmålen skall regionala och lokala mål tas fram. Länsstyrelser och kommuner ansvarar för att utveckla regionala respektive lokala mål som grundas på de nationella miljömålen. Följande nationella miljökvalitetsmål berör sjöar och vattendrag: Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. 1

13 MOTALA STRÖM ALcontrol Metodik METODIK Provtagningspunkter Provtagningsområdet i denna undersökning är stort och innefattar många provpunkter. För att underlätta utvärderingen har området därför indelats i delområden (Tabell 1). Tidigare har Stångån redovisats i ett kapitel, men från och med detta år delas Stångån in i två delar, nedre respektive övre. Tabell 1. Delområden i den samordnade recipientkontrollen i Motala Ströms Vattenvårdsförbund Nr Områdesnamn 1 Vätterns östgötastrand 2 Övre västra Svartån (Jönköpings län) 3 Övre östra Svartån 4 Nedre Svartån 5a Övre Stångån 5b Nedre Stångån 6 Finspångsån 7 Ysundaån 8 Motala ströms huvudfåra 9 Bråviken 1 Söderköpingsån och Slätbaken 11 Storån vid Åtvidaberg 12 Kusten och skärgården Provtagningspunkternas läge och vilka undersökningar som utförts vid respektive provtagningspunkt framgår under respektive delområde i resultatdelen samt i Bilaga 2 (provtagningspunkternas läge) och Bilaga 3-1 (analysresultat). Vattenföring Uppgifter om vattenföringen har inhämtats från SMHI och Motala ströms samfällighetsförening. För några stationer har vattenföringen beräknats genom arealproportionering (Tabell 2). Tabell 2. Faktorer för beräkning av vattenföring Station Beräkning Mo 4 Q i Mo 2 multiplicerat med 1,26 Li 12 Q i Mo 2 multiplicerat med 1,387 Li 11 Q i Gb 2 multiplicerat med,995 Sö 3 Q i Hälla (2331) multiplicerat med 1,49 Sö 4 Q i Sö 2 + Q i Sö 3 Vattenkemi Samtliga vattenprover har tagits med Ruttnerhämtare (Figur 2) eller Spindelhämtare. Under provtagningen noterades istjocklek (i förekommande fall), vattentemperatur och siktdjup (i sjö- och kustpunkter). Dessutom noterades vindriktning, vindstyrka och väderlek. Lufttemperatur och nederbörd Data över lufttemperatur i form av månadsmedelvärden samt månadsnederbörd för år har inhämtats från SMHI:s meteorologiska stationer i Norrköping, Harstena, Linköping, Jönköping och Målilla. Tillsammans representerar dessa stationer väl väderförhållandena i hela avrinningsområdet. Figur 2. Ruttnerhämtare för vattenprovtagning. Proverna har transporterats och förvarats enligt gällande svensk standard för vattenundersökningar. Undersökta parametrar samt analysmetoder framgår av Tabell 3. 11

14 MOTALA STRÖM ALcontrol Metodik Tabell 3. Analyserade parametrar samt analysmetoder gällande vattenkemiska undersökningar i Motala ströms avrinningsområde Parameter Analysmetod ph SS Alkalinitet (mekv/l) SS Konduktivitet (ms/m) SS EN Absorbans (5 cm) SS EN ISO 7887 Turbiditet (FNU) SS EN 2727 TOC (mg/l) SS EN 1484 Fosfatfosfor () SS EN ISO 1189 mod Totalfosfor () ISO 15681/SS Totalkväve () SS mod Nitrit- och nitratkväve () SS EN ISO mod Ammoniumkväve () SS EN ISO mod Järn () EPA 2.7/8 Mangan () EPA 2. 7/8 Aluminium () EPA 2. 7/8 Kadmium () EPA 2. 7/8 Krom () EPA 2. 7/8 Koppar () EPA 2. 7/8 Nickel () EPA 2. 7/8 Bly () EPA 2. 7/8 Zink () EPA 2. 7/8 Kobolt () EPA 2. 7/8 Siktdjup Siktskiva Klorofyll () SS Syrgas (mg/l) Fältmätning Syrgasmättnad (%) Fältmätning Salthalt (PSU) Fältmätning Kisel (mg/l) Std. met. 45-C Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium. Analysvärden mindre än (<) har beräknats som halva värdet i samtliga beräkningar av medelvärden och transporter. Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunder för dessa redovisas i Bilaga 1. Bedömningar av analysresultaten för inlandsvatten har gjorts utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag (Rapport 4913), Naturvårdsverkets allmänna råd 9:4 samt KM Labs Tillämpningsförslag gällande bedömningsgrunder kemi (KM Lab, 2). Resultaten för kustvatten har bedömts utifrån Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Kust och hav (NV Rapport 4914). För recipientvatten saknas bedömningsgrunder för järn, mangan och aluminium. Dessa parametrar har därför bedömts utifrån normalvärden i ytvatten (Skoglund & Torstensson, opubl.). Samtliga bedömningar är kursiverade i texten. Metaller i biota Vattenmossa Provtagning utfördes enligt metod BIN VR2/2 (NV Rapport 318) samt Naturvårdsverkets Handbok för miljöövervakning. Hela knippen av näckmossa (Fontinalis antipyretica) placerades ut och insamlades efter minst tre veckors exponering. Undersökta parametrar samt analysmetoder framgår av Tabell 4. Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium. Bedömningsgrunder för metaller i vattenmossa redovisas i Bilaga 1. Tabell 4. Analyserade parametrar samt analysmetod gällande metaller i vattenmossa Parameter Analysmetod Arsenik (mg/kg Ts) SS / EPA62 Kadmium (mg/kg Ts) SS EN 13346mod/ SS Krom (mg/kg Ts) SS EN 13346mod/ SS Kobolt (mg/kg TS) SS EN 13346mod/ SS Koppar (mg/kg TS) SS EN 13346mod/ SS Bly (mg/kg TS) SS EN 13346mod/ SS Zink (mg/kg TS) SS EN 13346mod/ SS Nickel (mg/kg TS) SS EN 13346mod/ SS Kvicksilver (mg/kg TS) SS mod Vid beräkning av avvikelse från jämförvärdet (föroreningsgrad) användes värden enligt Naturvårdverkets rapport 492. Samtliga bedömningar är kursiverade i texten. 12

15 MOTALA STRÖM ALcontrol Metodik Blåmussla Insamling av blåmussla ägde rum på fyra stationer längs östgötakusten den september. Prepareringen skedde enligt Phillipps 1977 och Manual for the Nordic Countries, Nordic Environmental Specimen Banking. Av insamlat material valdes tjugo blåmusslor med en skalstorlek av mm ut från varje station. Mjukdelarna togs ut och proven frystes ner inför homogenisering och metallanalys. Analysmetodik för kemiska parametrar Undersökta parametrar samt analysmetoder framgår av Tabell 5. Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium (ALcontrol i Linköping). Tabell 5. Analyserade metaller samt analysmetoder för abborre och blåmussla Parameter Analysmetod Torrsubstans (TS, %) SS-EN Arsenik (mg/kg Ts) SS / EPA 62 Kadmium (mg/kg Ts) SS / EPA 62 Krom (mg/kg Ts) SS / EPA 62 Kobolt (mg/kg TS) SS / EPA 62 Koppar (mg/kg TS) SS / EPA 62 Bly (mg/kg TS) SS / EPA 62 Zink (mg/kg TS) SS / EPA 62 Nickel (mg/kg TS) SS / EPA 62 Kvicksilver (mg/kg TS) SS /fd mod Vid medelvärdesberäkningar har analysvärden mindre än (<) beräknats som halva värdet. Metallhalter i blåmussla jämfördes med referensvärdet för Tvären 21 (norr om Oxelösund) och avvikelseklassades enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (SNV 4914). Avvikelseklassningen anger i vilken omfattning uppmätta metallhalter skiljer sig från den naturliga eller opåverkade nivå jämförvärdet motsvarar. Klassificeringen ger möjlighet till en överblick av regionala skillnader och möjlighet att identifiera områden med förhöjda föroreningshalter. Inom vilken klass ett mätvärde infaller beskriver endast hur det aktuella vattenområdets halter ligger i förhållande till andra svenska vattenområden. Samtliga bedömningar är kursiverade i texten. Fisk Prepareringen skedde enligt Manual for the Nordic Countries, Nordic Environmental Specimen Banking och BIN NR 28 (Naturvårdsverket 1986a). Abborre fångades på sex stationer den augusti. Fem abborrar av honkön inom eller nära storleksintervallet 15-2 cm utvaldes från varje station. Något större var dock abborrarna från Yttre Bråviken (22-23 cm) och Roxen (2-22 cm). Totallängd (mätt till stjärtfenans längsta flik), somatisk längd, totalvikt samt somatisk vikt (vikt utan inälvor) noterades. Muskel preparerades fram för analys av kvicksilver. Levern frilades, vägdes och togs undan för analys av metaller. Gällock och otoliter togs ut från varje abborre och rengjordes för åldersbestämning. LSI = leversomatiskt index (leverns procentuella andel av den somatiska vikten) LTI = Levertotalvikt index (leverns procentuella andel av totalvikten) Somatisk konditionsfaktor = ((somatisk vikt i gram x 1/(längd i cm) 3 ) Konditionsfaktorn = ((totalvikt i gram x 1/(längd i cm) 3 ) Både somatisk konditionsfaktor, konditionsfaktor, LTI och LSI har beräknats. Detta för att möjliggöra jämförelser med tidigare undersökningar, där man använt 13

16 MOTALA STRÖM ALcontrol Metodik LTI och där konditionsfaktorn beräknats på totalvikt. Fördelen med att istället använda den somatiska vikten (inälvor urtagna) är att man får värden som inte påverkats av t. ex. stora gonader (äggstockar, testiklar) eller ett stort maginnehåll. Analysmetodik för kemiska parametrar Undersökta parametrar samt analysmetoder framgår av Tabell 5. Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium (ALcontrol i Linköping). Vid medelvärdesberäkningar har analysvärden mindre än (<) beräknats som halva värdet. Bedömningar Avvikelseklassning för metallhalter i abborrlever finns endast för fisk fångad i Östersjön (Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Kust och Hav, Rapport 4914). Denna klassning anger i vilken omfattning uppmätta metallhalter skiljer sig från den naturliga eller opåverkade nivå jämförvärdet motsvarar. Klassificeringen ger möjlighet till en överblick av regionala skillnader och möjlighet att identifiera områden med förhöjda föroreningshalter. Inom vilken klass ett mätvärde infaller beskriver endast hur det aktuella vattenområdets halter ligger i förhållande till andra svenska vattenområden. Olika kriterier används för klassningen i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Sjöar och vattendrag (Rapport 4913) och den för Kust och hav. För att få en uppfattning om haltnivåerna i denna undersökning har avvikelseklassningen använts med indelning beskriven i Tabell 6. Klassningen har harmoniserats genom att använda bedömningen mycket låg halt där ingen eller obetydlig avvikelse förekommer, låg halt för liten förorening osv. Bedömningar grundade på Naturvårdsverkets bedömningsgrunder har kursiverats. Vid beräkning av haltavvikelse för sjöar har regionala medelvärden för över 4 abborrar (lever) i åldersklassen 2-5 år använts. Dessa har fångats i sjöar i hela Sverige under (databas på IVL:s hemsida -1-1). Klassning har sedan skett med hjälp av värden enligt Tabell 17 i Naturvårdsverkets Rapport 492 (Tabell 6). Tabell 6. Avvikelse från jämförvärdet (föroreningsgrad) för metaller Benämning Uppmätt halt/jämförvärde Ingen/obetydlig förorening < 2, Liten förorening 2, 4, Tydlig förorening 4, 1 Stor förorening 1 25 Mycket stor förorening >25 Ecoscope Under hösten placerades ett Ecoscope ut i Boån (station 12). Under exponeringstiden anrikas vattenlösliga metalljoner i Ecoscopet genom upptag av en jonbytare. Undersökningen utförs som en jämförande diagnostik, vilket betyder att metallhalterna endast kan relateras till jonbytarmassans vikt. Jonbytarmassans metallinnehåll analyseras med ICP-MS eller kallförångning. Växtplankton Provtagning Provtagning genomfördes varannan månad i Glan (GB3), Bråviken (GB2), Roxen (Li15) samt Slätbaken (Sö6) samt i augusti vid övriga provpunkter. Provtagningen skedde i enlighet med Naturvårdsverkets Handbok för miljöövervakning och BIN PR6. Vatten för kvantitativ analys insamlades med en två meter lång rörhämtare på fem ställen över respektive sjös djuphåla (Bilaga 8). Beroende på sjö togs vatten i olika djupintervall. 14

17 MOTALA STRÖM ALcontrol Metodik Djupintervallen redovisas i fältprotokollen i Bilaga 8. Dessa prov slogs ihop och ur samlingsprovet togs ett delprov. Dessutom togs ett håvprov genom vertikal håvning i motsvarande djupintervall. Håvens masktäthet var 25 µm. Samtliga prov konserverades i Lugols lösning. Analys Artbestämning och räkning av växtplankton gjordes med hjälp av ett omvänt faskontrastmikroskop (Leica) enligt så kallad Utermöhl-teknik (Utermöhl 1958). Sedimenterad volym var 3, 5, 1 eller 25 ml. Ett par prov med mycket alger fick spädas ut innan analys. Kvantitativa analyser av individtäthet och beräkningar av biovolym gjordes enligt BIN PR66 (SNV 1986). Frekvensen av arter skattades i räknekammaren efter en femgradig skala. Utvärdering Naturvårdsverket har valt ut följande parametrar för att beskriva tillståndet i en sjö med avseende på planktiska alger (Naturvårdsverket, 1999a): Totalvolymen planktiska alger (mm 3 /l) a) säsongsmedelvärde (maj-okt) b) augustivärde Biovolym vårutvecklande kiselalger (april-maj) (mm 3 /l) Besvärsbildande alger a) vattenblommande blågrönalger b) antalet släkten potentiellt toxinproducerande blågrönalger c) biomassan av Gonyostomum semen Vid bedömning av näringssituationen har även följande faktorer beaktats: Trofiskt index (BIN PR163) Förekomst av indikatorarter Kvoten mellan eutrofer och oligotrofer Antal taxa En sammanfattande bedömning av tillståndet på varje lokal klassas enligt: Mycket näringsfattigt tillstånd Näringsfattigt tillstånd Måttligt näringsrikt tillstånd Näringsrikt tillstånd Mycket näringsrikt tillstånd En sammanfattande bedömning av påverkan klassas enligt: Ingen eller obetydlig påverkan Liten påverkan Tydlig påverkan Stark påverkan Mycket stark påverkan I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav (Naturvårdsverket 1999b) finns inget sätt att beskriva tillståndet med avseende på planktiska alger. Däremot finns bedömningsgrunder för klorofyllhalten. I de båda brackvattenpunkterna har det därför gjorts en omräkning av biomassan i augusti till klorofyllhalt och bedömning gjorts enligt kust och hav (Naturvårdsverket 1999b). Bedömning av biomassa enligt bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 1999a) samt övriga index har använts för jämförelse mellan brackvattenpunkterna. Utförlig beskrivning av bedömningsgrunderna finns i Bilaga 8. Även fältprotokoll, artlistor och sammanställning av resultat finns i Bilaga 8. Bottenfauna Beteckningen bottenfauna avser ryggradslösa djur (insekter, fåborstmaskar, iglar, virvelmaskar, snäckor, musslor och kräftdjur) som lever på bottnar i vattenmiljöer. Djuren uppehåller sig i vattenmiljön under hela eller delar av sitt liv. 15

18 MOTALA STRÖM ALcontrol Metodik Bottenfauna i rinnande vatten Provtagning och analys Provtagningen genomfördes på nio lokaler i rinnande vatten under slutet av november månad. Lokalernas läge framgår i resultatdelen. Mer exakta angivelser av lokalernas läge finns i fältprotokollen (Bilaga 9). Efter den kraftiga nederbörden under hösten var vattennivån hög vid samtliga provpunkter, förutom vid Bf 16 Stångån vid Sundsbro där vattennivån var medelhög. Vid lokalerna uppmättes en tio meter lång sträcka och inom denna togs fem kvantitativa prov enligt den standardiserade metoden SS-EN Metoden innebär i korthet att proverna togs med en fyrkantig håv (25 x 25 cm, maskstorlek,5 x,5 mm) som hölls mot botten under det att ett område på,25 m 2 framför håven rördes upp med foten. Vid fyra av lokalerna (Bf 1 i Mjölnån, Bf 13 och Bf 14 i Svartån samt Bf 17 i Stångån) modifierades metoden till håvdrag från strandkanten p g a olämpligt bottensubstrat eller hög vattennivå. Det uppsamlade materialet konserverades i 7 % etanol. På laboratoriet plockades sedan djuren ut och artbestämdes under lupp. Utvärdering Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos bottenfaunan kan man dra slutsatser om miljöpåverkan. I denna undersökning har det gjorts en bedömning av påverkansgraden med avseende på näringsämnen/organiska ämnen och av försurning. Även en bedömning av eventuell annan påverkan samt av faunans naturvärden har utförts. Allmän information om bottenfauna och en mer ingående beskrivning av bedömningsgrunderna finns i Bilaga 9. Där finns även en beskrivning av provlokalerna samt fullständiga artlistor. Vid bedömning av näringsämnen/organiska ämnen med hjälp av bottenfaunan används framförallt följande kriterier: Danskt faunaindex ASPT-index Shannon-index Vid bedömning av försurning används surhetsindex. Förutom ovanstående fyra index, vilka anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, användes ytterligare några parametrar som är viktiga för bedömningarna. Dessa är: Förekomst av indikatorarter Totalantal taxa Medelantal taxa/prov Individtäthet EPT-index (antal taxa av dag- bäck- och nattsländor) Bottenfaunans påverkan av organisk belastning och försurning samt i förekommande fall annan påverkan har bedömts i tre klasser: Ingen eller obetydlig påverkan Betydlig påverkan Stark eller mycket stark påverkan Bottenfauna i sjöars profundal och sublitoral Provtagning Provtagning skedde på 23 lokaler i sjöars profundal (djuphåla) och sublitoralzon (mellanbottenzon). Lokalernas läge framgår i resultatdelen. Mer exakta angivelser av lokalernas läge finns i de fältprotokoll som upprättades vid provtagningen och som redovisas i Bilaga 9. Provtagningen i Motala ströms avrinningsområde genomfördes i oktober-november. Vid provtagningarna användes en Ekmanhuggare med ytan 215 cm 2. Provtagningen utfördes enligt metod SS 2819 och enligt anvisningarna i Naturvårdsverkets Handbok för miljöövervakning. Fem hugg togs inom en bottenyta omfattande 1 x 1 m. Den angivna koordinaten (Bilaga 9) låg i centrum av bottenytan. Proverna sållades på plats (maskvidd,5 mm). 16

19 MOTALA STRÖM ALcontrol Metodik Analys Proverna konserverades direkt efter provtagningen i 7 % sprit (etanol). Bottendjuren plockades ut från bottenmaterialet på laboratorium och konserverades i 7 % sprit. Med hjälp av stereo- och ljusmikroskop bestämdes sedan djuren till art eller grupp. Fullständiga artlistor redovisas i Bilaga 9. Utvärdering Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos faunan kan man dra slutsatser om olika aspekter av vattnets kvalitet. Naturvårdsverket (Wiederholm 1999) anger två index för bedömning av profundalfauna: BQI och O/C-index. Bägge kan sägas mäta näringstillgången och den biologiska produktionen i vattnet. Förutom ovanstående index också stor vikt lagts vid ytterligare några parametrar som är viktiga för bedömningarna. Dessa är: Förekomst av indikatorarter Artantal Individtäthet Diversitet Näringstillgången i sjön har bedömts efter tre klasser: Näringsfattigt eller mycket näringsfattigt tillstånd Måttligt näringsrikt tillstånd Näringsrikt eller mycket näringsrikt tillstånd Syreförhållandena i sjöns bottenvatten har bedömts efter tre klasser: Syrerikt eller mycket syrerikt tillstånd Måttligt syrerikt tillstånd Syrefattigt eller mycket syrefattigt tillstånd Allmän information om fördelarna med biologiska undersökningar samt en mer ingående beskrivning av utvärderingsmetodik för bottenfauna finns i Bilaga 9. Marin bottenfauna Provtagning och analys Årets provtagning genomfördes i maj månad. Undersökningen utfördes enligt SS-EN ISO Vattenundersökningar Vägledning för kvantitativ provtagning av makrofauna på marina mjukbottnar och Handboken för miljöövervakning Kust och hav, vilket även innefattar BIN BR 6. Liksom vid tidigare undersökningar i området har proverna av hälsoskäl konserverats med etanol i stället för med formalin. Då proverna har konserverats i etanol lakas fettet ut från djuren vilket därmed påverkar biomassan, om än marginellt. Prov togs från tio lokaler i tre delområden; Bråviken, Söderköpingsån och Slätbaken samt kusten och skärgården. Vid undersökningen användes en van Veen-hämtare med en area av,1 m 2. Proverna sållades genom ett såll med maskstorleken 1 mm och konserverades därefter till 7 % etanol. Djuren sorterades ut och artbestämdes på laboratoriet. För nivån på artbestämningarna följdes rekommendationerna i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 1999). Provlokalernas lägen framgår av bilaga 9. I bilaga 9 finns även beskrivningar av provlokalerna, fullständiga artlistor samt biomassatabeller. I samma bilaga finns sammanfattande resultat med bedömningar för respektive provlokal. Utvärdering Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos bottenfaunan kan man dra slutsatser om påverkan från näringsämnen och låga syrehalter i undersökningsområdet. Vid bedömning av mjukbottenfauna i hav används framförallt AAB-index, som beräknas utifrån antal arter, individtäthet och bi- 17

20 MOTALA STRÖM ALcontrol Metodik omassan för de bottenlevande djur som påträffas på lokalen (Naturvårdsverket, 1999). Tillståndsklassningen av mjukbottenfauna enligt dessa bedömningsgrunder redovisas i Bilaga 9. Vissa arter har en större tolerans mot hög näringstillgång och/eller låga syrehalter än andra. Förutom AAB-index anser vi att förekomsten av dessa indikatorarter också är viktiga för bedömningen av tillståndet för provlokalen. Arternas känslighetsvärden är baserade på uppgifter från Leppäkoski, 1975 och Blomqvist m. fl. samt egna erfarenheter. Påverkan av näringsämnen/organiskt material på de undersökta lokalerna har bedömts efter tre klasser: Ingen eller obetydlig påverkan (A) Betydlig påverkan (B) Stark eller mycket stark påverkan (C) Syretillgången i de undersökta lokalerna har bedömts efter tre klasser: Syrerikt eller mycket syrerikt tillstånd(a) Måttligt syrerikt tillstånd (B) Syrefattigt eller mycket syrefattigt tillstånd (C) För att kunna göra en jämförelse med tidigare undersökningar från 1994, 1997 samt 2, har AAB-index beräknats för varje tillfälle. I de fall det inte har gått att utläsa huggarens provyta i de tidigare rapporterna har provytan antagits vara,1 m 2. Dessutom har nya bedömningar gjorts efter en ny tregradig klassning i stället för den tidigare fyragradiga klassningen. De nya bedömningarna baseras på AAB-index och förekomst av indikatorarter och har gjorts på undersökningarna från 1994, 1997, 2, 23, 24 och (Fejes & Williams, 1995; Enstedt, 1998; Enstedt, 24; Alcontrol Laboratories, 23; Pettersson & Ericsson, 24 och Pettersson & Ericsson, ). Där resultaten från 24 och kommer från undersökningar utförda på uppdrag av länsstyrelsen i Östergötland. Resultaten från detta redovisas i Bilaga 9. Makroalger I september återbesöktes de fyra dyklokalerna (A1-A4) i St: Annas och Gryts skärgård, som innefattas av MSV:s kontrollprogram. Metodiken följer Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram på vegetationstäckta bottnar. Läget på varje lokal dokumenterades noga, så att återbesök lätt kan ske (GPS-position, kartmarkering, färgmarkering (gult) samt fotografi; Bilaga 1). På varje lokal lade dykare ut en metergradierad lina längs botten, i en angiven kompassriktning. I en 3-5 m bred korridor på vardera sidan linan (totalt ca 6-1 m bred beroende av siktförhållandena på lokalen) beskrevs bottentypen och eventuell sedimentpålagring. Dykarna skattade de mer iögonfallande arternas djuputbredning och täckningsgrad. Bottentypens och arternas utbredning angavs med avståndet från land och djupet för den sista och första observationen, eller när förhållandena förändrades (t.ex. täckningsgraden). Nya skattningar noterades således när dykaren såg att förhållandena hade ändrats (t.ex. ändrad bottentyp, ny art, ändrat täckningsgrad). Skattningarna gjordes kontinuerligt längs hela profilen. Genom de kontinuerliga observationerna erhölls en areell skattning av området. Bottenytans täckning av växter och blåmusslor angavs i en sjugradig skala, + för förekomst, 5, 1, 25, 5, 75 och 1 % täckning. Arter överskuggar varandra ibland varvid täckningsgrad över 1 % förekom. Bottentypen klassades i grupperna häll, block, sten och mjukbotten, eller kombinationer av dessa. 18

21 MOTALA STRÖM ALcontrol Metodik Undervattensfilm finns arkiverad hos Länsstyrelsen Östergötland. Ekologisk status på lokalerna har bedömts enligt Förslag till och vidareutveckling av bedömningsgrunder för kust och hav enligt krav i ramdirektivet vatten Makroalger och andra gömfröiga växter (Kautsky, Wibjörn & Kautsky, ). Transport och arealspecifik förlust Årstransporter av totalkväve, totalfosfor och metaller (där de analyseras) har beräknats för Disevidån, Kapellån, Mjölnaån, Skenaån, Svartån, Stångån, Finspångsån, Motala ström, Vindån samt Söderköpingsån. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag bör näringstillståndet i ett vattendrag bedömas bl. a. efter storleken på arealspecifika förluster av fosfor och kväve. Beräkningarna bör göras genom att analysresultatet (d.v.s. halten av respektive ämne en bestämd månad, t.ex. ) multipliceras med aktuellt dygnsvattenflöde (m 3 /s). Ämneshalter mellan de olika provtagningstillfällena beräknades genom linjär interpolation till dygnsmedelvärden. Summering av dygnstransporterna ger årstransporten av respektive ämne. Arealspecifik förlust av totalkväve, totalfosfor, TOC och metaller beräknades som årstransporten (kg/år) dividerat med avrinningsområdets yta (ha). 19

22 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat RESULTAT Figur 3. Vattnets kretslopp Lufttemperatur och nederbörd I Bilaga 5 redovisas samtliga resultat för lufttemperatur och nederbörd. De meteorologiska stationer som finns belägna inom avrinningsområdet eller i dess närhet uppvisade liknande trender för temperatur och nederbörd under året. C Temperatur Varmare än normalt under Året började med ett litet temperaturunderskott (jämfört med normalvärden ) i januari, februari och mars. Den för årstiden något kallare inledningen på året följdes av temperaturer över de normala under resten av året (Figur 4 och Figur 5). Året som helhet var cirka 1,5 C varmare än normalt. -5 jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Figur 4. Månadsmedeltemperaturen vid SMHI:s meteorologiska station i Harstena år, samt normalvärden för perioden

23 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat C Temperatur Stora nederbördsmängder i augusti Under vintern och våren var nederbörden något över den normala i flertalet stationer, men under juni och juli var nederbörden under den normala. I augusti och oktober föll stora mängder nederbörd, medan nederbörden i september var betydligt mindre än den normala. 5 mm Nederbörd jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec 15 Figur 5. Månadsmedeltemperaturen vid SMHI:s meteorologiska station i Jönköping år, samt normalvärden för perioden Stora nederbördsmängder i norra delen av området I de södra delarna av avrinningsområdet var nederbördsmängden under året relativt normal, medan det i Linköping och Norrköping föll betydligt mer nederbörd är normalt (16 respektive 36 % mer än normalperioden). Vid samtliga stationer var den dock mycket ojämnt fördelad över året (Figur 6 och Figur 7). 1 5 jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Figur 7. Månadsnederbörd vid SMHI:s meteorologiska station i Målilla år samt normalvärden för perioden Vattenföring mm jan feb mars april Nederbörd maj juni juli aug sept okt nov dec Samtliga vattenföringsdata finns presenterade i Bilaga 6. Ytavrinning till följd av nederbörd är som regel störst under tidig vår, senhöst och milda vintrar. Under sommaren avdunstar en del av nederbörden eller tas upp av växterna. Under kalla vintrar lagras nederbörden i form av snö och frigörs i samband med snösmältning. Förekommer tjäle i marken kommer andelen ytavrinning (i förhållande till nederbörd) att bli maximalt stor, beroende på att ingen grundvattenbildning sker. Figur 6. Månadsnederbörd vid SMHI:s meteorologiska station i Linköping år samt normalvärden för perioden Vattenflödet styr ämnestransporten där transporterna ökar med ökat flöde. Även halterna påverkas av flödet. I de flesta vattensystem, som ej är starkt påverkade av punktkällor, ökar halterna av organiska 21

24 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat ämnen, fosfor och kväve med ökat flöde till följd av ökad mark- och sedimenterosion samt urlakning. Detta gäller särskilt för organiska ämnen och fosfor. Relationen är tydligast i vattensystem som har liten sjöareal. Lägre flöden i början av året Figur 8 och Figur 9 visar månadsmedelvattenföringen i Motala ström under. Året startade med relativt låga flöden under vintern som en följd av det kalla vädret. Den nederbörd som föll lagrades som snö, och när snösmältningen startade ökade flödet i vattendragen. Under sommaren var flödet mycket lågt i flera stationer, troligen som en följd av de små nederbördsmängderna under samma period (Figur 9). I bl.a. Vätterns utlopp ökade istället flödet under juni och juli (Figur 8), trots den torra sommaren. De stora nederbördsmängderna i augusti syns inte alls i flödesmängderna, vilket troligen beror på att hela vattensystemet är reglerat för kraftutvinning, och effekten kan dröja flera månader. m3/s Glans utl (Gb 6) J F M A M J J A S O N D Figur 9. Månadsmedelvattenföring i Motala ströms utlopp (Gb 6) under. Lägre medelvattenföring än normalt Årsmedelvattenföringen år i Vätterns inlopp till Motala ström (34 m 3 /s) var något lägre än genomsnittet för perioden (42 m 3 /s), och i nivå med föregående år (Figur 1). m3/s Vätterns utlopp (Mo 2) m3/s 7 Motala (Mo 2) J F M A M J J A S O N D Figur 8. Månadsmedelvattenföring i Vätterns utlopp i Motala (Mo 2) under. Under hösten ökar vanligen flödena, och så skedde även i Motala ströms avrinningsområde. De högsta flödena under uppmättes i slutet av året, sannolikt som en följd av de stora nederbördsmängderna under hösten Figur 1. Årsmedelvattenföring i Vätterns utlopp i Motala (Mo 2) Linjen markerar medelflödet under perioden Även i Norrköping strax innan Motala ströms utlopp i Bråviken (Gb 6) var flödet något lägre (88 m 3 /s) än medelvärdet för perioden (98 m 3 /s; Figur 11) men något högre än (82 m 3 /s). 22

25 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat m3/s Glans utlopp (Gb 6) Analysresultat Bedömningar och kommentarer för vattenkemi, metaller i biota, växtplankton, bottenfauna och makroalger är redovisade områdesvis. Transporter av fosfor, kväve och metaller för samtliga delområden finns redovisade efter de områdesvisa bedömningarna I diagrammen illustreras klassindelningen enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (rapport 4913) med linjer enligt följande: Figur 11. Årsmedelvattenföring i Glans utlopp. Linjen markerar medelflödet under perioden Lägre vattenföring i Svartån än normalt Vattenföringen i Svartån i Jönköpings län var lika som året innan, och betydligt lägre än medelvärdet för perioden (Figur 12). Det var framförallt under majjuni och september-oktober som låga flöden uppmättes. Även i Noån (biflöde till Svartån) uppmättes något lägre flöden jämfört med medelvärdet för m3/s 1, 8, 6, Svartån, Tranås (3) Gräns mellan klass 1 och 2 Gräns mellan klass 2 och 3 Gräns mellan klass 3 och 4 Gräns mellan klass 4 och 5 Samtliga analysresultat finns redovisade i Bilaga 3-1 (Tabell 7). Tabell 7. Förteckning över bilagor Bilaga Innehåll 1 Analysparametrarnas innebörd 2 Stationer 3 Vattenkemi 4 Temperatur-, salinitet- och syreprofiler 5 Lufttemperatur och nederbörd 6 Vattenföring, transporter och arealspecifika förluster 7 Metaller i biota 8 Växtplankton 9 Bottenfauna 1 Makroalger 4, 2,, Figur 12. Årsmedelvattenföring i Svartåns utlopp i Sommen (station 3). Linjen markerar medelflödet under perioden

26 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 1 Delområde 1 Vätterns östgötastrand Delområdet omfattar de västligaste delarna av Östergötlands län, d.v.s. området som avrinner mot Vättern (Figur 13). Omgivningarna består till mycket stor del av jordbruksmark och ligger relativt lågt, förutom Omberg beläget ca 26 meter över havet. I delområdet ligger sjön Tåkern som är internationellt känd för sitt fågelliv. Tåkern är en mycket grund och näringsrik slättsjö omgiven av mäktiga vassbälten. Ett av Tåkerns tillflöden, Disevidån, rinner upp i trakten av Ödeshög. Strax innan Disevidsåns inlopp i Tåkern ligger provpunkt Öd 1. I Mjölnaån, som avvattnar Tåkern, ligger provpunkt Vd 1. Längre nedströms finns även en provpunkt (Vd 4) som undersöks av Vätternvårdsförbundet. Mjölnaån rinner norrut från Tåkern och mynnar i Vättern vid Vadstena. I Motalaviken i Vättern ligger provpunkt Mo 1. Provpunkternas namn och läge framgår av Tabell 8 samt Figur 13. Resultat från Vätternvårdsförbundets provpunkt i Mjölnaån (Vd 4) finns med på kartor och i figurer i detta kapitel för att ge en mer komplett bild av resultaten, men resultaten kommenteras inte närmare. Tabell 8. Recipientkontrollpunkter i delområde 1 Station Läge Rinnande Öd 1 Disevidån innan inflödet i Tåkern Vd 1 Mjölnaån vid Tåkerns utlopp Vd 4 Mjölnaån (VVF) Sjö Mo 1 Bottenfauna Bf 1 Utsläpp Motalaviken i Vättern Mjölnaån Till Vättern sker utsläpp från kommunala avloppsreningsverk i Ödeshög och Vadstena. I övrigt finns inga uppgifter om industriella eller kommunala punktutsläpp i delområdet. Det sker även stor påverkan från omgivande jordbruksmark. 24

27 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 1 Figur 13. Provtagningspunkter i delområde 1 i Motala ströms avrinningsområde. 25

28 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 1 Vattenkemiska undersökningar Alkalinitet och ph Alkaliniteten är ett mått på vattnets förmåga att motstå försurning (buffertkapacitet) och ph-värdet är ett mått på dess surhet. I samtliga provpunkter uppmättes nära neutrala ph-värden och alkaliniteten visade på en mycket god buffertkapacitet. Ett högt ph-värde förekom vid mätningen i juli i Mjölnaån (ph >8,7). Det förhöjda ph-värdet var troligen en följd av hög planktonproduktion i Tåkern. När alger tillväxer förbrukas kolsyra, vilket höjer ph-värdet <5 Mo 1 Totalfosfor Vd 1 Vd 4 24 Öd 1 Figur 14. Totalfosforhalt i delområde 1 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Näringsämnen De växtnäringsämnen som reglerar växtsamhällenas tillväxt är i de flesta fall fosfor (P) och i ett mindre antal fall kväve (N). Ett näringsrikt tillstånd uppstår vid riklig tillförsel av olika kväve- och fosforfraktioner till vattnet. De lösta näringsämnena nitrat/nitritkväve, ammoniumkväve och fosfatfosfor är lättillgängliga för växtplankton och följer en naturlig årscykel. Under vegetationsperioden sjunker halterna i vattnet eftersom ämnena tas upp och binds upp i planktonbiomassa. Under vintern ökar halterna av löst kväve och fosfor eftersom produktionen är låg i vattnet. Mycket höga fosforhalter i Disevidån Under var fosforhalterna låga i Motalaviken (Mo 1), höga i Mjölnaån (Vd 1) samt mycket höga i Disevidån (Öd 1; Figur 14). Mycket höga kvävehalter i vattendragen Totalkvävehalten var måttligt hög i Motalaviken (Mo 1) samt mycket hög i vattendragen (Figur 15) Mo 1 24 Totalkväve Vd 1 Vd 4 Öd 1 Figur 15. Totalkvävehalt i delområde 1 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Höga ammoniumkvävehalter i Mjölnaån Mycket låga halter ammoniumkväve förekom i Motalaviken och i Disevidån, medan halterna i Mjölnaån bedömdes som låga (Figur 16). I provpunkten för den nationella övervakningen (Vd 4) uppmättes en extremt hög halt under våren. Troligen har spridning av stallgödsel skett vid samma tidpunkt vilket bidragit till de höga halterna. 26

29 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 1 15 Ammoniumkväve 6 24 och betydligt färgat i Disevidån (Öd 1) (Figur 17). Den ökning av färg som funnits i vattendragen under de senaste åren har i och med årets resultat brutits. 1 5 Abs,2 Färg 24,15 <1 <1 Mo 1 Vd 1 Vd 4 Öd 1 Figur 16. Årshögsta halt av ammoniumkväve i delområde 1 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt KM Lab (SNV 1969:1). Kväveöverskott i Motalaviken Kväve/fosforkvoten visade att det rådde kväveöverskott i Motalaviken. Resultatet tyder på att det var fosfortillgången som reglerade produktionen, och att det inte fanns någon större risk för att kvävefixerande blågröna alger skulle bilda massförekomster. Färg och grumlighet Ljusförhållandena påverkar livsbetingelserna för många vattenorganismer. Vattnets färg är främst ett mått på mängden humus (löst organiskt material) och järn i vattnet och är beroende av en rad faktorer som t.ex. grundvattennivåer, vattenföring, skogsavverkning och försurning. Grumligheten (turbiditeten) är ett mått på vattnets innehåll av partiklar, såväl lerpartiklar som organiska ämnen. Sjöar fungerar som naturliga renings- och klarningsbassänger genom att organiska ämnen och partiklar sedimenterar till botten. Detta innebär att vattnets färg och grumlighet minskar betydligt efter större sjöar. På samma sätt minskar även halterna av fosfor och till viss del kväve. Ökande färg i vattendragen Vattnet var obetydligt färgat i Motalaviken (Mo 1), svagt färgat i Mjölnaån (Vd 1),1,5, Mo 1 Vd 1 Vd 4 Öd 1 Figur 17. Färg (absorbans) i delområde 1 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Stor grumlighet i vattendragen Grumligheten bedömdes som obetydlig i Motalaviken, betydlig i Mjölnaån och stark i Disevidån (Figur 18). FNU 2, 15, 1, 5,, Mo 1 Grumlighet Vd 1 Öd 1 24 Figur 18. Grumlighet i delområde 1 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. En mycket hög turbiditet uppmättes i Disevidån i augusti (93 FNU). Vid samma tillfälle uppmättes förhöjda halter av fosfor och kväve. Sannolikt berodde detta på hög 27

30 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 1 vattenföring som bidragit till uppvirvling av sediment och erosionsmaterial. Klorofyll och siktdjup Siktdjupet visar hur ljusets nedträngning sammantaget påverkas av vattenfärg och grumlighet, samt ger ett mått på hur djupt ned de gröna växterna kan växa i sjön. Halten klorofyll a ger en indikation om planktonproduktionen i vattnet. Mycket stort siktdjup i Motalaviken Klorofyllhalten var mycket låg och siktdjupet mycket stort (>1m) i Motalaviken under. Det stora siktdjupet var sannolikt en följd av den obetydliga grumligheten och vattenfärgen. Troligen bidrog även den låga planktonbiomassan till det stora siktdjupet. Mycket höga halter av TOC i Disevidån Halten organiska ämnen (TOC) i Motalaviken var mycket låg under vilket troligen bidrog till de goda syreförhållanden som rådde (syrerikt tillstånd). Halten TOC var hög i Mjölnaån och mycket hög i Disevidån (Figur 2). Trots de höga halterna av organiska ämnen var syreförhållandena i Mjölnaån realativt goda under. Undantaget var i februari och mars då ansträngda syreförhållanden uppmättes då bäcken var isbelagd. mg/l TOC Klorofyll Mo 1 Vd 1 Vd 4 Öd Figur 2. Organiska ämnen (TOC) i delområde 1 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Mo 1 Bottenfauna Figur 19. Klorofyllhalt i Motalaviken, delområde 1 under 22-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Organiska ämnen (TOC) och syrgas Stor tillförsel av humusämnen från omgivande marker bidrar till en hög halt av organiska ämnen i vattnet. Organiska ämnen har en syretärande effekt på vattnet p.g.a. att syre förbrukas vid nedbrytning. Rinnande Provtagning av bottenfauna utfördes på en provpunkt i delområde 1 (Bf 1 Mjölnån). Lokalens bottenfauna bedömdes vara ej eller obetydligt påverkad av försurning. Bottenfaunasamhället dominerades av arter som påträffas i vatten med måttligt hög till hög påverkan av organisk belastning, vilket tillsammans med ett lågt värde på såväl ASPT- som Danskt faunaindex motiverar bedömningen att bottenfaunan var betydligt påverkad av näringsämnen/organisk belastning. 28

31 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 2 Delområde 2 Övre västra Svartån Övre västra Svartån rinner upp vid trakterna av Anneberg och Nässjö och fortsätter sedan i nordlig riktning förbi bl.a. Aneby och Finnaryd för att slutligen mynna i Sommen vid Tranås. Ån rinner bl.a. genom sjöarna Vässledasjön, Flisbysjön, Anebysjön, Ralången och Säbysjön. De södra delarna av ån är omgivna av skog, men från Vässledasjön och norrut består åns dalgång till stor del av jordbruksmark. Delområdet som helhet består till övervägande del av skogsmark (66 %) medan ungefär en fjärdedel består av öppen mark. I det högre belägna området i nordväst ligger de mer näringsfattiga sjöarna Vänstern och Noen. Från Noen rinner Noån in i Svartån i den norra delen av Ralången. Andra större tillflöden är Mölarpsån, Kliarydsån, Boån, Rallån, Dryllån och Lillån. Sjöar och vattendrag utgör framträdande delar av landskapet. Här finns både grunda slättsjöar och djupare sprickzonssjöar. Sommen, där övre västra Svartån mynnar, är en djup och näringsfattig sjö där de många vikarna består av sprickzoner i urberget. Detta delområde innefattar de delar av Motala ströms avrinningsområde som befinner sig inom Jönköpings län. Provpunkternas namn och läge framgår av Tabell 9, Tabell 1 och Figur 21. Utsläpp Tabell 9. Recipientkontrollpunkter i vattendrag i delområde 2 Station Läge Huvudfåran 4 Hamnarydssjöns utlopp 6 Svartån nedströms Anneberg 16 Svartåns utlopp i Ralången 22 Svartån nedströms Frinnaryd 24 Svartån nedströms Gripenberg 28 Svartån nedströms Säbysjön 3 Svartåns utlopp i Sommen Biflöden 12 Bäck till Boån 22 Mölarpsån 36 Nedströms Sjöalyckesjön 62 Noån 616 Lillån 72 Rallån 92 Lillån Tabell 1. Recipientkontrollpunkter i sjöar i delområde 2 Station Läge Huvudfåran 4 Hamnarydssjön 8 Vässledasjön 18 Ralången 26 Säbysjön 34 Sommen, västra delen 36 Sommen, norra delen Biflöden 34 Skärsjösjön 66 Noen 614 Vänstern Bottenfauna Bf 12 Västra Sommen Övre västra Svartån belastas av utsläpp från flera kommunala avloppsreningsverk, belägna i bl.a. Anneberg, Tranås och Sommen. Svartån tar även emot utsläpp från flera industrier samt lakvatten från avfallsupplag. 29

32 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 2 Figur 21. Provpunkter i delområde 2. 3

33 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 2 Vattenkemiska undersökningar Alkalinitet och ph 8 Totalfosfor 24 I samtliga sjöar uppmättes nära neutrala ph-värden och en mycket god buffertkapacitet under. I flera av sjöarna uppmätes höga phvärden (>8,5) i augusti. Vid samma tillfällen uppmättes hög syremättnad, vilket tyder på hög algproduktion. I Säbysjön uppmättes mycket höga klorofyllhalter, medan halterna var något lägre i övriga sjöar. När alger tillväxer förbrukas kolsyra, vilket höjer ph-värdet. Även i vattendragen var buffertkapaciteten mycket god och ph-värdena indikerade nära neutrala förhållanden. Näringsämnen Lägre fosforhalter än i flera sjöar Totalfosforhalterna under bedömdes som låga i Noen (66), Vänstern (614) och Sommen (34, 36) samt måttligt höga i Hamnarydssjön (4) och Skärsjösjön (34). Höga halter uppmättes i Vässledasjön (8), Ralången (18) och Säbysjön (26). Fosforhalterna var i flera sjöar något lägre än året innan (Figur 22). I Ralången har det tidigare uppmätts betydligt högre halter, men de senaste åren har de minskat betydligt. Ralången är kraftigt eutrofierad (övergödd) och fosfor har läckt från sedimenten (Länsstyrelsen i Jönköpings län, 23). I Ralången och i Säbysjön kan de höga näringsnivåerna till viss del bero på utsläpp från avloppsreningsverk Figur 22. Totalfosforhalt i augusti i sjöar i delområde 2 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Måttligt höga till höga kvävehalter Måttligt höga kvävehalter uppmättes i Noen (66), Vänstern (614) och Sommen (34, 36) medan halterna i övriga sjöar var höga (Figur 23) Totalkväve Figur 23. Totalkvävehalt i augusti i sjöar i delområde 2 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Jämfört med föregående år hade kvävehalterna ökat något i flertalet sjöar. I Ralången har kvävehalterna, liksom fosforhalterna, 31

34 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 2 däremot minskat betydligt jämfört med tidigare. Förhöjda ammoniumkvävehalter i Hamnarydssjön Mycket höga halter ammoniumkväve förekom i bottenvattnet i Hamnarydssjön (station 4) i augusti. De förhöjda ammoniumkvävehalterna kan ha bidragit till de ansträngda syrgasförhållanden som uppmättes. (Vid nedbrytning av ammoniumkväve förbrukas syre.) De höga ammoniumkvävehalterna (anrikning av NH4-N) tyder på att syresättningen varit så dålig att fosfor kunde frigöras från sedimenten. Förhöjda fosforhalter uppmättes även i bottenvattnet. I övriga sjöar var ammoniumkvävehalterna mycket låga. Kväve/fosforöverskott i sjöarna Kväve/fosforkvoten visade att det rådde kväveöverskott eller balans mellan kväve och fosfor i samtliga undersökta sjöar i delområdet. Detta innebär att risken för massförekomster av kvävefixerande blågröna alger var liten. Låga till höga fosforhalter i vattendragen Totalfosforhalterna var låga i Mölarpsån (22) och Noån (62), måttligt höga i Hamnarydssjöns utlopp (4), Lillån (616) och Rallån (72) samt höga nedströms Anneberg (6), nedströms Sjöalyckesjön (36), Svartåns utlopp i Ralången (16), nedströms Frinnaryd (22), nedströms Gripenberg (24), nedströms Säbysjön (28), Lillån (92) och utloppet i Sommen (3; Figur 24). Generellt höga kvävehalter Totalkvävehalterna bedömdes som höga till mycket höga i samtliga vattendragsstationer (Figur 25). Ammoniumkvävehalterna (årshögsta halt) bedömdes som mycket låga i Lillån (616), måttligt höga i Svartåns utlopp i Sommen (3) samt höga i Lillån (92). Troligen beror de förhöjda halterna i Lillån på att Tranås energiverk släpper ut ammoniumhaltigt kondensat från rökgaskondensering i Lillån Totalfosfor Figur 24. Totalfosforhalter i vattendrag i delområde 2 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Totalkväve Figur 25. Totalkvävehalter i vattendrag i delområde 2 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Färg och grumlighet Minskad vattenfärg i sjöarna I flertalet sjöar var vattnet svagt till måttligt färgat. Undantaget var Vässledasjön där vattnet var betydligt färgat. Jämfört med året innan har vattenfärgen minskat något i flertalet sjöar (Figur 26). 32

35 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 2 Abs,4 Färg 24 däremot vattenfärgat minskat betydligt jämfört med året innan.,3 Abs,5 Färg 24,2,4,3,1,2, Figur 26. Färg i sjöar i delområde 2, augusti 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Betydligt minskad grumlighet i Ralången Grumligheten var måttlig till betydlig i flertalet undersökta sjöar. Undantaget var Säbysjön där grumligheten var stark (Figur 27). FNU Grumlighet 24,1, Figur 28. Färg i vattendrag i delområde 2 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Ökad grumlighet i flera vattendrag Turbiditeten (grumligheten) i vattendragen i delområde 2 varierade från måttlig till stark (Figur 29). Den höga grumligheten nedströms Sjöalyckesjön och i Lillån (616) berodde främst på enstaka höga värden vid provtagningen i april (23 respektive 16 FNU). Vid detta tillfälle var vattenföringen hög (snösmältning) vilket troligen bidrog till den höga grumligheten FNU Grumlighet Figur 27. Grumlighet i sjöar i delområde 2, augusti 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Starkt färgat vatten i tre av vattendragen I flertalet vattendrag uppmättes liknande färg som året innan, och varierade från måttligt till starkt färgat (Figur 28). I Hamnarydssjöns utlopp och i Lillån hade Figur 29. Turbiditet (grumlighet) i vattendrag i delområde 2 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 33

36 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 2 Klorofyll och siktdjup Ökande klorofyllhalter i flera sjöar Klorofyllhalterna varierade från låga till mycket höga (Figur 3). I flertalet sjöar hade klorofyllhalten ökat jämfört med året innan medan den minskat betydligt i Hamnarydssjön, Ralången och Noen. Litet siktdjup i flera sjöar I sjöarna varierade siktdjupet från litet till måttligt stort. Lägst siktdjup uppmättes i Vässledasjön, Ralången och Säbysjön (Figur 31). Troligen var de dåliga siktdjupen i Ralången och Säbysjön en följd av den stora grumligheten. Grumligheten i Säbysjön berodde på den stora planktonbiomassan (höga klorofyllhalter). m 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1,, Siktdjup Figur 31. Siktdjup i sjöar i delområde 2, augusti 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 4 Klorofyll 24 Organiska ämnen (TOC) och syrgas Syreförhållandena i ett vatten varierar främst beroende på temperatur, produktionsförhållanden och organisk belastning, inklusive naturligt humus. Organiska ämnen (TOC) kallas även för syretärande ämnen, eftersom den mikrobiella nedbrytningsprocessen av detta kol tär på syreförrådet i vattnet. Även höga halter av ammonium kan orsaka dåliga syrgasförhållanden. Risken för syrebrist minskar dock om luftningen (d.v.s. omrörningen av vattnet) är god. Figur 3. Klorofyllhalt i sjöar i delområde 2, augusti 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Mycket höga TOC-halter i Vässledasjön Halterna av TOC i sjöarna i delområdet varierade från låga till mycket höga (Figur 32). I Hamnarydssjön, Noen, Vänstern och Sommen (36) uppmättes nästan syrefria förhållanden i bottenvattnet under medan det i Säbysjön och Sommen (34) rådde ett syrerikt tillstånd (Figur 33). Noen har haft återkommande problem med syrebrist under sommarperioden, troligen p.g.a. utsläpp från avloppsreningsverket. Att flera av de näringsrika sjöarna trots allt har så höga syrehalter beror troligen på att 34

37 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 2 det sällan uppträder någon längre skiktning eftersom de är så grunda. Detta innebär att det inte uppstår lika kraftig syretäring i bottenvattnet under sommaren trots de höga näringshalterna. Istället kan vintern vara den kritiska perioden om sjön är islagd under en lång tid. mg/l 25, 2, 15, 1, 5,, TOC Figur 32. Halter av TOC i sjöar i delområde 2, augusti 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. mg/l 12, 1, 8, 6, 4, 2,, 4 8 Årslägsta syrgas Figur 33. Årslägsta halter av syrgas i sjöar (bottenvatten) i delområde 2 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Höga halter av TOC i vattendragen Halterna organiska ämnen i vattendragen varierade från måttligt höga till mycket höga (Figur 34). Årets TOC-halter var i flertalet stationer något lägre jämfört med tidigare år. mg/l TOC Figur 34. Halter av TOC i vattendrag i delområde 2, 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Metaller Metaller förekommer naturligt i låga halter i sjöar och vattendrag. Halterna varierar med avrinningsområdets berggrund och jordart. Vattnets surhet, grumlighet och innehåll av organiska ämnen påverkar också metallhalterna. Om vattnet innehåller höga halter av metaller påverkas vattnets organismer negativt. Låga metallhalter i utloppet till Sommen Metallhalterna i Svartåns utlopp i Sommen (station 3) var under mycket låga till låga (Figur 35 och Figur 36). Aluminiumhalten avvek inte från normalvärden i ytvatten (Skoglund & Torstensson, opubl.). Aluminium, främst i form av s.k. labilt aluminium, verkar i höga koncentrationer som ett gift för vattenlevande organismer, däribland fisk. Den toxiska (giftiga) halten för fisk ligger i intervallet Under var årsmedelhalten av aluminium (totalt) 68 (Figur 37). 35

38 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 2 Troligen beror den höga årsmedelhalten av aluminium delvis på att halten organiska ämnen var hög (partiklar innehåller naturligt mer metaller än själva vattnet). Någon försurningspåverkan förekom inte i Svartån, så uppmätta halter av aluminium (6-16 ) bedöms inte kunna ge några negativa effekter på faunan vid förekommande ph-värden. Station Station 3 5, 4, 24 Al 3, 2, 1,, Zn Cu Cr Figur 35. Halter av zink, koppar och krom i station 3 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 37. Halter av aluminium i station 3 under 24-. För aluminium saknas bedömningsgrunder. Metaller i biota Vattenmossa Måttligt höga metallhalter i vattenmossa Måttligt höga arsenik- och kopparhalter uppmättes i vattenmossa utplacerad i Boån under hösten. Övriga metallhalter bedömdes som mycket låga till låga. (Figur 38-Figur 39). Station 3,9 24 mg/kg TS Station 12 2,6 15,3 1, Ni Pb Co Cd Figur 36. Halter av nickel, bly, kobolt och kadmium i station 3 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För kobolt saknas bedömningsgrunder. 5 Zn Cu Pb Ni Figur 38. Halter av zink, koppar, bly och nickel i vattenmossa i Boån (12) 1992, Den vita stapeln visar års värden. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 36

39 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 2 mg/kg TS Station 12 12, mg/kgts 12 Sommen , 1 8, 8 6 6, 4 4, 2 2,, As Cr Co Cd Hg Figur 39. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa i Boån (12) 1992, Den vita stapeln visar års värden. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Avvikelsen från jämförvärdet indikerade ingen/obetydlig förorening av samtliga metaller i Boån. Ecoscope Analys av ecoscope visade på förhöjda halter av arsenik, bly och kadmium. Övriga metaller påträffades i halter som var relativt lika normala bakgrundshalter. Fisk Analys av metaller har utförts på abborre fångad i Sommen utanför Tranås. Abborre (Perca fluviatilis) är en av våra mest tåliga fiskarter som hittills påverkats relativt lite av både övergödning och miljögifter (Carlsson & Widquist 1997). Eftersom den är relativt stationär kan varje effekt som observeras i den anses spegla området den fångats i (Förlin et. al 1991). I Figur 4-Figur 42 visas metallhalter i fisk från Sommen 1997, 2, 23 och. Resultat saknas för år 2 då halterna enbart finns i våtvikt (levrarna var för små för att kunna bestämma TS-halt). As Cd Cr Cu Co Ni Pb Figur 4. Metallhalter i fisk från Sommen (medelhalt i lever beräknad på fem abborrar) 1997, 23 och. mg/kgts Zink Sommen Figur 41. Zinkhalt i fisk från Sommen (medelhalt i lever beräknad på fem abborrar) 1997, 23 och. mg/kg TS,8,6,4,2, Kvicksilver <,1 Sommen Figur 42. Kvicksilverhalt i fisk från Sommen (medelhalt i muskel beräknad på fem abborrar) 1997, 2, 23 och. 37

40 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 2 Mycket höga kromhalter i abborre Kromhalterna i abborrlever från Sommen var mycket höga. Jämförelser med regionala halter (IVL:s databas) visade en tydlig avvikelse för halter uppmätta i abborre från Sommen. Höga kromhalter har även tidigare uppmätts i abborre fångade i Sommen. Kvicksilverhalter under EU:s gränsvärde Haltnivåerna av kvicksilver (mätt som mg/kg våtvikt) bedömdes som måttligt höga i Sommen. Samtliga undersökta abborrar innehöll kvicksilverhalter i muskel under det aktuella EU-gränsvärdet för fisk som är,5 mg/kg våtvikt. Ingen/obetydlig avvikelse av kadmium Trots att kadmiumhalterna minskat i Sommen sedan 1997 bedömdes halterna som höga under. Jämförelse med regionala kadmiumhalter i abborrlever visade dock på ingen/obetydlig avvikelse. Ökande koppar- och arsenikhalter i abborre Kopparhalterna bedömdes som låga, och ingen/obetydlig avvikelse förekom jämfört med regionala kopparhalter i abborrlever. Halterna av koppar och arsenik hade ökat i abborre från Sommen sedan 1997 (Figur 4). Bedömningsgrunder för arsenik saknas, men halterna avvek från regionala värden för abborrar inom samma åldersklass. Avvikelsen var dock liten. Måttligt hög nickelhalt Nickelhalten var måttligt hög, men avvikelsen från regionala halter var liten. Nickelhalterna tenderade att minska under perioden (Figur 4). Blyhalter under rapporteringsgränsen Gränsen mellan tydlig och stor avvikelse för blyhalt är 2,8, men då samtliga blyhalter var under rapporteringsgränsen kunde de inte bedömas. Oavsett om blyhalterna beräknas som lägsta rapporteringsvärde (,1 mg/kg TS) eller som halva värdet, avvik de inget eller obetydligt från regionala halter. Metodbyte föreslås för analys av bly och nickel för rapportering av eventuellt lägre halter. Minskande zinkhalter I Sommen bedömdes zinkhalterna som låga. Under perioden har zinkhalterna minskat något (Figur 4). Ingen eller obetydlig avvikelse förekom jämfört med regionala zinkhalter i abborrlever. Konditionsfaktor och LTI Figur 43 och Figur 44 visar konditionsfaktor och LTI. LTI (%) 1,5 1,,5, Sommen Figur 43. Levertotalviktsindex (LTI; medel för fem abborrar per station) 1997, 2, 23 och. CF 1,6 1,2,8,4, Sommen Figur 44. Konditionsfaktor (CF; medel för fem abborrar per station) 1997, 2, 23 och. Förändringar av fysiologiska variaber som t. ex. leverförstoring kan indikera att fisken varit exponerad för föroreningar av stabila organiska eller klororganiska ämnen (Balk 38

41 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde ). Detta kan mätas genom att relatera levervikten till kroppsvikten (LSI eller LTI). Leverviktens procentuella andel av den totala vikten (LTI) och konditionsfaktorn var på ungefär samma nivåer som vid tidigare undersökningar. Växtplankton Sammanfattande bedömningar av planktonundersökningen visade på ett näringsrikt tillstånd i Vässledasjön, Ralången och Säbysjön, medan Sommen och Noen bedömdes vara måttligt näringsrika. Biomassan av potentiellt toxinproducerande blågrönalger utgjorde en betydande del av biomassan endast i Säbysjön där släktena Anabaena och Aphanizomenon dominerade (Figur 45). Det uppmättes inga förhöjda halter av Gonyostomum semen i år (Figur 45). Flagellaten är annars potentiellt besvärsbildande genom att hudbesvär som klåda kan uppkomma vid bad när algen förekommer i stor mängd. Jämfört med de två senaste undersökningarna har tillståndsbedömningen utifrån de planktiska algerna inte ändrats. Biomassa mg/l Totalt Blågrönalger Trofiindex 7 Gonyostomum semen Trofiindex Vässledasjön 18 Ralången 26 Säbysjön 34 Sommen 36 Sommen 66 Noen Figur 45. De planktiska algernas totala biomassa och biomassan av blågrönalger och Gonyostomum semen i augusti samt trofiindex i de undersökta sjöarna i Svartåns avrinningsområde. 39

42 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 2 Bottenfauna Sjöars profundal och sublitoral Provtagning av utfördes i sublitoralzon i Vässledasjön (8), Ralången (18) och Säbysjön (26). Bottenfaunan provtogs även i Sommens profundalzon (Bf12 Sommen, västra bäckenet). Sublitoralzonen i Vässledasjön och Ralången bedömdes ha måttligt syrerika förhållanden i bottenvattnet. Sublitoralzonen i Säbysjön bedömdes ha syrerika förhållanden. Bedömningarna motiverades utifrån förekomsten av måttligt syrekrävande, respektive syrekrävande taxa. Utifrån sublitoralfaunans sammansättning bedömdes näringsrika förhållanden råda i Vässledasjön, Ralången och Säbysjön. Bedömningarna motiverades av en individmässigt hög andel näringskrävande taxa, höga eller mycket höga individtätheter samt låga eller mycket låga värden för BQI och höga eller mycket höga O/C-index. I profundalzonen i Sommens västra bäcken påträffades flera måttligt syrekrävande taxa. Dessutom påträffades enstaka individer av två taxa som är syrekrävande, varmed förhållandena bedömdes som måttligt syrerika i bottenvattnet. Värdet på O/Cindex var lågt och flera relativt näringsämneskänsliga taxa påträffades. I kombination med ett högt artantal motiverade detta att förhållandena bedömdes som näringsfattiga i provpunkten. Istidsrelikten Pallasea quadrispinosa förekom i proverna. Missbildade fjädermygglarver påträffades i Säbysjön, Ralången och Sommen. 26. Säbysjön Tillstånd BQI O/C-index Värde: 1, 9,9 Klass: mycket lågt högt Avvikelse: stor måttlig Bf12. Sommen, västra bäckenet Tillstånd BQI O/C-index Värde: 2,89 2,45 Klass: måttligt högt lågt Avvikelse: ingen eller liten ingen eller liten 8. Vässledasjön Tillstånd BQI O/C-index Värde: 1,91 54,63 Klass: lågt mycket högt Avvikelse: ingen eller liten mycket stor 18. Ralången Tillstånd BQI O/C-index Värde: 1,1 17,14 Klass: lågt mycket högt Avvikelse: stor stor 4

43 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 3 Delområde 3 Övre östra Svartån Delområdet omfattar Bulsjöån med bl.a. sjöarna Östra och Västra Lägern samt Sommen. Dessa sjöar är näringsfattiga men har stora naturvärden och är dessutom av stort värde för rekreations- och friluftsliv. Området domineras av skogsmark medan åkerarealen endast utgör ca fem procent. Även befolkningstätheten i området är låg. Provpunkternas namn och läge framgår av Figur 46 och Tabell 11. Figur 46. Provpunkter i delområde 3. 41

44 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 3 Tabell 11. Recipientkontrollpunkter i delområde 3 Station Läge Rinnpunkter Yd 2 Bulsjöåns inlopp i Sommen Bo 2 Svartån, Sommens utlopp Kväveöverskott i sjöarna Kväve/fosforkvoten visade att det rådde kväveöverskott i Sommen och Östra Lägern. Resultatet innebar att det inte fanns någon risk för att kvävefixerande blågröna alger skulle bilda massförekomster. Resultaten från växtplanktonundersökningen i Sommen visade inte heller i ingen blomning av blågrönalger (se sidan 44 samt Bilaga 8). 2 Totalfosfor 24 Sjöpunkter Yd 1 Bo 1 Östra Lägern Sommen, östra delen 15 Bottenfauna Bf 1 Bf 11 Östra Lägern Sommen, östra bäckenet 1 5 <5 <5 Utsläpp Den del av området som ligger inom Östergötlands län saknar stora föroreningskällor. Tranås i Jönköpings län belastar dock västra delen av Sommen genom utsläpp från reningsverket. Yd 1 Yd 2 Bo 1 Bo 2 Figur 47. Halter av totalfosfor i delområde 3 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Vattenkemiska undersökningar 6 Totalkväve 24 Alkalinitet och ph I samtliga provpunkter uppmättes nära neutrala ph-värden och alkaliniteten visade på en mycket god buffertkapacitet. 4 2 Näringsämnen Låga fosforhalter i samtliga provpunkter Totalfosforhalterna var låga och kvävehalterna måttligt höga i samtliga provpunkter under (Figur 47 och Figur 48). Halterna ammoniumkväve bedömdes som mycket låga i både sjöarna och vattendragen. Yd 1 Yd 2 Bo 1 Bo 2 Figur 48. Halter av totalkväve i delområde 3 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Färg och grumlighet Måttligt färgat vatten i vattendragen I Bulsjöån (Yd 2) och Svartån (Bo 2) var vattnet måttligt färgat medan det var svagt färgat i Sommen (Bo 1) och Östra Lägern (Yd 1; Figur 49). Den starka vattenfärgen i Svartån under 24 berodde på ett enskilt högt värde (juli 24, abs:,646). Om årsmedelvärdet beräknas utan detta värde 42

45 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 3 blir bedömningen liknande som övriga år (,46 abs/5 cm). Troligen var det förhöjda värdet en följd av de stora mängder nederbörd som föll under sommaren 24, vilket sannolikt bidrog till en större urlakning av humusämnen. Turbiditeten (grumligheten) bedömdes som obetydlig i Sommen, svag i Östra Lägern samt måttlig i vattendragen (Figur 5). Abs,1 Färg 24 Klorofyll och siktdjup Mycket stort siktdjup i Sommen I Östra Lägen uppmättes ett stort siktdjup (6,5 m) och i Sommen ett mycket stort siktdjup (8,4 m) i augusti (Figur 51). De stora siktdjupen var troligen en följd av liten grumlighet och svag färg. Även den låga planktonbiomassan (låga klorofyllhalter) bidrog troligen till detta (Figur 52). m 1 8 Siktdjup 24,8 6,6,4,2, Yd 1 Yd 2 Bo 1 Bo 2 Figur 49. Färg (absorbans) i delområde 3 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Turb (FNU) 2, Turbiditet Yd 1 Bo 1 Figur 51. Siktdjup i sjöar i delområde Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 3,5 3, 2,5 Klorofyll 24 1,5 1,,5 2, 1,5 1,,5, <1, Yd 1 Yd 2 Bo 1 Bo 2 Figur 5. Grumlighet (turbiditet) i delområde 3 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Yd 1 Bo 1 Figur 52. Klorofyllhalt i sjöar i delområde Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 43

46 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 3 Organiska ämnen Måttligt höga halter av TOC i vattendragen Halterna av TOC (organiska ämnen) var måttligt höga i vattendragen. I sjöarna var halterna av organiska ämnen något lägre och klassades som låga. mg/l 1, 8, 6, 4, 2,, Yd 1 Yd 2 TOC Bo 1 24 Bo 2 Figur 53. Halt organiska ämnen i delområde 3 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Bottenfauna Sjöars profundal och sublitoral I delområde 3 provtogs två sjöars profundal (Bf1 Östra Lägern, östra delen och Bf11 Sommen, östra bäckenet). Vid båda lokalerna var bottenfaunasamhällena relativt individfattiga. Näringsämneskänsliga taxa påträffades dock i proverna vilket visade på näringsfattiga förhållanden. Måttligt syrekrävande arter visade på måttligt syrerika förhållanden i bottenvattnet. Missbildade fjädermyggslarver påträffades i Sommen. Bf1. Östra Lägern, östra delen Tillstånd BQI O/C-index Värde: 2,89, Klass: måttligt högt mycket lågt Avvikelse: ingen eller liten ingen eller liten Bf11. Sommen, östra bäckenet Tillstånd BQI O/C-index Värde: 3, 1,95 Klass: måttligt högt lågt Avvikelse: ingen eller liten ingen eller liten Växtplankton Bo 1 Sommen, östra delen Sammanfattande bedömningar av planktonundersökningen visade på ett näringsfattigt tillstånd i Sommen. Förekomsten av arter som inte är typiska för näringsfattiga vatten i kombination med att relativt höga biomassor uppmätts tidigare ( ) har gjort att Sommen bedömts var måttligt näringsrik. Efter tre år med mycket låga biomassor (Figur 54), motiverades en ändring av tillståndsbedömningen till näringsfattigt. Bedömningen har kvarstått. Biomassa mg/l,5,4,3,2,1 Bo1 Sommen biomassa trofiindex Trofiindex Figur 54. Total växtplanktonbiomassa och trofiindex i Sommen B

47 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 4 Delområde 4 Nedre Svartån Delområdet omfattar Svartån från utloppet ur Sommen i Laxberg till inflödet i Roxen vid Svartåfors. Svartån ringlar genom en skogsbygd med mindre inslag av jordbruksmark, förbi tätorterna Boxholm och Mjölby och sedan vidare genom jordbruksdominerad slättbygd på sin väg mot Roxen. Marken i delområdet ändrar sin karaktär från granitberggrund till sedimentära bergarter, och från morän till lerjordar. Lillån är ett biflöde till Svartån som ligger öster och söder om Svartåns avrinningsområde. Lillån rinner samman med Svartån vid Ledberg någon mil före åns inflöde i Roxen. Provpunkternas namn och läge framgår av Tabell 12 och Figur 55. Figur 55. Provpunkter i delområde 4. 45

48 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 4 Tabell 12. Recipientkontrollpunkter i delområde 4 Station Läge Rinnande Bo 2 Svartån, Sommens utlopp Bo 4 Svartån vid Hulterstad bro Mö 1 Svartån Albacken (nedströms Mjölby) Mö 2 Skenaån Li 13 Svartåns utlopp i Roxen, Svartåfors Li 14 Lillån Li 17 Kapellån Metaller i biota V 2 V 3 (Mö 1) V 4 Sjöar Mö 3 Bottenfauna Bf 13 Bf 14 Nedströms Boxholm Svartån Albacken Nedströms Gudhem Hargsjön Svartån Albacken Svartån Gudhem Under tillkom två nya punkter, Hargsjön och Kapellån. Under 24 (aprildecember) analyserades prover från Kapellån på uppdrag av länsstyrelsen i Östergötland. Även dessa resultat finns med i figurerna i detta kapitel. Resultaten från Svartån vid Sommens utlopp (Bo 2) finns med i kartor och figurer i detta kapitel för att ge en mer komplett bild av resultaten, men resultaten kommenteras i kapitlet för delområde 3. Utsläpp I området finns punktkällor i form av kommunala avloppsreningsverk i Boxholm och Mjölby. Nedre Svartån fungerar också som recipient för industriella utsläpp. Svartån och dess biflöden påverkas även i hög grad av att den rinner genom områden med mycket intensivt jordbruk, där risken för ytavrinning med höga halter av närsalter är stor. Lillån påverkas förutom av jordbruk även av Malmens flygfält. Vattenkemiska undersökningar Alkalinitet och ph I samtliga vattendrag uppmättes nära neutrala ph-värden och alkaliniteten visade på en mycket god buffertkapacitet under. Tidvis mycket hög alkalinitet i Skenaån I januari, april, maj, augusti, november och december uppmättes höga ph-värden och hög alkalinitet i Skenaån (Mö 2). Vid samma tillfällen var näringshalterna, främst kväve, kraftigt förhöjda. Detta tyder på stark påverkan av avloppsvatten, stallgödsel eller konstgödsel. Vid provtagningen i augusti uppmättes även höga ph-värden i Hargsjön (Mö 3; ph 8,2). Troligen var detta en följd av de mycket höga klorofyllhalter som uppmättes vid samma tillfälle. När alger tillväxer förbrukas kolsyra, vilket höjer ph-värdet. Även syremättnaden var hög vid samma tillfälle, vilket tyder på hög algproduktion. Näringsämnen Mycket höga näringsnivåer i flera stationer Totalfosforhalterna var under måttligt höga i Svartån vid Hulterstad (Bo 4) och Albacken (Mö 1). Höga halter uppmättes i Svartåfors (Li 13) och mycket höga halter i Hargsjön (Mö 3), Skenaån (Mö 2), Lillån (Li 14) och Kapellån (Li 17; Figur 56). Anledningen till de höga näringsnivåerna i Skenaån var troligen påverkan via avrinning från omgivande jordbruksmark. Fosforhalterna i Skenaån har minskat betydligt de senaste åren, men är fortfarande högre än vad som uppmättes under 22 och 23. De höga halterna under beror delvis på de mycket förhöjda halter (22 ) som uppmättes i februari och mars. Vid dessa provtagningstillfällen var vattendraget isbelagt. Detta medförde troligen minskad omblandning med syrebrist som följd. Vid syrebrist kan fosfor som tidigare 46

49 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 4 varit bundet i bottensedimenten läcka ur. Om inte dessa resultat tas med i uträkningen av medel blir bedömningen liknande som under 23. Även under 24 var det ett enstaka extremvärde (7 i juli 24) som bidrog till det höga medelvärdet. Under uppmättes höga halter vid nästan samtliga provtillfällen under året Totalkväve Bo 2 24 Bo 4 Mö 3 Totalfosfor Mö 1 Mö 2 Li 13 Li 14 Li 17 Figur 56. Totalfosforhalter i delområde 4 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. (För Li 17 avser 24 medel april-december.) Mycket höga kvävehalter i flera stationer Höga kvävehalter uppmättes vid Hulterstad och vid Albacken. Mycket höga kvävehalter uppmättes i Hargsjön, Skenaån, Svartåfors, Lillån och Kapellån (Figur 57). Anledningen till de höga kvävehalterna i Skenaån var troligen samma som för fosfor, avrinning från omgivande jordbruksmark. I Lillån uppmättes de högsta kvävehalterna under början och slutet av året, vilket troligen var en följd av påverkan från Malmens flygfält (användning av avisningsmedel under vintersäsongen). 1 Bo 2 Bo 4 Mö 3 Mö 1 Mö 2 Li 13 Li 14 Li 17 Figur 57. Totalkvävehalter i delområde 4 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. (För Li 17 avser medel 24 april-december.) Låga ammoniumkvävehalter i vattendragen Ammoniumkvävehalterna var mycket låga till låga i samtliga rinnande vatten (Figur 58). De kraftigt förhöjda ammoniumkvävehalterna i Skenaån under 24 beror på resultaten från provtagningen i juli (1 ). Om inte detta resultat tas med i uträkningen av medel blir bedömningen liknande som under och. Troligen var det avrinning från omgivande jordbruksmark som bidrog till den förhöjda halten Ammoniumkväve Bo 2 Bo 4 Mö 3 Mö 1 Mö 2 Li 13 Li 14 Li 17 Figur 58. Årshögsta halt av ammoniumkväve i delområde 4 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt KM Lab (SNV 1969:1). 47

50 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 4 Förhöjda ammoniumkvävehalter i Hargsjön I Hargsjön uppmättes höga ammoniumkvävehalter i bottenvattnet vid provtagningen i februari. De förhöjda ammoniumkvävehalterna kan ha bidragit till de ansträngda syrgasförhållanden som uppmättes. (Vid nedbrytning av ammoniumkväve förbrukas syre.) Ammoniumkväve är även en indikator på att organiska ämnen bryts ner, med syrebrist som följd. De höga ammoniumkvävehalterna (anrikning av NH4-N) som uppmättes i Hargsjön tyder på att syresättningen varit så dålig att fosfor kunde frigöras från sedimenten. Vid samma tillfälle uppmättes även förhöja fosforhalter i bottenvattnet. Färg och grumlighet Måttligt till betydligt färgat vatten I flertalet rinnande vatten var vattnet måttligt färgat. Undantagen var Lillån och Kapellån där vattnet var betydligt färgat (Figur 59). Även i Hargsjön var vattnet måttligt färgat. Abs,2,15 Färg 24 och Kapellån (Figur 6). Troligen bidrog de stora planktonmängderna till den stora grumligheten i Hargsjön. FNU Bo 2 Bo 4 Mö 3 Turbiditet Mö 1 Mö 2 Li 13 Li Li 17 Figur 6. Grumlighet i delområde 4 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. (För Li 17 avser medel 24 april-december.) Klorofyll och siktdjup Litet siktdjup i Hargsjön I Hargsjön uppmättes liksom året innan ett litet siktdjup (1,1 m). Det låga siktdjupet var troligen en följd av att vattnet var mycket grumlat av plankton (mycket höga klorofyllhalter).,1 Organiska ämnen (TOC) och syrgas,5, Bo 2 Bo 4 Mö 3 Mö 1 Mö 2 Li 13 Li 14 Li 17 Varierande halter av TOC Halterna av TOC (organiska ämnen) varierade från låga i Skenaån (Mö 2) till måttligt höga i Svartån (Bo 4, Mö 1, Li 13), höga i Lillån och mycket höga i Kapellån och Hargsjön (Figur 61). Figur 59. Vattenfärg i delområde 4 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. (För Li 17 avser medel 24 april-december.) Grumligheten var måttlig i Svartån (Bo 4 och Mö 1), betydlig i Skenaån och vid Svartåfors samt stark i Hargsjön, Lillån 48

51 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 4 mg/l 25 TOC 24 Li 13,1 24 2,8 15,6 1,4 5,2 Bo 2 Bo 4 Mö 3 Mö 1 Mö 2 Li 13 Li 14 Li 17, Co Cd Figur 61. Halter av TOC i delområde 4 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. (För Li 17 avser medel 24 april-december.) Metaller Vattnets innehåll av metaller mäts i Svartån vid Svartåfors (Li 13). De uppmätta metallhalterna bedömdes som mycket låga till låga (Figur 62 och Figur 63). Li Zn Cu Cr Ni Pb Figur 62. Halter av zink, koppar, krom, nickel och bly i Svartån, Svartåfors 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 63. Halter av kobolt och kadmium i Svartån, Svartåfors 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För kobolt saknas bedömningsgrunder. Halterna av aluminium, järn och mangan avvek inte från normalvärden i ytvatten (Skoglund & Torstensson, opubl.; Figur 64). Bedömningsgrunder saknas för aluminium, men aluminium, främst i form av s.k. labilt aluminium, verkar i höga koncentrationer som ett gift för vattenlevande organismer, däribland fisk. Den toxiska (giftiga) halten för fisk ligger i intervallet Då aluminium endast analyseras som totalhalt är det svårt att uttala sig om eventuell giftverkan på vattenlevande organismer. Under varierade totalhalterna aluminium mellan 6 och 44. Om allt aluminium skulle finnas i löst form skulle dessa halter troligen vara giftiga för fisk. Sannolikheten för detta är låg, men dessa halter kan vara giftiga för andra, mer känsliga vattenlevande organismer. 49

52 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 4 Li mg/kg TS V Fe Mn Al Figur 64. Halter av järn, mangan och aluminium i Svartån, Svartåfors 24-. Metaller i biota Vattenmossa Måttligt höga halter av flera metaller Halterna arsenik, krom och koppar var måttligt höga i vattenmossa utplanterad nedströms Boxholm (V 2), nedströms Mjölby (V 3) och nedströms Gudhem (V 4). Måttligt höga halter uppmättes även av bly i V 4. Övriga metallhalter bedömdes som mycket låga till låga (Figur 65-Figur 7). Zn Cu Pb Ni Figur 65. Halter av zink, koppar, bly och nickel i vattenmossa nedströms Boxholm (V 2) 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. mg/kg TS V 2 12, 1, 8, 6, 4, Avvikelsen från jämförvärdet indikerade en tydlig förorening av krom i V 3 och V 4. För övriga metaller indikerade jämförvärdet ingen/liten förorening. 2,, As Cr Co Cd Hg Figur 66. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa nedströms Boxholm (V 2) 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 5

53 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 4 mg/kg TS V 3 mg/kg TS V Zn Cu Pb Ni Zn Cu Pb Ni Figur 67. Halter av zink, koppar, bly och nickel i vattenmossa nedströms Mjölby (V 3) 1994, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 69. Halter av zink, koppar, bly och nickel i vattenmossa nedströms Gudhem (V 4) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. mg/kg TS V 3 12, 1, 8, 6, 4, 2, mg/kg TS V 4 12, 1, 8, 6, 4, 2, 15, As Cr Co Cd Hg, As Cr Co Cd Hg Figur 68. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa nedströms Mjölby (V 3) 1994, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 7. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa nedströms Gudhem (V 4) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 51

54 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 4 Bottenfauna I delområde 4 utfördes det bottenfaunaprovtagning vid två provpunkter i Svartån (Bf 13 och Bf 14). Bottenfaunan bedömdes vara ej eller obetydligt påverkad av försurning vid båda lokalerna. På lokalen vid Alebäcken (Bf 13) bedömdes bottenfaunan vara ej eller obetydligt påverkad av näringsämnen/organisk belastning. Här påträffades renvattenkrävande arter och värdet på ASPT-index var måttligt högt. Det totala antalet taxa som påträffades var måttligt högt på båda lokalerna. På lokalen vid Gudhem (Bf 14) bedömdes bottenfaunan vara betydligt påverkad av näringsämnen/organisk belastning. En relativt hög andel av de påträffade arterna var föroreningståliga arter, samtidigt som riktigt renvattenkrävande arter saknas helt. Påverkan bedömdes dock inte som stark då bottenfaunasamhället dominerades av måttligt känsliga arter. Bedömningen är ett gränsfall till ej eller obetydlig påverkan. Tre ovanliga snäckarter påträffades, varför lokalen vid Gudhem bedömdes ha förhöjda naturvärden med avseende på bottenfaunan. 52

55 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5a Delområde 5a Övre Stångån Stångån rinner upp i trakterna av Vimmerby. Den sydligaste provpunkten finns i Storebro damm söder om Vimmerby. Stångån rinner därefter genom sjön Krön och vidare in i Östergötland via sjön Juttern. I Stångåns södra del domineras landskapet av skogsområden medan dalgången blir mer jordbruksdominerad i de norra delarna. Sjöarna i Stångåsystemet har stor betydelse för det rörliga friluftslivet. Provpunkternas namn och läge framgår av Tabell 13 och Figur 71. Figur 71. Provpunkter i delområde 5a i Motala ströms avrinningsområde. 53

56 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5a Tabell 13. Recipientkontrollpunkter i delområde 5a Station Läge Vattendrag MS 1 Storebro damm MS 4 Nybble MS 7 Stång MS 21 Vervelån Mycket höga kvävehalter vid Nybble I flertalet provpunkter uppmättes höga totalkvävehalter. Undantagen var Storebro damm där halterna var måttligt höga och vid Nybble där halterna var mycket höga (Figur 73). Sjöar MS 5 MS 22 MS 3 Krön Ören Bodasjön 7 6 Totalfosfor 24 Utsläpp I området finns punktkällor i form av kommunala avloppsreningsverk i Vimmerby, Södra Vi och Gullringen. Vattenkemiska undersökningar Alkalinitet och ph Under uppmättes nära neutrala phvärden och en mycket god buffertkapacitet i samtliga provpunkter. Förhöjda ph-värden uppmättes under augusti i Krön (ph 8,5), Ören (ph 7,5) och Bodasjön (ph 7,8). Troligen berodde detta på hög planktonproduktion i sjöarna. När alger tillväxer förbrukar de kolsyra. Därefter tas vätekarbonat upp samtidigt som hydroxidjoner avges vilket stegrar phvärdet ytterligare. Vid kraftig algtillväxt kan syremättnaden överstiga 1 % vilket var fallet vid de aktuella provtagningstillfällena i flera av sjöarna. Näringsämnen Mycket höga fosforhalter Krön Totalfosforhalterna bedömdes som låga vid Storebro damm (MS 1), i Bodasjön (MS 3) och i Vervelån (MS 21), måttligt höga vid Nybble (MS 4) samt höga vid Stång (MS 7) och i Ören (MS 22). I Krön (MS 5) uppmättes mycket höga fosforhalter (Figur 72) MS 1 MS 3 MS 4 MS 5 MS 7 MS 21 MS 22 Figur 72. Totalfosforhalter i delområde 5a under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder MS 1 MS 3 Totalkväve MS 4 MS 5 MS 7 MS MS 22 Figur 73. Totalkvävehalter i delområde 5a under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Höga ammoniumkvävehalter i sjöarnas bottenvatten Under uppmättes måttligt höga halter i Bodasjön samt höga halter i Krön och Ören. 54

57 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5a De förhöjda ammoniumkvävehalterna kan ha bidragit till de ansträngda syrgasförhållanden som uppmättes i sjöarna. (Vid nedbrytning av ammoniumkväve förbrukas syre.) Ammoniumkväve är även en indikator på att organiska ämnen bryts ner, med syrebrist som följd. De höga ammoniumkvävehalterna (anrikning av NH4-N) som uppmättes tyder på att syresättningen varit så dålig att fosfor kunde frigöras från sedimenten, men förhöjda fosforhalter uppmättes endast i Krön MS 3 Ammoniumkväve MS 5 MS 22 Figur 74. Årshögsta halt av ammoniumkväve i delområde 5a under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt KM Lab (SNV 1969:1). Kväveöverskott i Bodasjön Kväve/fosforkvoten visade att det rådde kväveöverskott i Bodasjön samt kväve/fosfor-balans i Krön och Ören. Kvoten tyder på att risken för att kvävefixerande blågröna alger skulle bilda massförekomster var liten. Färg och grumlighet Varierande färg i provpunkterna Vattnet var svagt färgat i Bodasjön (MS 3) samt måttligt färgat i Ören (MS 22). Betydligt färgat vatten uppmättes vid Storebro damm (MS 1), i Stångån vid Nybble (MS 4), i Krön (MS 5), Stångån vid Stång (MS 7) och Vervelån (MS 21; Figur 75). Abs,25,2,15,1,5, MS 1 MS 3 Färg MS 4 MS 5 MS 7 MS MS 22 Figur 75. Vattenfärg (absorbans) i delområde 5a under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Grumligheten bedömdes som måttlig vid Storebro damm och i Vervelån, betydlig i Bodasjön, vid Nybble och i Ören samt stark i Krön och Stångån vid Stång (Figur 76). Troligen bidrog de stora planktonmängderna till den stora grumligheten i Krön. FNU 2, 15, 1, 5,, MS 1 MS 3 Turbiditet MS 4 MS 5 MS 7 MS MS 22 Figur 76. Grumlighet (turbiditet) i delområde 5a under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 55

58 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5a Klorofyll och siktdjup Mycket litet siktdjup i Krön Siktdjupet var mycket litet i Krön, litet i Ören samt stort i Bodasjön (Figur 77). Troligen bidrog de stora planktonmängderna (extremt höga klorofyllhalter) i Krön och Ören till de dåliga siktdjupen. I Bodasjön var klorofyllhalterna måttligt höga (Figur 78). Organiska ämnen (TOC) och syrgas Måttligt höga halter av TOC i Krön Halten TOC var måttligt hög i flertalet provpunkter. Undantagen var i Krön där TOC-halten klassades som hög (Figur 79). mg/l 16, 12, TOC 24 m 4, Siktdjup 24 8, 3, 4, 2, 1,, MS 3 MS 5 MS 22 Figur 77. Siktdjup i sjöar i delområde 5a under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Klorofyll, MS 1 MS 3 MS 4 MS 5 MS 7 MS 21 MS 22 Figur 79. Halter av TOC i delområde 5a under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. I Bodasjön och Ören uppmättes nästan syrefria förhållanden i bottenvattnet i augusti. I Krön uppmättes de lägsta syrehalterna i februari (syrafattiga förhållanden; Figur 8). 8, 6, 4, 2, Årslägsta syrgas 24 MS 3 MS 5 MS 22, <,1 <,1 Figur 78. Klorofyllhalt i augusti i sjöar i delområde 5a under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. MS 3 MS 5 MS 22 Figur 8. Årslägsta syrgashalt i sjöar, delområde 5a, 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 56

59 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5a Troligen bidrog de höga TOC-halterna till de ansträngda syreförhållandena. I Ören och Bodasjön var dessutom vattnet skiktat med ett kraftigt språngskikt vilket medfört att det inte skett något utbyte mellan ytoch bottenvatten. I bottenvatten där syreförbrukande processer dominerar orsakar detta minskade syrgashalter. I Krön uppmättes de sämsta syreförhållandena under vintern när sjön var isbelagd, vilket medför begränsad syretillförsel. MS 1 2, 1,5 1,,5 Metaller, Cu Cr Ni Pb Co Cd Vattnets innehåll av metaller redovisas i Figur 81-Figur 88. De uppmätta metallhalterna klassades som mycket låga till låga under. För mangan, järn, kobolt och aluminium saknas bedömningsgrunder. Halterna av aluminium, järn och mangan avvek inte från normalvärden i ytvatten (Skoglund & Torstensson, opubl.). Figur 82. Halter av koppar, krom, nickel, bly, kobolt och kadmium i Storebro damm (MS 1) -. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För kobolt saknas bedömningsgrunder. MS 4 15 MS Mn Al Zn Fe* Mn Al Zn Fe* Figur 81. Halter av mangan, aluminium, zink och järn i Storebro damm (MS 1) -. *Järnhalten är angiven i mg/l. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För mangan, aluminium och järn saknas bedömningsgrunder. Figur 83. Halter av mangan, aluminium, zink och järn i Nybble (MS 4) -. *Järnhalten är angiven i mg/l. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För mangan, aluminium och järn saknas bedömningsgrunder. 57

60 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5a MS 4 MS 21 2, 2, 2,3 1,5 1,5 1, 1,,5,5,, Cu Cr Ni Pb Co Cd Cu Cr Ni Pb Co Cd Figur 84. Halter av koppar, krom, nickel, bly, kobolt och kadmium i Nybble (MS 4) -. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För kobolt saknas bedömningsgrunder. Figur 86. Halter av koppar, krom, nickel, bly, kobolt och kadmium i Vervelån (MS 21) -. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För kobolt saknas bedömningsgrunder. MS 21 MS Mn Al Zn Fe* Mn Al Zn Fe* Figur 85. Halter av mangan, aluminium, zink och järn i Vervelån (MS 21) -. *Järnhalten är angiven i mg/l. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För mangan, aluminium och järn saknas bedömningsgrunder. Figur 87. Halter av mangan, aluminium, zink och järn i Stångån vid Stång (MS 7) -. *Järnhalten är angiven i mg/l. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För mangan, aluminium och järn saknas bedömningsgrunder. 58

61 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5a MS 7 2, 1,5 1,,5 bedömdes ha ett måttligt näringsrikt tillstånd. Potentiellt giftproducerande blågrönalger utgjorde en betydande del av biomassan i Krön (Figur 89). Den potentiellt besvärsbildande flagellaten Gonyostomum semen påträffades i stor mängd i Ören (Figur 89). Flagellaten kan orsaka hudbesvär som klåda vid bad., Cu Cr Ni Pb Co Cd Figur 88. Halter av koppar, krom, nickel, bly, kobolt och kadmium i Stångån vid Stång (MS 7) -. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För kobolt saknas bedömningsgrunder. Bedömningsgrunder saknas för aluminium, men aluminium, främst i form av s.k. labilt aluminium, verkar i höga koncentrationer som ett gift för vattenlevande organismer, däribland fisk. Den toxiska (giftiga) halten för fisk ligger i intervallet Då aluminium endast analyseras som totalhalt är det svårt att uttala sig om eventuell giftverkan på vattenlevande organismer. Under varierade årsmedelhalterna av aluminium i delområdet mellan 71 och 16. Vid ph-värden kring 7, som är fallet i Stångån, föreligger oorganiskt aluminium som utfälld aluminiumhydroxid som inte ger någon större gifteffekt. Hög humushalt gör också att aluminiumet binds till organiska ämnen, vilket ytterligare reducerar ämnets giftighet. Uppmätta halter av aluminium bedömdes därför inte kunnat ge några negativa effekter på faunan i vattendragen Totalt Gonyostomum semen Biomassa mg/l Blågrönalger Trofiindex MS5 MS22 MS3 Krön Ören Bodasjön Trofiindex 1 Figur 89. De planktiska algernas totala biomassa och biomassan av blågrönalger och Gonyostomum semen i augusti samt trofiindex i de undersökta sjöarna i delområde 5a, Växtplankton Sammanfattande bedömningar av undersökningen visade på ett näringsrikt tillstånd i Krön medan Ören och Bodasjön 59

62 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5b Delområde 5b Nedre Stångån Stångån rinner upp i trakterna av Vimmerby. Stångån rinner därefter genom sjön Krön och vidare in i Östergötland via sjön Juttern. Stångån ringlar sedan norrut genom ett sjösystem med bland annat sjöarna Åsunden, Järnlunden, Rängen och Ärlången för att till sist mynna i Roxen vid Linköping. Kisaån är ett biflöde till Stångån som ansluter i norra delen av sjön Åsunden. I Stångåns södra del domineras landskapet av skogsområden medan dalgången blir mer jordbruksdominerad i de norra delarna. Sjöarna i Stångåsystemet har stor betydelse för det rörliga friluftslivet. Provpunkternas namn och läge framgår av Tabell 14 och Figur 9. Figur 9. Provpunkter i delområde 5b i Motala ströms avrinningsområde. 6

63 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5b Tabell 14. Recipientkontrollpunkter i delområde 5b Station Läge Rinnpunkter Ki 3 Jutterns utlopp Lå 1 Kisaåns inflöde i Kisasjön Ki 2 Kisasjöns utlopp Li 2 Järnlundens utlopp Li 3 Ärlångens utlopp Li 5 Stångån vid Nykvarn Sjöpunkter KS 2 Ki 6 Åt 6 Li 7 Metaller i biota V 5 (Ki 3) V 6 V 7 Bottenfauna Bf 15 Bf 16 Bf 17 Utsläpp Kisasjön Åsunden Ärlången S Roxen (Stångåns utlopp) Nedströms Juttern Nedströms Kisa Nedströms Linköping Åsunden, södra delen Stångån, Sundsbro Stångån, vid mynningen I området finns punktkällor i form av kommunala avloppsreningsverk i Horn, Rimforsa, Brokind och Linköping. Stångån fungerar också som recipient för flera industrier från vilka bland annat metaller tillförs. Uppströms Kisa finns ett pappersbruk med utsläpp till Kisaån. Invid Kisaån strax norr om Kisa ligger även ett större sågverk. I januari drabbades södra Sverige av stormen Gudrun. Som en följd av detta har timmer mellanlagrats i Kisasjön under och. Vattenkemiska undersökningar Alkalinitet och ph Under uppmättes nära neutrala phvärden och en mycket god buffertkapacitet i samtliga provpunkter. Förhöjda ph-värden uppmättes under augusti i Åsunden (7,9), Kisasjön (8,) och Ärlången (7,9). Troligen berodde detta på hög planktonproduktion i sjöarna. När alger tillväxer förbrukar de kolsyra. Därefter tas vätekarbonat upp samtidigt som hydroxidjoner avges vilket stegrar ph-värdet ytterligare. Vid kraftig algtillväxt kan syremättnaden överstiga 1 % vilket var fallet vid de aktuella provtagningstillfällena i flera av sjöarna. Näringsämnen Höga fosforhalter i Kisasjön och Roxen Totalfosforhalterna i sjöarna bedömdes som låga i Åsunden (Ki 6), måttligt höga i Ärlången (Åt 6) samt höga i Kisasjön (KS 2) och södra Roxen (Li 7; Figur 91). I vattendragen uppmättes låga halter i Kisaån (Lå 1), måttligt höga halter i Jutterns utlopp (Ki 3), Kisasjöns utlopp (Ki 2), Järnlundens utlopp (Li 2) och Ärlångens utlopp (Li 3) samt höga halter i Stångån vid Nykvarn (Li 5; Figur 91). En anledning till att fosforhalterna i Kisasjön under och var högre jämfört med 24 kan vara den lagring av timmer som påbörjades under. Halterna var dock endast något förhöjda jämfört med 23 (24 ) Ki 3 Ki 6 Lå 1 Totalfosfor KS 2 Ki 2 24 Li 2 Åt 6 Li 3 Li 5 Li 7 Figur 91. Totalfosforhalter i delområde 5b under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 61

64 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5b Ökningen av näringshalter i Stångån mellan Åsunden (Ki 6) och Roxen (Li 7) beror troligen delvis på ökad jordbrukspåverkan i avrinningsområdet. De höga halterna i Roxen kan även till viss del bero på att sedimenten läcker fosfor (NV rapport 5288) Li 7 Tot-N NO2+3 NH4 Måttligt höga till höga kvävehalter Kvävehalterna var måttligt höga till höga i både vattendragen och sjöarna (Figur 92). 5 Kvävehalterna i Stångån var relativt konstanta från Jutterns utlopp till Nykvarn. I Roxen har det tidigare uppmätts betydligt högre halter än i Stångån, beroende på större jordbrukspåverkan i delområdets norra delar. Under var dock halterna lägre i Roxen jämfört med Stångån. De höga halterna av nitrat- och nitritkväve i södra Roxen (Li 7) indikerar dock att jordbrukspåverkan är stark (Figur 93) Ki 3 Ki 6 Lå 1 Totalkväve KS 2 Ki 2 24 Li 2 Åt 6 Li 3 Li 5 Li 7 Figur 92. Totalkvävehalter i delområde 5b under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Figur 93. Halter av totalkväve, ammoniumkväve och nitrit/nitratkväve i södra Roxen (Li 7) under. Förhöjda ammoniumkvävehalter i Kisasjön Under uppmättes mycket låga ammoniumkvävehalter i Åsunden, låga halter i Ärlången, måttligt höga halter i södra Roxen samt mycket höga halter i Kisasjön (Figur 94). De förhöjda ammoniumkvävehalterna kan ha bidragit till de ansträngda syrgasförhållanden som uppmättes i Kisasjön. (Vid nedbrytning av ammoniumkväve förbrukas syre.) Ammoniumkväve är även en indikator på att organiska ämnen bryts ner, med syrebrist som följd. De höga ammoniumkvävehalterna (anrikning av NH4-N) som uppmättes i Kisasjön tyder på att syresättningen varit så dålig att fosfor kunde frigöras från sedimenten, och det uppmättes även förhöjda fosforhalter i bottenvattnet. 62

65 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5b 3 Ammoniumkväve 24 Abs,12 Färg 24 2,9,6 1,3, Ki 6 KS 2 Åt 6 Li 7 Ki 3 Ki 6 Lå 1 KS 2 Ki 2 Li 2 Åt 6 Li 3 Li 5 Li 7 Figur 94. Årshögsta halt av ammoniumkväve i delområde 5b under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt KM Lab (SNV 1969:1). Kväveöverskott i Åsunden Kväve/fosforkvoten visade att det rådde kväveöverskott i Åsunden, kväve/fosforbalans i Ärlången och Södra Roxen samt måttligt kväveunderskott i Kisasjön. Kvoten tyder på att det fanns viss risk i Kisasjön och en mindre risk i övriga sjöar att kvävefixerande blågröna alger skulle bilda massförekomster. Färg och grumlighet Måttligt färgat vatten i flertalet stationer Vattnet var svagt färgat i Åsunden (Ki 6) och södra Roxen (Li 7) samt måttligt färgat i övriga provpunkter i delområdet (Figur 95). Grumligheten bedömdes under som måttlig i Åsunden, Kisaån, Kisasjöns utlopp, Järnlundens utlopp och Ärlången samt betydlig i Jutterns utlopp, Kisasjön, Ärlångens utlopp och Stångån vid Nykvarn. I södra Roxen var vattnet starkt grumligt (Figur 96). De stora mängderna plankton (mycket höga klorofyllhalter) har troligen bidragit till grumligheten i Kisasjön och Roxen. Figur 95. Vattenfärg (absorbans) i delområde 5b under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. FNU 8, 6, 4, 2,, Ki 3 Ki 6 Lå 1 Turbiditet KS 2 Ki 2 24 Li 2 Åt 6 Li 3 Li 5 Li 7 Figur 96. Grumlighet (turbiditet) i delområde 5b under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Klorofyll och siktdjup Litet siktdjup i Kisasjön och Roxen I sjöarna var siktdjupet litet i Kisasjön och Södra Roxen samt måttligt i Åsunden och Ärlången (Figur 97). Troligen bidrog de stora planktonmängderna (mycket höga klorofyllhalter) i Kisasjön och Roxen till det dåliga siktdjupet. I Åsunden och Ärlången bedömdes klorofyllhalterna under som måttligt höga (Figur 98). 63

66 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5b m 6, Siktdjup 24 mg/l 12 TOC 24 4, 8 2, 4, Ki 6 KS 2 Åt 6 Li 7 Ki 3 Ki 6 Lå 1 KS 2 Ki 2 Li 2 Åt 6 Li 3 Li 5 Li 7 Figur 97. Siktdjup i sjöar i delområde 5b under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 99. Halter av TOC i delområde 5b under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 4 3 Klorofyll 24 I Kisasjön och Ärlången uppmättes nästan syrefria förhållanden i bottenvattnet i augusti. I Åsunden och södra Roxen bedömdes däremot syreförhållandena i bottenvattnet som syrerika (Figur 1). 2 1 Ki 6 KS 2 Åt 6 Li 7 Figur 98. Klorofyllhalt i augusti i sjöar i delområde 5b under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Organiska ämnen (TOC) och syrgas Måttligt höga halter av TOC Halten TOC var måttligt hög i flertalet provpunkter. Undantagen var södra Roxen (Li 7) där TOC-halten klassades som låg (Figur 99). Troligen bidrog de höga TOC-halterna till de ansträngda syreförhållandena i Kisasjön och Ärlången. I dessa sjöar var dessutom vattnet skiktat med ett kraftigt språngskikt vilket medförde att det inte skedde något utbyte mellan yt- och bottenvatten. I bottenvattnet där syreförbrukande processer dominerar orsakar detta minskade syrgashalter. I Kisasjön, där timmer har lagrats under och, har det även tidigare år uppmätts låga syrehalter under sommaren. Troligen har timmerlagringen till viss del bidragit till mer ansträngda syreförhållanden. 64

67 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5b 8, Årslägsta syrgas 24 2,5 Li , 2, 4, 1,5 2, 1,,5, Ki 6 KS 2 Åt 6 Li 7, Cu Cr Ni Pb Co Cd Figur 1. Årslägsta syrgashalt i sjöar, delområde 5b, 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Metaller Vattnets innehåll av metaller mäts i station Li 3 (Ärlångens utlopp) samt Li 5 (Stångån, Nykvarn). De uppmätta metallhalterna klassades som mycket låga till låga under (Figur 11 - Figur 14). Bedömningsgrunder saknas för järn, mangan, kobolt och aluminium. Figur 12. Halter av koppar, krom, nickel, bly, kobolt och kadmium i Ärlångens utlopp (Li 3) 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För kobolt saknas bedömningsgrunder. Li Li Fe Mn Al Zn 5 Figur 13. Halter av järn, mangan, aluminium och zink i Stångån, Nykvarn (Li 5) 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För järn, mangan och aluminium saknas bedömningsgrunder. Fe Mn Al Zn Figur 11. Halter av järn, mangan, aluminium och zink i Ärlångens utlopp (Li 3) 24-. Linjen visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För järn, mangan och aluminium saknas bedömningsgrunder. 65

68 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5b Li 5 2,5 2, 1,5 24 ge några negativa effekter på faunan i vattendragen. Metaller i biota Vattenmossa 1,,5, Cu Cr Ni Pb Co Cd Figur 14. Halter av koppar, krom, nickel, bly, kobolt och kadmium i Stångån, Nykvarn (Li 5) 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För kobolt saknas bedömningsgrunder. Under uppmättes betydligt högre aluminiumhalter i Stångån vid Nykvarn (Li 5) jämfört med tidigare. Detta beror till stor del på ett mycket förhöjt värde i december. Om inte detta värde tas med blir årsmedel betydligt lägre. Halterna av aluminium, järn och mangan avvek inte från normalvärden i ytvatten (Skoglund & Torstensson, opubl.). Bedömningsgrunder saknas för aluminium, men aluminium, främst i form av s.k. labilt aluminium, verkar i höga koncentrationer som ett gift för vattenlevande organismer, däribland fisk. Den toxiska (giftiga) halten för fisk ligger i intervallet Då aluminium endast analyseras som totalhalt är det svårt att uttala sig om eventuell giftverkan på vattenlevande organismer. Under varierade årsmedelhalterna av aluminium i delområdet mellan 19 och 89. Vid ph-värden kring 7, som är fallet i Stångån, föreligger oorganiskt aluminium som utfälld aluminiumhydroxid som inte ger någon större gifteffekt. Hög humushalt gör också att aluminiumet binds till organiska ämnen, vilket ytterligare reducerar ämnets giftighet. Uppmätta halter av aluminium bedömdes därför inte kunnat Låga till måttligt höga metallhalter Halterna av krom och koppar var måttligt höga i vattenmossa utplanterad nedströms Juttern (V 5), nedströms Kisa (V 6) och nedströms Linköping (V 7). Nedströms Linköping uppmättes även måttligt höga halter av kadmium, kobolt, nickel, bly zink. Övriga metallhalter bedömdes som låga (Figur 15-Figur 11). Avvikelsen från jämförvärdet indikerade en tydlig förorening av krom i V 7. För övriga metaller indikerade jämförvärdet ingen/liten förorening. mg/kg TS V Zn Cu Pb Ni Figur 15. Halter av zink, koppar, bly och nickel i vattenmossa nedströms Juttern (V 5) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 66

69 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5b mg/kg TS V 5 12, 1, 8, mg/kg TS V 6 12, 1, 8, 6, 4, 2, 6, 4, 2,, As Cr Co Cd Hg, As Cr Co Cd Hg Figur 16. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa nedströms Juttern (V 5) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 18. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa nedströms Kisa (V 6) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. mg/kg TS V 6 2 mg/kg TS V Zn Cu Pb Ni Zn Cu Pb Ni Figur 17. Halter av zink, koppar, bly och nickel i vattenmossa nedströms Kisa (V 6) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 19. Halter av zink, koppar, bly och nickel i vattenmossa nedströms Linköping (V 7) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 67

70 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 5b mg/kg TS V 7 12, 1, 8, 6, 4, 2,, As Cr Co Cd Hg Figur 11. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa nedströms Linköping (V 7) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För kobolt saknas bedömningsgrunder. Bottenfauna Rinnande Bottenfaunaprovtagningar utfördes vid två provpunkter i Stångån (Bf 16 och Bf 17). Bottenfaunan bedömdes som ej eller obetydligt påverkad av försurning på båda lokalerna. Lokalen vid Sundsbro (Bf 16) bedömdes ha relativt hög biologisk produktion, men måttligt höga värden på såväl totalantal taxa som ASPT-index motiverar att bottenfaunan ändå har bedömts som ej eller obetydligt påverkad av näringsämnen/organisk belastning. Lokalen vid mynningen i Roxen (Bf 17) bedömdes vara betydligt påverkad av näringsämnen/organisk belastning. Flertalet arter som påträffades är föroreningståliga, samtidigt som inga riktigt renvattenkrävande arter återfanns. Två ovanliga snäckarter påträffades vilket motiverar att bottenfaunan på lokalen bedömdes ha förhöjda naturvärden. Växtplankton Planktonundersökningarna visade på ett måttligt näringsrikt tillstånd i Åsunden. Potentiellt giftproducerande blågrönalger utgjorde en liten del av biomassan i Åsunden (Figur 111). 1 1 Totalt Gonyostomum semen Biomassa mg/l Blågrönalger Trofiindex Trofiindex Sjöars profundal och sublitoral I delområde 5 utfördes provtagning av bottenfauna i Åsundens profundalzon (Bf15 Åsunden, södra delen). Flera syrekrävande taxa påträffades vilket motiverade att syreförhållandena i bottenvattnet bedömdes som syrerika eller mycket syrerika. Förekomsten av flera taxa som oftast påträffas i näringsfattiga sjöar indikerade näringsfattiga förhållanden. Diversiteten på lokalen var hög. En tredjedel av individerna i proverna utgjordes av istidsrelikten Monoporeia affinis. Bf15. Åsunden, södra delen Tillstånd BQI O/C-index Värde: 5, 3,54 Klass: mycket högt lågt Avvikelse: ingen eller liten ingen eller liten Åsunden Figur 111. De planktiska algernas totala biomassa och biomassan av blågrönalger i augusti samt trofiindex i delområde 5b,. 68

71 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 6 Delområde 6 Finspångsån Finspångsåns avrinningsområde ligger i de nordvästra delarna av Östergötland och i angränsande del av Närke. Högt belägna bäckar rinner genom skogsmark och förenas allt eftersom för att slutligen rinna genom Finspång ut i Glan. Eftersom området domineras av skogsmark blir vattnet ganska humusrikt till sin karaktär. Det innebär att dess innehåll av organiska ämnen är stort p.g.a. läckage av humus från myrar och skogsmark. Från sjön Stora Vänstern strax norr om Motala kommer det första biflödet. Vattnet passerar sjöarna Stråken och Ommen innan det förenas med det andra biflödet, Hättorpsån, nära Tjällmo. Hättorpsån startar i den högt belägna, näringsfattiga skogssjön Höksjön som ligger en mil öster om Vätterns nordspets och rinner sedan genom skogen österut. Där biflödena flyter ihop bildas Hällestadsån. Nordligast beläget i detta åsystem rinner Emmaån från det lilla samhället Björnhammaren till Grytgöl för att senare förenas med Hällestadsån. Biflödena som samlats ihop till Hällestadsån rinner ut i sjön Bönnern, genom Finspång och till sist via sjöarna Skuten och Dovern ut i västra Glan. Provpunkternas namn och läge framgår av Tabell 15 och Figur 112. Utsläpp De stora partierna skogs- och myrmarker som vattendragen passerar på sin väg österut bidrar med humusämnen till vattnet, medan den lilla arealen jordbruksmark ger ett begränsat läckage av närsalter. Biflödet från Stora Vänstern påverkas av två reningsverk i närheten av Karlsby vid Stora Vänstern. Två avloppsreningsverk påverkar Hättorpsån. Även Emmaån och Finspångsån får ta emot utsläpp från reningsverk. Hällestadsån och Emmaån fungerar som recipienter för flera bruk där bland annat metaller tillförs. I Skuten, som delvis ligger inne i Finspångs tätort, sker utsläpp från flera industrier. Tabell 15. Recipientkontrollpunkter i delområde 6 Station Läge Rinnpunkter Mo 8 Ommens utlopp Mo 9 Hättorpsån Fi 4 Hällestadsån Hj 1 Emmaån nedströms Björnhammaren Hj 2 Emmaån nedströms Stora Emma Fi 5 Emmaån vid Hällestad Fi 7 Doverns utlopp Sjöpunkter Mo 1 Fi 6 Metaller i biota V 8 V 9 V 1 V 14 (Hj 1) V 15 F 3 Bottenfauna Bf 19 Bf 2 Bf 21 Hj 1 Hj 2 Stora Vänstern Bönnern Nedströms Borggård Nedströms Grytgöl Nedströms Finspång Emmaån nedströms Björnhammaren Nedströms Björnhammaren Nedströms Finspång (Dovern) Bönnern Skuten, södra delen Dovern, centrala delen Emmaån nedströms Björnhammaren Emmaån nedströms Stora Emma 69

72 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 6 Figur 112. Provpunkter i delområde 6. Vattenkemiska undersökningar Alkalinitet och ph I samtliga provpunkter uppmättes nära neutrala ph-värden och alkaliniteten visade på en mycket god buffertkapacitet i samtliga provpunkter under. Sammantaget tyder detta på att risken för försurning var mycket liten i delområdet. (Fi 4) och Doverns utlopp (Fi 7) uppmättes höga fosforhalter (Figur 113). I flertalet stationer var halterna liknande som föregående år med undantag för Bönnern där de minskat betydligt. Totalkvävehalterna var måttligt höga i Stora Vänstern och mycket höga i Hättorpsån. I övriga stationer var kvävehalterna höga (Figur 114). Näringsämnen Höga fosforhalter i flertalet stationer Totalfosforhalterna var låga i Stora Vänstern (Mo 1) och Emmaån (Hj 1, Hj 2) samt måttligt höga i Emmaån (Fi 5) och Bönnern (Fi 6). I Ommens utlopp (Mo 8), Hättorpsån (Mo 9), Hällestadsån 7

73 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 6 4 Totalfosfor Ammoniumkväve Mo 1 Mo 8 Mo 9 Fi 4 Hj 1 Hj 2 Fi 5 Fi 6 Fi 7 Figur 113. Totalfosforhalter i delområde 6 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Mo 1 Mo 8 Mo 9 Totalkväve Fi 4 Hj 1 Hj 2 Fi 5 Fi 6 24 Fi 7 Figur 114. Totalkvävehalter i delområde 6 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Höga ammoniumkvävehalter i Hättorpsån Ammoniumkvävehalterna var mycket låga till låga i flertalet stationer. Undantaget var Hättorpsån där halterna var måttligt höga (Figur 115). 5 Mo 1 Mo 8 Mo 9 Fi 4 Hj 1 Hj 2 Fi 5 Fi 6 Fi 7 Figur 115. Årshögsta halt av ammoniumkväve i delområde 6 under 24-. För sjöar anges halt i bottenvattnet. Linjerna visar klassindelning enligt KM Lab (SNV 1969:1). Kväveöverskott i Stora Vänstern Kväve/fosfor-kvoten visade att det rådde kväveöverskott i Stora Vänstern och kvävefosforbalans i Bönnern. Resultaten tyder på att det inte fanns någon större risk för att kvävefixerande blågrönalger skulle bilda massförekomster i Stora Vänstern, medan det i Bönnern fanns viss risk för blomning av kvävefixerande blågrönalger som kan bilda gifter. Färg och grumlighet Starkt färgat vatten i flertalet provpunkter I flertalet provpunkter var vattnet starkt färgat (Figur 116). Undantagen var Stora Vänstern (måttligt färgat vatten) och Ommens utlopp samt Doverns utlopp (svagt färgat vatten). Troligen var den starka färgen en följd av att vattnet passerar stora partier med skogs- och myrmarker som bidrar med humusämnen. Fortsatt ökad grumlighet i Bönnern Grumligheten var måttlig i Stora Vänstern (Mo 1), Emmaån (Hj 2) och Hällestadsån (Fi 4). I Ommens utlopp (Mo 8), Emmaån (Fi 5), Bönnern (Fi 6) och Doverns utlopp (Fi 7) var grumligheten be- 71

74 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 6 tydlig samt i Hättorpsån (Mo 9) och Emmaån (Hj 1) stark (Figur 117). I Bönnern har grumligheten ökat under senare år, trots att planktonmängden minskat (minskad klorofyllhalt). Abs,3,25,2,15,1,5, Färg 24 i Stora Vänstern (Mo 1) var måttligt stort (Figur 119). Troligen bidrog den större grumligheten och de högre klorofyllhalterna till det sämre siktdjupet i Bönnern Klorofyll 24 Mo 1 Mo 8 Mo 9 Fi 4 Hj 1 Hj 2 Fi 5 Fi 6 Fi 7 Figur 116. Vattenfärg i delområde 6 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. FNU Grumlighet Mo 1 Mo 8 Mo 9 Hj 1 Hj 2 Fi 4 Fi 5 Fi 6 Fi 7 Mo 1 Fi 6 Figur 118. Halter av klorofyll a i delområde 6 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. m 4, 3, Siktdjup 24 2, 1,, Mo 1 Fi 6 Figur 117. Grumlighet i delområde 6 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 119. Siktdjup i sjöar i delområde Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Klorofyll och siktdjup Litet siktdjup i Bönnern Klorofyllhalterna var måttligt höga i Stora Vänstern och Bönnern under (Figur 118). I Bönnern (Fi 6) uppmättes ett litet siktdjup i augusti medan siktdjupet Organiska ämnen (TOC) och syrgas Höga halter av TOC i vattendragen Halterna av TOC i vattendragen i delområdet bedömdes som höga till mycket höga under. Även i Bönnern uppmättes höga halter, medan halten organiska äm- 72

75 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 6 nen bedömdes som måttligt hög i Stora Vänstern (Figur 12). I Stora Vänstern bedömdes syreförhållandet som svagt och i Bönnern som syrefattigt under (Figur 121). Troligen bidrog de höga halterna av organiska ämnen till de ansträngda syreförhållandena. mg/l 2, TOC 24 Metaller I Doverns utlopp (Fi 7) uppmättes mycket låga till låga halter av flertalet metaller (Figur 122 och Figur 123). Undantaget var kopparhalterna som bedömdes som måttligt höga. Dessa halter är dock normala för vattendrag i södra Sverige. Halterna av krom hade minskat betydligt jämfört med året innan, och var under på samma nivåer som , 6, Metaller 24 1, 5, 5, 4, 3,, 2, Mo 1 Mo 8 Mo 9 Fi 4 Hj 1 Hj 2 Fi 5 Fi 6 Fi 7 1, Figur 12. Halter av TOC i delområde 6 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder., Zn Cu Ni mg/l 5, Syrgas 24 Figur 122. Halter av zink, koppar och nickel i Doverns utlopp 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 4, 3, 2,5 Metaller 24 2, 2, 1,, <,1 1,5 Mo 1 Fi 6 1, Figur 121. Årslägsta syrehalter i sjöar, delområde 6 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder.,5, Cr Pb Co Cd Figur 123. Halter av krom, bly, kobolt och kadmium i Doverns utlopp 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 73

76 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 6 Halterna av aluminium, järn och mangan avvek inte från normalvärden i ytvatten (Skoglund & Torstensson, opubl.). Bedömningsgrunder saknas för aluminium, men aluminium, främst i form av s.k. labilt aluminium, verkar i höga koncentrationer som ett gift för vattenlevande organismer, däribland fisk. Den toxiska (giftiga) halten för fisk ligger i intervallet Då aluminium endast analyseras som totalhalt är det svårt att uttala sig om eventuell giftverkan på vattenlevande organismer. Under varierade totalhalterna aluminium mellan 56 och 73, med ett medelvärde på 2 (Figur 124). Måttligt höga kvicksilverhalter Halterna av kvicksilver, krom, koppar och kobolt var måttligt höga i vattenmossa utplanterad nedströms Borggård (V 8), nedströms Grytgöl (V 9) och nedströms Finspång (V 1). I V 9 och V1 uppmättes även måttligt höga blyhalter. Nedströms Björnhammaren (V 15) uppmättes måttligt höga krom-, koppar-, kobolt- och blyhalter. Övriga metallhalter bedömdes som mycket låga till låga (Figur 125-Figur 134). mg/kg TS Hj 1 (V 14) Om allt aluminium skulle finnas i löst form skulle dessa halter vara giftiga för fisk. Sannolikheten för detta är dock låg, men dessa halter kan vara giftiga för andra, mer känsliga vattenlevande organismer. 5 Zn Cu Pb Ni 8 Metaller 24 Figur 125. Halter av zink, koppar, bly och nickel i vattenmossa i Emmaån (Hj 1) 1991, , 2-. Vita staplar visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 6 4 mg/kg TS 8, Hj 1 (V 14) , 4, Fe Mn Al Figur 124. Halter av järn, mangan och aluminium i Doverns utlopp 24-. Metaller i biota 2,, As Cr Co Cd Hg Vattenmossa Figur 126. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa i Emmaån (Hj 1) 1991, , 2-. Vita staplar visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 74

77 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 6 mg/kg TS V mg/kg TS V Zn Cu Pb Ni Zn Cu Pb Ni Figur 127. Halter av zink, koppar, bly och nickel i vattenmossa nedströms Björnhammaren (V 15) 1991, , 2-. Vita staplar visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 129. Halter av zink, koppar, bly och nickel i vattenmossa nedströms Borggård (V 8) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. mg/kg TS V , 6, mg/kg TS V 8 12, 1, 46 8, 4, 2,, As Cr Co Cd Hg Figur 128. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa nedströms Björnhammaren (V 15) 1991, , 2-. Vita staplar visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 6, 4, 2,, As Cr Co Cd Hg Figur 13. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa nedströms Borggård (V 8) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 75

78 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 6 mg/kg TS V 9 2 mg/kg TS V Zn Cu Pb Ni Figur 131. Halter av zink, koppar, bly och nickel i vattenmossa nedströms Grytgöl (V 9) 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. mg/kg TS V 9 12, 1, 8, 6, 4, 2,, 73 As Cr Co Cd Hg Figur 132. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa nedströms Grytgöl (V 9) 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Zn Cu Pb Ni Figur 133. Halter av zink, koppar, bly och nickel i vattenmossa nedströms Finspång (V 1) 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. mg/kg TS V 1 12, 1, 8, 6, 4, 2,, 22 As Cr Co Cd Hg Figur 134. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa nedströms Finspång (V 1) 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Avvikelsen från jämförvärdet indikerade en tydlig förorening av koppar i V 1. För övriga stationer och metaller visade jämförvärdet på ingen/obetydlig förorening. Fisk Analys av metaller har utförts på abborre fångad i Dovern. Abborre (Perca fluviati- 76

79 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 6 lis) är en av våra mest tåliga fiskarter som hittills påverkats relativt lite av både övergödning och miljögifter (Carlsson & Widquist 1997). Eftersom den är relativt stationär kan varje effekt som observeras i den anses spegla området den fångats i (Förlin et. al 1991). I Figur 135-Figur 137 visas metallhalter i fisk från Dovern 1997, 23 och. Resultat saknas för år 2 då halterna enbart finns i våtvikt (levrarna var för små för att kunna bestämma TS-halt). Mycket höga kromhalter i abborre Liksom vid tidigare undersökningar var kromhalterna i abborre från Dovern mycket höga. Jämfört med regionala värden (IVL:s databas) visade uppmätta halter en tydlig avvikelse från dessa regionala halter. Ingen/obetydlig avvikelse av kadmium Kadmiumhalterna i abborre från Dovern har minskat sedan 1997 och bedömdes som höga. Jämförelse med regionala kadmiumhalter i abborrlever visade dock på ingen eller obetydlig avvikelse. Ökande kopparhalter i abborre Kopparhalterna hade ökat i Dovern sedan 1997, och bedömdes som låga. Ingen eller obetydlig avvikelse förekom jämfört med regionala värden. mg/kgts Dovern As Cd Cr Cu Co Ni Pb Figur 135. Metallhalter i fisk från Dovern (medelhalt i lever beräknad på fem abborrar) 1997, 23 och. mg/kgts Zink Dovern Figur 136. Zinkhalt i fisk från Dovern (medelhalt i lever beräknad på fem abborrar) 1997, 23 och. mg/kg TS 1,2 1,,8,6,4,2, Kvicksilver <,1 Dovern Figur 137. Kvicksilverhalt i fisk från Dovern (medelhalt i lever beräknad på fem abborrar) 1997, 23 och. Minskande arsenik- och nickelhalter Bedömningsgrunder för arsenik saknas. Ingen eller obetydlig avvikelse förekom jämfört med regionala arsenikhalter i abborrlever. Halterna av arsenik och nickel har minskat sedan periodens början i Dovern. Nickelhalten bedömdes som måttligt hög, men avvikelsen från regionala halter var liten. Blyhalter under rapporteringsgränsen Gränsen mellan tydlig och stor avvikelse för blyhalten är 2,8, men då samtliga blyhalter i fisk från Dovern var under rapporteringsgränsen kunde de inte bedömas. Oavsett om blyhalterna beräknas som lägsta rapporteringsvärde (,1 mg/kg TS) eller 77

80 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 6 som halva värdet, avvik de inget eller obetydligt från regionala halter (IVL:s databas). Metodbyte föreslås för analys av bly och nickel för rapportering av eventuellt lägre halter. CF 1,6 1, Minskande zinkhalter Zinkhalterna bedömdes som låga. Under perioden med mätning tenderade zinkhalterna att minska i Dovern. Ingen eller obetydlig avvikelse förekom jämfört med regionala zinkhalter i abborrlever.,8,4, Dovern Kvicksilverhalter under EU:s gränsvärde Haltnivåerna av kvicksilver (mätt som mg/kg våtvikt) bedömdes som måttligt höga i Dovern. Samtliga undersökta abborrar innehöll kvicksilverhalter i muskel under det aktuella EU-gränsvärdet för fisk som är,5 mg/kg våtvikt. Konditionsfaktor och LTI Förändringar av fysiologiska variaber som t. ex. leverförstoring kan indikera att fisken varit exponerad för föroreningar av stabila organiska eller klororganiska ämnen (Balk 1992). Detta kan mätas genom att relatera levervikten till kroppsvikten (LSI eller LTI). Figur 138 och Figur 139 visar konditionsfaktor och LTI. LTI (%) 1,5 1,,5, Dovern Figur 138. Levertotalviktsindex (LTI; medel för fem abborrar per station) 1997, 2, 23 och. Figur 139. Konditionsfaktor (CF; medel för fem abborrar per station) 1997, 2, 23 och. Leverviktens procentuella andel av den totala vikten (LTI) har ökat betydligt sedan undersökningarnas start. Konditionsfaktorn visade en ökande tendens i Dovern. Detta kan innebära att fisken blivit rundare i förhållande till längden jämfört med tidigare. Hämning av tillväxten kan orsakas av hormonell obalans och en störd kolhydratmetabolism till följd av exponering för klorerade, organiska ämnen eller tungmetaller som kadmium och bly (NV Rapport 3166). Sammantaget kan resultaten eventuellt tyda på förbättrade miljöförhållanden i Dovern. Bottenfauna Rinnande I delområde 6 har två lokaler i Emmaån provtagits för bottenfauna (Hj 1 och Hj 2). Båda lokalerna bedömdes vara betydligt påverkade av försurning. Vid årets undersökning saknades försurningskänsliga sländarter helt och de försurningskänsliga grupperna förekom i låga numerär. Värdet på det totala antalet taxa liksom på surhetsindex hade minskat jämfört med föregående undersökning. Bottenfaunan bedömdes vara ej eller obetydligt påverkad av näringsämnen/organisk belastning vid båda lokalerna. Bedömningarna motiveras av 78

81 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 6 förekomsten av renvattenkrävande arter samt måttligt höga värden på ASPT-index. Sjöars profundal och sublitoral Två sjöars sublitoralzoner provtogs för bottenfaunaundersökning i delområde 6 (Bf19 Bönnern, centrala delen och Bf2 Skuten, södra delen). Dessutom provtogs Doverns profundalzon (Bf21 Dovern, centrala delen). Bönnern och Skuten bedömdes ha måttligt syrerika förhållanden i bottenvattnet. Bedömningen motiverades utifrån förekomsten av måttligt syrekrävande taxa. I Bönnern förekom dessutom ett syrekrävande taxon i låga antal. Skutens bottenfauna utgjordes huvudsakligen av djur som tål låga syrgashalter men måttligt känsliga arter förekom också. I Bönnern och Skuten dominerades bottenfaunan av taxa som vanligtvis påträffas i näringsrika miljöer, vilket tillsammans med ett mycket högt O/C-index och ett mycket lågt BQI motiverade bedömningen näringsrika förhållanden. Bottenfaunan i Skuten bedömdes dessutom vara betydligt påverkad av annan förorening, förmodligen från tätorten Finspång i kombination med förorenade sediment. Bottenfaunasamhället i Doverns profundalzon utgjordes av endast två taxa som båda tål låga syrgashalter. Detta indikerade syrefattiga förhållanden i bottenvattnet. På grund av den ansträngda syresituationen innehöll bottenfaunan få användbara indikatortaxa för bedömning av näringstillstånd, men den fåborstmaskart som påträffades indikerade näringsrika förhållanden. Även i Dovern bedömdes bottenfaunan som betydligt påverkad av annan förorening, förmodligen från tätorten Finspång i kombination med förorenade sediment. Bf2. Skuten, södra delen Tillstånd BQI O/C-index Värde:, 16,3 Klass: mycket lågt mycket högt Avvikelse: mycket stor stor Bf21. Dovern, centrala delen Tillstånd BQI O/C-index Värde:, 5,56 Klass: mycket lågt måttligt högt Avvikelse: mycket stor ingen eller liten Bf19. Bönnern, centrala delen Tillstånd BQI O/C-index Värde: 1, 13,45 Klass: mycket lågt mycket högt Avvikelse: stor tydlig 79

82 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 7 Delområde 7 Ysundaån Från de sydöstra delarna av Närke rinner detta åsystem mot sydost för att via Ysundaviken mynna i Glan. Omgivningarna påminner mycket om Finspångsåsystemets, med stark dominans av skog med inslag av myrar vilket resulterar i ett humusrikt vatten. Provtagningen inleds i Haddeboån vid nedre Haddebo och fortsätter i Hjortkvarnsån nedströms Hjortkvarn. Ån rinner in i Östergötland genom sjön Avern och sedan mot sydost och Igelfors bruk. Efter att ha passerat ett antal långsträckta skogssjöar når vattendraget sjön Åmlången öster om Finspång och därefter Ysundaviken och utloppet till Glan. Ett litet biflöde som också rinner ut i Glan via Ysundaviken kommer från skogssjön Näfssjön, ett stycke öster om Åmlången. Provpunkternas namn och läge framgår av Tabell 16 och Figur 14. Tabell 16. Recipientkontrollpunkter i delområde 7 Station Läge Rinnpunkter Hj 3 Haddeboån, nedre Haddebo Hj 5 Hjortkvarnsån Aversby-Gamby Fi 1 Igelforsån Fi 9 Åmlångens utlopp Sjöpunkter Hj 6 Fi 11 Bottenfauna Hj 3 Hj 5 Hj 6 Avern Näfssjön Haddeboån, nedre Haddebo Hjortkvarnsån Aversby-Gamby Avern Figur 14. Provpunkter i delområde 7. 8

83 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 7 Utsläpp Åsystemet får ta emot utsläpp från några avloppsreningsverk belägna i bland annat Finspång. Åsystemet belastas även av metallutsläpp från Igelfors bruk. i Hjortkvarnsån, Avern, Igelforsån och Åmlångens utlopp (Figur 142). 1 Totalkväve 24 8 Vattenkemiska undersökningar 6 Alkalinitet och ph I flertalet provpunkter uppmättes nära neutrala ph-värden och alkaliniteten visade på en mycket god buffertkapacitet. I Haddeboån var dock vattnet svagt surt medan buffertkapaciteten var god. 4 2 Hj 3 Hj 5 Hj 6 Fi 1 Fi 11 Fi 9 Näringsämnen Låga till måttligt höga fosforhalter Totalfosforhalterna under bedömdes som låga i Haddeboån (Hj 3) och Näfssjön (Fi 11) samt måttligt höga i Hjortkvarnsån (Hj 5), Avern (Hj 6), Igelforsån (Fi 1) och Åmlångens utlopp (Fi 9; Figur 141). Figur 142. Totalkvävehalter i delområde 7 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Halterna ammoniumkväve var mycket låga till låga i flertalet provpunkter (Figur 143). 15 Ammoniumkväve Totalfosfor <5 Hj 3 Hj 5 Hj 6 Fi 1 Fi 11 Fi 9 Hj 3 Hj 5 Hj 6 Fi 1 Fi 11 Fi 9 Figur 141. Totalfosforhalter i delområde 7 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Höga kvävehalter i flertalet stationer Kvävehalterna bedömdes som måttligt höga i Haddeboån och Näfssjön samt höga Figur 143. Årshögsta halt av ammoniumkväve i delområde 7 under 24-. För sjöar anges halt i bottenvattnet. Linjerna visar klassindelning enligt KM Lab (SNV 1969:1). I Averns bottenvatten uppmättes höga ammonimkvävehalter. De förhöjda ammoniumkvävehalterna kan ha bidragit till de ansträngda syrgasförhållanden som uppmättes. (Vid nedbrytning av ammoniumkväve förbrukas syre.) De höga ammoni- 81

84 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 7 umkvävehalterna (anrikning av NH4-N) tyder på att syresättningen varit så dålig att fosfor kunde frigöras från sedimenten, men inga förhöjda fosforhalter uppmättes i bottenvattnet. Kväveöverskott i Näfssjön Kväve/fosforkvoten visade att det rådde kväveöverskott i Avern och Näfssjön. Kvoten tyder på att det inte fanns någon risk för att kvävefixerande blågröna alger skulle bilda massförekomster. Färg och grumlighet Generellt minskande vattenfärg Vattnet var svagt färgat i Näfssjön, måttligt färgatt i Avern och Åmlångens utlopp samt starkt färgat i Haddeboån, Hjortkvarnsån och Igelforsån (Figur 144). Jämfört med året innan har färgen minskat i flertalet stationer. att mängden plankton ökat jämfört med föregående år (Figur 146). FNU 1, 8, 6, 4, 2,, Hj 3 Hj 5 Grumlighet Hj 6 Fi 1 Fi Fi 9 Figur 145. Grumlighet i delområde 7 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Klorofyll och siktdjup Abs,35,3,25,2,15,1,5, Hj 3 Hj 5 Färg Hj 6 Fi 1 Fi Fi 9 Litet siktdjup i Avern Klorofyllhalten var måttligt hög i Näfssjön och mycket hög i Avern under (Figur 146). I Avern uppmättes ett litet siktdjup medan siktdjupet i Näfssjön var måttligt (Figur 147). Averns låga siktdjup var troligen en följd av hög grumlighet, vattenfärg och halt organiska ämnen Klorofyll 24 Figur 144. Vattenfärg i delområde 7 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Ökad grumlighet i Avern Turbiditeten (grumligheten) bedömdes som måttlig i Haddeboån, Igelforsån och Näfssjön, betydlig i Hjortkvarnsån och Åmlångens utlopp samt stark i Avern (Figur 145). Under uppmättes åter stor grumlighet i Avern. Den ökade grumligheten i Avern berodde troligen delvis på Hj 6 Fi 11 Figur 146. Klorofyllhalt i sjöar i delområde 7 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 82

85 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 7 m 5, 4, Siktdjup 24 under (Figur 149). Sannolikt var syrebristen delvis en följd av de höga halterna av organiska ämnen samt ammoniumkväve. 3, 2, mg/l 7, 6, Årslägsta syrgas 24 1, 5,, Hj 6 Fi 11 Figur 147. Siktdjup i sjöar i delområde 7 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 4, 3, 2, 1,, Organiska ämnen (TOC) och syrgas Mycket hög halt TOC i flera stationer Halten TOC var låg i Näfssjön, hög i Haddeboån och Igelforsån samt mycket hög i Hjortkvarnsån, Avern och Åmlångens utlopp (Figur 148). Hj 6 Fi 11 Figur 149. Årslägsta halt av syrgas i sjöar i delområde 7 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Metaller mg/l 24 2 TOC 24 I Åmlångens utlopp (Fi 9) uppmättes mycket låga eller låga metallhalter (Figur 15 och Figur 151) Hj 3 Hj 5 Hj 6 Fi 1 Fi 11 Fi 9 Figur 148. Halt av organiska ämnen (TOC) i delområde 7 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. I både Avern och Näfssjön uppmättes nästan syrefria förhållanden i bottenvattnet Metaller Zn Cu Ni 24 Figur 15. Halter av zink, koppar och nickel i Åmlångens utlopp 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 83

86 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 7 1,2 1, Metaller 24 6 Metaller 24,8 4,6,4 2,2, Cr Pb Co Cd Fe Mn Al Figur 151. Halter av krom, bly, kobolt och kadmium i Åmlångens utlopp 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 152. Halter av järn, mangan och aluminium i Åmlångens utlopp 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Under uppmättes en förhöjd halt av krom. Den största anledningen till detta var resultatet från provtagningen i april, då betydligt förhöjda kromhalter uppmättes (utan detta resultat blir årsmedel betydligt lägre). Halterna av aluminium, järn och mangan avvek inte från normalvärden i ytvatten (Skoglund & Torstensson, opubl.; Figur 152) Bedömningsgrunder saknas för aluminium, men aluminium, främst i form av s.k. labilt aluminium, verkar i höga koncentrationer som ett gift för vattenlevande organismer, däribland fisk. Den toxiska (giftiga) halten för fisk ligger i intervallet Då aluminium endast analyseras som totalhalt är det svårt att uttala sig om eventuell giftverkan på vattenlevande organismer. Under varierade halterna av aluminium mellan 4 och 24. Sannolikheten för att allt ska föreligga i löst form är liten, så dessa halter bör inte ha någon giftverkan på fisk, men kan vara giftiga för andra, mer känsliga vattenlevande organismer. Bottenfauna Rinnande Bottenfaunaprovtagningar utfördes vid två provpunkter i delområde 7 (Hj 3 Haddeboån och Hj 5 Hjortkvarnsån). Båda lokalerna bedömdes vara ej eller obetydligt påverkade av såväl försurning som av näringsämnen/organisk belastning. Värdet på surhetsindex var högt vid båda lokalerna och försurningskänsliga grupper påträffades. Värdet på ASPT-index var måttligt högt och renvattenkrävande arter förekom vid båda lokalerna. Sjöars profundal och sublitoral I delområde 7 provtogs profundalzonen i Avern (Hj6 Avern). Förekomst av några måttligt syrekrävande taxa indikerade måttligt syrerika förhållanden i bottenvattnet. Värdet på BQI var mycket lågt och O/C-index var mycket högt vilket motiverar bedömningen näringsrika förhållanden. Hj6. Avern Tillstånd BQI O/C-index Värde: 1, 14,6 Klass: mycket lågt mycket högt Avvikelse: stor tydlig 84

87 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 8 Delområde 8 Motala Ström, huvudfåran Vättern har sitt utlopp i Motala ström vid Motala. Där finns en provpunkt som ingår i Vätterns vattenvårdsförbunds (VVF) miljöövervakning, Mo 2. Strömmen fortsätter sedan österut över den bördiga östgötaslätten vilket medför tillskott av närsalter till vattensystemen. Via Boren och Roxen fortsätter vattnet vidare på sin färd mot Bråviken. Avrinningsområdet mellan Motala och Roxen är relativt litet och domineras av jordbruksmark i den södra delen, medan den norra till största delen består av skogsmark. Roxen har en mycket central funktion i Motala Ströms avrinningsområde eftersom den fungerar som en knutpunkt och tar emot vatten från tre stora vattendrag; Motala ströms huvudfåra, Svartån samt Stångån. Sjön är förhållandevis grund men har en relativt stor yta. Roxen har uppvisat problem med kraftiga algblomningar, vilka är ett tecken på höga näringshalter. Roxen har på senare år alltmer uppmärksammats som en mycket fin fågellokal främst vid Svartåmynningen samt vid naturreservatet Kungsbro där Motala ström rinner in i Roxen. Från Roxens östra spets rinner Motala ström vidare mot sjön Glan. Alldeles efter Glans utlopp ligger råvattenintaget till Norrköpings vattenverk. Där finns även en provpunkt som ingår i den nationella miljöövervakningen, Gb 6. Resultat från miljöövervakningen i Motala (Mo 2) och i Glans utlopp (Gb 6) finns med i kartor och figurer i detta kapitel för att ge en mer komplett bild av resultaten, men resultaten kommenteras inte närmare. Även resultaten från Motalaviken (Mo 1) finns redovisade i detta kapitels figurer, men redovisas skriftligt i kapitlet för delområde 1. Provpunkternas namn och läge framgår av Tabell 17 och Figur 153. Under tillkom två nya punkter, Sviestadån och Boren. Under 24 (april-december) analyserades prover från Sviestadån på uppdrag av länsstyrelsen i Östergötland. Även dessa resultat finns med i figurerna i detta kapitel. Tabell 17. Recipientkontrollpunkter i delområde 8 Station Läge Rinnpunkter Mo 2 Motala (Vätternvårdsförbundet) Mo 4 Borensberg Li 16 Sviestadån Li 12 Kungsbro, inlopp i Roxen Li 11 Roxens utlopp Gb 2 Nedströms Skärblacka Gb 6 Glans utlopp (SLU) Sjöpunkter Mo 1 Mo 3 Li 15 Gb 3 Åt 7 Metaller i biota V 1 F 2 F 4 Vättern, Motalaviken Boren Roxen Glan S Teden, Björsäter Nedströms Motala Roxen Södra Glan Bottenfauna Bf 2 Boren, Borenshult Bf 3 Boren, V Strandbaden Bf 4 Roxen, mellan Rödudden och Ekängen Bf 5 Roxen, centrala delen Bf 6 Glan Utsläpp I Motala sker flera industriella utsläpp till Motala ström. Till sjön Boren har Motalas största reningsverk sina utsläpp. Roxen får ta emot utsläpp från reningsverk samt metallhaltiga utsläpp från industrier. Det renade avloppsvattnet från Skärblacka bruk och tätort leds ut i Motala ströms mynning i Glan. Södra Teden tar emot utsläpp från Björsäters reningsverk. 85

88 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 8 Figur 153. Provpunkter i delområde 8. Vattenkemiska undersökningar Alkalinitet och ph I samtliga sjöar och vattendrag uppmättes nära neutrala ph-värden och alkaliniteten visade på en mycket god buffertkapacitet under. Vid provtagningen i augusti uppmättes mycket höga ph-värden i Södra Teden. Troligen var detta en följd av de extremt höga klorofyllhalter som uppmättes vid samma tillfällen. När alger tillväxer förbrukas kolsyra, vilket höjer ph-värdet. Även syremättnaden var hög vid samma tillfällen, vilket tyder på hög algproduktion. Näringsämnen Extremt höga fosforhalter i Södra Teden Totalfosforhalterna var låga i Boren (Bo 3), Borens utlopp (Mo 4) och Roxens inlopp (Kungsbro, Li 12), höga i Roxens utlopp (Li 11), nedströms Skärblacka (Gb 2) och i Glan (Gb 3) samt mycket höga i Sviestadån (Li 16) och Roxen (Li 15). Extremt höga fosforhalter uppmättes i Södra Teden (Åt 7; Figur 154). 86

89 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde Totalfosfor Totalkväve Mo 1 Mo 2 Mo 3 Mo 4 Li 16 Li 12 Li 15 Li 11 Gb 2 Gb 3 Gb 6 Åt 7 Mo 1 Mo 2 Mo 3 Mo 4 Li 16 Li 12 Li 15 Li 11 Gb 2 Gb 3 Gb 6 Åt 7 Figur 154. Totalfosforhalter i delområde 8 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 155. Totalkvävehalter i delområde 8 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. De höga fosforhalterna i Roxen kan till viss del bero på att sedimenten läcker fosfor (Naturvårdsverket 23). Vid syrebrist kan fosfor som tidigare varit bundet läcka ur. Under (liksom under 24 och ) var dock syreförhållandena i bottenvattnet goda vilket bör ha medfört att fosforläckaget var begränsat. De höga fosforvärdena i Södra Teden är troligen en följd av utsläpp från reningsverket i Björsäter, men kan även bero på att fosfor läckt från bottensedimenten. I Södra Teden mäts syrgas enbart i ytvattnet, varför det är svårt att uttala sig om syreförhållandena i bottenvattnet. De höga näringsnivåerna bidrar dock troligen till att stor mängd organiska ämnen produceras, material som så småningom hamnar på botten och ska brytas ner. Mycket höga kvävehalter i Södra Teden Kvävehalterna var måttligt höga i Boren, höga i Borensberg, Roxen (inlopp, mitt, utlopp), nedströms Skärblacka och Glan. I Sviestadån och Södra Teden uppmättes mycket höga kvävehalter (Figur 155). Ammoniumkvävehalterna var mycket låga till låga i flertalet provpunkter under (Figur 156). Undantaget var i Glans ytvattenvatten där måttligt höga halter uppmättes vid provtagningen i juni Am monium kväve Mo 1 Mo 2 Mo 3 Mo 4 Li 16 Li 12 Li 15 Li 11 Gb 2 Gb 3 Gb 6 24 Åt 7 Figur 156. Årshögsta halt av ammoniumkväve i delområde 8 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt KM Lab (SNV 1969:1). Kväveunderskott i Södra Teden Kväve/fosforkvoten visade på kväveöverskott i Boren och Glan, kväve-fosforbalans i Roxen samt ett måttligt kväveunderskott i Södra Teden. Resultatet innebar att det fanns liten risk att kvävefixerande blågröna 87

90 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 8 alger skulle bilda massförekomster i Boren och Glan, medan risken var något större i Roxen. I Södra Teden var det sannolikt att kvävefixerande cyanobakterier (blågrönalger) skulle kunna bilda massförekomster. Vissa arter av blågrönalger kan producera gift och göra vattnet otjänligt för bad. Undersökningen av växtplankton i Roxen och Glan visar också att risken för algblomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger var mycket stor. Färg och grumlighet Ökande färg längre ner i delområdet I delområdet syns ökande färg ju närmare utloppet i Bråviken provpunkten är belägen. I Boren och Borens utlopp var vattnet obetydligt färgat, i Roxens inlopp, mitt samt utlopp var vattnet svagt färgat och nedströms Skärblacka samt i Glan var vattnet måttligt färgat (Figur 157). Även i Sviestadån och Södra Teden var vattnet måttligt färgat. Abs,12,1,8,6,4,2, Färg Mo 1 Mo 2 Mo 3 Mo 4 Li 16 Li 12 Li 15 Li 11 Gb 2 Gb 3 Gb 6 24 Åt 7 Figur 157. Vattenfärg (absorbans) i delområde 8 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Grumligheten ökade i huvudfåran från måttlig i Boren (mitt, utlopp) och Roxens inlopp, till betydlig i Roxens utlopp och Glan samt starkt grumligt i Roxens mitt och nedströms Skärblacka (Figur 158). Minskningen i Glan var troligen en följd av att partiklar sedimenterat i sjön. Även i Sviestadån och Södra Teden var vattnet starkt grumligt. I flertalet sjöar har grumligheten ökat jämfört med året innan, och fortsätter den ökande trend som påbörjades 24. Troligen beror ökningen i Boren och Roxen delvis på att mängden plankton har ökat. Plankton (och andra partiklar) transporteras även ut från sjöarna till vattendragen. FNU , 26 Grumlighet Mo 1 Mo 3 Mo 4 Li 16 Li 12 Li 15 Li 11 Gb 2 Gb 3 37, 73, 61 Åt 7 Figur 158. Grumlighet i delområde Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Klorofyll och siktdjup Litet siktdjup i Roxen och Glan Klorofyllhalterna var måttligt höga i Boren, höga i Glan samt extremt höga i Roxen och Södra Teden (Figur 159). I Boren uppmättes ett måttligt stort siktdjup. I övriga sjöar var siktdjupet sämre, troligen som en följd av de stora planktonmängderna och grumligheten. Siktdjupet var litet i Roxen och Glan samt mycket litet i Södra Teden (Figur 16). 88

91 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde Klorofyll 22 som måttligt syrerikt respektive syrerikt. I Glans bottenvatten var syrehalterna betydligt mer ansträngda och klassades som nästan syrefria i augusti (Figur 162). 9 mg/l TOC Mo 1 Mo 3 Li 15 Gb 3 Åt Figur 159. Klorofyllhalt i sjöar i delområde 8 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Mo 1 Mo 2 Mo 3 Mo 4 Li 16 Li 12 Li 15 Li 11 Gb 2 Gb 3 Gb 6 Åt 7 m 1 >1 Siktdjup 24 Figur 161. Halter av TOC i delområde 8 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 8 mg/l Årslägsta syrgas , 4 1, 8, 2 6, 4, Mo 1 Mo 3 Li 15 Gb 3 Åt 7 Figur 16. Siktdjup i delområde Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Organiska ämnen (TOC) och syrgas Mycket höga TOC-halter i Södra Teden Halten organiska ämnen var mycket låg i Boren, Borensberg och Roxens inlopp samt låg i Roxen (mitt, utlopp) och nedströms Skärblacka. I Glan var halten organiska ämnen måttligt hög, i Sviestadån hög och i Södra Teden mycket hög (Figur 161). I Roxen och Boren var syretillgången i bottenvattnet god och tillståndet klassades 2,, Mo 1 Mo 3 Li 15 Gb 3 Åt 7 Figur 162. Årslägsta halter av syrgas i delområde 8 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Metaller Halterna för samtliga metaller bedömdes som mycket låga till låga i Roxens in- och utlopp samt nedströms Skärblacka (Figur 163-Figur 168). Bedömningsgrunder saknas för aluminium, men aluminium, främst i form av s.k. labilt aluminium, ver- 89

92 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 8 kar i höga koncentrationer som ett gift för vattenlevande organismer, däribland fisk. Den toxiska (giftiga) halten för fisk ligger i intervallet Då aluminium endast analyseras som totalhalt är det svårt att uttala sig om eventuell giftverkan på vattenlevande organismer. Under var medelhalten 46 i inloppet till Roxen, 17 i Roxens utlopp och 172 nedströms Skärblacka. Dessa halter kan ha en giftverkan på fisk, och även för andra, mer känsliga vattenlevande organismer. Jämfört med året innan har metallhalterna inte förändrats nämnvärt med undantag för kromhalterna som har minskat i samtliga stationer. Li Li 12 3, 2,5 2, 1,5 1,,5, 24 Cu Cr Ni Pb Co Cd Figur 164. Halter av koppar, krom, nickel, bly, kobolt och kadmium i Roxens inlopp 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Gränsen för mycket låga kadmiumhalter (,1 ) är ej utritad i figuren. Li Fe Mn Al Zn 1 5 Figur 163. Halter av järn, mangan, aluminium och zink i Roxens inlopp 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Fe Mn Al Zn Figur 165. Halter av järn, mangan, aluminium och zink i Roxens utlopp 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 9

93 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 8 Li 11 3, 2,5 24 Gb 2 3, 2,5 24 2, 2, 1,5 1,5 1, 1,,5,5, Cu Cr Ni Pb Co Cd, Cu Cr Ni Pb Co Cd Figur 166. Halter av koppar, krom, nickel, bly, kobolt och kadmium i Roxens utlopp 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Gränsen för mycket låga kadmiumhalter (,1 ) är ej utritad i figuren. Figur 168. Halter av koppar, krom, nickel, bly, kobolt och kadmium i Glans utlopp 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Gränsen för mycket låga kadmiumhalter (,1 ) är ej utritad i figuren. Gb Metaller i biota Vattenmossa Måttligt höga halter av flertalet metaller I vattenmossa utplanterad nedströms Motala (V 1) var halterna av arsenik och nickel låga. Måttligt höga halter uppmättes av kadmium, krom, koppar, kobolt, bly, kvicksilver och zink. Fe Mn Al Zn Figur 167. Halter av järn, mangan, aluminium och zink i Glans utlopp 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Avvikelsen från jämförvärdet indikerade ingen eller liten förorening för samtliga metaller. 91

94 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 8 mg/kg TS V Analys av metaller har utförts på abborre fångad i Glan och Roxen. Abborre (Perca fluviatilis) är en av våra mest tåliga fiskarter som hittills påverkats relativt lite av både övergödning och miljögifter (Carlsson & Widquist 1997). Eftersom den är relativt stationär kan varje effekt som observeras i den anses spegla området den fångats i (Förlin et. al 1991). I Figur 171-Figur 174 visas metallhalter i fisk från Roxen och Glan 1997, 2, 23 och. Resultat saknas för Glan för år 2 då halterna enbart finns i våtvikt (levrarna var för små för att kunna bestämma TS-halt). 5 mg/kgts 12 Glan Zn Cu Pb Ni 1 Figur 169. Halter av zink, koppar, bly och nickel i vattenmossa nedströms Motala (V 1) 23 och. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder mg/kg TS V 1 12, 1, 8, 6, 4, 2,, As Cr Co Cd Hg Figur 17. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa nedströms Motala (V 1) 23 och. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Fisk 2 As Cd Cr Cu Co Ni Pb Figur 171. Metallhalter i fisk från Glan (medelhalt i lever beräknad på fem abborrar) 1997, 23 och. mg/kgts Roxen 13, As Cd Cr Cu Co Ni Pb Figur 172. Metallhalter i fisk från Roxen (medelhalt i lever beräknad på fem abborrar) 1997, 2, 23 och. 92

95 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 8 mg/kgts Zink det aktuella EU-gränsvärdet för fisk som är,5 mg/kg våtvikt. Ingen/obetydlig avvikelse av kadmium Kadmiumhalterna bedömdes som måttligt höga i abborre från Glan och Roxen. Jämfört med regionala kadmiumhalter i abborrlever var avvikelsen ingen/obetydlig. Glan Roxen Figur 173. Zinkhalt i fisk från Glan och Roxen (medelhalt i lever beräknad på fem abborrar) 1997, 2, 23 och. mg/kg TS,4,3,2,1, Glan Kvicksilver Roxen Figur 174. Kvicksilverhalt i fisk från Glan och Roxen (medelhalt i lever beräknad på fem abborrar) 1997, 2, 23 och. Mycket höga kromhalter i abborre Kromhalterna i abborre från Roxen och Glan bedömdes som mycket höga. Höga kromhalter har förekommit i abborre från lokalerna sedan Jämfört med regionala värden visade uppmätta halter i abborrar från Glan och Roxen en tydlig avvikelse (IVL:s databas). Kvicksilverhalter under EU:s gränsvärde Haltnivåerna av kvicksilver (mätt som mg/kg våtvikt) bedömdes som låga i Roxen och Glan. Samtliga undersökta abborrar innehöll kvicksilverhalter i muskel under Ökande kopparhalter i abborre Kopparhalterna hade genomgående ökat i sjöarna sedan Kopparhalterna bedömdes som måttligt höga i Roxen och låga i Glan. Ingen eller obetydlig avvikelse förekom jämfört med regionala kopparhalter i abborrlever. Ökande arsenikhalter Arsenikhalterna har ökat sedan undersökningsperiodens början i både Roxen och Glan. Bedömningsgrunder för arsenik saknas, men jämförelse med regionala värden visade på en tydlig avvikelse. Måttligt höga nickelhalter Nickelhalterna bedömdes som måttligt höga men avvikelsen från regionala halter var liten. Nickelhalterna hade minskat i sjöarna under perioden. Rapporterbar halt av bly endast i Glan Gränsen mellan tydlig och stor avvikelse för blyhalten är 2,8, men då samtliga blyhalter i fisk från Roxen var under rapporteringsgränsen kunde de inte bedömas. Oavsett om blyhalterna beräknas som lägsta rapporteringsvärde (,1 mg/kg TS) eller som halva värdet, avvik de inget eller obetydligt från regionala halter (IVL:s databas). Metodbyte föreslås för analys av bly och nickel för rapportering av eventuellt lägre halter. Generellt minskande zinkhalter Zinkhalterna bedömdes som måttligt höga. Under perioden med mätning har zinkhalterna minskat något i Glan, medan de ökat i Roxen. Ingen eller obetydlig avvikelse förekom jämfört med regionala zinkhalter i abborrlever. 93

96 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 8 Konditionsfaktor och LTI Förändringar av fysiologiska variaber som t. ex. leverförstoring kan indikera att fisken varit exponerad för föroreningar av stabila organiska eller klororganiska ämnen (Balk 1992). Detta kan mätas genom att relatera levervikten till kroppsvikten (LSI eller LTI). Figur 175 och Figur 176 visar konditionsfaktor och LTI. CF 1,6 1,2,8, Leverviktens procentuella andel av den totala vikten (LTI) var på ungefär samma nivåer som vid undersökningarnas start., Glan Roxen Konditionsfaktorn visade en ökande tendens i Glan och Roxen. Detta kan innebära att fisken blivit rundare i förhållande till längden jämfört med tidigare. Hämning av tillväxten kan orsakas av hormonell obalans och en störd kolhydratmetabolism till följd av exponering för klorerade, organiska ämnen eller tungmetaller som kadmium och bly (NV Rapport 3166). Sammantaget kan resultaten tyda på förbättrade miljöförhållanden i Glan och Roxen. LTI (%) 2, 1,5 1,,5, Glan Roxen Figur 175. Levertotalviktsindex (LTI; medel för fem abborrar per station) 1997, 2, 23 och. Figur 176. Konditionsfaktor (CF; medel för fem abborrar per station) 1997, 2, 23 och. Växtplankton Sammanfattande bedömningar av planktonundersökningen visade på ett näringsrikt tillstånd i Glan och Roxen. Blomning av potentiellt toxinproducerande blågrönalger förekom i både Roxen och Glan under augusti i år (Figur 177). Blomningen var långvarig i Roxen där den fortfarande pågick vid mätningen i oktober. Vid årets undersökning av Glan uppmättes en extremt kraftig kiselalgsblomning i april av släktet Aulacoseira (Figur 178). En så stor blomning har inte uppmätts under någon av undersökningarna från 1996 (ELK AB, 22) och framåt. Framtida undersökningar får visa om detta var en tillfällighet eller om vårens kiselalgblomning är ett tecken på en förändrad näringssituation i sjön. 94

97 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 8 Biomassa (mg/l) Li15. Roxen Totalt (aug) Blågrönalger (aug) Kiselalger (april): Säsongsmedel (maj-okt) ca 4 mg/l GB3. Glan Figur 177. Olika parametrar för växtplanktonbiomassa i Roxen och Glan. Sjöars profundal och sublitoral I delområde 8 provtogs två sjöars sublitoralzon för bottenfaunaundersökning (BF3 Boren, V Strandbaden och Bf4 Roxen, mellan Rödudden och Ekängen). Profundalzonen provtogs i tre sjöar (Bf2 Boren, vid Borenhult, Bf5 Roxen, centrala delen och Bf6 Glan, mellan St Måshällan och St Skäret). I Borens och Roxens sublitoralzoner påträffades flera syrekrävande taxa vilket visade på syrerika förhållanden i bottenvattnet. I Boren bedömdes förhållandena som måttligt näringsrika, medan de i Roxen bedömdes som näringsrika. Förekomsten av flera måttligt syrekrävande taxon i Borens profundalzon motiverade bedömningen att det rådde måttligt syrerika förhållanden i bottenvattnet. I Roxen och Glan påträffades syrekrävande taxa i profundalzonen, vilket visade på syrerika förhållanden i bottenvattnet. Bottenfaunans sammansättning indikerade näringsrika förhållanden i Boren och Roxen. I Glan visade förekomsten av både näringsgynnade och relativt näringsämneskänsliga taxa på måttligt näringsrika förhållanden. Bf3. Boren, V Strandbaden Tillstånd BQI O/C-index Värde: 3, 14,36 Klass: måttligt högt mycket högt Avvikelse: ingen eller liten stor Bf4. Roxen, mellan Rödudden och Ekängen Tillstånd BQI O/C-index Värde: 1,94 15,15 Klass: lågt mycket högt Avvikelse: ingen eller liten stor Figur 178. Kiselalgsläktet Aulacoseira blommade kraftigt i Glan i april i år. Foto Medins Biologi AB. Bottenfauna Bf2. Boren, vid Borenshult Tillstånd BQI O/C-index Värde: 1,9 5,19 Klass: lågt måttligt högt Avvikelse: stor ingen eller liten Bf5. Roxen, centrala delen Tillstånd BQI O/C-index Värde: 1,37 12,27 Klass: lågt högt Avvikelse: tydlig tydlig Bf6. Glan, mellan St Måshällan och St Skäret Tillstånd BQI O/C-index Värde: 1,18 5,5 Klass: lågt måttligt högt Avvikelse: stor ingen eller liten 95

98 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 9 Delområde 9 Bråviken Bråviken sträcker sig från Norrköping i väst mot Östersjön i öster. Bråvikens norra kust är en förkastningsbrant med bitvis lodräta, höga klippor som störtar ner i havsviken. Den södra delen av Bråvikens kust är mycket flackare och utgörs till stor del av odlad mark. Motala Ström mynnar till Bråviken på båda sidor om Händelön. Längst in i viken är Bråviken tämligen grund. Den saknar grunda mynningströsklar och har en relativt stor sötvattentillrinning från Motala ström och Nyköpingsån. Vattenomsättningen är förhållandevis god i viken och vattenvolymen omsätts på ca en månad. I det vidsträckta mynningsområdet sker intransport av saltare havsvatten längs det djupare kustområdet i norr, medan uttransporten av det lättare mindre salta vattnet mestadels sker längs det grundare, sydliga kustområdet. Det innebär att strömmar från Bråviken med vatten från Motala ströms avrinningsområde rör sig söderut genom arkipelagen. Mynningsområdets strömmar är tämligen beroende av rådande vindriktning. Vid dominerande ostliga vindar minskar utflödet från viken och gör att medelsalthalten minskar. I delområdet finns tre kontrollpunkter för vattenkemiska och fysikaliska undersökningar. Under undersöktes metallhalter i fisk i två punkter och i mussla i tre punkter, medan makroalger inventerades i en punkt. Provpunkternas namn och läge framgår av Tabell 18 och Figur 179. Tabell 18. Recipientkontrollpunkter i delområde 9 Station Läge Kust Gb 11 Pampusfjärden Gb 2 Ö om Esterön Gb 16 Ö om Lönö Metaller i biota F 5 F 6 M 2 Bottenfauna Bf 7 Bf 8 Bf 9 Makroalger A1 Inre Bråviken Yttre Bråviken Yttre Bråviken Pampusfjärden Ö Esterön N Lönö Ost Lönö Figur 179. Provpunkter i delområde 9. 96

99 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 9 Utsläpp De punktutsläpp som finns är Bravikens pappersbruk längst in i Bråviken och flera reningsverk framförallt på vikens södra sida. I Norrköping förekommer också flera industriella utsläpp som tillför både metaller, syretärande ämnen och närsalter. Vid Bråvikens mynning till Östersjön finns dessutom en fiskodling som tillför närsalter Fosfatfosfor Vattenkemiska undersökningar Gb 11 Gb 2 Gb 16 Näringsämnen Mycket höga totalfosforhalter i inre Bråviken Totalfosforhalterna under vintern varierade från höga till mycket höga i Bråviken (Figur 18). Halterna av lättillgängligt fosfatfosfor var höga i samtliga stationer under vintern (Figur 181) Gb 11 Fosfor, vinter Gb 2 24 Gb 16 Figur 18. Totalfosforhalter i Bråviken under vinterperioderna 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 181. Fosfatfosforhalter i Bråviken under vinterperioderna 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Under sommaren minskade halterna av fosfatfosfor som en följd av ökad produktion. Även halterna av totalfosfor sjönk under sommaren i Bråviken och bedömdes som höga i innersta delen av Bråviken, medelhöga i mellersta delen samt låga i yttersta delen (Figur 182) Gb 11 Fosfor, sommar Gb 2 Gb Figur 182. Totalfosforhalter i Bråviken under sommarperioderna 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Höga totalkvävehalter i Bråviken Totalkvävehalterna bedömdes som höga i Bråviken under vintern (Figur 183). 97

100 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 9 9 Kväve, vinter Ammoniumkväve Gb 11 Gb 2 Gb 16 Gb 11 Gb 2 Gb 16 Figur 183. Totalkvävehalter i Bråviken under vinterperioderna 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Halterna lättillgängligt nitrit- och nitratkväve bedömdes som höga i inre Bråviken, låga i mellersta Bråviken och mycket låga i yttre Bråviken under vintern (Figur 184). Ammoniumkvävehalterna var medelhöga i Bråviken under vintern (Figur 185). 2 Nitrit/nitrat 24 Figur 185. Ammoniumkvävehalter i Bråviken under vinterperioderna 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Lägre kvävehalter under under sommaren Under sommaren minskade halterna av nitrit- och nitratkväve vilket (liksom för fosfatfosfor) är en naturlig följd av den ökade produktionen under sommaren. Även halterna av ammoniumkväve samt totalkväve minskade. Totalkvävehalterna bedömdes som mycket höga i inre Bråviken (Gb 11), höga i mellersta delen och medelhöga i yttre Bråviken under sommaren (Figur 186) Kväve, sommar Gb 11 Gb 2 Gb 16 Figur 184. Nitrit- och nitratkvävehalter i Bråviken under vinterperioderna 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 1 Gb 11 Gb 2 Gb 16 Figur 186. Totalkvävehalter i Bråviken under sommarperioderna 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 98

101 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 9 Klorofyll och siktdjup Mycket litet siktdjup i Bråviken I den inre och mellersta delen av Bråviken uppmättes ett mycket litet siktdjup under. I yttre Bråviken (Gb 16) uppmättes ett litet siktdjup (Figur 187). Klorofyllhalterna var mycket höga i samtliga stationer (Figur 188). m 6, 5, 4, 3, Siktdjup 24 kan ha orsakat uppgrumling av bottensediment med sämre siktdjup som följd. Organiska ämnen (TOC) och syrgas Medelhalterna av TOC (organiska ämnen) i ytvattnet var högst i de innersta punkterna och minskade i riktning mot kusten (Figur 189). Trots de stora mängderna växtplankton var halterna liknande som tidigare år. I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav (1999b) saknas bedömningar för TOC. Bedömning har därför skett utifrån samma gränser som gäller för sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 1999a). Utifrån denna klassning bedömdes halterna som låga. 2, 1,, Gb 11 Gb 2 Gb 16 mg/l 8, 6, TOC 24 Figur 187. Siktdjup i Bråviken i augusti 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 4, 2, 1 26 Klorofyll 24, Gb 11 Gb 2 Gb 16 8 Figur 189. TOC-halter i Bråviken I hela Bråviken klassades syrgashalterna under som låga. Syrgashalterna i mellersta Bråviken var något högre än året innan, men i övriga stationer har de minskat ytterligare (Figur 19). Gb 11 Gb 2 Gb 16 Figur 188. Klorofyllhalter i Bråviken i augusti 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Troligen bidrog de höga planktonbiomassorna till det dåliga siktdjupet, men även båttrafiken till och från Norrköpings hamn 99

102 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 9 mg/l 8, Årslägsta syrgas 24 rade inte lika mycket mellan de olika delarna av Bråviken som ytvattnet, utan låg stabilt runt 6 PSU (Figur 192). 6, 4, PSU 7, Salinitet, botten 24 6, 2, 5,, Gb 11 Gb 2 Gb 16 Figur 19. Årslägsta syrgashalter i Bråviken 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Salinitet Tidigare angavs salthalt i promille, men numera används enheten PSU (Promille Salinity Unit). Saliniteten i Bråviken var lägst i Pampusfjärden (Gb 11) och ökade svagt utåt mot yttre Bråviken (Gb 16). Skillnaden mellan den innersta och den yttersta punkten var knappt 3 PSU mätt som årsmedelvärde i ytvattnet (Figur 191). PSU 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1,, Salinitet, yta Gb 11 Gb 2 Gb Figur 191. Salinitet i ytvatten i Bråviken 24-. Bottenvattnet var betydligt saltare än ytvattnet, vilket var speciellt tydligt i den inre delen. Saliniteten i bottenvattnet varie- 4, 3, 2, 1,, Gb 11 Gb 2 Gb 16 Figur 192. Salinitet i bottenvatten i Bråviken 24-. Metaller i biota Blåmussla Blåmusslan Mytilus edulis intar föda genom att filtrera partiklar från vattnet. De får i sig spårmetaller via till exempel växtplankton, vattnet eller oorganiskt partikulärt material. Vid insamlingen av blåmussla noterades en salthalt på 5,8 promille i Yttre Bråviken. Tabell 19 och Tabell 2 åskådliggör avvikelseklassningen jämfört med halter i blåmussla från Tvären år 21, norr om Oxelösund. Låga metallhalter i Bråviken Utgående från Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för Kust och Hav (Rapport 4914) bedömdes zink- och kromhalterna i blåmusslor från Yttre Bråviken som låga. Halterna av kadmium, koppar, kvicksilver, nickel och bly bedömdes som mycket låga. Metallhalterna avvek obetydligt till litet från referensen Tvären (Tabell 2). Me- 1

103 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 9 tallhalterna var generellt lägre eller på samma nivå som tidigare under perioden (Figur 193). mg/kgts < Yttre Bråviken As Cd Cr Cu Co Hg Ni Pb Figur 193. Metallhalter (mg/kg TS) i mussla i Yttre Bråviken (Kobolt började undersökas först år 23.) Tabell 19. Avvikelseklassning enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (Rapport 4914; Tabell 19) Färg Klass Bedömning 1 Ingen/obetydlig avvikelse 2 Liten avvikelse 3 Tydlig avvikelse 4 Stor avvikelse 5 Mycket stor avvikelse Tabell 2. Avvikelseklassning (Tabell 19) av metallhalter i blåmussla från Yttre Bråviken. Uppmätta värdet har dividerats med referensvärdet (Tvären). Avvikelseklassning för arsenik och kobolt saknas Provpunkt Yttre Bråviken Arsenik,58 Kadmium,44 Krom,74 Koppar,59 Kobolt,87 Kvicksilver 1, Nickel,65 Bly,39 Zink,91 Fisk Abborren (Perca fluviatilis) är en av våra mest tåliga fiskarter som hittills påverkats relativt lite av både övergödning och miljögifter (Carlsson & Widquist 1997). Eftersom den är relativt stationär kan varje effekt som observeras i den anses spegla området den fångats i (Förlin et. al 1991). I Figur 194-Figur 196 redovisas metallhalter i abborre under åren 1997, 2, 23 och. Resultat för 1997 och 2 saknas för Yttre Bråviken då halterna enbart finns i våtvikt (levrarna var för små för att kunna bestämma TS-halt). Mycket höga kromhalter i abborre Kromhalterna bedömdes som mycket höga. Jämfört med regionala värden (IVL:s databas) visade halter för abborre från Inre Bråviken stor avvikelse, medan halterna i abborrar fångade i Yttre Bråviken uppvisade en tydlig avvikelse från dessa regionala halter. Med få undantag har mycket höga kromhalter förekommit i abborre från lokalerna sedan mg/kgts Inre Bråviken 15, As Cd Cr Cu Co Ni Pb Figur 194. Metallhalter i Inre Bråviken (medelhalt i lever beräknad på fem abborrar per station) 1997, 2, 23 och. 11

104 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 9 mg/kgts Yttre Bråviken 23,4 23 As Cd Cr Cu Co Ni Pb Figur 195. Metallhalter i Yttre Bråviken (medelhalt i lever beräknad på fem abborrar per station) 23 och. P.g.a små levrar i abborrar från Yttre Bråviken 1997 och 2 kunde inte TS-halten bestämmas, och resultat saknas. Ingen/obetydlig avvikelse av kadmium Kadmiumhalterna bedömdes som måttligt höga i abborre från Bråviken. Avvikelsen från regionala halter i abborrlever var ingen/obetydlig. Kadmiumhalterna har ökat något under perioden Ökande kopparhalter i abborre Kopparhalterna hade genomgående ökat på stationerna sedan 1997 respektive 23. Kopparhalterna bedömdes som måttligt höga i Inre Bråviken och höga i Yttre Bråviken. Ingen eller obetydlig avvikelse förekom dock jämfört med regionala kopparhalter i abborrlever. Generellt ökande arsenikhalter Bedömningsgrunder för arsenik saknas. Arsenikhalterna har ökat sedan periodens början i Yttre Bråviken, medan de minskat i Inre Bråviken. Avvikelsen för arsenik var tydlig jämfört med regionala värden för abborrar inom samma åldersklass. Hög till mycket hög nickelhalt i Bråviken Nickelhalten var mycket hög i Inre Bråviken och hög i Yttre Bråviken. Avvikelsen från regionala halter var stor i Inre Bråviken samt tydlig i Yttre Bråviken. Nickelhalterna hade ökat i Bråviken under perioden Ej rapporterbar halt av bly Gränsen mellan tydlig och stor avvikelse för blyhalten är 2,8, men eftersom nästan samtliga blyhalter var under rapporteringsgräns kunde de inte bedömas. Oavsett om blyhalterna beräknas som lägsta rapporteringsvärde (,1 mg/kg TS) eller som halva värdet, avviker de inget eller obetydligt från regionala halter. Metodbyte föreslås för analys av bly och nickel för rapportering av eventuellt lägre halter. Kvicksilverhalter under EU:s gränsvärde Haltnivåerna av kvicksilver (mätt som mg/kg våtvikt) bedömdes som måttligt höga. Samtliga undersökta abborrar innehöll kvicksilverhalter i muskel under det aktuella EU-gränsvärdet för fisk som är,5 mg/kg våtvikt. mg/kg TS,8,6,4,2, I. Bråvik. Kvicksilver Y. Bråvi Figur 196. Metallhalter i Inre och Yttre Bråviken (medelhalt i muskel beräknad på fem abborrar per station) 1997, 2, 23 och. Generellt minskande zinkhalter Zinkhalterna bedömdes som måttligt höga i Bråviken. Under perioden med mätning tenderade zinkhalterna att minska i Inre Bråviken, medan de ökat i Yttre Bråviken. Ingen eller obetydlig avvikelse förekom jämfört med regionala zinkhalter i abborrlever. 12

105 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 9 mg/kgts Zink Konditionsfaktor och LTI Förändringar av fysiologiska variaber som t. ex. leverförstoring kan indikera att fisken varit exponerad för föroreningar av stabila organiska eller klororganiska ämnen (Balk 1992). Detta kan mätas genom att relatera levervikten till kroppsvikten (LSI eller LTI). Figur 198 och Figur 199 visar konditionsfaktor och LTI. I. Bråvik. Y. Bråvi. Figur 197. Metallhalter i Inre och Yttre Bråviken (medelhalt i lever beräknad på fem abborrar per station) 1997, 2, 23 och. P.g.a små levrar i abborrar från Yttre Bråviken 1997 och 2 kunde inte TS-halten bestämmas, och resultat saknas. LTI (%) 2,5 2, 1,5 1,, Tabell 22 visar avvikelser av metallhalter uppmätta i abborrar fångade i Inre och Yttre Bråviken i jämförelse med opåverkade förhållanden för abborre fångad i Östersjön (NV Rapport 4914, 1999). Avvikelsebedömning har gjorts med hjälp av regionala värden (se metodik)., I. Bråvik. Y. Bråvi. Figur 198. Levertotalviktsindex (LTI; medel för fem abborrar per station) 1997, 2, 23 och. Tabell 21. De olika färgernas betydelse vid avvikelseklassning/bedömning Färg Klass Benämning Bedömning 1 Ingen/obetydlig avvikelse Mycket låg halt 2 Liten avvikelse Låg halt 3 Tydlig avvikelse Måttligt hög halt 4 Stor avvikelse Hög halt 5 Mycket stor avvikelse Mycket hög halt Gränsar till högre klass CF 1,6 1,2,8, Tabell 22. Metallhalter (medelvärden) i abborre från Östersjökusten. Uppmätt värde har dividerats med jämförvärdet (SNV 4914) och avvikelseklassats (Tabell 21). Klassning av bly har ej gjorts p.g.a mindre-än-värden. (Gräns mellan liten och tydlig avvikelse är för bly 1,7) Provpunkt Inre Bråviken Yttre Bråviken Kadmium 1,9 2,2 Krom Zink 1,4 1,5 Kvicksilver 3,1 2,7 Koppar 2,2 3,3 Nickel 11 7 Bly* <2,5 <2,5, I. Bråvik. Y. Bråvi. Figur 199. Konditionsfaktor (CF; medel för fem abborrar per station) 1997, 2, 23 och. Leverviktens procentuella andel av den totala vikten (LTI) var på ungefär samma nivåer som vid undersökningarnas start i Yttre Bråviken, men i Inre Bråviken hade LTI ökat betydligt. Konditionsfaktorn var rela- 13

106 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 9 tivt stabil jämfört med de tidigare undersökningarna. Växtplankton Gb 2 Bråviken, Ö om Esterön Sammanfattande bedömning av planktonundersökningen i Bråviken, tillsammans med tidigare års resultat, visade på ett måttligt näringsrikt tillstånd. Biomassan av potentiellt toxinproducerande blågrönalger utgjorde ingen betydande del av biomassan. Årets biomassa i augusti, då kiselalgen Skeletonema sp. blommade (Figur 2), var den hittills största sedan 1999 (se Bilaga Plankton) vilken också bidrog till ett högre säsongsmedelvärde jämfört med tidigare. Näringstillståndet bedömdes dock vara oförändrat och framtida undersökningar får visa om kraftiga blomningar som årets blir vanligare i Bråviken. Figur 2. Kiselalgen Skeletonema sp. blommade i Bråviken i augusti i år. Foto Medins Biologi AB. Bottenfauna Resultaten från års undersökning visar på en förbättrad situation i Bråvikens provtagningsstationer jämfört med resultaten från 23 och års undersökningar (Bilaga 9). I de tre stationerna Bf7, Bf8 och Bf9 bedömdes bottenfaunan som ej eller obetydligt påverkad av näringsämnen/organiskt material och bottenvattnet bedömdes vara syrerikt (Tabell 23). Stationerna ligger i ett område med relativt lång vattenomsättningstid (11-39 dygn), vilket gör området relativt känsligt för eutrofiering. Bland de påträffade arterna fanns bland annat de känsliga arterna Halicryptus spinulosus (korvmask), havsborstmasken Bylgides sarsi, snäckan Potamopyrgus antipodarum och märlorna Monoporeia affinis (vitmärla) och Pontoporeia femorata. Vitmärlan är känd för att vara en art som trivs på bottnar som inte är alltför organiskt belastade samt att den är känslig för låga syrehalter. Havsborstmasken Marenzelleria viridis påträffades på alla tre stationer. M. viridis är en invandrad art som första gången påträffades 199 i svenska vatten vid Blekinges kust (Persson, 1991). M. viridis gynnas av stor tillgång på organiskt material i sedimenten och har en stor konkurrensförmåga gentemot andra arter. Vilka effekter den har på den övriga bottenfaunan är ännu inte klarlagt, men man befarar att den kan konkurrera ut den inhemska havsborstmasken Hediste diversicolor. Det har också rapporterats att den verkar kunna konkurrera ut vitmärlan (Cederwall, 1999). På alla tre stationer var östersjömusslan Macoma balthica den art med högst individtäthet och det var också denna art som utgjorde största delen av biomassan. Individtätheten har ökat på alla stationer i Bråviken jämfört med resultaten från undersökningen 23. På station Bf9 har individtätheten minskat något sedan undersökningen (Bilaga 9). Tabell 23. AAB-index och bedömning av näringsämnespåverkan och syrestatus från undersökningen i Bråviken Station AAB-index Bedömning Näring Syre Bf 7 2,67 A A Bf 8 2,67 A A Bf 9 2,33 A A 14

107 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 9 Makroalger A1 Bråviken ost om Lönö Transekten placerades i 4 :s riktning ned till 14 meters djup. Den blev på så sätt cirka 35 meter lång. Botten bestod av sand och lera från 35 meter till 26 meter. Häll startade vid 26 meter (1,3 meters djup) och fortsatte sedan hela vägen till ytan. Totalt observerades 2 arter, 11 djur och 9 växter. Den alg som påträffades på största djupet var Enteromorpha spp (på musslor, 4,9 m djup). Blåstången (Fucus vesiculosus) var bältesbildande från 1, till 1,8 m djup. Detta var en betydlig försämring jämfört med 23 då den djupast förekommande Fucus-plantan fanns på 3,1 m. Det var dock på samma nivå som 2 (1,7 m) noterades den djupast belägna plantan på 2,4 m och 1988 på 3,2 meters djup. Lokalen domineras av fintrådiga grönalger (Enteromorpha spp, Cladophora spp) ovan Fucus-bältet. Rödalgsbältet var svagt utvecklat med endast 4 arter, (Ceramium tenuicorne, Ceramium rubrum, Rhodomela och Polysiphonia spp, täckningsgrad max 1 %) och hade en jämförelsevis grund djuputbredning (1,-4,7 m). typhle), sjustrålig smörbult (Gobiusculus flavescens), mossdjuret Electra pilosa, Macoma balthica (östersjömussla), musslan Cerastoderma sp, hjärtmussla (Cardium sp), sandmussla (Mya arenaria), havstulpan (Balanus improvisus). Allt detta sammantaget tyder på att den direkta och/eller indirekta påverkan från närsalter (eutrofiering) hade ökat något jämfört med förra undersökningen, och var på liknande nivå som tidigare undersökningar. Direkt påverkan innebär att fintrådiga alger/anueller gynnas vid ökade närsaltshalter (kväve, fosfor). Indirekt påverkan innebär att den ökade primärproduktionen ger en grumling i pelagialen, vilket medför sämre ljusklimat för de fastsittande växterna. Detta resulterar i minskad djuputbredning och täckningsgrad. Enligt det nya förslaget till bedömningsgrunder för kust och hav gällande tillståndsklassning av makrovegetation bedöms den ekologiska statusen som otillfredsställande (på gränsen till måttlig status). Övriga alger som observerades på lokalen var Pilayella/Ectocarpus spp och Sphacelaria spp. Två kärlväxter observerades, borstnate (Potamogeton pectinatus) samt Zannichellia spp. Den filtrerande blåmusslan (Mytilus edulis) fanns i princip hela vägen från 1,3 till 13 meters djup. Den täckte minst 25 % av substratet vilket var en något ökad utbredning jämfört med 23 års undersökningar. Blåmusslan gynnas av icke alltför exponerat läge och god närsaltstillgång. Övriga djur som observerades vid transekten var märla (Gammarus spp), skorv (Saduria entemon), tångsnälla (Syngnathus 15

108 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 1 Delområde 1 Söderköpingsån och Slätbaken Områdets södra del består främst av mager skogsmark medan den norra delen mer och mer övergår i ett slättlandskap med näringsrika jordar. Från sjön Yxningen rinner Hällaån förbi samhället Gusum där den tillförs vatten från Gusums reningsverk. Därefter rinner Hällaån via sjöarna Byngaren och Strolången ut i Storån/Söderköpingsån. Yxningen är en näringsfattig sjö, omgiven av häll- och skogsmarker, med ett maxdjup på 72 m. I bottenskiktet på ca 6 m djup är temperaturen ständigt kring 4 C och näringsfattigdomen gör att syretillgången är god även på detta djup. I sjön har fem glacialmarina relikter, hornsimpa och fyra kräftdjursarter, påträffats. Den första provtagningspunkten i Storån, vid Tåby nära Östra Ryd, är omgiven av skogs- och jordbruksmark. Ån rinner vidare förbi Östra Ryd och Västra Husby. Nästa provtagningspunkt finns vid Brokvarn före Söderköping och den sista ligger vid utloppet till Slätbaken. Östergötland har ett av Sveriges mest ö- rika skärgårdsområden. Den breda och finskurna skärgården genomskärs av djupa förkastningssprickor i nordväst-sydostlig riktning. Dessa sprickor syns som långa och djupa vikar, där flera har trösklar ut mot havet eller angränsande kustområden. Slätbaken är en tröskelfjärd vilket innebör att vattenomsättningen i fjärdens inre, djupare delar begränsas av en grundare tröskel vid inloppet till fjärden. Detta i kombination med det mycket näringsrika vattnet som tillförs fjärden från Söderköpingsån, medför att det ofta blir syrgasbrist i de djupare delarna av Slätbaken. Provpunkternas namn och läge framgår av Tabell 24 och Figur 21. Tabell 24. Recipientkontrollpunkter i delområde 1 Station Läge Rinnpunkter Sö 12 Storån vid Tåby Sö 2 Storån vid Brokvarn Va 7 Byngarens utlopp Sö 11 Strolångens utlopp Sö 3 Hällaåns inflöde i Storån Sö 4 Storåns utflöde i Slätbaken Sjöpunkter Sö 1 Åt 8 Kust Sö 6 Metaller i biota V 11 V 12 (Sö 4) Bottenfauna Bf 26 Bf 27 Bf 28 Bf 29 Utsläpp Asplången Yxningen Slätbaken vid Farmors udde Nedströms Gusum Nedströms Söderköping Yxningen Byngaren, södra delen Strolongen, Ö Lötsvik S Farmors holme I Gusum, Östra Ryd och Västra Husby tillförs Söderköpingsån vatten från respektive orts reningsverk. 16

109 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 1 Figur 21. Provpunkter i delområde 1. Vattenkemiska undersökningar Alkalinitet och ph I samtliga sjöar och vattendrag uppmättes nära neutrala ph-värden och alkaliniteten visade på en mycket god buffertkapacitet under hela provtagningsperioden. Vid provtagningen i augusti uppmättes ett högt ph-värde i Asplången (Sö 1; ph 8,8). Troligen var detta en följd av de extremt höga klorofyllhalter som uppmättes vid samma tillfälle. När alger tillväxer förbrukas kolsyra, vilket höjer ph-värdet. Den samtidigt höga syremättnaden tyder också på hög algproduktion. Näringsämnen Extremt förhöjda fosforhalter i Asplången Flera punkter uppvisade förhöjda totalfosforhalter. Extremt höga fosforhalter uppmättes i Asplången (Sö 1) och i Storån (Sö 2) och mycket höga halter i Storån (Sö 12), Strolångens utlopp (Sö 11), Hällaån (Sö 3) samt Storåns utflöde i Slätbaken (Sö 4). I Byngarens utlopp (Va 7) upp- 17

110 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 1 mättes måttligt höga halter och i sjön Yxningen (Åt 8) låga halter (Figur 22). 8 Fosfor, sommar Tot-P PO4-P Totalfosfor Sö 1 Sö 12 Sö 2 Åt 8 Va 7 Sö 11 Sö 3 Sö 4 Figur 22. Totalfosforhalter i delområde 1 (sjöar och vattendrag) under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. I Slätbaken (Sö 6) var totalfosforhalten mycket hög under vintern och hög under sommaren (Figur 23 och Figur 24). 24 Figur 24. Fosforhalter i Slätbaken (Sö 6) under sommarperioderna 24-. Linjerna visar klassindelning för totalfosforhalt enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Även fosfatfosforhalten bedömdes som mycket hög under vintern i Slätbaken. Jämförelser mellan sommar och vinter visade en tydlig minskning av näringshalterna under sommarperioden, troligen som en följd av ökad produktion i vattnet. < Fosfor, vinter Tot-P PO4-P Mycket höga kvävehalter i Storån Kvävehalterna var måttligt höga i Yxningen och Byngarens utlopp, höga i Strolångens utlopp och Hällaån samt mycket höga i Asplången, Storån och Storåns utflöde i Slätbaken (Figur 25). 5 Ammoniumkvävehalterna bedömdes som mycket låga till låga i flertalet provpunkter (Figur 26). I Asplångens bottenvatten uppmättes dock måttligt höga halter i augusti Figur 23. Fosforhalter i Slätbaken (Sö 6) under vinterperioderna 24-. Linjerna visar klassindelning för totalfosforhalt enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Vid nedbrytning av ammoniumkväve förbrukas syre. De höga ammoniumkvävehalterna (anrikning av NH4-N) tyder på att syresättningen varit så dålig att fosfor kunde frigöras från sedimenten. Förhöjda fosforhalter uppmättes i bottenvattnet, även om syreförhållandena vid provtagningstillfället var goda. 18

111 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 1 2 Totalkväve 24 2 Kväve, vinter Tot-N NH-4 NO Sö 1 Sö 12 Sö 2 Åt 8 Va 7 Sö 11 Sö 3 Sö 4 Figur 25. Totalkvävehalter i delområde 1 (sjöar och vattendrag) under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 24 Figur 27. Kvävehalter i Slätbaken (Sö 6) under vinterperioderna 24-. Linjen visar klassindelning för totalkvävehalt enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 6 5 Ammoniumkväve 24 8 Kväve, sommar Tot-N NH-4 NO Sö 1 Sö 12 Sö 2 Åt 8 Va 7 Sö 11 Sö 3 Sö 4 Figur 26. Årshögsta halt av ammoniumkväve i delområde 1 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt KM Lab (SNV 1969:1). I Slätbaken (Sö 6) bedömdes totalkvävehalten under vintern som mycket hög (Figur 27). Ammoniumkvävehalten bedömdes under samma period som medelhög och nitrat/nitrithalten som mycket låg. Även under sommaren bedömdes totalkvävehalten som mycket hög (Figur 28). 24 <1 <1 Figur 28. Kvävehalter i Slätbaken (Sö 6) under sommarperioderna 24-. Linjen visar klassindelning för totalkvävehalt enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Risk för massförekomst av blågrönalger i Asplången Kväve/fosforkvoten visade att det rådde extremt kväveunderskott i Asplången och kväveöverskott i Yxningen. Kvoten innebar att det var sannolikt att kvävefixerande cyanobakterier (blågrönalger) skulle kunna bilda massförekomster i Asplången. I Yxningen var däremot denna risk mycket liten. Vissa arter av blågrönalger kan producera gift och göra vattnet otjänligt för bad. 19

112 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 1 Färg och grumlighet Betydligt färgat vatten i flera punkter I Storån (Sö 12, Sö 2) och Storåns utflöde i Slätbaken (Sö 4) var vattnet starkt färgat, i Strolångens utlopp (Sö 11) och Hällaån (Sö 3) betydligt färgat och i Asplången (Sö 1) samt utloppet från Byngaren (Va 7) måttligt färgat. I Yxningen var vattnet svagt färgat (Figur 29). De höga färgtalen indikerar att det organiska materialet till stor del utgörs av humusämnen, som förts med det avrinnande vattnet från omkringliggande skogsmark. FNU Sö 1 Sö 12 Sö 2 Grumlighet Åt 8 Va 7 Sö 11 Sö 3 24 Sö 4 Abs,3 Färg 24 Figur 21. Grumlighet i delområde 1 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder.,25,2 Klorofyll och siktdjup,15,1,5 Extremt hög klorofyllhalt i Asplången Klorofyllhalten var låg i Yxningen, extremt hög i Asplången samt mycket hög i Slätbaken (Figur 211)., Sö 1 Sö 12 Sö 2 Åt 8 Va 7 Sö 11 Sö 3 Sö 4 Figur 29. Vattenfärg i delområde 1 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. I Yxningen var vattnet svagt grumligt och i Byngarens utlopp betydligt grumligt. I övriga provpunkter var vattnet starkt grumligt (Figur 21). Den minskade grumligheten jämfört med närmast föregående år i främst Storån och Hällaån är något förvånande då vattenföringen var betydligt högre under jämfört med året innan. Ökad vattenföring kan medföra en ökad erosion från omgivande jordbruksmark och erosion utmed stränder och botten, som i sin tur ökar både grumlighet och fosforhalt. Eftersom berörda marker främst utgörs av lerjordar blir grumligheten stark. De höga klorofyllhalterna i Asplången fortsätter trenden med ökande halter som inleddes 24. Även i Slätbaken har klorofyllhalterna ökat under perioden Sö 1 <1 Åt 8 Klorofyll Sö 6 24 Figur 211. Klorofyllhalter i delområde 1 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 11

113 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 1 I Asplången (Sö 1) samt Slätbaken (Sö 6) var siktdjupet mycket litet och i Yxningen (Åt 8) stort (Figur 212). I Slätbaken var årets siktdjup betydligt lägre jämfört med året innan. Troligen bidrog de större planktonmängderna till det försämrade siktdjupet. mg/l TOC 24 m 8, Siktdjup , Sö 1 Sö 12 Sö 2 Åt 8 Va 7 Sö 11 Sö 3 Sö 4 Sö 6 4, 2,, Sö 1 Åt 8 Sö 6 Figur 212. Siktdjup i delområde 1 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Organiska ämnen (TOC) och syrgas Mycket höga TOC-halter i Storån Halterna av organiska ämnen (mätt som TOC) var låga i Yxningen (Åt 8), måttligt höga i Byngarens utlopp (Va 7) och Strolångens utlopp (Sö 11) samt höga i Asplången (Sö 1), Hällaån (Sö 3) och Storåns utflöde i Slätbaken (Sö 4). I Storån (Sö 12, Sö 2) var TOC-halterna mycket höga (Figur 213). I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav (1999b) saknas bedömningar för TOC. Bedömning för Slätbaken (Sö 6) har därför skett utifrån samma gränser som gäller för sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 1999a). Utifrån denna klassning bedömdes halterna som måttligt höga. Figur 213. Halter av TOC i delområde 1 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Klassgränserna gäller sjöar och vattendrag, d.v.s. ej punkt Sö 6 (Slätbaken). Ansträngda syreförhållanden I Asplången uppmättes årets lägsta syrehalt vid provtagningen i februari (nästan syrefritt) medan årslägsta värde i Slätbaken uppmättes i oktober (mycket låg syrehalt; Figur 214). Årets syrehalter var de lägsta som uppmätts under perioden 22-. mg/l 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1,, Årslägsta syrgas Sö 1 Sö 6 24 Figur 214. Årslägsta syrgashalter i i delområde 1 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 111

114 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 1 Metaller i biota Vattenmossa Uppmätta metallhalter i vattenmossa redovisas i Figur 215-Figur 219. Måttligt höga halter av flera metaller Nedströms Gusum (V 11) uppmättes måttligt höga halter av kadmium, krom, kvicksilver, nickel och zink samt höga kopparhalter. Nedströms Söderköping (V 12) var halterna av kadmium, krom, koppar, kvicksilver, nickel och bly måttligt höga. Övriga metallhalter klassades som mycket låga eller låga. Avvikelsen från jämförvärdet indikerade en stor förorening av koppar samt en tydlig förorening av bly nedströms Gusum. För övriga metaller nedströms Gusum och för samtliga metaller nedströms Söderköping bedömdes föroreningen vara ingen/liten. mg/kg TS V Figur 216. Halter av zink i vattenmossa nedströms Gusum (V 11) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Zn mg/kg TS V 11 12, mg/kg TS V , 8, 15 6, 4, 1 2, 5, As Cr Co Cd Hg Cu Pb Ni Figur 215. Halter av koppar, bly och nickel i vattenmossa nedströms Gusum (V 11) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 217. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa nedströms Gusum (V 11) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 112

115 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 1 mg/kg TS V Det potentiellt giftproducerande blågrönalgsläktet Planktothrix spp. blommade i augusti (Figur 22). Biomassan bedömdes som måttligt stor enligt bedömningsgrunder för sjöar. 1 5 Zn Cu Pb Ni Figur 218. Halter av zink, koppar, bly och nickel i vattenmossa nedströms Söderköping (V 12) 2, 23 och. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 22. Blågrönalgen Planktothrix spp. blommade i Slätbaken i augusti. Foto Medins Biologi AB. mg/kg TS V , 1, 8, 6, 4, 2, Vid 24 års undersökning ändrades tillståndsbedömningen utifrån de planktiska algerna för Slätbaken. Säsongsmedelbiomassan liksom den totala biomassan i augusti hade minskat de senaste åren (se Bilaga 8) vilket motiverade ändringen. Förra året ökade både totalbiomassan i augusti och säsongsmedlet (maj-okt) vilket gjorde att bedömningen ändrades tillbaka till ett näringsrikt tillstånd och i år bedömdes näringstillståndet vara oförändrat jämfört med., As Cr Co Cd Hg Bottenfauna Figur 219. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa nedströms Söderköping (V 12) 23 och. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Växtplankton Sammanfattande bedömning av planktonundersökningen i Slätbaken, tillsammans med tidigare års resultat, visade på ett näringsrikt tillstånd. Sjöars profundal och sublitoral Tre sjöars profundalzoner provtogs för bottenfaunaundersökning i delområde 1 (Bf26 Yxningen, Bf27 Byngaren, södra delen, Bf 28 Strolången, Ö Lötsvik). I Yxningen påträffades en mycket hög andel individer av flera syrekrävande taxa vilket visade på syrerika eller mycket syrerika förhållanden i bottenvattnet. Varken i Byngaren eller i Strolången påträffades några syrekrävande arter vilket visade på syrefattiga förhållanden i sjöarnas bottenvatten. I Yxningen påträffades, förutom is- 113

116 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 1 tidsrelikten Monoporeia affinis, flera taxa som oftast förekommer i miljöer med liten näringstillgång, vilket indikerade näringsfattiga förhållanden. I Byngaren och Strolången indikerade bottenfaunans sammansättning näringsrika förhållanden. Detta får anses som anmärkningsvärt eftersom båda sjöarna ligger strax nedströms den näringsfattiga Yxningen. Tabell 25. AAB-index och bedömning av näringsämnespåverkan och syrestatus från undersökningen i Slätbaken Station AAB-index Bedömning Näring Syre Bf 29,67 C C Bf26. Yxningen Tillstånd BQI O/C-index Värde: 4,9 1,71 Klass: mycket högt lågt Avvikelse: ingen eller liten ingen eller liten Bf27. Byngaren, södra delen Tillstånd BQI O/C-index Värde:, 9,9 Klass: mycket lågt högt Avvikelse: mycket stor ingen eller liten Bf28. Strolången, Ö Lötsvik Tillstånd BQI O/C-index Värde: 1, 7,58 Klass: mycket lågt måttligt högt Avvikelse: stor ingen eller liten Kust Station Bf29 ligger i ett område med lång vattenomsättningstid (>4 dygn) vilket gör stationen känslig för eutrofiering. Sedan undersökningen 1994 har resultaten också visat på att bottenfaunan utsatts för en hög organisk belastning samt låga syrehalter i bottenvattnet (Bilaga 9). Vid undersökningen 23 påträffades ett fåtal individer av östersjömussla (M. balthica) och slammärla (Corophium volutator), och vid undersökningar gjorda tidigare än så (1994, 1997 och 2) påträffades inga djur över huvud taget. Vid undersökningen påträffades endast ett par fragment av ordningen Polychaeta, varför bottenfaunan bedömdes vara starkt eller mycket starkt påverkad av näringsämnen/organiskt material samt låga syrehalter i bottenvattnet (Tabell 25). 114

117 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 11 Delområde 11 Storån vid Åtvidaberg Högst upp i vattensystemet finns klara, näringsfattiga sjöar, som t.ex. Horsfjärden. Det är en näringsfattig källsjö med ett stort djup, ca 4 m, och en skyddsvärd fauna. Bysjön och Båtsjön längre nedströms är däremot mycket grundare och även mer näringsrika än Horsfjärden. I omgivningarna kring sjöarna finns Sveriges största sammanhängande ekskogsområde. Hela ekbestånd växlar med vidsträckta ekhagsmarker och öppna betesmarker med dungar av gamla grova ekar. Vid Bysjöns norra strand breder Åtvidaberg ut sig. Å- och sjösystemet mynnar slutligen i Östersjön efter ett lopp genom norra Småland. Tabell 26. Recipientkontrollpunkter i delområde 11 Station Läge Rinnpunkter Åt 1 Bysjöns utlopp Sjöpunkter Ki 9 Åt 4 Metaller i biota V 13 Bottenfauna Bf 22 Bf 23 Bf 24 Bf 25 Horsfjärden Båtsjön Nedströms Åtvidaberg Horsfjärden Bysjön Håcklasjön, centrala delen Båtsjön Provpunkternas namn och läge framgår av Figur 221 och Tabell 26. Figur 221. Provpunkter i delområde

118 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 11 Utsläpp Nedströms provpunkten vid Bysjöns utlopp sker utsläpp från industrier och Åtvidabergs reningsverk. Vattenkemiska undersökningar Alkalinitet och ph I samtliga provpunkter uppmättes nära neutrala ph-värden och en mycket god buffertkapacitet. I augusti uppmättes ett mycket högt ph-värde i Båtsjön (Åt 4; ph 9,2). Troligen var detta en följd av algblomning, då extremt hög klorofyllhalt uppmättes vid samma tillfälle. När alger tillväxer förbrukas kolsyra, vilket höjer ph-värdet. Även syremättnaden var hög vid samma tillfälle, vilket tyder på hög algproduktion. Näringsämnen Extremt höga fosforhalter i Båtsjön Totalfosforhalterna var låga i Horsfjärden (Ki 9) och måttligt höga i Bysjöns utlopp (Åt 1). I Båtsjön (Åt 4) uppmättes extremt höga fosforhalterna (Figur 222) <5 Ki 9 Totalfosfor Åt 1 Åt 4 Figur 222. Totalfosforhalter i delområde 11 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Måttligt höga kvävehalter uppmättes i Horsfjärden medan halterna var höga i Bysjöns utlopp samt mycket höga i Båtsjön (Figur 223). Jämfört med närmast föregående år har halterna ökat i samtliga stationer Ki 9 Totalkväve Åt 1 Åt 4 Figur 223. Totalkvävehalter i delområde 11 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Halterna ammoniumkväve var mycket låga till låga under. I Båtsjön har det tidigare uppmätts förhöjda ammoniumkvävehalter i bottenvattnet vid vinterprovtagningarna <1 <1 Ki 9 Ammoniumkväve Åt 1 Åt 4 Figur 224. Årshögsta halt av ammoniumkväve i delområde 11 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt KM Lab (SNV 1969:1). Måttligt kväveunderskott i Båtsjön Kväve/fosforkvoten visade att det rådde kväveöverskott i Horsfjärden och måttligt kväveunderskott i Båtsjön. Resultatet inne- 116

119 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 11 bar att risken för att kvävefixerande blågröna alger skulle bilda massförekomster var liten i Horsfjärden och trolig i Båtsjön. Färg och grumlighet Svagt färgat vatten i Horsfjärden I Horsfjärden var vattnet svagt färgat, medan det i Bysjöns utlopp och Båtsjön var måttligt färgat (Figur 225). I Horsfjärden var vattnet svagt grumligt, i Bysjöns utlopp betydligt grumligt och i Båtsjön starkt grumligt (Figur 226). Abs,15 Färg 24 Klorofyll och siktdjup Mycket litet siktdjup i Båtsjön Klorofyllhalten var låg i Horsfjärden samt extremt hög i Båtsjön (Figur 227). I Horsfjärden uppmättes ett stort siktdjup, troligen som en följd av de små planktonmängderna samt den svaga grumligheten och vattenfärgen. I Båtsjön var siktdjupet mycket litet. Detta var troligen en följd av den starka grumligheten orsakad av de stora mängderna plankton (Figur 228) Klorofyll,1 4,5, Ki 9 Åt 1 Åt 4 Figur 225. Vattenfärg i delområde 11 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. FNU Ki 9 Grumlighet Åt 1 Åt 4 Figur 226. Grumlighet i delområde Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 2 Ki 9 Åt 4 Figur 227. Klorofyllhalt i delområde 11 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. m 6, 5, 4, 3, 2, 1,, Ki 9 Siktdjup Åt 4 24 Figur 228. Siktdjup i delområde 11 under 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 117

120 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 11 Organiska ämnen (TOC) och syrgas Låga halter av TOC i Horsfjärden Halten TOC (organiska ämnen) var låg i Horsfjärden (Ki 9) samt hög i Bysjöns utlopp (Åt 1) och Båtsjön (Åt 4) (Figur 229). Bottenvattnet i Båtsjön klassades som nästan syrefritt i februari, troligen som en följd av den höga halten organiska ämnen (Figur 23). mg/l Ki 9 TOC Åt 1 Åt 4 24 Figur 229. Halter av TOC i delområde Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Ofta uppmäts låga syrehalter i bottenvattnet eftersom syreförbrukande processer sker där. Sjön var även istäckt vid vinterprovtagningen, vilket medför att syreutbytet med atmosfären förhindras. Vintertid förbrukas mycket av den syrgas som förts in i sjön under höstens cirkulation. Metaller i biota Vattenmossa Måttligt höga metallhalter i Håcklasjön Metallhalterna i vattenmossa från Håcklasjön nedströms Åtvidaberg (V 13) bedömdes som måttligt höga för kadmium, krom och koppar. Höga halter uppmättes av kobolt och zink, medan övriga metallhalter var låga. Avvikelsen från jämförvärdet indikerade en tydlig förorening av koppar, kobolt och zink. För övriga metaller indikerade jämförvärdet ingen/liten förorening. mg/kg TS V mg/l Årslägsta syrgas Cu Pb Ni 2 Ki 9 Åt 4 Figur 23. Årslägsta syrgashalt i Båtsjön 24-. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Figur 231. Halter av koppar, bly och nickel i vattenmossa nedströms Åtvidaberg (V 13) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. 118

121 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 11 mg/kg TS V Figur 232. Halter av zink i vattenmossa nedströms Åtvidaberg (V 13) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. mg/kg TS V 13 12, 1, 8, 6, 4, 2,, Zn As Cr Co Cd Hg Figur 233. Halter av arsenik, krom, kobolt, kadmium och kvicksilver i vattenmossa nedströms Åtvidaberg (V 13) 1994, 1997, 2, 23 och. Vit stapel visar års halter. Linjerna visar klassindelning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Gränsen för höga halter av kobolt (3 mg/kg TS) är ej utritad i figuren. Bottenfauna Sjöars profundal och sublitoral I delområde 11 provtogs tre sjöars sublitoralzon för bottenfaunaundersökning (Bf23 Bysjön, östra delen, Bf24 Håcklasjön, centrala delen och Bf 25 Båtsjön). I Horsfjärden utfördes undersökningen i profundalzonen (Bf22 Horsfjärden, södra delen). Bottenfaunan i Bysjön dominerades individmässigt till stor del av djur som tål låga syrgashalter. Emellertid påträffades ett mindre antal individer av taxa som är måttligt syrekrävande, varför förhållandena i bottenvattnet bedömdes som måttligt syrerika. I Håcklasjön förekom flera måttligt syrekrävande taxa, men även en mindre andel syrekrävande taxa, vilket visade på syrerika förhållanden. I Båtsjön saknades syrekrävande taxa helt och förhållandena i bottenvattnet bedömdes som syrefattiga. Låga eller mycket låga värden på BQI och mycket höga O/C-index indikerade näringsrika förhållanden i alla tre sjöarnas sublitoraler. Bottenfaunasamhället i Horsfjärdens profundal innehöll taxa som indikerade syrerika förhållanden. Ett lågt värde för O/C-index och ett mycket högt värde för BQI gör att förhållandena bedömdes som näringsfattiga. Istidsrelikterna Monoporeia affinis och Mysis relicta förekom i proverna från Horsfjärden. Missbildade fjädermyggslarver påträffades i Håcklasjön och Båtsjön. Bf23. Bysjön, östra delen Tillstånd BQI O/C-index Värde: 1,33 17,14 Klass: lågt mycket högt Avvikelse: tydlig stor Bf24. Håcklasjön, centrala delen Tillstånd BQI O/C-index Värde: 1, 2, Klass: mycket lågt mycket högt Avvikelse: stor stor Bf25. Båtsjön Tillstånd BQI O/C-index Värde: 1, 2,79 Klass: mycket lågt mycket högt Avvikelse: stor stor Bf22. Horsfjärden, södra delen Tillstånd BQI O/C-index Värde: 4,6 3,6 Klass: mycket högt lågt Avvikelse: ingen eller liten ingen eller liten 119

122 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 12 Delområde 12 Kusten, skärgården och Vindån Provtagningsområdet sträcker sig från Arkösund i norr till Kaggeboviken innanför Stora Askö i söder. Vikarna Slätbaken och Bråviken mynnar till mellersta delen av Östersjön. Området inkluderar både ytteroch innerskärgård och är heterogent, bland annat varierar djupen kraftigt från fjärdarnas djuphålor till grundare områden. Öarna i det inre området är skogsbevuxna, ofta med ekhagsmarker, lundar och betade ängsmarker. En del mindre områden är åkermark. Innerskärgården har ofta strandängar som sträcker sig ut i havet och längre ut är det klippor som möter havet. I ytterskärgården blir växtligheten kargare. Flora och vegetation präglas här av bristen på tjockare jordtäcke och närheten till havet. Valdemarsviken är en lång fjärd med tröskel, precis som Slätbaken, vilket innebär att vattenomsättningen i bottenregionen är dålig. Provpunkternas namn och läge framgår av Tabell 27 och Figur 234. Provtagningen i Vindån påbörjades. Utsläpp Kvaliteten på kustzonens och skärgårdens ytvatten bestäms främst av tillförseln från Motala ström och Söderköpingsån, medan bottenvattnets kvalitet huvudsakligen bestäms av mängden material som sedimenterar samt den bottennära strömbilden. I området finns även flera fiskodlingar med utsläpp av näringsämnen. Tabell 27. Recipientkontrollpunkter i delområde 12 Station Läge Vattendrag Va 12 Vindån Kust No 1 No 3 Sö 13 Sö 14 Sö 15 Va 3 Va 4 Va 6 Va 8 Va 9 Va 1 Va 11 Metaller i biota M 1 M 3 M 4 Bottenfauna Bf 3 Bf 31 Bf 32 Bf 33 Bf 34 Bf 35 Makroalger A 2 A 3 A 4 Arkösundet Rimmöfjärden Trännöfjärden Hafjärden Korsfjärden Valdemarsviken, inre delen Valdemarsviken Fyrudden Orren Fångö Ålösundet Kaggebofjärden Valdemarsviken Trännöfjärden Orren Valdemarsviken, Grännes Trännöfjärden Hafjärden Korsfjärden NO Fångö Halsösund Kåreholm, Trännöfjärden Stora Lundskär Valdemarsvikens mynning 12

123 MOTALA STRÖM ALcontrol Resultat Delområde 12 Figur 234. Provpunkter i delområde