Mercedes Benz 220 se C/b Historien om ett vrak
När jag fick nys om den så var den importerad från Tyskland som skrot, svenska papper fanns, tullad och klar men ej besiktad. Hade varit med på en filminspelning i Tyskland och sen bortställd.
Den fanns i Jönköping, detta måste ha varit början av hösten -86
Tog flyget till Stockholm och tillsammans med 2 vänner åkte vi söderut för att titta på pärlan.
Bestämde mig för att köpa den och försöka göra bil av den igen. Återvände hem, gjorde upp om hur betalningen skulle gå till och väntade på att den skulle komma.
Under nedplockningen fick man se vad som döljde sig under den polerade fasaden
Sufletten behövde också bytas
Fick låsa ihop den med balkar och krysstag för att den inte skulle tappa alla former.
Krockad och rostig vänster fram
Den VAR dålig
Vad som döljde sig (eller inte) under baksätet. Gick att öppna dörrarna, men inte stänga utan domkraft under balkarna.
Instumentbrädan behövde också en uppfräschning
Lite plåt bortrostat höger bak
Motorn var i behov av tvätt
Sönderfrusen,?? Eller bara KALL???
Vänd upp och ner byttes hela golvet + alla balkar
Nu börjar man se vad det ska bli
Efter lackering, under monteringen
Underredet fick också en putsning
Uttagen i dagsljus
Träinredningen på plats
Snyggare så här
Bilen såldes 1990 till ett fastighetsbolag som sedan gick i KK och bilen vandrade mellan flera ägare tom 94. Från 94 och till jag fick chans att köpa tillbaks den så var det samma ägare.
Hemma igen efter 13,5 år
Har gått 100 mil per år sen -90
En skön septemberkväll
Hej Historia på bilen... Ja det kan man sammanfatta med "En tråkig historia". Jag har alltid kört och ägt någon Mercedes, (arv från min far), eftersom när körkortet var avklarat 1976 så tyckte han att den säkraste bil jag kunde ha var den 190 c -62 var som vi hade I familjen så jag fick den som min egen. Har efter det avhandlat en mängd olika 190-200 D - 220 b - 220 Sb, och alla var från 60-talet. 220 SEc/b var alltid min drömbil den tiden men kassan var alltför skral. Renoverade I början på 80-talet en Opel Kapitän -55 som jag faktiskt också har kvar. Men det är en annan historia. 1986 ägde jag 5 st olika MB, alla 220 b eller Sb, som jag renoverat lite här och lite där men tyckte att det började vara arbetsamt att hela tiden flytta bilarna till olika garageplatser. Fick se en annons om en cabriolet som var intagen från Tyskland som kanske passade min plånbok. Jag åkte ner till Jönköping och tittade tillsammans med 2 kompisar från Stockholm. Den var lackerad I en konstig grön metallic eftersom den varit med I en filminspelning I Tyskland enligt säljaren. Var även utrustad med ett 3,5 märke på bagageluckan. Bilen såg väl i och för sig inte så tokig ut, men det var lite misstänksamt att dörrarna kärvade och inte passade något vidare. Jag såg väl att en hel del rost fanns det också men optimist som man alltid varit slog man bort tanken på hur mycket jobb det skulle bli. De kloka orden Det är alltid minst 4 gånger så mycket rost som det du ser fanns inte i min sinnevärld just då, när jag stod framför min drömbil. Slutsumman av all undersökning blev att den skulle gå att få ordning på. Eftersom jag var svetsare och arbetade som sådan så visste jag att det skulle vara jag själv som skulle göra jobbet.
Köpte och plockade ner hela bilen och upptäckte som vanligt att den var sämre än jag i min vildaste fantasi kunde ha trott.(den var avrostad på mitten). Motorn hade 2 stora hål i blocket eftersom den frusit sönder. Under baksätet var det inget kvar av golv och balkar så bakaxeln var lös. Den hade en äldre krockskada fram så hela frampartiet var skevt. Den var spacklad med Plastic Padding och aluminiumnät i stort sett överallt, så när den var helt avskalad så fanns det nästan inget kvar under sidolinjen. Renoverade den sedan mellan -87 och -89, de flesta timmar gick åt till karossen. Jag fick styva upp den med balkar under hela renoveringen för att den inte skulle falla i småbitar. Den var så dålig att försöken att svetsa och laga plåtbitar inte var att tänka på utan jag köpte helt nya delar. Med stor hjälp av Sten Lindqvist på Fjällströms Bil i Skellefteå lyckades jag få tag på alla bitar. Det som blev kvar av den ursprungliga bilen var balkar fram, huven, torpedväggen, rutramen, kardantunneln, bakluckan och lådan för suffletten. Resten av plåten köptes nytt för att byggas ihop till en hel bil. Tack och lov fick jag tag i en liten originalbok från Mercedes där kontrollmått fanns på hela bottenplattan,(och även alla andra mått och inställningar på hela bilen). Alla delar såsom bärarmar, länkarmar, rör och bultar, muttrar skickade jag för rengöring och elförzinkning för att sedan lacka de delar som skulle vara svarta. Träinredningen skickades till en möbelsnickare för omfanering med valnötsrot. Ett motorblock med rätt nummer (197.984) hittades så hela motorn totalrenoverades. Bakaxeln rengjordes och fick nya lager och bussningar. Köpte även en 220 coupe -65 i delar som fick släppa till dörrar, framskärmar och inredning. Det flesta kromdelarna köptes nytt + att en del av de kromdelar som var specifika för cabrioleten kromades om. En Sonnenland sufflett köptes ny tillsammans med innertak och monterades av en sadelmakare. Detta + krom, lackeringen och träinredningen var de bitar som jag lät andra fixa. Jag hade alltid önskat mig en röd bil så den lackades i DB 571, en originalfärg som gick att få runt -63. Den besiktades i maj -89 i ny skepnad.
Sålde den -91 pga. olika anledningar, men har hela tiden hållit reda på var den funnits. Jag hade pratat med ägaren sedan -94 några gånger och meddelat att jag var intresserad om han skulle sälja den. Våren -04 fick jag så meddelandet att han skulle sälja bilen och det kändes som en familjemedlem som äntligen skulle få en chans att komma "hem" igen. Kunde inte motstå frestelsen att köpa tillbaks den. Från det att jag sålde den -90 till att jag köpte tillbaks den -04 hade den rullat 100 mil per år. Har efter det renoverat träinredningen igen + lackerat en dörr men I övrigt så hade den klarat sig bra från 1989. Det finns väl en och annan skavank men de är inte så många. Den har även fått en ny omgång däck eftersom de från -87 började vara hårda och ovala. Den har nu rullat 2200 mil sen jag besiktade den 1989 så den känns faktiskt I ganska hyggligt skick fortfarande. Det finns säkert många saker på bilen som skulle kunna göras om, göras bättre eller på ett annat sätt men för mig känns det inte som en nödvändighet. Bilen går bra och det är en njutning att köra den. Bilen fick ett nytt liv i slutet på 80-talet och jag har nu fått igen min drömbil. Pär Lundmark ÅKERSBERGA