1(10) SW E D I SH E N V IR O N M EN T A L P R OT E C T IO N AG E NC Y YTTRANDE 2015-01-23 Ärendenr: NV-07012-13 Svea Hovrätt Mark- och miljööverdomstolen Rotel 0601 Box 2290 103 17 Stockholm Yttrande i mål nr M 5431-14 angående ansökan om tillstånd till bergtäkt och vattenverksamhet på fastigheten Bunge Ducker 1:64 i Gotlands kommun Naturvårdsverkets yrkanden Naturvårdsverket vidhåller de i överklagandet framförda yrkandena. Grunderna för Naturvårdsverkets ställningstagande Naturvårdsverket åberopar tidigare inlagor i målet. Naturvårdsverkets roll Naturvårdsverket har enligt Förordning (2012:989) med instruktion för Naturvårdsverket i uppdrag att enligt 3 3 p. bevaka allmänna miljövårdsintressen i mål och ärenden där miljöbalken tillämpas och som handläggs hos myndigheter och domstolar samt lämna Naturvårdsverkets synpunkter tidigt i processen. Enligt 4 p. har Naturvårdsverket i uppdrag att delta i miljöprövningar som gäller frågor som är principiellt viktiga eller har stor betydelse för miljön. Enligt instruktionen har Naturvårdsverket en central roll i miljöarbetet och ska vara pådrivande, stödjande och samlande vid genomförandet av miljöpolitiken. Naturvårdsverket ska verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och ska vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling. En annan av Naturvårdsverkets roller är att vara regeringens expertmyndighet för natur- och miljövård. Vi ansvarar bl.a. för den nationella hanteringen av B E SÖ K: ST O C K H O LM V ALH A L L AV ÄG E N 195 Ö ST E R SU N D F O R SK AR E N S V ÄG 5, HUS U B P O ST: 106 48 ST O C K HO LM TEL: 010-698 10 00 F AX: 010-698 10 99 E-POST: R E G IST R AT O R@NAT U RV AR D SV E R K E T.SE IN T E R N E T: WWW. N AT U R V AR D SV E R K E T.SE
NATURVÅRDSVERKET 2(10) Natura 2000-områdena, uppföljningen av bevarandestatusen för utpekade naturtyper och arter, rapporteringen till EU-kommissionen om statusen för arter och naturtyper i enlighet med art- och habitatdirektivet respektive fågeldirektivet. Vidare har Naturvårdsverket regeringens uppdrag att genomdriva särskilda åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper. Det gäller flera av de berörda arterna och naturtyperna i Bunge Ducker med omgivningar, exempelvis rikkärr. Narturvårdsverket (och länsstyrelserna) har också lång erfarenhet av skötsel och restaurering av skyddsvärda naturtyper. Det gäller bl.a. restaurering av våtmarker, inklusive rikkärr. Naturvårdsverkets talan Naturvårdsverket har sedan tillståndsprocessen inleddes framfört farhågor om att det finns en risk för skada på de kringliggande Natura 2000-områdena. Naturvårdsverket anser att det är av avgörande betydelse för att kunna upprätthålla det skydd som råder för Natura 2000-nätverket att en prövning motsvarar de höga krav som ställs enligt EU-rätten. Det finns inte utrymme för avsteg för en enskild verksamhet. Bedömningen ska vara gjord på vetenskaplig grund och bestämmelserna i en Natura 2000-tillståndsprövning ger inte utrymme för några avvägningar mot andra intressen. Naturvårdsverket har mot Nordkalks underlag invänt att det är bristfälligt bl. a. för att det saknas adekvat redogörelse och miljökonsekvensbeskrivning för hur efterbehandlingen ska ske. Naturvårdsverket har också invänt att de hydrogeologiska mätningar som Nordkalk genomfört huvudsakligen skett i själva täktområdet och att man inte av dessa mätningar kan visa vilken påverkan som sker inne i de kringliggande Natura 2000-områdena. Naturvårdsverket har också invänt att det kontrollprogram som Nordkalk presenterat inte är funktionellt som ett sådant utan huvudsakligen är ett mätprogram. Avgörande är att kontrollprogrammet inte är kopplat mot några konkreta villkorade åtgärder om påverkan eller skada detekteras. Exempelvis finns i zonen inom 300 meter från slutlig täktkant inga åtgärdsnivåer överhuvudtaget utan bolaget utlovar endast intensifierade mätningar. Vi hävdar att kontrollprogrammet inte är funktionellt eftersom det kommer att reagera för långsamt på eventuella upptäckter av förändringar. Förslaget till kontrollprogram är alltså otillräckligt som grund för en rättsäker och ändamålsenlig tillsyn givet de exceptionella förutsättningarna i detta fall dvs. att täkten ligger dikt an två (och nära ett tredje) Natura 2000-områden, att täkten skär av och dränerar det naturliga ytoch grundvattenflödet mellan Natura 2000-områdena samt de unikt höga naturvärdena på såväl täktområdet som i omgivande områden. Förslaget till kontrollprogram kan genom sin utformning inte heller anses minska risken för skador på Natura-2000-områdena. Vidare är det Naturvårdsverkets uppfattning att en verksamhets förenlighet med EU-rätten ska utgå ifrån vad de skyddade områdena tål och inte vad verksamhetsutövaren har möjlighet att åstadkomma. Det finns inte någon utredning eller redovisning från Nordkalk som visar vilken omgivningspåverkan de olika arterna och livsmiljöerna tål. Högsta domstolen har uttalat att EU-rätten ska få stort genomslag. Konsekvensen av detta blir att verksamheter som inte lever upp till de höga krav som ställs inte kan ges tillstånd att bedrivas. EUrätten kan inte tolkas så att en verksamhetsutövare kan få tillstånd till en
NATURVÅRDSVERKET 3(10) verksamhet med motiveringen att man inte kan kräva mer utredning av verksamhetsutövaren. Avgörande är i stället att varje rimligt vetenskapligt tvivel kan skingras (se C-404/09). Området som Nordkalk önskar bedriva täktverksamhet i är hydrologiskt mycket komplicerat och de arter och naturtyper som ska bevaras är känsliga även för små förändringar. Att i ett sådant område förlita sig på slutsatserna av hydrologiska modeller i en prövning som kräver exakthet och att varje rimligt vetenskapligt tvivel kan skingras vad beträffar de planerade arbetenas påverkan på det berörda särskilda skyddsområdet kan inte anses vara likställt med bästa möjliga vetenskapliga information och kunnande. Inte minst som bolagets slutsatser från modelleringarna (inte själva modellerna i sig) fått omfattande kritik från en rad framstående hydrogeologer. Vidare har bolagets slutsatser av modelleringen i ett flertal fall visat sig vara felaktig, exempelvis när det gäller provtäkterna. Naturvårdsverket har också anfört att det i detta fall inte går att skydda eller återskapa det komplexa hydrologiska systemet med hjälp av tekniska lösningar. Ett enkelt exempel på detta är att många av arterna i rikkärren i Bräntingshaid Natura 2000-område bl.a. är beroende av källvatten med en övermättnad av kalciumjoner. Eftersom den nedströmsliggande täkten otvetydigt kommer att sänka grundvattennivåerna åtminstone i de delar av Bräntingshaid som ligger närmast täkten, innebär det att grundvattenmatningen i dessa rikkärr kommer att upphöra. Det går med andra ord inte att ersätta det vatten som kommer underifrån och har en annan kemisk sammansättning och temperatur i Bräntingshaid, varken med sildammar som endast dämmer ytvatten, eller genom att länshållningsvatten från täkten sprinklas ut på markytan vid Ojnare myr eller i Bästeträsks Natura 2000-område EU-lagstiftningen, i det här fallet i form av art- och habitatdirektivet, är tydlig och ställer höga krav på verksamheter som riskerar att skada ett Natura 2000- område. Likaså ställer EU-rätten höga krav på den myndighet som prövar om den aktuella verksamheten är förenlig med EU-rättens krav. Prövningens omfattning Prövningen i Mark- och miljööverdomstolen bör vara fullständig i samtliga frågor som har samband med Natura 2000-områdena/lagstiftningen. Naturvårdsverket har i tidigare yttranden 1 redogjort för varför även 2, 3 och 4 kapitlet miljöbalken ska behandlas i den förestående prövningen. Utöver det finns det anledning att uppehålla sig något vid rättskraften av MÖD:s tillåtlighetsdom. Högsta domstolen uttalar sig i sitt beslut generellt om vad som krävs av en tillåtlighetsdom. I punkt 18 finner man följande: I en sådan dom ska det göras en bedömning av lokaliseringen och en prövning av om den sökta verksamheten är förenlig med de miljörättsliga reglerna. Redan vid tillåtlighetsprövningen kan domstolen också bedöma om skador och olägenheter för omgivningen kan motverkas genom villkor som i huvudsak stämmer med verksamhetsutövarens ansökan. I och för sig omfattar en sådan tillåtlighetsdom sådana frågor. Men om det görs en mer allmän bedömning av villkoren, kan bedömningen inte anses bindande vid den närmare villkorsbestämningen i den efterföljande tillståndsprövningen. 1 Se bl.a. yttrande 2013-12-19 med bilaga 1; samt överklagandet 2012-08-02 till Högsta domstolen och överklagandet till MÖD 2014-06-19.
NATURVÅRDSVERKET 4(10) I Miljööverdomstolens tillåtlighetsdom görs en alltför allmän bedömning av verksamhetens påverkan på både arter och Natura 2000-områden. Att så är fallet torde vara ostridigt när det gäller Natura 2000-frågan. I den numera upphävda domen från mark- och miljödomstolen 2011 fann domstolen att Miljööverdomstolen i sin dom uttalat sig i mycket allmänna ordalag i fråga om de villkor som bör gälla och att mark- och miljödomstolen ansåg sig ha att självständigt pröva frågorna i hela dess vidd. Högsta domstolens uttalande ovan ger uttryck för samma synsätt. Vi har i tidigare yttranden redogjort för vår ståndpunkt när det gäller frågan om hotade och rödlistade arter och artskyddsförordningen samt lokaliseringsprövningen och tillåtligheten i övrigt 2. Riksintresse Enligt förarbetena till 4 kap. 8 miljöbalken får en myndighet som ska tillämpa 4 kap. 8 miljöbalken medge viss markanvändning endast om myndigheten kan konstatera att de verksamheter eller åtgärder som kan förutses i markanvändningen inte på ett betydande sätt påverkar miljön i ett skyddat område. Om myndigheten kan konstatera detta, konstaterar den samtidigt att verksamheterna och åtgärderna inte omfattas av tillståndskravet i 7 kap. 28 a miljöbalken. Om det däremot saknas grund för ett sådant konstaterande, får myndigheten medge markanvändningen endast sedan ett tillstånd enligt 7 kap. 28 a miljöbalken har lämnats för den ifrågavarande verksamheten eller åtgärden. Prövningen av markanvändningen får i dessa fall avvakta den särskilda tillståndsprövningen enligt 7 kap. 28 a miljöbalken. Om den tillståndsprövningen inte kommer till stånd, ska den markanvändning som omfattar verksamheten eller åtgärden vägras 3. Som en följd av detta måste Miljööverdomstolens prövning av riksintressefrågan därmed anses ha gjorts i strid med 4 kap. 8, eftersom Miljööverdomstolen inte gjort en fullständig prövning av den planerade täktverksamhetens påverkan på miljön i Natura 2000- områdena 4. Jfr. även 3 kap. 10 2 st. där det fastslås att ett beslut om markanvändning inte får strida mot bestämmelserna i 4 kap. miljöbalken. Skäl för avslag Naturvårdsverket anser att det inte är möjligt att meddela tillstånd till täktverksamhet av i huvudsak följande skäl. 1. Enligt Naturvårdsverkets bedömning kommer täktverksamheten att irreversibelt skada de kringliggande Natura 2000-områdena Bästeträsk och Bräntings Haid. Tillstånd enligt 7 kap. 28 a och b miljöbalken kan därför inte lämnas. Det är därmed enligt 4 kap. 8 miljöbalken inte heller möjligt att lämna tillstånd till täktverksamheten. Naturvårdsverket bedömer också att ett tredje Natura 2000-område Gildarshagen med källkupolerna i Bluttmo Myr, riskerar att skadas av verksamheten. 2. Det är inte förenligt med art- och habitatdirektivet att meddela tillstånd till en täktverksamhet när det inte är klarlagt att efterbehandlingen kan ske utan risk för skada på de kringliggande Natura 2000-områdena. Det finns inte några villkorsförslag på hur efterbehandlingen rent faktiskt ska gå till. Vidare krävs 2 Se fotnot 1. 3 Prop. 2000/01:111 sid 47 ff. samt lagkommentaren till 4 kap. 8 miljöbalken. 4 Se även NJA 2013 s 613 punkt 21.
NATURVÅRDSVERKET 5(10) ett funktionellt kontrollprogram som kan detektera effekterna av efterbehandlingens påverkan på angränsande Natura 2000-områden, inte minst som efterbehandlingen kan ta allt från några decennier till ett eller flera århundraden (täkten vattenfylls) eller kommer att pågå för all framtid (täkten länspumpas). Naturvårdsverket och övriga motparter har bedömt att efterbehandlingen riskerar att skada Natura 2000-områdena. Något sådant kontrollprogram har inte presenterats av Nordkalk. Även för efterbehandlingen krävs en fullständig utredning av vilken påverkan som kommer att bli följden för Natura 2000-områdena. Högsta domstolen uttalar i sitt beslut från den 18 juni 2013 att alla aspekter av planerna och projekten ska identifieras med hjälp av bästa möjliga vetenskapliga information och kunnande. Tillståndsprövningen ska sålunda omfatta alla de effekter som den sökta verksamheten kan få på Natura 2000-området 5. Efterbehandlingen är en oundviklig del av täktverksamheten oavsett vilket alternativ som förespråkas. 3. Det krävs dispens från artskyddsförordningens 4, 5 och 7 för ett antal arter som antingen lever inom det sökta täktområdet och transportbandet eller som nyttjar det som jaktmarker eller viloplatser. Naturvårdsverket vill exemplifiera med följande berörda arter: fjärilarna Svartfläckig blåvinge och Apollofjäril, samt fåglarna Nattskärra, Pärluggla, Havsörn och Ängshök. Bolaget behöver inkomma med en ansökan om dispens, vilka arter som är berörda och hur respektive art kan förväntas påverkas. Naturvårdsverket anser dock att det inte finns förutsättningar att meddela dispens från artskyddsförordningens fridlysningsbestämmelser, se Naturvårdsverkets tidigare yttranden 6. Själva täktområdet och delar av transportbandet har ur ett nationellt perspektiv en unikt hög andel rödlistade och hotade arter. Den absoluta majoriteten av dessa arter omfattas dock inte av artskyddsförordningens förbudsregler. Några av dessa arter tillhör emellertid landets mest sällsynta, i flera fall betydligt mer sällsynta och med en avsevärt högre nationell hotstatus, enligt den svenska rödlistan, än de arter som omfattas av artskyddsförordningen och som listats under punkt 3 ovan. Enligt Naturvårdsverket har detta inte beaktats eller prövats på det sätt som krävs enligt miljöbalkens bestämmelser av Miljööverdomstolen 2009 och ej heller av efterföljande instanser. Den enda art på själva täktområdet som Miljööverdomstolen nämner vid namn i 2009 års tillåtlighetsdom är gaffelfibbla. Det finns inga resonemang i domskälen som kan tolkas som att Miljööverdomstolen gjort en bedömning av hur täktområdets artförekomster kommer att påverkas av verksamheten och vad det får för betydelse för respektive arts gynnsamma bevarandestatus. I sammanhanget måste det framhållas att det inte finns några villkorsförslag på bolagets föreslagna kompensationsåtgärder. Kompensationsåtgärderna som sådana är otillräckliga och dessutom inte adekvata i förhållande till de artförekomster som kommer att försvinna eller påverkas påtagligt av täkten. 5 NJA 2013 s 613 p 12 och 13 6 Se bl.a. sid 16-20 i bilaga 1 till yttrande 2013-12-19; samt sid 8-9 i överklagandet 2012-08-02.
NATURVÅRDSVERKET 6(10) De eventuella insatserna fokuserar på en enda art, utan någon redovisning av varför alla andra hotade arter på täktområdet valts bort. Att avsätta en brukad skog, det så kallade Hangvar-området, utan rätt förutsättningar för de aktuella arterna är inte meningsfullt ur naturvårdssynpunkt. Naturvårdsverket bedömer att den sökta täktverksamheten kommer att försämra livsbetingelserna för ett stort antal sällsynta djur- och växtarter som är klassificerade i Rödlistans tre högsta hotklasser. Eftersom verksamheten därmed inte är förenlig med bestämmelserna i bl.a. 2 kap. 6 samt 3 kap. 1 och 6 miljöbalken, kan tillstånd inte meddelas. 4. Själva täktområdet har mycket höga naturvärden, i form av särskilt skyddsvärda och sällsynta naturtyper, även i relation till de tre Natura 2000- områdena som omger Bunge Ducker 1:64. Vad Naturvårdsverket känner till finns det inget annat område i Sverige som omfattas av så hög andel nyckelbiotoper som själva täktområdet. Nyckelbiotoper är Skogsstyrelsen verktyg för identifiering och utpekande av områden med särskilt skyddsvärda skogar. Nästan all skog på fastigheten utgörs av nyckelbiotoper och är huvudsakligen av urskogskaraktär. I en nyligen publicerad Masteruppsats 7 från Uppsala Universitet visas att de skogliga naturvärdena i täktområdet, tillhör de allra högsta på Gotland. Kartor från sid. 16, 17, 29 och 30 i uppsatsen bifogas. På täktområdet finns ett stort antal våtmarker som enligt den nationella våtmarksinventeringen är utpekade som s.k. klass 1-våtmarker, dvs. har högsta nationella skyddsvärde 8. De utgörs främst av agkärr och rikkärr. De senare har en så utsatt situation i landet att regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram och genomföra ett särskilt åtgärdsprogram för att bevara och utveckla naturvärdena hos kvarvarande rikkärr. Våtmarkerna ingår i en sammanhängande serie som sträcker sig från Bräntingshaid Natura 2000- område, över det sökta täktområdet och vidare ner i Bästeträsk Natura 2000- område. En kalktäkt på Bunge Ducker 1:64 kommer att utplåna de centralt belägna våtmarkerna i detta sammanhängande system, men även skära av det naturliga flödet av ytvatten, och grundvatten mellan Natura 2000-områdena Bräntingshaid och Bästeträsk. I sammanhanget är det värt att notera att det enligt 4 förordning (1998:1388) om vattenverksamhet m. m. råder markavvattningsförbud i hela Gotlands län. Enligt 11 kap. 14 miljöbalken får regeringen förbjuda markavvattning som annars skulle kräva tillstånd i områden där det är särskilt angeläget att våtmarkerna bevaras. Förbudet mot markavvattning infördes eftersom regeringen ansåg att naturvårdsintresset behöver hävdas bättre i fråga om våtmarker. Syftet med förbudet är att 7 Gotlands gammelskogar ur ett landskapsperspektiv utbredning, bevarande och konnektivitet. Sixten Anna Johansson. Examensarbete i biologi 45 hp till masterexamen, Uppsala Universitet 2014. http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3a752448&dswid=-925 8 Se bl.a. sid 28-29 i Våtmarksinventeringen resultat från 25 års inventeringar Nationell slutrapport för våtmarksinventeringen (VMI) i Sverige. 2009. Rapport 5925, http://www.naturvardsverket.se/documents/publikationer/978-91-620-5925-5.pdf?pid=3525 Naturvärdesklassningen i VMI har gjorts i en fyrgradig skala där: Klass 1 objekt har mycket höga naturvärden för regionen och är av internationellt eller nationellt bevarandevärde. De är oftast till stor del opåverkade och behöver bevaras för framtiden. Inga ingrepp som kan påverka eller ytterligare påverka hydrologin bör tillåtas.
NATURVÅRDSVERKET 7(10) kraftigt begränsa eller upphöra med markavvattning i de delar av landet som redan utarmats på våtmarker. För enskilda intressen innebär bestämmelsernas utformning att avvägningen mellan det allmänna intresset att bevara våtmarker och till exempel en fastighetsägares intresse att kunna bebygga eller ändra förutsättningarna på den egna marken i vanliga fall redan är avgjord. Insprängt bland naturskogarna och våtmarkerna finns betydande områden med karsthällmark, en i Sverige mycket ovanlig naturtyp. Denna förekomst finns inte fullständigt redovisad i bolagets MKB, och är alltså inte bedömd av MÖD, varken 2009 eller 2012. Länsstyrelsen har i en egen inventering år 2013 karterat 17 hektar karsthällmark på det sökta täktområdet. Det finns exempelvis inga förekomster av karsthällmark i det angränsande Bräntingshaid Natura 2000-område. Totalt i Sveriges boreala region finns blott 590 hektar. Sammantaget innebär det att själva täktområdet hyser värdefulla naturtyper i en omfattning som är unik i Sverige. Liknande områden i Sverige är sedan länge områdesskyddade enligt miljöbalkens bestämmelser. Naturvårdsverket har svårt att se en mer olämplig lokalisering än den föreslagna, utifrån förekomsten av skyddsvärda livsmiljöer. Bemötande av Nordkalks svaromål i sak 1. Nordkalk hävdar att en av frågorna i målet är vilken beskrivning av täktområdets hydrogeologiska omgivningspåverkan i fråga om vattenbalans och vattenkvalitet som är relevant och ska ligga till grund för prövningen. Naturvårdsverket anser att en grundläggande princip i tillståndsprövningen är att domstolens ska ta till sig allt material i målet, granska detta och därefter i domskälen redogöra för hur man resonerat när man kommit fram till sitt domslut. Eftersom det saknas hydrogeologiska mätdata från exempelvis angränsande Natura 2000-områden kan det aldrig bli mer än antaganden om de verkliga hydrogeologiska förhållandena. De modeller som används för att bygga en förståelse för hydrogeologin blir aldrig bättre än de mätdata som modelleras. Bolaget har fått omfattande kritik från extern hydrogeologisk expertis just för att mätdata saknas och att det därför är omöjligt att dra de slutsatser som bolaget gör utifrån sina modelleringar. Vidare har bolagets slutsatser och bedömningar utifrån genomförda modelleringar visat sig vara felaktiga i flera fall, bl.a. när det gäller provtäkterna. Naturvårdsverkets hydrogeologiska konsult har utförligt redogjort för de omfattande och för prövningen helt avgörande bristerna i bolagets hydrologiska och geologiska underlag 9. 2. Nordkalk har uppgett att den buffertzon på 40 m mot Natura 2000-områdena Bästeträsk och Bräntings Haid, som införts genom villkor 3 i mark- och miljödomstolens dom, innebär att risken för påverkan på livsmiljöerna har minskat jämfört med tidigare. Naturvårdsverket bedömer att detta inte nämnvärt förändrar riskerna för skada. Det beror bl. a. på att avsänkningen 9 Se bl.a. sammanfattningarna sid 18-19 i bilaga 2 till Naturvårdsverkets yttrande 2013-12-19, samt sid 7-8 i bilaga 1 till yttrandet 2014-02-21.
NATURVÅRDSVERKET 8(10) av det ytliga grundvattnet riskerar att sträcka sig längre in än 40 m i flera fall. Detta innebär att den tidigare påtalade källvattenmatningen fortfarande kommer att upphöra för bl. a. de rikkärr i Bräntingshaid som ligger närmast täktkanten. Vidare förhindrar inte 40 m buffertzon att sildammarna och de avskärande dikena riskerar att antingen dämma för mycket eller för lite i förhållande till naturtillståndet. 3. Nordkalk uppger att täktgränsen i södra delen av verksamhetsområdet flyttats 200 m norrut och vidare att brytdjupet minskat till +13 möh. Detta uppges innebära en minskad risk för hydrologisk påverkan på Natura 2000- området Gildarshagen söder om den sökta täkten. Det är inte fastslaget huruvida täktområdet respektive Gildarshagen omfattar två skilda hydrologiska system eller om områdena står i hydrologisk kontakt med varandra. Bolaget och motparterna gör olika bedömningar i denna fråga. Om Gildarshagen tillförs grundvatten från karstsystem belägna norr om väg 148 bl. a. Ojnare myr respektive täktområdet vidhåller vi vår bedömning att täktverksamheten även med den indragna täktgränsen samt minskat brytdjup fortfarande riskerar påverka hydrologin i Gildarshagen på ett otillåtet sätt. En sådan påverkan skulle t.ex. kunna uppstå om det finns ett grundvattenflöde från karstområden i verksamhetsområdet, eller om täkten genom sin grundvattenpåverkan medför förändrade grundvattenflöden i närområdet, t.ex. från Bungeberget eller Ojnare myr ner mot Gildarshagen. 4. Nordkalk anser att det är oklart om Naturvårdsverket anser att varje påverkan på ett Natura 2000-område, hur obetydlig den än är, innebär en otillåten skada. Distinktionen mellan godtagbar påverkan och skada är av avgörande betydelse och den kritiska punkten i prövningen. Naturvårdsverket har i yttrande till mark- och miljödomstolen den 19 december 2013 s. 5 utvecklat hur en bedömning om påverkan respektive skada ska göras. 5. Nordkalk hävdar vidare att Naturvårdsverket formulerat ett nytt beviskrav. Den mening som Nordkalk grundar detta påstående på och hänvisar till i sitt yttrande på sid 7 är ett citat från mål C-404/09 (kommissionen mot konungariket Spanien, Alto Sil ) punkt 100. En bedömning enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet kan inte anses som lämplig om den innehåller brister och saknar fullständiga, exakta och slutliga bedömningar och slutsatser, på grundval av vilka varje rimligt vetenskapligt tvivel kan skingras vad beträffar de planerade arbetenas påverkan på det berörda särskilda skyddsområdet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2007 i mål C-304/05, kommissionen mot Italien, REG 2007, s I-7495, punkt 69). Högsta domstolen använder sig av samma formulering i sitt beslut under punkterna 12, 13 och 20. 6. Nordkalk hävdar i aktbilaga 55, sid. 9 att Naturvårdsverket i sin argumentation aldrig kommer längre än till punkten a, i de av bolaget formulerade frågorna a, b och c på sid 6-9, samt att Naturvårdsverket inte ger några konkreta bedömningar gällande Natura 2000-frågan som bolaget kan
NATURVÅRDSVERKET 9(10) kommentera eller bemöta. Naturvårdsverket har vid upprepade tillfällen under processens gång gett just detaljerade bedömningar om vilka effekter vi befarar att verksamheten kan få på de kringliggande Natura 2000- områdena 10. För att ytterligare förtydliga följer nedan ett exempel. Naturvårdsverket bedömer att täkten kommer att medföra en avsänkning av det ytliga grundvattnet i de delar av Bräntingshaids Natura 2000-område som ligger närmast täktkanten. Det innebär bl.a. att källmatningen av vatten kommer att upphöra i de rikkärr som ligger nära täktkanten. I flera fall skärs dessa rikkärr dessutom av på mitten. Ett flertal rikkärrsväxter är direkt beroende av uppträngande källvatten med en övermättnad av kalciumjoner. Dessa kalciumjoner ger en blekeutfällning vilken är en viktig förutsättning för dessa arter. Skyddsåtgärden att bygga sildammar vid täktkanten för att upprätthålla ytvattennivåerna i Bräntings Haid kan alltså omöjligen kompensera för att grundvattenmatningen upphör. Det innebär att rikkärren kommer att förändras genom att andra mer konkurrenskraftiga växter tar över när blekeutfällningen från källsprånget upphör. Rikkärren riskerar att övergå i någon annan våtmarkstyp, i detta fall mest troligt fuktäng eller agkärr. En skada har därmed uppstått eftersom en utpekad naturtyp ersatts av en annan naturtyp och rikkärrets typiska arter försvunnit. När det gäller frågan hur stor påverkan blir efter att skyddsåtgärder satts in, vill vi klargöra att sildammarna enligt vår mening inte är adekvata som skyddsåtgärd för aktuell plats och syfte. Det finns inga exempel på att sådana tekniska lösningar för rikkärr på kambrosilurbergrund vid liknande omgivningspåverkan fungerar, och bolagets skyddsåtgärder har inte heller bekräftats vara verkningsfulla för de berörda naturtyperna och arterna av biologisk/ekologisk expertis utan enbart av bolagets tekniska konsulter. Dessutom kommer skyddsåtgärdens livslängd att vara begränsad. Det är därför inte någon avgörande skillnad i verksamhetens påverkan före och efter insatta skyddsåtgärder rörande rikkärrens källvattenmatning. Slutligen bedömer vi att bolagets presenterade kontrollprogram samt föreslagna villkor inte heller förmår att förhindra att skada uppstår i detta fall. Sveriges Geologiska Undersöknings yttrande Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) skriver i aktbilaga 60 att de vid en förnyad genomgång av målet vidhåller vad de framfört i tidigare yttranden. Efter att SGU deltog aktivt i målets handläggning (dvs. fram till 2009 års huvudförhandling i Miljöverdomstolen) har en stor mängd ny information tillkommit: modellerade utfall har visat sig vara felaktiga (bl.a. provtäkterna); extern hydrogeologisk expertis har detaljerat kritiserat bolagets databehandling, hantering av valda modeller och tolkningen av resultaten. Det har även framförts tydliga argument för att även ett tredje Natura 2000-område riskerar att påverkas hydrologisk genom täktverksamheten, m.m. I sitt yttrande redogör SGU dock inte för hur man beaktat detta nya material när man vidhåller sitt tidigare ställningstagande. 10 Se Naturvårdsverkets presentationer på huvudförhandlingarna i MÖD 2009, MMD 2011, MÖD 2012, samt MMD 2014.
NATURVÅRDSVERKET 10(10) Beslut om detta yttrande har fattats av biträdande avdelningschefen Rikard Janson. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit sektionschefen EvaLinda Sederholm, föredragande, miljörättsjuristerna Torunn Hofset och Nils Hallberg samt biologerna Krister Mild och Conny Jacobson. Rikard Janson EvaLinda Sederholm Bilaga 1. Fyra kartor från Gotlands gammelskogar ur ett landskapsperspektiv utbredning, bevarande och konnektivitet. Sixten Anna Johansson. Examensarbete i biologi 45 hp till masterexamen, Uppsala Universitet. 2014.