Saken Naturvårdsverket överklagar härmed rubricerad dom. Naturvårdsverkets yrkanden 1. Naturvårdsverket yrkar att prövningstillstånd meddelas.

Transkript

1 1(5) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY ÖVERKLAGANDE Ärendenr: NV Mark- och miljödomstolen Nacka tingsrätt Box NACKA STRAND Överklagande av Mark- och miljödomstolens dom av den 2 juni 2014 i mål nr M om tillstånd för fortsatt och utökad kalkstensbrytning och bortledande av vatten på fastigheten Bunge Stucks 1:368, Gotland Saken Naturvårdsverket överklagar härmed rubricerad dom. Naturvårdsverkets yrkanden 1. Naturvårdsverket yrkar att prövningstillstånd meddelas. 2. Naturvårdsverket yrkar att mark- och miljödomstolens dom i ovan rubricerat mål upphävs i dess helhet, samt att Mark- och miljööverdomstolen därvid; a. i första hand avvisar bolagets ansökan på grund av för prövning bristande underlag. b. i andra hand såvida Mark- och miljööverdomstolen avser att gå vidare med prövningen avslår bolagets ansökan om tillstånd. 3. Naturvårdsverket yrkar att Mark- och miljööverdomstolen inhiberar verkställigheten av mark- och miljödomstolens dom i ovan rubricerat mål. Skäl för meddelande av prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen Naturvårdsverket anser att prövningstillstånd ska meddelas, i enlighet med 49 kap. 14 rättegångsbalken, på följande grunder: 1. Det finns anledning att betvivla riktigheten i det slut som mark- och miljödomstolen har kommit till. Domstolen har meddelat tillstånd till den sökta verksamheten, enligt 7 kap. 28 a miljöbalken, utan att ta nödvändig hänsyn till omständigheter som krävs för en fullständig, exakt och slutlig BESÖK: STOCKHOLM VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@ NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(5) bedömning enligt kriterierna i 7 kap. 28 b miljöbalken, jfr NJA 2013 s.613, och de krav som unionsrätten uppställer. Det har under målets gång påvisats att det föreligger rimligt vetenskapligt tvivel om att verksamheten kan bedrivas utan att skada de kringliggande Natura 2000-områdena, och det saknas en bedömning av verksamhetens alla delar då frågan om efterbehandling skjuts på framtiden. Domstolen anger i domskälen angående artskyddsfrågan att tidsmässig begränsning av täktverksamhetens utövande, i kombination med vidtagande av vissa skyddsåtgärder såsom flytt av enskilda individer, sammantaget ger förutsättningar att meddela dispens enligt 14 och 15 artskyddsförordningen. Domstolen menar därför att artskyddsförordningens bestämmelser inte utgör något hinder mot tillåtligheten av täktverksamheten. Naturvårdsverket noterar att det inte framgår av domslutet att dispens har meddelats och anser att sådant beslut måste meddelas i samband med prövningen om Natura tillstånd kan meddelas. Dessutom anser vi att förutsättningar saknas för att medge en sådan dispens. Detta innebär i sig hinder mot att tillstånd meddelas för täktverksamheten. Vår bedömning vilar framför allt på den grunden att ingen av de föreslagna skyddsåtgärderna har visats vara lämpliga eller ens praktiskt genomförbara ur ett biologiskt/ekologiskt perspektiv. I övrigt anför domstolen att frågor om artskydd och en verksamhets förenligt med fridlysningsbestämmelserna prövas enligt 2 och 3 kap. miljöbalken i samband med tillåtlighetsprövningen, vilket Naturvårdsverket inte heller anser är korrekt med utgångspunkt i 8 kap. miljöbalken samt artskyddsförordningens bestämmelser. 2. Av punkten 1 ovan följer att det inte, utan att prövningstillstånd meddelas, går att bedöma riktigheten av det beslut som mark- och miljödomstolen har kommit till. I NJA 2011 s. 589 meddelade Högsta domstolen prövningstillstånd (granskningsdispens) i hovrätt i ett omfattande mål rörande komplicerade förhållanden med hänsyn till att tingsrättens domskäl ansetts vara alltför knapphändiga för att riktigheten av det slut som tingsrätten hade kommit till skulle kunna bedömas utan en fullständig rättegång i hovrätten. I aktuellt mål saknas bl.a. en redogörelse för vad och på vilket sätt, det som har framförts från å ena sidan bolaget och å andra sidan motparterna, har lagts till grund för domstolens avgörande. Det är därför omöjligt att veta hur domstolen resonerat när de har kommit fram till att tillstånd kan meddelas. 3. Det är av synnerlig vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt. Mark- och miljödomstolen ger i den överklagade domen uttryck för tolkningar av EU- och svensk rätt rörande möjligheterna att meddela tillstånd till verksamhet som kan komma att på ett otillåtet sätt påverka Natura 2000-områden på ett sätt som tidigare inte gjorts. Skulle domen vinna rättskraft ser Naturvårdsverket att risk föreligger för att Sverige tillämpar unionsrätten felaktigt, med därtill irreversibla konsekvenser för naturmiljön på norra Gotland som följd. En sådan miljörättslig praxisförskjutning, med de konsekvenser det skulle medföra på nationell nivå, kräver ett avgörande av högre rätt, jfr. bl.a. NJA 2011 s. 782 där Högsta domstolen uttalade att Mark- och miljööverdomstolen har ett betydande ansvar för prejudikatbildningen inom miljörättens område.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(5) Utveckling av Naturvårdsverkets talan Naturvårdsverket åberopar, som skäl för sina yrkanden, tidigare skrivelser och yttranden som ingivits i mål nr M Naturvårdsverket utvecklar därtill sin talan enligt följande: 1. Naturvårdsverket delar inte mark- och miljödomstolens uppfattning att bolagets MKB, ens med under målets handläggning gjorda kompletteringar, uppfyller de krav som ställs i 6 kap. miljöbalken. Den innehåller såvitt vi kan bedöma alltjämt allvarliga brister som omöjliggör en fullständig, exakt och slutlig bedömning, jfr Högsta domstolens rättsfall NJA 2013 s De hydrologiska och hydrogeologiska förhållandena har inte redovisats på ett sådant sätt att säkra bedömningar kan göras avseende negativa effekter av förändringar som verksamheten riskerar att ge upphov till. Denna redovisning måste, i de delar som berör närliggande Natura områden, ta i beaktande samtliga andra pågående och planerade verksamheter, vilket i detta fall omfattar såväl Nordkalks sökta verksamhet på fastigheten Bunge Ducker 1:64 som kommunens vattenuttag ur sjön Bästeträsk. Naturvårdsverket delar inte den bedömning mark- och miljödomstolen gör av de kumulativa effekterna, framför allt då denna bedömning inte synes ha tagit hänsyn till de brister i bolagets underlag som naturvårdsmyndigheterna och oberoende expertis unisont har framfört. 3. Mark- och miljödomstolen redovisar inte varför man avfärdar samtliga remissmyndigheters bedömningar att det föreligger en överhängande risk för allvarlig och irreversibel skada. Med beaktande av att de myndigheter som ansvarar för områdena i fråga på både nationell och regional/lokal nivå tydligt redovisat med önskvärd tydlighet att det finns en överhängande risk för skada väcker det onekligen frågan hur domstolen kommit fram till sin bedömning att skada inte kan uppkomma. Naturvårdsverket anser det klarlagt att prövningsunderlaget i för Natura 2000-prövningen relevanta delar inte har baserats på bästa möjliga vetenskapliga information och kunnande på området. Några av landets ledande forskare inom hydrologi och hydrogeologi har unisont gjort bedömningen att stor osäkerhet råder avseende negativ påverkan på omkringliggande Natura 2000-områden. Om domstolen beaktat detta torde tillstånd inte ha kunnat meddelas. 4. Det har inte i målet visats att den sökta verksamhetens påverkan på vattenkemin, och då särskilt genom den föreslagna åtgärden byte av vatten, inte riskerar att skada utpekade narturtyper och arter i det nedströms liggande Bästeträsks Natura 2000-område (SE ). 5. Tillståndsprövningen ska omfatta alla de effekter som den sökta verksamheten kan få på berörda Natura 2000-områden. Detta innebär att verksamhetens hela livscykel inklusive de kumulativa effekterna vid efterbehandlingen måste beaktas vid prövningen och inte skjutas på framtiden såsom görs i och med villkor 18.

4 NATURVÅRDSVERKET 4(5) 6. Ett stort antal arter i området för den planerade täkten och i täktens direkta omgivningar är förtecknade i förordningens bilaga 1 och 2, samt är vidare listade som hotade i Rödlistan och har dessutom en ogynnsam populationsutveckling. I själva täktområdet kommer dessa arters livsmiljöer att utplånas, och i täktens direkta omgivningar bedöms arternas livsbetingelser försämras avsevärt på ett sätt som även det strider mot fridlysningsbestämmelserna i artskyddsförordningen. Vi anser alltjämt att förutsättningarna för att meddela dispens enligt 14 eller 15 artskyddsförordningen inte är uppfyllda. Detta utgör en förutsättning för att tillstånd ska kunna meddelas, varför frågan också borde ha avgjorts inom ramen för prövningen. 7. Den prövning av artskyddsfrågan som mark- och miljödomstolen anser redan har gjorts (2011 och 2012) inom ramen för lokaliseringsprövningen i samband med tillståndsprövningen kan omöjligt anses tillräcklig. De bevarandevärden som beaktades vid lokaliseringsprövningen kan förvisso bl.a. innefatta en ovanlig växt- eller djurart, men att sådana hänsyn tas i sammanhanget innebär inte att 8 kap. miljöbalken och artskyddsförordningen per automatik sätts ur spel och därmed kan bortses ifrån. Av prop. 2008/09:144, sid. 14, som föregick borttagandet av den tidigare s.k. stoppregeln i 9 kap. 6 a miljöbalken, framgår vidare att Vid lokaliseringsprövningen av en täktansökan ska alltid naturvärdena på platsen beaktas och, om värdena har betydelse från allmän synpunkt, skyddas så långt som möjligt. Det följer av 2 kap. 6 och 3 kap. 1 och 6 miljöbalken. Bevarandevärdet kan utgöras av en ovanlig växt- eller djurart. Därutöver gäller bestämmelserna om områdesskydd i 7 kap. och bestämmelserna om skydd för djur- och växtarter i 8 kap. miljöbalken. Ett borttagande av stoppregeln innebär därmed inte att förutsättningarna för att bevara den biologiska mångfalden minskar. Av artskyddsförordningen framgår att den är meddelad med stöd av 8 kap. miljöbalken. Brott mot artskyddsförordningen är straffsanktionerade enligt 29 kap. 2 b miljöbalken. Förordningens bestämmelser gäller oberoende av om de särskilt nämns i ett prövningsärende enligt miljöbalken. Naturvårdsverket vill i sammanhanget uppmärksamma Mark- och miljööverdomstolen på det faktum att detaljinventeringen av själva det utökade täktområdet presenterades först inför huvudförhandlingen i mark- och miljödomstolen våren Dåvarande Miljööverdomstolen kan alltså inte ha prövat de faktiska artförekomsterna utifrån artskyddsförordningens regler redan Mark- och miljödomstolen utgår ifrån att det inte tillkommit några ytterligare arter. Naturvårdsverket anser att detta antagande är felaktigt, framför allt eftersom de senaste inventeringsbidragen inför huvudförhandlingen i mark- och miljödomstolen våren 2014 tydligt visar att området, vid sidan av Bunge Ducker samt omgivande Natura 2000-områden, tillhör ett av Sveriges mest artrika områden med en mycket hög grad av sällsynta och hotade arter på nationell nivå. Vi noterar att domstolen likväl har bedömt att dispens kan meddelas, men vi gör i sak motsatt bedömning.

5 NATURVÅRDSVERKET 5(5) Sammanfattande slutsatser Naturvårdsverket anser att den bedömning som mark- och miljödomstolen har gjort i Natura 2000-frågan innehåller brister och saknar fullständiga, exakta och slutliga bedömningar och slutsatser, på grundval av vilka varje rimligt vetenskapligt tvivel kan skingras i fråga om de planerade arbetenas påverkan på området. Verksamhetens alla aspekter har inte vägts in och återverkningarna på berörda skyddade områden har inte prövats samlat. Mark- och miljödomstolens slutsatser är därmed inte förenliga med de krav som unionsrätten uppställer, se målet C-127/02 Waddenzee punkterna 53-56, målet C-404/09 Alto Sil punkt 100 och målet C-258/11 Sweetman punkterna 41 och 45. Inte heller har svensk praxis följts, som den bl.a. kommer till uttryck i Högsta domstolens rättsfall NJA 2013 s Utifrån Naturvårdsverkets perspektiv förefaller mark- och miljödomstolen sätta tilltro till de av bolaget föreslagna tekniska lösningarna, trots att det inte klart framgår av prövningsunderlaget att varje rimligt vetenskapligt tvivel rörande potentiella otillåtna skadeverkningar i berörda Natura 2000-områden har skingrats. Erfarenheter vad gäller sakförhållandena från likvärdiga och jämförbara fall saknas till stor del. Domstolen synes också markant ha frångått den praxis som EU-domstolen har etablerat genom bl.a. Waddenzee- respektive Sweetman-domen avseende hur art- och habitatdirektivets krav ska förstås och tillämpas. Stöd för den tolkning mark- och miljödomstolen nu gör saknas också i domstolspraxis från nationell överrätt, se exempelvis Miljööverdomstolens dom i mål nr M , i vilken Miljööverdomstolen med hänvisning till bl.a. Waddenzee-principerna fastställde att osäkerhet i utredningarna angående hur området kommer att påverkas inte får gå ut över de skyddade objekten. I domen, som bör ses som ett tydligt utslag av försiktighetsprincipen, klargjorde Miljööverdomstolen att bristen på kunskap ska inte gå ut över naturmiljön, utan bör drabba den störande verksamheten. Naturvårdsverket ser, utifrån rådande kunskapsläge, all anledning att tillämpa samma princip även i det här fallet. Sammanfattningsvis anser Naturvårdsverket att Mark- och miljööverdomstolen ska bevilja prövningstillstånd och att bolagets ansökan i första hand ska avvisas, i andra hand ska avslås. Beslut om detta överklagande har fattats av ställföreträdande generaldirektören Kerstin Cederlöf. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit biträdande avdelningschefen Rikard Janson, föredragande, enhetschefen Anders Johnson, sektionschefen EvaLinda Sederholm, handläggaren Krister Mild samt miljörättsjuristerna Nils Hallberg och Torunn Hofset. Kerstin Cederlöf Rikard Janson