Underlagsrapport Skyddande ozonskikt Lunds Agenda 21 Rapport över miljötillståndet i Lunds kommun hösten 2002 1
Denna rapport är framtagen av Miljöstrategiska enheten vid Kommunkontoret, Lunds kommun. Rapporten ingår som en av underlagsrapporterna till Lunds nya Agenda 21. Rapporten kan beställas från Miljöstrategiska enheten Vårfrugatan 1B 223 50 Lunds kommun tel. 046-35 64 01 miljoutskottet@lund.se Författare: David Lindegren Layout och grafisk produktion: Kristina Fontell Tryck: Lunds tryckericentral 2
Innehållsförteckning SAMMANFATTANDE BEDÖMNING... 5 BAKGRUND OM MILJÖPROBLEMET... 5 NATIONELLA MILJÖMÅL... 6 Miljökvalitetsmål... 6 Regeringens bedömning av innebörden i ett generationsperspektiv... 6 Delmål... 6 Klarar vi av att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen inom en generation?... 6 Förändringar 1995-2000... 6 Till när kan vi uppnå miljökvalitetsmålen?... 6 Tillfrisknande... 6 Särskilt ansvar för kommunerna... 6 KOMMUNALA MILJÖMÅL... 7 LOKALT MILJÖTILLSTÅND... 7 Nuläge & Trend... 7 Stationära kyl-, värme- och andra klimatanläggningar... 7 Mobila kyl-, värme- och andra klimatanläggningar... 8 Drivgas i sprayer... 9 Brandsläckningsutrustning... 9 Bekämpningsmedel och kemtvättningsmedel... 9 Mjuk och hård skumplast... 9 Lösningsmedel och analysteknik inom industri och forskning... 10 Prognos... 10 Stationära kyl-, värme- och andra klimatanläggningar... 10 Mobila kyl-, värme- och andra klimatanläggningar... 10 Drivgas i sprayer... 10 Brandsläckningsutrustning... 10 Mjuk och hård skumplast... 10 Lösningsmedel och analysteknik inom industri och forskning... 11 Aktuella åtgärder... 11 Uppföljning av lokala mål... 11 YTTERLIGARE KUNSKAPSBEHOV... 11 REFERENSER... 12 Skriftliga källor... 12 Muntliga källor... 12 BILAGOR... 13 3
4
Sammanfattande bedömning Inom Lunds kommun har de flesta kända förekomster av ozonnedbrytande ämnen redan avvecklats. Ett par användningsområden återstår emellertid. Till dessa hör astmainhalatorer, militära brandsläckare, kyl- och värmeanläggningar, skumplaster samt vissa kemikalier för kemiskt analysarbete. De fyra förstnämnda produkttyperna är prioriterade eftersom mängderna ozonnedbrytande ämnen är störst här. Förmodligen kommer klorfluorkarboner (CFC) respektive halon att kunna ersättas i astmainhalatorer respektive brandsläckare före år 2010. Betydligt svårare blir det att avveckla den CFC och väteklorfluorkarboner (HCFC) som finns i små kyl- och frysskåp. Antalet sådana produkter är mycket stort inom Lunds kommun. Än mer problematisk kan det vara att få kontroll över utsläppen av ozonnedbrytande ämnen från olika skumplaster, bl a isolermaterial. Det kan inte uteslutas att det, bara inom Lunds kommun, rör sig om betydande mängder CFC och HCFC som finns inbakat i dessa produkter. Även i detta fall kan det alltså bli svårt för kommunen att nå målet om att ozonnedbrytande ämnen till största delen skall ha upphört år 2010. Det finns idag olika system för omhändertagande och destruktion av kyl- och värmeanläggningar. På det hela taget fungerar dessa system väl, även om ingen regelbunden kontroll görs av att produkterna faktiskt omhändertas på ett korrekt sätt. Avvecklingen av skumplaster har däremot inte ens påbörjats. Något förbud mot användning av dessa plaster finns förvisso inte. Likväl förekommer en hel del avfall av detta slag ett farligt avfall som det saknas kunskaper, rutiner och system för att omhänderta. Bakgrund om miljöproblemet Antropogena utsläpp av olika kemiska föreningar innehållande brom och klor bryter successivt ned det skyddande ozonskikt som finns runt jorden. När ozonskiktet tunnas ut ökar inflödet av UV-strålning till jordytan. Den ökade UV-strålningen skadar organismer och i förlängningen de biologiska systemen. För människan och ett flertal djurarter ökar t ex risken att få grå starr, hudcancer och ett försvagat immunförsvar. Sedan 1960-talet har i synnerhet hudcancer uppmärksammats som ett allvarligt problem. Idag uppgår antalet dödsfall som en följd av hudcancer till mellan 300 och 400 per år (Prop 2000/01:130). Förändrade solvanor hos befolkningen, i kombination med ett tunnare stratosfäriskt ozonlager, är huvudorsaken till varför antalet hudcancerfall har ökat så kraftigt. Till de ozonnedbrytande ämnena hör bl.a. CFC (freoner), haloner, koltetraklorid, 1,1,1- trikloretan, HCFC (mjuka freoner) och metylbromid. Ämnena förekommer eller har förekommit i ett mycket stort antal produkter och tillämpningsområden som sedan 1950-talet använts över hela jordklotet. Sprayflaskor, bekämpningsmedel, kylskåp, isolering i husvagnar, madrasser och brandsläckare i flygplan är några exempel (Naturvårdsverket, 1996). Vissa produkter är konstruerade så att dessa ämnen släpps ut i samband med användningen (t.ex. sprayflaskor), medan ämnena stannar kvar i andra produkter (t.ex. kylskåp). Denna indelning är fundamental eftersom produkter av det senare slaget gör att ozonnedbrytande ämnen lagras upp i samhället även efter det att ett försäljningsförbud inträtt. I Sverige används fortfarande ämnen som skadar ozonskiktet. Vissa ämnen i bl.a. värme- och kylanläggningar, klimatanläggningar, läkemedel och brandsläckare är undantagna från det generella förbud som råder. 5
Nationella miljömål Miljökvalitetsmål Ozonskiktet skall utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning. (Prop 1997/98:145). Regeringens bedömning av innebörden i ett generationsperspektiv Sverige verkar för att halterna av klor, brom och andra ozonnedbrytande ämnen i stratosfären inte överstiger naturliga nivåer. Inom loppet av en generation skall användningen av ozonnedbrytande ämnen i Sverige vara avvecklad. (Prop 1997/98:145). Delmål År 2010 skall utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen ha upphört. (Prop 2000/01:130). Klarar vi av att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen inom en generation? Förändringar 1995-2000 Har bidraget till problemen ökat eller minskat? Har tillståndet i miljön blivit bättre eller sämre? Till när kan vi uppnå miljökvalitetsmålen? Har vi klarat målet till 2010? Har vi klarat målet till 2020? Ja, vi är på rätt väg Ingen entydig förändring har inträffat Svårt, trots att fler åtgärder vidtas Realistiskt, men det kräver fler åtgärder Tillfrisknande Hur snabbt återställs miljön när orsakerna åtgärdats? Mer än 30 år Under förutsättning av Montrealprotokollet följs av alla parter beräknas halten av ozonnedbrytande ämnen i stratosfären ha nått ner till 2 ppb 1 klor år 2050. Den naturliga nivån, ca 0,7 ppb Cl, kan då nås tidigast om 100 år. I Sverige kan användningen av ozonnedbrytande ämnen i stort sett upphöra inom en generation (Naturvårdsverket & Statistiska centralbyrån, 2000). Särskilt ansvar för kommunerna För att uppnå målet krävs att aktörer inom alla sektorer och nivåer av samhället engageras och tar ansvar. Regeringen pekar särskilt på kommunerna när det gäller omhändertagande av uttjänt utrustning. Kommuner eller producenter kan i framtiden bli skyldiga att omhänderta utrustning och produkter som innehåller ozonnedbrytande ämnen på ett miljöriktigt sätt. Vidare anser regeringen att information, rådgivning, tillsyn och uppföljning är viktiga uppgifter för länsstyrelser och kommuner i deras arbete med att uppfylla det nationella delmålet (Prop 2000/01:130). 1. parts per billion = delar per miljard 6
Kommunala miljömål I nuläget finns inga kommunala mål som handlar om hur Lunds kommun ska bidra till att skydda ozonskiktet. Lokalt miljötillstånd Nuläge & Trend Utsläpp av ozonnedbrytande ämnen sker visserligen lokalt men effekterna är globala. Effekterna är dock inte lika stora överallt. I stora delar av Antarktis saknas mer än 70 procent av det normala ozonskiktet (Prop 1997/98:145). För Sveriges del har ozonskiktet minskat med omkring fem procent de senaste tretton åren (SOU 2000:52) och för varje år konstateras att ozonskiktets tjocklek fortsätter att minska med en närmast konstant hastighet (Länsstyrelsen i Skåne Län, 2000 & 2001). Att tala om den skadliga UV-strålningens intensitet lokalt just i Lund är emellertid knappast relevant. Den svenska avvecklingen, som utgår från Wienkonventionen och Montrealprotokollet, regleras i allt väsentligt av förordningen om ozonnedbrytande ämnen (SFS 1995:636). Överhuvudtaget har lagstiftningen, som ju förbjuder så gott som all användning av ozonnedbrytande ämnen, haft en dominerande roll i avvecklingsarbetet. Trots detta förväntas inte ozonskiktet vara återställt förrän om närmare 100 år (Länsstyrelsen i Skåne Län, 1997). Nationella och internationella satsningar har medfört att halterna av ozonnedbrytande ämnen nu ökar långsammare än tidigare (Prop 1997/98:145). Eftersom lagstiftningen förbjuder tillverkning, import, export, saluförande m.m. av flertalet av de berörda ämnena måste fortsatta åtgärder inriktas mot just användningen (Prop 2000/01:130). För svensk del har lejonparten av den civila användningen av ozonnedbrytande ämnen avvecklats sedan undertecknandet av 1985-års Wienkonvention. Idag finns ett regelverk som förbjuder produktion och stora delar av användningen av CFC i sprayer, kemtvätterier, mjuka och hårda skumplaster, kyl- och värmeanläggningar m m. Även användningen av halonbrandsläckare, bromerade och klorerade lösningsmedel samt bekämpningsmedel med metylbromid har avskaffats. Inom Sveriges gränser har alltså utsläppsmängderna minskat kraftigt de senaste tio åren. (Prop 2000/01:130) Nedan redogörs för förekomst samt rutiner för omhändertagande och destruktion för sammanlagt sju olika produktgrupper. Kvantifierade uppgifter avser år 2000 om inget annat anges. Observera att redogörelsen av nödvändighet har förenklats vad gäller regelverk, tillämpningsområden m.m. Stationära kyl-, värme- och andra klimatanläggningar Kyl- och frysskåp, värmepumpar, dryckesautomater, ismaskiner, avfuktare m.m. finns idag utplacerade i industrier, kontor, restauranger, skolor, sjukhus i Lunds kommun. Som köldmedier i dessa används främst CFC och HCFC. Nyinstallation av CFC och HCFC i anläggningar som används yrkesmässigt och som innehåller mer än 900 gram köldmedium är idag förbjudet. Av de totalt 2300 tillståndspliktiga anläggningarna i kommunen finns inga som innehåller CFC (Skoog, 2001). Kontrollen över dessa anläggningar är god. Sämre ställt är det med s.k. enhetsaggregat med högst 3 kg köldmedium eftersom dessa inte måste genomgå samma kontroll och rapportering som övriga större anläggningar. Miljönämnden har inte kontrollerat hur förbudet efterlevs för denna produktkategori. Påfyllning av HCFC förbjöds 2002-01-01 i alla yrkesmässiga anläggningar. Däremot får man fortsätta använda köldmediet i befintliga anläggningar. Inom Lunds kommun finns drygt 12 7
ton HCFC i de tillståndspliktiga anläggningarna (Skoog, 2001; Green, 2001). Utsläppen var år 2000 nästan ett ton. Mängden HCFC i dessa anläggningar minskar i stadig takt för varje år p.g.a. att köldmedium ersätts, främst med HFC 2. Av detta följer att också utsläppen minskar. Kontrollen över dessa anläggningar är god. Se Bilaga 1 och 3 för detaljerade uppgifter. För mindre kyl-, värme- och klimatanläggningar (s.k. enhetsaggregat) med max 900 gram CFC som köldmedium förbjuds yrkesmässig användning 2005-01-01. Förekomsten av dessa produkter är mycket utbredd inom Lunds kommun. Uppskattningsvis finns drygt 21 000 sådana anläggningar, motsvarande drygt 3 ton CFC (beräkningen baseras på Olson, 1998). Med så många anläggningar kommer det sannolikt att bli svårt att kontrollera efterlevnaden av förbudet. Idag finns redan ett kommunalt system för omhändertagande av hushållens vitvaror. Det finns därför anledning att tro att även flertalet av dessa små anläggningar för yrkesbruk omhändertas på ett korrekt sätt. Se Bilaga 4 för detaljerade uppgifter. Användning av kyl-, värme- och klimatanläggningar med CFC eller HCFC är tillåtet för hushållsbruk. Export av dessa produkter är dock förbjuden. Inom Lunds kommun finns forfarande ett mycket stort antal sådana anläggningar. Kommunen är enligt lag skyldig att forsla bort och omhänderta kasserade kyl- och frysmöbler. Under år 2000 mottogs 2500 uttjänta skåp, motsvarande drygt 1,2 ton CFC 3 (Andersson, 2001). Kontrollen över hushållens apparater är förmodligen god. En illegal export av kyl- och frysmöbler från Lunds kommun kan dock inte uteslutas (Ujfalusi, 2001). Miljönämnden har inte kontrollerat efterlevnaden av detta förbud. Se Bilaga 2 för detaljerade uppgifter. Sammanfattningsvis kan det konstateras att alla större anläggningar med CFC är avvecklade inom Lunds kommun. Överhuvudtaget tycks kontrollen vara god över de tillståndspliktiga anläggningarna. Kunskapsläget är betydligt sämre vad gäller mindre klimatanläggningar, kyl- och frysskåp m.fl. Antalet sådana produkter är mycket stort inom kommunen. Mängden CFC uppgår till minst ett par ton. Mobila kyl-, värme- och andra klimatanläggningar I produktgruppen ingår bl.a. järnvägsvagnar för kyl- och frysvaror, fryslastbilar, containers med kyl- och frysrum, luftkonditionering (AC-anläggningar) i personbilar och privatflygplan samt ACanläggningar i lastbilar och bussar. Det är oklart om alla dessa typer av produkter finns inom Lunds kommun. Anläggningarna innehåller CFC och HCFC som köldmedium. Nyinstallation av anläggningar med CFC och HCFC är idag förbjudet i yrkesmässig användning. Inte heller får CFC fyllas på eller användas i dessa anläggningar. Detsamma gäller för HCFC fr o m 2002-01-01. Svensk Bilprovning kontrollerar idag att alla fordon som har mer än 3 kg köldmedium har genomgått en obligatorisk kontroll. På så sätt finns en viss uppsikt över att reglerna för lastbilar, bussar och containers inom Lunds kommun faktiskt följs. Däremot finns det ingen rapporteringsskyldighet, vilket gör det omöjligt att utläsa några trender över t ex utsläppsmängder. För yrkesfordon med max 3 kg CFC krävs ingen kontroll. Det finns idag inte heller uppgifter om hur många dessa fordon kan vara. Verkstäder och bilskrotar har därför en nyckelroll och är ålagda att omhänderta gaser och vätskor på ett riktigt sätt. Kommunens miljöförvaltning har tillsynen över dessa verksamheter. Någon inspektion har dock inte genomförts på länge (Andersson, 2001). Användning av AC-anläggningar i privata fordon är tillåtet, oavsett mängd och typ av köldmedium. Det saknas helt uppgifter om hur många privata fordon inom Lunds kommun som kan vara utrustade med detta. T.o.m. 1992 var det vanligaste köldmediet i mobila AC-anlägg- 2. Flourkolväte (HFC) är å andra sidan en kraftigt växthusdrivande gas. I takt med att användningen av HCFC avvecklas stiger samtidigt den installerade mängden HFC och därmed utsläppen. Denna trend är mycket oroande. Se underlagsrapporten Begränsad klimatpåverkan för ytterligare uppgifter om HFC. 3. I uppgiften ingår CFC från både kylslingan och den isolering som omger kylutrymmet. I isoleringen finns i genomsnitt fyra gånger mer CFC-gas än i kylslingan. 8
ningar just CFC (Jonsson, 2001). Genom verkstäder och bilskrotar finns en viss kontroll över att ämnena omhändertas då fordonen eller anläggningarna skrotas. Sammanfattningsvis kan det konstateras att kunskapen om hur mycket ozonnedbrytande ämnen som finns i olika fordon är bristfällig. Eftersom det inte finns någon rapporteringsskyldighet är även den formella kontrollen dålig. Samtidigt är den resterande mängden CFC och HCFC i alla dessa fordon sannolikt liten, huvuddelen har troligen läckt ut under åren, bl.a. beroende på det slitage som mobila anläggningar normalt utsätts för. Drivgas i sprayer CFC och HCFC har använts som drivgas i bl.a. sprayfärger, hygienprodukter, specialsprayer inom industrin och i läkemedel. Med undantag för astmainhalatorer är dessa produkter i dag förbjudna. Det kan dock inte uteslutas att illegalt importerade CFC-sprayer finns på den svenska marknaden. Kommunens miljöförvaltning har inte gjort några inspektioner vad gäller efterlevnaden av förbudet (Schlaucher, 2001). Närmare 3000 astmainhalatorer såldes år 2000 till folkbokförda inom Lunds kommun (Luthman, 2001). Denna användning orsakade drygt 32 kg utsläppt CFC. Brandsläckningsutrustning Stationära och mobila brandsläckare finns utplacerade i industrier, forskningslaboratorier, sjukvården, civila flyplan samt inom Försvarsmakten. Så gott som alla dessa brandsläckare har innehållit det kraftigt ozonnedbrytande ämnet halon, men denna användning är idag förbjuden. Försvarsmakten är undantagen från detta förbud. Samliga civila brandsläckare med halon är idag avvecklade inom Lunds kommun (Green, 2001; Björkman, 2001). Vid P7 Revingehed finns däremot sammanlagt 205 kg halon installerat i brandsläckare i Försvarsmaktens stridsvagnar. Uppemot 20 kg halon släpps i genomsnitt ut per år, dock med stora variationer från år till år (Eklund, 2001). Bekämpningsmedel och kemtvättningsmedel I produktgrupperna ingår metylbromid som bekämpningsmedel mot skadeinsekter samt CFC som tvättmedel i kemtvätterier. Både dessa ämnen och användningsområden är idag förbjudna. Det finns ingen större anledning att misstänka att förbudet inte efterlevs inom Lunds kommun. Mjuk och hård skumplast Många skumplastvaror har det gemensamma att de är uppblåsta med CFC och HCFC. Den mjuka skumplasten finns bl.a. i möbelstoppningar och madrasser. Den hårda skumplasten finns bl.a. i isolermaterial till fasader, tak, husvagnar, kyl- och frysanläggningar samt som isolering under vägar, byggnader och i fjärrvärmerör. Dessa material får inte längre tillverkas med CFC eller HCFC men tillverkning och försäljning pågick fram till början av 1990-talet och i vissa fall ända fram till 1998. Det finns inga uppgifter om hur stora mängder av dessa material som har använts inom Lunds kommun. Inte heller på nationell nivå tycks det finnas några tillförlitliga bedömningar av utbredningen (SOU 2000:52; Ujfalusi, 2001). Utan tvekan rör det sig om ansenliga kvantiteter som genom åren har upplagrats inom Lunds kommun. Bara Lunds Energis elva mil långa fjärrvärmenät består till en betydande del av freonblåst isolering (Brozén, 2001). Avfall som innehåller CFC eller HCFC klassas som farligt avfall. Sådant avfall borde uppstå t.ex. när byggnader rivs eller då utrustning med skumplast kasseras. Detta avfall kommer förr eller senare att medföra utsläpp till atmosfären om det inte destrueras. Trots detta har varken Lunds renhållningsverk, SYSAV eller SYSAV Kemi någonsin tagit emot denna typ av avfall (Wilhelmsson Göthe, 2001; Sundström, 2001; Carsten, 2001). Inte heller Miljöförvaltningen har mottagit några ärenden om rivningar som omfattat farligt avfall, trots att de har tillsynsansvar (Andersson, 2001). Detta tyder på att mjuk och hård skumplast som innehåller CFC och HCFC inte omhändertas korrekt. Denna slutsats styrks ytterligare av att landets största destruktionsanläggningar för ozonnedbrytande ämnen bara har mottagit mycket små kvantiteter av dessa material (Larsson, 2001; Albertsson, 2001). 9
Lösningsmedel och analysteknik inom industri och forskning CFC, HCFC och 1,1,1-trikloretan är exempel på ozonnedbrytande ämnen som har använts för rening, avfettning och torkning inom verkstads- och elektronikindustrin. All industriell användning av dessa ämnen är idag i princip förbjuden. Det finns inga verksamheter inom Lunds kommun som har fått dispens från detta förbud (Schlaucher, 2001; Ujfalusi, 2001). Däremot tillåts t.o.m. utgången av år 2001 användning av de ovan nämnda ämnena samt koltetraklorid i samband med kemiskt analysarbete i forsknings- och utvecklingssyfte. 4 Det är oklart huruvida forskningsoch analysföretag samt universitetsinstitutioner i praktiken använder dessa ämnen. Det är inte säkert att det generella undantaget kommer att förlängas från år till år per automatik. Prognos Trots att kraftfulla åtgärder har genomförts under det senaste decenniet släpps ozonnedbrytande ämnen fortfarande ut inom Lunds kommun. Utsläppsmängderna kan inte betraktas som försumbara. I det följande görs en kortfattad bedömning av prognosen för de produktgrupper som i tidigare kapitel fortfarande visat sig vara aktuella för Lunds kommun. Stationära kyl-, värme- och andra klimatanläggningar Riksdagen har inte fastställt datum för slutlig avveckling av HCFC som köldmedium. Erfarenheterna från CFC-avvecklingen visar att HCFC-användningen i större anläggningar troligen upphör direkt och utan större dramatik den dag ett förbud vinner laga kraft. Betydligt krångligare förmodas avvecklingen av de mindre anläggningarna bli. Tiotusentals kyl- och frysmöbler med CFC kommer att förbjudas om knappt fyra år. Därför måste kommunen förbereda omhändertagande och kontroll. I en andra avvecklingsvåg följer minst lika många anläggningar med HCFC. Utöver detta återstår alla privatägda kyl- och frysmöbler som fortsätter att lämnas in i oförändrad omfattning. Saneringen av alla dessa produkter från Lunds kommun är således ett omfattande och långsiktigt arbete. Parallellt med detta förekommer en ökande smuggling av begagnade anläggningar som regeringen anser det viktigt att stävja (Prop 1997/98:145). Mobila kyl-, värme- och andra klimatanläggningar Avvecklingen av HCFC i fordon med mer än 3 kg köldmedium kommer förmodligen inte att orsaka några större problem. Däremot finns det en risk att avvecklingen av mindre CFC- och HCFC-anläggningar kommer att bli svårkontrollerad. Naturvårdsverket kartlägger för närvarande hur många personbilar som idag finns med denna typ av utrustning (Sandin, 2001). Det kan röra sig om åtskilliga bussar, lastbilar, personbilar och arbetsmaskiner inom Lunds kommun. Samtidigt är slitage och därmed också läckage från mobila kyl- och klimatanläggningar stort. Drivgas i sprayer Forskning pågår för att ersätta CFC i astmainhalatorer. Tills dess ett substitut finns tillgängligt på marknaden kommer dessa produkter med all sannolikhet att vara undantagna från förbud. Brandsläckningsutrustning Försvarsmakten uppger att den installerade mängden halon vid P7 Revingehed kommer att ersättas med alternativ inom en snar framtid (Eklund, 2001). Mjuk och hård skumplast Från regeringen framförs inga förslag till förbud mot användning av freonblåsta isolermaterial. Detta gör att problematiken med mjuka och framförallt hårda skumplaster förmodligen kommer 4. Naturvårdsverkets föreskrifter om avsteg från 2 förordningen (1995:636) om ämnen som bryter ned ozonskiktet, NFS (2000:2) 10
att bestå under lång tid framöver. Rutiner för omhändertagande av detta avfall måste utvecklas och upprätthållas så länge dessa material finns kvar i byggnader och annan infrastruktur. Detta kommer att ställa stora krav på byggherrar och entreprenörer inom bygg- och avfallsbranschen. Likaså kommer kommunens byggnads- och miljönämnd att involveras. Naturvårdsverket har nyligen fått i uppdrag att utreda förekomsten av ozonnedbrytande ämnen i befintliga varor och produkter (Ujfalusi, 2001). Senast den 1 oktober 2002 skall verket även ha undersökt förutsättningarna för ett kommunalt ansvar vad gäller insamling av exempelvis CFC-blåsta skumplaster. I det arbete som återstår med att avveckla resterande mängd ozonnedbrytande ämnen inom Lunds kommun förmodas de mjuka och hårda skumplasterna alltså utgöra ett prioriterat insatsområde. Lösningsmedel och analysteknik inom industri och forskning I takt med att nya analysmetoder utvecklas, där klorerade lösningsmedel inte behöver ingå, förväntas användningen av dessa ämnen minska. Aktuella åtgärder Den svenska avvecklingsplanen fortsätter enligt uppställt schema. Detta innebär i korthet att användning av olika ozonnedbrytande ämnen successivt förbjuds för ett antal produkter eller användningsområden. Kommunens miljöförvaltning ansvarar för tillsynen vad gäller avvecklingen. I princip är alla de åtgärder som idag vidtas lagunderstödda. Från kommunens sida genomförs inga åtgärder utöver vad lagen kräver. Uppföljning av lokala mål Det finns f.n. inga kommunala/lokala mål som handlar om att begränsa utsläppen av ozonnedbrytande ämnen. Ytterligare kunskapsbehov För att kunna uppfylla regeringens föreslagna miljödelmål inom Lunds kommun behövs en mer heltäckande bild av förekomsten och problemen kring ozonnedbrytande ämnen. Följande undersökningar skulle bidra till detta: En bedömning av antalet mindre stationära kyl-, värme- och klimatanläggningar som används yrkesmässigt och som innehåller CFC. Ett register där det framgår vem som äger dessa enhetsaggregat och var de är placerade kan behövas. En bedömning av antalet mindre stationära kyl-, värme- och klimatanläggningar som används yrkesmässigt och som innehåller HCFC. Ett register där det framgår vem som äger dessa enhetsaggregat och var de är placerade kan behövas. Uppskattning av antalet återstående kyl- och frysmöbler i hushåll inom kommunen. Kartläggning av hur mycket freoner som omhändertas av bilverkstäder och bilskrotar inom Lunds kommun. Kartläggning av hur många yrkesmässigt använda personbilar, bussar, lastbilar och arbetsmaskiner som fortfarande är utrustade med klimatanläggningar innehållande CFC/HCFC. Kartläggning över vilka byggnader och övriga större fysiska installationer inom Lunds kommun som innehåller CFC/HCFC-blåst hård skumplast av olika slag samt en bedömning av omfattningen. Ökad kommunal kunskap behövs om hur rivning, transport, destruktion och övrigt omhändertagande av dessa material kan ske. Kartläggning av vilka forsknings- och utvecklingsinriktade verksamheter inom Lunds kommun som fortfarande använder ozonnedbrytande ämnen vid kemiska analyser. 11
Referenser Skriftliga källor Förordningen om ozonnedbrytande ämnen, SFS 1995:636 Länsstyrelsen i Skåne Län. (2001). Skånes Skogar en resurs. Miljötillståndet i Skåne årsrapport 2000. Skåne i utveckling 2000:46. Länsstyrelsen i Skåne Län. (1997). På väg mot miljömålen. Miljötillståndet i Skåne årsrapport 1996. Skåne i utveckling 97:5. Länsstyrelsen i Skåne Län. (2000). Skånes mångfald vårt gemensamma ansvar. Miljötillståndet i Skåne årsrapport 1999. Skåne i utveckling 2000:5. Naturvårdsverket. (1996). Ozonnedbrytande ämnen Handbok för miljöhandläggare 1996. Rapport 96-04. Naturvårdsverket & Statistiska centralbyrån. (2000). Naturmiljön i siffror 2000. Olson, Hans. (1998). Undantag för små CFC aggregat från förordningen 1995:636. Bilaga 1. KME Consult. Regeringens proposition 2000/01:130. (2001). Svenska miljömål delmål och åtgärdsstrategier. Regeringens proposition 1997/98:145. (1998). Svenska Miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige. SOU 2000:52: Framtidens miljö allas vårt ansvar. Betänkande ang. Prop 1997/98:145 från Miljömålskommittén 2000. Muntliga källor Albertsson Nils, Svensk Freonåtervinning AB, 08-4026580 Andersson, Stefan. Miljöförvaltningen, 046-355277 Björkman, Per. Brandförsvaret i Lund, 046-358014 Brozén, Stig. Lunds Energi, 046-356006 Carsten, Benny. SYSAV Kemi, 040-680 19 00 Eklund, Ronny. P7 Revingehed, 046-368046 Green, Jolanta. Länsstyrelsen i Skåne, 040-252308 Jonsson, Kjell. Tillsynsansvarig åt SWEDAC, 044-243388, 070-5475658 Larsson, Lars-Hugo. Stena Gotthard, freonåtervinning, 035-223300, 070-5343330 Luthman, Christer. Apoteket AB, 044-123057, 070-6637786 Sandin, Eva-Lotte. Naturvårdsverket Schlaucher, Jeanette. Miljöförvaltningen, 046-355293 Skoog, Annika. Miljöförvaltningen, 046-355270 Sundström, Birgitta. Miljöchef SYSAV, 040-6802020 Ujfalusi, Maria. Naturvårdsverket, 08-6981140 Wilhelmsson-Göthe Anna. Lunds Renhållningsverk, 046-355396 12
Bilagor Bilaga 1 Köldmedier i tillståndspliktiga kyl-, värme- och klimatanläggningar vilka Miljönämnden har tillsyn över Ämne Uppgift (kg) 2000 1999 1998 1997 1996 CFC Installerad 2 196 1066 2139 3594 Påfylld/läckage 0 4 0 195 216 Omhändertagen 141 672 1699 784 357 HCFC Installerad 10438 14094 16069 17424 18718 Påfylld/läckage 783 1096 1214 1689 1174 Omhändertagen 1043 1430 477 993 1407 HFC Installerad 9353 10132 8057 6498 5766 Påfylld/läckage 854 723 466 338 524 Omhändertagen 125 166 41 105 454 Förhållandet påfylld/ 9,1% 7,1% 5,8% 5,2% 9,1% installerad för HFC Källa: Annika Skoog, Miljöförvaltningen, Lunds kommun OBS! Mobila aggregat ingår inte i Miljöförvaltningens tillståndsplikt. OBS! Den installerade mängden CFC år 2000 (2 kg) avser ej tillståndspliktiga anläggningar som trots detta rapporterats in. Bilaga 2 Antal kyl- och frysmöbler som Lunds Renhållningsverk mottagit År Antal möbler Omhändertagen mängd CFC (kg)* 2000 2508 1254 1999 2403 1201,5 1998 2537 1268,5 1997 2247 1123,5 1996 1876 938 Ökning av inlämnade kyl/frysmöbler 96 till 99 +28% * Varje kylmöbel innehåller schablonmässigt 0,5kg CFC11/12 Källa: Inga-Lill Andersson, LRV, 046-355389, juli 2001 13
Bilaga 3 Köldmedierapport från de verksamheter inom Lunds kommun som Länsstyrelsen har tillsynsansvar för, år 2000. Innehavare Installerat (kg) Påfyllt / utsläppt (kg) Omhändertaget (kg) CFC HCF CHFC CFC HCFC HFC CFC HCFC HFC Lunds Energi AB, 0 10,4 35002,6 0 0 620 0 0 0 Gunnesboverket Lunds Energi AB, 0 0 13356,5 0 0 0 0 0 SV-VPS Lunds Energi AB, 0 9,1 11250 0 0 0 0 0 ÅKV-FKÅ Universitetssjuk- 0 648,8 235,2 0 20 1,5 0 278,4 0 huset i Lund Åkerlund & 0 1014,5 133 0 146 0 0 543 0 Rausing Sweden AB Summa: 0 1682,8 59977,3 0 166 621,5 0 821,4 0 Källa: Jolanta Green, Länsstyrelsen samt Stellan Nilsson, Lunds Energi AB Bilaga 4 - Uppskattning av antal små CFC aggregat inom Lunds kommun Enhet Uppskattat antal Motsvarar antal ton Uppskattat antal Motsvarar antal enheter i Sverige CFC i Sverige enheter i ton CFC inom Lunds kommun Lunds kommun Kyl- & frysskåp I 1300000 175 14481 1,95 Kyl- & frysskåp II 200000 35 2228 0,39 Dricksvattenkylare 95000 10 1058 0,11 Ismaskiner 85000 9 947 0,10 Avfuktare 165000 30 1838 0,33 Enhetsaggregat för 85000 25 947 0,28 kyl- och frysrum Luftkylare A/C litet antal litet x x Kyl- och frysdiskar litet antal 10 x 0,11 Arbetsbänkar med litet antal 5 x 0,06 kyl & frysutrymme Summa: 1930000 299 21499 3,33 Sveriges folkmängd 31 dec 2000 8882792 Lunds kommuns folkmängd 31 dec 2000 98948 Andel i Lunds kommun: 1,1 procent Beräkningarna grundar sig på Olson, Hans (1998). Undantag för små CFC aggregat från förordningen 1995:636. Schablonberäkning av andelen enheter inom Lunds kommun baseras på dess folkmängd i förhållande till nationens totala folkmängd vid aktuell tidpunkt. Observera att uppgifterna om antal ton CFC endast avser mängden CFC i köldmediet, alltså inte i isoleringen. Befolkningsstatistik från SCB år 2001. 14
15
16