Miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt

Transkript

1 Miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt november2002

2 Naturvårdsverket Kundtjänst Stockholm Tfn: Fax: E-post: ISBN pdf Elektronisk publikation Miljöbokhandeln Naturvårdsverket

3 2

4 Förord För att miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt med tillhörande delmål skall nås behövs ytterligare insatser. Regeringen har givit Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå åtgärder som syftar till att användningen av ozonnedbrytande ämnen avvecklas helt och att utsläppen begränsas. Denna rapport är Naturvårdsverkets redovisning till regeringen. Som underlag har bl.a. konsultrapporter och egna utredningar använts. Värdefulla bidrag har lämnats av en vid krets av organisationer, företag och personer. Samrådssynpunkter har lämnats av Coop Sverige AB, Generalläkaren, Kylbranschens Samarbetsstiftelse, Sjöfartsverket, Svenska kommunförbundet, Stena Metall AB, Vägverket, Bjästa Återvinning, Rikspolisens miljöbrottsrotel, Svensk Freonåtervinning och Stockholms Miljöförvaltning. Rapporten har utarbetats inom Naturvårdsverket av Maria Ujfalusi, Mats Björsell och Eva-Lotte Sandin i samarbete med Bo Carlerup, Christian Haglund och Anita Linell. Stockholm i oktober 2002 Naturvårdsverket 3

5 Innehållsförteckning Förord...3 Innehållsförteckning...4 Sammanfattning och förslag till åtgärder...6 Nuvarande system och regelverk...7 Förväntade effekter av förslag till åtgärder...8 Metod för beräkning av upplagrade mängder och utsläppen av ozonnedbrytande ämnen Inledning Miljömålet Ozonnedbrytande ämnen Genomförande av uppdraget Produkter och utrustning innehållande ozonnedbrytande ämnen Läget i dag användningsområden Upplagrad mängd plaster för isoleringsändamål Installerad mängd kyl-, frys- och andra klimatanläggningar Installerad mängd - handbrandsläckare och brandsläckningsanordningar med halon Naturvårdsverkets slutsatser rörande produkter och utrustning innehållande ozonnedbrytande ämnen Nuvarande system och regelverk Regelverk finns för det farliga avfallet Köldmediekungörelsen Halonföreskriften Producentansvar och frivilliga åtaganden...19 Producentansvar...19 Byggsektorns frivilliga åtagande...19 Förordningen om producentansvar omfattar inte kylmöbler - ändring på väg? Naturvårdsverkets bedömning av nuvarande regelverk och system Förslag till åtgärder Kasserade kylskåp och övriga kylmöbler i avfallsförordningen fungerar mindre bra

6 Handel med begagnade varor, illegal handel och export...22 Bristen på efterlevnad av bestämmelserna Isoleringsmaterial i byggnader och mark...23 Översikt...23 I. Isolering i byggnader, ca ton CFC...23 II. Isolering av mark och rör i fjärrvärmesystem och industrirör, ca ton CFC...24 III. Paneler till kyl- och frysrum, ca 600 ton CFC...25 IV. Varmvattenberedare, ca 10 ton CFC...25 V. Fabriksportar, ca 10 ton CFC...25 Regelverk finns, information behövs Övriga produktgrupper med isoleringsmaterial Halon som brandsläckningsmedel Förväntade effekter av förslag till åtgärder...27 Bedömningar av framtida utsläpp...27 På god väg mot delmålet...27 Miljökvalitetsmålet kan nås Metod för beräkning av upplagrade mängder och utsläppen av ozonnedbrytande ämnen Modell för beräkningar av mängder och av utsläpp Avgränsning av beräkningarna Hur beräkningarna utförs Vad kan beräkningarna användas till Förslag till användningsförbud av HCFC i befintliga kyl-, frys- och klimatanläggningar och värmepumpar Dagens läge, resultat av konverteringar...33 Alternativ...34 Användningen av HFC Alternativa handlingsvägar...35 Läckage Naturvårdsverkets till förslag till användningsförbud av HCFC...36 Referenser...37 BILAGA 1 - Konsekvenser för småföretagare av förslag till användningsförbud av HCFC...38 BILAGA 2 - Förklaringar till preliminär metod för beräkningar av ODS-utsläpp

7 Sammanfattning och förslag till åtgärder Naturvårdsverket föreslår: 1. Att 25 i avfallsförordningen ändras så att det blir möjligt för hushållen att transportera kasserade kylskåp och frysar till av kommunen anvisad mottagningsplats. Avsikten är att göra det tillåtet för ägare till kylskåp att själva transportera kylmöblerna till kommunens uppsamlingsplats. 2. Att 6 i förordningen ändras så att det yrkesmässigt blir förbjudet att överlåta kylskåp och frysar innehållande CFC, oavsett när de tillverkats eller importerats till landet. Detta bör försvåra illegal handel och export av CFC-kylmöbler. 3. Att Kylbranschens Samarbetsstiftelse och andra kylorganisationer genomför en landsomfattande informationskampanj om kommande CFC-förbudet. Avsikten är alla aktörsgrupper blir informerade om att enhetsaggregat med CFC inte får användas efter den 31 december Att Byggsektorns Kretsloppsråd bör inkludera avfall från isolering av byggnader, mark, paneler till kyl- och frysrum, fabriksportar samt rör i fjärrvärme- och industrirör som innehåller ozonnedbrytande ämnen i det frivilliga åtagandet som byggsektorns Kretsloppsråd presenterat i Byggsektorns Miljöprogram Att Sjöfartsverket, i sin egenskap av tillsynsmyndighet, verkar för att t.ex. Svenska Båtunionen, Svenska Båtföreningen och liknande organisationer förses med relevant information om EG:s halonförbud som träder i kraft den 1 januari Att ett användningsförbud för HCFC införs som förbjuder användningen av HCFC som arbetsmedium i befintliga kyl-, värme- och andra klimatanläggningar efter Vid den tidpunkten torde de allra flesta anläggningar ha tjänat ut varför de samhällsekonomiska kostnaderna förväntas bli små, samt 7. Att tillsynsmyndigheter och företrädare för berörda branscher informerar berörda branscher och anläggningsägare om det kommande HCFC-förbudet. Naturvårdsverket har av regeringen fått i uppdrag att redovisa en kartläggning av de varor och produkter i samhället som kan innehålla ozonnedbrytande ämnen samt utreda förutsättningarna för ett kommunalt ansvar eller producentansvar för insamling och destruktion av utrustning som innehåller dessa ämnen. Naturvårdsverket ska också 6

8 utveckla en metod för uppföljning av utsläpp av ozonnedbrytande ämnen samt utreda och lämna förslag till datum för ett användningsförbud för HCFC antog Sverige världens mest långtgående avvecklingsplan för CFC, målet sattes till 100 % avveckling till Några år senare reglerade man även de övriga ozonnedbrytande ämnena: haloner, 1,1,1-trikloretan, koltetraklorid, HCFC, HBFC, metylbromid och bromklormetan. Ytterligare skärpningar avseende avveckling av bl.a. CFC och HCFC för kylsektorn beslutades beslutade regeringen om Miljökvalitetsmålet för Skyddande ozonskikt. Ett delmål innebär att utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen skall ha upphört till Avvecklingen av användningen av ozonnedbrytande ämnen är i stort sett genomförd och de framtida utsläppen kommer framför allt från de stora mängder CFC som finns kvar i plaster för isoleringsändamål, t.ex. byggnadsisolering, fjärrvärmerör och i kylskåpsisolering, ca ton. Den installerade banken år 2002 (= upplagrade mängder i varor/produkter och installerad mängd i anläggningar) beräknas uppgå till, grovt räknat, ton ozonnedbrytande ämnen. Mängderna fördelar sig på följande vis: - plaster för isoleringsändamål, ca ton CFC och ca ton HCFC - köldmedium i befintliga kyl-, frys- och andra klimatanläggningar, ca 240 ton CFC och ton HCFC och - brandsläckningssystem/släckare, ca 50 ton halon Omkring 1988 var förbrukningen av ozonnedbrytande ämnen som störst, ca ton per år. Omkring 5000 ton av detta var CFC, varav det mesta användes vid plasttillverkning eller som köldmedium. En betydande del av den årliga användningen emitterades mer eller mindre omgående till atmosfären. Ungefär ton CFC finns ännu kvar i isolering och huvuddelen kommer att finnas kvar även efter år Den mängd CFC som varit installerad som köldmedium uppskattas som mest ha uppgått till i storleksordningen 5000 ton. Nuvarande system och regelverk Naturvårdsverket konstaterar att alla de varuslag som innehåller isolering med upplagrad CFC omfattas av avfallsförordningen när de kasseras och blir s.k. farligt avfall. Dit hör förutom isolering i byggnader, fjärrvärmerör, vägar och banvallar även isoleringen i husvagnar, arbetsvagnar, kylfordon/lastbilar etc. Följaktligen finns redan nu ett regelsystem som hanterar detta. Dock är förordningen ny och ännu hamnar sannolikt huvuddelen av utrivet isoleringsmaterial på deponier. Förutsättningar finns emellertid för ett miljöriktigt omhändertagande. I köldmediekungörelsen finns krav på omhändertagande av förbrukat köldmedium. Detta system fungerar väl och den HCFC som kommer att avvecklas förväntas tas om hand och destrueras. Vi kan konstatera att utsläppen kommer att vara låga då påfyllnadsförbudet som trädde i kraft år 2002 medför att läckande anläggningar måste konverteras. I halonföreskriften finns krav på omhändertagande av förbrukat halon. Även detta system har fungerat väl. Det har visat sig att det fortfarande finns ca 20 ton halon kvar på 7

9 framför allt fiskebåtar. Enligt EG:s förordning 2037/2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet måste dessa avvecklas före den 31 december I Byggsektorns Miljöprogram 2003 föreslås delmål som innebär att byggsektorn senast år 2003 har tagit fram gemensamma riktlinjer för kretsloppsanpassad avfallshantering vid nybyggnad och rivningar. Naturvårdsverket anser att det är viktigt att sådana riktlinjer tas fram för produktgrupper som innehåller CFC och HCFC. Byggsektorns Kretsloppsråd bör inkludera avfall från isolering av byggnader, mark, paneler till kyl- och frysrum, fjärrvärme- och industrirör i det frivilliga åtagandet som byggsektorns Kretsloppsråd presenterar i Byggsektorns Miljöprogram I Betänkandet från utredningen för översyn av producentansvaret (SOU 2001:102) Resurs i retur anser utredaren att trots att mycket talar för ett lagstadgat producentansvar för byggsektorn, är deras bedömning att arbetet med frivilliga åtaganden bör få fortsätta ytterligare några år. Motivet är att sektorn har presenterat en ny handlingsplan som ger ett trovärdigt intryck. Banverket och Vägverket ingår i Byggsektorns Kretsloppsråd via Samverkansforum för statliga byggherrar. Naturvårdsverket gör bedömningen att det av flera skäl inte är aktuellt med ett producentansvar för uttjänta varor som innehåller ozonuttunnande ämnen. Det främsta skälet är att införandet av ett producentansvar skulle innebära en retroaktiv lagstiftning. Förväntade effekter av förslag till åtgärder Om regelverken följs så finns goda möjligheter att närma sig delmålet för Det finns en viss risk att reglerna inte efterlevs. Orsaken till detta skulle kunna vara att gällande bestämmelser inte är tillräckligt kända för de olika aktörsgrupperna i samhället varför, som vi tidigare pekat på, en landsomfattande informationskampanj behövs. Sammanfattningsvis gör Naturvårdsverket bedömningen att det bör vara möjligt att avveckla användningen inom en generation och att därmed nå miljökvalitetsmålet. Metod för beräkning av upplagrade mängder och utsläppen av ozonnedbrytande ämnen Naturvårdsverket föreslår en modell för hur mängder och flöden av CFC kan beräknas. Trots den inventering som skett är osäkerheterna om upplagrade mängder relativt stora, och målet med den föreslagna beräkningsmodellen är främst att ge en översiktlig bild av utvecklingen av upplagrade mängder och utsläpp samt att ge indata till ett antal miljöindikatorer. 8

10 1 Inledning Naturvårdsverket har av regeringen fått i uppdrag att redovisa en kartläggning av de varor och produkter i samhället som kan innehålla ozonnedbrytande ämnen samt utreda förutsättningarna för ett kommunalt ansvar eller producentansvar för insamling och destruktion av utrustningen som innehåller dessa ämnen. Naturvårdsverket har vidare fått i uppdrag att utveckla en metod för uppföljning av utsläpp av ozonnedbrytande ämnen i samråd med berörda myndigheter. Slutligen skall Naturvårdsverket utreda och lämna förslag till datum för användningsförbud för HCFC som arbetsmedium i befintliga anläggningar av olika typer. 1.1 Miljömålet Med anledning av de effekter ozonnedbrytande ämnen har på det stratosfäriska ozonskiktet har riksdagen beslutat att användningen i Sverige skall avvecklas. Regeringen beslutade den 26 april 2001 om propositionen (2000/01:130) Svenska miljömål delmål och åtgärdsstrategier och i denna föreslår regeringen att delmålet för Skyddande ozonskikt innebär att utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen skall ha upphört till Åtgärderna syftar till att helt avveckla användningen samt att begränsa utsläpp av ozonnedbrytande ämnen. 1.2 Ozonnedbrytande ämnen Kemikalier som påverkar det stratosfäriska ozonskiktet betecknas som ozonnedbrytande ämnen. Hit hör följande grupper av kemikalier: CFC, HCFC, haloner, 1,1,1,-trikloretan, koltetraklorid, metylbromid, HBFC och bromklormetan. CFC är en kemisk beteckning som står för engelska Chloroflourocarbons. CFC är en grupp stabila klorföreningar som har stor ozonnedbrytande potential. HCFC-föreningar är ofullständigt klorerade dvs. de innehåller även väte. Detta gör ämnet mindre stabilt i atmosfären och nedbrytningen sker därför huvudsakligen i troposfären. Påverkan på ozonskiktet blir därmed väsentligt mindre än för CFC men den är inte försumbar. Påverkan på ozonskiktet i förhållande till CFC anges genom den s k ODP-faktorn (Ozone Depletion Potential). Med ODP-faktor avses den ozonnedbrytande potential en förening har jämfört med CFC-11. Mellan HCFC-föreningarna varierar ODP-faktorn från 0,05 0,11 och mellan haloner varierar ODP-faktorn från

11 Tabell 1. ODP (Ozone Depletion Potential) och livslängd i atmosfären för ett antal kemiska ämnen Ämnen ODP Livslängd i atmosfären CFC-11 1,0 55 CFC-12 1,0 116 CFC-113 1, CFC-114 1,0 400 CFC-115 0,6 500 HCFC-22 0,05 16 HCFC-141b 0,11 11 HCFC-142b 0, Halon Halon Halon Källa: Handbook for the International Treaties for the Protection of the Ozone Layer, mars 2000 och Scientific Assessment of Ozone Depletion, WHO Genomförande av uppdraget Vi har anlitat en konsult till att göra kartläggningen. Underlaget till rapporten om kartläggningen kommer i stor utsträckning från tidigare utredningar som uppdaterats och kompletterats av konsulten. I arbetet med uppdateringen har konsulten haft kontakt med berörda branscher, branschorganisationer, återvinningsföretag och tillsynsmyndigheter. Konsulten har dessutom haft i uppdrag att belysa vilka regler som redan finns idag och redovisa hur systemet fungerar/inte fungerar. Konsultens rapport Kartläggning av kvarvarande områden med ozonnedbrytande ämnen och uppföljning, (EcoManagement SE, april 2002), finns som en PDF-fil och kan laddas ner från Naturvårdsverkets hemsida. Som nämnts ovan kommer kartläggningen i stor utsträckning från tidigare utredningar. En av dem är en utredning som Naturvårdverket lät Stena Freonåtervinning genomföra år I projektet kontaktades byggföretag, rivningsfirmor, stora husägare, entreprenörer samt tillverkare. För att mäta innehållet i bl.a. isolerskivor användes läckdetektor och prover togs ut och CFC-halt mättes senare. Denna utredning uppdaterades och kompletterades år Osäkerheten i bedömningen i de upplagrade mängderna är relativt stora. Det gäller även bedömningarna om hur mycket CFC som finns kvar eftersom en del läcker ut. Underlaget är dock tillräckligt för att kunna identifiera och rangordna de viktigaste återstående utsläppskällorna. 10

12 2 Produkter och utrustning innehållande ozonnedbrytande ämnen Naturvårdsverkets bedömning: Avvecklingen av användningen av ozonnedbrytande ämnen är i stort sett genomförd och de mängder ozonnedbrytande ämnen som finns kvar i produkter/utrustning uppgår till, grovt räknat, ca ton. De upplagrade och installerade mängderna fördelar sig på följande vis: - plaster för isoleringsändamål, ca ton CFC och ca ton HCFC - köldmedium i befintliga kyl-, frys-, och andra klimatanläggningar, ca 240 ton CFC och ton HCFC - brandsläckningssystem/släckare, ca 50 ton halon 2.1 Läget i dag användningsområden 1988 antog Sverige världens mest långtgående avvecklingsplan för CFC, målet sattes till 100 % avveckling till Några år senare reglerade man även de övriga ozonnedbrytande ämnena: haloner, 1,1,1-trikloretan, koltetraklorid, HCFC, HBFC, metylbromid och bromklormetan. I dag är all nyanvändning av ozonnedbrytande ämnen i stort sett avvecklad. Tillförseln av nya ozonnedbrytande ämnen vid tillverkning och vid påfyllning av befintliga system är förbjuden med undantag för vissa användningsområden inom försvaret, ett fåtal kommersiella anläggningar, som har fått ett temporärt undantag från HCFC påfyllnadsförbudet, och halon som brandsläckningsmedel för vissa militära applikationer samt luftfartyg. Användningen av ozonnedbrytande ämnen vid kemiskt analysarbete i laboratorier upphör vid årsskiftet. En mindre mängd CFC används som drivgas i medicinska astmainhalatorer för vissa patientgrupper. Utvecklingen att ta fram nya alternativ för detta område tar tid eftersom de måste långtidstestas för patientsäkerhet förbrukades cirka ton ozonnedbrytande ämnen per år hade totalt 93 % av 1988 års förbrukning minskat till cirka 550 ton/år. De mängder ozonnedbrytande ämnen som idag finns kvar i samhället är framför allt i a) produkter/varor som tillverkats med ozonnedbrytande ämnen och b) utrustning som idag fortfarande innehåller ozonnedbrytande ämnen. Det är från dessa områden som potentiella utsläpp kan ske. Dessa potentiella utsläppskällor utgörs av tre produktkategorier: 11

13 1 plaster för isoleringsändamål (upplagrad mängd) 2 köldmedium i befintliga kyl-, frys, och andra klimatanläggningar (installerad mängd) och 3 brandsläckningssystem med halon (installerad mängd) 2.2 Upplagrad mängd plaster för isoleringsändamål CFC har använts som blåsmedel och isolerande gas i isoleringar av skummad polyuretan (PUR) samt extruderad skummad polystyren (XPS). Isolerande skum är styvt och görs med slutna celler för att behålla cellgasen som isolering. CFC användes som blåsmedel i nästan alla produkter innehållande hårt skum och tillverkades från mitten av 60-talet och fram till 1991 (CFC) och till 1997 (HCFC), då förbud mot användningen trädde i kraft. Isolering av PUR och XPS finns ett antal olika produktområden. XPS har använts främst där isoleringen har markkontakt. PUR är i det sammanhanget inte lika beständigt som XPS. Den största användningen av CFC har varit inom PUR-isolering. Uppgifterna som går att få fram om de upplagrade mängderna har relativt stora osäkerheter. Statistik innan 1990 är knapphändig. De mängder CFC som idag finns upplagrat i produkter med PUR-isolering har bedömts till ca ton. År 2010 bedöms de mängderna, utan ytterligare åtgärder, ligga på ca ton. De mängder CFC som idag finns upplagrat i produkter med XPS-isolering har bedömts till ca ton. År 2010 bedöms de mängderna, utan ytterligare åtgärder, vara i stort sett oförändrade. Det mesta av PUR- och XPS-isoleringarna bedöms år 2010 vara bundna i byggnader, mark och rör. När det gäller HCFC så användes HCFC under en mycket begränsad övergångstid på ca 5 år. De mängder som installerades kan sammantaget bedömas vara ca 20 % av de installerade mängderna CFC, vilket innebär ca ton. Med tanke på HCFC:s betydligt lägre ODP så bör produkter som innehåller CFC prioriteras vid ett omhändertagande. Alla resonemang kring återvinning och återtagningssystem är dock tillämpliga även på HCFC. CFC/HCFC i isoleringsmaterial har använts i produkter som kylmöbler, byggnader, mark, fjärrvärme- och industrirör, varmvattenberedare, fabriksportar, husvagnar, husbilar, arbetsvagnar, containrar och kylfordon. 12

14 Tabell 2 Upplagrade mängder CFC-11 i polyuretan (PUR) Produktkategorier Uppskattad kvarvarande mängd år 2002 i ton Kvarvarande mängd år 2010, % av år 2002 upplagrat business as usual Kylmöbler - Hushållstyp 1800 < 20 - Handeln 200 < 10 Övriga kyla - paneler till frys- o kylrum 600 > 80 - kylfordon 25 (exporten avräknad) < 50 - containrar 5 < 10 Byggnader 2800 > 80 Fjärrvärme o industrirör 2200 > 90 Övriga produkter - Varmvattenberedare 125 < 20 - Fabriksportar 10 < 10 - Husvagnar Arbetsvagnar Summa Ca ton Ca ton Källa: Kartläggning av kvarvarande områden med ozonnedbrytande ämnen och uppföljning, april 2002 (EcoManagement SE, april 2002) Tabell 3 Upplagrade mängder CFC-11/12 i extruderad polystyren (XPS) Byggnader och mark - Byggnader > 90 - Mark > 90 Summa Ca 2600 ton Ca ton Källa: se ovan 2.3 Installerad mängd kyl-, frys- och andra klimatanläggningar CFC och HCFC har använts som köldmedium i kyl/frys- och värmepumpar och andra klimatanläggningar under en lång tid. De kom tidigt i fokus när avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen påbörjades under 80-talet. Användning av CFC är numera helt förbjuden för nytillverkning, påfyllning och användning för alla kyl/frys-, värme- och andra klimatanläggningar, med undantag av användningen av små befintliga enhetsaggregat med köldmediefyllning av 900 gram eller mindre och en mindre kvot som används av försvaret. Undantaget små enhetsaggregat upphör vid utgången av år I denna produktkategori finner man framför allt kyl/frysskåp, vitvaror vid storkök, restauranger, bagerier och konditorier och barer, dryckeskylar i kontorslokaler och skolor, ismaskiner på restauranger, konditorier och barer. Vidare finns det i avfuktare som används i lokaler som måste torkas upp eller där krav finns på ett torrt klimat, i konditoridiskar, glassboxar, stora kyl/frysgondoler som finns i handeln, stora som små värmepumpar, etc. etc. HCFC får för närvarande fortfarande användas i befintliga anläggningar. Påfyllnadsförbudet trädde ikraft den 1 januari

15 Användningen av CFC skall enligt regelverket i stort sett vara avvecklat. Det har dock visat sig i en studie som genomförts av Borås kommun att anläggningar med köldmediefyllning 3-10 kg och som inte är skyldiga att skicka in resultatet från den återkommande kontrollen till tillsynsmyndigheten i många fall drivs vidare trots att användningen är olaglig. Normalt fasas CFC ut först vid service när ett läckage uppstått. De aggregat som installerades under bedöms ha några års ytterligare livslängd efter 2010 om livslängden på aggregaten är ca 25 år. En grov bedömning är att om inga ytterligare åtgärder sätts in finns risken att % av dessa anläggningar fortfarande är i drift år 2010 (jmf. EcoManagement SE, April 2002). Genom att bedöma hur många anläggningar det finns i Borås i förhållande till folkmängden skulle man grovt kunna räkna upp summan till en Sverigenivå. De uppgifter som finns är ännu för knapphändiga för att kunna utföra en sådan beräkning. Arbetet i Borås har dock inte haft som syfte att skala upp stickprovsundersökningen till en bedömning av det totala läget i Borås utan syftet är mer knutet till att identifiera behovet av tillsyn hos anläggningsägarna. Det kan därför behövas en speciell insats kring en sådan räkneövning om det finns behov av dessa uppskattningar. När det gäller små enhetsaggregat med mindre än 900 gram CFC-fyllning är dessa, som tidigare nämnts, fortfarande tillåtna i ytterligare 2,5 år, till utgången av år Naturvårdsverket anlitade en konsult 1997 (KME Consult i Malmö) för att utvärdera hur många enheter som omfattas av kategorin små enhetsaggregat liknande de i hushållen. Den uppskattade mängden aggregat med köldmediefyllning under 900 gram uppgick då till enheter med en sammantagen installerad mängd på 480 ton CFC i kylsystemet. Någon uppgift om hur mycket som konverterats sedan utredningen genomfördes finns inte. Verket beräknade, när man föreslog regeringen att undanta små enhetsaggregat med köldmediefyllning av 900 gram eller mindre år 1999, att majoriteten av ovanstående små enhetsaggregat skall ha tjänat ut till Om man gör ett antagande att ca. 50 % bytt ut sina anläggningar när 2,5 år återstår innan användningsförbudet träder ikraft, så bör den återstående mängden ligga på 240 CFC. Risken för att dessa små aggregat fortsätter att vara i drift efter förbudsdatumet på samma sätt bedöms som stor. Även här uppskattas % av aggregaten finnas kvar efter Tabell 4 Installerad mängd HCFC i olika aggregattyper Områden Installerad mängd, år 2002 ton Klimatanläggningar, stora A/C system Klimatanläggningar Små A/C-splitsystem 220 < 10 Värmepumpar i villor och hyreshus 690 < 10 Värmepumpar för fjärrvärmeanläggningar 330 < 10 Kylsystem inom industri och lager 615 < 10 Kylsystem i butiker och varuhus Speciella kylsystem 30 < 10 Konstfrusna isbanor 280 < 10 Kylsystem på fartyg inom handelsflottan 16 < 10 Kylsystem inom försvaret Övriga kylsystem 50 < 10 Summa Ca Kvarvarande mängder år 2010 % av år 2002 installerat, business as usual 14

16 Den installerade mängden HCFC uppskattades till ca ton år Den installerade mängden HCFC ligger idag sannolikt på ton (september 2002). Det vanliga är att man väntar till påfyllnaden måste göras, då man endera skrotar anläggningen och skaffar nytt eller konverterar sin anläggning. 2.4 Installerad mängd - handbrandsläckare och brandsläckningsanordningar med halon Halon 1211 och 1303 har använts som brandsläckningsmedel i handbrandsläckare och brandsläckningsanordningar. Dessa två produkter har förekommit överallt i samhället från företag till enskilda hushåll. Idag är användningen av halon totalförbjuden i Sverige med undantag för brandsläckningsanordningar i flygplan och inom försvarsmakten. Användningsförbudet trädde ikraft den 1 januari Dessutom gäller EU:s bestämmelser, EG:s förordning 2037/2000, om ämnen som bryter ned ozonskiktet Artikel 4 punkt 4.i.v att brandskyddssystem och brandsläckare skall avvecklas senast 31 december 2003, med undantag för de områden som anges i bilaga VII i förordningen. De företag som installerar brandskyddsutrustning ger samstämmiga uppgifter om att man idag inte längre påträffar utrustning med halon och inte heller ser att det finns halon upplagrat någonstans förutom inom de undantagna områdena och på fiskefartyg. Man betraktar avvecklingen som slutförd. Däremot finns, trots användningsförbudet, ännu ett 20-tal ton haloner kvar på framför allt fiskefartyg. Ett annat område där halon finns kvar är i handbrandsläckare och i motorutrymmen på vissa fritidsbåtar, med andra ord de släckare/anläggningar som finns är i privat ägo. Även dessa måste avvecklas enligt EG:s förordning 2037/2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Tabell 5 Upplagrad mängd halon inom olika områden Område Installerat och lagrat halon år 2002, ton Fiskefartyg 20 Brandsläckningssystem i fritidsbåtar 0,5 Försvaret 17 Civila flyget 2,5 ton Totalt Ca 50 ton 2.5 Naturvårdsverkets slutsatser rörande produkter och utrustning innehållande ozonnedbrytande ämnen Arbetet med att avveckla användningen av ozonnedbrytande ämnen påbörjades i slutet av 80-talet och avvecklingen är i stort sett genomförd med undantag för de områden som har dispens från förbuden (försvaret och luftfartygen). Det finns vissa osäkerheter i de 15

17 beräknade mängderna ozonnedbrytande ämnen i produkter/utrustning som presenteras i denna rapport. Dock är underlaget tillräckligt för att kunna identifiera och rangordna de produkter och den utrustning som bör uppmärksammas för att få ett korrekt omhändertagande. De mängder som finns kvar i viss utrustning och produkter uppgår till, mycket grov räknat, ca ton ozonnedbrytande ämnen. Om ODP-faktorn inkluderas i bedömningarna så ger en grov skattning att insatserna för att ta hand om CFC i uttjänta produkter bör prioriteras. Se tabell 6. Tabell 6 Skattning av mängden ODP-ton som finns lagrad i teknosfären Ämne Mängd i ton ODP ODP-ton CFC x HCFC x Halon 50 x Naturvårdsverket anser det rimligt att man koncentrerar sig på de stora potentiella utsläppskällorna och försöker i första hand samla in dessa produkter för att återvinna och destruera ozonnedbrytande ämnen. Största källan är produkter/utrustning som innehåller CFC. Den kvarvarande mängden CFC år 2002 i olika plastprodukter uppskattas uppgå till ca ton CFC. De riktigt stora mängderna, drygt ton, återfinns i produktkategorin kylmöbler, från hushåll och handel, byggnader, mark och fjärrvärme- och industrirör. Resten, knappt 665 ton återfinns i mindre mängder i produkter som varmvattenberedare, fabriksportar, husvagnar, husbilar, arbetsvagnar, contrainrar och kylfordon. 16

18 3 Nuvarande system och regelverk Naturvårdsverket sammanfattning: Naturvårdsverket konstaterar att alla de varuslag som innehåller ozonnedbrytande ämnen omfattas av avfallsförordningen när de kasseras, vilket innebär att de klassas som farligt avfall. Följaktligen finns redan nu ett regelsystem som borgar för ett miljömässigt korrekt omhändertagande. För de flesta produkter finns även ett omhändertagandesystem, exempel på ett sådant är byggsektorns frivilliga åtagande. Ozonnedbrytande ämnen i produkter omfattas av följande regelverk: Avfallsförordningen (2001:1063), Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, Förordningen (2002:187) om ämnen som bryter ned ozonskiktet, Köldmediekungörelsen (SNFS 1992:16) och Halonföreskriften (SNFS 1993:7) 3.1 Regelverk finns för det farliga avfallet Sedan Naturvårdsverket erhållit uppdraget har avfallsförordningen (2001:1063) trätt i kraft. Den 1 januari 2002 ersatte avfallsförordningen förordningen (1996:971) om farligt avfall. I avfallsförordningen finns bl.a. regler för den kommunala renhållningen, allmänna bestämmelser om hantering av avfall och särskilda bestämmelser för vissa avfallsslag samt regler för transport av avfall. Avfallsförordningen innehåller inte några regler om mellanlagring, återvinning eller bortskaffande av avfall. Dessa bestämmelser finns i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Som bilaga 2 till avfallsförordningen finns EU:s avfallsförteckning, dvs. den nya klassificeringen av avfall, vilken innehåller sådant som är såväl farligt avfall som övrigt avfall. Farligt avfall är i bilagan markerat med *. Förenklat kan sägas att varor som måste märkas med farosymboler (t.ex. hälsoskadligt, frätande, giftigt m.m.) eller annan information om att de är farliga för människor eller miljön blir farligt avfall när de kasseras. Alla de varuslag som redovisas i konsultrapporten omfattas av avfallsförordningen när de kasseras och blir farligt avfall. Följaktligen finns redan nu ett regelsystem, som är tillämpligt på de aktuella avfallsslagen, och som kan utgöra grunden för ett nytt och utvidgat omhändertagandesystem med sikte på en fortsatt hållbar avfallshantering. Att avfallet klassificeras som farligt avfall enligt avfallsförordningen innebär att särskilda krav gäller för den som ger upphov till avfallet. Det farliga avfallet skall bland annat sorteras ut från övrigt avfall. Anteckningar skall också föras om den mängd som uppkommer årligen, de slag av avfall som uppkommer samt de anläggningar som avfallet transporteras till. Det finns också särskilda krav för den som transporterar det farliga avfallet. Den som lämnar avfallet för borttransport är skyldig att kontrollera att transpor- 17

19 tören av avfallet har nödvändiga tillstånd och att mottagaren har tillstånd att ta emot avfallet. För de anläggningar där farligt avfall mellanlagras, återvinns eller bortskaffas krävs särskilt tillstånd enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Flera av de avfallsslag som tas upp i konsultrapporten utgörs av elektriska och elektroniska produkter, t.ex. kylmöbler och varmvattenberedare. För sådant avfall gäller att avfallet får deponeras, förbrännas eller fragmenteras endast om avfallet har förbehandlats. Vid förbehandlingen skall eventuella ozonnedbrytande ämnen tas om hand på lämpligt sätt ur miljösynpunkt. 3.2 Köldmediekungörelsen Naturvårdsverkets föreskrift om kyl- och värmepumpanläggningar innehållande CFC, HCFC och HFC (SNFS 1992:16, omtryckt 1997) innehåller specifika bestämmelser om hur man skall hantera köldmedier. Bland annat ställer 18 i Köldmediekungörelse krav på hur förbrukade köldmedier skall omhändertas. Köldmedier får endast levereras till ackrediterade kontrollorgan, person med klass 2.2 certifiering, tillverkare av kyl- och värmepumpaggregat, anläggning/verksamhet för rening av köldmedium, anläggning för destruktion av köldmedium, rederier och fartyg samt försvaret. Vid underhåll, reparation och andra åtgärder som berör köldmediesystemet skall köldmediet tas till vara och i första hand återföras till samma aggregat. Om tillvarataget köldmedium skall kunna återanvändas i andra anläggningar än från vilken de tappats måste renheten kunna garanteras. I annat fall kan föroreningar orsaka fel som kan leda till reparationer och köldmedieutsläpp. Förbrukade köldmedier skall tas om hand för extern återvinning eller destruktion. Det samma gäller vid skrotning av aggregatet. För att säkerställa att förbrukade köldmedier samlas in och inte släpps ut i atmosfären har man i Köldmediekungörelsen vidare sagt att den som importerar eller distribuerar köldmedier är skyldig att ta emot levererade köldmedier för återvinning. I samband med återtagande får inga avgifter tas ut för återvinning/destruktion. Dessutom framgår av 21 att förbrukade/använda köldmedier som inte skall återvinnas skall destrueras av Svensk Avfallskonvertering Aktiebolag för destruktion. 3.3 Halonföreskriften Föreskriften om hantering av brandsläckningsanordningar med halon, HCFC och HFCföreningar (SNFS 1993:7) ställer liknande krav på hanteringen av brandsläckningsmedel i brandsläckningsanordningar och i handbrandsläckare, som man ställer för hanteringen av köldmedier. 8 innebär att halon som samlas in skall levereras för återanvändning, destruktion eller export. Även i denna föreskrift säger man att halon som inte återanvänds/recirkuleras eller exporteras skall lämnas för destruktion till SAKAB. 18

20 3.4 Producentansvar och frivilliga åtaganden Producentansvar De förordningar om producentansvar som hittills införts i Sverige omfattar bilar, däck, returpapper, förpackningar samt elektriska och elektroniska produkter. Med producent avses den som i Sverige yrkesmässigt tillverkar eller till Sverige för in en vara. I vissa av förordningarna avses även den som sätter varan på marknaden. Gemensamt för förordningarna är att det är i det skede då varan kommer ut på marknaden, som producenten tar ett ekonomiskt ansvar. Producenten avsätter då medel som ska användas för att ta hand om den uttjänta varan i enlighet med respektive förordning. När det gäller ozonuttunnande ämnen har användningen i nya produkter i stort sett avvecklats. De varor som nu finns ute i samhället sattes på marknaden långt tidigare, för 5 20 år sedan eller mer. De som var producenter för dessa varor kanske inte längre existerar som företag. Sammanslagningar av företag kan ha skett, vilket gör det svårt att identifiera ansvarig producent. Dessutom kan det vara svårt att över huvud taget identifiera den ursprunglige producenten då t.ex. isolerade rör grävs upp eller byggnader rivs. Byggsektorns frivilliga åtagande Mycket av det avfall som innehåller ozonuttunnande ämnen kommer att uppstå inom byggsektorn enligt de slutsatser som drogs i kapitel 2. Byggsektorns Kretsloppsråd har under hösten 2001 lämnat ett frivilligt åtagande, Byggsektorns miljöprogram till Utredningen för översyn av producentansvaret (M 2000:01). Åtagandet beskrivs närmare i SOU 2001:102, Resurs i retur. Därefter har ett förslag till detaljerat miljöprogram utarbetats som tar upp delmål, åtgärder och uppföljning. Detta program beräknas fastställas hösten Åtagandet baseras på fyra miljömål, varav ett handlar om omhändertagande av avfall. Enligt åtagandet avser byggsektorn att dela in avfallet i ett antal kategorier, varav farligt avfall är en av kategorierna. För varje kategori ska avfallsslagets omfattning och sammansättning analyseras, liksom förutsättningarna för återanvändning/återvinning, gällande transportregler, hur klassningen av avfallet ska gå till, eventuella myndighetskrav, volymer/mängder Byggsektorns Kretsloppsråd har en pådrivande roll i att göra den nya definitionen på farligt avfall känd och att sprida kunskap om i vilka varor ozonuttunnande ämnen finns. Förordningen om producentansvar omfattar inte kylmöbler - ändring på väg? Kasserade kylmöbler omfattas inte idag av producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter. Från den 1 juli 2001 gäller förordningen (2000:208) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter i stort sett för alla andra eldrivna produkter i hushåll, på kontor och på sjukhus eller laboratorium, utom kylskåp och frysar och eldelen på värmepumpar. 19