Högvadsån vid Sumpafallen, strax nedströms D16. Foto: Tomas Sjöstedt. Recipientkontrollen i ÄTRAN Ätrans Vattenvårdsförbund

Högvadsån vid Sumpafallen, strax nedströms D16. Foto: Tomas Sjöstedt. Recipientkontrollen i ÄTRAN 2001 Ätrans Vattenvårdsförbund

INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND... 3 AVRINNINGSOMRÅDET... 4 Orientering... 4 Hydrologi... 4 Geologi... 4 Föroreningskällor, utsläppsmängder... 4 METODIK... 7 Provtagningsstationer... 7 Vattenkemiska undersökningar... 9 Metallhalter i Vattenmossa... 9 Vattenföring... 10 Beräkning av transporter och arealförluster... 10 Bottenfauna... 11 Växtplankton... 12 RESULTAT Lufttemperatur och nederbörd... 13 Vattenföring... 14 Vattenkemiska undersökningar... 15 huvudfåran... 15 biflöden... 19 sjöar... 23 Transporter... 26 Arealspecifika förluster... 27 Metaller i vattenmossa... 29 Bottenfauna... 33 REFERENSER... 42 BILAGA 1. Vattenföring... 45 BILAGA 2. Vattenkemiska analysresultat, ALcontrol... 49 BILAGA 3. Vattenkemiska analysresultat, PMK... 57 BILAGA 4. Temperatur och syreprofiler i sjöar... 61 BILAGA 5. Transporter och arealförluster... 65 BILAGA 6. Metallhalter i vattenmossa... 73 BILAGA 7. Bottenfauna, allmänt... 77 BILAGA 8. Bottenfauna, artlistor, lokalbeskr. mm... 87 BILAGA 9. Kalkuppföljningsdata... 125

ÄTRAN 2001 ALcontrol Referenser SAMMANFATTNING Ätrans vattenvårdsförbund, som bidades 1973, har till främsta uppgift att samordna kontrollen av vattenkvalitén i sjöar och åar inom Ätrans avrinningsområde. ALcontrol har på förbundets uppdrag utfört kontrollen även år 2001, i samarbete med Medins Sjö- och Åbiologi AB. Undersökningarna sker enligt ett av länsstyrelserna godkänt kontrollprogram. Vattenföring 2001 var nederbördsmängderna lägre än såväl normalvärdet som föregående års värde. Vattenföringen 2001 (50 m 3 /s) var betydligt lägre än 2000 (72 m 3 /s), men ungefär i nivå med medelvärdet för perioden 1961-1993 (48 m 3 /s, Figur I). Fosfor Fosforbelastningen på Ätrans avrinningsområde är förhållandevis måttlig jämfört med många andra vattendrag. I jordbruksdominerade delområden, främst i Ätrans nedre dalgång mellan Ätrafors och kusten, är dock fosforbelastningen hög eller mycket hög. Eftersom vattenföringen var låg 2001 blev även fosfortransporterna relativt låga. (Figur I). ton/år Fosfortransport till havet m 3 /s 80 80 70 60 50 40 30 70 60 50 40 30 20 20 Försurningen Gynnsamma geologiska förhållanden gör att motståndskraften (alkalinitet) mot försurning är mycket god i övre delen av avrinningsområdet. Även i nedre delen av Ätrans huvudfåra är alkaliniteten god. Biflödena i avrinningsområdets nedre del är däremot känsliga för den höga försurningsbelastningen i området. Omfattande kalkningsverksamhet pågår därför i dessa. Tidvis uppmättes låg alkalinitet i de bidflöden som inte avvattnar områden med kalkrika och lättvittrade mineral. Bottenfaunaunasamhällena visade ingen försurningspåverkan på någon av de undersökta lokalerna. 10 0 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 fosfortransport 1996 1997 1998 1999 2000 vattenföring 2001 Figur I. Årlig transport av fosfor med Ätran till havet 1989-2001. Kväve Kvävebelastningen på Ätrans avrinningsområde är hög. I jordbruksdominerade delområden, främst i Ätrans nedre dalgång mellan Ätrafors och kusten, är den mycket hög. Dessutom utgör Svenljunga avloppsreningsverk en betydande punktkälla för kväve. 10 0 1

ÄTRAN 2001 ALcontrol Referenser Liksom fosfortransporten blev kvävetransporten låg i förhållande till föregående år som en följd av att vattenföringen var låg (Figur II). 70 60 50 Färgtal - Sjöar ton/år Kvävetransport till havet m 3 /s 4000 80 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 kvävetransport nitratkväve- vattenföring Figur II. Årlig transport av kväve (hela stapelhöjden) och nitratkväve (ljusare delen) med Ätran till havet 2001. Metaller i vattenmossa I vattenmossan uppmättes alltjämt höga halter av krom i Ätran nedströms Svenljunga. Bottenfaunan tycks dock inte påverkas av den förhöjda kromhalten. I Lillån nedströms Sjötofta där en kraftig påverkan av koppar och zink förkommit tidigare år var påverkan marginell 2001. 70 60 50 40 30 20 10 0 40 30 20 10 0 3, Lönern 9, Åsunden 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön Figur III. Färgtal i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av ytprover 1991-2001. Den streckade linjen anger gränsen mellan svagt och måttligt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet betydligt färgat. Bottenfauna Negativ påverkan på bottenfaunan noterades inte, vare sig av försurning eller av övergödning. Hög artdiversitet och flera hotade och/eller sällsynta arter gör att de flesta lokaler bedöms ha högt eller mycket högt naturvärde. ALcontrol, Växjö 2002-05-14 B1 V. Fegen Organiskt material och färgtal Tre år av högre nederbörd än normalt har medfört ökad utlakning av organiskt material från marken och därmed även ökad brunfärgning av vattendragen. 2001 var färgtalen fortsatt höga trots betydligt lägre vattenföring jämfört med de tre tidigare åren (figur III). Ökande färgtal under 1990-talet i likhet med flertalet vattensystem har förekommit även i Ätran. David Liderfelt (Projektledare) Tomas Sjöstedt (Kvalitetsäkring av rapport) 2

ÄTRAN 2001 ALcontrol Bakgrund BAKGRUND Ätrans Vattenvårdsförbund är en sammanslutning av de kommuner och större företag vilka har verksamhet som berör vattendragen i Ätrans avrinningsområde. Förbundets huvuduppgift är att samordna recipientkontrollen av vattendragen inom avrinningsområdet enligt ett kontrollprogram (daterat 1998-03-30) som fastställs av länsstyrelserna i Västra Götalands- och Hallands län. Förbundet har följande medlemmar: Borås kommun Falkenbergs kommun Falköpings kommun Svenljunga kommun Tranemo kommun Ulricehamns kommun Sydkraft Vattenkraft AB Sjötofta Tråddrageri Borgstena Textile Sweden AB Andreas Lundgren (ALcontrol, Skara), förutom vårprovtagningen av Högvadsån som utfördes av Tomas Sjöstedt (ALcontrol, Halmstad) och provtagningen av Åsunden som utfördes av Medins Sjö- och Åbiologi. Artbestämning, utvärdering och rapportering av bottenfauna och växtplanktonhar utförts av Medins Sjö- och Åbiologi AB. Rapportering av de vattenkemiska undersökningsresultaten sker löpande under året till förbundets medlemmar och till länsstyrelserna. Varje år görs en sammanställning av resultaten från alla undersökningsmomenten. Syftet med recipientkontroll är att: åskådliggöra utsläpp från punktkällor ge en allmän bild av föroreningsläget belysa effekten av förorenande utsläpp och andra ingrepp ge underlag för miljöskyddande åtgärder upptäcka långsiktiga trender ALcontrol (f.d. KM lab) har under många år haft vattenvårdsförbundets uppdrag att utföra recipientkontrollen. Projektansvarig 2001 var David Liderfelt, ALcontrol Växjö. Provtagning av vatten och vattenmossa har utförts av Per Olausson. Provtagning av bottenfauna har utförts av John Sandin och 3

ÄTRAN 2001 ALcontrol Avrinningsområdet AVRINNINGSOMRÅDET Orientering Ätran har sitt källflöde i Västergötland ca 10 km öster om Ulricehamn. Den rinner först norrut genom Lönern (239,5 möh) och sedan åt sydväst ner till Ulricehamn, sedan genom Åsunden och Yttre Åsunden. (164 möh). Den fortsätter huvudsakligen åt sydväst genom bl.a. Svenljunga och passerar den Halländska kustslätten innan den rinner ut i Kattegatt vid Falkenberg. Avrinningsområdet är 3342 km² varav sjöar utgör ca 6%, skog ca 64% och åkermark ca 8%. Hydrologi Årsnederbörden är hög (700-1000 mm) utom närmast kusten. En stor del av fallhöjden i Ätran utnyttjas för kraftproduktion. Långtidsreglering sker i Åsunden/Yttre Åsunden, i Sämsjön och i Kalvsjön/Fegen. Korttidsreglering sker i dammarna vid Ätrafors, Yngeredsfors, Skogsfors och Skåpanäs. Långtidsmedelvärdet för vattenföringen vid utloppet är ca 48 m 3 /s. Geologi Berggrunden i avrinningsområdet utgörs av olika gnejser utom längst i norr där sedimentära bergarter förekommer. dessa kalkhaltiga vilket gör Ätradalen bördig och ger Ätrans huvudfåra en god buffertkapacitet och skydd mot försurning. Många biflöden är dock försurningspåverkade och flera av dessa kalkas regelbundet. Vid kusten och i Ätradalen upp till trakten av Ätrafors dominerar ishavsavlagringar av lera, sand, mm. Föroreningskällor Ätrans avrinningsområde belastas av utsläppen från ca 40 kommunala avloppsreningsverk (Tabell 2, Figur 1 sidan 8). Industriusläpp till Ätran sker från garveriet i Svenljunga (via kommunens reningsverk) och från färgeriet i Timmele. Lillån mottar utsläpp från Tråddrageriet i Sjötofta. Olika verksamheters bidrag till näringsämnesbelastningen i avrinningsområdet har beräknats av Peter Nobrant på uppdrag av vattenvårdsförbundet (Tabell 1). Tabell 1. Närsaltsbelastningens fördelning i Ätrans avrinningsområde. (P. Nolbrant 1997) källa kväve fosfor % naturligt 26 40 luftföroreningar 21 2 skogsbruk 7 2 jordbruk och djurhålln. 29 41 enkilda avlopp 4 11 reningsverk inkl. industri 13 4 Jordlagren domineras av morän. I dalgångarna finns isälvsavlagringar. I norra delen av avrinningsområdet är 4

ÄTRAN 2001 ALcontrol Avrinningsområdet Tabell 2. Kända utsläpp av kväve och fosfor från reningsverk och industrier i Ätrans avrinningsområde. anläggning recipient kväve, ton/år fosfor, ton/år medel medel 1999 2000 2001 99-01 1999 2000 2001 99-01 Falköping N Åsarp* Ätran 1.2 1.3 1.2 1.2 0.022 0.019 0.013 0.018 Ulricehamn Hössna Ätran 0.16 0.18 0.13 0.16 0.002 0.001 0.006 0.003 Trädet Ätran 1.5 1.2 1.4 1.36 0.023 0.007 0.006 0.012 Borgstena TPD Ätran 3.7 2.1 1.1 2.3 0.041 0.12 0.033 0.065 Timmele Ätran 3.4 4.1 7.1 4.8 0.055 0.060 0.064 0.060 Ulricehamn Åsunden 41 39 33 38 0.31 0.40 0.30 0.34 Marbäck Åsunden 1.3 1.5 0.92 1.2 0.017 0.012 0.015 0.015 Vegby Sämsjön 0.66 0** 0** 0.7 0.011 0** 0** 0.011 Gällstad Sämån 2.3 2.6 1.7 2.2 0.016 0.013 0.014 0.014 Hulu Y Åsunden 0.73 0.955 0.66 0.78 0.007 0.014 0.015 0.012 Borås Dannike bäck fr Rammsj 0.78 0.94 1.3 1.01 0.018 0.022 0.012 0.017 Aplared Såken 0.83 0.98 0.97 0.93 0.024 0.063 0.026 0.038 Svenljunga Hillared Ätran 1.0 0.002 0.002 0.3 0.073 0.00005 0.00005 0.0244 Sexdrega Ätran 1.2 1.2 0.2 0.9 0.020 0.20 0.02 0.080 Svenljunga Ätran 127 121 99 116 1.4 0.86 0.58 0.95 Axelfors Ätran 0.14 0.14 0.14 0.004 0.002 0.002 0.003 Ö Frölunda Ätran 0.35 0.19 0.19 0.24 0.004 0.003 0.003 0.003 Mårdaklev Ätran 0.31 0.35 0.35 0.34 0.004 0.002 0.002 0.003 Håcksvik Stångån 0.13 0.13 0.13 0.010 0.0016 0.0016 0.004 Överlida St Hallången 1.7 0.96 0.96 1.2 0.020 0.011 0.011 0.014 Mjöbäck Högvadsån 1.5 - - 1.5 0.007 - - 0.007 Åstafors Assman 0.14 0.14 0.14 0.0004 0.0005 0.0005 0.000 Tranemo Tranemo Assman 13 18 12.00 14 0.16 0.17 0.110 0.15 Länghem Torpasjön 3.5 3.6 1.8 3.0 0.018 0.016 0.011 0.015 Ambjörnarp Lillån 0.7 1.3 0.61 0.87 0.007 0.024 0.006 0.012 Sjötofta Kalvån 0.7 0.57 0.77 0.68 0.004 0.003 0.004 0.004 Dalstorp Jälmån 2.4 2.6 1.9 2.3 0.045 0.016 0.016 0.026 Nittorp Jälmån 1.8 1.0 0.75 1.18 0.013 0.008 0.004 0.008 Månstad Månstadsån 0.7 1.9 0.28 0.96 0.033 0.012 0.003 0.016 Falkenberg Vessigebro Ätran 2.3 3.1 2.2 2.5 0.064 0.066 0.044 0.058 Okome Högvadsån 0.44 0.41 0.270 0.37 0.007 0.004 0.003 0.005 Köinge Högvadsån 1.2 1.1 1.1 1.1 0.021 0.013 0.015 0.016 Ullared Högvadsån 5.2 4.9 4.2 4.8 0.071 0.039 0.027 0.046 Lia Högvadsån 0.33 0.24 0.174 0.25 0.009 0.003 0.003 0.005 Källsjö Hjärtaredsån 0.68 0.73 0.644 0.68 0.021 0.010 0.009 0.013 Fagered Fageredsån 0.05 0.09 0.063 0.07-0.002 0.001 0.002 Älvsered Högvadsån 1.1 1.2 0.942 1.1 0.022 0.014 0.010 0.015 Gällared Ätran 0.21 0.14 0.144 0.16 0.018 0.012 0.012 0.014 Ätran Ätran 1.3 1.4 1.3 1.3 0.041 0.057 0.034 0.044 Fegen Fegen 1.1 0.75 0.439 0.75 0.021 0.014 0.007 0.014 summa: 227 222 180 210 2.7 2.3 1.4 2.1 ** Vegby AV nedlagt. Överförs till Gällstad. 5

ÄTRAN 2001 ALcontrol Avrinningsområdet Tabell 3. Kända utsläpp av metaller från reningsverk och industrier i Ätrans avrinningsområde år Zn Cu Cr Ni Pb Cd Hg Svenljunga 1999 <79 5 78 13 5 <0,4 <0,1 avlopps- 2000 <40 <13 103 <20 <1,8 <0,6 <0,1 reningsverk 2001 30 9 73 16 <0.7 <0,6 <0,1 medel 85 kg/år Borgstena 1999 27 10.3 0.66 TPD 2000 15 11.0 0.84 i Timmele 2001 6.8 1.6 0.22 medel 16 8 0.57 Sjötofta 1999 21 1.26 tråddrageri 2000 29 1.74 2001 14.88 0.45 medel 22 1.15 6

ÄTRAN 2001 ALcontrol Metodik METODIK Provtagningsstationer Tabell 4. Provtagningspunkter i Ätrans avrinningsområde. koordinater vatten botten- metaller station sjö/å plats X Y kemi fauna i mossa 2 Ätran nedstr Böne 642102 136467 x x 4 Ätran uppstr Åsarp 643650 136760 x x 5a Ätran sågen vid Plate 642040 135940 x 5b Ätran uppstr Timmele 641755 135938 x 5f Ätran nedstr Timmele 641565 135882 x 5g Ätran Nybygget 641490 135890 x 6 Ätran Vist kyrka 641238 135777 x x 11 Ätran Forsa 639577 134720 x 13a Ätran upps Svenljunga 637780 133865 x x x 14 Ätran neds Svenljunga 637427 133808 x 15 Ätran Axelfors 637201 133748 x x x 16 Ätran Ledet 636399 133510 x 17a Ätran Norrströmmen 635355 133075 x x 18a (PMK1) Ätran Skåpanäs 633350 132205 x x 20 Ätran Ätrafors 632740 130951 x 24 (PMK2) Ätran Falkenberg 631335 129832 x x x 7b Pineboån f.d. Järnvägsbron 640375 135715 x Så1 Såkenån nedstr Hillared 639237 134152 x A11 Sämån nedstr reningsanl. 639446 135612 x x A15 Månstadsån uppstr Tranemo 637760 135252 x x A2 Jälmån uppstr Tranemo 637668 135358 x x x A4 Assman Örsås 637120 133995 x x x B5 Lillån Mölneby 635942 133362 x x x B10 Lillån uppstr Sjötofta 636290 134865 x B11 Lillån nedstr Sjötofta 636205 134838 x D16 Högvadsån Sumpafallen 633431 131022 x x x D4 Högvadsån utloppet 632729 130869 x V2 Vinån Faurås 631460 130303 x x koordinater vatten botten- växtstation sjö/å plats X Y kemi fauna plankton 3 Lönern djupaste punkten 642348 137005 x x 9 Åsunden djupaste punkten 640550 135617 x x x 10 Yttre Åsunden djupaste punkten 639550 135075 x x A12 Sämsjön djupaste punkten 639350 135475 x x D11 Tjärnesjön djupaste punkten 633925 132165 x x x B2 V Fegen djupaste punkten 633830 133575 x x x 7

ÄTRAN 2001 ALcontrol Metodik Ê Ä tran Ê # Ê Ê Ê Såken # 11 Så1 Ê Ê Ê # Ê # Ê Ê # Ê # 10 # # Ê # SVENLJUNGA # Ê # 13a A15 TRANEMO Ê # 14 A2 # Ê # A4 15 Ê # Ê Ê Lönern 3 # 5a # # 2 5f # 5b # Ê# ## # 5e 5g Ê # 6 ULRICEHAMN Assm an Åsunden Månstadsån 9 # 7b A12 Jälm ån Ä t ran S ä mån A11 4 Ê Ê 17a # Ê # 16 # B5 Lillån Ê Kalv ån B10 # # Ê B11 D4 inån V Ê Ê Ê Ê # # Ê # D16 Ê 20 Högvadsån Ätran Ê Ê Ê Ê Ê Ê B2 # # Fegen 18a # Tjärnasjön D11 Ê N Kommunalt avloppsreningsverk FALKENBERG V2 # # 24 Kattegatt 1:650000 5 0 5 10 Kilometers Figur 1. Provtagningspunkter och kommunala avloppsreningverk i Ätrans avrinningsområde. 8

ÄTRAN 2001 ALcontrol Metodik Vattenkemiska undersökningar Provtagning Vattenproverna togs från bro med Ruttnerhämtare (Figur 2) eller, där bro saknas, med en 2 m lång provtagningskäpp. Temperaturen mättes i fält. Vid provtagning i sjöar mättes temperatur och syrehalt med en konbinerade temperatur- och syreelektrod. Vid klorofyllprovtagning togs prov med slang från 2 meters djup och upp till ytan. Alla vattenprover togs av utbildad provtagningspersonal. Proven transporterades och förvarades enligt gällande svensk standard för vattenundersökningar. Alla analyser utfördes vid ackrediterat laboratorium. Metallhalter i vattenmossa Provtagning Undersökningen utfördes enligt BIN VR212 (SNV rapport 3108, 1986). Metallhalterna i vattenmossa undersöktes vid de stationer som anges i Tabell 4 och med metoder enligt Tabell 5. Vattenmossa från Ätran uppströms Svenljunga (Ringstena) användes för utplantering. Exponeringstiden för vattenmossan var utfördes mellan 20 20 augusti till 11 september. Högvadsån undersöktes även mellan 9 april och 17 maj. Analysmetoder Tabell 6. Analysmetoder vattenmossa Figur 2. "Ruttnerhämtare" för vattenprovtagning. Analysmetoder Parameter metod KRUT-kod torrsubstans SS028113 TRP arsenik anal.chem.48 AS-T2NM -120 1976 bly SS028152:2 PB-AFM järn DIN38406E2 FE-AIM 2 kadmium SS028152:2 CD-AFM koppar DIN38406E2 CU-AIM 2 krom DIN38406E2 CR-AIM 2 kvicksilver SS028175 HG-AVM nickel DIN38406E2 NI-AIM 2 zink DIN38406E2 2 ZN-AIM Tabell 5. Analysmetoder, fys-kem Parameter metod KRUT-kod ph SS028122 PH alkalinitet SSEN ISO 9963 ALK-NP5Q färg SSEN ISO 7887, 4 FÄRG-NK konduktivit. SSEN 27888 KOND-25 turbiditet SS928125:2 TURBFNU syre f.d.ss028188 fält O2-DE fosfor SS028127:2 PTOT-NA kväve SS028131 NTOT-NA nitratkväve SS028133:2 N23N-NA TOC SS028199 CORG-TI klorofyll a SS028146 KFYLL-MM siktdjup BIN SR11 SIKTDJUP 9

ÄTRAN 2001 ALcontrol Metodik Vattenföring Vattenföringsuppgifter har inhämtats enligt Tabell 7. Beräkningarna för stationerna 6, 24 och B5 är relativt osäkra. För B5 har tillförlitliga vattenföringsuppgifter inte gått att få tag i på senare år. Även de äldre uppgifterna antas vara osäkra på grund av att avbördningskurvan för pegeln vid Kalvsjöns utlopp kan vara felaktig. Fr.o.m. 1998 har därför vattenföringen vid B5 beräknats enligt tabellen nedan. Tabell 7. Källor till uppgifter om vattenföring i Ätran station källa amnärkning 2 SMHI beräkning enligt PULS-modellen, via lst i Västra Götaland 4 SMHI beräkning enligt PULS-modellen, via lst i Västra Götaland 6 Q4*1,69 11 Sydkraft Forsa 13a SMHI beräkning enligt PULS-modellen, via lst i Västra Götaland 15 Q13a * 1,04 18a (PMK1) Sydkraft Q Yngeredsfors * 0,89 20 Sydkraft QYngeredsfors * 1,01 24 (PMK2) Q20 + QD4 + QV2 + (3,3 * QV2) A11 SMHI beräkning enligt PULS-modellen, via lst i Västra Götaland A4 SMHI Pegel 103-1166 B5 QNorrströmmen - Q13a - QA4 -(0,33 * QD16) D16 SMHI Pegel 103-2341 D4 QD16 * 1,24 V2 SMHI beräkning enligt PULS-modellen, via lst Halland Beräkning av transporter och arealförluster Vid beräkning av månadstransport multiplicerades analysresultatet av stickprovet för aktuell månad med respektive månadsmedelflöde enligt formeln nedan. Vid beräkning av årstransport summerades månadstransporterna. Tr P =C P x Q m x 2,63 där: Tr P =månadstransport av fosfor (ton/mån) C P =fosforhalt aktuell månad (mg/l) =medelvattenföring aktuell månad (m 3 /s) Q m För stationerna 2, 11, 13a, 20 och D16 där analysresultat endast finns för varannan (jämn) månad, har ett haltmedelvärde av månaderna närmast före och efter den udda månaden använts för transportberäkningen. Detta gäller även TOC vid samtliga stationer utom 18a (PMK1) och 24 (PMK2). Vid beräkning av arealförlust dividerades årstransporten med ytan för respektive delavrinningsområde. 10

ÄTRAN 2001 ALcontrol Metodik Bottenfauna i rinnande vatten Provtagning och analys Provtagningen genomfördes på sju lokaler i november 2001. Två av de undersökta lokalerna provtogs även i mars 2001. Provpunkternas läge framgår av Figur 1 på sidan 8. Mer exakta angivelser av lokalernas läge finns i bilaga 8. Vid varje lokal uppmättes en tio meter lång sträcka och inom denna togs fem kvantitativa prov enligt (SS- EN 27 828). Metoden innebär i korthet att proverna togs med en fyrkantig håv (25 x 25 cm, maskstorlek 0,5 x 0,5 mm) som hölls mot botten under det att ett område på 0,25 m 2 framför håven rördes upp med foten. Det uppsamlade materialet konserverades i 70 % etanol. På laboratoriet plockades sedan djuren ut och artbestämdes under lupp. Utvärdering Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos bottenfaunan kan man dra slutsatser om miljöpåverkan. Vi har i denna undersökning gjort en bedömning av påverkansgraden med avseende på näringsämnen/organiskt material och av försurning. Vi har även gjort en bedömning av eventuell annan påverkan samt av faunans naturvärden. Allmän information om bottenfauna och en mer ingående beskrivning av bedömningsgrunderna finns i bilaga 7. I bilaga 8 finns en beskrivning av provlokalerna samt fullständiga artlistor. Vid bedömningen av näringsämnen/organiskt material med hjälp av bottenfaunan användes framförallt dessa kriterier: Danskt faunaindex ASPT-index Shannon index Vid bedömningen av försurning användes Surhetsindex. Förutom ovanstående fyra index, som föreslagits av Naturvårdsverket använder vi ytterligare några parametrar som vi tycker är viktiga för bedömningarna. Dessa är: Förekomst av indikatorarter Totalantal taxa Medelantal taxa/prov Individtäthet EPT-index (antal taxa av dag- bäckoch nattsländor) Bottenfaunans påverkan av organisk belastning och försurning samt i förekommande fall annan påverkan har bedömts efter tre klasser: Ingen eller obetydlig påverkan Betydlig påverkan Stark eller mycket stark påverkan Bottenfauna i sjöar Provtagning och analys Provtagningen genomfördes i Åsunden under februari 2002. Provpunkternas läge framgår av karta i Figur 1 på sidan 8. Fem prover togs från två olika ytor om 100x100 meter enligt den standardiserade metoden BIN BR 01 (Statens Naturvårdsverk rapport 3108, 1986). De två provytorna var belägna dels i sjöns djuphåla (profundal) och dels i ett grundområde (sublitoral). Proverna sållades på plats genom ett såll med masktätheten 0,5x0,5 mm och konserverades sedan i etanol. På laboratoriet sorterades djuren ut och artbe- 11

ÄTRAN 2001 ALcontrol Metodik stämdes till en nivå där relevanta tillståndsbedömningar är möjliga. Utvärdering Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos profundalfaunan kan man dra slutsatser om näringstillgången i sjön och om syreförhållandena i bottenvattnet. Allmän information om bottenfauna och en mer ingående beskrivning av gränsvärden och bedömningsgrunder finns i bilaga 7. I bilaga 8 finns en beskrivning av provlokalerna samt fullständiga artlistor. Vid bedömningen av näringsämnen/- organiskt material och syresituationen med hjälp av bottenfaunan användes framförallt dessa kriterier: Syrerikt eller mycket syrerikt tillstånd Måttligt syrerikt tillstånd Syrefattigt eller mycket syrefattigt tillstånd Planktiska alger 2001 förbisågs växtplanktonundersökningen i Åsunden. BQI O/C-index Förutom ovanstående index, som föreslagits av Naturvårdsverket använder vi ytterligare några parametrar som vi tycker är viktiga för bedömningarna. Dessa är: Förekomst av indikatorarter Totalantal taxa Medelantal taxa/prov Individtäthet Näringstillgången i sjön har bedömts efter tre klasser: Näringsfattigt eller mycket näringsfattigt tillstånd Måttligt näringsrikt tillstånd Näringsrikt eller mycket näringsrikt tillstånd Syreförhållandena i sjöns bottenvatten har bedömts efter tre klasser: 12

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat RESULTAT Lufttemperatur och nederbörd Mindre nederbörd och varmare 2001 jämfört med 2000 2001 föll det mindre regn än 2000 i Ulricehamn (778 jämfört med 1026). Jämfört med normalvärdet 909 mm var nederbörden betydligt lägre 2001 (medelvärde för perioden 1961-1990). Genomsnittstemperaturen för året var högre än normalt (6,3 C jämfört med 5,1 C). C 20 15 10 5 0-5 -10 Lufttemperatur j f m a m j j a s o n d Figur 3. Månadsmedeltemperatur i Ulricehamn 2001. Linjen anger normaltemperatur 1961-90. Året inleddes med för årstiden milt väder. Januari var varmare än normalt (Figur 3). Omfattande snöfall runt årsskiftet, som i början på året utgjordes av blötsnö, orsakade stora elförsörjningsproblem i stora delar av södra Sverige. I februari och mars låg månadsmedeltemperaturen runt det normala. Vårvärme växlades med köldknäpper under -20 C, och solsken med snöoväder. Nederbördsmängderna var mindre än normalt i januari och mars. Februari hade normalstor nederbörd (Figur 4). 120 100 80 60 40 20 0 mm Nederbörd j f m a m j j a s o n d Figur 4. Månadsnederbörd i Ulricehamn 2001. Linjen anger normalnederbörd 1961-90. Inte heller i april kom våren igång på riktigt. Vädret var generellt ostadigt. Runt påsk låg ett snötäcke över stora delar av södra Sverige, och temperaturen sjönk som mest nedåt 10 C. Månadsmedeltemperaturen blev dock normal och nederbördsmängderna strax över det normala. Även under maj var vädret ostadigt, bland annat i form av flera åskoväder, även om månaden tidvis bjöd på fint sommarlikt väder. Maj och juni blev normalvarma, men runt midsommar kom en efterlängtade värmebölja. Sommarvärmen höll i sig långt in i juli, som blev 3,1 varmare än normalt. Regnmängderna var normala i juni och under det normala i juli. Också augusti bjöd tidvis på fint sommarväder med en medeltemperatur som var 2,1 över det normala, även om vädret blev något ostadigare jämfört med juli. Södra Sverige drabbades av rejäla åskoväder och skyfall. I Ulri- 13

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat cehamn föll dock mindre nederbörd än normalt. September går till historien som en vädermässigt extrem månad i stora delar av södra Sverige. På flera hålls noterades regnrekord för månaden. I Ulricehamn blev september dock en vädermässigt relativ normal månad. Oktober blev mild och relativt ostadig. Månadsmedeltemperaturen 10,0 C var endast 3,8 grader över normalvärdet. Månaden avslutades med storm i Götalande och Svealand. Värst drabbat var Västra Götaland och Uppland, där ovädret följdes av problem med elförsöjningen. I Ulricehamn var temperaturen normal och nederbörden betydligt mindre än normal i november. December inleddes med mildväder. I samband med ett antal lågtryck under månadens andra hälft inleddes en period med snö och kyla. Snöfall och starka vindar skapade problem såväl i trafiken som med elförsörjningen. Under julhelgen sattes köldrekord för månaden på flera håll i södra Sverige. I Ulricehamn var månadsmedeltemperaturen -3 C, vilket var 0,8 under normaltemperaturen. Nederbördsmängderna var avsevärt under det normala. Året avslutades med kallt och gnistrande vinterväder. Vattenföring Tabeller med vattenföringsdata för de aktuella punkterna finns i bilaga 1. I Figur 5-8 följer några exempel som belyser variationen i avrinningsområdets olika delar. I figur 6-8 har provtagningstillfällena för vattenkemi markerats. Årsmedelvattenföringen år 2001 i Ätrans utlopp var 50 m 3 /s, vilket var marginellt mer än genomsnittet för perioden 1961-1993 (48 m 3 /s), men betydligt lägre än vatteföringen de tre föregående åren (Figur 7). 2001 var vattenföringen i stort sätt normal under hela året (Figur 5). 200 180 160 140 120 100 m 3 /s 80 60 40 20 0 Vattenföring - Falkenberg j f m a m j j a s o n d Figur 5. Månadsmedelvattenföring i Ätran vid Falkenberg (24) 2001. Normal-,max- och minvärden för respektive månad under perioden 1961-93 markeras med linjer. 14

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat 2.5 m 3 /s Vattenföring - Vinån m 3 /s 100 Årsmedelvattenföring - Falkenberg 2.0 75 1.5 50 1.0 0.5 25 0.0 0 10 20 30 40 50 0 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 m 3 /s 9 8 7 6 Vattenföring - Åsarp Figur 7. Årsmedelvattenföring vid Falkenberg. Vattenkemiska undersökningar 5 4 3 2 1 0 0 10 20 30 40 50 m 3 /s 40 35 30 25 20 15 10 5 Vattenföring - Svenljunga 0 0 10 20 30 40 50 Figur 6. Veckomedelvattenföring i Vinån samt Ätran vid Åsarp och Svenljunga (13a) 2001. Svarta kvadrater anger provtagningstillfällen. Bedömningarna är gjorda enligt bedömningsnormerna i Naturvårdsverkets rapport 4913 med vissa undantag. Vi har valt att i vattendrag även bedöma närsaltssituationen utifrån kväveoch fosforhalter och inte bara utifrån arealförluster. Vid bedömning av närsalthalter i rinnande vatten har de klassgränser använts som är avsedda för sjöar. Bedömningarna enligt bedömningsgrunderna har kursiverats. Huvudfåran utom sjöarna. Försurning God buffertförmåga i huvudfårna Ätrans huvudfåra är väl skyddad mot försurning på grund av de kalkrika jordlagren i de nordliga delarna av avrinningsområdet. Trots att vissa biflöden har låg alkalinitet är buffertförmågan mycket god även i huvudfårans nedre del. De lägsta årsmedelvärdena uppmättes vid Ätrafors och i Falkenberg där ph-värdena bedömdes vara nära neutrala och buffertförmågan 15

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat mycket god, (0,35 mekv/l och ph ca 7,0; Figur 8). År 2001 innebar inga väsentliga avvikelser jämfört med tidigare år. Bottenfaunaundersökningarna påvisar ingen försurningspåverkan (sid 33-41). mekv/l Alkalinitet - Huvudfåran 2.0 1.5 1.0 0.5 0.0 2, nedom Böne 4, ovan Åsarp 5b, ovan Timmele 6, Vist 11, Forsa 13a, Svenljunga 15, Axelfors 16, Ledet 18a, Skåpanäs 20, Ätrafors 24, Falkenberg Figur 8. Alkalinitet i Ätrans huvudfåra. Årsmedelvärden 1991-2001. Linjen markerar övre gräns för svag buffertkapacitet. Fosfor och kväve Måttligt höga fosforhalter i huvudfåran Flertalet provpunkter i huvudfåran hade måttligt höga fosforhalter (Figur 9). Sjöarna Åsunden och Yttre Åsunden ger en viss sänkning av fosforhalten (jämför Vist och Forsa). En viss fosforretention sker eventuellt i dammarna vid Skåpanäs, Skogsforsen, Yngeredsfors och Ätrafors genom sedimentering men utspädning är troligen också en del av förklaringen till att fosforhalten sjunker något på denna sträcka (Skåpanäs-Ätrafors). Det jordbrukspåverkade provpunkterna uppströms Åsunden hade fosforhalter som låt strax under gränsen för höga fosforhalter (0,025 µg/l). Nedströms Åsunden, efter att en hel del fosfor sedimenterat, låg årsmedelvärdena mellan 0,015-0,018. Efter att vattnet passerat jordbrukslandskapet i de nedre delarna av huvudfåran ökad fosforhalterna åter. I det senare området är fosforhalten betydligt förhöjd jämfört med den ursprungliga, naturliga nivån. Bottenfaunan visar dock ingen eller obetydlig påverkan av näringsämnen/organiskt material (sid 33-41). Inga anmärkningsvärda avvikelser jämfört med tidigare år noterades i huvudfåran under år 2001 med avseende på fosforhalt. Höga kvävehalter i huvudfåran Kvävehalten var hög i samtliga undersökta punkter i huvudfåran (Figur 10). Liksom för fosfor märks en tydlig retention av kväve i sjöarna genom sedimentation och denitrifikation (biologisk omvandling av nitrat till kvävgas). 16

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat Genomgående förhöjd kvävehalt och påverkan från garveriet i Svenljunga Kvävehalten är starkt förhöjd jämfört med den ursprungliga, naturliga nivån i hela huvudfåran, även nedströms Yttre Åsunden (Forsa). Särskilt påtagligt är detta i områdena med jordbrukspåverkan före inflödet i Åsunden (Vist) samt på kustslätten i Halland. I dessa områden är andelen nitratkväve högre (Figur 11). I Ätran vid Axelfors orsakas den höga kvävehalten även av utsläpp från garveriet i Svenljunga via kommunens avloppsreningsverk. Förhöjningen av totalkvävehalten utgjordes här främst av organiskt-n plus ammonium-n (Figur 10, Figur 11). Inga anmärkningsvärda avvikelser i kvävehalt noterades i huvudfåran under år 2001 jämfört med tidigare år. mg/l Fosfor - Huvudfåran 0.07 0.06 0.05 0.04 0.03 0.02 0.01 0.00 2, nedom Böne 4, ovan Åsarp 5b, ovan Timmele 6, Vist 11, Forsa 13a, Svenljunga 15, Axelfors 16, Ledet 18a, Skåpanäs 20, Ätrafors 24, Falkenberg Figur 9. Fosforhalt i Ätrans huvudfåra. Årsmedelvärden 1991-2001. Vita staplar är 2001 års värde. Den streckade linjen anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Över den heldragna linjen råder mycket höga halter. Kvadraten markerar den beräknade ursprungliga fosforhalten. mg/l Totalkväve - Huvudfåran 1.5 1.0 0.5 0.0 2, nedom Böne 4, ovan Åsarp 5b, ovan Timmele 6, Vist 11, Forsa 13a, Svenljunga 15, Axelfors 16, Ledet 18a, Skåpanäs 20, Ätrafors 24, Falkenberg Figur 10. Kvävehalt i Ätrans huvudfåra. Årsmedelvärden 1991-2001. Vita staplar är 2001 års värde Den vita linjen anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Över den svart linjen är halterna mycket höga. Kvadraten markerar den ursprungliga kvävehalten. 17

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat mg/l Nitratkväve - Huvudfåran 1.5 1.0 0.5 0.0 2, nedom Böne 4, ovan Åsarp 5b, ovan Timmele 6, Vist 11, Forsa 13a, Svenljunga 15, Axelfors 16, Ledet 18a, Skåpanäs 20, Ätrafors 24, Falkenberg Figur 11. Nitrathalt (NO 3 -N) Ätrans huvudfåra. Årsmedelvärden 1991-2001. Vita staplar är 2001 års värde. Organiskt material Organiskt material mäts sedan 1994 som TOC (Total Organic Carbon). Dessförinnan mättes det som COD Mn (Chemical Oxygen Demand). Trots att metoderna egentligen mäter olika saker (kolhalt respektive syreförbrukning) är de i detta sammanhang ungefär numeriskt lika i ytvatten (Figur 12). Observera att för andra typer av vatten,t.ex. avloppsvatten, behöver det inte vara så. Det organiska materialet utgörs till övervägande del av naturligt förekommande humusämnen. Andelen organiskt material som härstammar från avloppsutsläpp är mycket liten. Nedströms Svenljunga (Axelfors) märks t.ex. ingen nämnvärd förhöjning jämfört med punkten uppströms. Sedimentation av organiskt material i Åsunden I provpunkterna uppströms Åsunden var halterna organiskt material höga. Nedströms sjön, där de organiska ämnen sedimenterar eller bryts ned, var halterna genomgående måttligt höga. Generellt betydligt färgat vatten i huvudfåran Färgtalet, som också mäts i kontrollprogrammet, är i detta sammanhang starkt korrelerat till TOC (Figur 13). 2001 var vattnet betydligt färgat vid samtliga provpunkter i huvudfåran utom vid Forsa, Ledet och Skåpanäs. Forsa hade måttligt färgat vatten och Ledet respektive Skåpanäs hade starkt färgat vatten. Det lägre färgtalet vid Forsa beror på att humusämnena sedimenterar i Åsunden. Från Forsa steg färgtalet succesivt ned till Ledet, för att sedan sjunka något mellan Ledet och Ätrafors. Ökande färgtal under 1990-talet Färgtalet har tenderat att öka under andra halvan av 90-talet, ett mänster som har förekommit i flera avrinningsområden i södra Sverige. Vattenfärgen följer till stor del variationerna i vattenföring. Trots betydligt lägre flöden 2001 var dock färgtalen relativt höga jämfört med tidigare år. Bottenfaunaundersökningarna i Ätran påvisade ingen påverkan av dåliga syreförhållanden 2001 18

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat mg/l 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Organiskt material - Huvudfåran 2, nedom Böne 4, ovan Åsarp 5b, ovan Timmele 6, Vist 11, Forsa 13a, Svenljunga 15, Axelfors 16, Ledet 18a, Skåpanäs 20, Ätrafors 24, Falkenberg Figur 12. Halt av organiskt material i Ätrans huvudfåra mätt som COD Mn 1991-1993 och som TOC 1994-2001. Vita staplar är 2001 års värde. Den vita linjen anger gränsen mellan låg och måttligt hög halt. Över den svarta linjen är halterna höga. 140 Färgtal - Huvudfåran 120 100 80 60 40 20 0 2, nedom Böne 4, ovan Åsarp 5b, ovan Timmele 6, Vist 11, Forsa 13a, Svenljunga 15, Axelfors 16, Ledet 18a, Skåpanäs 20, Ätrafors 24, Falkenberg Figur 13. Färgtal i Ätrans huvudfåra. Årsmedelvärden 1991-2001. Vita staplar är 2001 års värde. Den streckade linjen anger gränsen mellan måttligt färgat och betydligt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet starkt färgat. Biflöden Försurning Generellt god buffertkapacitet i biflödena Sämån och Månstadsån har en naturligt god buffertkapacitet tack var den omgivande, kalkrika och lättvittrade jordbruksmarken. I viss mån gäller det även Assman eftersom Månstadsån rinner samman med denna. Såkenån, Jälmån, Lillån och Högvadsån har betydligt lägre alkalinitet (Figur 14) och kalkningsverksamhet pågår därför i dessa avrinningsområden. Svag buffertkapacitet i Lillån Lägst alkalinitet uppmättes i Lillån där buffertkapaciteten var svag. En svag uppgång under mitten av 1990-talet avbröts 1999 då medelakaliniteten åter 19

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat mekv/l Alkalinitet - Biflöden 1.2 1.0 0.8 0.6 0.4 0.2 0.0 7b, Pineboån Så1, Såkenån A11, Sämån A15, Månst.- ån A2, Jälmån A4, Assman B5, Lillån D16, Högv.ån Sumpaf. D4, Högv.ån utlopp V2, Vinån Figur 14. Alkalinitet i Ätrans biflöden. Årsmedelvärden 1991-2001 (Pineboån 1994-2001, Såkenån 1991-93). Vita staplar är 2001 års värde. Linjen anger gränsen mellan svag och god buffertkapacitet. understeg 0,1 mekv/l på grund av den rikliga nederbörden. 2001 uppmättes lägst alkaliniteten i februari och oktober (0,07 mekv/l). Andra provpunkter som tidvis uppvisade dålig buffertkapacitet var Högvadsån (0,07 mekv/l i februari) och Jälmån (0,09 mekv/l i december). Trots den låga buffertkapacitet i Lillån påvisar inte bottenfaunaundersökningarna någon försurningspåverkan. Kalvsjön och Fegen utjämnar försurningsbelastningen så att effelter från surstötar begränsas Fosfor och kväve Måttligt höga fosforhalter i flertalet biflöden I flertalet biflöden var fosforhalterna måttligt höga (Figur 15). Låga halter uppmättes i Såkenån och Lillån. Något förhöjda halter förekom i de jordbrukspåverkade Sämån och Månstadån. Provpunkten i Sämån är dessutom påverkad av Gällstad avloppsreningsverk. Sett över en 13-års period har Sämåns fosforhalter minskat, även om 2001 års värde var det högsta sedan 1994. Högst fosforhalter uppmättes i Vinån. 2001 bedömdes halterna vara mycket höga, men årsmedelvärdena har varierat krafigt under 1990-talet. Vinån är liksom flertalet vattendrag på den Halländska kustslätten näringspåverkad på grund av jordbruket. Höga kvävehalter i flertalet biflöden I flertalet biflöden var kvävehalterna höga (Figur 16). vilket är betydligt över den naturliga, ursprungliga nivån på ca 0,20 mg/l. Såkenån och Lillån har något lägre kvävehalter (måttligt höga) men ändå klart förhöjda över den naturliga nivån. Liksom fosforhalten har kvävehalten i Sämån minskat sedan 1989. Mycket höga kvävehalter i Vinån Den jordbrukspåverkade Vinån hade mycket höga kvävehalter, ca 20 ggr högre än den ursprungliga. En mycket stor andel av kvävet utgörs av nitrat vilket är typiskt för påverkan från jordbruksmark (Figur 16). Kvävehalterna 2001 avvek inte nämnvärt från tidigare år. 20

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat mg/l Fosfor - Biflöden 0.07 0.06 0.05 0.04 0.03 0.02 0.01 0.00 7b, Pineboån Så1, Såkenån A11, Sämån A15, Månst.- ån A2, Jälmån A4, Assman B5, Lillån D16, Högv.ån Sumpaf. D4, Högv.ån utlopp V2, Vinån Figur 15. Fosforhalt i Ätrans biflöden. Årsmedelvärden 1991-2001 (Pineboån 1994-2001). Vita staplar är 2001 års värde. Den vita linjen anger gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Över den streckade respektive heldragna linjen är halterna höga respektive mycket höga. Kvadraten markerar den ursprungliga fosforhalten. mg/l Totalkväve - Biflöden 5 4 3 2 1 0 7b, Pinebo- ån Så1, Såkenån A11, Sämån A15, Månst.- ån A2, Jälmån A4, Assman B5, Lillån D16, Högv.ån Sumpaf. D4, Högv.ån utlopp V2, Vinån mg/l Nitratkväve - Biflöden 5 4 3 2 1 0 7b, Pinebo- ån Så1, Såkenån A11, Sämån A15, Månst.- ån A2, Jälmån A4, Assman B5, Lillån D16, Högv.ån Sumpaf. D4, Högv.ån utlopp V2, Vinån Figur 16. Kvävehalt (totalkväve respektive nitratkväve) i Ätrans biflöden. Årsmedelvärden 1991-2001 (Pineboån 1994-2000). Vita staplar är 2001 års värde. Den vita linjen anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Över den streckade respektive heldragna linjen är halterna mycket respektive extremt höga. Kvadraten markerar den troliga ursprungliga kvävehalten. 21

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat Organiskt material Organiskt material mäts sedan 1994 som TOC (Figur 17). Dessförinnan mättes det som COD Mn. (Läs mer om detta på sidan 18). Det organiska materialet utgörs till övervägande del av humusämnen vilket gör vattnet brunfärgat (Figur 18). Generellt måttligt höga halter organiskt material Samtliga biflöden bedömdes ha måttligt höga halter organiskt material, förutom Jälmån och Vinån. Jälmån hade höga halter organiskt material och förlängningen av Jälmån, Assman, hade på gränsen till höga halter. I Vinån var halterna låga. Generellt betydligt färgat vatten Variationen i färgtal mellan biflödena följer till stor del variationen i halten organiskt material (Figur 18). Samtliga biflöden bedömdes ha betydligt färgat vatten, förumtom Jälmån och Assamn som hade starkt färgat vatten (Figur 18). Färgtalen 2001 innebar inte några betydande avvikelser jämfört med föregående år. Med tanke på den förhållandevis låga vattenföringen 2001 var färgtalen relativt höga jämfört med föregående år. Vattenfärgen styrs till stor del av avrinningen från omgivande mark. När avrinningen är hög, exempelvis vid höga nederbördsmängder eller snösvmältning, lakas humusämnen ut från marken och vattnet blir brunfärgat. mg/l 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Organiskt material - Biflöden 7b, Pineboån Så1, Såkenån A11, Sämån A15, Månst.- ån A2, Jälmån A4, Assman B5, Lillån D16, Högv.ån Sumpaf. D4, Högv.ån utlopp V2, Vinån Figur 17. Halt av organiskt material i Ätrans biflöden mätt som COD Mn 1991-1993 och som TOC 1994-2001. Vita staplar är 2001 års värde. Den vita linjen anger gränsen mellan låg och måttligt hög halt. Över den svarta linjen är halterna höga. 22

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 Färgtal - Biflöden 7b, Pinebo- ån Så1, Såkenån A11, Sämån A15, Månst.- ån A2, Jälmån A4, Assman B5, Lillån D16, Högv.ån Sumpaf. D4, Högv.ån utlopp V2, Vinån Figur 18. Färgtal i Ätrans biflöden. Årsmedelvärden 1991-2001. Vita staplar är 2001 års värde. Den streckade linjen anger gränsen mellan måttligt färgat och betydligt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet starkt färgat.. Sjöar Försurning mekv/l 1.2 1.0 Alkalinitet - Sjöar Generellt god buffertkapacitet Lönern, Åsunden, Yttre Åsunden och Sämsjön har en naturligt god buffertkapacitet mot försurning tack vare att omgivningarna till stor del utgörs av lerrika jordarter med lättvittrade och kalkrika mineral (Figur 19). Tjärnesjön och Fegen är känsligare för försurning, Tjärnesjön var kraftigt försurad fram till hösten 1995 då den kalkades, vilket medförde en drastisk förbättring. Dessförinnan hade den ej kalkats eftersom den utgjorde referenssjö för kalkningsverksamheten. Åren efter kalkningen sjönk alkaliniteten påtagligt för att åter stiga igen efter upprepad kalkning. 2001 bedömdes alkaliniteten ligga kring gränsen mellan god och mycket god. I Fegen låg bufferkapciteten på gränsen mellan svag och god. Sjöns vrinningsområde har kalkats under en längre tid. 0.8 0.6 0.4 0.2 0.0 3, Lönern 9, Åsunden 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön Figur 19. Alkalinitet i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av ytprover 1991-2001 (Tjärnesjön och Fegen 1994-2001). Vita staplar är 2001 års värde. Linjen markerar gränsen mellan svag och god buffertkapacitet. *Tjärnesjön kalkades första gången hösten 1995. Den var dessförinnan starkt försurad (alk. = 0). Fosfor och kväve Låga fosforhalter förutom i Åsunden På grund av den glesa provtagningen (1-2 ggr/år) och variationen under året blir variationen i fosforhalt stor och trender svåra att urskilja. 2001 var fosforhalterna låga i samtliga sjöar utom * B1 V. Fegen 23

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat Åsunden som hade måttligt höga halter (Figur 20). I Lönern, Yttre Åsunden och Sämsjön var halterna 2001 ungefär i storleksordning med ursprungshalterna. I Åsunden var de något högre. Fosforhalten i Åsunden, Yttre Åsunden och Sämsjön verkar sjunka mot en naturligt näringsfattig nivå. Även Åsundens utlopp vid Forsa uppvisar tendenser till en nedåtgående trend. Planktonundersökningarna i Åsunden föregående år bekräftar att näringstillgången ligger på gränsen mellan näringsrika och måttligt näringsrika förhållanden. mg/l 0.03 Fosfor - Sjöar Måttligt höga till höga kvävehalter Måttligt höga kvävehalter återfanns 2001 i Yttre Åsunden, Tjärnesjön och V Fegen. I Lönern, Åsunden och Sämsjön var kvävehalterna höga (Figur 21). Åsunden, Yttre Åsunden och Lönern får sitt vatten till stor del från naturligt näringsrika omgivningar, som dessutom till stor del är jordbrukspåverkade. Halterna låg här klart över ursprungsnivåerna. I Åsunden tas en hel del kväve om hand, varför halterna är genomgående lägre nedströms i Yttre Åsunden. Stor variation på grund av gles provtagning Kvävehalterna har varierat mycket sedan 1991, delvis på grund av att sjöarna (bortsett från Åsunden) endast provtas två gånger per år. I flera av sjöarna var kvävehalten relativt hög 2001 jämfört med föregående år. Nitrathalten varierar ännu mer under året än totala kvävehalten och osäkerheten blir därför stor (Figur 22). Relativt höga nitrathalter i Åsunden indikerar dock påverkan av kväveläckage från jordbruksmark. 0.02 0.01 mg/l 1.4 1.2 Totalkväve - Sjöar 1.0 0.00 3, Lönern 9, Åsunden 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön B1 V. Fegen 0.8 0.6 0.4 0.2 Figur 20. Fosforhalt i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av ytprover 1991-2001. Vita staplar är 2001 års värde. Den streckade linjen anger gränsen mellan låg och måttlig hög halt. Över den heldragna linjen är halterna höga. Kvadraterna anger de troliga ursprungliga halterna. 0.0 3, Lönern 9, Åsunden 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön B1 V. Fegen Figur 21. Kvävehalt i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av ytprover 1991-2001. Vita staplar är 2001 års värde. Den streckade linjen anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Över den heldragna linjen är halterna mycket höga. Kvadraterna markerar de troliga ursprungliga halterna. 24

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat mg/l 0.8 Nitratkväve - Sjöar Siktdjup 0.7 0.6 0.5 0 3, Lönern 9, Åsunden 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön B1 V. Fegen 0.4 1 0.3 2 0.2 3 0.1 4 0.0 5 3, Lönern 9, Åsunden 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön B1 V. Fegen 6 7 8 m Figur 22. Nitrathalt (NO 3 -N) i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av ytprover 1991-2001. Vita staplar är 2001 års värde. Ljusförhållanden Siktdjupet i sjöar beror delvis på deras näringsrikedom genom att en riklig planktonproduktion gör vattnet grumligt. Även halten av humusämnen, vilka tillförs från marken i avrinningsområdet, har stor betydelse för siktdjupet. Litet siktdjup i Lönern Lönern, som hade minst siktdjup av de undersökta sjöarna, hade 2001 ett litet siktdjup (Figur 23). En bidragande orsak är sannolikt det relativt höga färgtalet, i kombination med att sjön är ganska näringsrik. V Fegens siktdjup låg på gränsen mellan litet och måttligt siktdjup. Övriga sjöar hade måttligt siktkdjup. Figur 23. Siktdjup i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av sommarprover 1991-2001. Vita staplar är 2001 års värde. Den streckade linjen anger gränsen mellan litet och måttligt siktdjup. Under den heldragna linjen är siktdjupet stort. NTU 4 3 2 1 0 3, Lönern 9, Åsunden Turbiditet - Sjöar 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön Figur 24. Turbiditet i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av ytprover 1994-2001. Vita staplar är 2001 års värde. Den streckade linjen anger gränsen mellan svagt grumligt och måttligt grumligt vatten. Över den heldragna linjen är vattnet betydligt grumligt. B1 V. Fegen Minskande siktdjup under 90-talet Sämsjön, Tjärnesjön och V. Fegen uppvisar ett minskande siktdjup under 1990-talet på grund av ökande färgtal, något som förekommit i stora delar av södra Sveriges vattensystem. 25

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat Organiskt material Organiskt material mäts sedan 1994 som TOC (Figur 25). Dessförinnan mättes det som COD Mn. (mer om detta på sidan 19). Liksom siktdjupet är halten av organiskt material i en sjö en funktion av både fosforhalt och humushalt. Låg halt organiskt material och måttligt färgat vatten Halten organiskt material var genomgående låg, bortsett från Åsunden som hade en måttligt hög halt. Samtliga sjöar hade måttligt färgat vatten. Transporter mg/l 14 12 10 8 Organiskt material - Sjöar Transporter och arealförluster av TOC, fosfor, kväve och nitrat har beräknats för samtliga stationer (områden) där vattenföringen mäts eller beräknas (bilaga 5). 6 4 2 0 3, Lönern 9, Åsunden 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön B1 V. Fegen Transporterna av fosfor, kväve och organiskt material var betydligt lägre 2001 jämfört med de föregående tre åren, som en följd av lägre vattenföring (Figur 29-31). Figur 25. Halt av organiskt material i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av ytprover av kemisk syreförbrukning (CODMn) 1991-93 samt total organikt kol (TOC) 1994-2000. Vita staplar är 2001 års värde. Den streckade linjen anger gränsen mellan låg och måttligt hög halt. Över den svarta linjen är halterna höga. ton/år Kvävetransport till havet m 3 /s 4000 80 3500 70 3000 60 2500 50 2000 40 1500 30 70 60 50 40 30 Färgtal - Sjöar 1000 500 0 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 20 10 0 3, Lönern 9, Åsunden 10, Y Åsund. A12, Sämsjön D11, Tjärnesjön B1 V. Fegen 1996 1997 1998 1999 2000 2001 kvävetransport nitratkväve- vattenföring 20 10 0 Figur 27. Årstransport av kväve (hela stapelhöjden) och nitratkväve (ljusare delen) till havet 1989-2001. Figur 26. Färgtal i Ätrans sjöar. Årsmedelvärden av ytprover 1991-2001. Vita staplar är 2001 års värde. Den streckade linjen anger gränsen mellan svagt och måttligt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet betydligt färgat. 26

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat ton/år Fosfortransport till havet m 3 /s 80 80 70 60 50 40 30 20 10 0 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 fosfortransport 1996 1997 1998 1999 2000 vattenföring 2001 Figur 28. Årstransport av fosfor till havet 1989-2001. 70 60 50 40 30 20 10 0 ton/år Transport av organiskt m 3 /s 30000 material till havet 80 25000 20000 15000 10000 5000 0 1989 1990 1991 1992 1993 TOC 1994 1995 1996 1997 1998 vattenföring 1999 2000 2001 Figur 29. Årstransport av organiskt material (COD Mn 1989-93, TOC 1994-2000) till havet 1989-2001. 70 60 50 40 30 20 10 0 Tabell 8. Årstransporter av näringsämnen och organiskt material med Ätran till havet. år medelvatten- COD TOC kväve nitratkväve fosfor föring, m 3 /s ton/år ton/år ton/år ton/år ton/år 1989 44 11000 1500 970 32 1990 61 18000 2200 1300 50 1991 44 11000 1700 926 32 1992 49 15000 2000 1200 35 1993 45 12000 2100 1200 40 1994 58 14900 2300 1300 51 1995 56 13000 2000 1200 37 1996 28 7300 1200 630 15 1997 41 12300 1571 780 25 1998 73 25000 3200 1700 56 1999 78 24600 3380 1840 54 2000 72 21477 2476 1275 45 2001 54 15439 1722 763 36 medel 54 13400 16715 2104 1160 39 Arealspecifika förluster Ett annat sätt att redovisa transporter av näringsämnen (och andra ämnen) är att relatera de transporterade mängderna till storleken på det avrinningsområde som provtagningspunkten representerar. I Tabell 9 nedan redovisas arealspecifika förluster av fosfor och kväve i kg per hektar och år. Beräkningarna är baserade på treårsmedelvärden av ämnestransporterna. Arealförluster har även beräknats för mellanliggande områden genom att dra bort kända transporter vid närmast upströms liggande punkter. I ett fall, Sämån, har reningsverkets utsläpp räknats bort. I några fall blir resultatet av beräkningarna mycket osäkera på grund av att differensen mellan två stora tal divideras med en förhållandevis liten yta. 27

ÄTRAN 2001 ALcontrol Resultat I Tabell 9 finns även en klassificering av kväve och fosfor i rinnande vatten enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i sjöar och vattendrag (rapport 4913, 1999). Jämfört med tidigare bedömningsgrunder som utgick från medelhalter innebär de nuvarande att enstaka höga halter som uppträder, t.ex. nedströms punktkällor, vid lågvattenföring inte påverkar bedömningen i lika hög grad. Däremot kommer höga halter i kombination med hög vattenföring att få större inverkan på bedömningen. Fosforläckage från jordbruksmark kommer därför att tillmätas större betydelse genom att stor andel av fosforläckaget sker som partikelbundet fosfor vid snösmältning och kraftig nederbörd på våren. Tabell 9 Arealspecifika förluster av fosfor och kväve i Ätrans avrinningsområde. Medelvärden 1999-2001. Klassificering enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag (rapport 4913). medel 1999-2001 fosfor kväve kg/ha och år klass benämning kg/ha och år klass benämning station/område 2. Ätran nedströms Böne 0.15 3 måttligt höga förluster 5.8 4 höga förluster 4-2 0.094 3 måttligt höga förluster 5.6 4 höga förluster 4. Ätran uppströms Åsarp 0.116 3 måttligt höga förluster 5.7 4 höga förluster 6-4 0.10 3 måttligt höga förluster 6.9 4 höga förluster 6. Ätran, Vist Kyrka 0.11 3 måttligt höga förluster 6.2 4 höga förluster 11-6 0.023 1 mycket låga förluster 0.6 1 mycket låga förluster 11. Ätran, Forsa 0.081 3 måttligt höga förluster 4.3 4 höga förluster 13a-11 0.13 3 måttligt höga förluster 5.6 4 höga förluster 13a. Ätran uppströms Svenljunga 0.10 3 måttligt höga förluster 4.8 4 höga förluster 15. Ätran, Axelfors 0.10 3 måttligt höga förluster 6.4 4 höga förluster 18a-15-A4-B5 * 0.36 5 mycket höga förluster 17.2 5 mycket höga förluster 18a (PMK1) Skåpanäs 0.11 3 måttligt höga förluster 5.8 4 höga förluster 20-18a* 0.02 1 mycket låga förluster 1.7 2 låga förluster 20. Ätran, Ätrafors 0.10 3 Måttligt höga förluster 5.3 4 höga förluster 24-20-D4-V2 * 0.51 5 mycket höga förluster 32 5 mycket höga förluster 24 (PMK2) Falkenberg 0.13 3 måttligt höga förluster 7.6 4 höga förluster A11. Sämån ned. Gällstad 0.107 3 måttligt höga förluster 5.8 4 höga förluster A11-reningsverk 0.104 3 måttligt höga förluster 5.4 4 höga förluster A4. Assman. Örsås 0.10 3 måttligt höga förluster 5.1 4 höga förluster B5. Lillån, Mölneby 0.069 2 låga förluster 3.1 3 måttligt höga förluster D16. Högvadsån, Sumpafallen 0.12 3 måttligt höga förluster 5.8 4 höga förluster D4-D16 0.29 4 höga förluster 14.7 4 höga förluster D4. Högvadsån, utloppet 0.15 3 Måttligt höga förluster 7.6 4 höga förluster V2. Vinån, Faurås 0.32 4 Höga förluster 23.2 5 mycket höga förluster *Dessa beräkningar har stor inbyggd osäkerhet p.g.a. att differensen mellan stora transporter divideras med en relativt liten areal. Hög förlust av kväve i flertalet provpunkter Arealförlusten av kväve var hög i större delen av avrinningsområdet. Mycket höga arealförluster av kväve noteras i de områden där jordbruk dominerar markanvändningen, mellan Ätrafors och kusten (24-20-D4-V2) samt i Vinån (V2) och i ett område mellan Axelfors och Skåpanäs (18a-15-A4-B5). 28