Odlingslandskapet Vision: Ett odlingslandskap där naturvärden och biologisk mångfald är bevarad och förstärkt, där naturvärden har återskapats, och där odlingslandskapets resurser nyttjas på ett hållbart sätt inom ramen för en miljöanpassad samhällsutveckling. Beskrivning av det geografiska området Ungefär 9 % av Sveriges landyta (449.964 km2) utgör odlingslandskapet. Jordbruket sysselsätter ca 1,5 % av Sveriges befolkning. De flesta jordbruksföretag drivs som familjejordbruk och ca 70 % av jordbruksföretagen äger också skog. 2,8 miljoner ha är åker och arealen betesmark är ca 440.000 ha, varav ca 225.000 med högsta, mycket högt eller högt bevarandevärde. Slåtter marken beräknas till 3.000 ha. Den samlade vägkantsarealen i Sverige har uppskattats till ca 200.000 ha av varierande värden, av vilka 5-10% slås årligen. Förutsättningarna för att bedriva jordbruk varierar mycket mellan de norra och södra delarna av Sverige. De viktigaste jordbruksbygderna är slättbygderna i Götaland och Svealand. I Norrland och på delar av sydsvenska höglandet i Götaland är förutsättningarna för att driva jordbruk sämre. Odlingslandskapets värden Vårt svenska odlingslandskap har en lång historia. En del av rötterna ligger i förhistorisk tid, när vilda betande djur präglade landskapet. De växter och djur som anpassade sig till detta betespåverkade landskap, eller andra öppna miljöer, kunde leva vidare i det landskap som skapades och sköttes av bonden och hans djur. Ytterligare arter har anpassat sig successivt till bondens skötsel (hävd) under de femtusen år som vi har haft jordbruk. De olika brukningssätten i äldre tid skapade stor variation i växtmiljöer, vilket främjade en artrik flora som i sin tur gav förutsättningar för en artrik fauna. Odlingslandskapet är inte bara ängar och andra rester av forna tiders odling. Det är hela jordbruksbygden, som är en mosaik av jord och skog, åker, äng och hage, våta och torra marker, dikesren, vägren, åkerholme och gärdsgård. Det är här vi människor får uppleva blåklint och prästkrage, lärksång och spovdrillar.. I odlingslandskapet finns ungefär hälften (ca 1.000) av alla våra svenska kärlväxtarter. Av de totalt ca 400 rödlistade kärlväxterna, har 2/3 sin hemvist i detta landskap. Drygt hälften av landets nästan 70 däggdjursarter lever helt eller delvis i odlingslandskapet och ungefär en femtedel (50) av landets häckande fågelarter är knutna dit under häckningstid. Av totalt 13 svenska groddjur, hör 12 (varav 7 starkt hotade) hemma i odlingslandskapet. De högsta värdena finner vi inom följande områden: * Naturliga fodermarker, slåtter- och naturbetesmarker, tillhör de miljöer i vårt land som hyser flest arter. Ljunghedar, fälader och alvarmarker är speciella former av betesmark med en särpräglad flora. Darrgräs, svinrot och höskallra trivs bäst i slåtterängar. Fåglar som stare, storspov, enkelbeckasin, gulärla och tofsvipa är beroende av ett fuktigt beteslandskap för sitt födosök. På och under markytan finns en rik fauna som lever på dött organiskt material. Inslag av buskar och grova lövträd gynnar artrikedomen i vissa typer av betesmarker.
-WWFs program för odlingslandskapet- * Småbiotoper i odlingslandskapet är reträttplatser för ett stort antal växter och djur. De är ofta rester av ett äldre landskap med mycket lång kontinuitet. Stengärdsgårdar, vägrenar, öppna diken utgör spridningskorridorer för många arter. Åkerholmar, odlingsrösen, bryn mot skog ger möjlighet till födosök, skydd och övervintringsplatser i åkerlandskapet. * Småvatten och betade våtmarker av olika slag har stor biologisk mångfald. Dykarbaggar groddjur och trollsländor är starkt beroende av dessa miljöer. Särskilt i slättbygder spelar våta marker stor roll för fältviltet och fågelfaunan. Betade våtmarker är livsnödvändiga rast- och födoplatser för en mängd flyttande fågelarter (gäss, änder och vadare) * Åkerogräsen utgör födoresurs för insekter (t ex nyttoinsekter), fröätande fåglar och andra djur. De är också viktiga från kulturmiljösynpunkt. En del gamla åkerogräs (bl.a. klätt och råglosta) och äldre grödor och deras inomartsvariation, kan idag endast bevaras i s.k. allmogeåkrar * Äldre husdjursraser förekommer i mycket ringa omfattning eftersom de har en låg mjölkavkastning och köttproduktion. Dessa äldre raser är väsentliga för att den genetiska variationen inom husdjursområdet skall kunna bevaras. Hoten Odlingslandskapet består av kulturpräglad eller kulturstyrd natur med tillhörande bebyggelse och vägnät. Efterkrigstidens omvandling av jordbruket och dess landskap har i många fall starkt försämrat förutsättningar för den biologiska mångfalden. Ett nytt och ökande hot mot naturvärdena har tillkommit från odlingslandskapets omvärld: miljöförstöring, atmosfäriskt nedfall av främst eutrofierad och försurad nederbörd. Genom medlemskapet i EU har jordbruket fått underordna sig den gemensamma jordbrukspolitiken CAP (Common Agriculture Policy). Det svenska jordbruket tvingas nu konkurrera med övriga Europa. Produktionen har därför i många fall blivit mer intensiv. Det svenska jordbruket har emellertid bl.a. högre produktionskostnader (skatter m. m.) och har inte riktigt kunnat hävda sig på den europeiska marknaden. Lönsamheten har försämrats och en mängd lantbruksföretag lägger ned. Detta innebär oftast igenväxning och förlust av biologiska värden. En större satsning på kvalitet och naturhänsyn (certifiering) kan möjligen vara en väg ut ur dilemmat. Nedläggning av djurhållande lantbruk är det största hotet mot våra naturbetesmarker! På naturbetesmarker där hävden upphör, kan ört- och gräsvegetationen vara förändrad redan efter ett eller ett par år, särskilt i fuktig terräng. Enbart i trädlösa betesmarker bedöms upphörd betesgång negativt kunna påverka 525 olika rödlistade växt- och djurarter. Att behålla och öka antalet betande djur i naturbetesmarkerna är den viktigaste uppgiften för naturvården i odlingslandskapet idag! De största hoten kan sammanfattas: nedläggning av jordbruk upphörande med djurhållning med försämrad hävd som följd minskat antal markslag och fragmentering av markslag miljöförstöring från jordbruket självt, dess omvärld och från atmosfären Övergripande åtgärder I propositionen om hållbart fiske och jordbruk (1997/98:2) tar regeringen upp bristen på betesdjur i naturbetesmarkerna som ett hot mot biologisk mångfald. Frågan skall ges särskild
-WWFs program för odlingslandskapetersättningsprogrammet pekat på allvaret i situationen. Kraftfulla åtgärder måste till för att djurhållningen skall fortsätta och öka. Inhemska jordbrukspolitiska beslut och reformeringen av CAP får inte leda till ytterligare minskning av betesdjur i vårt land. Det får inte heller leda till andra negativa effekter på naturvärdena i odlingslandskapet. Efter EU-inträdet omfattas Sverige av EU:s miljöstöd till jordbruket. Detta utgör fr.o.m. 1998 2,8 miljarder kronor där EU står för hälften och resten är nationella medel. Tyvärr har den svenska staten konstruerat ett miljöersättningsprogram som i sin byråkratiska uppläggning är så komplicerat och ohanterligt att många marker med höga naturvärden hamnar utanför systemet, d.v.s. får inte ersättning och hotas av nedläggning och/eller igenväxning. Ett helt nytt och enklare miljöersättningsprogram behövs, där målstyrning och flexibilitet förutsätts. Växtnäringsläckaget från jordbruket har enligt Naturvårdsverkets beräkningar minskat, men inte tillräckligt (mål: 50% för perioden 1989-1995). Under våren 1998 kommer regeringen att överväga ytterligare åtgärder. Användning av bekämpningsmedel inom jordbruket och trädgårdsnäringen har halverats för perioden 1987-1990. Senast år 2001 skall mängden aktiv substans ha minskat med minst 75% WWF:s roll och fokus WWF Sverige har genom sitt arbete inom fyra viktiga strategier i odlingslandskapet, vunnit respekt och förtroende hos bl.a. myndigheter och departement: 1 uthålligt nyttjande och bevarande av naturvärden i naturbetesmarker 2 policyarbete - främst miljöersättning till jordbruket 3 hållbar landsbygdsutveckling på Öland 4 bevarande av äldre husdjursraser och kulturväxter Det är därför naturligt att WWF Sveriges odlingslandskapsprogram fortsätter, ytterligare fördjupar och fokuserar detta arbete där kansliet (och till kansliet knutna experter) har stor kunskap och erfarenhet. WWF Sverige har deltagit i det internationella arbetet med odlingslandskapet i Europa sedan starten. Arbetet inom Agriculture & Rural Development Policy Team har på senare år intensifierats. De frågor som förts upp har rönt stort gensvar inom WWF-familjen och Agriculture & Rural Development kommer att bli ett nytt europeiskt TDA (Target Driven Activity). Arbetet inom programmet fokuseras på: 1. Naturbetesmarker uthålligt nyttjande Nuvarande areal naturbetesmarker hävdas och marker med höga biologiska värden ägnas särskild uppmärksamhet. Arealen hävdade naturbetesmarker ökar genom restaurering. De naturliga fodermarkerna, slåtterängar och naturbetesmarker, tillhör de miljöer i vårt land som hyser flest arter. Dessa marker är varierade och kan innehålla många olika vegetationstyper och livsmiljöer för olika växter och djur. Betesdriften gör att ingen art kan ta överhanden utan många arter samsas på en liten yta. Den långa kontinuiteten i skötseln bidrar till artrikedomen. Naturbetesmarkerna måste skötas på ett traditionellt riktigt sätt för att arterna skall kunna fortleva i livskraftiga bestånd. Inslag av buskar och äldre träd i betesmarkerna berikar
-WWFs program för odlingslandskapetdessa. Gamla ekar innehåller t ex. livsmiljöer för en mängd insekter och sällsynta lavar trivs på solbelysta solitärträd. WWF Sverige har av tradition högt prioriterat bevarande och återställande av betade fågelvåtmarker. Sådana områden har mycket stor betydelse för häckande och flyttande fåglar. East Atlantic Flyway går längs Sverige och miljoner flyttande gäss, änder och vadare är beroende av de betade våtmarkerna som födo- och rastplatser på sin väg från och till sina häckningsplatser. Här förutsätts samarbete med ett kommande WWF-program för sötvatten-ekosystem. Det råder stor brist på vatten i odlingslandskapet. Att värna om och öka antalet småvatten är därför av stor vikt för t ex bevarandet av våra sällsynta grodarter. Med bl.a. WWF-medel har åtgärdsprogram tagits fram för de mest hotade groddjuren. En satsning på genomförandet av programmen är nödvändig. WWF har initierat och under lång tid medverkat i flera mindre naturbetesköttprojekt för att få ut fler betesdjur i markerna. Det behövs en större satsning på produktion av ett smakrikt kött från djur som betar värdefulla naturbetesmarker och där bonden får en merbetalning för sin produkt. WWF planerar ett större samarbetsprojekt, som skall syfta till att öka andelen hävdade naturbetesmarker och förstärka beteshävden i befintliga naturbetesmarker med inriktning på marker med höga naturvärden. 2. Policy a) Miljöersättningsprogrammet för odlingslandskapet förändras så att det ger bättre förutsättningar för markägare och brukare att bevara biologisk mångfald b) CAP och den svenska jordbrukspolitiken påverkas så att bevarandet av biologisk mångfald i odlingslandskapet inte motverkas, utan får en framträdande roll. WWF har arbetat intensivt med att försöka förändra det svenska miljöstödsprogrammet för biologisk mångfald så att medlen hamnar där de gör mest naturvårdsnytta. Vi har föreslagit ett nytt och mycket enkelt miljöersättningsprogram där målstyrning och flexibilitet prioriteras. WWF:s huvudförslag till förändringar har vunnit gehör och finns bl. a. med i regeringens proposition om hållbart fiske och jordbruk. Jordbruksdepartementet har tillsatt en utredning som skall utarbeta ett nytt miljöersättningsprogram för nästa femårsperiod. Vi sitter med i den utredningen. Det är vårt mål att WWF:s modell skall ligga till grund för statens miljöersättningsprogram för nästa femårsperiod 2001-2005. Ett policydokument om 2078 (EU:s ramverk för miljöstöden) tas fram inom Agriculture & Rural Development Policy Team. WWF Sverige medverkar i detta arbete. Det är viktigt att WWF har kapacitet att påverka vår svenska regering i riktning mot ett hållbart jordbruk och bevarad och förstärkt biologisk mångfald i odlingslandskapet, inte minst inför reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP). Förändringsförslagen inom CAP måste vidare relateras till den inhemska jordbrukspolitiken, för att vi ska förstå effekterna på de svenska naturvärdena och kunna påverka. WWF Sverige ger dessutom bidrag till det arbete som bedrivs på jordbruksområdet inom WWF:s Bryssel-kontor. 3. Hållbar landsbygdsutveckling - modellprojekt på Öland Ölands naturresurser nyttjas uthålligt samtidigt som dess naturvärden bevaras och förstärks, vilket utgör en modell för hållbar landsbygdsutveckling.
-WWFs program för odlingslandskapet- Öland är ett av de landskap som hyser den största biologiska mångfalden i vårt land. Naturvärdena hänger intimt samman med lantbruket och dess djurhållning. På Öland finns ca 50.000 ha sammanhängande naturbetesmarker med mycket höga värden. Mittlandsskogen, som ägs och brukas av ett stort antal bönder, är en mosaik av beteslyckor, våtmarker, hassellundar mm, och är unik i sitt slag. Unikt i världen är de öländska alvarmarkerna, där bete är en förutsättning för bevarandet av den biologiska mångfalden. Ett handlingsprogram för bevarande av Ölands naturvärden togs fram av WWF 1993. Sedan dess har ett omfattande nätverk byggts upp. Inför reformeringen av CAP och den landsbygdssatsning som planeras inom EU, är det av stor vikt att WWF kan visa upp en modell för en hållbar landsbygdsutveckling. Det öländska landskapet skall kunna utgöra en sådan modell för beslutfattare både nationellt och inom övriga Europa. Ett öländskt modellprojekt kan komma att innehålla följande: bättre hävd av sjömarker, alvarmark och övrig naturbetesmark, restaurering av marker med höga värden, återställande av vattenregimen, naturvårdande skötsel och skydd av skogsmark, resurshushållande jordbruk, hållbar turism, samt information, utbildning och kapacitetsuppbyggnad för bl.a. kommunerna. 4. Arter - äldre husdjursraser och kulturväxter Bevara tillräckligt stora populationer av de äldre formerna av kulturväxter och husdjursraser för att säkra den genetiska variationen inom dessa områden Väktarfonden WWF har gett oss möjlighet att stöda bevarandet av hotade äldre husdjursraser och kulturväxter. Nils Dahlbeck har varit den drivande kraften inom husdjursområdet. Med hans hjälp och med medel från WWF 1998, kommer ett Centrum för hotade lantraser att inrättas vid Nordens Ark i Bohuslän. Projekt allmogeåker har räddat åkerogräsen klätt och råglosta från att helt försvinna från vårt land. Åkerogräs odlas främst tillsammans med gotlandsråg, men även med andra äldre grödoslag. Projektet drivs av SLU med medel från WWF. WWF kommer att fortsätta arbetet med bevarandet av de äldre husdjursraserna och kulturväxterna inom odlingslandskapsprogrammet och samtidigt arbeta för att staten skall ta sitt ansvar i dessa frågor.