MOTIONER Folktingets session i Helsingfors 2014

MOTIONER Folktingets session i Helsingfors 2014

Motion 1 om samarbete för en lärarutbildning på svenska i södra Finland Rekryteringsannonserna i pressen talar sitt krassa språk och vittnar om en skriande brist på behöriga lärare i södra Finland. Regeringens planer på att temporärt öka antalet studieplatser inom högskolor och universitet kan erbjuda en lösning på lärarbristen i södra Finland. De extra medel som kan fås i samband med regeringens ramria i mars borde användas för att starta en permanent lärarutbildning i Helsingfors. Gärna kunde det ske i samarbete mellan Åbo Akademi och Helsingfors universitet. Med tanke på den stora grupp tvåspråkiga familjer som finns i södra Finland är det av yttersta vikt att den svenska skolan även i fortsättningen håller samma goda standard som den finska och utgör ett attraktivt alternativ då föräldrarna väljer skola för sina barn. Vi måste erbjuda eleverna undervisning på lika villkor i hela landet på båda nationalspråken i hela landet för att trygga att Finlands tvåspråkighet består. Detta kräver vilja och samarbete mellan alla aktörer i beslutsfattande. Finlands tvåspråkighet är en konkurrensfördel för alla och för hela landet. Undertecknad kräver att Folktinget genom sina olika kanaler aktivt arbetar för - att en permanent utbildning av lärare inleds i södra Finland för att trygga tillgången på behöriga lärare i hela Svenskfinland Anna Lena Karlsson-Finne... Motion 2 om en utökning av den svenska lärarutbildningen i Finland Huvudstadsregionen har i dagsläget stora problem att rekrytera behöriga lärare på svenska. Var tredje lärartjänst sköts av obehörig personal eftersom det inte finns tillräckligt utbildade kompetenta lärare. Att läraren har en pedagogisk utbildning är viktigt, de svenskspråkiga barnen bör ha samma möjligheter som de finskspråkiga barnen till bästa möjliga grundutbildning. Att så inte är läget avspeglas i den krassa Pisa-undersökningens resultat. Bristen på lärare är ingen nyhet och läget förvärras i snar framtid ytterligare då de stora årskullarna går i pension. Åbo Akademi, som har helhetsansvaret för lärarutbildningen i Svenskfinland, hade tidigare en utlokaliserad lärarutbildning i Helsingfors. Denna utbildning bör återupptas för att trygga det behov som bara växer. Utgångspunkten för att lösa lärarbristen är att hitta en lösning kring pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi, som har det övergripande ansvaret för utbildningen av behöriga lärare på svenska. Undertecknad föreslår att Folktinget aktivt arbetar för - att trygga tillgången på behöriga lärare på svenska - att Åbo Akademi i samregi med Helsingfors universitet återupptar en utlokaliserad separat lärarutbildning i Nyland Roger Forsman Folktingsstyrelsens utlåtande om motionerna 1 och 2: Diskussionen om tillgången på behöriga klasslärare i södra Finland och framför allt i huvudstadsregionen har pågått allt sedan den svenskspråkiga lärarutbildningen inleddes i Vasa år 1974. Intensiteten i den offentliga diskussionen har varierat i takt med bristen på lärare och har tilltagit igen på 2010-talet. De utlokaliserade utbildningarna kom till på 2000-talet. Den sista ordnades år 2009 då man ansåg att inget behov längre förelåg för utlokaliserad utbildning i södra Finland. Bristen på kompetenta klasslärare har emellertid inte försvunnit, utan blir bara mera akut hela tiden. Som exempel kan tas Esbo stad som våren 2013 ledigförklarade 28 klasslärartjänster. Dessa söktes av sammanlagt 20 behöriga klasslärare, av vilka 8 redan var anställda som lärare i Esbo. I år har Helsingfors svenska skolor ledigförklarat 43 ordinarie lärartjänster inför höstens skolstart, det är några fler än ifjol. Störst är bristen på klasslärare och speciallärare. Inom regeringen har man planerat extra anslag för att inrätta fler studieplatser. I samband med behandlingen av strukturpaket i november ifjol sköt regeringen emellertid fram beslutet om extra utbildningsanslag till vårens förhandlingar om budgetramen. - att Folktingets styrelse, förutsatt att ekonomiska resurser beviljas, ges i uppdrag att verka för att en utbildning av klasslärare inleds i södra Finland för att trygga tillgången på behöriga lärare i hela Svenskfinland... Motion 3 om svenskans ställning i Finland Enligt den senaste opinionsmätningen från Yle Uutiset är det bara hälften av finländarna som helt eller delvis vill bevara svenskans ställning som den är idag. En tredjedel instämmer inte. Undertecknande anser att denna utveckling är alarmerande och bekymmersamt är att debatten kring ärendet inte är livligare. Utan en aktiv samhällsdebatt och politiskt arbete kommer denna utveckling antagligen att fortsätta. Vi anser att Svenska Finland folkting borde ta en aktivare roll i debatten. Vi bör agera nu. Med anledning av det ovanstående efterhör undertecknade vad

Svenska Finlands folkting avser att göra för att ändra denna utveckling. Sara Kemetter Christian Beijar Motionärerna lyfter fram frågeställningar som är en viktig del av Folktingets arbete. En av Folktingets huvuduppgifter är att arbeta för positiva attityder till tvåspråkigheten, till exempel genom kampanjer och evenemang. I ljuset av den diskussion som förs på en del håll i samhället är det nu synnerligen viktigt att skapa opinion och arbeta för att skapa ett klimat i samhället som bättre bejakar Finlands tvåspråkighet. Initiativtagarna bakom medborgarinitiativet som vill avskaffa den obligatoriska svenskan har i sin kampanj använt vilseledande och kränkande påståenden bl.a. att svenskundervisningen äventyrar det finländska välfärdssamhället och förhindrar elever att läsa andra språk. För att motverka dessa fördomar har Folktinget skapat en infobank som finns tillgänglig på Folktingets förnyade webbplats. Infobanken presenterar argument om varför det lönar sig att läsa svenska och de fördelar som Finland har av att vara ett tvåspråkigt land som hör till den nordiska värdegemenskapen. Denna infobank har använts i kontakter med politiska partier och då Folktingets ungdomsutskott har haft möten med ledningen för de politiska ungdomsförbunden. Infobanken kommer att utgöra en del av den positiva kampanj för svenskan som riktas till allmänheten och myndigheter under våren och sommaren 2014. Med kampanjen Våga svenska 2014 vill Folktinget arbeta för ett mera tolerant och bättre attitydklimat, där såväl svensk- som finskspråkiga vill och vågar använda svenska. Kampanjen kommer att genomföras med värme och humor, och riktar sig till såväl privatpersoner som tjänstemän i stat och kommun. Folktinget hoppas att kampanjen ska medföra, om inte en total attitydförändring hos den vanliga invånaren, så åtminstone en medvetenhet om språkfrågor. Folktinget kommer att försöka nå såväl unga som äldre personer med kampanjen och kommer att ta fram målgruppsspecifikt kampanjmaterial. Folktingets kampanj inleds 1.3.2014 och budskapet med hela kampanjen är att låta år 2014 vara det år då man vågar och vill använda svenska. Kampanjen är primärt inriktad på huvudstadsregionen och målet med kampanjen är att stimulera och ge en puff till finskspråkiga att mer än nu använda svenska i vardagen. Vi vill samtidigt också påminna finlandssvenskarna om att tala svenska i vardagen. Folktinget har för avsikt att ta fram kampanjmaterial bl. a. i form av pins och vimplar, material som har en symbol och slogan som uppmanar andra att våga tala svenska med personen som bär pinsen. Kampanjmaterialet kompletteras med videosnuttar där kända personer belyser varför det är roligt och viktigt att tala svenska. Kampanjens webbplats kommer att vara central och på den kan man registrera sig som en person som är villig att våga svenska och i och med det få en personlig vimpel på webbplatsen. Webbplatsen kommer också att fungera som ett forum för de personer som deltar i kampanjen. Sociala medier kommer också att vara viktiga för kampanjen. Den mest synliga kampanjen sker i samband med valborg och första maj då Folktinget kommer att dela ut ballonger, pins, vimplar och första maj-tutor på centrala platser i Helsingfors. Folktinget kommer också under 2014 att närvara vid stora publiktillställningar för att presentera det svenska i Finland. I juli arrangerar Folktinget Finlandsarenan i samarbete med Suomi- Areena och Pori Jazz. Det blir en blandning av högklassiga diskussioner och musikalisk underhållning med lekfulla tävlingar och mingel i den finlandssvenska paviljongen. I oktober är Folktinget med på bokmässan i Helsingfors. - att Folktinget genom en aktiv samhällsdebatt, kampanjer och evenemang arbetar för positiva attityder till landets två nationalspråk... Motion 4 om ett säkrande av framtiden för Brages Pressarkiv Kort efter nyår nåddes vi av beskedet om att framtiden för Brages Pressarkiv är akut hotad, sedan statstödet för i år skurits ner med nästan hälften. Arkivchefen Jessica Parland-von Essen aviserade omedelbart att man i brist på likvida medel kanske blir tvungen att stänga arkivet redan före sommaren. En åtgärd som självfallet är otänkbar och oacceptabel, eftersom arkivet är helt oumbärligt för en mycket stor skara forskare, såväl amatörer som professionella, och både på svenskt och finskspråkigt håll. Ja rentav internationellt. Brages Pressarkiv grundades 1910, alltså redan under ryska tiden. Det byggde länge på helt frivilligt arbete, där ett flertal äldre damer systematiskt klippte artiklar och notiser ur våra finlandssvenska dagstidningar, tidskrifter och publikationer. En samling som regelbundet byggts på under åren, och idag utgör en helt unik samling press- och personhistoria, också med nationella och rentav internationella mått. Arkivets verksamhet har sedan länge skötts helt professionellt, och får sedan många år statsstöd för sin verksamhet, även om de privata bidragen fortfarande är viktiga, liksom de frivilliga arbetsinsatserna. Arkivet har under de senaste åren, under sin nuvarande ledning, tagit stora och betydelsefulla steg in i den digitala eran, och har redan digitaliserat stora mängder av sitt material. Brages Pressarkiv har därigenom avancerat betydligt längre än t.ex. Nationalbiblioteket. Detta, i kombination med de unika samlingar man förfogar över, har gjort att arkivet sedan länge varit en betydelsefull källa också för finska forskare. Dess framtid är alltså absolut inte enbart en finlandssvensk angelägenhet. Pressarkivet är också sedan länge av den storleksklassen och betydelsen att det inte längre kan verka enbart på privat basis, än mindre ideell. Ett tillräckligt statsstöd är av avgörande betydelse, även om de finlandssvenska fonderna och stiftelserna säkerligen också framgent kommer att ge betydande bidrag. Bland dem kanske främst Svenska litteratursällskapet, vars arkivfunktioner och -kunskap i många avseenden ligger nära Brages Pressarkiv.

Med ovanstående motiveringar yrkar jag på - att Folktinget, i samarbete med andra finlandssvenska organisationer, upplyser statsmakten om att Brages Pressarkiv är av stor nationell betydelse, och att det för sin fortsatta verksamhet inte enbart kan leva på privata bidrag utan också är förtjänt av ett kännbart statsstöd. Thomas Rosenberg Nyheten om att Brages pressarkiv är nedläggningshotat har väckt starka reaktioner och känslor. Detta med rätta. Den nedskärning av statsstödet från 115 000 till 60 000 euro som Undervisnings- och kulturministeriet har gjort är oproportionerligt stor, och ministeriet har inte gett en saklig förklaring till nedskärningens storlek. Det finns mycket forskning som skulle bli ogjord utan Brages pressarkiv. Arkivets stamkunder är många, de är trogna och de vet att de finner information hos Brages pressarkiv som inte går att finna någon annanstans. Det här gäller både akademiska forskare, professionella inom otaliga branscher samt privata personer som bedriver t.ex. släktforskning. Ingen annan institution eller organisation gör samma sak som Brages pressarkiv och ingen har lika omfattande samlingar. Att inget motsvarande görs på finska kan inte räknas dem till nackdel, utan ökar tvärtom ytterligare värdet av arkivets samlingar och tjänster. Många av kunderna är finskspråkiga. Folktinget ser det som ytterst viktigt att bevara Brages pressarkiv och har skickat en skrivelse till ansvariga ministern, utbildnings- och kulturminister Krista Kiuru. I skrivelsen lyfte Folktinget fram ovanstående argument men även det faktum att Brages pressarkiv är det enda arkiv i Finland som har byggt ett öppet gränssnitt. Detta kommer att tas i bruk också av Nationalbiblioteket, och tack vare erfarenheterna från Brages pressarkiv finns tillgänglig information som kan underlätta arbetet. Motionären har helt rätt i att Brages pressarkiv inte enbart kan leva på privata bidrag utan också är förtjänt av ett kännbart statsstöd. Detta är också något som Folktinget påtalade i sin skrivelse till minister Kiuru. - att Folktinget, i samarbete med andra finlandssvenska organisationer, följer upp och bevakar att Brages pressarkiv också i framtiden erhåller ett tillräckligt statsstöd för att trygga dess verksamhet.... Motion 5 om tvångsförfarande i samband med kommunreformen Statsrådet offentliggjorde i början av januari 2014 riktlinjerna för hur man tänkt gå tillväga i kommunreformen, i syfte att tvinga fram fusioner i de s.k. kranskommunerna. Den massiva kritiken mot regeringens tidigare planer, och de löften man tidigare gett om att inte tillgripa tvång, har gjort att regeringen retirerat med ett undantag, dvs. de 24 kranskommuner som finns kring ett antal större tätorter i södra, sydvästra och västra Finland. I dessa specificerade fall avser regeringen att tillämpa ett tvångsförfarande, ifall fem kriterier är uppfyllda. Ett av dessa kriterier är resultatet i en folkomröstning, dvs. en fusion kan påtvingas de mindre kommunerna ifall majoriteten av invånarna i den tänkta storkommunen röstar för en fusion. Eftersom antalet invånare i de mindre, och till en fusion vanligen kritiska kommunerna i regel är betydligt lägre än i centrumkommunen, kommer de oftast fusionsvilliga invånarna i centrum att utan vidare köra över opinionen i de omgivande kommunerna. Detta är helt oförenligt med, om inte bokstaven så åtminstone andan i all den lagstiftning om kommunal självstyrelse som varit en av hörnstenarna i vår nordiska demokrati. Grundlagsexpertisen torde ännu granska lagligheten i detta, men det vore förvånande om en dylik åtgärd skulle anses förenlig med grundlagen. Än värre är ett sådant förfarande ur språklig synvinkel. Och dessutom helt oförenligt med andemeningen i vår språklagstiftning, också i den svagare version som finns i den nya grundlagen. Att i ett slag, och medelst tvång, göra en kommun med svensk majoritet till en del av en ny och helt finskdominerad kommun strider mot grundlagen, och är därtill oförenligt också med de europeiska ramkonventioner vårt land har ratificerat. Av de nu planerade fusionerna är det framför allt storkommunen kring Vasa som skulle vara ödesdiger, eftersom Korsholm i en dylik konstellation obevekligen, trots ett klart uttalat nej, i en folkomröstning skulle förlora mot den massiva majoriteten i Vasa. Att ens föreslå att en folkomröstning i en dylik situation skulle få en utslagsgivande roll är en skymf inte bara mot befolkningen i den mindre kommunen utan också mot vår lagstiftning och traditionella rättsuppfattning. Med ovanstående motiveringar yrkar jag på - att Folktinget med bestämdhet avvisar det förslag till riktlinjer för fusioner av s.k. kranskommuner som regeringen har föreslagit. Ifall majoriteten av invånarna i en kommun motsätter sig en fusion bör detta respekteras. Och ifall en folkomröstning dessutom leder till inte bara en tvångsfusion utan också en tvångsförfinskning är den dubbelt olaglig. Thomas Rosenberg Ministerarbetsgruppen för förvaltning och regionutveckling (Halke) har i januari 2014 godkänt utkastet till proposition om att utvidga statsrådets behörighet att sammanslå kommuner i stadsregionerna. Syftet med det nya förslaget är bl.a. att stärka konkurrenskraften och främja kontrollen av samhällsstrukturen i stadsregionerna. Riksdagens grundlagsutskott fastslog så sent som i juni 2013 villkoren för när statsrådet kan fatta beslut om en sammanslagning mot kommunfullmäktiges vilja. Detta är möjligt endast om en kommun befinner sig i en ytterst svår ekonomisk situation, och ändringen är nödvändig för att trygga den lagstadgade servicen för invånarna. Det här ställningstagandet motsvarar grundlagsutskottets tidigare riktlinjer.

Flera grundlagsexperter har lyft fram problem i förhållande till grundlagen i det aktuella lagförslaget. Motionären nämner själv förslaget om regional omröstning, som kan leda till att majoriteten i den största kommunen kan fatta beslut om sammanslagning även om invånarna i en mindre kommun motsätter sig detta. Finlands Kommunförbund har tagit ställning till Halkes förslag och motsätter sig detta, bland annat med hänvisning till den kommunala självstyrelsens betydelse. Grundlagsutskottet fastslog redan vid beredningen av den nya grundlagen att det ska beaktas i lagstiftningen att ändringar i kommunindelningen inte får påverka en kommuns språkliga ställning. Utskottet har senare i samband med den sk. Karlebyfrågan konstaterat att den områdesindelning som bäst säkerställer de grundläggande språkliga rättigheterna ska väljas, om det finns alternativa områdesindelningar. Vidare har justitiekanslern fastställt att språkliga rättigheter enligt grundlagen har en särställning och ska tillmätas större vikt än andra bedömningsgrunder som påverkar ett beslut om områdesindelning, t.ex. administrativ ändamålsenlighet och ekonomiska synpunkter. Finansministeriets strukturgrupp för kommunförvaltningen har vid beredningen av kommunstrukturlagen tagit ställning till betydelsen av en kommuns majoritetsspråk: När det gäller en tvåspråkig kommun tryggas de språkliga rättigheterna enligt gällande språklag bäst, om majoritetsspråket är svenska (En livskraftig kommun- och servicestruktur 5b/2012, s. 134). Folktinget har i sin verksamhet konsekvent framhållit den betydelse kommuner med svenska som majoritetens språk har för invånarnas lagstadgade rätt till service på svenska. Dessa kommuners betydelse bör också bedömas i förhållande till det svenska språkets ställning som nationalspråk och landets nationella tvåspråkighet. Det kan utöver detta konstateras att Korsholms kommun, som motionären hänvisar till, har den största svenskspråkiga befolkningen numerärt sett av landskommunerna i landet. - att Folktinget i linje med grundlagsutskottets ställningstaganden motsätter sig förslaget till tvångsfusioner av kommuner i övriga fall än när ändringen är nödvändig för att trygga invånarnas lagstadgade rättigheter. - att Folktinget hänvisar till att kommunernas självbestämmanderätt ska respekteras i den fortsatta berednings- och beslutsprocessen.... Motion 6 om att utreda och förbättra den svenska servicenivån inom polis- och räddningsväsendet Vid årsskiftet 2013-2014 trädde förändringen av polisorganisationen PORA III i kraft. Samtidigt genomfördes sparåtgärder inom den statliga förvaltningen som också direkt påverkar polisens dagliga operativa verksamhet. Dessa omorganiseringar och saneringen av statsfinanserna utgör ett direkt hot mot tillgången till polistjänster både på finska och på svenska. En motsvarande omorganisering av räddningstjänsten där räddningsområden planeras minska från 22 till 11. Avsikten är att omorganiseringen skall träda i kraft 2016. Fastän avsikten med omorganisering är att säkra tillgången till räddningstjänster utgör omorganisering en direkt hot mot servicenivån på räddningsverken. Tillgången till polisens och räddningsverkets tjänster utgör en stor del människornas dagliga trygghet. Både polisen och räddningsverket möter människor i krissituationer där människans handlingsförmåga ofta är rubbad. I dessa tillfällen är det oerhört viktigt att både polis och räddningspersonalen kan erbjuda service på kundens modersmål. Undertecknad föreslår att Folktinget, - utreder verkningarna av sparåtgärderna och omorganiseringen av polisorganisationen på tillgången till polistjänster på svenska. - arbetar för att förbättra tillgången till polisservice både på finska och på svenska. - arbetar för tryggande och förbättrandet av tillgången till räddningstjänster både på finska och på svenska. Markus Hammarström Motionären lyfter fram två förvaltningssektorer, polis- och räddningsväsendet, som har en stor betydelse för medborgarna och deras språkliga rättigheter. Folktinget har aktivt följt med polisförvaltningsreformens olika skeden (PORA I-III). Vi har sänt utlåtanden och skrivelser till Inrikesministeriet, gett ställningstaganden till riksdagens förvaltningsutskott och diskuterat med nyckelpersoner inom polisförvaltningen. I slutet av år 2012 bad Folktinget justitiekanslern ta ställning till om Inrikesministeriet i beredningen av polisförvaltningsreformens olika skeden har utfört en tillräckligt grundlig och omfattande bedömning av reformens språkliga konsekvenser. Folktinget arbetar också aktivt för att stärka verksamhetsförutsättningarna för den svenskspråkiga polisutbildningen. Folktingets förvaltningsutskott träffade räddningsdirektören vid Österbottens räddningsverk i februari 2014 med anledning av den planerade omorganiseringen av räddningsområdena i landet. Folktinget lämnar dessutom ett utlåtande om förslaget till räddningsområden till Inrikesministeriet i februari. Antalet polisdistrikt minskade från 22 till 11 i början av år 2014, och räddningsområdena i landet kommer enligt Inrikesministeriets förslag att minskas till samma antal år 2016. Folktinget ser det som nödvändigt att fortsättningsvis arbeta för en likvärdig tillgång till polisservice och räddningstjänster på finska och svenska. Däremot har Folktinget inte möjlighet att särskilt utreda hur verkningarna av sparåtgärderna påverkar tillgången till polistjänster på svenska. - att Folktinget arbetar för att polisväsendet ska säkerställa en likvärdig tillgång till polisservice på finska och svenska.

- att Folktinget arbetar för att räddningsväsendet ska trygga en likvärdig tillgång till räddningstjänster på finska och svenska.... Motion 7 om bruksanvisningar på svenska i Finland Enligt gällande lagstiftning bör en produkt vara försedd med bruks-, skötsel- och underhållsanvisningar, om sådana behövs för användningen. Anvisningar ska finnas på finska och svenska. Det säljande företaget är alltid ansvarigt för sina varor och det ansvarar också för att anvisningarna ges. Enligt gällande regelverk får en affär inte hänvisa köparen till importören, utan det är affärens sak att skaffa fram anvisningarna. Bruksanvisningarna måste vara i en sådan form att konsumenten utan svårighet kan använda dem. Bristfälliga instruktioner kan vara en säkerhetsrisk om en bruksanvisning är oklar eller bristfällig. Om där finns många språkfel eller om anvisningarna annars är vilseledande, så är det en risk att konsumenten inte kan dra den nytta av produkten som var tänkt p.g.a. man missförstår eller inte alls förstår instruktionerna. Ovan nämna regelverk kan även leda till att olika konsumenter får olika anvisningar. Yrkande: Att Folktinget aktivt arbetar för - att uppmärksamgöra Konkurrens- och konsumentverket på ovan nämnda brister i lagstiftningen - att skapa fungerande mekanismer för att skapa goda och lättförstådda bruksanvisningar på båda nationalspråken Kjell J Wennström Barbro Schauman Motionären framför ett viktigt ärende och styrelsen delar oron över att bristfälliga svenskspråkiga bruksanvisningar kan vara en säkerhetsrisk. Språket i bruksanvisningen till varor som säljs i Finland regleras i språklagen och i speciallagstiftningen. 34 i språklagen (423/2003) innehåller bestämmelser om produktinformation. I paragrafen bestäms, att om det enligt lag skall finnas för en produkt, ska texten på produkter som säljs i tvåspråkiga kommuner finnas på både finska och svenska. I bruksanvisningen ska finska och svenska behandlas jämlikt. Bestämmelsen gäller både inhemska och importerade produkter. Enligt 5 kap. 12a 2 mom. i konsumentskyddslagen (38/1978) är en vara felaktig om den inte innehåller sådana anvisningar som behövs för dess installering, montering, användning, skötsel eller förvaring. I förordningen om uppgifter som skall lämnas om konsumtionsvaror och konsumenttjänster (613/2004) finns bestämmelser om skyldigheten att ge bruksanvisning för varor, samt bestämmelser om anvisningarnas språk. Enligt 4 ska bruksanvisning ges om det behövs för förebyggande av sådan fara för hälsa eller egendom som konsumtionsvaror kan medföra. Enligt 9 ska bruksanvisning i regel ges på finska och svenska i enlighet med 34 i språklagen. Det är företaget som säljer varan som ansvarar för att bruksanvisning ges. Om det inte finns en svenskspråkig bruksanvisning med varan, ska företaget skaffa fram den. Om företaget underlåter att skaffa en bruksanvisning inom skälig tid har konsumenten rätt att häva köpet. Om produkten innehåller en svenskspråkig bruksanvisning, men den är oklar eller bristfällig, till exempel pga. många språkfel, bör konsumenten meddela affären om detta. Om produkten kan anses vara farlig till följd av bristande bruksanvisning bör konsumenten meddela det också till Konkurrens- och konsumentverket. Vid behov kan konsumenttvistenämnden avgöra en tvist mellan konsument och företag om det uppstår oenighet om bruksanvisningens riktighet. Med hänvisning till ovan nämnda bestämmelser, anser Folktingets styrelse att lagens bestämmelser om språket i bruksanvisningar är tillfredsställande. Däremot finns brister i tillämpningen av dessa bestämmelser. Folktinget har inom ramen för sin språkskyddsverksamhet under flera år uppmärksammat både myndigheter och berörda företag om problematiken. Under det senaste året har det emellertid inte kommit några konkreta exempel om bristfälliga svenskspråkiga bruksanvisningar till Folktingets kännedom. På Folktingets initiativ hölls år 2011 ett möte med Justitieministeriet och representanter från konsumentmyndigheterna för att uppmärksamma dem om att produktinformation ofta saknas på svenska. Mötet resulterade i att dåvarande Konsumentverket och Evira lovade informera handelns centralorganisationer och relevanta myndigheter om skyldigheten att ge produktinformation på svenska. Det finns flera olika myndigheter som idag övervakar att produkter uppfyller de krav som lagstiftningen ställer, inklusive krav på bruksanvisningar. Dessa myndigheter bör vid behov informeras om brister i bruksanvisningarna, för att de ska kunna vidta åtgärder. För att bruksanvisningar ska vara så goda och lättförstådda som möjligt krävs språkkunskap och relevant tekniskt kunnande. Formulering av goda bruksanvisningar lärs ut bland annat inom den tekniska universitetsutbildningen. - att Folktingets styrelse informerar Konkurrens- och konsumentverket om sådana brister i svenskspråkiga bruksanvisningar som kommer till Folktingets kännedom. - att Folktingets styrelse uppmanar Konkurrens- och konsumentverket att upplysa respektive övervakande myndighet om behovet av bättre mekanismer för att skapa goda anvisningar.