N:R 35 (494) A. 28:DE ÅRG. LOSNUMMERPRIS: 2 ORE. UPPLAGA A. SÖNDAGEN DEN 29 AUGUSTI 95. HUFVUDREDAKTOR: ERNST HÖGMAN. RED.SEKRETERARE: ELIN WAGNER. CARL GRL^^CRG. var POPULÅRC H/5T0Re5mFVAR VAD SLÄKTTRADITIONERNA äro för famljen, def är hstoren för hela folket. Den är sambandet med det förflutna, den starka tråden som knyter seklernas öden samman tll en hel öfverskådlg kedja. Att skrfva hstora det måste vara som att se ut öfver hafvets oändlgheter, ty hstoreskrfvaren vet, att där hans horzont tar slut, där kommer efter honom senare td en annans blck att ta vd nfånga nya syner nflka nya blad om väl ve, om godt ondt för ofödda släkten. Att hstora kan skrfvas på olka vs, det ha nog alla erfarenhet af. Å, jag mnnes ännu mängden af alla dessa svårlärda årtal, som stodo tryckta margnalen. Jag brukade rta tre streck under hvart ett för att upphjälpa mnnet, när sedan lektonstmmen kom, stodo sffrorna så bjärt för mtt nre öga, att jag nästan förgät på hvlken händelse de skulle passas n. Jag msstänker, att v äro många nog om sådana där gemensamma barndomsmnnen. Men hvad det däremot var oändlgt lätt att komma håg Sven Isala, som körde Gustaf Vasa stt halmlass Erk XIV:s gf~ tga ärtsoppa! När fantasen kommer rörelse får hjälpa tll, då går det lätt att både taga emot behålla kvar. Aft det kan gfvas luft under vngarna, äfven när torra fakta medde /
las, de vsar nutdens pedagogk, späckad som den är med "rolga" moment. Barnen, som nte kunna göra jämförelser veta nte af sn förmån på detta område. Men på stt sätt erkänna de den lkväl. En mor berättade mg nylgen, hur hennes barn en mddag redan efter första rätten gled ner från stolen, knäppte hop händerna t a c kade gud för maten, tlläggande: "Nu vll jag nte äta mer, nu vll jag läsa Grmberg." "Svenska folkets underbara ö d e n " kallades nämlgen för "Grmberg" aar hemmet. Och ett nytt häfte hade kommt just den dagen. Den, som kan försätta barnafantasen en så stark spännng, vågar man med skäl kala en populär hstoreskrfvare. Tll med för barn ungdom kan svensk hstora, fullt vetenskaplgt behandlad, ha samma fängslande förmåga som s a gan dkten förr trodde sg ha ensamrätten tll. Hos Carl Grmberg har vetenskapsmannen, drottsmannen pedagogen ngått en förenng, måhända lgger där en af orsakerna tll att hans författarskap såväl på lärobokens område som det stora hstorska verket "Svenska folkets underbara öden" blfvt s å omtyckt ej mnst af ungdomen så högt uppskattas. Det fnns alla de ngredenser framställnngen som läsaren behöfver för att kunna tllgodogöra sg nnehållet. Från de äldre hstoreskrfvarnas metod att hufvudsaklgen med egna ord skldra de hstorska personlgheterna har doktor Grmberg afvkt. Han låter dem ofta själfva tala, läsaren får därgenom en slags förnmmelse af att de väckes upp från de döda få lf. I Svenska folkets underbara öden är det ej endast de rent hstorska tlldragelserna, som fängsla. Nej, åt tdsförhållandena, uppenbarade seder, tänkesätt vanor, ges äfven utrymme. De blda lksom scenen, där de olka akterna det natonella dramat utspelas. Erk Gustaf Gejer talar om nyttan af en, som han uttrycker sg: "poetsk ngång hstoren", hvlken har tll följd, att det rent mänsklga den samma får bl det främsta. "Om något är klart af hstora", säger Gejer, "så är det detta, att det personlga henne är det vktgaste. Hon är ej en följd af satser sannngar, utan af vlja handlngar ej teoretsk, utan praktsk Det förefaller, som om denna Gejers b e kännelse sammanfölle med doktor Grmbergs författarvlja, som är lkhet med hvad Gejers var att upplfva "de gamle Göthers" frhetsanda, mannamod redlga snne. Jag har nget annat syfte med mn framställnng, säger doktor Grmberg än att teckna sannngen om svenska folket på så sätt bdraga tll att de gamla svenskmannadygderna bta sg fast för att aldrg släppa taget. Utan att alls våga mg på att krtskt bedöma hans författarskap, har jag velat med dessa rader påpeka för dem som ej redan veta det, att Svenska folkets underbara öden är en synnerlgen roande på samma gång som lärork lektyr för de svenska hemmens medlemmar både gamla unga. Författaren sade mg en gång, att han skrfver sn hstora delvs en jämtländsk fjällstuga, delvs ute tll hafs. Inte underlgt då, att det går frska vndar genom skldrngarna. JULIA SVEDELIUS. Prenumeratonsprs: Vanl. upplagan Helt år Kr. 6.5 Halft är» 3.50 Kvartal».75 Månad > 9.75 En ntressekonflkt. ÄRARELONENÄMNDENS F O R slag om kvnnors anställande som adjunkter lektorer vd gossläroverk har gfvt upphof 3 uh en strd, där den stora massan af läroverkslärare står mot dem, som de betrakta som blfvande konkurrenter om brödstycket. Tonen denna kampanj angafs af läroverkslärarnas rksförbunds deputerade församlng, som började med att utslunga dverse beskyllnngar mot lärarnnorna allt för att bevsa vådan för läroverkens elever af att kvnnlga lärare blefve anställda vd läroverken. Dessa stämplades som vssa afseenden underlägsna pedagoger, nkompetenta att meddela fullgod undervsnng matematk grammatk, underlägsna fråga om ntatv själfständghet undervsnngen. Parollen har följts af så godt som alla kolleger vd de allmänna läroverken den svenska flckskolans lärarnnor ha fått underbetyg af sna manlga kamrater. Det har vart ganska lärorkt äfven för utomstående att se, hur en hel kår reagerat lksom automatskt nför möjlgheten tll fr konkurrens med kvnnorna. Lärarnnorna ha emellertd det längsta ltat på läroverksöfversfyrelsen, som är deras så väl som deras manlga kollegers, hoppats, att denna myndghet, som haft u.fälle att följa deras arbete, skulle ntaga en annan ställnng. Man hade ju tacksamt mnne, att läroverksöfversfyrelsen år 9 yttrat sg denna fråga då framlagt förslag om att kvnnor skulle få undervsa på läroverkets alla stader. Den hade gfvt detta utlåtande, stödd bl. a. på "de det stora hela sedt uteslutande goda erfarenheter den ägde fråga om lärarnnornas vd flck samskolor sätt att handhafva sn såväl undervsande som uppfostrande uppgft". Det lär tll med ha funnts lärarnnor nog nava att tro att öfversfyrelsen af 95 det yttrande den hade att afgfva skulle b e gagna tllfället att gfva ett förnyadt förtroendevotum åt flckskolans lärarekår, som oförskylldt mot sn vlja ndragts strden. Motsatsen skulle bl fallet. Ofverstyrelsen har afstått från att b e gagna den erfarenhet den haft tllfälle att förvärfva fråga om arbetet nom flckskolan. Ofverstyrelsen utgår rfån den satsen "att statsntresset cke kan med' gfva att kvnnor ens på försök bekomma andra ämbeten än sådana hvlkas uppgft de vsat sg kunna sköta". (Hur går det med statsntresset, när, såsom ofta sker, en ny myndghet tllsättes nya poster besättas med nya peroner, som cke haft tllfälle att vsa sg kunna sköta dem?] Därför kan cke ofverstyrelsen sträcka sg längre för kvnnornas räknng än tll adjunktsfjänster med hufvudsaklg undervsnngsskyldghef läroverkets tre lägsta klasser. Ofverstyrelsen har emellertd underlått att beledsaga detta förslag med en utrednng, som kunnat göra det trolgt att sådana tjänster verklgen komma att nrättas. Dessutom har den genom att uppställa särsklda kompetensvllkor för kvnnorna lagt dagen sn afvsande hållnng. Sådant utlåtandet nu förelgger med sn utpräglade ton af sträfhet gent emot kvnnorna, nödgas man se där ett försök att hålla kvnnorna borta från de allmänna läroverken. Det är med ett ord ett utlåtande, ägnadt att göra ofverstyrelsen mycket populär bland ldroverkslärarna. Senast har strden tagts upp gen vd läroverksläraremöfet Jönköpng. Den kvnnlga ståndpunkten, som här sammanfaller med lärarlönenämndens, företräddes vd mötet af adjunkten Anna Sörensen. Hennes nlednngsanförande blef en vdräknng med läroverksöfversfyrelsen. Hon frånryckfe den det prncpella stöd den sökt hos lönereglerngskommttén fastslog att det utlåtande från Danmark, hvarpå den vdare stödde sg, såsom anonymt cke hade något värde. Hon bestred också korrektheten af att erfarenheterna vd den ensklda skola, som nämnts utlåtandet, tllämpades på adjunktskompetenfa kvnnor, eftersom kvnnor med väsentlgt lägre kompetens vart anställda där. Hon framhöll också det öfverraskande att ofverstyrelsen, som från så många håll samlat materal för frågans b e dömande underlått att begagna sg af den erfarenhet man vunnt, därgenom att kvnnor genomgått profårskurs. Enlgt hvad som meddelats en reservaton tll kollegets yttrande vd ett af våra profårsldroverk, har under tden från med 905 tll med 94 vd detta läroverk högsta betyget undervsnngsskcklghet tlldelats 35 proc. af de manlga 44 proc. af de kvnnlga kanddaterna fråga om fallenhet för lärarkallet voro procenttalen 20 22. Någon vlja hos ofverstyrelsen tll att ge kvnnorna som pedagoger en upprättelse forspordes cke på detta möte. Dess chef hade cke annat att göra än att erkänna, att han ändrat menng sedan 9, helt säkert de flestas ögon ett vackert drag. En af hans kolleger svarade dessutom på fröken Sörensens uttalade förvånng öfver att ofverstyrelsen velat stödja sg på ett yttrande af en rektor att en lärarnnas undervsnng ett enstaka fall burt prägeln af andlg ofrhet, med att förklara att detta uttalande öfverensstämde med hans egen prvata erfarenhet från flckskolan. Sådan är för ögonblcket ställnngen. Den alltd ömtålga frågan om kvnnans rätt tll konkurrens med mannen har resulterat en motsättnng mellan de manlga kvnnlga lärarna, ett försvagande af det goda kamratskapet, resulterat också en lätt förklarlg känsla af mssräknng från lärarnnornas sda mot den högsta myndghet, som är satt att opartskt bevaka bägge kårernas ntressen lkaväl som ungdomens. Utomstående kunna naturlgtvs sätta sg n lärarnas känslor af msstro mot det nya skede, som med kvnnornas nträdande på skådebanan skulle nträda, lkaså förstå att de cke med uppräckta händer ta emot de nya medtäflarna. Men helt vsst skulle det ha klädt dessa herrar bättre, om de fört strden på ett älskvärdare sätt, om man kunnat upptäcka mera af god vlja det sätt hvarpå de bedömt blfvande konkurrenter. Om lärarnnorna blefve kompetensförklarade så skulle det dock hvarje enskldt fall bl fr konkurrens mellan manlga kvnnlga s ö kande, den bästa skulle segra. Mot motståndare tll hvlkas täflngsegenskaper man har så rnga tlltro, skulle man kunna ha råd att vara en smula mer ädelmodg. Och skulle mot förmodan det hända sg att en kvnna en gång eller par vsade sg ha de bästa förutsättnngarna, så borde den möjlghet tll vnst för undervsnngen, som annars vart utesluten, endast glädja dem, som hela denna strd burt som en sköld framför sg skolans ntressen ungdomens. j Iduns byrå 0. Expedton, M ä s t e r t l m u S & a n 4 5. Annonsprs: Praktupplagan: Redaktonen: "Rks 646. Allm. 9803. I Expedtonen: Rks 646."Allm. 647. Helt år Kr. 9.. jq. lo 4. Kl. 9 6. Halft år 4.50 R d. Högman: Rks 8660. Allm. 402. Annonskontoret: Rks 646. Allm.647. : e Kvartal Månad 2.25 0.90 > R Kl Verkst. drektören kl.. Rks 8659. 550 Kl 9 6 Allm. 4304. pa ". J mllmeter enkel spalt:annonser: Utländska 25 pre etter text. 30 öre efter text. 35 öre å textsda. 20 /o förh. 9 I. *,, för srsk. begärd plats. : 20»,forhojmngforsarsk. : begärd plats. 3 m e å
N o r d s k pcdagogcr på Hamkö. OM EN PÄRLA I KRISTIANIADet första föredraget hölls af öfverdrekfjorden lgger Hankö, de gröna tör Berggvst, v svenskar kände oss däldernas ö. Hafvels oändlghef stolta öfver en sådan anförare. I den norska omsluter pärlan. pressen betecknades hans psykologska unlångt bort vd horsonten, där dersöknng af: "Onaur vår folkuppfostran" klara dagar två blå nyanser hopsmälta, lgsom glmrende, det enlgt allas menng ger ofta en fn rökslöja, som märker leden, med rätta. där de stora båtarna gå tll ovssa öden. Björnson säger: "en ungdom, som er stærk Här bch hvar lyfta hvta segel ur vågorna, og sund, er hele folkets æresag" att som fskmåsvngar på flykt. skolans bärare, som ha så stor del folkens Under jun jul är Hankö en kontnental fostran djupt känna detta stt ansvar, det är kosmopoltsk badort med regatta, musk vsst sant. dans tenns. Man fck under detta möte en stark föri början af august är säsongen aftagannmmelse af hur mycket af n o r d e n s e n de, de flesta börja packa n. Badhuset, h e t det fnns där nnerst nne de tre foldär alla upptänklga hälsobad serveras, blr kens tänkesätt lfsförhållanden. Brutet mndre besökt, de heta klpporna nere vsserlgen genom den ndvdualtetens olkvd stranden, där solälskande männskor l e het, som är natonens lksom ndvdens rätt gat stekt sg bruna, bl kala kalla. lycka aft äga. Snart är Hankö på nytt Och man erfor också, hur vågsångens folktomma ö. oändlgt mycket dessa folk Mellan den 6 august ha att ge hvarandra af lf, har stället år vart mötesförnyelse kärnvrke för plats för representanter af samhällsbygget. nordens fre folk. Ett prvat Det var många framståskolmöte har där ägt rum ende personlgheter, som efter nbjudan från Norge. här gåfvo af sn erfarenhet Det har legat en säregen sn själs bästa. Några stämnng öfver dessa dafå namn blott förutom de gar, då lfvets fortsättnng redan nämda: professor nya släktens fostran vart Sören Tuxen, nspektör för det gemensamma, sammandet danska högre undervsbndande ntresset. nngsväsendet, rektor K a Hankömötet har haft en per RauchouNelsen helt prvat karaktär, men m. fl. danskar. Från Norge: det är mg dock tllåtet att professor Axel Holst, psylåta en fläkt af dess anda kologen professor Aall, rekutgå genom denna hemtor Berle, stortngsman Anmens tdnng. na Rogstad, Else Hejerdahl, Då alla samlats från stt mångårg stadsfullmäktg sklda håll, öppnades mötet Krstana m. fl. Bland sven. Sverge Norge räcka hvarandra handen vd Carl Xll:s dödsplats. T. v. rektor ett ståtlgt tal af den norskarna märktes Anna SandFåhræus, t. h. rektor Berle. 2. Öfverdrektör Bergqvst, Sverge, 3. professor ska bestyrelsens ordföranström, Tyra Kullgren, Mare Otto Anderssen, Norge, 4. professor Tuxen, Danmark. de, professor Otto AndersLouse Gagner samt kända sen, som redan sna första ord sammanfat ges grunden tll ett kommande samfundslf. rektorer, docenter doktorer. tade dessa perodskt återkommande sam Skolan är en starkt männskoförbndande Den uppfattnng, som hållt före att söka mankomsters betydelse. makt Sedan sjöngs Grundtvgs sång: stoppa n största möjlga kunskapsmassa "V, som kommt ht, vlja tjäna lfvet, därutan särsklnad på ndvduell läggnng hos lvad solskn er for det sorte muld för att v tro på lfvet, sade han, skolan lägdet mottagande barnet, har undergått en g e er sand oplysnng for muldets frände 5. Rektor Kaper, Danmark, 6. Fröken Mare Louse Gagner, Sverge,* 7. Sorfngskvnnen Anna Rogstad, Norge, 8. Stadsfullmäktge Else Hejerdahl, Norge, 9. professor* AxelfHolsf, Norge, 0. professor Aal), Norge. Förf. foto. L å k e m f k f va ftedra kltdnruj a r & k a p p o r hoj OJUOchNblr belåfen \ KLIPPAN. //W/M Träff f a r g e r A k t e b o l a g G ö t e b o r g j Modernaste 55 Fnpappersbruk. Ftnawe Post, Sftflf, Kooø samt bawtong. Iduns Uztpapper tllhtrkas <tt *^ ot>»
nomgrpande renässans. I den moderna skolan har studet af ndvden fått en långt framskjuten plats. Nu är blcken rktad mot personlgheten, som skall utdanas. Och detta är rättvsa, ty det är nte vår lkhet med hvarandra, som ger oss styrka, utan vår egenart. Det är med den, v skola kunna utföra just vår gärnng lfvet. Och det är för den, som v alla fostras. Ofta under dskussonerna framgck den önskan, att hemmen skolan må komma hvarann närmare. Barnens fostran skulle vnna därpå. Många felgrepp kunde förhndras, såväl från hemmens som skolans sda om det blefve ett ntmare samarbete dem emellan. Före efter de olka föredragen sjöngs med kläm unsont ur Seps vsebok, hvaraf ett exemplar var skänkt från chefen för Aschehougs förlag tll hvar mötesdeltagare. Denna samlng nnehåller ett förträfflgt urval af norsk, dansk svensk dktnng. En afton stodo v solnedgången ute på klppan sjöngo vårt lands sånger hurrade enlgt natonernas olka sed fyra gånger, fre gånger, tre gånger tre gånger. V hurrade nte endast för våra land, v hurrade också för hvarandras väl. Och hvarför skulle v nte göra det? V möttes deell sträfvan för att föra fram tll seger lfskampen de, som skola taga arfvet efter oss. När natonerna mötas med höga deal för ögonen, då mötas de som vänner. När materalsmen sammanför dem, hur blr det då? Europa svarar. De solga mnnesrka dagarna på Hankö gngo fort. Den norska bestyrelsen hade n mnsta detalj ordnat tll det bästa för sna hundra gäster. Såväl värden på Hankö som tjänstepersonalen, trotjänarnnan Inga ej att förglömma, hade vårt väl skte från morgon tll kväll. Ssta dagen afslutades med en gemensam färd tll Fredrkshald, där bokförläggare fru Nygaard nbjudt alla på en storartad mddag. Dessförnnan besökfes fästnngen. V samlades vd Carl XII:s dödsplats. En svensk en norrman talade. Sedan tryckte de hvarandras händer öfver mnnesmärket. Det var ett ögonblck af lefvande hstora förgången hstora kanske också en framtda hstora. JULIA SVEDELIUS. TILL FANTASOS.. HVAR DVÄLJS DU, '. GENIUS MED gyllne vngar, MED ANLEDNING af att fröken Sofa Gumcelus, som nom Idunakademen representerade affärsvärlden, af ldt början af detta år, rktas härmed en vädjan tll vår läsekrets att nkomma med förslag på någon svensk affärskvnna, som kan anses lämplg att ntaga den ledgvordna platsen. Vdare anhåller akademen att våra läsare behagade nkomma med motveradt förslag tll prstagare för 96, hvar angfves någon svensk kvnna, som kan anses berättgad Ull hedersprset,,000 kronor, för belönande eller främjande af någon förtjänstfull kvnnlg gärnng. Förslagen torde adresseras tll akademens sekreterare med. d:r Karolna Wderström, Gamla Kungsholmsbrogatan 9, Stockholm, nsändas ju förr dess hellre, senast före utgången af oktober månad. om maktens, mörkrets, köldens, dödens Z rätt! du våra snnens fröstare trollkarl? Hvart har du flyktat undan slagens ' åskor, som dränka ljudet af dtt slfverhorn? Det hvlar mången enslg tjärn skogen, dt dagens bttra röster cke tränga, Men när det kvällas ändtlgt efter strden, du sänker vngarna, du barn genus, som född af jordens mull män där lyser kanske nu dn purpurtröja, där sysslar du vd sköna drömmars väf? skors trånad dg sträcker emot aftonrodnans syn. De fagra orden dö på dna läppar drömmens spndelväfvar brsta samman, Nej, cke där! Jag ser dg mdt färgen bleknar dtt rollska strden, du grps af yran, rusar berusas, " på dtt slfverhorn af drömmars \ blott tystnaden döden äro kvar! Du kastat dna skönsta verk på elden dansat som ett barn krng bålets smde, flammor. du spelar ärans stolta meloder \ Och när du blott ser askan kvar kolet, blåser segerns eggande fanfar! hos den fallne, för den blck som bland verk du gråter som ett barn för ryktad fröjd. brster, I du målar hemmets däld med gröna 0 Fantasos, när blr det man af barnet, granar, skogarna älfven landet, landet, när står du vuxen, man emellan männer, när skall du sluta krossa seklers skatter som han har lefval, strdt, stupat för! När skall du dkta verklghetens sånger, ej gossens blott om strd knymäfs n solnedgångens töckensyner du dktar djärft en framtds underland. ära, men mannens dkt om stumma, djupa segrar, Säg, har du glöm all vårens ljusa sagor om lf sprande skaparglädje, Står du sold hos våldet nu döden '. förrn den blfvt guld purpur öfver hmlens fäste, j " '. knoppen Du väfver bonader af hjältedrömmar I bryta blom? I B Jduns Runntga afadem. den sjunger lksom du sn höga vsa frar rusg höstens mörka fest? som dana jorden ny för mänskors ätt? När skall du så gyllne morgonväkter en lfsvarm sådd tusen unga snnen som sprar upp nya, ljusa tder, fredlg täflan ädel kamp? Som en backant du svänger thyrsos! stafven som en offerpräst du pannan När skall du byta hägrngar tankar, när skall du bjuda bröd cke stenar! kransar att brnga fallna gudar höstlgt blod. Hör, stormen, som de ssta löfven sopar, I SSSSfTääESS Röntgennsttut 552 ur seklers tomma, vålnadsfyllda dröm! MILDRED THORBURNBUSCK. CEREBOS SALT : för u n d e r s ö k n n g af bensystemets skador sjukdomar, lung, hjärt mag sjukdomar m. m. samt för b e h a n d l n g af vssa tumörer, struma, körtelsvulster, kronska hudsjukdomar, såsom eczem, hudkräfta, hår skäggsvamp m. m. O, Fantasos, när skall du ändtlgt vakna är omsorgsfullt packat för att vd framkomsten vara. fullgodt stånd.
PORTRÄTTEN HÄR ofvan återge dragen af tvä män som, förestå våra beskcknngar främmande httfvudstäder. Tllvänster ha vgener al Brändström, den svenske mnstern Ryssland, som dagarna fyller 65 år. Fotografet är taget af hoffotografen Grape svenska legatonen Petrograd. Porträttet tll höger återger dragen af vår förre utrkesmnster, grefve Albert Ehrensvärd, som dagarna utnämnts tll chef för den nyupprättade sven TvLsvm D I P L O / W 6 R ska beskcknngen Schwez. Sverge har httlls cke vart representeradt Bern, att en beskcknng upprättats där just nu, har gfvt vd handen att vår svenska regerng önskar träda närmare förbndelse med den fra republken, äfven den en neutral stat t en mellanställnng som påmnner om vår egen. Svenska fredsvänner knyta tll denna åtgärd den förhoppnngen, att de tvä staterna komma att samråda om åtgärder för att befordra fredsunderhandlngar. «3* R MÄNGA GÅNGER HAR DU I sutt här sett samma konsi gjorda natur, säger Gustaf Falk hårdt tll sn väns hustru " F j ä rln". Det smeknamnet har hon lydt under flera år, det händer en annan att glömma Fjärlns borgerlga namn: Lena Alman för att uteslutande dentfera henne med hennes llla gracöst fladdrande, skmrande alltd tjusande namne. Gustaf Falks skarpa gråa blck ser lkgltgt ut öfver Café Royals trollska gröna gräsmattor lekfullt plaskande sprngvatten. Han lutar sg tllbaka korgstolen händernas grepp om armstöden är energskt fast. Fjärln ler stt glada löje emot honom: "Hur många gånger frågar du! Kanske hundra kanske mer ändå är jag här kväll för första gången. Världen är alltd ny för mg, Gustaf alltd beundrar jag den." Han rycker otålgt på skuldrorna. "Världen har skämt bort dg, men just nu dessa tder är det slut med blomsterhyllnng, flrt s. k. rdderlghet mot våra små lekdockor. Allvaret lgger nfe blott luften. Det är mdt bland oss." "Det behöfver knappt d u upplysa om," nckar hon skälmakgt. "En värdgare förespråkare kan det ålderdomlga fruntmret sn ständga, aldrg utsltna halfsorg nte få." Hon ser sg längtansfullt om efter sn Erk. Han hade blfvt kallad tll telefonen kunde nte ha hunnt tllbaka än, ty hans smokng hade nyss fläktat bort den breda dörröppnngen, när Gustaf började anfallet. Hon hade förr fått fnna sg btande sarkasmer från detta håll, men hvad bryr en dansande fjärl sg om några åskblxtar. Ho kunde på sn höjd tycka synd om honom, som skrämde glädjen från sg. Och af det skälet att han en gång älskat henne, hyste hon en mjuk varm öfveruppskattad kvnnas medldande med Gustaf. Hon var alldeles säker på, att han förebrått stt nre en sådan dårskap som en förälskelse ett väsen af solstrålefröjd yr obefänksamhet, äfven detta beklagade hon, ty aldrg föreföllo männen mera lättade från ödesbördan än när de kunde hängfva sg åt en hjärteorge. "Def plågar mg att stta här," fortfor han, "det plågar mg att se den fullsatta matsalen mdt öfver, det ena menngslöst skrattande ansktet ntll def andra, den ena fruntmmerstoaletten vräkgare än den andra. F J Ä R I L E N. AF ELISABETH KUYLENSTIERNAWENSTER. Männskorna måtte ju vara galna, som roa sg så blndt vanvettgt, medan rymden fylles af rytande smärta skrkande nöd." Lenas stora strålande ögon skälfva tll. Det är blcken en djupnande ångest, som dock snabbt förflyktgas: "Rddare af den sorglga skepnaden", s ä ger hon, "mg får du aldrg n mörkret. Hvarför skulle nte de, som kunna def, vara glada? Hvarför ska v nte få njuta. För mg är hvarenda lten elektrsk låga hvalfven här ett tndrande glädjebloss. Och jag blr god bld som en vacker barnasaga med en smula LUspegelsgemyt, när jag stter här. Strdsropet flaggmärken vykort, allthop offrar jag gärna åt tll tack för att jorden n t e är en jämmerdal utan en vdtfamnande lyckomöjlghet. Skulle jag stta hemma kväll efter kväll, skulle jag spara på alltng, blefve jag sur trumpen frös hjäl nvärtes, det är jag säker på." "Inser du nfe, att det är syndgt att kasta ut pengar på mat dryck kläder, när halfva natoner svälta hjäl knappt ha en trasa att skyla sg med." "Def är alltd sommar på ett håll vnter på ett annat," svarar hon trotsgt. "Och omkrng mg skall def vara sommar värme. Tänker du länge representera sregonen, Gustaf, flyktar jag." Hennes lflga anskte har ett sällsamt uttryck af fruktan mdt sn ljusa tllförskt. Erk skall väl snart komma gen. Och han vet, hur llla Fjärln skall behandlas. Aldrg hotar han med en hård hand om def skmrande stoftet eller med en hvass nsektnål. "Undan stämnngen lär du nte kunna fly. Den grper oss alla, Lena," Gustaf Falk lutar sg fram, hans panna är så kall hvt, läpparna mäjsladt hårda, när han tllägger, "jaa skall passa på, medan v äro ensamma att säga dg sannngen: Erk har stora ekonomska bekymmer, som han håller dg utanför. Men du är ju hans husfru, def är väl bättre, att du får veta, hur sakerna stå än att du oförberedt skall möta kraschen. Det lär knappt kunna undvkas, att Erk störtas nom närmaste framtd. 553 Hennes anskte blr gråblekt stelt. Hela den llla smeksamt mjuka varelsen förändras. De smala händerna med blxtrande rngar falla lflöst ned hennes knä, men så är det som om Fjärln måste pröfva vngarna än en gång. Hon ler stt ljufva, segervssa leende: "Ä, det är väl nte så farlgf. Och du du hjälper honom väl. N har ju gemensamma affärer." "Ja, tyvärr." "Du m e n a r...? " "Att Erk går under. Jag har fått en ganska obehaglg kännedom om hans slöser eller för dn skull, bara för dn skull, Lena. Det är nfe för nöjet att förtala en vän jag säger dg detta, utan bara för att vsa dg dn plkt. I åtskllga år ha v känt hvarandra, du vet, att jag hållt mycket för mycket af dg, jag, som många andra. Men kanske är jag den ende, som har mod att vara upprktg." "Hvad skall jag g ö r a? " "Vsa, att du nte är ett flarn, bl en förståndg, arbetsam hustru, afstå från nöjen lyx." "Ja ja vsst. Arbeta?" Han blr retad öfver det förtvflat sökande uttrycket hennes ögon. Hon tycks tgga om att slppa flera brutala slag, men han kan nte låta bl att slå. Han tror sg ha rätt. Han ensam skall kunna lära henne... "Du vet väl själf, hvad en kvnna har att sköta: hushållet, hemmet. Det är klart, att n som andra måste rätta munnen efter matsäcken. Om det fortsätter så här, rskerar du att Erk skjuter sg en vacker dag, du stter på bar backe. Jag vet nfe, om du är dyrbarare än de flesta s. k. bättre fruar, det tror jag nte, men du deltar nte allvaret. Du är alltd en fest, en uppenbarelse, detta är Erk så svag för, att han sätter lfvet tll, hellre än han öppet säger dg, att festljuset slocknat för er som för andra." Lena stter stum. Det glmmande, sorlande, böljande lfvet omkrng henne har slocknat, tystnat, frust tll s. Det är svart för hennes ögon, hjärtat, def glädjeröda, som bara gfvt tagt af känslors fullhet, värker, klubbadf af det hänsynslösa slaget. Erk kommer, rask frg. "Nu så," säger han tar sn plats bredvd hustrun. "Men hvad är det, Lena, är c sjuk?" förskräckt ser han på den hopfallna gestalten, def lksom plötslgt omldt vssnade ansktet. "Jag vll hem, Erk." "Men då är du sjuk." Han reser sg ängslgt lägger armen om henne. Gustaf åtar sg att göra upp. v
En natt några dygn därefter vandra Gustaf, Erk Strandvägen framåt. De ha vart på ett sammanträde, som dragt länge ut. Men natten är vacker stlla, de känna bägge ett vsst behag det klara, sfjärnljusa vnterlugnet, som breder sg lkt en kall gammalmanshand öfver den larmande, snnesupprörda, snyftande, jämrande trötta staden. "Hur är det med Lena," frågar Gustaf. Han har oupphörlgt haft de orden på tungan, men först nu förmått framtvnga dem. "Hon dr knäckt, tycks det," svarar Erk tungt. "Hon vll nte säga mg anlednngen, men det är sorglgt att se henne gå där som en släpande plktskugga. Hela hemmet förmörkas förfulas." "Förfulas af plkfmedvetande. Det var underlgt." "Du vet nte, hvad mn Fjärl vart för mg, när du säger så. Du hör ju nte heller tll dem, som anse, att glädjen har något exstensberättgande, men jag kan säga dg, att nu först känner jag rktgt, hur förfvflad mn ställnng är, när Lena blfvt en plkfautomat, en lflös nyttghetshustru. De flesta kvnnor ha förmodlgen stoff sg tll duglga hvardagsmännskor de tjäna samhället otrolgt, det erkänner jag gärna, men när på tusen sådana ett enda ltet skmrande, overklgt undantag föds, skulle v då nte bära detta på våra händer tacka hmlen för en enda gåfva utöfver det daglga brödet?" "Du är en vanvettg svärmare." "Jag kan nfe fatta, hvarför mn llla Fjärl så plötslgt förändrats. Jag erkänner, att jag msstänkt anklagat dg, men Lena påstår, att du är utan skuld." "Då ljuger hon. Jag har sagt henne sannngen." Erk stannar tvärt. Han fattar vännens skuldror skakar honom. Hela hans nre är det våldsammaste utbrott. "Uslng! Hur vågade du? Hur kunde du? Hvad hade du för rättghet att förstöra mn lycka, döda henne?" "Lugna dg, männska, ställ nte tll ett uppträde." Gustaf gör sg fr. "Jag menade väl med er bägge. Det är väl nte bättre att oförberedd möta olyckan. Och du kan nte rädda stuatonen." "Absolut omöjlgt n u. Jag dr slut, jag som hon. Hennes stora, ljusa barnaglädje var nervus rerum mn tllvaro. Jag tllbad denna okloka sagofro på goda makter. Tänk du, att alltd komma hem tll sol sommar, ngen brännhet jul, utan en den första syrendoftande sommardag, att mdt allt skeptskt, egennyttgt kargt möta ett vdöppet famnande förtroende, som värmde smekte. Mn llla Fjärl passade bara solskenet det fordommer du trolgen af afund, endast då förstår jag det. Vet du nu, hvad jag får stället: en nervös, ängslg, tafatt hustru, som skyggar tllbaka för de dystra omgfnngarne aldrg kan bl hemmastadd dem." " S å nsöv henne säkerhet gen." "Tror du, att man kan skänka glädje som ett smycke? Nej, du! Rycks den känslan obarmhärlgt ur ett hjärta, dör dess kraft. Du var för hårdhändt. Och denna stund tycker jag, att jag kunde göra dg allt ondt. Men Lekymmren ta herraväldet öfver allt annat, jag är ju sammankopplad med dg." "Får jag fala med Lena," frågar Gustaf. "Gärna det. Hon är ju nfe sjuk. Hon kan ta emot hvem som helst, men har du verklgen hållt af henne, får du nog svårt att se henne. Lena, llla Lena, som älskat världen för mycket, som hade det oförlåtlga felet att äga vngar." Erks tonfall är bttert. Gustaf tänker, att vännen öfverdrfver. Inte kan ett par förnuftga ord, en uttalad sannng med ens förvandla en männska det 5^2ä Lfvets Bograf. Skörden. TT ÖGONBLICK TITTADE S O len fram mellan skurarna kom grönskan att se ändå frodgare ut än vanlgt. Inte för att det var mycken grönska fru Maranne såg. Men af någon slags egendomlg byggmästarnyck hade en lten glänta mellan ett par hemskt fula brandmurar lämnats öppen. Och nramad mellan dessa såg hon stora landsvägen, som tog vd, där gatan tog slut bortom den kolonträdgårdarna. Solen på grönskan! Nej, det var allt för frestande. Hon såg på klockan. Ordnandet med mddagen tog alltd sn dryga tmme, åtmnstone om den skulle vara rktgt lagad nte verka som om den ramlat ner genom skorsten som salg Hagdahl uttryckte sg. Men en lten stund kunde hon alltd gå. ut få sg en nypa sommarluff blomsterdoft. S å fort af med ateljérförklädet, på med regnvädersmössan för någontng annat var det nte lönt att komma med. Sakta drömmande gck hon fram mellan alla de små kolonträdgårdarna som n stodo stt fullaste flor. Där hade Nya Expressen sn kolon, där sotarmäsfar Bunge där plåtslagar Lönnbom hvar en med sn egen karaktär typ. Men öfver allt blommor, frukt bär, lysande saftga. Hvem var det som en gång tden kom på dén att anlägga kolonträdgårdar? Säkerlgen var det en engelsman sannerlgen borde nte hans eller var det kanske hennes namn lefva hugfästas mnnet lkaväl som mången stor uppfnnares vetenskapsmans. Ja, men det är ju så enkelt, säger någon. Vsst är det enkelt det är allt som är stort helgt. Men hvad nu! Fru Maranne stannade såg ut som om hon nte trodde sna ögon var det nfe Julus Strengenman, som gck pysslade där nne på den där llla trekanten hörnet, hvlken flera år l e gat alldeles förvldad, rakt verkat som en skamfläck bland alla de små välvårdade kolonerna. Och nu! Det var ju nästan som troller att se förändrngen. Inget ogräs, nget skräp. De b å d a. stora potats jordgubbslanden kantade med höga bländhvta lljor mellan krasse som flammade lkt eldslågor mellan allt det gröna. Och de späda päronträdens grenar voro omsorgsfullt stöttade för att kunna bära upp tyngden ty år tycks det måste ha en fyssk orsak. Alltng kunde förklaras på naturlgt sätt. Och för resten det hade ju vart oförsvarlgt af Erk att så nvagga henne säkerhet. Invagga ja, det behöfdes fanske nfe, hon hade aldrg tvflat. Gustaf går tyst. Hans sräfva, mörka snne är som en urskog, hvar en männskovarelse gått vlse. Skogen gömmer denna enda, kan ej vsa väg eller led, men suckar tungt öfver männskobarnet, som kanske aldrg httar ut gen. P å långa år har han ej tänkt öfver detta jag, ungdomens känslga, varmhjärtade jag, men denna stund förnmmer han de skrämda stegen af ett förflutet dock närvarande, en kärlek, som gått sg trött, men som cke kan hvla. I hat har det förbytts, men ur hatet har den stgt ånyo tll längtan efter det hans klokhet trampat efter den skmrande, vngade llla fjärlen, den oförståndgaste bland tusen. 554 bl ett alldeles enastående päronår. Och längst bort, alldeles snbben på trekanten stod en lten nymålad fngest, som mest lknade kajutan på en skuta eller en sådan där vagn, som ambulerande crkusartster bruka bo med fladdrande hvta gardner gluggarna, som skulle föreställa fönster. Det var ju gfvet att när Julus Strengenman byggde sg en kolonstuga skulle den se ut just så. Han som antngen seglade jorden rundt eller trampade landsvägarna. Hett orolgt blod hade han omöjlg hade han vart att få att sköta ett regelbundet arbete. Men hade nte fru Maranne försökt med allt tänkbart för den stackars hustruns ou, de många barnens skull. Men det dröjde aldrg många månader, nnan hustrun kom upp grät sade, att nu hade han gett sg från alltsammans gen. Men som fru Marannes man vart kommenderad på annat håll nära två år, så hade hon ngentng hört af Strengenmans på hela den tden. Nu såg Julus Strengenman upp från ärtorna han höll på att plocka log stt med motvnd alltd lka muntra l e ende, då han kände gen henne. Ja, leendet var detsamma som förr, men för öfrgt var hela männskan lka förändrad som den förut så skräpga kolonträdgården. Men hvar förändrngen egentlgen bestod var nte godt att afgöra. Kläderna lksom satt på ett annat sätt på honom både hållnng blck hade blfvt säker stadg. Jaså, frun har kommt hem gen, sade han. Tänk hvad gumman mn skall bl glad för att nte tala om klarna. Men vll nfe frun komma n se hur v har'et här på vårt llla Sommarlusf. Och med oändlg stolthet vsade han fru Maranne täppans alla egenheter s e värdheter de voro lego. Medan hon hela tden frågade sg hvad har hänt? Hvad är det som vållat detta som hvarken kärleken tll husfrun, hvlken verklgen fanns där, eller hårda eller goda crd kunnat åstadkomma. Det var tll sst som om han läst hennes tysta undran. Ty när hon stod vd grnden gen för att gå, så sade Julus Strengenman: Ja s frun, höstas ett år sedan ja det blr två år nu höst, så skref Per Mattasson, gumman mns bror, från Amerka, att han nog nfe kom gen att v gärna kunde ta hand om Skräpebo som han kallade det. Och så skcka han femton kronor tll arrendet lofvade att göra det hvart år. För hur det var så hängde han alla fall fast vd den här llla trekanten gamla Sverge. Gumman mn blef som sjunde hmmeln, men jag tyckte bara att det var dumt besvärlgt. Men hur det nu gck tll så började jag drömma om nätterna om allt v skulle så odla här ute. Och när jag gaf mg väg på Iuffarstråt, så blef jag så ängslg att de skulle glömma ett eller annat som måste göras här. Ja, nu har jag haft fast plats vd konservfabrken ett ett halft år. Och ser frun, när man äter grönsaker bär, så blr en nte förstg därför så får brännvnet vara för mej nu för tden. När han nämnde törstg, kom fru Maranne att tänka på mddagen därhemma. Och efter ett hastgt farväl löfte om att komma drcka kaffe en dag Sommarlusf, sprang hon lätt om hjärtat den llla bten hem. Medan hon tänkte att detta med Julus Strengenman blott var e n af kolonträdgårdarnas många välsgnelsebrngande skördar. HEDVIG SVEDENBORG.
UR V6CKAM5 ROMIKA o Den första af våra blder dag vsar drottnngen Halsberg vd hennes besök hos de tyska ryska nvalderna. Mannen, som blottar stt hufvud är österrkske mnstern. Å bld 2 ses konungen drottnngen vd Motala staton. Bld 3 vsar landshöfdng Bergström talande tll drottnngen bld 4 drottnngen å Halsbergs järnvägsperrong. De tre unformerade herrarne äro från vänster tll höger: tyske mltär attachén, österrkske mltärattachén tyske marnattachén. Bld 5 är tagen vd doktor Thulns profflygnng af skånekvnnornas aeroplan. Mannen med hvta mössan är dokfor Thuln. Tll höger vänster om honom kronprnsen kronprnsessan., 3, 4. Pressfofobyrån, 2 Ester Grönberg, 5 Köster foto. 555
DFLG E N NELGCDOR OR NÅGON TID SEDAN KUNDE Idun vsa ett par blder från Rems Sosson, där krgets förstörelse gåft fram öfver de vackra mnnesmärkena från byggnadskonstens blomstrngstd. I dag vsa v en sere blder från Troyes vd Sene Dock händer det jämförelsevs sällan att någon främlng förrrar sg dt. Hotellvärden på ett af stadens större etablssement omtalade före krget för den svenske turst, genom hvars förmedlng v erhållt den vackra bldseren, att någon engelsman aldrg bott där men väl några tyskar. Man känner ej när sta Champagne, en stad som ehuru belägen ej långt från krgszonen, ännu står skonad sn ålderdomlga skönhet. Troyes anses höra tll de franska städer, som bäst bevarat sn medeltda prägel. Den har fordom vart hufvudstaden Champagne har som mnne från sn storhetstd ett större antal arktektonska mnnesmärken än provnsens nuvarande hufvudstad Rems. Näst efter Rouen anses den vara Frankrkes ntressantaste medeltdsstad. den grundlades, men den är af mycket gammalt datum, var redan tdgt medeltden bekant för sna rkedomar. Under 500 600talen stod staden på höjden af välstånd men plundrades delvs vd revolutonen. Dock äger Troyes närvarande stund cke mndre än 30 kyrkor med sammanlagdt 26 klockor. Stadens äldsta kyrka S:t Madelene, bld, är från 00falet. Det vackraste denna kyrka är ett galler, ()ubé) hvlket sträcker sg
f^3 norgon? gurerna. Helheten är af utomordentlg effekt har högt estetskt värde. Med byggnadshstoren förknppar sg mnnet af påfven Urban IV, född Troyes 85 son tll en skomakare där. När påfven hade fllträdf stt ämbete, blef en af hans första omsorger att göra något för hemorten. Han skänkte y / t mljoner de Mauroy. Det företer en högst egendomlg anblck. Ytterväggarne äro murade med omväxlande rödt tegel hvt sten, hvargenom det hela får ett mosakartadt utseende. Hotel DeuleComte (bld 6) är byggdt åren 702 755. Framför palatset står en förgylld järnport förfärdgad 760 af parsersmeden Perre för åstadkommande af en kyrka på den plats där hans födelsehydda stod lade själf grundstenen år 262. S:t Pantaleon är byggd på 600talet. Kyrkoväggarne äro här nvändgt prydda med ett större antal bldstoder, uppsatta på konsoler. Bld 4 vsar ett Calvare thufvudskalleplasen) med Krst nedtagande från korset jämte några andra relgösa skulpturer. Bland palatsen lägger man märke tll Hotel de Mauroy (bld 5), som uppfördes 560 af Jean Delphn. Porten har öfverst ett kors samt under detta franska lljan omgfven af en ordenskedja, staden Troyes vapen samt adlga famljesköldar. Hotel de Vaulusant, bld 7, är ett renässanspalats från 500talet, som har två runda torn. Bland ornamenten akftages en staty, framställande en krgare pansarrusnng med lans handen. Bld 8 vsar gamla trähus stående på pålar vatten. Gatan påmnner om Venedg. S R ltmärker sg för en sällsynt rkedom på glasmålnngar samt äger sn skattkammare en mängd dyrbara stenar emaljer, funna grefvarnes af Champagne bskoparnes grafvar. En kyrka, som kan anses för stadens förnämsta, är S:t Urban (bld 3). Uppförd 200talets stl har den alltjämt fått bbehålla samma götska stlart utan nflytande från senare tder. Man kan med skäl säga, att detta tempel består hufvudsaklgen af fönster med härlga glasmålnngar hvalf, försedda med de sedvanlga heraldska djurf
KRKJCTCT BÖLJeGÄMQ 558
ETT AF DE VACKRASTE DRAGEN I VÅRT moderna samhällslf är den nya ansvarskänslan ntresset för de gamla, som förut under öfver gångstden från de pararkalska förhållandena tll de moderna vart glömda försummade. Ett betecknande exempel härpå är den s. k. de gamlas vecka, som på Svenska Dagbladets ntatv anordnats Stockholm, som skaffat ett stort antal gamla män kvnnor tllfälle tll utflykter Stockholms skärgård. Vår bld vsar en skara gamla Kafarnabor, placerade på Sagas däck, strax nnan färden ut skärgården. Den HÖST OCH VAR. förväntan, som uppfyllde deras snnen detta ögonblck blef öfverfräffad af verklgheten under en färd, där de voro hufvudpersonerna, centrum för allas välvlja uppmärksamhet. En motsvarghet tll denna bld af de gamlas skärgårdsfärd är den llla gruppen kolonbarn, som just lämna båten med sn lärarnna efter en härlg kolonsommar vd Sätra. Från alla håll strömma nu kolonbarnen n tll Stockholm T EN KLÅFINGRIGA TOLFÅRIN n l! gen Karl Axel kunde då ngen (jé f vara säker på hvar han fanns. Kvnnan från opp tll lå. I!IMWÅ Det var då ändå väl när han hör Teknska sagor för Idun af OTTO WITT. I d e s fast det var besvärlgt det med men hördes han nte af, kunde man vara alldeles säker på, att han bedref ett eller annat ofog. Och nu hade det sannerlgen gått nemot ett par tmmar, ngen hade sett något tll pojken. Hvar är Karl Axel? undrade mamma. Men ngen vsste besked. Brta, ensamjungfrun, ropade. Men ntet svar. Och så kom det sg att man började leta. Af hvlken orsak som Brta skulle börja just källaren sluta först på vnden vet ngen fall det ej berodde på "ondskan "\ naturen" hvlken alltd låter oss söka på rätta stället sst. Alltnog: Karl Axel f a n n s på vnden, däruppe stod han längst bort hans pgga ögon strrade på något underlgt. Hör nte Karl Axel att man ropar, hojtade Brta. Inte kan jag gå från en så här skojg apparat, svarade Karl Axel. Kom så får Brta se. Kom hjälp mg taga fram den. Ja, det hjälpte nte att Brta protesterade sade emot så kom den underlga masknen med bråk stoj ned från vnden n Karl Axels allra helgaste, hvlket utgjordes af barnkammaren. Ja, där stod den. Det var en konstg kropp: på en julgransfot hade fasfsatts en tjock, fyrkantg stolpe slutande en platt träklump uppe på denna fräplatfa stod en järngaffel hvars tvenne käftar voro hopfällda. De kunde öppnas genom att trampa på en pedal. D ~ ' såg ut som hvad som hälsf, både sockersax stor skala skrufstäd allt möjlgt. Och så kom mamma n fck se den underlga masknen. Det är morfars gamla handsksymaskn, utbrast hon. Karl Axel bara gapade. Men så vsade mamma honom hur man arbetade gamla dagar när man sydde handskar. Sknnstyckena klämdes n mellan de bägge käftarna, så att endasf allra yttersta kanten af sknnet stack upp, så sydde man hop detta efter käftens rand. Där funnos också skåror de där plattorna. Och de voro tll för att vsa, att just där skulle 3. D e n underlga masknen. nålen stckas genom sknnet. P å så sätt blef handsksömmen för hand jämn som vore den gjord för maskn. Nu sys håndskårne med maskn, sade mamma. Ja, Karl Axel tyckte det där var rolgt nog. Men nog hade han hellre sett, att den underlga masknen vart en kulspruta eller något annat skojgt som man kunde leka krg med. Men mamma gck Karl Axel stod fortfarande betraktade handskmasknen som användes, när man sydde handskar för hand. Men nu vet man på ett ungefär hur det ser ut hjärnan på en sysslolös tolfårng fall han nte är sjuk eller allvarlgt anlagd. Och då Karl Axel nfe var någondera snarare tvärtemot så betänkte han sg nte länge. Vps var han uppe stora syster Agnes' rum, drog ut hennes byrålåda tog fram de gröna glacéhandskarna som systern alldeles nyss fått af sn fästman, löjtnant Adolf. Ty Karl Axel hade alldeles tydlgt hört hur Agnes sagt: O, Adolf tror du att jag har s å stora händer de äro mnst fyra nummer för stora. Karl Axel kände nfe kvnnorna han, begrep nte att handskarna hellre voro för små än för stora. Men så mycket begrep han, att här skulle det beredas sysler Agnes en angenäm öfverrasknng handskarna skulle på ögonblcket sys n de fyra numren. Och åter blef Karl Axel mycket, mycket tyst S å tyst att mamma orolgt glän'ade på barnkammardörren då. Det är bäst att draga en slöja öfver det som hände, börjande med mammas förtvflade utrop, fortsättande med syster Agnes' luggar örflar slutande med pappas spanska rör handskarna voro blefvo totalt förstörda. Tll råga på olyckan kom fästmannen på besök han störtade ut för att skaffa nya, gröna handskar naturlgtvs fyra nummer för små. Men pappa, som grunden var en stor humorst uppfattade stuatonen sade: 559 säkert kunna de alla stämma n "Sätrabarnens kolonvsa", hvars slutstrof lyder så här: "När höstens dar sen stunda, sommarn är förb, så frska så runda tll staden vända v. Med sol våra snnen knd så rosenröd v tälja sommarmnnen med fröjd solskensglöd." O. Ellqvst foto. Behåll du handskarna, Adolf, tll n bl gfta får en tös så kanske de passa för henne. Karl Axel får göra ett par nya tll Agnes. Jag? undrade Karl Axel. Javsst hur skulle du bära dg åt? Hur tror du att handskar fabrceras? Man dödar en ko, föreslog Karl Axel. Nej, en katt, menade Adolf tryckte Agnes' hand smyg under bordet. Ånej, upplyste pappa, det bästa sknnet fås af kllng, Sachsen lämnar de bästa sknnen. Nå sedan, Karl Axel. Kllngen flås. Javsst s å? Rakas. Ja, det kan man ju säga. Ofverhud underhud borttagas den mellanlggande så kallade läderhuden användes. R å? Garfvad. Bravo. Rktgt. Den garfvas med koksalt alun det kallas för hvtgarfnng eller mneralgarfnng. Och sedan? Man klpper tll fngrar syr. Nej stopp ltet. De garfvade sknnen äro luddga på köttsdan ojämna. Detta måste jämnas med en knf efter att sknnet bredts ut på en marmorplatfa. Det kallar man dolerng. Och så skär man tll? Vänta. Blott en enda sak först. Tnnan fllskärngen sträckas sknnen handens fngrarnas längdrktnng men ej på tvären så kommer stansnng hopsynng. Och efter synngen "dresseras" handskarna medels tllrdttaläggnng, pressnng utslätande af sömmarna. Jaha, sade Karl Axel, när skall jag börja. Börja med hvad? Kors att sy Agnes' handskar. Tack, sade syster Agnes reste sg, jag vll hellre ha ett par skor, som Tolstoy gjort, än ett par af dna handskar Men då löjtnanten, som var blndt förälskad gjorde en så hastg rörelse, som vlle han rusa väg lll Ryssland efter sådana skor, drog hon honom mldt armen sade: S e så, nu kan det vara nog. Jag tycker att Karl Axel har fått nog den här gången. Pappa muttrade ltet om, att Agnes också borde ha ett nyp för sn fåfänga, men mågen såg så morsk ut, att han feg öfvergck tll tdnngen.
Löflef. Af E. SCHMIDT. [Forts.) CH DEN LILLA PROSTINNAN Maln är mycket lycklg. Oväntad! plötslgt har välståndet lyckan kommt tll hennes ålderdom. Mest hela stt lf har hon haft att draga sg fram genom små trånga förhållanden Nu på Lndgården Nu står öfversten den första hvar tredje månad förbndlgt bugande med kvartalshyran hennes salong, de små gummorna från gårdshuset komma ngande med sna hopvkta sedlar nu åker prostnnan Maln egen vagn med herregårdshästar kusk lvré n tll sna uppköp staden, hon ser sna barn umgängesvänner ute hos sg på små trefna sommarmddagar, där gurkorna melonerna äro från egna trädgårdssängar. Hon står om sommarkvällarna nere vd trädgårdsportarna väntar Ella. Hon står ser ut öfver sna ägor sna vajande hafrefält solnedgången. Det är vsserlgen sannt, att ägorna cke längre äro mycket stora, hafrefälten äro bara tre cke mer än hvad Löfström ensam sår skördar de två vagnshästarne äta upp under vnterns lopp. Men prostnnan Maln älskar att stå se ut öfver dessa fre gula fält, som äro hennes egendom, hon blr glad vd att tänka att det nu är hon, som är Lndgårdens skärm värn emot den framrullande staden. Och hennes makt är stark af löftena. Där har testamentet cke nämnts ett ord om vllkoren, om löftena för gåfvan. En tyst heder är detta för prostnnan Maln. Tll hennes blotta ord har Magnhld trott ltat, ntet band eller kontroll har hon lagt öfver henne nför andra. Men starkare, starkare gör detta löftet för prostnnan Maln. Mer noggrannf än Magnhld själf tden vaktar hon om allt det gamla på Lndgården hon utfrågar Löfström Marana tusen små tng. Hur var det, hur brukades det frökens td? Och alltng bbehålles fortsattes orubbadt sna gamla spår. För ngen har hon berättat om den januarsöndagen då Magnhld kom upp tll henne! Tll Ella har hon sagt: Magnhld har önskat, att jag ngentng skall ändra här hennes gamla hem. Och Ella förstår, att det är för den skull, som nga möbler få rubbas rummen ej en gren fällas parken, fördenskull som Löfström hästarne bbehållas kvar, ehuru prostnnan Maln strängt taget ej skulle ha råd att hålla kusk hästar. Men om sn egen blfvande nsats för detta det gamlas bevarande vet Ella ngentng. Hvarför har prostnnan Maln så oöfvervnnerlgt svårt för att omtala det. Det är mer än så, hon har oöfvervnnerlgt svårt för att ens kunna tänka på det. Hon har två barn, hon skall gfva def ena ntet, det andra allt Sonen hjälper henne bland med hennes små rädgårdsaffärer ordnar med handtverkare o. d. för gården. Men för hvarje gång hon emottager hans tjänster, känner prostnnan Maln ett svdande stng. Han skall cke en gång få fortsätta sna påbörjade anordnngar han skall ngentng vdare ha att verka för Lndgården. Nej, helst vll hon alls cke tänka på detta hon vll aldrg se mot framtden Och åren, åren gå. Prostnnan Maln har från sna fönster sett elfva vntrar snöhölja de starrga gräsmatforna på Lndgården. Då kommer en höst en kulen november för henne lksom en gång för Magnhld påmnnelsens td Hon sjuknar lungnflammaton, hon är några dagar alltför sjuk krnghvärfd af feber för att kunna tänka redgt, men genom dunklet af sjukdomen hvlar beständgt en tyngd en fver öfver henne det är något hon måste stå upp fullgöra som hon nte får dö från. En gång drömmen ser hon Lndgården stå som en gammal tom lada, lutande, förfallen bland aflöfvade träd, Els står nere vd porfarne håller dem öppna, medan gatorna borta fonden äro fyllda af folk stenhus, som strömma fram emot dem, men längst borta gatans mynnng är hon själf som en lten svart prck, sprngande efter ropande tll sonen: Nej nej, jag har glömt att säga dg, den är nte dn, du får nte öppna portarne släppa n staden I nästa redga stund kallar hon på dottern med brnnande ängslan den matta rösten. Ella, som nu är öfversköterska en närbelägen stad kommt hem för att vårda modern, står vd hennes säng. Då säger hon tll henne så högt klart hon orkar: Ella, Lndgården, den är dn! Hon hör dottern svara: Ja, ja, mamma, det tror jag nog, hennes halft feberrrande hjärna blr åter lugn. När hon sedan tllfrsknar, då mnns hon tydlgt dessa sna egna ord, då undrar hon, hur mycket Ella lagt det på mnnet som hennes egna redga tankar eller blott ord ur feberyrseln. När hon sedan tllfrsknar då stter hon ser på sonens gråsprängda hufvud på nacken, som böjts på häradsskrfvarekonforef, hvar uppöfver lfvets trappsteg aldrg förde honom, hon tänker som mödrar tänka, att hans lf vart rätt tungt, rätt sfräfsamf, fylldt af bekymmer om lfvets nödtorft då går svdande den tanken genom henne: Kanske har han tänkt sg en gång att blfva fr från dem, fr genom Lndgården. Hur naturlgt om han tänkt så, sett emot def, hur själfklarf om han Hedvg! tysthet blckat mot de ljusare dagarne. Hon gjorde så själf en gång Och nu: rädsla har hon tegat fegt, hon har bedragt dem. Hur skola de se mot hennes mnne! Ack, genast den dagen då testamentet delgafs henne, barnens vännernas lyckönsknngar jublade emot henne, skulle hon ha sagt dem detta hur hon vsste def alltsammans förut vllkoren hon klädf sg som prs därför. Hon har tegat, åren ha gått, ngen vet något. När hon nu tllfrsknar, de säga henne att hon kommt med knapp nöd ur dödens klo, börjar en frätande ängslan grpa sg n den llla prostnnan Malns själ. Sedan Ella rest tllbaka tll stt sjukhus hon åter går de lugna vanda förhållandena stt kära gamla hem tycks dock prostnnan Maln ha fått en skräck för ensamheten. Lkväl def är ngen af sna gamla vänners sällskap eller öfverstnnan hon uppsöker det är alltd svärdottern hon ber komma ut tll sg. Hon skrfver en lten bljett ber henne komma tll förmddagsfeef, hon skckar Löfström med häsfarne n efter henne, när Els är på kontoret barnen skolan. Och medan de stta där vd sna handarbeten, talar hon så ngående med svärdottern som vlle hon utforska hennes nnersta grund. (Forts.) 560 Krng den första premären. f ÖCKHOLM HAR ÄNNU INTE HUNnt tll det skede en storstads utvecklng, då rytmen mellan död s ä song hög säsong upphör, lfvet, det vll säga nöjeslfvet, brusar året rundt med samma hastga tempo. I de långa ferernas land vlja v ännu så långt det är oss möjlgt ge sommaren hvad sommaren fllhörer. Fast det är dyrare svårare att lefva, bbehålles det tradtonella sommarnöjet det blr väl det ssta, som den trängde plågade husfadern drar n på. När utländska turster uttala sg om Stockholm, bruka de ge oss någon öfverlägsen glosa, därför att v om sommaren flytta ur "vår vackra stad", som det heter. Men sannngen är obestrdlgen den, att det är en ofördärfvad hälsosam nstnkt, som drfver stockholmaren ut tll sn skärgård eller tll landsbygden, så fort natten blr ljus luften varm. Nu har emellertd sommaren flytt, säsongen är antågande. Stan, som har blundat med nerfällda rullgardner, öppnar sna ögon på nytt. Man kan åter träffa männskor på gatan, man har redan haft ett tllfälle att möta "den kända premärpublken", när Intma teatern lät gå af stapeln säsongens första premär. Drektör Colljn kom fjorton dagar tdgare än vanlgt, har också fått spela tll en td utan konkurrenter. Stycket bar tteln S p a d e r K n e k t, med författarenamnet Hans Overweg. Det är ett lustspel på den tyska polsens bekostnad, man får bevttna hur en hel detektvafdelnng vd Berlns pols från den yngste tll den äldste låter gäcka sg af några bondfångare, som ändå nfe utveckla någon öfvernaturlg slughet. Stycket spelar modern td, men verkade ändå omodernt det tllhör tden före första skottet. Dessa lustgheter, dessa elakheter, dessa små dumheter små knep äro från en hstorsk td. Men då de uthvlade skådespelarna, framför allt hr L a v e n L a r s H a n s s o n som den äldsta yngsta åsnan, spelade med fart kläm, så hade publken afvaktan på grymmare lustspel mera skärande skämt, ganska rolgt var nöjd. Det är möjlgt, att den nte behöfver vänta så länge. Ett lustspel af Ernst Ddrng, med ttel "Flygmasknen" står nämlgen först på Svenska teaterns lsta, motvet säges vara hämtadt ur förra vnterns krönka, så rk på motv för både traged komed. Dramafska teatern förbereder en ny pjäs af Tor Hedberg, Borgagård, flera Strndbergssaker. Den första premären har också stt ntresse som en reprs af publken. )a, nu är man så långt gen! Hvar har n vart? I Skåne. Och n? Tll fjälls. Man har allmänhet vd sna sommarresor hållt sg nom gränserna år, men här fnnas också möjlgheter tll afstånd nom dem. Trots sommarsolbränna hälsosamma fräknar, tyckes det som låge det en fläkt af något p a tetskt öfver den välkända publken. Den är ju en slags lten kulturkrets med ntellektuella nöjen, men det är dålgt ställdt för kulturen, oblodga nöjen äro föråldrade. "Världskulturen har kostat 280 kronor, säljes nu för 00" fllkännagafs nylgen en tdnng, de två summornas nbördes förhållande är nog ganska betecknade för ställnngen. Ett par damer dskuterade mellanakten prsläget nfe på världskulturen men på mjölk fläsk. V får alla fall vara glada tacksamma, sade den ena, att v nte har krg. la, det förstås, sade den andra, men tänk sånt väder. Och för den, som hörde detta, försvann genast som en dröm en vlla den stämnng af något nytt främmande, som legat öfver den llla s a longen. Man kände åter gen den gamla hederlga publken, den var trots allt sg själf. S ä songen hade börjat. E. W.