Gädda Esox lucius Institutionen för akvatiska resurser Fiskbestånd i hav och sötvatten Resursöversikt 213 Gädda Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren UTBREDNINGSOMRÅDE Allmän i sjöar över hela landet med undantag för högt belägna fjällvatten. I Östersjön, inklusive Bottniska viken, finns gäddan i framför allt skärgårdsmiljö. Längs västkusten kan arten förekomma i åmynningar, men påträffas bara undantagsvis i saltvatten. LEKOMRÅDE Leken sker från mars till juni, i sjöar på översvämmade strandängar och vid kusten i vegetationsklädda grunda vikar där vattentemperaturen stiger snabbast under våren. Likt många andra sötvattensarter på kusten kan gäddan också vandra upp i sötvatten till översvämningsområden och våtmarker för att leka. Kustbestånden består således både av gäddor som är rekryterade i sötvatten och i brackvatten. Rommen är svagt klibbig och fäster vid vegetationen. VANDRINGAR Gäddan är som mest aktiv i samband med lek under tidig vår, men även då rör den sig sällan mer än 5 km. En viss del av kustgäddorna vandrar upp i sötvatten. Övriga tider är den mycket stationär och förflyttar sig främst i samband med födosök. ÅLDER VID KÖNSMOGNAD Hanen 2-3 år (26-4 cm), honan 2-5 år (4-55 cm). MAXIMAL ÅLDER OCH STORLEK Ålder kring 3 år har kunnat konstateras. Honorna kan bli mycket storvuxna, i sällsynta fall över 2 kilo. BIOLOGI Gäddan är rovfisk redan från det första levnadsåret. Den lever vanligen stationärt strandnära i skydd av vegetation och jagar genom snabba utfall mot bytet. Gäddan äter alla slags fiskar, även sin egen art och stora bottendjur. Den kan också fånga grodor och fågelungar. Tillväxten är snabb och mycket varierande beroende på miljön. Yrkes- och fritidsfiske Gädda är i första hand intressant för fritidsfisket och är sannolikt den viktigaste arten för sportfisket. Enligt den SCB-enkät som dåvarande Fiskeriverket lät genomföra 21 uppskattades fritidsfiskets fångst av gädda i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren till sammanlagt 38 ton. Ytterligare cirka 2 ton fångades och återutsattes. I Vänern finns statistik över fritidsfisket med mängdfångande redskap. Enligt den statistiken har fritidsfiskets fångster av gädda minskat drastiskt i Vänern från 45 ton år 2 till nästan 19 ton år 213. Minskningen beror till viss del på en minskad ansträngning i fisket med mängdfångande redskap. Riktat yrkesmässigt fiske efter gädda förekommer endast i liten utsträckning. Gädda är också en svårfångad fisk i de passiva redskap som dominerar insjöfisket. Gädda fångas främst på våren och i viss mån på hösten i bottensatta nät och bottengarn. Fångsterna sker främst i Vänern, Mälaren och Hjälmaren. Totalt sett har fångsterna av gädda minskat något under de senaste tio åren i de största sjöarna. De minskade fångsterna antas bero på en minskad ansträngning orsakad av att möjligheterna att sälja gädda med förtjänst försämrats. Årsfångsten av gädda i Vänern har minskat från 12 ton 1974 och 1975, till knappt 38 ton år 213. Gädda förekommer mycket sparsamt i de delar av Vättern där yrkesfiske bedrivs och fångsten var endast 2 ton år 213. Under det gångna året fångades 27 ton gädda i Kontraktsnummer 733-214 Projektnummer 27
Mälaren. Fångsterna har historiskt sett varierat mellan ungefär 25 och 4 ton årligen, om man bortser från de första åren då statistiken infördes på 196-talet. I Hjälmaren fångades som mest 53 ton år 1999 och under år 213 fångades drygt 23 ton 8 6 4 2 Landningar, fördelat på område att den nya tappningsstrategin kan påverka gäddbeståndet i Vänern negativt. Beståndsstatus Inga av de nuvarande övervakningsprogrammen för fisk fångar upp variation i beståndsstatus hos gädda, mycket för att arten inte fångas med de metoder som används. Det vore därför önskvärt med en mer riktad övervakning av gäddbestånden. Fångsterna i yrkesfisket är också svårbedömda då det inte förekommer något riktat fiske efter arten. Statistiken över fångster i fritidsfisket ger endast en indikation över fiskets omfattning men inte tillräcklig information för att bedöma förändringar i beståndsstatus över tid. Mer detaljerad statistik från fritidsfisket krävs för att kunna ge ett bättre biologiskt råd. 1993 1998 23 28 213 Vänern Vättern Mälaren Hjälmaren Figur 1. Yrkesfiskets fångster av gädda i stora sjöarna (1994-213). Miljöanalys och forskning Gädda fångas endast sporadiskt i provfisken med nät, och ytterst sällan i trålundersökningar. Ofta är fångsten av gädda mindre än en individ per tjugo provfiskenät vilket gör det mycket svårt att räkna på trender i antal och storlek. Gädda är en av de arter som kan förväntas bli mest påverkad av variationer i vattenståndet. Eftersom arten leker och växer upp på översvämmade strandängar och därmed mycket grunt vatten kan variationer i vattenståndet vara viktigt i insjöar. I Mälaren bedrevs tidigare under en lång rad år ett provfiske med ängsryssjor i samband med gäddleken. Resultaten från dessa undersökningar visade att fångsterna av gädda och även variationen i föryngringen i hög grad berodde på vattenståndet. I Vänern har nyligen genomförts en förändring av tappningsstrategin vilket fått följdeffekter på vattenståndsvariationen över året. Man befarar Biologiskt råd Ett detaljerat biologiskt råd är svårt att ge för gädda på grund av att arten inte fångas i nuvarande övervakningsprogram. Ett generellt råd utifrån försiktighetsprincipen är att fisketrycket helst inte bör öka. Om försöken med storleksfönster och daglig fångstkvot i fritidsfisket i Östersjön bedöms få ett positivt utfall, föreslås att liknande regler införs även i de stora sjöarna. I likhet med kustområden rekommenderas att gädda förvaltas lokalt och att viktiga rekryteringsområden skyddas och restaureras. Förvaltning Minimimåttet för gädda är i samtliga sjöar 4 cm. Foto: Ulf Bergström
Egentliga Östersjön och Bottniska viken 1 Landningar, fördelat på område Yrkes- och fritidsfiske Gädda fångas i huvudsak inom fritidsfisket. Fångsten av gädda inom fritidsfisket i Östersjön och Bottniska viken uppskattades enligt en nationell enkätundersökning till 656 ton under 21, vilket är 3 gånger mer än fångsterna inom yrkesfisket det året. Handredskapsfisket står för 88 procent av dessa fångster. En tidigare enkätundersökning uppskattade fångsterna av gädda för 26 till 125 ton. Skattningarna är osäkra, men indikerar att fritidsfisket totalt sett minskat. Fångsterna av gädda med sportfiskemetoder har enligt enkätundersökningen varit relativt oförändrade medan fångsterna med mängdfångande redskap förefaller att ha minskat. Yrkesfisket sker främst med nät och till en mindre del med ryssjor, och då främst i samband med gäddans lek under vårvinter och försommaren. Yrkesfisket visar en minskande trend längs den svenska kusten i stort. De totala fångsterna av gädda uppgick under 213 till 41 ton, vilket är en ökning från de lägsta nivåerna som noterades under 21-211. Fångsterna från yrkesfisket i Egentliga Östersjön utgör idag mindre än en tredjedel av fångstnivåerna under 199-talet. I Bottniska viken (Bottenhavet och Bottenviken) utgör fångsterna under de tre senaste åren ungefär 1 procent av vad de var i mitten av 199-talet. I södra Östersjön minskade fångsterna i slutet av 199-talet, men har sedan dess varit relativt stabila. En bidragande orsak till förändringarna är sannolikt en minskad fiskeansträngning och inte enbart förändringar i beståndens utveckling. 8 6 4 2 1993 1998 23 28 213 Bottenviken Bottenhavet Ålands hav Egentliga Östersjön Figur 2. Yrkesfiskets fångster av kustgädda uppdelat på de huvudsakliga fångstområdena. Data från kustjournaler och loggböcker, underlag från Havs- och vattenmyndigheten. 5 4 3 2 1 Försåld fångst, fördelat på område 1965 1975 1985 1995 25 Östersjön Stora sjöarna Figur 3. Totalfångst av gädda för hela Östersjön respektive stora sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren). Data från Östersjön är hämtat från så kallade avräkningsnotor, underlag från ICES. Miljöanalys och forskning Märkningsstudier på gädda längs kusten har visat att mer än 9 procent av de märkta individerna återfångas inom en radie av 5 kilometer från märkningsplatsen. Även genetiska analyser visar att gäddan är mycket stationär och att det genetiska utbytet mellan områden är förhållandevis litet. En sådan stark lokal struktur medför att enskilda
gäddpopulationer är särskilt känsliga för påverkan från exempelvis ett högt fisketryck. Detta förstärks ytterligare genom att gäddan är en rovfisk som förekommer i jämförelsevis låga tätheter. Skyddade och grunda kust- och sötvattensmiljöer är mycket betydelsefulla som lek- och uppväxtområden för gäddan. Omfattningen och kvaliteten av dessa miljöer har dock minskat under de senaste hundra åren, till stor del genom mänsklig exploatering. Att skydda och återskapa sådana miljöer kan vara ett sätt att gynna gäddbestånden i kustområden. Gädda fångas i liten utsträckning i traditionella övervakningsredskap mycket beroende på artens stillastående levnadssätt. Dessutom är maskstorleken i ordinarie provfisken inte anpassad för att fånga vuxen gädda. Detta medför att provfisken med standardiserad metodik inte ger en klar bild av gäddans beståndsstatus. Det historiska underlaget för beståndssituationen för gädda är dessutom bristfälligt. Tillgänglig data tyder dock på att bestånden i Egentliga Östersjöns ytterskärgård är svaga och att de sannolikt har varit minskande under de senaste 2 åren. Förekomsten av årsyngel av gädda i dessa områden är generellt sett låg. Årsvariationen kan dock vara stor och under tidigt 21-tal var rekryteringen relativt god. I Östersjöns innerskärgårdar fungerar rekryteringen i allmänhet bra och här finns också generellt god tillgång på könsmogna gäddor. Orsaken till nedgången i gäddbestånden i ytterskärgården är inte fastställd. Minskningen kan sannolikt ha orsakats av ökad dödlighet hos unga gäddor till följd av ökad predation, eventuellt i kombination med födobrist och för högt fisketryck. Beståndsstatus Som regel bestäms gäddbeståndens struktur och status av såväl rekryteringsframgången och fisketrycket. Då stora honor är extra viktiga för beståndens återväxt infördes ett så kallat fönsteruttag inom handredskapsfisket 1 april 21. I och med denna regel ska både mindre gäddor som inte är könsmogna än (under 4 cm) och storväxta gäddor (över 75 cm) återutsättas för att trygga återväxten och bibehålla stora gäddors funktions för rekryteringen och för ekosystemet i stort. För en tillförlitlig bedömning av artens beståndsstatus är en mer noggrann kartläggning av fritidsfiskets fångster och dess geografiska fördelning nödvändig. Eftersom gäddan förekommer i många mer eller mindre isolerade populationer och fångas i liten utsträckning i provfisken är det svårt att ge en samlad och övergripande bild av artens beståndssituation. Tillgänglig information indikerar att fisketrycket är högt på gädda och att bestånden i åtminstone Egentliga Östersjöns öppna kuststräckor och ytterskärgårdar är relativt små med svag rekrytering. Det är ännu oklart vilken effekt regeln med fönsteruttag har på gäddbestånden. Biologiskt råd Fisketrycket på gädda bör inte öka. Arten bör förvaltas lokalt. För att stärka bestånden föreslås skydd av fungerande rekryteringsområden, restaureringar av lek- och uppväxtområden och begränsningar av fisket i vissa områden som förvaltningsåtgärder. Förvaltning Fredningstid 1 april 31 maj Gotland, Öland och Kalmarsund Minimimått 4 cm i södra och mellersta Östersjön Fångstbegränsning Vid handredskapsfiske får maximalt tre gäddor mellan 4-75 cm behållas per fiskare och dygn. Reglerna gäller för hela Östersjön, med undantag för Bottenviken. Fredningsområden Specifika fredningsområden finns för gädda.
Lästips Andersson, M. Sandström, A. Asp, A. & Bergek S. 213. Provfisken i Vänern 29-212, Från stranden till öppna sjön. Vänerns vattenvårdsförbund rapport nr 75, 42 s. Casselman, J. M., & Lewis, C. A. 1996. Habitat requirements of northern pike (Esox lucius). Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences 53(Supplement 1):161 174. Fracz, A. & Chow-Fraser P. 213. Impacts of declining water levels on the quantity of fish habitat in coastal wetlands of eastern Georgian Bay, Lake Huron. Hydrobiologia 72, 151-169. Kallasvou, M., Salonen, M. & Lappalainen, A. 21. Does the zooplankton availability limit the larval habitats of pike in the Baltic Sea? Estuarine, Coastal and Shelf Science 86:148-156. Mingelbier, M. & Brodeur, P. 28. Spatially explicit model predicting the spawning habitat and early stage mortality of Northern pike (Esox lucius) in a large system: the St. Lawrence River between 196 and 2. Hydroboilogica 61, 55-69. Neuman, E., Bruckmeier, K., Laikre, L., Nilsson, P., Palm, S., Ryman, N., Thoresson, G. och Ulmestrand, M. 24. Lokal fiskeriförvaltning vid svenska kusten - biologiska och samhälleliga förutsättningar. ISSN 143-8226, 1-47. Göteborg, Göteborg University. HERS SUCOZOMA-Report 24:4. Paukert, C.P & Willis D.W 23. Population characteristics and Ecological role of northern pike in shallow natural lakes in Nebraska. North American Journal of Fisheries Management 23, 313-322. Saulamo, K. and Neuman, E. 22. Local management of Baltic fish stocks significance of migrations. ISSN 144 859, 1-19. Fiskeriverket rapport. Finfo 22:9 Sundblad, G., Bergström, U., Sandström, A. &, Eklöv, P. 213 Nursery habitat availability limits adult stock sizes of predatory coastal fish. ICES Journal of Marine Science. doi:1.193/icesjms/fst56 Svärdson, G., och Molin, G. 1968. Fiskets effekt på gäddans storlek och numerär. Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm (5). 29 s. Ljunggren, L., Sandström, A., Bergström, U., Mattila, J., Lappalainen, A., Johansson, G., Sundblad, G., Casini, M., Kaljuste, O., and Eriksson, B. K. 21. Recruitment failure of coastal predatory fish in the Baltic Sea coincident with an offshore ecosystem regime shift. ICES Journal of Marine Science, 67: 1587 1595. Ljunggren, L., Olsson, J., Nilsson, J., Stenroth, P., Engstedt, O., Borger, T. och Sandström O. 211. Våtmarker som rekryteringsområden för gädda i Östersjön -erfarenhet och rekommendationer från ett forskningsprojekt. ISSN 144-859, 1-64. Fiskeriverket rapport. Finfo 211:1 Midwood, DJ. & Chow-Fraser, P. 212. Changes in aquatic vegetation and fish communities following 5 years of sustained low water levels in coastal marshes of eastern Georgian Bay, Lake Huron. Global Change Biology 18, 93-15.