LOMMEN Vintern 2015/2016 Nr 174 Växjö Fågelklubb Turkduva Foto: Christer Wendeler INNEHÅLL: PROGAM VINTER 2015/2016 EN VECKA I AUGUSTI... STYRELSENYTT VFK I NORDVÄSTSKÅNE SÄLLSYNT ÖLÄNDSK RESA FÅGELSJÖN SOM BLEV TILL SÅNGLÄRKANS FÄLT
Lommen Vår medlemstidning Lommen kommer ut med fyra nummer per år - januari, mars/april, augusti samt okt/nov. Ansvarig utgivare är: Therese Petersson, Kristina Nilssons v. 7A 352 39 Växjö. Här hittar ni oss: www.kofnet.org/vfk/ Växjö Fågelklubbs styrelse Ordförande Ola Bondesson Tfn.76 86 29 V. Ordförande Christer Wendeler Tfn. 168 57 Sekreterare Ola Österström Tfn. 76 17 66 V.sekreterare Johannes Rydström Tfn. 073-525 97 10 Kassör Jan Kellerth Tfn 0722-481 551 Ledamot Therese Petersson Tfn. 390 41 Suppleant Tomas Lundqvist Tfn 070-647 46 50 Suppleant Uno Petersson Tfn 0470-75 17 34 Växjö Fågelklubbs redaktionskommitté Therese Petersson (sk) Tfn. 390 41 Mikael Persson Tfn. 102 68 Christer Wendeler Tfn. 168 57 Bidrag till Lommen kan skickas på e-mail: teleborg71@yahoo.com VFK: s Ungdomskommitté Ola Österström (sk) Örjan Alering Johannes Rydström Medlemsavgift Betalas in på föreningens bankgiro 724-9667. Avgiften är endast 150 kr för 2016. Har du inte fyllt 25 så betalar du bara 50 kr. Dessutom finns en familjemedlemsavgift på 10 kr. Klubblokal Ligger i en kvarterslokal på Slåttervägen 39 (Västra Teleborg). I lokalen finns ett litet utrustat kök, samt en större samlingslokal för våra bildvisningar. Filmduk och projektor saknas. Hitta dit: Om du kör söderut längs Torparvägen tar du höger på Skördevägen där du kan parkera utmed gatan eller längst ner på denna gata. Följ sedan cykelvägen. Ingång sö gaveln. Hittar du inte till lokalen, kontakta kvällens värd. Exkursioner Fågelklubbens utflykter (exkursioner) vänder sig till såväl nybörjare med ett allmänt naturintresse som till garvade skådare. Oavsett kunskapsnivå är du hjärtligt välkommen på föreningens aktiviteter. Meningen är att en exkursion skall ledas av två kunniga fågelskådare. Vi försöker att informera i programmet om utflykterna när du kan förvänta dig ett lugnt tempo eller ett lite högre sådant. När vi är ute måste man ha lämpliga kläder och bra skodon. Tag också med kikare, rejält med fika samt något att sitta på. Utan en välputsad kikare och ett par rejäla salamimackor blir inte exkursionen lyckad är en gammal, välkänd devis i vår förening. Om något är oklart inför exkursionen, kontakta då ledarna eller någon i styrelsen. Milersättning I största möjliga mån samåker vi på våra utflykter. Naturligtvis delar vi på resekostnaderna. Bilersättningen är 18 kr/mil och bil, vilket motsvarar den skattefria ersättningen, betalas av deltagarna.
SÅ HÄR GÖR VI PÅ LÅNGRESOR På våra längre exkursioner försöker vi alltid att åka minibuss. På exkursionerna får du ett inbetalningskort av ledarna, som du använder för att betala kostnaderna för busshyran till fågelklubben. Tvingas vi köra med egna bilar så tillämpas samma ersättning som vid kortare exkursioner d v s 18 kr/mil och bil, vilket motsvarar den skattefria statliga bilersättningen. Ungdomsrabatt eller ungdomspris tillämpas på våra långresor. Ungdomar är personer som inte fyllt 18 år. Rabatten är högst 50 % på de fasta kostnaderna (bilhyra, bensin, övernattningskostnader etc.), inte på matkostnader. Rabatten utgår med en högsta summa. Denna anges vid respektive resa. Vid många anmälningar delas rabatten lika mellan alla deltagande ungdomar. PROGRAM VINTERN 2015/2016 SMÅ NÄRA MÅL är en satsning på utflykter i närområdet (upp till ett par mil från Växjö). Det här en form som kan passa många: några timmars naturupplevelse och fågelskådning på bekvämt avstånd och med erfarna ledare som kan berätta vilka fåglarna är. I Växjös närhet finns många fina fågellokaler; både kända och mer obekanta. Vi kommer att fortsätta med att erbjuda guidningar till några av dessa smultronställen. Dåligt väder innebär bara att man behöver gardera sig med passande kläder. Det behöver inte alls innebära att man ser lite fåglar. Tvärtom! Många gånger är det så att regn och rusk tvingar mängder av sträckande fåglar att rasta på t.ex. Bergundasjöarna, Bergkvarasjön eller Växjösjön. Vi åker gemensamt till någon/ några platser där vi bedömer att de bästa förutsättningarna finns för fina fågelupplevelser. Därför bestämmer vi inte alltid i förväg vilken lokal vi åker till. OBS!!! Samlingarna vid våra utflykter kan variera och anges alltid i programmet. Inställda aktiviteter Tyvärr finns det alltid en risk att någon programpunkt måste inställas på grund extremt dåligt väder, sjukdom eller av någon annan oförutsägbar anledning. Vi försöker då nå ut med information på VFK:s hemsida: www.kofnet.org/vfk/. Det går givetvis alltid bra att kontakta någon av ledarna om du vill veta mer om någon utflykt eller inneträff. På hemsidan kan du också få information, tips om fåglar och fågellokaler m.m. Har du frågor om eller synpunkter på programmet, önskemål om kommande utflykter så hör av dig till Christer Wendeler tel. 070 521 68 57 eller e-post christer.wendeler@gmail.com 1
LÖRDAG 2/1, VINTERRALLY MED PIZZAFEST I år blir det den tionde gången vi börjar ett nytt år med ett rally. Oavsett väder finns det alltid en hel del fåglar att hitta. Efter en heldag med fågelskådning fortsätter vi med en spännande genomgång i klubblokalen av vad de olika lagen sett. I halvlek festar vi på pizza och avslutar med kaffe/te. OBS! Ta med egen måltidsdryck! Sedan avslutar vi givetvis genomgången. Lagen består av 2-4 personer och det gäller att se många fågelarter som möjligt i Växjö kommun. Det krävs att fler än hälften av deltagarna i ett lag ska se eller höra arten för att den ska få räknas. Om man står i den egna kommunen får man även räkna de arter man ser utanför kommunen. Anmäl lagets namn och deltagare till: Christer Wendeler tel. 168 57 eller 0705 21 68 57 e-post: christer.wendeler@gmail.com Kl. 17.30 samling på Slåttervägen 39 för genomgång och för att beställa pizza. 2 Att hitta en kungsörn blir en trevlig utmaning på vinterrallyt. Foto: Thomas Hultquist
LÖRDAG 9/1, SKÅDNING FÖR TJEJER Vi träffas en förmiddag och ser vad vi kan hitta för fåglar så här i början av året. Kanske mer än man kan tro. Bergundasjöarna, Bergqvara och Marklanda brukar vara bra ställen att besöka så här års. Ta med varma kläder och en god fika! Samling: Citygross kl 08.00 Ledare: Ewa Söderberg 0708 486995 och Therese Petersson 0702 84 04 56 SÖNDAG 14/2, ÅRSMÖTE MED BILDVISNING AV JOHANNES RYDSTRÖM Ola Österström serverar som vanligt en väl genomtänkt tipspromenad i klubblokalen. Det kan löna sig att ha läst främst Vår fågelvärld, Fågelvännen och Milvus för att lyckas få alla rätt men vinsterna lottas ut. I år utlovar vi några priser som garanterat kommer att uppskattas av alla fågelintresserade! Därefter börjar mötesförhandlingarna, och vi avslutar med tårtor och en bildvisning av Johannes Rydström. Samling: Slåttervägen 39 kl. 16:00 Missa inte tillfället att se Johannes fantastiska bilder på årsmötet. Här är en sparvhök fotograferad. Foto: Johannes Rydström 3
LÖRDAG 27/2; VINTERRESA TILL BLEKINGE OCH NO SKÅNE, HELDAG Både Blekinge och nordöstra Skåne brukar kunna erbjuda fantastiskt fin fågelskådning på vintrarna! De bästa förutsättningarna är när isarna lagt sig, men inte mer än att det fortfarande finns stråk med öppet vatten som fungerar som magneter på en mängd övervintrande arter. Det är numera som bekant mycket ovanligt att isarna här är heltäckande. Änder, doppingar, måsar, trutar, gäss, svanar, men även vadare, hägrar, tättingar och rovfåglar. Listan kan bli lång och ofta blir det väldigt fin skådning så här års. Varma kläder och en rejäl matsäck är ett måste! Anmäl minst en vecka i förväg till någon av ledarna för att du ska få en plats. Antalet platser är begränsade. Ledare: Ola Österström 0707 237 598 Uno Petersson 0470-75 17 34 En resa till kusten vintertid brukar bjuda på många spännande fågelupplevelser. Här vilar ett gäng snösparvar ut på en sten i havet. Foto: Roland Ylvén 4
STYRELSENYTT Följande punkter diskuterades på styrelsemötet den 12 november. Ekonomi: Fortsatt god, cirka 50 000 i kassan. Nya slöjnät till ringmärkningen vid Djurle våtmark införskaffade och betalda. Verksamhetsansvariga Roland Ylvén och Ronny Johansson mycket tacksamma och glada över detta. (muntligen Jan K inför mötet) Byggnation naturområden Växjö: Ola B har bollat tankar kring den planerade nybyggnationen vid BK-torpet med den nye kommunekologen Martin Unell och då lyft fram synpunkter kring strandskogen. Nybyggnation är även på gång sjönära mellan Vikaholm och Sjöliden samt vid Bäckaslöv (alldeles norr vägen ned till Brukshundsklubben). Här är det viktigt att dels bevaka strandskyddet och gallringen av den viktiga strandskogen, samt dels att lyfta fram att Bokhultet är ett Natura2000-område och därför inte får fragmenteras. Tillgången till gröna korridorer är viktig och alla ingrepps totala påverkan måste tas i beaktande i samband med planerade byggprojekt. Christer W har tidigare försökt uppmärksamma detta genom olika skrivelser till kommunen men har mötts av ett kompakt ointresse från kommunen som inte verkar lyhörd för de sakliga argument som lyfts fram kring byggplanerna. Övriga frågor: I våras blev fågeltornet i Kassaviken, Södra Bergundasjön utsatt för sabotage då alla de informationstavlor med bilder som satts upp revs ned och förstördes. Christer W har nu sett till att dessa informationstavlor med bilder återigen finns på plats i tornet. Per-Sture Ljungdahl har tagit kontakt med Grimslövs samhällsförening för att kolla om de kan tänka sig att ta över skötseln av fågeltornet vid Sjöby. Styrelsen 5
EN VECKA I AUGUSTI 2000 I HÄRJEDALEN Denna berättelse gick av stapeln för många år sedan (mitten av augusti 2000) då jag och min dåvarande och nyblivna hustru tillbringade en vecka i Härjedalen, närmare bestämt i Funäsdalen och Flatruet. Jag hade visserligen tidigare varit längre norrut i Sverige men då inte med fågelskådning på agendan och således aldrig satt min fot i nästintill, åtminstone i min värld, mytomspunna Flatruet. Väl på plats började vi vandra längs med Mittån och efter många timmar uppför Mittåkläppen, jag drypandes av svett, pga att jag släpade på min bly Kowa överallt där jag gick. Här gällde det att vara förberedd och handjagaren insåg jag förstås hade sina begränsningar i detta vidsträckta landskap. Bedövande vackert men väldigt tyst både i buskar och snår och efter en stund började jag fundera, var är alla fåglar? Jag kunde lätt räkna upp mina målarter som på nästintill endemiskt vis vägrar röra sig söderut, Fjällripa, dalripa, lappmes, lappsparv, fjällabb, vitryggig Hackspett m fl underbara arter som skulle innebära en lång radda av både livs- samt Sverigekryss! Behöver jag tillägga att mina förväntningar var skyhöga! Yes kom igen nu! Come to papa! Första dagen gick åt att insupa atmosfären, kanske även dag två men så småningom insåg jag att det inte är så lätt att plocka dessa arter, dels pga att de skulkar (hur man nu kan skulka i ett landskap med begränsat med träd och ibland även buskar) väldigt gärna och dels var det ovanligt sent på säsongen, så sent att mitt fågellarm började larma ut fjällabb o dyl i Ottenby, typ 100 mil söderut och dessutom på en lokal jag som jag brukade tillbringa all tid!! Var f-n gjorde de där nere. Eller rättare sagt kanske, vad gjorde jag häruppe i ödemarken. Maria erkände efter några år att hon skrattat högt inombords, att skratta högt hade hon redan räknat ut resultatet av, dvs det var inte läge just då! Jaha, vad fick jag då se? Jo givetvis såg vi trots allt lite fågel och det häftigaste var att få se så många blåhakar under en och samma vecka. Några kryss fick jag dock aldrig och jag höll på att bli tokig på alla Ängspiplärkor. Spännande upplevelse trots allt och ett minne för livet som jag ville dela med mig av. Jan Kellerth 6
VFK I NORDVÄSTSKÅNE Novemberresan har blivit en tradition i VFK. Sedan första försökets flopp med dagsregn i Åhustrakten, har vi fått många högklassiga resor med god trivsel och minnesvärda fågelupplevelser. Vi fyllde alltså lätt en minibuss och drog iväg mot Bjärehalvön och Skälderviken. Detta område är ett bra novemberval, vadare och änder dröjer sig kvar extra länge här på senhösten. Redan strax efter Hjortsberga kom resan kanske mest udda notering. På en parkeringsficka stod tre vita tamgäss tätt sammantryckta i mörkret. Vi kunde bara tolka läget, som att de tröttnat på senhösten på någon liten småländsk gård, rymt och nu försökte lifta tillbaka till ett mildare Skåne. Vi körde dock hjärtlöst förbi mot första anhalten; Torekov. Natten var regnig, på morgonen låg dimma, men det klarnade snart upp allt mer. Vi värmde upp, efter en sömnig transport, med att felbestämma en brunand i hamnen till ejder. Det fick oss att vakna till! En flock med 400 starar och knattrande gärdsmygar hjälpte oss att få upp ångan. Även ett par turkduvor rörde sig bland husen, men vi vände blickarna mot skarvskäret och Hallands Väderö som gradvis steg fram ur dimman. Vi hade inte riktigt väntat oss att det skulle finnas några toppskarvar där ännu, men vi hittade så småningom minst sju stycken. Några stod på skäret, små och smalhalsade, några flög förbi med lustiga hängbukar, några låg och fiskade, dök med spänstiga lufthopp som om det hade hjälp av någon osynlig trampolin. Första frukost intogs med utsikt över Torekovs rev, en bra lokal för vintervadare och med överblick mot passerande sjöfågel och alkor. På själva revet samsades hela 17 hägrar med bläsänder och några krickor. Det yrde omkring små grupper med ängspiplärkor och vi kunde vaska fram två skärpiplärkor ur dem. Nio snösparvar väckte berättigad uppmärksamhet när de landade på Gärdsmyg var en av arterna som sågs under resan till nordvästskåne. Foto: Roland Ylvén 7
revet. I buskarna runt omkring hördes rödhakar, sävsparvar och någon enstaka järnsparv. Över havet passerade tordmular, smålommar, svärtor och sjöorrar. Vi spanade annars efter havssulor som blivit allt vanligare utmed denna kust på senare år. Vi behövde heller inte vänta länge, två sulor passerade här och vi såg ytterligare några på andra ställen. Frukoststunden toppades ändå av två andra arter! En grupp om åtta små mörka vadare flög norrut, skärsnäppor! De passar så väl in i senhöstens och den steniga kustens alla gråa nyanser. Och just utanför revet upptäckte vi en pytteliten alka som snurrade omkring på ganska nära håll en stund. Alkekungen var kanske dagens mest oväntade och välkomna möte! (Fredrik fick fira en ny art!) Färden gick vidare någon kilometer österut mot Tjällran och Gröthögarna. En lokal inte olik Torekovs rev men vänd ut mot öppnare hav. Solen hade nu tittat fram och vi njöt för fulla muggar. Enbuskmarkerna ovanför kusten dominerades av trastar inkl. både rödvinge och dubbeltrast. Nere i strandlinjen stöttes enkelbeckasiner och skärpiplärkor. En stenfalk dök upp och satte sig att vila på en sten. Ute på skäret Gröthögarna fanns skärsnäppa, ljungpipare och vipor. En havsörn drog in och sulor passerade på hyfsat håll. Vi kände oss nu nöjda med Torekov och tillbringade dagens andra halva runt inre Skälderviken. Att inta lunch innanför Sandön var som att sitta på parkett framför en fantastisk naturfilm! Solen sken och det vällde in gäss från alla håll. Luften fylldes av gåskackel! vi uppskattade antalen till ca 5000 vitkindade och 2000 grågäss. Ur massorna vaskade vi även fram sex bläsgäss. Bland kacklandet framträdde vårflöjter, 40 storspovar inspirerade varandra med feltajmade vårkänslor. Sandön är kanske landets bästa vinterlokal för vadare och vi kunde även bokföra strandskator, kärrsnäppor och hela 2000 ljungpipare. Stämningen bröts tillfälligt av grisskrik i vassen (vattenrall) och ptjingande skäggmesar. Vi dröjde oss kvar en stund vid denna sköna plats och räknade även in steglits och stenknäck under en långsam vandring utmed Vegeån. En förflyttning till Häljaröds hamn gav bättre utsikt mot Rönnen och området utanför Stenkrossen. Längre bort såg vi den mörka silhuetten från Kullahalvön. I havet utanför hamnen ses ofta doppingar och vi lyckades hitta både en gråhakedopping och två svarthakedoppingar i vacker vinterdräkt. På Rönnen fanns flera hundra vipor, drygt hundra kärrsnäppor och bland dem en sen kustpipare.sista anhalten för dagen var Farhultsviken. Redan började det skymma något och intensiteten i skådandet avtog gradvis. Vi tittade på ytterligare gäss, storspovar och en förbiflygande brunandsflock på 14 individer. En ropande större hackspett blev resans sista art. När vi på hemvägen passerade en tom parkeringsficka utanför Hjortsberga gick tankarna åter till nattens tamgäss. Nådde de sitt mål i södra Skåne? Eller var allt bara en illusion? Mats Henriksson 8
SÄLLSYNT ÖLÄNDSK RESA Milt gnällig som en viskning från Närke. Locklätet ledde mot kungsfågelssångarens gråbruna snår. Plötsligt fanns den bara där, kolibrifladdrande med citrongul övergump som ett uppstudsigt hån mot oktoberdiset.visst kittlar Öland på hösten extra gott i magen. Ornitologiska juveler från ryska tajgan. Böljande band av vitkindade gäss på väg söderut från arktiska sommarkvarter. Svepande skuggor som blir till pilgrimsfalk och fladdrande sparvhök. Känslan av att allt kan hända, och just här gör det också. Vid Torngård, vårt första stopp under dagen, tittade vi förvånat på varandra. Inte för att kungsfågelsångaren visade upp sig så fint. Inte heller för att Tomas Lundqvist, Johannes Rydström och jag med preussisk exakthet, prickat gryningen precis på den punkt vi tänkt oss. Vindarnas ö var som vanligt, men ändå inte. Oktobergrått med plöjda fält och slokande blast. Men också små, studsande nattfjärilar i obestämt vitt, klarröda nypon och temperaturer som envist argumenterade för försommar. Årets höst har varit ovanligt varm och fortsatte så även denna dag. Vid Sebybadet fortsatte morgonen med sparsmakade flyttfågelrörelser. Högljudda skall av vitkindade gäss. Mindre horisontstråk av ejder med inslag av alfågel. I norr tre havsörnar utposterade på lika många stenar. Vitkindade gäss över Sebybadet Foto: Johannes Rydström 9
När örnarna började röra på sig, exploderade plötsligt strandlinjen. Hundratals, kanske tusentals gäss på vingarna, vitbukiga bläsänder, upprörda trutar, flera vadare, förmodligen ljungpipare. Den gamla havsörnen ignorerade kaoset, fortsatte med uttråkade vingslag och tycktes fortsätta mot någon okänd punkt ute i den gråmulna evigheten, då den lugnt sänkte sig en smula och helt odramatiskt satte klorna i en av gässen, lyfte med sitt vilt fäktande byte på lika trögt, paddlande vingslag och tog sig tillbaka i den ursprungliga riktningen. Under aktionen, som tycktes van och välregisserad, gick ändå något fel. Eller gjorde det, det? Plötsligt tappade örnen greppet, varpå den fäktande gåsen föll ner i vattnet och både pustade ut och hann känna salt plankton mot den öppna näbben, innan den åter satt fast nu i klorna på en yngre havsörn. Den unga örnen flög resolut med sitt byte mot Gammalsbyören och tog mark för att markerar för alla, inklusive bytet, att spelet var över. Var kanske hela manövern medveten? Ett pedagogiskt knep iscensatt av den gamla örnen för att visa den yngre hur man fixar mat för dagen. Vi vet inte, men en spännande och en stark upplevelse var det i alla fall. Senhöst på Öland är ofta östliga rariteter och vingbandsletande i strandnära träddungar. I vindpinade furor, taggiga slån och murgrönetäckta ädellövsridåer väntar välkommen vila för den som just korsat Östersjön med mjölksyra i vingarna. Vid den först besökta dungen knäppte rödhakar till fint viskande kungsfåglar. Då och då skymten av ett rött bröst eller gul hjässa. Nästa dunge innehöll grå flugsnappare. Någon enstaka sparvhök undersökte terrängen. En hastig flyende stenfalk mot söder skymtade från landsvägen. Därbortom trötta betesåkrar pepprade av ljungpipare. Vi rörde oss sakta norrut, längs tomma landsvägar, förbi nedsläckta hus. Så en plötslig samling av folk. Nedre Segerstad påminde om upptakten till en pjäs av Samuel Beckett. I vägkanten många allvarliga människor, merparten i grönt. Klungan var tät, samlad och tyst ända tills de magiska orden där är den öppnade för en eldhjässa med vitt ögonbrynstreck och spräckta fågelskådarled. Fågelskådning är ofta detaljer, som den brandkronade kungsfågeln vi just stod och tittade på. Ibland är det enkelt. Ibland svårt. Vid sällsynta tillfällen även värre än så: trut-svårt. 10
Brandkronad kungsfågel Foto: Johannes Rydström På Ölands södra udde stod tubkikare uppställda i lika oregelbundna rader som trutarna längs vattenbrynets stenar. Brunspräckliga soptippsbusar med trotsig uppsyn. Vuxna gråtrutar med kylig blick. En och annan havstrut med rygg i skiffersvart. Och så två gängliga trutar med vit nacke och snäll uppsyn. Intill oss hade tjejskådarna redan börjat diskutera avvikarna. Bevis lades till bevis. Mörkt pepparkornsöga. Långsmal näbb, lite gulgrön i tonen, dessutom rak som en blyertspenna. De kaspiska trutarna hade därmed presenterat sig själva och följdes av fler roliga fåglar på udden: pilgrimsfalken som jagade över Västrevet, två långhalsade bergänder bland kutryggiga vigghonor, flygande svarthakedopping och tordmule vaket upptäckta av Tomas, en svart rödstjärt på taket till Fågel blå och från det närbelägna gömslet en dvärgbeckasin med gungande höfter som James Brown. Det hettade i och för sig aldrig till som det ibland kan göra på Öland. Ingen stäppflyghöna, ingen kragtrapp eller rubinnäktergal som kan få vanligtvis sansade personer att backa över egen tubkikare och matlåda, kort därefter köra sönder underredet på sin egen bil på en dåligt underhållen strandväg och i samband med sista utryckningen tappa bort både husnycklar, mobiltelefon och inköpslista till hemmaväntande fru, men ändå summera dagen som en av de bättre i livet. 11
För vår del var höjdpunkten kvantiteten; mängden fåglar under någon seneftermiddagstimme med krympande ljus vid Bejershamn. Platsen kändes för dagen närmast osvensk med lågvattnets landskap och mängder av änder som stod på sin egen spegelbild. Lika ovan kändes artsammansättningen. Hundratals stjärtänder, skedänder och bläsänder som i en Nordafrikansk vintersjö. På dallrande avstånd spatserade även några gängliga vadare som ideligen doppande sina långa näbbar i gyttjan. Så vad var det? För små för myrspov, för stora för calidris. Vi kikade förbluffat på varandra och började vandra piren mot Kalmarsund för att få fler ledtrådar. När vi kom fram till sandbanken stod lapplandsmyrarnas elegantaste fågel mitt i den öländska oktoberskymningen. Tio svartsnäppor bildade sorti på en behaglig och händelserik dag då fågelskådning är som bäst: full av små och stora överraskningar. /Mikael Persson BIBLIOTEKET Eftersom vi blivit uppsagda från vår klubblokal har vi tvingats banta ner vårt bibliotek. Det ryms nu i ett skåp som står i Christer Wendelers källare på Skogsgatan 11. Den som vill låna kan kontakta honom på tel. 168 57 12
FÅGELSJÖN SOM BLEV TILL SÅNGLÄRKANS FÄLT Att Husebymaden restaurerats och blivit till en av länets attraktivaste fågelsjöar, känner du säkert till. Detsamma gäller de fina strandängarna och fågelrika vassområdena längs Skatelövsfjorden. Välbekant är också Grimslövsslättens fält vid bränneriet och Hölmö som ofta lockar till sig både fjällvråk, blå kärrhök och stora skaror rastande sädgäss. För länge sedan låg hela området under vatten och tillhörde Värends fornsjön. I denna artikel berättar Skatelövs ornitologiska nestor om fågelsjön som för några hundra år sedan dikades ut och blev till fält och betesmark och som på senare år tappat 70-80 procent av sitt fågelliv. Kvar finns en grön öken, reflekterar Stig. Grimslövssjön, Grimslövs myrar. Jag står vid vägen som går mellan Folkhögskoleområdet och ner till väg 23. Här kan man blicka ut över ett mycket stort sjösänkt område. Jag vet att många ornitologer besöker den här trakten, men vad vet de om hur det såg ut här förr i tiden? Bakgrund Den bästa beskrivningen av den här bygden har fd rektorn vid Folkhögskolan, Strandmark, gjort i sin text Åsnen-fornsjön och Ströby-Grimslövsåsen som publicerades i Skatelövs hembygdsbok årgång 1957. I artikeln kan man finna många intressanta uppgifter om bland annat Grimlövs myrar. Här ska jag försöka återge ett urval av hans geologiska undersökningar från 1930-talet. Istiden För cirka 12000 år sedan var bygden täckt av ett cirka tre kilometer tjockt islager. Detta tryck på marken ansåg Strandmark gjorde att marken var nedpressad cirka 60 meter. När så inlandsisarna smälte, bildades Värends fornsjön i fördjupningen. Sjön sträckte sig från Asa i norr till Ryd i söder och Vederslöv i öster och till en bit bortom Vislanda i väster. Vid Grimslövs Folkhögskola borde det vid den tiden ha varit ett vattendjup på elva meter! Enligt Strandmark var vattenståndet i Forn-Åsnen 161 meter över havet. Nuvarande medelvattenstånd i Åsnen är 138,60 meter. I samband med att trycket av isen lättade började landhöjningen att ta fart. Processen var tydligast i norr, vilket fick till följd att vattnet rann söderut. Under isen bildades väldiga isälvar som transporterade stora mängder morän av sten, grus och sand. Av morän bildades bland annat Grimslövsåsen som sträcker sig från Ströby i norr till Sjöby i söder. Väster om denna uppstod det vi ser idag, Grimslövsmyren. Vid Ströby existerade en moränbank som hindrade vattnet från att rinna ut i sjön. Endast en liten smal bäck existerade, vilken kan ses än idag, precis väster om den nya bron vid Ströby. Vad hände sen? År 1835 infördes laga skifte som innebar att alla gårdarna i byn skulle ha sin del av myren. En mängd smala skiften stakades ut och sträckte sig ända bort mot gränsen till Vislanda socken. Efter nödåret 1867 togs beslut om att myren skulle torrläggas för att frigöra mer odlingsmark. 13
Arbetet påbörjades 1868, bland annat av arbetslösa från Växjö. Det sägs att de fick 25 öre om dagen plus mat och inkvartering i gårdarna. Arbetet resulterade bland annat i Opparydskanalen som syns nedanför Bränneriet. Sedan dess har kanalen rensats och fördjupats. 1934 gjordes en omfattande rensning efter att sjön Salen två år tidigare sänkts med 1,1 meter. Fallhöjden från Salen är för övrigt bara omkring en meter, vilket innebär att vattnet inte kan rinna ut ifall sjön stiger kraftigt. Resultatet blir ofta översvämningar på Grimslövsmyren. Grimslövsmyren som fågelbiotop När jag står här på vägen vid Bränneriet och ser ut över myren, kommer alltid tanken: hur var det här för länge sedan, innan maden dikades ut. Fågellivet måste ha varit fantastiskt. Vattendjupet var som mest en meter. Norr om Bränneriet syns en gammal strandvall. Vid högvatten gick nog sjön upp till Bränneriets västra gavel. Våtmarken var ungefär dubbelt så stor som Husebymaden och borde ha påmint om Hornborgasjön! Under slutet av juli och början av augusti gick bönderna här och slog mängder med hö, främst olika sorters starr. Vid den tiden producerades mycket smör i Skatelöv som bland annat gick på export till Tyskland. Många kor gick på betesmarkerna, vilket också lär ha gynnat fågellivet, eftersom landskapet hölls öppet. Fältens hö slogs inte förrän i juli då de flesta markhäckande fåglarnas ungar, vipor, storspov, ärlor och lärkor, redan lämnat sina bon. Vattenståndet var oreglerat och sköttes av naturen. Vilka arter som häckade och rastade här kan man bara fantisera om, men de borde ha varit många. Enligt gamla jaktprotokoll var orre ett vanligt byte. Området närmast myren ska också ha haft en fantastisk flora med bland annat stora mängder ängsbollar. Många av de örter som fanns då, slogs ut när man började med så kallat handelsgödsel. Orrtuppar Foto: Roland Ylvén 14
Vad hände efter torrläggningen 1868 För det första drabbades väl alla vattenfåglar. För vadare blev det kanske bättre? Under de närmast följande 100 åren var nog läget för de flesta fåglarna stabilt. Sedan dess har fågellivet minskat kraftigt. Gräs och örter slås innan de blommar. Inga blommor betyder inga frön och insekter. Då blir det heller ingen mat till fåglarna. Gräset slås i maj när fåglarna ligger och ruvar. Efter skörden blir fälten till gröna öknar. Om ytterligare fyra veckor kommer slåtteraggregatet åter och ytterligare en eller två gånger. För markhäckande arter är detta en katastrof. Inga kreatur som betar, inga komockor med insekter till ungar eller vuxna fåglar. Efter grässkörden kör man ut flytgödsel som tar död på så gott som alla daggmaskar. Vad hag hört, stryker 80 procent med. Vi minns hur det var när gödseln spriddes ut med gödselspridare! När bonden plöjde ner gödseln var det vitt i luften av måsar. Nu är det nästan tomt efter traktorn och i fårorna finns inga daggmaskar. Under den 50-åriga erfarenhet jag har av Grimslövsmyren har fågellivet minskat under de senaste åren minskat med 70-80m procent. Idag är det bara kråkfåglar och gäss som håller liv ute på fälten och det är illavarslande tyst! Sedan jag började studera fåglar i området har jag noterat 170 arter. Kungsörn har övervintrat, jag har också noterat rariteter som aftonfalk, pilgrimsfalk, tofslärka, svarthakad buskskvätta, busksångare, vit stork, gräshoppsångare, vaktel, svart rödstjärt och berguv. Till sist är det kanske någon som undrar över Bränneriets historia? Det byggdes 1901 och var i drift till 1951. Tillverkningen var inriktad på råsprit av potatis som sedan skickades på järnvägen till Karlshamns Bränneri där det renades, och sedan tappades på falskor medmärket Absolut rent brännvin! /Stig Johnsson Kråkfåglar trivs på fälten kring Grimslöv. Foto: Roland Ylvén 15
SNART VÄNDER DET! Fåglarna som är först med att signalera våren finns med oss redan nu. I mars, när blåsvarta morgnar och eftermiddagsmörker börjar backa en smula inför ökat solljus och tinande temperaturer, startar vindstilla dagar med både hackspettsvirvlar och spelande orre och tjäder. Under samma period ljuder sparvuggla, kattuggla och pärluggla genom skymning och natt. Perioden bjuder i mitt tycke på årets starkaste naturupplevelser. Bra platser i Växjöområdet att uppleva skogshöns, hackspettar och ugglor är till exempel naturreservaten vid Osaby, Skårtaryd och Kråketorp. /Mikael Persson Snart är det dags att lyssna efter hackspettarnas trummande vårläte. På bilden syns en större hackspett. Foto: Roland Ylvén 16
TACK till de personer som bidragit med material och bilder till det här numret av Lommen. Om du blir sugen på att skriva några rader till tidningen och på så sätt hjälpa oss med material är ni välkomna att skicka materialet till: Therese Petersson med e-post: teleborg71@yahoo.com Manusstopp för Lommen nr 175 är den 1 februari 2016 Therese Petersson, Redaktör TUBKIKARNA Klubbens två tubkikare har nu försetts med splitternya stativ. Det är två kolfiberstativ av det nya märket Sirui med ett mycket bra videohuvud. Stativet är mycket lätt, väger endast 2,6 kg inklusive huvudet. De två tubkikarna är av märket Kowa. Den ena är en TSN-1 med 20 ggr vidvinkel, lätt att använda för nybörjaren. Nummer 2 är en 611 med ett zoomokular 20-40X. Det är en liten och smidig tub som passar för alla. Tubkikarna finns hos Ola Bondesson, när de inte är utlånade, och kan bokas hos honom också. Ring 0470-76 86 29 eller skicka mail till ola.bondesson@ tele2.se för att boka dem. Du får själv hämta och lämna tillbaks dem till Ola på Plogvägen 105. När klubben har guidningar t.ex. på Husebymaden under våren så har dessa förtur och då kan inte tubarna bokas. Många guidningar sker på söndagar och då kan man boka tuben på lördagen, men då måste man själv ansvara för att dessa lämnas på lördagskvällen till den/dem som har guidningen dagen efter. Ola Bondesson 17