RIKSINTRESSE KULTURMINNES- VARD HALLANDS LAN. Del II

RIKSINTRESSE KULTURMINNES- VARD HALLANDS LAN Del II

Underlag för tillämpning av lag om hus- hållning med naturresurser - NRL 2 kap 6 Mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av omradenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet; skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för friluftsliv i närheten av tätorter skall sarskilt beaktas. &tråden som är av riksintresse för naturvården, kulturminnesvården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

RIKSINTRESSE för Hallands Ian Tredje upplagan Länsstyrelsens tryckeri 1993 Meddelande 1988:17 ISSN 1 101-1 084 ISRN LSTY-N-M--88117--SE

I N N E H A L L S F O R T E C K N I N G 1.1 Naturresurslagen 1.2 Bakgrund - länsstyrelsens och centrala verkens ställningstaganden 1.3 Allmänna kommentarer till urval och avgränsningar 1.4 Riksintressena i den kommunala översiktsplanen Z. RIKSI-SEN - KULTURMINNESVÅRD 2.1 särskilda komentarer till urvalet 2.2 Berörda områden i Hallands lan bersiktskarta Tabeller Lagändring Registerblad

OmrAdena Aterfinns p2 föl- jande sidor : Särö Vallda kyrkby Kungsbacka innerstad Hjälm - Rossared Onsala Sandö Mönsters lotsplats Nidingens fyrplats Kaptensgårdarna Mårtagården och Apelhögen Onsala kyrkby Fjäras Bracka Äskhults by T jolöholm Varbergs innerstad Grime t on Träslövslage Dagsås Bergs by Lindhults gods m m Ä t radalen Vinbergs kyrkby Falkenbergs innerstad Vastaddalen RY by Lander yd Jalluntofta kyrkby Rydöbruk Ödegarde t, Södra Unnaryd Femsjö kyrkby Fröllinge - Susegården Kvibille Vapnödalen Sperlingsholms gods Slottsmöllan - Övraby Tyludden - vlöns fyrplats Halmstad, Inners taden och Östra f örs taden Stjärnarps gods Eldsbernaåsen

KN 38 Dollaltebygget 39 Tjarby 40 Lagadalen 41 Laholnis innerstad och Lagaholin 42 Dömestorp m m

Sammanfattning 1.1 Naturresurslagen Riksdagen har tagit beslut om en ny lag om hushållning med naturresurser m m, NRL, som trädde i kraft den 1 juli 1987. Införandet av NRL innebär att hushållningsbestämmelserna för användningen av mark och vatten i riksdagens riktlinjer för den fysiska riksplaneringen har lagreglerats. NRL innebar en precisering av de allmänna intressena för användningen av marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt som skall vagas in i beslut. NRL syftar till att - bevara en god natur- och kulturmiljö - trygga landets försörjning med naturresurser på lång sikt - främja ett ändamålsenligt samhallsbyggande NRL ar inriktad mot skydd av långsiktiga och för landet väsentliga värden. Detta innebar inte att NRL ensidigt framjar bevarandeintressen och långsiktiga försörjningsbehov. Lagens grundläggande syfte är att främja en användning av naturresurserna som ar förnuftig för samhället vid en allsidig, samlad bedömning, både i ett långsiktigt och i ett kortsiktigt perspektiv. NRL:s hushållningsbestämmelser utgör en för olika lagar gemensam grund för att avgöra konkurrensfrågor i samband med beslut som rör ändrad användning av mark- och vattenresurserna. I NRL:s andra kapitel anges grundläggande hushållningsbestämmelser för olika verksamheter och intressen. För vissa av dessa verksamheter och intressen kan områden av riksintresse anges. I NRL:s tredje kapitel anges särskilda hushållningsbestammelser för vissa angivna områden, som med hänsyn till deras natur- och kulturvärden i sin helhet är av riksintresse. Om ett område är av riksintresse för flera oförenliga ändamål, ska företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste satt framjar en langsiktig hushiillning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.

För i denna rapport redovisade sektorer ar i första hand lagtexten som anges i rutorna pa omslagets insida tillämplig. 2.2 Bakgrund - länsstyrelsens och centrala verkens ställningstaganden I en tidigare planeringsomgång i samband med den fysiska riksplaneringen under 1970-talet redovisades områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv samt miljöer och större områden av betydelse för kulturminnesvården. Under hösten 1985 och 1986 utformade planverket, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet allmänna råd för det översynsarbete av riksintressena som länsstyrelserna ombads göra under 1986. Länsstyrelserna sammanställde förslag och material som underlag för de centrala verkens ställningstaganden till riksintressen. Detta arbete bedrevs inom planeringsavdelningen med insatser från främst plan- och naturvårdsenheterna samt från länsantikvarien* Underlag hämtades från dels material inom länsstyrelsen och dels från universitet, högskolor, organisationer eller personer med särskilda kunskaper. Landsantikvarien vid Hallands länsmuséer samt fiskenamnden i länet har bistått med ett omfattande faktaunderlag. I oktober 1986 informerades länsstyrelsens förtroenmannastyrelse om arbetet och de förslag som därvid tagits fram för Hallands län. Naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet har den 8 februari 1988 resp 5 november 1987 och 30 januari 1989 tagit beslut om vilka områden som är av riksintresse i länet enligt naturresurslagens 2 kap 6 5. I enlighet härmed omfattar föreliggande redovisning en beskrivning och avgränsning av områden för naturvård (del I), kulturminnesvård (del II) samt friluftsliv och områden med särskilda hushållningsbestämmelser (del III). 1.3 Allmänna kommentarer till urval och av~ransninear I allt väsentligt motsvarar bestämmelserna i NRL de riktlinjer som riksdagen tidigare givit i den fysiska riksplaneringen (FRP) för hushållning med mark och vatten samt de allmänna reglerna om den hänsyn som skall tas till natur- och kulturmiljön vid planläggning m m enligt den tidigare byggnadslagstiftningen. I vägledningen för den översyn som nu företagits angav RAA därför att de motiv fortfarande är aktuella som gällde när kulturminnesvårdens riksintressen valdes ut inför den fysiska riksplaneringen och att det således inte finns anledning att ompröva huvudparten av materialet. Sedan det första urvalet gjordes har dock kunskapslaget förbättrats avsevärt genom inventeringar, ut-

redningar och inte minst den systematiska genomgang av kulturmiljön som skett i arbetet med att uppratta regionala och kommunala program för kulturminnesvarden. Silunda har preciseringar skett av det kulturhistoriska innehållet bl a i de s k större omradena av betydelse för kulturminnesvården i enlighet med de riktlinjer som givits i förarbetena till NRL. I samband med att andra mer representativa miljöer nu har lyfts fram har det givetvis också funnits anledning att låta vissa miljöer ur FRP-materialet utgå. En miljö kan vidare ha förändrats i negativ riktning genom åtgärder som företagits - eller inte företagits - sedan urvalet gjordes. Vissa enstaka objekt/ kulturminnen - av s k monumentkaraktär, där området är av begränsad storlek - har aven utmönstrats om deras omgivning inte behöver ett vidare skydd an det kulturminnesvårdens speciallagstiftning kan ge, även om de i sig klart ar av nationell betydelse från kulturhistorisk synpunkt. Enligt NRL skall områden med kulturvärden av riksintresse skyddas mot ingrepp som påtagligt kan skada detta intresse. Lagen utesluter således inte tanken på varje förändring inom områdena. Lagens formulering är ändå starkt restriktiv mot förändringar. Med anledning av detta fann departementschefen det lämpligt att, i den proposition som föregick lagen, markera att områdena skulle avgränsas utan s k "säkerhetszoner". Sådana zoner skulle inte vara påkallade då det enligt departementschefen är självklart att aven en exploatering utanför ett avgränsat område måste bedömas mot riksintresset om denna exploatering är av sidan karaktär att den påverkar riksintresset. Ovanstående innebär å ena sidan att områdena inte skall vara så stora att endast mycket ingripande förändringar inom vissa delar av områdena kan tankas komma i påtaglig konflikt med riksintresset. A andra sidan skall de inte heller vara så små att även alldagliga förändringar utanför gränsen kan komma i konflikt med riksintresset. 1.4 Riksintressena i den kommunala översiktsplanen För områden av riksintresse galler att de skall skyddas mot atgarder som påtagligt kan skada det aktuella intresset. Det ar en kommunal angelägenhet att planlägga anvandningen av mark och vatten. Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. I översiktsplanen skall redovisas allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av markoch vattenområden. Översiktsplanen skall i stort ange hur mark- och vattenområden ar avsedda att användas och hur bebyggelseutvecklingen bör ske. Kommunen skall i översiktsplanen redovisa hur kommu-

nen avser att havda och beakta riksintressena. Översiktsplanen utformas efter samråd med länsstyrelsen. I de flesta fall torde enighet kunna uppnas om hur riksintressena skall tillgodoses. I de fall lansstyrelsen inte delar kommunens uppfattning om hur ett riksintresse bör tillgodoses skall länsstyrelsen ange detta i sitt granskningsyttrande. Med utgångspunkt från hushållningsbestämmelserna i det planeringsunderlag som framställts och från övervaganden i översiktsplanen fattar kommunen, länsstyrelsen och andra prövningsmyndigheter rattsverkande beslut om hur riksintressen skall tillgodoses i planer, mål och ärenden, där olika mark- och vattenanvandningsintressen vags mot varandra. Föreliggande underlag bör ge goda förutsättningar för det samarbete mellan statliga myndigheter och kommuner som behövs för att säkerställa från nationell synpunkt viktiga skyddsvärden. Enigheten har i allmänhet varit stor mellan staten och kommunerna under 1970-talets planeringsarbete nar det gäller behandlingen av områden av aktuellt slag.

Kulturminnesvård riksintressen 2.1 särskilda kommentarer till urvalet Översynen av kulturminnesvårdens riksintressen har skett i anslutning till arbetet med att utarbeta förslag till kommunala kulturminnesvårdsprogram. Detta arbete är utfört för samtliga kommuner. Det praktiska arbetet har utförts av landsantikvarien vid Hallands länsmuséer i nära samarbete med resp kommun och länsstyrelsen. Kulturminnesvårdsprogrammen har i dessa fall varit föremål för bred remissbehandling i kommunerna och länet (regionala myndigheter). Urvalet av områden som bedömts vara av riksintresse står därför i överensstämmelse med det som anges i de kommunala programmen. I förhallande till FRP-urvalet har nu betydande preciseringar skett av kulturminnesvårdens intressen, bl a inom de fem s k större områdena av betydelse för kulturminnesvården: Onsalahalvön, området öst och sydöst om Kungsbacka, Varberg och Himledalen, Ätradalsområdet samt Hallandsåsområdet. Ser man till landet som helhet kan pekas på tre aspekter som är särskilt viktiga att slå vakt om inom länet. Det är kusten med öppet slättlandskap och längst i norr karga klippor, sjöfart, fiske, sedan floddalarna med uråldriga kontakter inåt landet och med varierande karaktär sinsemellan och slutligen är det karaktären av gränsland med danska drag, befästningar och handelsstäder med äldre medeltida föregångare. 2.2 Berörda områden i Hallands län Med de utgangspunkter som arbetet bedrivits fran finns underlag att ange 42 områden av riksintresse för kulturminnesvård. Ett flertal av dessa är nya riksintressen. Ca 10 kvarstår sedan FRP-urvalet om an med preciserade gränser och modifierade verkningar. En sammanfattande karaktäristik framgår av tabellerna sid 10. Områdena visas på följande översiktskarta.

HALLANDS LAN RIKSINTRESSE KULTURMINNES- 0 VARD 5 november 1987 och 30 januari 1989

Hallands lan Omrade av riksintresse KuIturminnesvard r Beteckn Omradesnamn Karaktäristik Kungsbacka korrmun Särö Vallda kyrkby 1 Kungsbacka innerstad Hjälm-Rossared Onsala Sandö Mönsters lotsplats Nidingens fyrplats Väl avgränsad halvö med traditioner som kronogård och sateri. Miljön formad av 1800-talets badortsepok och det tidiga 1900-talets utveckling mot en förnäm villaförs tad till Göteborg. Jordbruks- och kyrkby av hög ålder, troligen med ursprung i förhistorisk tid. välbevarad, för Nordhalland representativ bondebebyggelse från 1800-talets mitt samt sateri från 1600-talet. Innerstad av medeltida ursprung, präglad av handel och hantverk (agrar köpstad), med en för 1800-talets andra hälft och 1900-talets inledning karaktäristisk, småskalig trähusbebyggelse. Även kyrkan, från 1864-65, byggd i trä Uppodlad dalgång och omgivande höjdsträckningar med ett stort antal för Nordhalland typiska fornlämningar från brons- och järnåldern samt storgårdsanläggningen Rossared av medel tida ursprung med underliggande torp och arbe tarbebyggelse. Fornborg i strategiskt läge. I Hjälms by vattenfall med flera lämningar efter kvarndrift. I m iskt Nordhalländsk t kus thedlandskap I på- klippig ö med lämningar (rösen, sten- I sättningar m m), från förhistorisk tid. - Kustavsnitt med för Nordhalland typiska fornlämnings typer, bl a unika labyrin-. ter. välbevarad lotsplats anlagd under 1700-talet i ett område präglat av sjöfarten. Sveriges första fyrplats (1645) och den enda med dubbelfyr. En väl bevarad helhetsiniljö med bebyggelse från 1600-1900-tal.

Hallands lan Omrade av riksintresse Kulturminnesvård Beteckn Karaktäristik Kaptensgårdarna Mårtagården och Apelhögen Onsala kyrkby Fjärås Bräcka Askhults by T jolöholm Mycket välbevarade och representativa exempel på s k kaptensgårdar, baserade på en kombination av jordbruk och sjöfart, vilka var vanliga på Onsalahalvön under 1700- och 1800-talen. Äldre; be tydande sockencentrum med beva rade förhistoriska lämningar, tidigmedeltida kyrka, prästgård och klockaregård från 1700-talet, kyrkstallar, kvar1 m m från 1800-talet. Kyrkan illustrerar mycket av Onsalaböndernas välstånd och särar t. Moränås meddelvistjppen ljunghed ocheti mycket stort antal fornlämningar. Åskrönet med en gammal färdväg har en ansamling av förhistoriska gravar, t ex storhögarna vid Limmanas. Ett gravfält med resta stenar vid Li ar ett av de få somkanknytas till en intilliggande' bosättning. Fornborg med strategiskt läge. Ursprungligen tidigmedeltida kyrka. Unik by, då gårdarna inte flyttades ut i samband med 1800-talets skiften. Mycket ålderdomlig, välbevarad tät gårdsbebyggelse bevarar 1700-talskaraktären. Omgivande odlingslandskap med ett flertal spår av äldre tiders odling. Få motsvarigheter finns i södra Sverige. Tidigmedeltida storgårdsanlaggning med komplett slottsanlaggning från sekelskiftet 1900, uppförd i Tudorstil. Omgivande trädgårdsanläggning och kulturlandskap med bl a förhistoriska lämningar.

Hallands Ian Omrade av riksintresse KuIturminnesvard Beteckn Karaktäristik Varbergs k o m Varbergs innerstad Grimeton Träslövsläge Dagsås Falkenbergs kommun Bergs by Liedeltida slott och fästning med bevara de delar från såväl dansk som svensk tid. Bad- och kurortsanlaggning med söt ter i 1810-talet. Stadsområdet "Platsar na" med enkel trahusbebyggelse från 1800-talet. "Varberg inom Vallgatorna" ned rutnätsplan från 1660-talet och dels lågskalig trahusbebyggelse från 1700- och 1800-talen, dels monumental stenbebyggelse från ca 1860-1910. Kustsanatoriet Apelviken med välbevarad sanatoriemil jö. Odlingslandskap präglat av tiden efter laga skiftet med ett stort antal delvis unika förhistoriska gravanlaggningar. Storgårdar med välbevarad, kassicistisk bebyggelse. Radiostationen, startad1925 ett sentida och udda inslag i den agrara miljön, utgör den moderna symbolen. för Grimeton. Hallands största och ärmu levande fiske läge. Naturligt framvuxen bebyggelsestruktur med krokiga, smala, gärdsgårds kan tade gator och traditionell trähusk byggelse. Storgårdar av medeltida utsprung med ålderdomlig, välbevarad bebyggelse. Kyrkby med tidigmedel t ida kyrka, kvarnmiljö, skola etc. Gården Klev bildad vid 1800-talets mitt och med historia förknippad med den halländskalantbruksutbildningen. Ålderdomlig t odlings landskap i skogsbygd med små terranganpassade, kraftigt stenbundna tegar och odlingssten i rösen och gärdsgårdar samt bevarade och delvis armu hävdade ängsmarker. Valbevarad gårdsbebyggelse av hög ålder.

Hallands Ian Omrade av riksintresse KuIturrninnesvard Beteckn Karaktäristik KN 19 (6 delområden 1 Lindhults gods m m At radalen (aven i Varbergs kommun) Vinbergs kyrkby Falkenbergs innerstad Vastaddalen Storgårdar i fullåkersbygd. Lindhult, ned delvis unik och välbevarad bebyggelse, som sedan 1800-talets mitt varit zentrum för bl a kreatursavel. Godset utgör en sammansatt storgårdsmiljö av betydelse för förståelsen av en gången tids ekonomiska och sociala struktur. hgivande odlingslandskap, med märgelgravar m m, ar ett illustrativt exempel på 1800-talets sjösänkningar (Ramsjön). Levande, välhävdat, agrart kulturlandskap, präglat under 1800-talet, som i hög grad bevarats från 1900-taletssnah ba förändringar. Hög fornlämningstathet från forntidens samtliga epoker. Medeltida kyrkor. Storgårdar med välbevarad( herrgårdsmiljöer. Marknadsplats medtra dition som livdjursmarknad sedan 1200- tale t. Kyrkomiljö med ett stort antal var för sig värdefulla komponenter. Vinbergs kyrka i ohuggen granit, efter ritningar av "kyrkoarkitekten" Adrian Pettersson prästgård, kyrkstallar etc. Kvarnplats med medeltida ursprung. Personhistoriskt intresse genom Olof von Dalins födelse i prästgården. Innerstad med ovanligt väl bevarat aldre stadsområde. sydvästligaste utposten för den nordskandinaviska träbyggnadstraditionen. Bevarade lamningar ef. ter medeltida borg och kyrka. En för landet unik stenvalvsbro från 1700-talets mitt. Levande och välhavdat kulturlandskap med stort inslag av förhistoriska lamningar och traditionell bondebebyggelse. Partier med bevarade äldre odlings. landskap ined hävdade ängs- och hagmarker, ädellövskogar m m. Kyrka och.stor gårdar med medel t ida ursprung. Traditionell jordbruksbebyggelse typisk för mellersta Halland. Unik kvarnanlaggning vid Berte.

Hallands lan Omrade av riksintresse Kulturminnesvård Beteckn Omradesnamn Karaktäristik Hylte kommun Lander yd Jälluntofta kyrkby Rydöbruk Odegarde t, Södra Unnaryd Femsjö Kyrkby Halmstads kommun Fröllinge - Susegården Kvibille Skogsby med unikt, värdefullt, ålderdon ligt och ännu välhävdat odlings land ska^ Förhistoriska gravar och röjningsrösen typiska för regionen. välbevarad ålderdomlig bebyggelse. Stationssamhälle med välbevarad äldre järnvägsmiljö vid mindre järnvagsknutpunkt. Stor ålderdomlig kyrkby med välbevarad traditionell bebyggelse typisk för väs1 ra Smålands skogsbygder. Stor, val sammanhållen och differentierad industri- och samhallsmiljö, närmas av brukskaraktar. En av de bast bevarade industrimiljöerna i Hallands lan. Stort, kvarvarande bokhult med fossil åkermark som hävdats under perioder i drygt 2 000 år. Ålderdomlig, välbevarad kyrkby i skogsbygd med homogen kyrkbybebyggelse omgiven av odlingslandskap med ängs- och hagmarkspartier. Medeltida kyrka. Präst gård med Friesmuséet, av personhistoriskt intresse. Storgårdsanlaggningar med anor från medeltiden resp 1600-talet med välbeva. rad bebyggelse, omgivna av kulturlandskap innehållande förhistoriska gravan. läggningar, delar av den gamla kusthuvudvägen, slottsparker, alléer m m. Koncentration av förhistoriska gravhögar som tyder på att området tidigt varit av stor betydelse för bygden. Kyrk. by, soni länge varit bygdecentrum, nied tidigmedeltida kyrka, tingsplats, gast, givaregård, skolor m m vid äldresträck ning av den gamla kusthuvudvägen.

Hallands län OrnrAde av riksintresse KU Itu rminnesvard Beteckn KN 31 KN 32 KN 33 KN 34 KN 35 KN 36 KN 37 * Omradesnamn Vapnödalen Sperlingsholms gods Slo t tsmöllan - &raby Tyludden - Tylöns fyrplat: Halmstad, innerstaden och Östra förstaden Stjärnarps gods Eldsbergaåsen Karaktäristik Vapnö gods, med underlydande gårdar, och Heagård i en under 1800-talet intensivt uppodlad dalgång med bl a margelgravar. Kyrka av medeltida ursprung och förhistoriska gravhögar. Godsanlaggning från mitten av 1600-talet med ålderdomlig, välbevarad bebyggelse i typiskt herrgårdslandskap med alléer. Stort antal fornlämningar med bl a Hallands största gravhög från bronsåldern. Slottsmöllan, en av Hallands bast beva rade och mest betydande äldre industri. anläggningar- Helhetsmiljö av brukskaraktar. Övraby, platsen för det äldsta Halmstad, med bl a medeltida kyrkoruin som härrör från 1100-talet. Kustmiljö med förhistoriska gravrösen och bebyggelse representerande sjöfartens utbyggnad i form av lots- och fyr. platser. Småfolkets etablering i badorten Tylösand ("Taltstaden"). Medeltida innerstad med ett stort anta lamningar efter 1600-talets befastningsstad. Kyrka från 1400-talets förra hälft. Vissa välbevarade och för sydsvensk byggnadskultur representativ, byggnader från den förindustriella sta den. Östra förstaden med rutnatsplan från 1884 och storskalig stenhusbebyggelse. Godsanlaggning med ursprung i dansktidens 1600-tal och omgivande kulturland skap med park, ädellövskog och öppna odlingsmarker med margelgravar. Ett stort antal förhistoriska gravar, kyrka och bebyggelse som antyder konti nuitet i bosättningen, p6 en av länets mäktigaste rullstensåsar. Karaktarsska pande bronsaldershögar i krönlagen. Re: ter efter en medeltida by vid kyrkan. 1700-talsgården Stora Fladje med delvi, unik, välbevarad bebynp,el.se.

Hallands lan OrnrAde av riksintresse K u rminnesvard ~ Karaktäristik Laholms kommun Bollaltebygget T järby Lagadalen Laholms innerstad och Lagaholm Jälbevarad, unik, kringbyggd gårdsan- Läggning representativ för den sydskan, linaviska byggnadskul turen och omgivan le kulturlandskap med bevarad ljunghed Jordbrukslandskap med en kraftig koncei :ration av karaktarsskapande förhisto- 5ska gravanläggningar samt sammanhållen och relativt välbevarad kyrkbybe- ~yggelse med bl a f d tingshus och gast^ ;ivaregård vid den förbigående gamla custhuvudvägen. {tt exempel på vattenkraftverkens ut- 3yggnad vid 1900-talets början med sju craftverk inom kommunen/länet. Välbeva, cade och väl sammanhållna kraftverksniljöer med stora kraftverksbyggnader neddelvismonumental arkitektonisk ut- Eoming. En av de äldsta (ca 5 000 f Cr) boplatslämningarna i länet vid Kar, sefors. Cnnerstad med en ovanligt ålderdomlig >ch välbevarad helhetsmiljö. Den nord- Ligaste utposten i sydvästsverige för len sydskandinaviska byggnadskulturen laserad p& korsvirke och tegel. Medeliida kyrka. Lagaholm med medeltidaborg min, ett exempel på den danska ceniralmaktens behov av stödjepunkter i rikets periferi. Stenvalvsbro vid Laga lolm f rån 1700- tale t. Kungsladugård ös ter om Lagaholm. Trolig förhistorisk andelsp plats vid Köpinge.

Hallands lan Omrade av riksintresse KuIturminnesvard Beteckn Omradesnamn I Karaktäristik Dömestorp m m Två storgårdar i öppet jordbrukslandskap vid foten av Hallandsås, båda omnämnda redan på 1400-talet. Skottorps slott uppfört på 1600-talet. Slottsparken, med karaktär av engelsk park, har delvis unikt trädbestånd. Huvudbyggnaden på Dömestorp från 1794. Hasslövs medeltida kyrka med intilliggande prästgård och skola. Nlåkersbygd med märgelgravar och alléer. På Hallandsås ett stort område med fossil åkermark, flera stora bronsåldersrösen och en för Halland unik hällristning*

LAGANDRING! i texten och p3 kartor har bl a hänvisats till fornminneslagen, lagen om byggnadsminnen, kungörelsen om det offentliga byggnadsvasendet och begravningskungörelsen, Dessa lagar och kungörelser har helt eller delvis upphört att galla och fr o m den 1 januari 1989 ersatts av "Lagen om kulturminnen" (SFS 1988:950), enligt följande: Kldre lagstiftning - 31 /l2 1988 Fornminneslagen - fornlämningar -3s Lagen om byggnadsminnen - 1 Kungörelsen om det offentl i ga byggnadsvasendet - byggnadsminnesmärke - kyrkobyggnader Begravningskungörelsen - begravningsplatser Ny lagstiftning 1/1 1989 - Lagen om kulturminnen - 2 kap - 2 kap 2 3 kap - 3 kap 1 5 3 och 4 kap - 3 kap 1 S, "statligt byggnadsminne" - 4 kap 2-5 4 kap - 4 kap 11-15 S

REGISTERBUII 1989-01 -30 O ~ D AV E RIKSINTRESSE FOR KULTURMINNESVKRD I HALLANDS LAN Nr KN 27 Namn : ÖDEÄRDET, SÖDRA UNNARYD HYLTE KOMMUN KARTA: 5D SV LAGE: X 6318 AREAL: Mindre än 100 ha Y 1362 KULTURGWGRAFISK RDZION: 5 Sydsvenska höglandets skogsbygder NATURGEOGRAFISK REK;ION: 11 Sydsvenska höglandets och smålandsterrangens myrrika västsida. lmehha ( sektorsvis, tidsskede, sökord) : Fossil åkermark, fornlämningar Bronsålder - 1900-tal Markanvändningsmiljö I ~ ~ R U TFOR S ATT A ~ KUUVRVÄRD~ SKALL BIBEHÅLLAS: Skogsbruk vilket tar särskild hänsyn till områdets kulturhistoriska värden. Skogs/skötselpLan utarbetas. Samråd bör tas med länsstyrelsen om förändringar Övervägs som påtagligt kan inverka på miljöns kulturhistoriska värden. I'Ldwmx OCH S ~ ~ K E R S ~ E : Fornminneslagens skyddsbestämmelser omfattar såväl ovan mark synliga som under mark dolda fornlämningar. Miljön är redovisad i förslag till KMV-program, 1988. OMRÅDETS HUVUDDRAG: I nordvästra delen av Unnaryd bys mark är ett ca 35 ha stort bokhult med fossil åkermark, bestående av åkerparceller med avgränsningar samt odlings- och röjningsrösen. Till områdets äldre kulturlandskapselement raknas också de hålvägar och gravar som finns i bokhultet. Bokhultet är känt under namnet Ödegärdet bland aldre sockenbor. S ma benämning har området också i det äldsta kartmaterialet f ran 1800-talets bör jan. Inom Ödegärdet finns i skif teshandlingarna belagt namn på ägor som -ackra och Gårdstad. Dessa namn ger klara associationer till övergivna odlingar och eventuellt även bebyggelse. I området finns ca 100 fossila åkerytor. Formerna varierar från kvadratiska och rektangulära till helt oregelbundna. I terrängen kan de urskiljas genom svaga terrasskanter,åkerhak och vallar som åtskiljer de gamla åkerytorna. I åkrarna och på begränsningarna emellan dem finns ocksa en mängd odlingsrösen, i hela området närmare 700 st. Odlingen kan ha varit ett enklare hackebruk eller plöjning med årder. I området finns också spår efter aldre vägar, två s k hålvägar (vägar som genom nötning av markytan "urholkat" marken, speciellt tydligt brukar de framträda i sluttningar). Resultaten från en utförd arkeologisk provundersökning har tolkats så, att området togs i anspråk för extensiv odling under aldre järnåldern (omkring 500 f Kr). Under yngre järnålder skedde periodvis eller kontinuerligt en fortsatt odling av åkermarken. För ca 1000 år sedan inleddes en intensiv uppodlingsfas som

varade in i medeltid. Av aldre lantmäterihandlingar framgår det att åkrarna ar övergivna senast under andra hälften av 1700-talet. Det innebär att Odegardet utnyttjats för odling under ca 2000 Ar. Den äldsta kända kartan över området ar storskifteskartan för Unnaryds by från 1816. Hela omådet kallas där Ödegardet och tillhörde prästgården. Detta visar att odlingarna övergivits senast under andra hälften av 1700-talet. I bygden finns också en tradition, som säger att Unnaryds pras tgård skall ha lega t i norra Ödegärde t. Några byggnadslämningar har dock inte påträffats som stöder traditionen. Från början av 1800-talet t il1 1900-talets mit t har Odegärdet använts som slåtter- och betesmark. De förhistoriska gravarna, s k stensättningar, som ligger på en avsats mot Kroksjön ar troligen anlagda under bronsåldern eller aldre järnåldern (ca 1500 f Kr - 400 e Kr). De utgörs av en flack stenfyllning som är lagd över en gravgömma. SAMMANFATTANDE VÄRDFITMT: På ett av de största kvarvarande bokhulten i U~aryds socken, i aldre handlingar kallat Ödegärdet, ar et t mycket välbevarat omcåde med fossila åkrar, vilka sannolikt hävdats i närmare 2000 år, från förhistorisk tid till nyare tid. KALZXR : Bokhyddan. Kulturhistorisk undersökning, 1985. Program för kulturminnesvård, Hylte kommun. Koncept 1988. I övrigt,se utförlig litteraturhänvisning i programmet.

1989-01-30 OLMXÅDE AV RIKSINTRESSE FOR KULTURMINNESVARD I HALLANDS LÄN Nr KN 19 Namn : ÄTRADALJN FALKENBERGS OCH VARBERGS KOMMUNER KARTA: 5C NV, 5C SV LAGE: X 6321 Y 1308 RULTURG~ISK REGION: 2 Sydsvenska odlingsbygderna, 5 Sydsvenska höglandets skogsbygder AREAL: Större än 100 ha NATURGJXXXAFISK mion : 10 Södra Hallands kustlandskap SPECIFIKATION AV NATURFORUTSÄ~ : Området ligger i övergången mellan skogsbygd och kustslätt och tillhör ur morfologisk synvinkel den kulliga terrangtypen. Landskapet karakteriseras av mjukt böljande höjdpartier med ofta skogsklädda bergöar inom kuperade jordbruksområden. ll@ehkl: (sektorsvis, tidsskede, sökord): Kulturlandskap med kontinuerlig bosättning Forntid-nutid ~ornlämnings/markanvändnings/bebyggels~ljö FORUTSA- POR ATT KULTURVÄRDENA mu BIBEHÅILAS: Det öppna, omväxlande odlingslandskapet bibehålles. Landsbygdsförandrande åtgärder bör som regel inte medges. Byggnader för jordbrukets behov anpassas till landskapsbild och kulturmiljö. Gamla vägsystem bevaras, äldre hägnader och gransmarkeringar underhålles. fortsatt fornvård. För delområdena bör galla att nar detaljplan/områdesbestämmelser upprattas/ändras skall särskild hänsyn tas till områdenas kulturhistoriska varden. Samråd bör tas med lansstyrelsen om förändringar Övervägs som påtagligt kan inverka p2 miljöns kulturhistoriska varden. PLANEXOG OCH säkerställande: För ett område på Sörby 1:5 och för "Munkakyrkan" galler förordnande enligt 3 fornminneslagen ( gransbestämning). Fornminneslagens skyddsbestamrnelser omfattar såväl ovan mark synliga som under mark dolda fornlämningar. Föreskrifter i kungörelsen rörande det offentliga byggnadsvasendet reglerar vården av kyrkorna. Föreskrifter i begramingskungörelsen reglerar begramingesplatserna. Sumpafallen ar naturreservat. Miljön ar redovisad i förslag till KMV-program, 1986.

OMRÅLIKC BEROR RIKSINJXESSE FOR: Naturvard nr NN 12 Atradalen - Högvadsån och NN 16 Slissån - Suseån samt Friluftsliv nr FN 9 Ätran - Högvadsån OMRÅDKC INGÅRÄm I: Varbergs kommun OMRÅDm HUVUDDRAG: Kul turlandskap inom Faurås och Årstads härader kring mellersta Ätran, Högvadsåns nedre lopp och, i söder, delar av Suseån. hradet ligger i övergången mellan skogsbygd och kustslätt och tillhör den kulliga terrängtypen. Landskapet karakteriseras av mjukt böljande höjdpartier med ofta skogsklädda bergöar inom kuperade jordbruksområden. Kulturlandskapet fick sin nuvarande karaktär till stor del i samband med det laga skiftets genomförande under 1800-talets andra hälft. I landskapet finns dock bevarat ett stort antal lämningar från tidigare förhistoriska och historiska skeden. Området innehåller ett mycket stort antal lämningar från förhistorisk tid med påfallande inslag av stora monument. De första mer påtagliga beläggen för ett regelbundet utnyttjade av området är hällkistorna frånyngre stenålder, som t ex de vid 0inge i Asige. Bronsålderns stora monumentgravar, högar, rösen och stensättningar, visar på en fast etablering och en allt större påverkan på landskapet. De är karakteristiskt belagna i grupper och glesa stråk längs höjdryggarna och utgör på flera ställen ett dominerande inslag i kulturlandskapet. Äldre järnålderns fornlämningar består huvudsakligen av resta stenar, domarringar och enstaka skeppssättningar. De båda förstnämnda typerna är val företrädda inom området såväl enstaka som p3 gravfält. Ofta av ansenliga diminsioner och påfallande monumentalkaraktar präglar de kraftigt landskapsbilden. Gravfält av renodlad yngre järnålderskaraktär bestående av huvudsakligen mindre högar och runda övertorvade stensättningar, ar mindre vanliga i området. Den för området karakteristiska fornlämningsbilden består av förekomsten av gravar från olika perioder inom ett begränsat landskapsrum till och med på gravfält, en antydan om en tidigt etablerad fast bebyggelse med en kontinuerlig kulturlandskapspåverkan. Från den första kristna perioden kvarstår tre kyrkobyggnader med bevarade medeltida delar: Asige, Abild och Svartrå. Askome kyrka härrör från 1700- talet medan flertalet av de under medeltiden uppförda sockenkyrkorna ersattes under 1800-talet av nya kyrkobyggen, som i Vessige, Okome, Ljungby, Köinge, Årstad och Alfshögs församlingar. Förutom kyrka samlade en stormannaklass under sig stora markarealer under medeltiden och inledde därmed en godsetablering. Godset Hjuleberg ar omnämnt första gangen på 1300-talet, sätesgården Sannarp vid 1500-talets slut. Tv6 äldre förbindelseleder till lands löper igenom området, en i väster och en i öster. Vägarna ar angivna p5 de äldsta-kända kartorna och kan antas ha utbildats redan under förhistorisk tid. Där den östliga, "Vägen mot Vastergötland", möter en tvärgående väg vid Sjönevad, finns lämningar efter en förhistorisk befäst gardlborg. Under 1600-1800-talen placerades milstolpar

- varav ett stort antal finns bevarade - och uppfördes gästgivaregårdar utmed vägarna. Vid Sjönevad finns också en innehållsrik gästgiverimiljö med marknadsplix med medeltida anor. Kulturlandskapet och bebyggelsen har särskilt präglats av de stora omvälvningarna i samband med genomförandet av laga skiftet och den agrara revolutionen under 1800-talet, vilket innebar en sprängning av de gamla klungbyarna, förändring av odlingsmönstret samt en ganska omfattande nyodling. Bebyggelsen glesades ut så att flera gårdar kom att ligga som ensamgårdar i ett omgivande jordbrukslandskap. Tydligare rester efter den aldre bebyggelsestrukturen finns kvar på nagra platser, t ex Sörby, i Arstads socken. Den halländska gården var fram till laga skiftet och maskinparkens modernisering kring sekelskiftet 1900 genomgående fyrlängad och helt kringbyggd. Ett kvarstående exempel är Larsagården i Alfshögs socken. Ett flertal exempel på den aldre landsbygdsbebyggelsen, som härrör från 1800-ta- let, finns i området. Manbyggnaderna är långloftsstugor av typen framkam- marstuga eller varianter av den sydsvenska längan, ofta långa envånings manhus på enkel rumsbredd med sadeltak täckta med tegel. Stomen av liggande timer eller skiftesverk är vanligen klädd med en rödfärgad eller l jus t o1 jemålad locklis tpanel, med vitmålade detaljer. Ekonomibyggnaderna är genomgående skiftesverks- eller resvirkeskonstrdctioner, klädda med rödfargad träpanel. Den aldre bebyggelsen är fortfarande dominerade i området. Industrialismens genombrott kan i mindre utsträckning avläsas i byggandet av järnvägar och framvaxandet av nya stationssamhällen. Genom området leddes Falkenberg-Linsnareds järnväg 1894-96, som skapade förutsättningar för uppkomsten av nya centra i ett omgivande jordbruksland, som t ex Vessigebro. Bofolkningsökningen m m från och med 1700-talet ledde till ett efterhand allt intensivare utnyttjade av utmarkerna. Sena exempel på uppodling av ny mark i marginalbygder ar Örsingaslatt i Okome socken och Björkekullen i Svartrå socken. Äldre sockencen trum med delvis bevarad medel tidskyrka, e t t stor t antal förhistoriska lämningar samt by- och utkantsbebyggelse med omgivande kulturlandskap. Rösen och stensättningar antyder en fastare bosättning redan under bronsåldern. Gravfält med domarringar och resta stenar ger kontinuitet över järnåldern till den medeltida kyrkan, i tidig historisk tid. Relativt välbevarad, traditionell bebyggelse omgiven av ett odlingslandskap med stort inslag av lämningar efter odling, vid Björkekullen totalt dominerande i landskapsbilden. JOASTORP - HAKESTAD KN 19 b Smabrutet, Alderdornligt odlings- och hagmarkslandskap med koncentration av enstaka belägna fornlämningar som större rösen, varav några med brätte, högar och stensättningar, varav en del med kantvall. Formerna är typiska för mellersta Halland. I områdets norra del finns två fastigheter med traditionell mangårdsbebyggelse. Bada manhusen ar längor från 1860-talet.

Välbevarat, aldre landsbygdscentrum med lämningar från förhistorisk tid fram till vår tid. Bebyggelse från olika perioder som Vattsgard med medeltida anor och bebyggelse från 1700- och 1800-talen, Larsagården, den enda helt bevarade kringbyggda gårdsanläggningen i Ätradalsområdet med bebyggelse från huvudsakligen 1700-tal, länets första folkhögskola bildad 1873 samt kyrka och skolbyggnader från tiden omkring sekelskiftet 1900. Vardefdl kommunikationsmiljö vid Sjönevadssjöns norra del, dar den gamla huvudvägen med inlandet (Boråsvägen) korsar den likaledes gamla vägen fran Falkenberg (vessige) mot Lorup (Drangsered). I omradet finns ett flertal fornlämningar, i form av i första hand förhistoriska gravar. P5 bergskrönet i nordost ligger rösen (raa 91). På marknadsområdet finns två domarringar och en stensättning (raä 86). Vid vägen nära marknadsplatsen står en milstolpe av gjutjärn från 1847. Vid strandkanten nordost om Sjönevadsö finns ett gravfält bestående av högar och stensättningar. På en liten ö i Sjönevadssjön ligger Sjönevadsborg, en vallanläggning som omfattar en yta av 97x60 meter. Den 5 m höga och 8-22 m breda jordvall som täcker större delen av öns yta, undersöktes delvis 1953 och daterades till tidig vikingatid - tidig medeltid, dvs omkring år 1000 e Kr. Anläggningen kan ha fungerat som tillfällig tillflyktsborg i orostider eller har varit en befäst gård. Som befäst gård kan den ha ingått i ett systern av sådana "borgar" anlagda under medeltid utefter de större sjövägarna i Hallands inland. Marknadsplatsen har tradition som livdjursmarknad sedan 1200-talet. Gästgivaregården ar uppförd av timmer 1847 och här har gastgiveri bedrivits sedan 1852. Trogna kunder på gästgiveriet har bygdens stora personligheter August Bondeson och Severin Nilsson varit. Till gästgiveriet hör en magasinsbyggnad och ned mot sjön ligger en dansbana från 1960. Amiralsvillan (Sjönevad 1:2) är en vitputsad tvåvåningsbyggnad frh 1847 som från början under en kort tid tjanade som tingshus, var därefter gastgiveri till 1852 och sedan bostadshus. Byggnaden på Sjönevad 1:4 är en ståtlig salsbyggnad från 1890-talet som har inrymt en lanthandel. Jordbruksfastigheten på Sjönevad 1:Zharett manhus med brutet tak från 1934 och ekonomibyggnader från 1940-80-talet. Sjönevad ar en för Halland välkänd marknadsplats med medeltida anor och stort symbolvärde för hallänningen. Sjönevadsborg är en av de medeltida befästa gardar som antas ingå i ett system av fästen utefter de inre halländska sjövägarna. välbevarad, aldre kommunikationsmiljö med vägar, gastgiveri m m HJITLEBERG - ABILD KN 19 e Va1 bevarad och sammanhållen godsmiljö med medeltida anor och differentierad bebyggelse, huvudsakligen från 1800-talet, samt omgivande park- och odlingslandskap. Alderdodig, välbevarad kyrka av medeltida ursprung, patronatskyrka till Hjulebergs gods.

ASIGE KN 19 f Ett något böljande jordbrukslandskap, präglat av 1800-talets uppodling, kring Suseån och den sannolikt förhistoriska landsvägen mot inlandet. Området har en mycket hög fornlamningstathet och kan antas ha varit en centralbygd av stor betydelse under tidig förhistorisk tid. Från yngre stenålder finns en stenkammargrav bevarad. Bronsålderns mäktiga gravhögarär.ställvis karaktärsskapande i landskapet, likväl som områdets många resta stenar varav anläggningen Hagbards galge av ansenliga dimensioner. En koncentration av stensättningar i områdets norra del omfat tar bl a en typ med kantvall som är unika för Atradalsområdet. Fornlämningarna antyder en kontinuitet av bosättning i området från yngre stenålder fram till den medeltida kyrkan, uppförd under 1100-talet. Vid Knobesholm och Säms mölla finns bebyggelse bevarad från 1600- och 1700-talen. Landskapet och bebyggelsestrukturen präglas av 1800-talets förändringar med laga skiftet och nya brukningsmetoder. Bebyggelsen är i många fall utskiftad och ligger på impediment i åkermarken eller upp mot omgivande bergssluttningar. Manbyggnaderna ar ofta den i mellersta Halland vanliga längan, i några fall väl bevarad, som t ex vid Brystad. Kring sekelskiftet 1900 växte centrumfunktioner - skolor, mejeri, lanthandel - fram kring kyrkan. SAMMANF-E VÄRDFIIMT: Ett i stora stycken levande och välhävdat, agrart kulturlandskap, till stor del präglat under 1800-talet, med många drag av det äldre landskapet bevarade, vad gäller kultmarkens utbredning och bebyggelsens lokalisering och utseende. Onrådet uppfattas som en enhet som i osedvanligthöggrad bevarats från 1900- talets snabba förändringar i form av omfattande industrialisering eller stark bebyggelseexpansion. Området har en hög fornlämningstathet och lämningarna visar att området representerar ett mycket långt utvecklingsskede i kulturlandskapets framväxt. I området finns lämningar från forntidens samtliga epoker, från yngre stenålder till jarnålderns slut. Den karakteristiska fornlämningsbilden för området består av förekomsten av oliktidiga gravar inom ett begränsat landskapsrwn, vilket antyder en tidigt etablerad fast bebyggelse med en kontinuerlig kulturlandskapspåverkan. Kontinuitet från förhistorisk till historisk tid finns belagd genom den sena jarnålderns gravfält och de medeltida kyrkorna. Från tidig historisk tid finns vidare storgårdar med välbevarade herrgårdsmiljöer präglade av 1800-talet. Dagens kulturlandskap krakteriseras annars i stort mycket av det jordbrukslandskap som växte fram efter laga skiftet under 1800-talet vilket som helhet är väl bevarat, ställvis med välbevarad, relativt oförändrad äldre bebyggelse. KALLOR : Program för kulturminnesv&rd, Falkenbergs kommun. Koncept 1986. I övrigt, se utförlig litteraturhänvisning i detta.

REGISTER BLAD Nr KN 11 Namn : ÄSKHULTS BY KUNGS BACKA KOML'UIUN KARTA: 6B SO LAGE: X 6372 AREAL: Större an 100 ha KULTURG~ISK RM;ION: 7 Bohuslänska kustbygden Y 1288 NATURG-ISK RM;ION: 21b Södra Vastergötlands sprickdalsområde SPECIFIXATION AV N ATURFORUTSÄ~: Uppodlad moränrygg (drumlin) i högt läge i skogsbygd lnw3h.l: (sektorsvis, tidsskede, sökord): 1700-tal, 1800-tal Bebyggelsehnarkanvandningsmil jö F~R~A~NINGAR I%R ATT KULTURVÄRDENA SKALL BIBE~-&JS:.Ingen nybebyggelse. ~örandrin~ av be fintlig bebyggelse prövas restriktiv t. Skogsåtgärder regleras genom särskild skogsplaneller skötselplan. Samråd bör tas med länsstyrelsen om förändringar Gvervags som påtagligt kan inverka på miljöns kulturhistoriska varden. PLANERING OCH säkexstälunde: Bebyggelse i Äskhul t s by skyddad enligt byggnadsminneslagen. För del av området finns förbud enligt 19 naturvårdslagen mot vägbyggnad. Ett område runt byn kommer att avsättas som naturreservat. Kommunöversikten anger kulturminnesv~rdens intressen. Miljön redovisad i W-program antaget av fullmäktige 1987. OMRÅIII~IIS HUWDDRAG: Området utgörs av bebyggelse med omgivande kulturlandskap i Äskhults by, som ligger i ett sjö- och skogsområde mellan Lygnern och Löftaåns dalgång mellan Gällinge och Förlanda. Topografiskt karakteriseras detta område av en relativt starkt kuperad terräng med omväxlande bergspartier, höjdplatåer, sänkor och sjöar. Äskhul ts by ligger på en hög, uppodlad moränrygg (s k drumlin), e t t läge som ar karakteristiskt för aldre bylokalisering. Norr om åsen ligger Svinsjön, söder om sträcker sig Löftaåns dalgång. I trakten dominerar barrskog, vid Svinsjön och i sydost finns aven lövskog med varierande inslag av ek, bok, alm och ask. Inom ornrkiet finns en registrerad fornlämning, ett offerkast (raa 51). Det av odling präglade kulturlandskapet som omger byn utgörs av varierande åker och betesmarker samt av nu övergivna ängsmarker. I kulturlandskapet finns ett flertal spår efter aldre odling och markindelning m m, som aldre vägar varav en del hålvägar, stengärdesgårdar, odlings- och röjningsrösen, fägator, odlingsterrasser och vallar m m.

REGISTERBLAD 2 Byn omnaims fösta gangen 1592 som Escholt. Jordeboken 1646 upptar ett helt skattehemman och ett sjättedels kronohemman. Förledet ar '2ske"i betydelsen "askbes tand, askdunge" medan 'hult" betyder "liten skog, skogsdunge". I "Hallands landsbeskrivning" 1729 uppges att heimanet Stora Eskhult ar svagt. Ängen är mager och tradlös, i åkergärdet finns "nagon gamal ofruktbar ek och någon ahl. Betesmarken mycket mager, består af linng och stora berg... Åboerna äro fattige". På garden finns fem manhus, tre uthuslängor och en skvaltkvarn. Gården Göttas ar uppkallad efter den man från Gödatorp i Gallinge som 1755 köpte in gården. Under slutet av 1700-talet var riksdags- och nämndemannen Bengt Pehrsson ägare till den sydvästra gården i byn, som därefter har kallats Bengts. Jönsas uppkallades efter nämndemannen Jöns Jönsson som var ägare till gården under mitten sv 1700-talet. Den fjärde gården, har enligt uppgift alltid kallats Derras vilket betyder grannens. 1825 genomfördes storskifte och 1861-64 laga skifte. Skiftena korn dock inte, som annars var vanligt, att innebära någon utflyttning av gårdarna. Byn och bebyggelsen har diirför bevarat en struktur och karaktär son; hör till tiden före de annars så genomgripande skiftena under 1800-talet. Byn som 1890 hade ett fyrtiotal invånare, har varit bebodd och brukad in på 1960-talet. Göteborgs stiftsnämnd förvärvade 1945 gårdarna Göttas och Jönsas och 1958 inköptes aven Derras gård. Tre Ar senare bildades Äskhultsstiftelsen som numera förvaltar byggnaderna i byn. Bebyggelsen utgörs i dag av fyra gårdsbildningar. Gårdarna ar belägna i ursprungligt läge. Tre av manhusen ar framkanunarstugor uppförda under 1700- och 1800-talen med typiska förstukvistar, s k bislag. Det fjärde manhuset ar ett s k sydgötiskt hus, vilket kan härrörafrån1600-talet. Denna byggnad flyttades till platsen 1970 från Timmerås i Förlanda socken efter att ett aldre bostadshus förstörts vid eldsvåda. Manbyggnaderna är uppförda av tirmner i en våning med inbyggda knutar och sadeltak täckt med enkupigt taktegel. Det sydgötiska husets mittdel, ryggåsstugan, har torvtäckt tak. De brädfodrade byggnaderna är omålade. Ekonomibyggnaderna ar uppförda i skiftesverksteknik och av timer. Taktackningsmaterial är har spån och halm. Övriga inslag i bymiljön är stenlagda gårdsutrymmen, mullbänkar med stenmurar, fruktträdgårdar m m. Väster om byn ligger gården Slatten och i söder Västra, Piellom och Östra Skog med delvis välbevarad, aldre bebyggelse. SfIMMANF-E v Ä R D ~ : Byn är unik genom att den bevarat ett oskiftat utseende, da ingen av gårdarna flyttades ut i samband med 1800-talets skiften. Bebyggelsen är mycket ålderdomlig och välbevarad och bevarar en 1700-talskaraktär med tät gårdsbebyggelse samlad kring bytorget. Det omgivande odlingslandskapet med åker, äng och hagar samt ett flertal spår av aldre tiders odling som rösen, hagmarker, vägar och fagator m m samt vegetation, utgör tillsammans med bebyggelsen en unik, samniansatt helhetsmiljö som avspeglar förhållandena före den agrara revolutionen, med få motsvarigheter i södra Sverige.

REGISTERBLAD JGLTAIR : Bygd att bevara. Program för kulturminnesvård, Kungsbacka kommun. Arbetsbok, januari 1987. Askhults gamla by, dokurnenta tion, Nordiska musee t /lanss tyrelsen, meddelande nr 1988:19. I övrigt, se utförlig litteraturhänvisning i programmet.

1989-01-30 OP~ADE AV RIKSINTRESSE FOR KITLTURMINNESV~ I HALLANDS LAN Nr KN 20 Namn: VMBERGS KYRKBY FALKENBERGS KOMMUN KARTA: 5B SO-5C SV LAGE: X 6316 ARISAL: Mindre an 100 ha Y 1302 KULTURGEDGRAFISK REGION: 2 Sydsvenska odlingsbygderna NATURGMX=RAFISK RM;ION: 10 Södra Hallands kustlandskap SPEIFIKATION AV NATURNRU~SA-: Vinbergs kyrka ligger väl exponerad strax invid landsvägen från Falkenberg mot Alfshög-Vessigebro och ett mindre stycke ifrån tätbebyggelsen i kyrkbyn norr därom. Utmed Vinans dalgång öster om kyrkan och kring den gamla kyrkogarden finns vackra hagmarker omgivna av lövskog. ( sektorsvis, tidsskede, sökord) : Jordbruk/Administration l7oo-l9oo-tal Kyrkby F~RUTSATZZIJINGAR FOR ATT KULTURVÄRDENA SKALL B I B ~ ~ L A ~ : Upprättande eller ändring av detal jplan/områdesbestämmelser varvid särskild hänsyn tas till områdets kulturhistoriska värden. Uppförande bebyggelse sluta till av nya byggnader bör medges restriktivt. Förändring av befintlig inom området bör ske med varsamhet och, liksom nybebyggelse, anlokal byggnadstradition bl a vad gäller skala, fasadutformning, materialval och färgsattning. Samråd bör tas med länsstyrelsen om förändringar Övervägs som påtagligt kan inverka på miljöns kulturhistoriska värden. Inom det öppna odlingslandskapet bör landskapsförändrande åtgärder som huvudregel inte medges. Omföring av jordbruksmark eller annan väsentlig förändring av markanvändningen prövas restriktivt. Byggnader för jordbrukets behov anpassas till landskapsbild och kulturmiljö. Äldre hägnader och gransmarkeringar bör underhållas. De gamla vägsys temen bevaras. PLANBING OCH säkexstältande: Fornminneslagens skyddsbestämmelser omfattar såväl ovan mark synliga som under mark folda fornlämnignar. Föreskrifter i kungörelsen rörande det offentliga byggnadsväsendet reglerar vården av kyrkan. Föreskrifter i begravningskungörelsen reglerar begravningsplatsen. Miljön ar redovisad i förslag till W-program, 1988. OMRÅDFTS HUVIIDDRAG : CXnrådet utgörs av Vinbergs kyrkomiljö med, förutom kyrkan, kyrkstallar, prästgård, prastloneboställe, kvarn samt omgivande kulturlandskap med bland annat ödekyrkogård.

Vinbergs kyrka uppfördes 1899 av ohuggen granit, efter ritningar av den i Vastsverige livligt verksarrune "kyrkoarltitekten" Adrian Pettersson och ar typisk både för sin upphovsman och tidens anda. Kyrkan ar en korskyka med tresidig koravslutning uppförd i en nygotisk stil dar naturmaterialen enligt tidens hantverksromantiska anda dominerar. I kyrkan finns bland annat ett epitafium över sllikten Dalin, där Olof von Dalin framställs vid 17 års ålder. Kyrkan torde vara den bäst bevarade nygotiska kyrkan i Halland och har undgått större förändringar. Vinbergs kyrka och prästgård förbinds av en allé. Prästgården från 1763 ar en ståtlig och symmetrisk uppbyggd tvåvåningsbyggnad om tre fönsteraxlar flankerande den centralt placerade entrén. Träbyggnaden ar kladd med en gråmålad locklistpanel och har sadeltak täckt med enkupigt tegel. Fönstren är höga, tvålufts med spröjs (sex rutor). I trädgården står en minnessten över Olof von Dalin, född i prästgården 1708 och son till dåvarande kyrkoherden Jonas Dalin. Olof von Dalin blev bekant blandannat för Tidskriften Then Swanska Argus, som han utgav 1732-34 och som informator, senare guvernör, vid Gustav 111:s hov, dar han vid sin död 1763 var hovkansler, dvs en av rikets högsta ämbetsmän. Minnesstenen restes på initiativ av bygdens folk 1957. Mellan kyrkan och prästgården ligger kyrkstallarna, en mycket lång, envånings röd byggnad från 1920-talet, nyligen renoverad. Prastlönebostället (Vinberg 5:1) sydväst om kyrkan har ett bostadshus på dubbel bredd uppfört i början av 1900-talet. Byggnaden ar kladd med en locklistpanel och har ett sadeltak täckt med asbestcementplattor. Den T-formade ekonomidelen ar genomgående rödfargad och från 1900-talet. Vinbergs g da kyrkogård användes från medeltiden till sekelskiftet 1900, då den gamla 1100-tals kyrkan revs. &rådet omgardas nu av en planterad granhäck. Den kyrkogårdsport (stiglucka) som utgör entré till området byggdes 1806. I ravinen strax norr om kyrkogården finns en källa, vars vatten alltjämt används som dopvatten. Under en kort period av 1700-talet fungerade den aven som hälsokälla. Nere vid Vinån bakom den gamla kyrkogården ligger Vinbergs kvarn. Kvarnplatsen torde vara av medeltida ursprung och omnämns bland Vinbergs prästgårds tillhörigheter i Lunds stifts landebok 1569. Den nuvarande kvarnbyggnaden är uppförd kring sekelskiftet 1900 och var i bruk som bygdekvarn (tidigare tullkvarn) till 1970. Kvarnen ar en mycket rymlig, röd träbyggnad uppförd av tegel och trä. Byggnaden ar kladd med en rödfargad, liggande fasspontpanel och har vitmålade dekorativa fönster- och dörrfoder. Den intilliggande mjölnarbostaden fran 1800-talets slut har en gulmalad, liggande fasspontad panel. SAMMANFATTANDE värdifitmt: Kyrkomiljö innehållande ett stort antal, var för sig värdefulla komponenter, som en äldre kyrkogård, kyrka, kyrkstallar, prästgård och prastlönebostalle. Härutöver ingår Vinbergs kvarn, en av kvarnarna i Vinåns rika kvarnbestånd med medeltida traditioner. Kyrkan är en god representant för Adrian Petterssons sena 1800-tals kyrkoarkitektur med konsekvent använda naturmaterial. Till miljön knyts vidare ett särskilt personhistoriskt intresse, genom Olof von Dalins födelse i prastgarden. JSÄLLOR : Program för kulturminnesvård, Falkenberg kommun. Koncept 1986. I övrigt se ulförlig litteraturhänvisning i detta.