Samhällsekonomiska effekter

Samhällsekonomiska effekter Håller effekterna över tid? Rapport 2 Socialstyrelsen Arbetsmarknadsstyrelsen Arbetsmiljöverket Svenska Kommunförbundet Landstingsförbundet Riksförsäkringsverket

Socialstyrelsen klassificerar från och med år 2001 sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är ett Underlag från experter. Det innebär att det bygger på vetenskap och/eller beprövad erfarenhet som tas fram av huvudsakligen externa experter på uppdrag av Socialstyrelsen. Experternas material ger underlag till myndighetens ställningstaganden. Författarna svarar själva för innehåll och slutsatser. Artikel nr: 2001-123-50 ISBN: 91-7201-563-2 Tryckeri: Norstedts, Stockholm, november 2001.

Förord Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att i samverkan med Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljöverket och Riksförsäkringsverket utvärdera resultat av samverkan inom rehabiliteringsområdet, enligt ambitionerna i proposition 1996/97:63. I utvärderingen medverkar dessutom Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Utvärderingen har pågått under tre och ett halvt år inklusive en förlängning fr.o.m. sommaren 2000. Syftet med utvärderingen är att studera resultat av samverkan för individen, samhället och aktörerna. Samverkan är inget mål i sig utan ett medel för att ökad hälsa, livskvalitet och egenförsörjning samt minska samhällets kostnader. Att tala om effekter av samarbete är svårt, eftersom det inte går att isolera samarbete ifrån andra påverkbara orsaker till positiva resultat för den berörda personen. Denna samhällsekonomiska studie visar att det är lönsamt att satsa samlade resurser på rehabilitering av särskilt utsatta. Utvärderingen har följt 120 individer, som genom aktörers samverkan fått del av rehabiliteringsaktiviteter. Individerna har studerats fram till 1,5 2 år efter avslutad aktivitet. Den samhällsekonomiska förbättringen är i genomsnitt 80 000 100 000 kr per individ och år. Studien visar att det finns stora variationer. Några förlorar ekonomiskt, och andra gör en förbättring. Den teoretiska pay-off-tiden är, med utgångspunkt i åtgärdskostnaden 49000 kr/individ, sex månader. De offentliga aktörernas stöd i olika former har minskat med omkring 60000 kr per individ. Vidare har de offentliga aktörernas inkomster i form av skatter och avgifter ökat med drygt 40000 kr. Svante Johnsson, Riksförsäkringsverket har skrivit rapporten. Göran Jägerby, Socialstyrelsen, och Karl-Martin Sjöstrand, Arbetsmarknadsverket, har medverkat i analys och bedömningar. Medverkande kommuner har mobiliserat ett omfattande engagemang för att ta fram underlag till studien. Ett stort tack till alla medverkande. Rapporten överlämnas till regeringen i november 2001. Marie Fridolf Projektchef

Innehåll Sammanfattning... 5 Inledning... 8 Bakgrund... 8 Instrumentet Sampop... 8 Syfte, metod och avgränsning... 10 Organisation och genomförande... 12 Studerade aktiviteter/projekt... 13 Aktiviteter och antal individer... 13 Bortfall... 13 Resultat... 16 Samhällsekonomisk förändring Reala resurser... 16 Samhällsekonomiska förändringar i projekten... 18 Finansiella och reala effekter för offentliga sektorn... 21 Effekter på aktörsnivå... 22 Kommunerna som aktör... 24 Landstingen som aktör... 25 Försäkringskassorna som aktör... 26 Arbetsmarknadsverket som aktör... 27 Staten i övrigt som aktör... 28 Effekter för individgrupper... 29 Kön... 30 Ålder... 30 Födelseland... 32 Utbildning... 33 Hushållstyp... 34 Socioekonomisk grupp... 35 Huvudorsaksgrupp... 37 Individernas nettoinkomster... 39 Erfarenheter av instrumentet Sampop... 41 Diskussion... 43 Studerad grupp, bortfall och representativitet... 43 Avviker kommuner som deltar vid M3 från övriga?... 43 Bortfall vid M3... 44 Kan resultat generaliseras?... 44 Samhällsekonomisk förändring... 45 Finansiella och reala effekter för offentliga sektorn... 47 Effekter för offentliga aktörer... 48 Effekter för individer och individgrupper... 51 Sampop som utvärderingsinstrument... 52 4

Sammanfattning Denna studie är en del av FRISAM-utvärderingens arbete med att studera effekter av samverkan inom rehabiliteringsområdet. Det övergripande syftet är att utifrån mätningar på individnivå beräkna samhällsekonomiska effekter av samverkansaktiviteter och fördjupa sig i hur dessa fördelar sig mellan olika aktörer och individer. Detta är en fortsättning på en tidigare undersökning med 227 individer från 16 olika kommuner. Vid en jämförelse mellan förhållandena före och direkt efter rehabiliteringsinsatser framkom en betydande samhällsekonomisk förbättring. Den teoretiska pay-off-tiden för åtgärdskostnaderna var omkring nio månader. En fråga som bl.a. diskuterades var vilken varaktighet uppnått resultat har; var det uppnådda resultatet tillfälligt eller kvarstod det en längre tid? I denna andra delstudie är således inriktningen att se om de effekter som noterades vid den första studien finns kvar ett år senare. Alla kommuner som deltog vid den första studien erbjöds att delta men sju avstod med hänvisning till resursbrist m.m. Åtgärdslängd 6/12 mån varierar 6/12 mån 6/0 mån M1 Första studien M2 Figur 1. Schematisk bild över mätperioder och delstudier. 6/12 mån M3 Andra studien I studien ingår 120 individer från nio kommuner och den innehåller uppgifter från de tre mätperioderna M1 (mätperiod omedelbart före åtgärd), M2 (period omedelbart efter åtgärd) och M3 (period som börjar ett år efter avslutad åtgärd). Mätperioderna kan vara 6 månader eller 12 månader men resultat och effekter räknas alltid i helårsuppgifter. Alla insamlade uppgifter har registrerats i Sampop. Individerna består av 77 kvinnor och 43 män. Åldern varierar från 23 år till 61 år och medelåldern är 43 år. Högst grundskola har 55 individer och 35 har gymnasium högst två år. Ensamstående utan barn är 37 individer och 18 (varav 17 kvinnor) är ensamstående med barn. Nästan hälften är ej facklärda arbetare enligt den socioekonomiska indelningen. Ohälsa/missbruksproblem har kodats som huvudorsak till åtgärd för 64 individer; annat arbetshinder än ohälsa har 16 individer och en kombination av ohälsa och annat arbetshinder berör 39 individer. I Sampopsystemet studeras finansiella och reala förändringar. När vi talar om samhällsekonomiska förändringar avses endast förändringar som berör reala resurser. Hit räknas individens bidrag till samhällets produktion av produkter och tjänster samt individens förbrukning av reala resurser i form av omsorg, vård, handläggartid etc. Den samhällsekonomiska förbättringen för de 120 individerna är i genomsnitt per individ 98 000 kr per år från M1 till M3. Denna vinst fördelas i sam- 5

hället så att den offentliga sektorns kostnader för transfereringar, lönebidrag och andra försörjningsstöd har minskat med i genomsnitt 28000 kr per individ. Kommunernas kostnader för omsorg och vård i olika former har minskat med 16 000 kr. Likaså har handläggarnas resursinsatser för berörda indivder gått ned motsvarande ungefär samma belopp. Dessutom har offentliga sektorns inkomster i form av skatter och avgifter ökat med 43000 kr. 50 000 40 000 30 000 Jämförelse med tiden före Efter åtgärd Ett år efter åtgärd 20 000 10 000 0-10 000-20 000-30 000 6 Transfer/löneb. m.m.vård, omsorg Handläggning Skatt, soc. avg. Figur 2. Genomsnittlig förändring av offentlig ekonomi per individ. Effekterna av olika åtgärder påverkar de inblandade aktörerna på olika sätt. Alla offentliga aktörer utom Arbetsmarknadsverket får förbättringar när man summerar effekter på reala resurser och de finansiella effekterna. Arbetsmarknadsverket ökar sina insatser och får därför en försämring. För kommunerna blir effekten av de olika förändringarna ett positivt värde på drygt 9.000 kr per individ vid M3. Bakom förbättringarna finns bl.a. minskade socialbidrag (5 000 kr), ökade skatteintäkter (4 000 kr) och minskade handläggningstider (1 500 kr). Omsorgskostnader har dock ökat (2 500 kr). Pay-off-tiden för kommunernas åtgärdskostnader har beräknats till 1,5 år. Landstingen har vid M3 mer än dubbelt så stor vinst som kommunerna eller drygt 21000 kr. Huvuddelen av denna finns inom sjukvårdsområdet där specialistvård och sjukhusvård (8 000 kr) och primärvård (6 500 kr) bidrar med två tredjedelar. Utöver detta finns bl.a. minskad handläggningstid (4 000 kr) och ökade skatteintäkter (2 000 kr). Landstingens pay-off-tid är drygt tre månader. Försäkringskassans minskade utbetalningar m.m. innebär en förbättring på drygt 33000 kr per individ vid M3. Sjukpenningutbetalningarna har minskat (40 000 kr) men i stället har förtidspension/sjukbidrag ökat (12 000 kr). Handläggartiden har minskat motsvarande 4 700 kr. Arbetsmarknadsverkets stöd är betydelsefullt vid rehabiliteringsåtgärder och man får ofta ökade kostnader i samband med att olika yrkesinriktade insatser görs. Totalt sett har således de ekonomiska effekterna för verket varit ökade kostnader/utbetalningar efter insatserna. Vid M3-jämförelsen har arbetslöshetsersättningen minskat med nästan 11 000 kr. Lönebidragsutbetalningarna har ökat med drygt 13000 kr och andra åtgärdskostnader har ökat med 3 000 kr. Handläggningstiden har minskat motsvarande drygt 5 000 kr.

Staten i övrigt kan notera stora inkomstökningar som vid M3 är 41500 kr. De sociala avgifterna har ökat med nästan 20000 kr och de indirekta skatterna har ökat med drygt 17 000 kr. Vidare påverkas övriga kostnader positivt. 45 000 40 000 35 000 30 000 25 000 20 000 15 000 I jämförelse med tiden före åtgärd Efter åtgärd Ett år efter åtgärd 10 000 5 000 0-5 000-10 000 Kommuner Landsting FK AMV Övr. stat Figur 3. Ekonomiska förbättringar/försämringar i genomsnitt per individ. Sammantaget kan vi notera att Försäkringskassan, Arbetsmarknadsverket och staten i övrigt tillsammans vid M3 får ett positivt utfall på 73 000 kr per individ vid en summering av de olika effekterna. Kommunernas och landstingens motsvarande gemensamma belopp är 30000 kr. Den teoretiska pay-off-tiden för den statliga sidans del blir cirka fyra månader och för kommuner och landsting tillsammans cirka åtta månader. Resultaten i denna studie bör tolkas med viss försiktighet. Utan kontrollgrupp är det svårt att med säkerhet uttala sig om effekternas koppling till rehabiliteringsåtgärderna. En förutsättning för ett positivt resultat är ofta att AMV kan stödja en rehabiliteringsåtgärd med bl.a. lönebidrag. Även arbetslöshetsnivån har betydelse för utgången; en låg arbetslöshetsnivå ökar rehabiliteringsmöjligheterna. Resultaten kan således inte generaliseras utan bör ses som ett resultat av de aktiviteter som har genomförts för de 120 individerna. Trots detta anser vi att uppgifterna bör stimulera samhällets olika aktörer att diskutera hur resurser och incitament ska kunna skapas för att ta vara på de särskilt utsattas möjligheter att få ett bättre liv och bidra till samhället. 7

Inledning Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att i samverkan med Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljöverket och Riksförsäkringsverket utvärdera effekter av samverkan inom rehabiliteringsområdet enligt proposition 1996/97:63 (FRISAM). I utvärderingen medverkar dessutom Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Rehabilitering används som ett samlingsbegrepp för alla åtgärder av medicinsk, social, psykologisk, yrkes- och arbetslivsinriktad art. Målgruppen begränsas till personer i yrkesverksam ålder, 16 64 år. Syftet med FRISAM-utvärderingen är enligt regeringens uppdrag att redovisa effekter av samverkan med avseende på bl.a. samhällsekonomin. Drygt tjugotalet utvärderingsaktiviteter har startats. Utvärderingens utgångspunkt är den lokala nivån och därför sker huvuddelen av studierna i åtta geografiska områden på kommunnivå. Bakgrund För att studera de samhällsekonomiska effekterna av rehabiliteringsåtgärder har Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen samarbetat i ett projekt som har använt Sampop från Samhall Resurs AB. Sampop är ett dataprogram för att identifiera samhällsekonomiska förändringar. I den första delen av studien, som omfattade två mätningar en mätning av förhållanden före en rehabiliteringsåtgärd och en mätning efter åtgärd har resultat m.m. redovisats i en underlagsrapport (2000:11) till FRISAM-utvärderingens lägesrapport (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 2000:5). Sampopstudiens första delstudie omfattade 227 individer, som har varit föremål för samverkan. De har varit aktuella i 18 olika projekt/aktiviteter i 16 kommuner. Från två jämförelsegrupper från försäkringskassorna i Skåne och Stockholm deltog också 23 individer. Således omfattade den första delstudien totalt 250 individer. I nämnda underlagsrapport redovisas de olika projektens målgrupper, arbetssätt m.m. samt erfarenheter i allmänhet av användandet av Sampop. Bruttokostnaden för de studerade rehabiliteringsåtgärderna var cirka 13 milj. kr. Den samhällsekonomiska förbättringen för de 250 individerna var på årsnivå omkring 16,5 milj. kr. Den teoretiska pay-off-tiden blev således nio månader. Den intressanta fråga som kvarstod var hur länge denna effekt består. Instrumentet Sampop Sampop har utvecklats av Samhall Resurs AB, som är ett kunskapsföretag inom Samhallkoncernen. Med hjälp av Sampop kan man identifiera samhällsekonomiska förändringar som uppstår när man sätter in åtgärder på individnivå. I programmet registreras hur situationen såg ut för individen före och efter en åtgärd. Därefter be- 8

räknas de samhällsekonomiska förändringar som har skett under den mellanliggande tiden. Ekonomiska förhållanden särredovisas för varje aktör. De aktörer som redovisas är kommun, landsting, försäkringskassa, AMS område, övrig stat, arbetsgivare och individ. Sampop visar vem som vinner resp. förlorar när rehabiliteringsåtgärder sätts in. Sampop innebär att man mäter individernas förhållanden före resp. efter en åtgärdsperiod, som kan variera i längd. Utgångspunkten är en mätperiod på ett år före resp. efter åtgärd men denna period kan kortas ned när så är nödvändigt exempelvis till sex månader. Om mätperioden är kortare än ett år görs en uppräkning till årsbelopp och alla uppgifter som redovisas från Sampop är per år. Hänsyn tas till grad av medverkan i produktionen, vårdkostnader, samhällsbidrag i olika former, handläggningstid, skatteeffekter, EU-bidrag m.m. Vidare redovisas kostnader för åtgärden (arbetstid, kostnader för köpt tjänst och andra insatser). 6/12 mån före Åtgärd 6/12 mån efter Figur 4. Sampops mätperioder. En pay-off-tid 1 beräknas och den visar hur lång tid det tar för samhället, samt för resp. aktör, att få tillbaka insatsen. Sampop ska ses som ett verktyg som grovt visar storleken på effekterna. Precisionen hänger i stor utsträckning samman med hur noggrant man har samlat in den grundläggande informationen. Programmet bygger på de lagar, regler och system som finns i dagens samhälle, samt ett antal antaganden och avgränsningar. En teoretisk förutsättning är antagandet om full sysselsättning samt att frigjorda resurser går till produktion av privata konsumtionsvaror. Avgränsningarna redovisas nedan under resultatavsnittet. Trots att många inblandade faktorer beaktas kan man inte räkna med att alla ekonomiska effekter till 100 procent identifierats. Före Insats Efter INPUT SVARTA LÅDAN KOMMUN LANDSTING FÖRSÄKRINGSKASSA ARBETSMARKNADSV STAT ARBETSGIVARE INDIVID S A M H Ä L L E Figur 5. Sampopmetoden med svarta lådan, som symboliserar datorprogrammet för beräkningarna. 1 Tid som motsvarar en återbetalning av investerat belopp. 9

Syfte, metod och avgränsning Det övergripande syftet med projektet är att utifrån mätningar på individnivå beräkna samhällsekonomiska effekter av samverkansaktiviteter och vilka finansiella effekter detta för med sig för olika aktörer och individer. Vid första delstudien fanns det också några andra syften. Bl. a. skulle individgrupperna kartläggas, Sampop-verktyget utvärderas och intresset för utvärdering av rehabiliteringsåtgärder skulle stimuleras. I denna andra delstudie är huvudinriktningen att se om de effekter som noterades vid den första studien kvarstår ett år senare. I bästa fall kan effekten ha förstärkts och i sämsta fall har effekten upphört. Vår hypotes har varit att effekten kvarstår delvis men inte fullt ut. Vidare kvarstår syftet att stimulera intresset för utvärdering och i viss mån att fullfölja utvärderingen av Sampopverktyget. Utöver dessa syften finns ett behov av att studera om det finns skillnader mellan de utvärderade projekten och mellan de olika individgrupperna. Däremot ingår det inte i denna studie att undersöka om individernas hälsa påverkas av insatserna. De aktiviteter/projekt som från början ingår i utvärderingen har valts från olika delar av landet för att få en blandning av olika rehabiliteringsinsatser och olika målgrupper. Vidare har den begränsade tiden för projektet styrt vilka kommuner som har kunnat delta; aktiviteterna ska ha inletts efter 1 januari 1998 och avslutats senast sista juni 1999. Det är således inte ett slumpmässigt urval vid framtagningen av deltagande kommuner utan det är i första hand tidsramen och intresse/resurser som har avgjort vilka kommuner som har deltagit. Även vid den nu aktuella fortsättningen har det lokala intresset och tillgången på resurser styrt vilka som deltar. Individerna i aktiviteterna/projekten har däremot slumpvis valts ut för att delta i utvärderingen. Bortfallet inför den första studien var relativt stort (31 procent). Vid bortfallsanalysen noterade vi både positiva och negativa effekter av bortfallet. Bortfallet bedömdes emellertid inte ha haft någon avgörande betydelse för resultatet. Samtliga aktiviteter/projekt som deltog vid den inledande studien har erbjudits att delta även vid den andra studien. Nio kommuner har varit intresserade och har ställt upp på att genomföra en ny mätning med Sampop ett år senare än vid den första studien. De individer som deltog vid de två inledande mätningarna (M1 resp. M2) hos dessa kommuner bildar ny målgrupp för den tredje mätningen (M3). 10

Tabell 1. Medverkande kommuner och antal individer. Kommun Antal individer vid M1 o M2 Mätperiodens längd Hofors 10 6 månader Kungälv 15 6 månader Kävlinge 15 6 månader Lidköping 14 6 månader Nordanstig 14 6 månader Staffanstorp 43 6 månader Umeå 10 1 år Växjö 9 1 år Östersund 9 6 månader SAMTLIGA 139 Åtgärdsperioden har varierat i längd och insatser kan ha genomförts vid skilda tillfällen under en åtgärdsperiod. Mätperioden före resp. mätperioden efter har varit sex månader för alla utom för två projekt (Umeå och Växjö) som kunde klara mätperioder på tolv månader. Sexmånadersuppgifterna har räknats upp till tolvmånadersperiod och all redovisning av resultat mm sker således per år. Följande schema visar mätperioder för de kommuner som har registrerat uppgifter för sex månader vid varje mätperiod. Umeå och Växjö har avslutat åtgärder före sista december 1998 och har därför kunnat mäta 12 månader under de tre mätperioderna. Åtgärdslängd varierar 6 mån 6 mån 6 mån 6 mån M1 M2 Figur 6. Studiens mätperioder. M3 För att begränsa arbetsinsatsen har detaljuppgifter från arbetsgivare regelmässigt hoppats över. Dessa uppgifter avser t.ex. produktivitetsnivå, frånvarodagar med resp. utan vikarie, sjukdagar mm bedömdes endast marginellt kunna påverka resultatet. Av samma anledning har ambitionen också varit låg när det gäller uppgifter om polisinsatser och rättsväsendet i övrigt. Samtliga berörda individer har lämnat medgivande till insamling av uppgifter. 11

Organisation och genomförande Företrädare för Arbetsmarknadsstyrelsen, Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket har utgjort en central ledningsgrupp för Sampop-studien. Lokalt i varje kommun har det funnits arbetsgrupper av olika slag. En kontaktperson i varje kommun har utsetts som förbindelselänk med den centrala ledningsgruppen. I och med att den lokala personalen var väl insatt i hur Sampop används har det inte funnits något behov av utbildning inför denna andra delstudie. Vid en konferensdag under september 2000 diskuterades genomförandet och tidsplan. Därefter har kontakterna mellan de lokala arbetsgrupperna och ledningsgruppen skett via e-post och telefon. Under januari-februari 2001 har de insamlade individuppgifterna levererats till Samhall Resurs AB för inmatning och övriga uppgifter har redovisats till ledningsgruppen. Samhall Resurs har efterhand tagit fram sifferrapporter på kommunnivå beträffande aktörernas ekonomiska förhållanden under M1, M2 och M3. Vidare har ledningsgruppen fått tillgång till de avidentifierade individuppgifterna vid M1 och M3; dessa uppgifter har ledningsgruppen bearbetat i en databas tillsammans med vissa grunduppgifter (kön, ålder, utbildning m.m.) om individerna. Varje projekt/aktivitet har haft en bokstavsbeteckning. Inputmallarna har försetts med aktuell bokstavsbeteckning samt ett löpnummer så att Samhall Resurs AB har vetat vilket projekt som berörs. Lokalt har en kopia av inputmallen sparats. Eventuella problem i samband med inmatning har därigenom kunnat identifieras för den lokala gruppen. Samhall Resurs AB och ledningsgruppen har således inga personuppgifter som exempelvis personnummer och namn. Den 20 februari genomfördes i Stockholm en konferens med medverkande från de deltagande kommunerna. Ledningsgruppen redovisade då resultaten på kommunnivå och informerade om preliminära resultat på riksnivå. Vidare diskuterades de samlade erfarenheterna av Sampop, bortfallsgruppen m.m. 12

Studerade aktiviteter/projekt Aktiviteter och antal individer Sampop-studiens första delstudie omfattade totalt 250 individer. I denna andra delstudie ingår 120 individer som alla har varit föremål för samverkan mellan lokala aktörer. De berörda individerna har mycket varierande bakgrund, som har krävt att mer än en samhällsaktör har varit engagerad i rehabiliteringsarbetet. I bilaga 3 till den tidigare nämna rapporten från den första delstudien beskrivs de lokala projektens målgrupp, vilka aktörerna är, hur aktiviteter finansieras, syfte, åtgärder, tidsplan, antal uppföljda individer mm. Tabell 2. Aktiviteter/projekt samt huvudsaklig problembakgrund. Kommun Projekt/aktivitet Antal Problembakgrund i första hand Långt.sjuk Arb.lös Psykbesv Missbruk Språksv. m.m. Hofors Solsidan 10 X X Kungälv Oasen 15 X Kävlinge Samverkan 15 X X X Lidköping 5 X X Nordanstig Mård/Bron 11 X X X 1 Staffanstorp Klövern 38 X X Umeå Mariehem 10 X X X Växjö Rehabcenter 9 X X Östersund Garpa 7 X X Bortfall Målgruppen för denna delstudie är 139 individer. I fem av de nio kommunerna har man fått samtliga individer att lämna medgivande till en fortsättning. I övriga fyra kommuner finns bortfall av olika anledningar. Totalt sett är dock bortfallet måttligt; 19 individer eller 14 procent är bortfall. Lidköping har haft det största problemet med bortfall. Två individer har nekat när man har fått kontakt med dem. Sex individer har man inte lyckats få kontakt med trots skrivelser och försök via telefon. För en individ saknar man helt uppgift om bostadsadress. Lokalt vet man dock att tre individer i bortfallsgruppen har arbete (helt eller delvis), en individ går på praktik, en individ har sjukbidrag och en individ är sjukskriven. Nordanstigs bortfall omfattar tre individer, varav två inte har kontaktats p.g.a. deras sjukdom. En individ har man inte fått kontakt med. Staffanstorps bortfall består av fem individer som har flyttat från kommunen och man har saknat underlag för att ha dem med i studien. I Östersund arbetade en individ 1 Intellektuella funktionshinder 13

tidvis utomlands och kontaktades därför inte. En annan individ hade man kontakt med och individen lovade att delta men kom aldrig till bokade träffar. Den centrala ledningsgruppens bedömning är sammantaget att bortfallet inte i någon nämnvärd omfattning kan ha påverkat resultatet. Detta ställningstagande bygger på uppgifter om bortfallet på individnivå och på de berörda lokala aktörernas uppfattningar. Tabell 3. Bortfall. Kommun Utvalda Bortfall Ej kontakt Nekade Deltog i studie Hofors 10 10 Kungälv 15 15 Kävlinge 15 15 Lidköping 14 7 2 5 Nordanstig 14 3 11 Staffanstorp 43 5 38 Umeå 10 10 Växjö 9 9 Östersund 9 1 1 7 TOTALT 139 16 3 120 Med Ej kontakt avses utvalda som inte kunde kontaktas. Med Nekade avses de som nekade att lämna medgivande. Man kan också fråga sig vilken effekt det har när endast drygt hälften av de ursprungliga kommunerna och därmed också ungefär hälften av individerna deltar vid den andra delstudien. Vilken skillnad är det mellan den genomsnittlige individen i den första studien och den andra studien? Har de kommuner som har bra resultat eller de som har dåligt resultat hoppat av i större utsträckning än de som är kvar? Enligt de signaler som har nått ledningsgruppen har resurstillgång varit det avgörande för om en kommun skulle fortsätta studien eller hoppa av. Andra faktorer kan givetvis också ha haft betydelse. Ett sätt att jämföra grupperna är att se om den samhällsekonomiska förändringen i genomsnitt per individ avviker under den första delstudien mellan de berörda grupperna. Den samhällsekonomiska förbättringen mellan M1 och M2 vid den första delstudien var 68000 kr i genomsnitt per individ (250 st.). Den grupp som ingår i M3-mätningen hade en större förbättring än övriga; gruppernas förbättring var 81000 kr resp. 56000 kr i genomsnitt. M3-gruppen skiljde sig för övrigt från den grupp som inte deltar på följande sätt vid M1 (utgångsläget): mindre resurser från kommun mer resurser från landsting mer ekonomiskt stöd från försäkringskassa något mer stöd från AMV något större nettoinkomst för individerna. Åtgärdskostnader per individ för M3-gruppen är i genomsnitt 49500 kr. För den grupp som inte deltar är åtgärdsinsatsen 700 kr lägre. Noterbart är att de tre kommuner, som hade lägsta genomsnittliga förbättringen per individ vid första studien, hoppade av utvärderingen. Målen för dessa tre kommuners projekt var inte direkt arbetsinriktad rehabilitering i det 14

korta perspektivet. Aktiviteterna var jämfört med övriga aktiviteter mer inriktade på utredande och förberedande insatser. Vi redovisar här något om dessa tre projekt för att i diskussionsavsnittet återkomma till bortfallet. Mellerud hade som mål att förbereda individerna (blandad målgrupp) för att närma sig arbetslivet. Den sociala insatsen prioriterades. Tiden för utvärdering av de samhällsekonomiska effekterna bedömdes som i kortaste laget. Göteborgs målgrupp var långtidsarbetslösa. Målet har varit att individerna skulle komma närmare arbetsmarknaden. Trelleborg har haft syftet att utreda och bedöma arbetsförmågan. Målgruppen var psykiskt och socialt arbetshandikappade. Arbetet har varit fokuserat på förberedande och stödjande verksamhet. Således kan vi konstatera att det har funnits en skillnad mellan den grupp av kommuner som hoppade av utvärderingen efter M2 och den grupp som gick vidare till M3. Den grupp som har deltagit fullt ut har haft ett bättre samhällsekonomiskt utfall vid den första delstudien. Vi återkommer i diskussionsavsnittet till frågan om vilken effekt detta kan ha haft på resultatet. 15

Resultat Resultaten från denna delstudie kan redovisas på många olika sätt. Det finns en mängd uppgifter som kan vara av intresse men det kan också bli så mycket att man inte hittar i en djungel av siffror. Vi kommer att dela upp redovisningen med utgångspunkt i fyra olika infallsvinklar: samhället i sin helhet, deltagande kommuner (projekt/aktiviteter), aktörerna och individgrupper som ingår i studien. Vi hoppas att det underlättar för varje läsare att hitta det som är av intresse för honom eller henne. Resultatavsnittet kan förhoppningsvis också genom detta fungera som en uppslagsdel. De samhällsekonomiska resultaten utgår från de tre mätningar som vi har beskrivit under avsnitt 3. Man kan jämföra ekonomiska förhållanden under dessa mätperioder med varandra. M2 jämförs med M1; det är samma period som tidigare har redovisats i den första delrapporten. M3 kan jämföras med M2; detta blir förändringen från tiden omedelbart efter åtgärden till ett år senare. Slutligen kan man också jämföra M3 med M1 och därmed se förändringen under hela den utvärderade perioden från tiden före åtgärden till perioden som börjar ett år efter åtgärdens avslutande. Uppgifter om ekonomiska förhållanden avser årsuppgifter utom när det gäller åtgärdskostnader, som är kostnader under eller i anslutning till åtgärdsperiod. Utvärderingen utgår från de uppgifter som lokalt har samlats in. Kvaliteten i resultatet är således helt beroende av hur man lyckats få fram dessa uppgifter. De lokala aktörerna har med stor energi arbetat med datainsamlingen men det är viktigt att trots detta inte betrakta resultatet som exakt rätt. Sampopprogrammet bygger på samhällets lagar, regler och system samt ett antal antaganden och generaliseringar. Sampop förutsätter följande: Ingen undanträngning sker. Skapade jobb är, ett på marginalen, ytterligare jobb på arbetsmarknaden. Alla resursbesparingar kan omfördelas och användas där behov föreligger, även i det korta perspektivet. All inkomst för individen leder till fullständig konsumtion dvs. inget sparande förekommer. All produktion som individen åstadkommer har avsättning på marknaden. Utbetalade lönebidrag alltid är anpassade till individens arbetsförmåga. Vi redovisar avslutningsvis några lokala erfarenheter av användningen av verktyget Sampop vid M3. Samhällsekonomisk förändring reala resurser I Sampop registreras individuppgifter om såväl reala resurser som finansiella flöden. De samhällsekonomiska förändringarna utgår från de reala resurser som tillförs eller förbrukas. Således bortses i detta avseende från finansiella effekter mellan olika aktörer. Vid beräkningen av de samhällsekonomiska ef- 16

fekterna saknar det betydelse om och i vilken grad individer försörjs med stöd av sjukpenning, A-kassa, socialbidrag eller motsvarande. En viktig faktor bland de reala resurserna är individernas bidrag till produktionen. Om lönebidrag utbetalas för en individ förutsätts att individens reella produktion motsvaras av den del som inte täcks av lönebidrag. Som samhällsmedborgare belastar vi samhället på olika sätt och i varierande omfattning. Förbrukningen av bl.a. följande reala resurser beaktas i Sampop vid beräkningen av de samhällsekonomiska effekterna: Handläggning hos olika aktörer Omsorg i kommuner Sjukvård i olika former Medicin 1 Polis och rättsväsende Personalkringkostnader hos arbetsgivare. Totalt är det 120 individer som deltagit under samtliga tre mätperioder. Den samhällsekonomiska förändringen för dessa individer visar en förbättring på 9,7 miljoner kr från M1 till M2. Förbättringen är ännu något större om man jämför M1 och M3; effekten är för denna tid 11,7 miljoner kr. Samhällets kostnader för åtgärderna under rehabiliteringsinsatserna har beräknats till 5,9 miljoner kr. Sammanlagt har aktörerna fått nästan 0,5 miljoner kr i EU-bidrag till åtgärderna; nettokostnaden för åtgärderna är således nästan 5,5 miljoner kr. Den teoretiska pay-off-tiden den tid det tar att i samhällsekonomisk mening få tillbaka de resurser som har satsats på åtgärd är omkring ett halvt år om man utgår från dessa förbättringar. Miljoner kr 12 Ekonomisk förbättring 10 8 6 4 2 0 Efter åtgärd Ett år efter åtgärd Åtgärdskostnader EU-bidrag Figur 7. Samhällsekonomisk förbättring per år samt åtgärdskostnader och EU-bidrag. 1 Det har dock varit svårt att få fram säkra uppgifter om läkemedel 17

Åtgärdskostnaderna är 49000 kr i genomsnitt per individ. Den samhällsekonomiska förbättringen under hela mätperioden är nästan dubbelt så stor per år. Samhällsekonomiska förändringar i projekten I denna studie ingår nio projekt med olika individgrupper och med olika slag av åtgärder. Effekterna i projekten visar på väsentliga skillnader mellan olika aktiviteter, som dock alla visar ett positivt resultat. Den samhällsekonomiska effekten av åtgärder enligt Sampop beräknas genom att man jämför summan av reala resurser före åtgärd och efter åtgärd (se avsnitt 6.1). Ett stort minusvärde innebär att individerna belastar samhället i stor utsträckning t.ex. på grund av vårdbehov. Ett stort plusvärde visar i stället att individerna i motsvarande grad bidrar till samhället bl.a. genom arbetsinsatser. T.ex. Växjö-projektet har stora vårdkostnader vid M1 och detta medför stort negativt saldo för reala resurser vid M1. Vid senare mätningar har vårdkostnaderna minskat och vissa reala resurser har tillförts genom arbete; det negativa värdet för reala resurser har därmed blivit mycket mindre. Kungälvsprojektets individer har även under första mätperioden relativt sett stora produktionsinsatser som mer än väl täcker kostnader för vård och behandling. Detta innebär att man har ett plus-saldo. Vid M2 och M3 har arbetsinsatserna ökat ytterligare och därmed har det positiva värdet för reala resurser ökat ytterligare. Nästa diagram visar individernas genomsnittliga saldo när det gäller reala resurser (samhällsnetto) under mätperioderna. Här beaktas vad individerna producerar via sina arbetsinsatser samt förbrukning av vård, omsorg etc. som man får från samhällets olika aktörer. De samhällsekonomiska förändringar som Sampop redovisar är skillnaden mellan värden/samhällsnetto under M1, M2 och M3. Tusen kr 200 Före Efter M3 150 100 50 0-50 -100 Hofors Kävlinge Nordanstig Umeå Östersund Kungälv Lidköping Staffanstorp Växjö Figur 8. Samhällsnetto under mätperioder snitt per individ/år. Samtliga 18

Kungälv har initialt ett positivt värde på drygt 50000 kr, som ökar till närmare 200 000 kr per individ. Utgångsläget är således inte belastat av stora kostnader för vård etc. och man har bidragit till produktionen under den tid som mäts före insats. Individerna från Kungälv har minst belastning och är den grupp som bedöms stå närmast arbetsmarknaden och ha den största självrehabiliteringseffekten. Den samhällsekonomiska förbättringen för gruppen är nästan 140000 kr per individ. Individerna i Växjö har i stället långt till arbetsmarknaden och stora samhällskostnader för vård etc. Initialt är värdet negativt med ett minusvärde på 117 000 kr per individ, som emellertid minskar påtagligt under den studerade tiden; de reala resurserna visar även vid M3 på ett negativt belopp men på betydligt lägre nivå (-18000 kr). Den samhällsekonomiska förbättringen för individerna är således i stort sett 100000 kr per individ. Den samhällsekonomiska förbättringen i genomsnitt per individ varierar per kommun från 23000 kr i Hofors till 140000 kr i Staffanstorp. Åtgärdskostnaderna varierar från 1300 kr i Kungälv till 168700 kr i Nordanstig. Den teoretiska pay-off-tiden varierar från mindre än 1 månad i Kungälv till 28 månader i Nordanstig. Tabell 4. Samhällsekonomiska effekter från M1 till M3 och pay-off-tid per individ. Kommun Samhällsekonomisk förbättring Åtgärdskostnad Pay-off-tid i månader Hofors 23.000 20.400 1 1 Kungälv 137.000 1.300 0 Kävlinge 66.000 9.600 2 Lidköping 33.000 22.800 8 Nordanstig 71.000 168.700 28 Staffanstorp 140.000 52.000 4 Umeå 75.000 50.000 8 Växjö 99.000 61.800 7 Östersund 80.000 80.600 1 2 SAMTLIGA 98.000 49.500 6 Sammantaget noterar vi att det är stora skillnader mellan insatser och resultat i de olika kommunerna. Samtliga noterar emellertid förbättringar som förefaller väl motsvara de åtgärdskostnader som har registrerats. Att det i genomsnitt har blivit positiva resultat i varje kommun innebär emellertid inte att alla individer har samma förbättring när det gäller samhällsekonomi. Individerna i Hofors är någorlunda väl samlade kring medianvärdet även om någon enstaka har värde under 0. Kungälv har med utgångspunkt i medianvärdet den största förbättringen men individernas spridning är stor från nästan minus 100 000 kr till nästan 300 000 kr i förbättring. Att Staffanstorp med stort antal deltagare (38 individer) har stor spridning är knappast överraskande. I Växjö har en individ, som tidigare har haft en mycket stor vårdkonsumtion, fått en förbättring som omfattar 500000 kr per år. 19

600 500 400 300 200 100 0-100 -200 N = 10 15 15 5 11 38 10 Hofors Kävlinge Nordanstig Umeå Kungälv Lidköping Staffanstorp 9 7 Österstund Växjö Figur 9. Spridning av samhällsekonomisk förbättring (*1000 kr) på individnivå. Boxdiagram Ett boxdiagram (låddiagram) används för att visa variation i ett material samtidigt som det visar ett medelvärde i form av median (mittersta värdet). Boxens gavlar anger 1:a kvartilen (25 %) resp. 3:e kvartilen (75 %); tvärstrecket inne i boxen är medianen. Hälften av värdena finns inom boxen mellan kvartilerna (kvartilavståndet). En fjärdedel av värdena är lägre än 1:a kvartil och en fjärdedel är högre än 3:e kvartil. Värden som ligger mer än 1,5 kvartilavstånd från boxen är uteliggare eller extremvärden och ingår i beräkning av median och kvartiler. Utdraget streck från box slutar med tvärstreck som markerar lägsta resp. högsta värdet som inte går utanför 1,5 kvartilavstånd från boxen. * Extremvärde Uteliggare 75 % 3:e kvartil 50 % Median 25 % 1:a kvartil Lägsta värdet Som framgår av tidigare tabell är det stora skillnader mellan kommunernas genomsnitt av åtgärdskostnader. Det är också ofta stor spridning inom projekten. Hofors har emellertid fördelat sina kostnader på alla individer. Se nästa diagram. 20

350 300 250 200 150 100 50 0 N = 10 Hofors 15 15 5 11 38 10 Kävlinge Nordanstig Umeå Kungälv Lidköping Staffanstorp 9 7 Österstund Växjö Figur 10. Spridningen av åtgärdskostnader (*1.000 kr) på individnivå. Kungälv har jämförelsevis mycket låga kostnader. Nordanstig har stora kostnader och stor spridning. Även Växjö och Östersund har relativt sett höga medianvärden för åtgärdskostnader. Finansiella och reala effekter för offentliga sektorn Transfereringar, arbetsmarknadsstöd och andra försörjningsstöd 1 till individerna har minskat från 13,9 miljoner kr under M1 till 10,5 miljoner kr under M3. Stöd i form av vård, omsorg, medicin och andra insatser från samhällsorgan har minskat under samma tid från 3,6 miljoner kr till 1,7 miljoner kr. Vidare har aktörernas kostnader för handläggning minskat från 2,3 miljoner kr till 0,4 miljoner kr. Offentliga sektorns (inklusive den privata försäkringssektorn) inkomster i form av skatter, egenavgifter och sociala avgifter har ökat från 5,4 miljoner kr till 10,6 miljoner kr. Om man tittar på offentliga sektorns genomsnittliga stöd till den studerade gruppen finner man att transfereringar, lönebidrag och andra bidrag utbetalas i genomsnitt med 116000 kr per individ före åtgärd. Under halvåret efter åtgärd minskar denna summa till 97000 kr per individ (uppräknat till helt år). Ett år senare har dessa utbetalningar minskat ytterligare till 88 000 kr per helår. Utbetalningarna har således minskat med 24 procent från M1 till M3. Offentliga sektorns insatser i form av kommunal omsorg, läkarvård, sjukhusvård och annan vård beräknas enligt Sampop till 30 000 kr per individ före åtgärd. Denna kostnad minskar till 14000 kr per individ och år efter insats. Vid den senaste mätningen har summan minskat ytterligare så att kostnaderna understiger 14000 kr. Minskningen från M1 till M3 är 55 procent. 1 Socialbidrag, sjukpenning, förtidspension, arbetslöshetsstöd, lönebidrag, arbetsmarknadsåtgärder, bostadsbidrag och andra bidrag 21

En inte oväsentlig kostnad för samhället för de utsatta grupperna är handläggarnas arbetstid i anslutning till utredningar, åtgärder, utbetalningar av stöd etc. Kostnaderna för samtliga offentliga aktörers handläggare beräknades på årsnivå till 19 000 kr per individ. Den handläggning som direkt sammanhänger med åtgärden har inte räknats med här utan den ingår i åtgärdskostnaden. Under andra mätperioden minskar aktörernas handläggarkostnader till 5800 kr per år och individ. Under den sista mätperioden har den minskat ytterligare till 3200 kr. Drygt 80 procent av handläggarkostnaden har således försvunnit enligt Sampopberäkningen från M1 till M3. Offentliga sektorns intäkter har också påverkats i stor omfattning. Före åtgärd fick man in nästan 45000 kr per individ och år i form av direkta skatter, indirekt skatt, sociala avgifter, egenavgifter och patientavgifter. Dessa intäkter har ökat till nästan 79000 kr per år under halvåret efter åtgärden. Efter ytterligare ett år har de ökat till 88000 kr per år och individ. Det är således nästan en fördubbling av offentliga sektorns intäkter för dessa individer. 100 000 75 000 Före Efter M3 50 000 25 000 0-25 000-50 000-75 000-100 000-125 000 Transfer/löneb. m.m. Vård, omsorg Handläggning Skatt, soc. avg. Figur 11. De offentliga samhällsaktörernas ekonomi snitt per individ. Sammanfattningsvis har offentliga sektorns utbetalningar av transfereringar/ lönebidrag m.m. samt utgifter för vård, omsorg och handläggning minskat med 60000 kr i snitt per individ. Samtidigt har intäkter i form av skatter och sociala avgifter ökat med drygt 43000 kr per individ. Effekter på aktörsnivå Effekterna finansiella effekter och förändringar av reala resurser av insatserna fördelas inte lika bland aktörerna. Om man jämför förhållanden vid M1 och M3 kan konstateras att kommunerna tillsammans har en förbättringseffekt som omfattar 1,1 miljoner kr. Landstingen har drygt dubbelt så stor effekt eller 2,6 miljoner kr. Försäkringskassans förbättringseffekt är 4,0 miljoner kr. Ar- 22

betsmarknadsverket har ökat sina insatser i anslutning till åtgärderna och har ökat utbetalningarna med 0,2 miljoner kr. Staten i övrigt har den största förbättringseffekten som omfattar 5,0 miljoner kr. Sampop har inte räknat med vinstpåslag för arbetsgivarna och effekterna är därför endast en förbättring med 0,2 miljoner kr för arbetsgivarna. Den sammanlagda effekten för individerna är en förbättring med 0,9 miljoner kr. Miljoner kr 5 4 3 2 1 0-1 Före ett år efter åtgärd (M3) Åtgärdskostnader EU-bidrag Kommun Landsting FK AMV Övr. stat Arb.giv. Individ Figur 12. Effekter M1 M3 per aktörsgrupp samt kostnader och EU-bidrag. Kommunerna har svarat för en tredjedel (34 %) av åtgärdskostnaderna. Samtidigt har man fått den största delen av EU-bidragen. Landstingens del i kostnaderna är 12,6 procent. Åtgärdskostnader inom AMV:s område har i Sampop registrerats på Staten i övrigt. Försäkringskassorna och staten i övrigt har svarat för drygt hälften (52 %) av kostnaderna. I allmänhet är effekterna mer positiva vid en jämförelse från M1 till M3 än om jämförelsen endast omfattar tiden till M2. Särskilt gäller detta landsting, försäkringskassor och staten i övrigt vilka har en påtagligt bättre effekt till M3 jämfört med effekt till M2. Även arbetsmarknadsverket har en positiv förändring mellan M2 och M3. Kommuner, arbetsgivare och individer har däremot små försämringar mellan M2 och M3. 23

Miljoner kr 5 Före Efter åtgärd Före Ett år efter åtgärd 4 3 2 1 0-1 Kommun Landsting FK AMV Övr. stat Arb.giv. Individ Figur 13. Effekter M1 M2 resp. M1 M3. Jämförelserna ovan är en summering av effekter från de nio kommunerna. Det finns givetvis påtagliga skillnader i effekter hos de olika projekten. I fortsättningen redovisar vi på detaljnivå vad som har ändrats på gruppnivå för aktörerna. Redovisningen sker i form av en jämförelse mellan M1 och M2 resp. M3 och avser genomsnittsförändring per individ/år. Även här måste man tänka på att det finns stora skillnader mellan projekten. Kommunerna som aktör För de inblandade kommunerna innebär de ekonomiska förändringarna att skatteintäkterna ökar med i genomsnitt drygt 4000 kr per individ och år när man jämför förändringar under hela den studerade tiden. Den största plusposten är socialbidragen som minskar med 5000 kr. Vidare minskar kostnaderna för handläggarna med omkring 1 500 kr. Omsorgskostnaderna ökar för kommunerna med i genomsnitt drygt 2 500 kr per individ och år. Detta hänger samman med att åtgärderna har lett till att vissa individer med institutionsvård har kunnat skrivas ut; i stället för institutionsvård får de ökad vård genom kommunernas omsorg. Sammantaget har kommunerna i snitt fått en ekonomisk förbättring motsvarande 9000 kr per individ. Deras åtgärdskostnad är netto 13800 kr per individ och pay-off-tiden beräknas till 1,5 år. 24

Skatteintäkter M1 M2 M1 M3 Egenavgift för omsorg Socialbidrag Omsorgskostnad Handläggning Övriga kostn. -3 000-2 000-1 000 0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 Figur 14. Effekter per individ/år för kommunerna som aktör. Förklaring till diagram I diagram visas förändringar från M1 till M2 resp förändringar från M1 till M3. För varje slag av intäktskälla/kostnadsslag finns två rader. Den övre raden visar förändring M1 M2 och den under förändring M1 M3. Staplar som går åt vänster (minussidan) innebär att kommunen har ökat sina kostnader eller minskat sina intäkter. Staplar som går åt höger (plussidan) visar att kommunen minskar sina kostnader eller ökar sina intäkter för resp. område. Observera att summorna avser genomsnittet per individ och år. 25

Landstingen som aktör Landstingen ökar sina skatteintäkter med 2000 kr per individ och år under den studerade tiden. Antalet besök hos läkare, sköterska osv. i primärvården minskar motsvarande en kostnad av 6500 kr per år och patient. När det gäller specialistsjukvård hit räknas besök hos läkare eller annan vårdgivare på sjukhus och sjukhusvård motsvarar minskningen 8 000 kr. Minskning av övrig handläggningstid motsvarar 4 000 kr per individ. Vissa minskade medicinkostnader tillkommer. Intäkter i form av patientavgifter minskar något och övriga kostnader ökar något när man jämför M1 M3. Skatteintäkter Patientavgifter M1 M2 M1 M3 Sjukvård primärvård Sjukvård specialist Handläggningskostn Bruttomedicinkostn Övriga kostn -2 000 0 2 000 4 000 6 000 8 000 Figur 15. Effekter per individ/år för landstingen som aktör. Sammantaget minskar landstingen resursutnyttjandet motsvarande 19000 kr per individ och år. Till detta kommer ökade skatteintäkter på 2000 kr. Landstingens åtgärdskostnad är 6 200 kr och den teoretiska pay-off-tiden är drygt tre månader. 26

Försäkringskassorna som aktör I genomsnitt minskar sjukpenningen med 40 000 kr per individ och år under den studerade tiden. Förtidspension och sjukbidrag ökar i stället med 12 000 kr. Kostnader för handläggartid beräknas minska med 4 700 kr per individ och år. Övriga kostnader minskar med 800 kr. Sjukpenning M1 M2 M1 M3 Förtidsp./ sjukbidr. o livr. Handläggning Övriga kostn. -20 000-10 000 0 10 000 20 000 30 000 40 000 Figur 16. Effekter per individ/år för Försäkringskassan. Sammantaget minskar försäkringskassorna transfereringsutbetalningarna med 28000 kr. De sparar dessutom in 5500 kr per individ och år för minskad handläggning och övriga kostnader. 27

Arbetsmarknadsverket som aktör Utbetalningen av arbetslöshetsersättning minskar med nästan 11 000 kr per år och individ under den studerade tiden. I stället ökar utbetalningarna av lönebidrag med drygt 13000 kr och andra arbetsmarknadsåtgärder med 3000 kr. Kostnaden för handläggartid minskar med drygt 5 000 kr per individ. Övriga kostnader ökar med 1500 kr. Arbetslöshetsersättning M1 M2 M1 M3 Arbetsmarknadsåtgärder Lönebidrag Handläggning Af/AMI Övriga kostnader -15 000-12 000-9 000-6 000-3 000 0 3 000 6 000 9 000 Figur 17. Effekter per individ/år för Arbetsmarknadsverket. Sammantaget ökar utbetalningar för arbetslöshet, lönebidrag och andra åtgärder med drygt 5.000 kr per individ. Kostnader för handläggning och övrigt minskar med drygt 3.500 kr. Staten i övrigt som aktör För Staten utöver Försäkringskassans och Arbetsmarknadsverkets områden noterar vi följande förändringar under den studerade tiden. Intäkterna i form av sociala avgifter ökar med nästan 20000 kr per individ och år. Sociala avgifter innefattar arbetsgivarens sociala avgifter och särskilda löneskatt (betalas på avtalsförsäkring) samt individens egenavgifter. De indirekta skatterna ökar med drygt 17000 kr men den statliga skatten är i stort sett oförändrad. Sampop beräknar statens momsintäkt på den produktion som individen åstadkommer, dvs. den momsinbetalning som individen möjliggör. Den indirekta skatten beräknas på det förädlingsvärde som individen åstadkommer vid sin anställning. Moms på konsumtion, vilken kan genomföras med hjälp av bidrag, räknas därför inte med. Bostadsbidragen minskar med 400 kr men övriga bidrag ökar med 100 kr. Bostadsbidrag betalas ut av Försäkringskassan men finansieras av statsbudgeten och redovisas därför här under Staten. Kostnader för handläggare minskar med 200 kr och övriga kostnader minskar med 4000 kr. 28

Totala sociala avgifter M1 M2 M1 M3 Indirekt skatt Bostadsbidrag Övriga bidrag Handläggningskostnad Övriga kostnader -5 000 0 5 000 10 000 15 000 20 000 Figur 18. Effekter per individ/år för Staten utöver Försäkringskassan och AMV. Sammantaget ökar Statens intäkter i form skatter och sociala avgifter med 37.000 kr per individ. Bidragskostnaderna minskar med ett par hundralappar vilket också gäller kostnader för handläggning. Effekter för individgrupper Alla insamlade uppgifter har lagrats i en databas som endast Samhall Resurs AB disponerar och som inte kan exporteras utan ett omfattande programmeringsarbete. I den tjänst som Samhall Resurs AB säljer ingår en redovisning av uppgifter om förhållanden på aktörsnivå vid olika mättillfällen och för resp. projekt. Det saknas således möjligheter att bearbeta de inredovisade uppgifterna och resultaten på individnivå. Vi har emellertid genom Samhall Resurs tillmötesgående fått del av vissa avpersonifierade individuppgifter vid M1 och M3. Arbetsgruppen har bearbetat dessa uppgifter tillsammans med några grundvariabler ytterligare för att belysa eventuella skillnader mellan olika individgrupper. Vi har också varit intresserade av att studera om det finns skillnader mellan de olika individgrupperna när det gäller de samhällsekonomiska förändringarna. Som vi nämnt i ett tidigare avsnitt är det förbrukningen av reala resurser och tillförseln av reala resurser som bildar underlag för de jämförelsebelopp som används vid beräkningen av samhällsekonomisk förändring. Dessa jämförelsebelopp visar således i vilken utsträckning som en individ förbrukar resp. tillför samhället resurser. Vi kallar beloppen här för samhällsnetto före resp. samhällsnetto efter. 29

Kön För de 43 män som ingår i studien är samhällsnetto före M1 33000 kr i genomsnitt. Under den studerade tiden förbättras samhällsnetto med 114000 kr så att nettot efter (M3) är 81000 kr. Åtgärdskostnaderna är 60000 kr i genomsnitt. För de 77 kvinnorna är samhällsnetto före 40000 kr i genomsnitt. Den samhällsekonomiska förbättringen är 88 000 kr och samhällsnetto efter är 48 000 kr. Åtgärdskostnaderna är 43 000 kr. 600 500 400 300 200 100 0-100 -200 N = 43 Män 77 Kvinnor Figur 19. Samhällsekonomisk förändring (*1 000 kr) för könen från M1 till M3. Åtgärdskostnaderna per individ varierar mellan kvinnor och män. Kostnaderna för kvinnorna motsvarar omkring 70 procent av den resurs som har satsats på männen. Båda könen visar tydliga samhällsekonomiska förbättringar under den studerade tiden. Kvinnornas genomsnittliga förbättring motsvarar omkring 70 procent av männens förbättring. Ålder I den studerade individgruppen belastar de yngre individerna samhället mer än de äldre. Den samhällsekonomiska förbättringen blir också större ju äldre individerna är och de äldre bidrar också mer till samhället efter rehabiliteringen. Notera dock att åldersgruppen 60-64 endast har två individer. Även kostnaderna för åtgärder varierar efter ålder. Åldersgrupperna 40 49 år och 50 59 år är de som man har satsat störst resurser på. 30

Tabell 5. Genomsnittliga uppgifter per åldersgrupp. Ålders- Antal Samhällsnetto Samhällsek. Kostnad grupp individer Före Efter förbättring 20 29 12-81.500 800 82.300 29.700 30 39 30-43.500 40.900 84.400 21.500 40 49 45-29.600 67.600 97.200 51.300 50 59 31-28.100 87.300 115.400 52.900 60 64 2-14.500 106.500 121.000 6.500 Alla 120-37.600 60.000 97.600 49.400 Av följande diagram framgår den samhällsekonomiska förbättringen per åldersgrupp och hur fördelningen är. Bland de yngsta finns ett extremt positivt värde som höjer den genomsnittliga förbättringen. Medianvärdet i denna grupp för förbättringen är 42 000 kr men genomsnittet är nästan dubbelt så högt. Även åldersgruppen 30 39 år har en spridning som höjer genomsnittsvärdet till 84400 kr samtidigt som medianvärdet är 57000 kr. För övriga grupper är skillnaden mellan genomsnitt och median mindre. 600 500 400 300 200 100 0-100 -200 N = 12 30 45 31 2 20 29 30 39 40 49 50 59 60 64 Figur 20. Samhällsekonomisk förändring (* 1 000 kr) per åldersgrupp. Vi kan således notera att det finns skillnader mellan åldersgrupperna dels när det gäller den samhällsekonomiska belastningen i utgångsläget, dels när det gäller den samhällsekonomiska förbättringen, dels beträffande åtgärdskostnader. 31

Födelseland Av individerna i den studerade gruppen är 13 födda utanför Norden och 2 i annat nordiskt land än Sverige. Övriga 105 är födda i Sverige. Här kommer vi att redovisa några skillnader mellan de som är födda i Sverige och de som är födda utanför Norden. Könsfördelningen är ungefär densamma i dessa grupper. Sverigefödda har medianålder 44 år medan invandrargruppen har 38 år. Av Sverigefödda är 42 procent ej facklärda arbetare medan det i födda utanför Norden är 9 av 13 individer och således betydligt större andel. Nästan hälften av invandrarna är sammanboende med barn; motsvarande andel bland Sverigefödda är en fjärdedel. Drygt hälften av födda utanför Norden saknar utbildning över folkskolenivå medan den andelen bland Sverigefödda är 15 procent; 2 i invandrargruppen har emellertid eftergymnasieutbildning. Det är betydligt större andel av invandrarna som har problem inom båda huvuddimensionerna (se avsnittet Huvudorsaksgrupp längre fram) när det gäller huvudorsaker till att man deltar i rehabiliteringen. Av invandrarna har 9 individer problem både inom ohälsoområdet och inom annat område medan det bland svenskarna endast är 29 procent som har motsvarande kombination mellan huvudområden. För de 13 invandrarna är samhällsnetto före M1 43000 kr; detta kan jämföras med de Sverigeföddas motsvarande genomsnitt 36 000 kr. Åtgärdskostnaderna för invandrargruppen är i genomsnitt 127 000 kr, som kan jämföras med de Sverigeföddas 45000 kr. Samhällsnetto förbättras för invandrargruppen med 76 000 kr i genomsnitt; de Sverigefödda har 103000 kr i förbättring. Samhällsnetto efter insatserna är för invandrargruppen 33 000 kr vilket kan jämföras med de Sverigeföddas motsvarande belopp 67 000 kr. 600 500 400 300 200 100 0-100 -200 N = 105 Sverige 13 Land utanför Norden Figur 21. Samhällsekonomisk förändring (*1 000 kr) för Sverigefödda resp. födda utanför Norden. 32

I denna studie har det satsats jämförelsevis stora resurser på åtgärder för gruppen av invandrare från land utanför Norden. Noterbart är att de Sverigeföddas genomsnitt av samhällsekonomisk förändring dras upp av några få extremvärden. Som framgår av digram är skillnader i medianvärden (87000 resp. 76 000 kr) inte så påtaglig som skillnaden i genomsnitt. Utbildning Av individgruppen har 55 högst grundskola som utbildning. Kortare gymnasieutbildning har 35 individer och 13 har minst 3 års gymnasieutbildning. Högskola eller universitet har 16 individer. En individ saknar vi uppgift om utbildning för. Individerna med 3 års gymnasieutbildning har lägsta genomsnittsåldern, 39 år. Individer med eftergymnasial utbildning har högsta genomsnittsåldern, 45 år. Andelen kvinnor ökar med utbildningstiden. I gruppen för grundskola är det 50 procent fler kvinnor. I de två grupperna med längst grundutbildning är det mer än dubbelt så många kvinnor som män. Som vi tidigare nämnt finns många invandrare i gruppen med högst grundskola som utbildning. Av de 15 som är födda utomlands har 11 högst grundskola. Av de 55 ej facklärda arbetarna finns 43 i gruppen med högst grundskola. När det gäller de facklärda arbetarna har 22 individer av 38 kort gymnasieutbildning och endast 7 har enbart grundskola. Det är stora skillnader i den genomsnittliga samhällsnetto före åtgärd bland de olika utbildningsnivåerna. Delvis beror detta på inverkan av extremvärden och särskilt i gruppen gymnasium mer än 2 år. Medianvärden för de båda gymnasiegrupperna är -23000 kr (högst 2 år) resp. 44 000 kr. Medianvärdet för de med eftergymnasial utbildning är -48 000 kr. Tabell 6. Genomsnittliga uppgifter per utbildningsnivå. Utbildningsnivå Antal Samhällsnetto Samhällsek. Kostnad individer Före Efter förbättring Högst grundskola 55-44.400 34.400 78.800 50.100 Gymn. högst 2 år 35-12.600 99.400 111.900 40.500 Gymn. mer än 2 år 13-102.000 21.500 123.500 66.900 Eftergymn. utb. 16-19.100 96.800 115.900 51.700 Alla 120-37.600 60.000 97.600 49.400 Även den samhällsekonomiska förändringen påverkas av extremvärden. Gruppen med kortast utbildning har emellertid lägsta samhällsekonomiska förbättringen enligt genomsnittsvärden men skillnaden till de med eftergymnasial utbildning är inte stor om man utgår från medianvärden. 33

600 500 400 300 200 100 0-100 -200 N = 55 35 13 16 Högst grundskola 9 år Gymnasium mer än 2 år Gymnasium högst 2 år Högskola/universitet Figur 22. Samhällsekonomisk förändring (*1 000 kr) per utbildningsnivå. Sammantaget noteras att de båda grupperna med gymnasieutbildning har både genomsnittsvärden och medianvärden som överstiger 100.000 kr i samhällsekonomisk förbättring. Hushållstyp Av individerna är 37 ensamstående utan barn med jämn fördelning på könen och 18 (varav 17 är kvinnor) är ensamstående med barn. Sammanboende med barn är 32 individer och sammanboende utan barn är 24 individer; i dessa grupper är det ungefär dubbelt så många kvinnor som män. De individgrupper som sammanbor med barn är i genomsnitt yngst. Allra yngst är ensamstående med barn som har genomsnittsålder 38 år. Därefter kommer sammanboende med barn; de är 41 år i genomsnitt. För de ensamstående utan barn är samhällsnetto före M1 mycket negativ eller -64700 kr i genomsnitt. Även ensamstående med barn har stort negativt samhällsnetto före åtgärd. Den största genomsnittliga åtgärdskostnaden har ensamstående utan barn med drygt 80000 kr; spridningen är dock stor och medianen är betydligt lägre (48000 kr). Sammanboende utan barn har drygt 50000 kr i genomsnittskostnad men medianen är 31000 kr. Även sammanboende med barn har stor spridning; genomsnittskostnaden är drygt 38000 kr och medianen är 12500 kr. 34

Tabell 7. Genomsnittliga uppgifter per hushållstyp. Hushållstyp Antal Samhällsnetto Samhällsek. Kostnad individer Före Efter förbättring Ensamst. utan barn 37-64.700 24.700 89.400 80.900 Ensamst. med barn 18-40.700-21.200 19.500 21.600 Sammanb. u. barn 24-25.500 102.700 128.200 50.300 Sammanb. m. barn 32-16.400 125.600 142.000 38.200 Övriga utan barn 9-27.800 20.000 47.800 12.600 Alla 120-37.600 60.000 97.600 49.400 Den samhällsekonomiska förbättringen är störst för sammanboende med resp. utan barn. Både genomsnittsvärden och median är klart högre för dessa grupper jämfört med övriga hushållstyper. 600 500 400 300 200 100 0-100 -200 N = 37 18 24 32 9 Ensamstående utan barn Sammanboende utan barn Övriga hushåll utan barn Ensamstående med barn Sammanboende med barn Figur 23. Samhällsekonomisk förändring (*1 000 kr) efter hushållstyp. Den lägsta samhällsekonomiska förbättringen har ensamstående med barn; genomsnittliga förbättringen är 19.500 kr. Denna grupp är också den enda grupp som har ett tydligt negativt medelvärde (både genomsnitt och median) för samhällsnetto efter åtgärd. Socioekonomisk grupp Av de 120 individer som ingår i studien har 117 st. kodats på socioekonomisk grupp. Ej facklärda arbetare är den största gruppen som omfattar nästan hälften av individerna. I företagargruppen finns däremot endast 4 individer. Det är stora skillnader i genomsnittligt samhällsnetto före åtgärd. Delvis påverkar extremvärden så att genomsnittsvärden avviker påtagligt från median. Ej facklärda arbetare har i genomsnitt 53500 kr men medianen är 39000 35

kr. Lägre tjänstemän har ett positivt genomsnittsvärde (12.300 kr) för samhällsnetto vid M1 men medianen är 23500 kr. Även tjänstemän på mellannivå har ett betydligt större negativt medianvärde (-25000 kr) vid M1 än genomsnittet för samma grupp (-4700 kr). Tabell 8. Genomsnittliga uppgifter per socioekonomisk grupp. Socioekonomisk Antal Samhällsnetto Samhällsek. Kostnad grupp individer Före Efter förbättring Ej facklärda arb. 55-53.500 11.100 64.600 52.300 Facklärda arb. 38-39.200 103.600 142.800 59.800 Lägre tjänstemän 10 12.300 68.100 55.800 44.300 Tj.män mellannivå 10-4.700 166.200 170.900 15.100 Företagare 4-32.800 75.300 108.000 23.300 Alla 120-37.600 60.000 97.600 49.400 Den största positiva förändringen av samhällsnetto har gruppen tjänstemän på mellannivå, som i genomsnitt har ökat drygt 170000 kr (median 188000 kr). Även facklärda arbetare har stora förbättringar. 600 500 400 300 200 100 0-100 -200 N = 55 38 10 10 4 Ej facklärda arbetare Lägre tjänstemän Företagare Facklärda arbetare Tjänstemän på mellannivå Figur 24. Samhällsekonomisk förändring (*1 000 kr) efter socioekonomisk indelning. Den jämförelsegrupp som har lägst samhällsekonomisk förbättring är lägre tjänstemän (genomsnitt 55800 kr resp. median 35500 kr) och den stora gruppen ej facklärda arbetare (genomsnitt 64.600 kr resp. median 49000 kr). Noterbart är också att åtgärdskostnaden för tjänstemän på mellannivån är låg eller i genomsnitt 15100 kr (median 2000 kr). Över huvud taget är det stor spridning av åtgärdskostnader och alla jämförelsegrupperna har väsentligt lägre medianvärde än genomsnittskostnad. 36

Huvudorsaksgrupp I anslutning till M3 har de lokala projekten på individnivå bedömt vilken eller vilka huvudorsaker som har legat bakom de insatser som har gjorts under åtgärdsperioden. Modellen för denna gruppering följer en metod som har utarbetats inom SOCSAM-projektet. Variabeln huvudorsak till insats avser att beskriva individens problem och arbetshinder. Syftet är att tränga bakom gängse målgruppsbeskrivningar och klassificeringar för att få en tydligare bild av individens behov av insatser. För att gruppera individer efter huvudorsak till insats används två dimensioner: Ohälsa och missbruksproblem respektive Annat arbetshinder. Under varje dimension finns 8 alternativ där man väljer det som bäst beskriver situationen. För varje individ får man en tvåsiffrig kod som kan användas för att gruppera individerna efter problemområden; totalt finns det således 64 olika kombinationer. Tabell 9. Svarsalternativ för huvudorsak. Ohälsa och missbruksproblem Annat arbetshinder 0 Ingen bidragande orsak till insatsen 0 Ingen bidragande orsak till insatsen 1 Fysiska besvär 1 Bristande utbildning/yrkeserfarenhet 2 Psykiska besvär 2 Språksvårigheter 3 Missbruksproblem 3 Kulturella/sociala faktorer 4 Fysiska och psykiska besvär 4 Bristande utb./yrkeserf. och språksvårigheter 5 Fysiska besvär och missbruksproblem 5 Brist. utb./yrkeserf. och kultur./sociala faktorer 6 Psykiska besvär och missbruksproblem 6 Språksvårigheter och kulturella/sociala faktorer 7 Fysiska och psykiska besvär och missbruksproblem 7 Språksvårigheter och bristande utb./yrkeserf. samt kult./soc. faktorer Av de 120 individerna i denna studie har 119 kodats på huvudorsak. Drygt hälften har kodats (1 7) för problem i dimensionen Ohälsa och missbruk. Annat arbetshinder än ohälsa/missbruk berör 16 individer och 39 individer har kodats för huvudorsaker i båda dimensionerna. Åtgärdskostnaderna för de här berörda grupperna varierar påtagligt. Genomsnittskostnaden för Annat arbetshinder är drygt 120 000 kr. Motsvarande kostnader för övriga två grupper är 38 000 kr resp. 40000 kr. Samhällsnetto före åtgärd är ungefär densamma för de tre grupperna. Genomsnitten varierar från 40 000 kr till 35 500 kr. Den största samhällsekonomiska förbättringen har Ohälsa och missbruk med i genomsnitt 130 000 kr. Motsvarande förbättring för Annat arbetshinder är 45 900 kr. Gruppen med kombinationer mellan dimensionerna har i genomsnittligt samhällsekonomisk förbättring 68 8000 kr. 37

600 500 400 300 200 100 0-100 -200 N = 64 Ohälsa och missbruk 16 Annat arbetshinder 39 Kombinationer mellan Figur 25. Samhällsekonomisk förändring (*1 000 kr) efter huvudorsak till åtgärd. I följande tabell redovisas de fem huvudorsaker som har flest individer. De största åtgärdskostnaderna i genomsnitt berör individer med bristande utbildning/yrkeserfarenhet som har nästan 89 000 kr; medianen är emellertid 36000 kr, vilket visar på den stora spridningen i gruppen. Den näst största genomsnittliga åtgärdskostnaden har de med psykiska besvär; även här är medianen (44000 kr) lägre men den är högre än medianen för gruppen med bristande utbildning/yrkeserfarenhet. Gruppen med psykiska besvär har störst negativt saldo (-86 500 kr) före åtgärd. Medianvärdet är dock 44 000 kr. Tabell 10. Genomsnittliga uppgifter per huvudorsak till insats. Huvudorsak till Antal Samhällsnetto Samhällsek. Kostnad insats individer Före Efter förbättring Fysiska besvär 32-22.500 133.600 156.100 29.400 Psykiska besvär 15-86.500 11.200 97.700 52.100 Fys. o psyk. besvär 12-41.800 89.800 131.600 23.800 Brist utb./yrkeserf. 10-16.600 12.700 29.300 88.800 Fys. besv. o språksv. 9-48.400 49.100 97.600 52.000 Alla 120-37.600 60.000 97.600 49.400 De med fysiska besvär har en stor samhällsekonomisk förbättring oavsett om man studerar genomsnitt eller median. Gruppen med fysiska och psykiska besvär har också en stor genomsnittlig förbättring men medianförbättringen är lägre (102500 kr). 38

600 500 400 300 200 100 0-100 -200 N = 32 15 12 10 9 Fysiska besvär Fysiska och psykiska besvär Fys. besv. och språksv. Psykiska besvär Bristande utbildning Figur 26. Samhällsekonomisk förändring (*1 000 kr) efter huvudorsak till åtgärd. Minsta samhällsekonomiska förbättringen har individgruppen med bristande utbildning/yrkeserfarenhet. Båda medelvärdena är omkring 30 000 kr. Individernas nettoinkomster Individernas privata ekonomi förändras i anslutning till åtgärderna. Vid jämförelse mellan M1 och M3 har individerna i genomsnitt förbättrat sin ekonomi enligt Sampop med sju tusen kr per år. Medianvärdet är tretton tusen kr. Cirka två tredjedelar har fått förbättring men en tredjedel har fått försämring. Om man jämför individernas olika inkomster och utgifter vid M1 med motsvarande uppgifter vid M3 kan vi notera att löneinkomsterna har ökat med 54 000 kr i genomsnitt. Sjukpenningen har minskat med nästan 40 000 kronor. Några har inte närmat sig arbetsmarknaden utan har fått sjukbidrag/förtidspension; i genomsnitt motsvarar detta 12000 kr per individ i studien. Arbetslöshetsersättningen har minskat med nästan 11 000 kr i snitt. I stället har arbetsmarknadsersättningen ökat med drygt 4 000 kr. Socialbidragen har minskat med 5000 kr och bostadsbidragen har minskat med 400 kr. Inbetalningen av skatt har ökat med 7700 kr. 39

Lön M1 M2 M1 M3 Sjukpenning, sjuklön Förtidsp, sjukb o livränta Arbetslöshetsersättning Arbetsmarknadsersätt Bostadsbidra Socialbidrag Övriga bidrag Skatt -40 000-30 000-20 000-10 000 0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 Figur 27. Privatekonomiska förändringar i genomsnitt per individ. (diagramförklaring finns på s. 25) I Östersund har samtliga sju individer fått förbättringar men i Nordanstig har endast tre av elva individer fått förbättringar. 150 100 50 0-50 -100-150 -200 N = Figur 28. Förändring av individernas inkomster m.m. 40 10 15 15 5 11 38 10 Hofors Kävlinge Nordanstig Umeå Kungälv Lidköping Staffanstorp 9 7 Österstund Växjö Männens förbättring är i genomsnitt 14 000 kr men kvinnornas motsvarande snitt är 4 000 kr. Den största förbättringen har åldersgruppen 20 29 år, som har lägst nivå både före och efter rehabiliteringen. Åldersgruppen 30 39 år har

högsta nettoinkomsten före åtgärd men minskar i genomsnitt även om medianen är en ökning med 1000 kr. Tabell 11. Nettoinkomst inklusive samhällsstöd per åldersgrupp. Ålders- Antal Nettoinkomst i genomsnitt Förändring grupp individer Före Efter Median 20 29 12 65.300 81.200 22.500 30 39 30 97.300 93.500 1.000 40 49 45 85.900 101.800 19.000 50 59 31 94.100 97.900 14.000 60 64 2 93.000 87.000-6.000 De lägre tjänstemännen har i genomsnitt fått en minskning på 11000 kr. Gruppen facklärda arbetare har i stället ökat med i snitt 15000 kr. Den lilla företagargruppen (4 ind.) har i snitt den största ökningen med 25000 kr. Gruppen ensamstående med barn under 18 år har minskat i genomsnitt 10000 kr. Sammanboende utan barn har ökat mest eller 18000 kr. De 16 individer som grupperats ha enbart annat arbetshinder än ohälsa/ missbruk har i genomsnitt fått en minskning på 14000 kr. Gruppen med enbart hinder inom dimensionen för ohälsa/missbruk har i snitt ökat med 14 000 kr. Gruppen med problem inom båda dimensionerna har ökat med 6000 kr men medianökningen är 16 000 kr; i denna grupp är således fördelningen sned. Erfarenheter av instrumentet Sampop I vår rapport förra året efter M2 noterade vi att det lokalt hade tagit i genomsnitt omkring 6 timmar per individ att samla in uppgifter till studien. Utöver detta deltog den lokala personalen i utbildning och konferenser; totalt räknade vi med att den lokala insatsen var omkring 10 timmar i snitt per individ. I den fortsatta insamlingen av uppgifter vid M3 har det tagit mycket mindre tid i anspråk för de lokala aktörerna. Insamlandet av uppgifter beräknas till cirka tre timmar i snitt per individ. Till detta kommer tid för centrala konferenser för uppläggning av studie och avrapportering. Erfarenheterna från de lokala aktörerna är att man vid M3 har haft mycket god nytta av sina erfarenheter vid den första datainsamlingen och att man kunde utnyttja sina kontakter på ett effektivt sätt. Det har således gått mycket smidigare vid M3 än vid första tillfället. För övrigt kvarstår i stort sett våra bedömningar från år 2000 och som finns dokumenterade i tidigare rapport. Sampop ger möjligheter till en bred beskrivning av de ekonomiska effekterna men det kräver en hel del arbetsinsatser. Vi har i denna studie kompletterat Sampop med vissa uppgifter för att kunna ta fram uppgifter för olika individgrupper. Tack vare ett positivt bemötande från Samhall Resurs AB har vi själva kunnat bearbeta dessa uppgifter i större utsträckning än vad som generellt är möjligt i Sampop. De samhälssekonomiska begreppen kring Sampop och det resultat som presenteras är inte alltid lätta att förstå och tolka. För att användare ska kunna redovisa uppgifter till Sampop på ett riktigt sätt är det viktigt att de har förstått de teoretiska förutsättningarna för Sampop. Vidare är det mycket betydelse- 41

fullt att de som ska använda och tolka resultaten dels förstår efter vilka förutsättningar de har tagits fram, dels kan omsätta dem till t.ex. ett korrekt beslutsunderlag. Om användare saknar den teroretiska plattformen, kan detta lätt leda till felaktigheter. Det saknas en skriftlig dokumentation om de teoretiska förutsättningarna för Sampop och förklaringar av de begrepp som hänger samman med utvärdering med instrumentet. De lokala aktörer som har ställt upp på en tredje mätning har gjort detta med stort engagemang och har visat på ett gott lokalt samarbete. Avslutningsvis vill vi redovisa ett citat från en av de medverkande lokala grupperna: Vi i vår grupp ser, att det finns många och stora fördelar med att jobba med samverkan och vi som enskilda gör allt vi kan för att utveckla denna på bästa sätt. Tyvärr kan vi se tendens till att de organisationsförändringar som pågår och de minskade resurser som vi får del av kan göra att det blir svårare att få tid till denna form av samverkan (kunna ta till vara tidiga impulser, ha trepartssamtal, göra uppföljningar m.m.). 42

Diskussion Under år 2000 redovisade vi i en underlagsrapport (2000:11) till FRISAMutvärderingens lägesrapport (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 2000:5) samhällsekonomiska effekter vid rehabilitering i 16 kommuner. Studien omfattade 227 individer och inkluderade en mätning före åtgärd (M1) samt en mätning efter åtgärd (M2). Resultatet var positivt såtillvida att den samhällsekonomiska förbättringen var så stor att den teoretiska pay-off-tiden för åtgärdskostnaderna var nio månader. En intressant fråga som kvarstod efter nämnda studie var om den samhällsekonomiska förbättringen var tillfällig och den positiva effekten skulle avta relativt snabbt. Vi har därför fortsatt med att följa upp en del av gruppen för att studera effekter drygt ett år efter åtgärdernas slut (M3). Studerad grupp, bortfall och representativitet Under avsnitt 3 redovisar vi hur urvalet till den första studien gick till och vad som avgjorde vilka projekt som har deltagit även vid M3-mätningen. Det har inte skett något medvetet urval med utgångspunkt i resultat vid första studien. FRISAM-utvärderingens strävan var att få med så många projekt som möjligt i den fortsatta studien. Med hänvisning främst till brist på personal/resurser har emellertid sju av kommunerna inte ansett sig kunna delta vid M3. Vi i den centrala ledningsgruppen har inte uppfattat att man har avstått från deltagande på grund av förväntat dåligt resultat eller dylikt. Avviker kommuner som deltar vid M3 från övriga? I ett tidigare avsnitt redovisar vi vissa skillnader i genomsnitt per individ i de kommuner som deltar vid M3 jämfört med de kommuner som inte deltar. Den samhällsekonomiska förbättringen är i genomsnitt från M1 till M2 för M3- kommunerna 81000 kronor. Snittet på förbättringen i de avhoppade kommunerna är 56000 kronor. M3-gruppen skiljer sig också genom att vid M1 ha mindre stöd från kommun och mer resurser från landstinget samtidigt som gruppen har mer ekonomiskt stöd från försäkringskassan. Åtgärdskostnaderna är emellertid i stort sett desamma. Vi noterar också att de tre kommuner, som hade lägsta genomsnittliga förbättringen vid första studien, hoppade av. Dessa kommuner hade dock som mål att utreda och bedöma arbetsförmåga och att förbereda individerna för att komma närmare arbetsmarknaden. Efter vad vi kan förstå är resultatet inte så positivt p.g.a. att M2-mätningen gjordes efter nämnda utredningsinsatser, som inte leder direkt till arbetsmarknaden. I nästa steg kan man tänka sig flera yrkesinriktade insatser som kan ge större utslag vid Sampop-mätning. Man kan givetvis ställa sig frågan om i vilken utsträckning resultatet från den första studien har påverkat kommunerna när man valde mellan att fortsätta sitt deltagande eller att avstå. Det torde vara en naturlig reaktion att avstå från ett deltagande om man anar att rehabiliteringen inte leder till förbättringar. 43

Samma effekt kan finnas när man vid den inledande studien redovisar mindre förbättringar än andra kommuner. Samtidigt torde förbättringspotentialen vara störst hos de kommuner som inleder med mindre stora förbättringar; detta borde särskilt beröra de tre kommuner som i första hand satsat på förberedande rehabiliteringsåtgärder. Vi har vid våra kontakter med kommunernas representanter inte fått några signaler om att resultatet vid första delen har påverkat dem vid valet mellan att fortsätta eller avstå från M3. Det går emellertid inte att helt bortse från att det kan finnas en sådan inverkan. Vi kan också tänka oss att vissa av de avhoppade kommunerna kanske skulle ha nått större förbättringar vid M3 än de kommuner som deltar i studien. Bortfall vid M3 Det inledande urvalet av individer i de nio kommunerna har skett genom att man har tagit med samtliga individer som deltar i visst projekt eller att man har gjort ett slumpmässigt stickprovsurval. Vi har inte kunnat se att urvalet av individer har kunnat snedvrida resultatet. De aktuella kommunerna hade tillsammans 139 individer som man redovisade underlag för vid M1 och M2. Fem kommuner har fått in uppgifter för den sista mätperioden för samtliga individer. Fyra kommuner har emellertid haft ett bortfall på sammantaget 19 individer. Sju av individerna har man inte fått tag på p.g.a. bl.a. flyttningar från kommun. Några har man inte kontaktat på grund av deras sjukdom och ett par har nekat delta i den fortsatta studien. Några i bortfallsgruppen har arbete. Representanter från kommuner med bortfall har bedömt att bortfallet inte har snedvridit resultatet mer än marginellt. Den centrala ledningsgruppen har samma uppfattning. Kan resultat generaliseras? FRISAM-utvärderingens syfte med denna studie är att se vilka samhällsekonomiska effekter som samverkansaktiviteter har. Egentligen är huvudmålet att studera effekter av generell samverkan inom rehabiliteringsområdet. Detta är emellertid inte lätt att studera och beskriva i kvantitativa termer. Därför studeras rehabiliteringsåtgärder som genomförs i samverkan mellan olika lokala aktörer. Resultatet kan förhoppningsvis tillsammans med andra studier belysa resultat av samverkan. P.g.a. av hur urvalet av kommuner har skett kan resultat inte överföras till nationell nivå. Resultaten i denna rapport kan i bästa fall ses som effekter av de insatser som de berörda nio kommunernas rehabiliteringsprojekt har medfört. Det är viktigt att resultaten används med försiktighet, särskilt som det är få individer som ingår i vissa individgrupper. En annan svårkontrollerad faktor är självläkningseffekten. Många individer som behöver stöd av samhället viss tid återgår i förvärvsarbete utan några rehabiliteringsåtgärder från samhällets sida. Av praktiska och etiska skäl kan man inte använda kontrollgrupp för att neutralisera självläkningseffekten. Det är således i allmänhet svårt att koppla samhällsekonomiska förändringar i anslutning till en rehabiliteringsåtgärd till just en effekt av enbart åtgärden. Den här studerade gruppen har emellertid nästan genomgående haft långvarigt stöd från samhället. Endast individerna från Kungälv bedöms således beröras av självläkningseffekten. De lokala aktörerna i övriga kommuner har bedömt möjligheten till förbättringar utan åtgärder som mycket liten. 44

Ytterligare en faktor som motverkar möjligheter att generalisera resultatet är att man lokalt ofta har gjort ett urval av individer som får nytta av rehabiliteringsaktiviteterna. Även om det i den studerade gruppen består av individer, som man inte har kunnat rehabilitera utan gemensamma insatser, har man lokalt bedömt att det finns en potential hos individerna. Sammanfattningsvis kan man inte säga att den studerade gruppen representerar Sveriges individer som under lång tid har fått stöd från samhället och som behöver samordnade åtgärder från de lokala aktörerna. Det går inte heller att säga att den uppkomna förbättringen enbart beror på de insatta åtgärderna. Vår bedömning är emellertid att för det stora flertalet av individer hade det inte skett någon förbättring om de inte hade fått del av åtgärderna. Endast Kungälvs 15 individer har vi funnit vara berörda av självläkningseffekten. Resultaten bör med denna reservation således i första hand ses som en effekt av de insatta åtgärderna för de berörda individerna utan att generaliseras. I andra hand har vi dock inget som motsäger att resultatet blir ungefär på samma sätt om man går ut och studerar andra projekt som genomförs i samverkan. Samhällsekonomisk förändring I Sampopsystemet studeras finansiella och reala förändringar. När vi talar om samhällsekonomiska förändringar avses endast förändringar som berör reala resurser. Hit räknas individens bidrag till samhällets produktion av produkter och tjänster samt individens förbrukning av reala resurser i form av omsorg, vård, läkemedel, handläggartid etc. En viktig förutsättning för att åtgärder ska leda till samhällsekonomiska förbättringar är att det finns ett intresse på arbetsmarknaden för berörda individer. I slutet av 1990-talet har efterfrågan på arbetskraft ökat och detta tror vi är en betydelsefull faktor för rehabiliteringen. Hade motsvarande insatser genomförts nägra år tidigare kan man anta att resultatet hade varit mindre positivt. Arbetslösheten i procent av arbetskraften sjönk från 6,7 procdent 1998 till 5,3 procent 2000. När man jämför mätperioden M1 (6 eller 12 mån) före insats med motsvarande period M2 efter åtgärden kan man se att den samhällsekonomiska förbättringen i genomsnitt för de 120 individerna är 81000 kr per år. En jämförelse mellan M1 och M3 (den period på 6 eller 12 mån som börjar 1 år efter avslutad åtgärd) visar att förbättringen i genomsnitt är 98 000 kr. Den positiva effekten som kunde noteras direkt efter åtgärden har således förstärkts ett år senare. Det är emellertid svårt att bedöma i vilken utsträckning den sjunkande arbetslösheten har påverkat skillnaden mellan M2 och M3. Sänkningen av arbetslöshetsnivån är en positiv faktor för rehabiliteringsinsatserna men vi kan inte kvantifiera den. Även om resultatet i genomsnitt är tydligt positivt finns det individer som inte kan kopplas till någon förbättring. Det är 14 individer som har registrerats för samhällsekonomiska försämringar från M1 till M3; fyra individer har mer än 100000 kr i försämring. En individ har ingen förändring och 105 individer har förbättringar, som givetvis varierar i mycket stor utsträckning. Den samhällsekonomiska förändringen beror på i vilken grad en individ har fått ändrat realt stöd från samhället och ändrat sitt deltagande i produktionen. Individer med stort stöd från samhället t.ex. i form av vård före åtgärd och som kan minska detta stödet efter insatsen ev. i kombination med ökat produktivt 45

arbete kan uppnå stora samhällsekonomiska förbättringar. En individ i studien har en förbättring på 500000 kr. Fem individer har förbättringar på 300000 400000 kr. Figur 29. Genomsnittlig samhällsekonomisk förbättring per individ och år. 46 100 000 90 000 80 000 70 000 60 000 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 0 Efter åtgärd Ett år efter åtgärd Åtgärdskostnader Åtgärdskostnaderna är i genomsnitt per individ 49.000 kr. Jämfört med de samhällsekonomiska förändringar som redovisas ovan är dessa kostnader väl använda resurser. Den teoretiska pay-off-tiden är omkring ett halvt år. Även om vi räknar med att några individer hade uppnått samhällsekonomiska förbättringar utan samhällsåtgärder är förbättringen stor. Att förbättringen förstärkts under M3 stöder de tankar som finns om att det tar tid innan man kan avläsa effekter av rehabiliteringsinsatser. Den mer kritiska invändningen kan vara att den fortsatta förbättringen är ett utslag av självläkningseffekten. De farhågor, som tidigare fanns om att effekter direkt efter åtgärd är kortvariga, har i varje fall inte besannats i denna uppföljningsstudie. Även om vi kan notera tydliga positiva förändringar, som är lönsamma för samhället om man jämför med åtgärdskostnader, kan vi inte uttala oss om de insatta åtgärderna är de optimala. Med andra typer av åtgärder ev. till lägre kostnader skulle effekterna möjligen kunna varit ännu bättre. Kanske kan man också tänka sig att ytterligare insatser skulle ha kunnat förstärka effekterna. Denna analys och utvärdering, som måste göras lokalt, är viktig för att de lokala aktörerna ska kunna effektivisera sitt samarbete kring rehabiliteringen. Sampop mäter inte hälsan hos individer och inte heller hur individerna uppfattar den egna hälsan. Vi kan således inte i denna studie uttala oss om i vilken utsträckning de insatta åtgärderna har påverkat hälsan hos individerna. De lokala aktörernas representanter har dock konstaterat att man i sina kontakter med individerna har en bestämd uppfattning om att dessa mår mycket bättre efter åtgärderna. Detta gäller även de individer, som inte har fått någon ekonomisk förbättring eller i sämsta fall har fått sämre privatekonomi, men som har fått ett aktivare och mer meningsfullt liv. Effekter av insatta åtgärder torde vara tydligast i nära anslutning till insatsen även om man kan hävda att det tar viss tid innan resultatet slår igenom. Med tiden kommer också många nya faktorer t.ex. förändringar när det gäl-

ler medicinska och sociala förhållanden in i bilden som gör att resultatkopplingen till insatser blir ännu svårare. Vi har trots dessa problem diskuterat möjligheter att vid något tillfälle ytterligare följa upp de aktuella individerna för att se vilka förändringar som sker över tid. Eventuellt skulle man kombinera Sampop-uppgifterna med en enkät till individerna för att bredda underlaget. Tänkbara tidpunkter för detta är tre eller fyra år efter avslutad åtgärd. Det förutsätter givetvis att de centrala aktörerna är intresserade och kan svara för de övergripande kostnaderna. Om man vill bredda basen finns givetvis möjligheter att även ta med de kommuner som avstod från att delta vid M3-mätningen. En viktig förutsättning för att detta ska kunna genomföras är att det finns ett lokalt engagemang och en vilja att ställa upp på detta. De lokala kontaktpersoner som har medverkat vid den senaste studien har visat ett positivt intresse för denna tanke. Den som är skeptisk till ytterligare uppföljande studie kan möjligen hävda att det inte efter flera år går att se samband mellan rehabiliteringsåtgärder och samhällsekonomiska förändringar; alltför många andra faktorer inverkar på resultatet. Finansiella och reala effekter för offentliga sektorn De finansiella effekterna av rehabiliteringsåtgärderna är också påtagliga. Transfereringar minskar och offentliga sektorns inkomster i form av skatter, egenavgifter och sociala avgifter ökar påtagligt. Stöd i form av transfereringar, lönebidrag och andra bidrag har minskat i genomsnitt per individ och år med 28000 kr från M1 till M3. I stort sett har en fjärdedel av dessa kostnader (116 000 kr vid M1) försvunnit. Huvuddelen av minskningen är mellan M1 och M2 men en inte oväsentlig minskning finns även mellan M2 och M3. Offentliga sektorns genomsnittliga årskostnader för kommunal omsorg, läkarvård, sjukhusvård och annan vård är 30000 kr före insats. Denna kostnad minskar med 16 000 kr till perioden efter åtgärd. Här försvinner således drygt hälften av kostnaderna under åtgärdsperioden. Därefter sker endast en marginell minskning till M3. Individernas behov av stöd mm från handläggare har minskat påtagligt (15 900 kr). Genomsnittliga kostnader för handläggarnas insatser före åtgärd är 19000 kr per individ och år. I denna resursinsats ingår inte den handläggartid som hänger samman med åtgärden; denna kostnad har hänförts till åtgärdskostnad. När det gäller handläggningstiden före åtgärd kan man anta att en del utredningsarbete inför beslut om åtgärd m.m. ingår. Det kan därför kanske hävdas att det för vissa individer är en något förhöjd handläggaraktivitet före åtgärd och att detta kan bidraga till att det blir en stor förändring av handläggarresurserna i anslutning till åtgärden. Minskningen är 13 300 kr vid M2 och 15900 kr vid M3. Offentliga sektorns inkomster ökar i påtaglig omfattning under den studerade tiden. Skatter och avgifter gav nästan 45000 kr per individ före åtgärd. Denna summa ökade med 34000 kr till perioden efter åtgärd. Under perioden M2 till M3 ökade offentliga sektorns inkomster med ytterligare 9000 kronor. Således har inkomsterna nästan fördubblats under den studerade tiden. 47

50 000 40 000 Jämförelse med tiden före Efter åtgärd Ett år efter åtgärd 30 000 20 000 10 000 0-10 000-20 000-30 000 Transfer/löneb. m.m. Vård, omsorg Handläggning Skatt, soc. avg. Figur 30. Genomsnittlig förändring av offentlig ekonomi per individ. Totalt sett har offentliga sektorns utbetalningar av sociala förmåner/transfereringar, lönebidrag m.m. samt utgifter för vård, omsorg och handläggning minskat med 60000 kr i snitt per individ under den studerade tiden. Inkomster i form av skatter och avgifter har dessutom under samma tid ökat med drygt 43 000 kronor per individ. Även om det finns osäkra faktorer när det gäller beräkningarna i Sampop och i de framtagna underlagen kan man inte komma ifrån att det har skett stora förändringar för den studerade gruppen. Transfereringarna har minskat påtagligt och kostnaderna för vård och omsorg har minskat markant. Aktörernas tid för handläggning avseende den studerade gruppen har också minskat i stor omfattning. Till detta kommer att offentliga sektorns inkomster i form av skatter mm nästan fördubblas. De finansiella effekterna för de offentliga aktörerna och staten är stora. Effekter för offentliga aktörer De effekter som vi kan redovisa fördelas inte jämt över de olika aktörerna. Det är inte heller så att den aktör som satsar mest resurser får mest nytta av sina insatser eller uppnår störst besparingar. Försäkringskassan och landstingen vinner ofta på individåtgärder vare sig det är arbetsmarknadspolitik, utbildning eller rehabilitering. Det är dock inte alltid dessa aktörer som har stora kostnader i anslutning till insats. Lönebidrag är t.ex. ofta en viktig förutsättning för att en rehabilitering till arbetslivet ska kunna genomföras. När vi här studerar effekter på aktörsnivå innefattar detta både finansiella effekter och förändringar av reala resurser. Vi får således för varje aktör fram den genomsnittliga samlade effekten per individ och år. Kommunerna svarar för omkring en tredjedel av åtgärdskostnaderna. Deras kostnad är i snitt 16800 kr per individ vilket motsvarar en tredjedel av den 48

totala kostnaden. Från detta går ett EU-bidrag på drygt 3000 kr bort per individ. Landstingens motsvarande kostnad är väsentligt lägre eller 6200 kronor, vilket är något mindre än hälften av kommunernas nettokostnad. Försäkringskassornas nettokostnad är 7500 kr och statens kostnad i övrigt är netto 17 500 kr. Utöver dessa kostnader bidrar arbetsgivarna med 600 kronor per individ. Sammantaget svarar staten och statens aktörer för drygt hälften av bruttokostnaderna för åtgärder. 20 000 Åtgärdskostnader EU-bidrag 15 000 10 000 5 000 0 Kommuner Landstingen FK AMV o övr. stat Figur 31. Åtgärdskostnader resp. EU-bidrag i genomsnitt per individ. För kommunerna blir effekten av de olika förändringarna ett positivt värde på nästan 10000 kr per individ vid M2. Detta belopp är dock ca 900 kr lägre vid M3. Bakom förbättringarna finns bl.a. minskade socialbidrag (5 000 kr), ökade skatteintäkter (4 000 kr) och minskade handläggningstider (1 500 kr). Omsorgskostnader ökade dock (2 500 kr). Att omsorgskostnader ökar sammanhänger med att när landstingen har kunnat minska sina vårdkostnader har ansvaret flyttats till kommunerna. Pay-off-tiden för kommunernas åtgärdskostnader har beräknats till 1,5 år. Landstingen har vid M3 mer än dubbelt så stor vinst som kommunerna eller drygt 21000 kr. Huvuddelen av denna finns inom sjukvårdsområdet där specialistvård och sjukhusvård (8000 kr) och primärvård (6500 kr) bidrar med två tredjedelar. Utöver detta finns bl.a. minskad handläggningstid (4 000 kr) och ökade skatteintäkter (2 000 kr). Landstingens pay-off-tid är drygt tre månader. Försäkringskassans minskade utbetalningar m.m. innebär en förbättring på drygt 33000 kr per individ vid M3. Det är i första hand transfereringarna som berörs. Sjukpenningutbetalningarna har minskat (40 000 kr) men i stället har förtidspension/sjukbidrag ökat (12 000 kr). Handläggartiden har minskat motsvarande 4700 kr. Arbetsmarknadsverkets stöd är betydelsefullt vid rehabiliteringsåtgärder och man får ofta ökade kostnader i samband med att olika yrkesinriktade insatser görs. Totalt sett har således de ekonomiska effekterna för verket varit ökade kostnader/utbetalningar efter insatserna. Vid M2-jämförelse är det 6400 kr 49

per individ och vid M3-jämförelse är det något mindre (1800 kr). Vid M3- jämförelsen har arbetslöshetsersättningen minskat med nästan 11 000 kr. Lönebidragsutbetalningarna har ökat med drygt 13000 kr och andra åtgärdskostnader har ökat med 3 000 kr. Handläggningstiden har minskat motsvarande drygt 5000 kr. Staten i övrigt kan notera stora inkomstökningar. Vid M2 är förbättringen 31 600 kr per individ och vid M3 41500 kr. De sociala avgifterna har ökat med nästan 20000 kr och de indirekta skatterna har ökat med drygt 17000 kr. Den statliga skatten har däremot knappast berörts. Bostadsbidrag och en del andra bidrag som räknas in under övrig stat har också minskat något. 45 000 40 000 35 000 I jämförelse med tiden före åtgärd Efter åtgärd Ett år efter åtgärd 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0-5 000-10 000 Kommuner Landsting FK AMV Övr. stat Figur 32. Ekonomiska förändringar i genomsnitt per individ. Sammantaget kan vi notera att Försäkringskassan, Arbetsmarknadsverket och staten i övrigt tillsammans vid M3 får ett positivt värde på 73000 kr per individ vid en summering av de olika effekterna. Kommunernas och landstingens motsvarande gemensamma belopp är 30000 kr. Den teoretiska pay-off-tiden för den statliga sidans del blir cirka fyra månader och för kommuner och landsting tillsammans cirka åtta månader. Man måste alltid beakta att beräkningar inte ger exakta svar som kan generaliseras. När det gäller de här redovisade vinsterna ifrågasätts inte sällan möjligheter att realisera dem. Särskilt inbesparingar inom sjukvården diskuteras då det i stort sett alltid finns nya behov som tar vara på de tillgängliga resurserna. Vi anser emellertid att inbesparingar leder till bättre möjligheter för andra att få vård och att det uppstår en vinst för samhället som kan ge bättre service till sina innevånare. Det bör minska på kön till sjukvården även om de berörda sjukvårdsinrättningarna aldrig märker vinsten i sin ekonomi. När det finns stora och oändliga vårdbehov är det givetvis svårt att satsa ytterligare resurser på att rehabilitera människor när man inte kan se några inbesparingar som motsvarar åtgärdsinvesteringar. Samma bekymmer gäller alla aktörers handläggarresurser som teoretiskt sett kan frigöras men omgående behöver användas i annan verksamhet. Vi ser det som mycket angeläget att staten, landstingen och kommunerna 50

försöker finna en väg att skapa nödvändiga förutsättningar för att de olika aktörerna ska kunna samverka kring rehabilitering av särskilt utsatta människor. Det behöver finnas incitament och resurser för att aktörerna lokalt och gemensamt ska kunna satsa på rehabilitering av individer. Vi är övertygade om att det finns en stor grupp individer som nu kräver ett dyrt samhällsstöd men som det rent samhällsekonomiskt finns skäl att satsa rehabilitering på; dessutom kommer dessa individer att minska sin ohälsa och må bättre. Den låsning/begränsning som finns idag, när aktörer ofta saknar resurser för att bidra till gemensamma satsningar, måste undanröjas. Projekt kommer inte till stånd eller avslutas på grund av att de aktörer, som i princip är beredda att satsa på rehabilitering, saknar resurser eller inte får någon avkastning på sina åtgärdsinvesteringar. Det är som framgår av denna studie inte sällan vinsterna hamnar hos någon annan aktör. Det är olyckligt både för berörda individer och för samhället när rehabilitering uteblir. Effekter för individer och individgrupper Individerna i studien har i genomsnitt ökat sina nettoinkomster under den studerade tiden med sju tusen kronor per år. Detta innebär emellertid inte att alla individer har fått förbättringar. Nästan två tredjedelar har förbättrat ekonomin medan den återstående tredjedelen har fått försämringar. De privatekonomiska förändringarna följer inte alltid de samhällsekonomiska förändringarna. Vi har också noterat att det finns skillnader mellan de olika kommunernas individgrupper. Att utfallet skiljer kan bero på vilka individgrupper som berörs, utgångsläget före åtgärd, aktiviteternas inriktning m.m. De lokala aktörerna har dock inte fått några påtagliga negativa reaktioner mot rehabiliteringen med hänvisning till att den privata ekonomin inte har utfallit positivt. Männen har ökat sina nettoinkomster (14 000 kr) betydligt mer än vad kvinnorna har gjort (4 000 kr). Vi har också noterat skillnader mellan åldersgrupper, hushållsgrupper och andra grupperingar. Personer med problem inom ohälsoområdet har bästa utvecklingen medan de som har andra arbetshinder än ohälsa/missbruk har minskning i genomsnitt. I avsnitt 6.5 har vi redovisat samhällsekonomiska förutsättningar och förändringar för olika individgrupper under hela den studerade tiden (M1 M3). Även om osäkerheten ökar när den studerade gruppen splittras upp i mindre grupper har vi ändå försökt att redovisa detta. Förhoppningsvis kan det bilda underlag för andra studier och ge impulser till diskussioner. Vi kan konstatera att det finns skillnader mellan könen. Åtgärdskostnaderna för männen är 60000 kr i genomsnitt och för kvinnorna 43000 kr. Den samhällsekonomiska förbättringen är också större för männen (114 000 kr) jämfört med kvinnorna (81000 kr). Vi kan dock nämna att vi inte har funnit något synbart samband mellan åtgärdskostnader och samhällsekonomisk förbättring i den studerade gruppen. Det finns även skillnader mellan åldersgrupperna. Den samhällsekonomiska förbättringen är större ju äldre individerna är. Samtidigt är åtgärdskostnaderna för åldersgrupperna 20 29 år och 30 39 år lägre än för åldersgrupperna 40 49 år och 50 59 år. Vi har också noterat att det finns skillnader mellan åldersgrupperna när det gäller samhällets kostnader för dem före åtgärd och att denna skillnad förstärks efter åtgärd; de yngre som ingår i studien kostar samhället mer resurser än de äldre. 51

Ensamstående utan barn är den grupp av de studerade individerna som har mycket stöd från samhället och/eller bidrar med lite förvärvsarbete. Man har dock satsat i genomsnitt drygt 80000 kr i åtgärdskostnader på denna grupp och den samhällsekonomiska förbättringen är 89000 kr. De 18 individer (17 kvinnor) som är ensamstående med barn har något större stöd än genomsnittet från samhället före åtgärd. Åtgärdskostnaderna är emellertid endast 21600 kr i snitt vilket kan jämföras med genomsnittet för samtliga (49 400 kr). Den samhällsekonomiska förbättringen är endast 19.500 kr (97600 kr för samtliga) vilket innebär att gruppen även efter åtgärden har mycket stöd från samhället och/eller bidrar med lite förvärvsarbete. Individerna har också delats upp i grupper efter olika huvudorsaker till åtgärd: Ohälsa och missbruksproblem (64 ind.) Annat arbetshinder än ohälsa (16 ind.) Kombination av de båda förstnämnda (39 ind.). Åtgärdskostnaderna för Annat arbetshinder än ohälsa är 120 000 kr medan de för övriga grupper är 38000 kr resp. 40000 kr. Den största samhällsekonomiska förbättringen har gruppen Ohälsa/missbruksproblem med 130000 kr i genomsnitt. Motsvarande förbättring för Annat arbetshinder är 46 000 kr och för kombinationsgruppen 69000 kr. Trots kostbara åtgärder på de 16 individerna med Annat arbetshinder än ohälsa/missbruk blir den samhällsekonomiska förbättringen inte så stor. Avslutningsvis vill vi på nytt påpeka att vi inte med säkerhet kan dra några slutsatser om de olika delgrupperna som har ingått i studien. Det finns många faktorer som vi inte har kunnat neutralisera men vi hoppas ändå att uppgifterna kan vara till nytta för dem som har möjligheter att studera rehabiliteringseffekter på djupet. Sampop som utvärderingsinstrument I förra rapporten redovisade vi våra erfarenheter av Sampop efter den första studien. Vi har inte nu anledning att ändra på det vi då uttryckte. I och med att den lokala personalen vid M3 har haft kunskap om instrumentet och färdiga kontaktvägar för informationsinhämtande har arbetet varit mycket lättare nu. Mindre tid per individ har gått åt. För att användare ska förstå hur Sampop fungerar och efter vilka teoretiska förutsättningar man mäter samhällsekonomiska effekter är det önskvärt att Samhall Resurs AB tar fram en skriftlig dokumentation om detta. De olika ekonomiska begreppen behöver förklaras och exemplifieras. Det skulle underlätta användarnas uppgiftsinhämtande och säkerställa nyttjandet av resultaten. Det är i annat fall risk för att man går vilse bland de ekonomiska begreppen. Det finns även möjligheter att utveckla Sampop ytterligare. Vi har tidigare pekat på behovet av att kunna analysera uppgifterna på ett friare sätt genom att lyfta ut databasen till ett allmänt statistikprogram. Man kan också tänka sig att försöka få med någon form av livskvalitetvariabler. Det viktigaste är emellertid att de inbyggda variablerna alltid hålls aktuella så att resultatet håller god kvalitet. 52