11.5 FREDAGSSERIEN 14

11.5 FREDAGSSERIEN 14 Musikhuset kl. 19.00 Osmo Vänskä, dirigent Stephen Hough, piano Medlemmar ur Musikhusets Kör, körmästare Tapani Länsiö Wolfgang Amadeus Mozart: Symfoni nr 35 D-dur KV 385 Haffner 21 min I Allegro con spirito II Andante III Menuetto (Menuett) Trio IV Final (Presto) Sergej Rachmaninov: Rapsodi över ett tema av Paganini för piano och orkester op. 43 24 min Introduktion och 24 variationer PAUS 20 min Béla Bartók: Den sällsamme mandarinen, pantomim i en akt 30 min Libretto: Lengyel Menyhért Översättning till finska: Sirpa Hietanen Copyright 2000 by Universal Edition A.G., Wien / Universal Edition (London) Ltd., London/UE34110, 2012 by Universal Edition A.G., Wien Paus ca kl. 19.55. Den egentliga konserten slutar ca kl. 21.00. Kvällens kammarmusik börjar i Konsertsalen efter en paus på ca 10 minuter. Publiken ombeds söka sig till parketten för att lyssna på kammarmusiken. Platserna är onumrerade. 1

Wolfgang Amadeus Mozart: Klarinettkvintett A-dur KV581 30 min I Allegro II Larghetto III Menuetto (Menuett) Trio 1-2 IV Allegretto con variazioni (Variationer 1-4) (Adagio Allegro) Osmo Vänskä, klarinett Laura Vikman, violin Hannu Vasara, violin Riitta-Liisa Ristiluoma, viola Mikko Ivars, cello Sänds direkt i YLE Radio 1 och på Internet yle.fi/rso. 2

WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756 1791): SYMFONI NR 35 Året 1782 var en förändringens tid för W. A. Mozart. Han var 26 år gammal och försökte vänja sig vid sitt hektiska liv som fri konstnär i Wien, som hade börjat före årsskiftet. I augusti gifte han sig med Constanze Weber. Det snabbt ingångna äktenskapet ansträngde relationen till fadern och den jäktade konstnären irriterades av alla befallningar som hans far riktade till honom. Pappa Leopold krävde bl.a. att sonen skulle skriva festmusik till adlandet av Siegmund Haffner, staden Salzburgs borgmästare. Mozart accepterade uppdraget bara för Siegmunds skull, som var en gammal bekant. Han föresatte sig att arbeta så snabbt som möjligt utan att pruta på kvaliteten. Denna symfoni nr 35 som numera även är känd som Haffnersymfonin blev ett av de mest omtyckta verken av den igen på 1900-talet allt mer populäre Mozart. Melodin i symfonins första sats (Allegro) har ett stort omfång och avancerar än lugnt och klart, än häftigt och andfått. Andra satsens (Andante) vackra melodiska och harmoniska lösningar känns lugnande efter den andlösa framfarten i första satsen. Tredje satsens (Menuetto) menuett och trio var traditionsenlig och vädertagen praxis också på Mozarts tid och hans val kunde anses komma sig av adelsceremonins officiella natur. Av dessa två är menuetten emellertid litet mer överraskande, eftersom Mozart i den använder sig relativt frikostigt av kromatik, som han däremot introducerar mycket sparsamt i trion. Fjärde satsen (Presto) är ett veritabelt kraftprov och här åker speciellt den rytmiska energin upp i höjden. Mozarts spelanvisning för den sista satsen lydde helt enkelt: Spelas så snabbt som möjligt. Aatu Pyy Verkpresentationen har sammanställts i samarbete med Turun yliopisto. Skribenten studerar musikvetenskap. SERGEJ RACHMANINOV (1873 1943): RAPSODI ÖVER ETT TEMA AV PAGANINI Då Sergej Rachmaninov sommaren 1934 började arbeta på ett omfattande variationsverk för piano och orkester, var han inne i det tidsmässig omfattande men inte så produktiva slutskedet av sin karriär som kompositör. Efter att ha lämnat hemlandet och dess revolution bakom sig, komponerade han väldigt litet och under de åtta första åren ingenting alls. Orsaken var dels det trauma som avfärden från Ryssland vållade och dels hans strålande pianistkarriär, som inte lämnade så mycket tid över för annat arbete. Med beaktande av de många svåra åren som Rachmaninov hade bakom sig som kompositör föddes Paganinivariationerna överraskande snabbt, bara på en månad. Rachmaninov gav verket namnet Rapsodi över ett tema av Paganini, men det ursprungliga namnförslaget mots- 3

varar innehållet bättre Symfoniska variationer över ett tema av Paganini. Variationerna intar sin naturliga plats som en fortsättning på hans fyra pianokonserter och vad de speltekniska kraven beträffar är de ett minst lika krävande verk. Förutom av virtuositeten får variationerna konsertliknande karaktär genom att de tempomässigt tydligt indelats i tre delar, som kunde tänkas motsvara satserna i en traditionell konsert. Rachmaninov presenterar temat först efter en kort introduktion och en första variation. Helhetsformens första del bildas av de huvudsakligen snabba variationerna 1 10. Och Rachmaninov vore inte Rachmaninov om han inte hade smusslat in sitt eget personliga motto, den medeltida melodin Dies irae, som hörs för första gången i den tempomässigt lugna sjunde variationen. Verkets långsamma del bildas av variationerna 11-18, vars ställning accentueras av det faktum att musiken här befriar sig från tonarten a-moll som annars dominerar verket. Visserligen finns det nog också en del rörligare material bland dessa variationer litet på samma sätt som i de långsamma satserna i Rachmaninovs andra och tredje pianokonsert. Verkets emotionella kärna utgörs av en variation som blir större till omfånget än de andra, den artonde variationen, där Rachmaninov utgående från en inversion av Paganinis tema skapar en glödande romantisk melodi före de sista variationernas slutrusch. Kimmo Korhonen (sammandrag) BÉLA BARTÓK (1881 1945): DEN SÄLLSAMME MANDARINEN Béla Bartók komponerade sin balettpantomim Den sällsamme mandarinen åren 1918 1919. Han hittade denna berättelse av Menyhért Lengyel i en litterär tidskrift år 1917 och fängslades av tanken på en grotesk pantomim, som inte består av lösryckta dansnummer likhet med traditionella balettspektakel. Berättelsen har ingen sedvanlig sensmoral: alla karaktärer drivs av snikenhet eller djurisk sexualdrift. Bovarna är alltigenom onda, inga vilsegångna utslagna personer. Kvinnan i berättelsen har tvingats med i intrigen med våld och blir sexsymbol och föremål för ren köttslig lusta. I stråkarnas inledning och de hamrande blåsackorden viner den nattliga storstadens hänsynslösa livsspiral. Vid utkanterna av en livligt trafikerad gata finns en bordell med en kvinna som lockbete i fönstret. Tre bovar har tvingat henne sitta där och locka till sig - klarinettsolo - män de sedan har för avsikt att råna. Först anländer en sjabbig vivör till ackompanjemang av liderliga basunglissandi och violor som beskriver bedagad kärlek. Bovarna slänger snart ut den panke älskaren ut på gatan med burdusa tag, som tecknas av blåsarna. Klarinettens sirénsång får allt mer förföriska ornament och nu går en blyg ynglig (oboe) i fällan. En klagande fagott uttrycker kundens amatörmässiga 4

tag. Bovarna företar en kroppsvisitering, blecket fräser till och det medellöse gossen slängs ut. Klarinettmelodin slingrar sig lika förförisk som tidigare och nu kommer en overklig vandrare, en kinesisk mandarin som annonseras av sordinerade basuner och vilt skrikande blåsinstrument. Flickan inleder en långsam vals. Orkestern börjar klirra och ljuda färgad av piano, celesta, triangel, cymbaler och harpa. Efter att passivt ha följt med uppvisningen försöker mandarinen omfamna kvinnan till takten av ett fugato i intensiv folkmusiktakt, men lyckas inte. Bovarna kommer fram ur sitt gömställe beledsagade av bryska pukslag, tar hans egendom och bereder sig för att ta livet av honom. Först försöker de kväva honom med kuddar. Sedan sticker de gapande sår i honom med kniv och slutligen hänger de honom i en lampkrok. Men ingenting tycks bita på mandarinen som bara fortsätter att oförtrutet stirra på kvinnan. Bakom scenen börjar en kör sjunga spökliga mollterser och en skrapig melodi slingrar sig som den sällsamme mandarinens lidande livstråd. En av bovarna befriar mandarinen och kvinnan tar honom i famnen. Först nu börjar hans sår blöda och lidelsen lämnar kroppen till takten av livlösa andetag i orkestern. OSMO VÄNSKÄ Osmo Vänskä, berömd för sina dynamiska och intensiva tolkningar, utnämndes till musikchef för Minnesota Symphony Orchestra år 2003. Vänskä och orkestern har sedermera skördat en hel del lagrar tillsammans och håller bl.a. årligen en konsertserie i Carnegie Hall i New York. Vänskäs kontrakt med Minnesotaorkestern gäller till år 2015. Före Minnesota var Vänskä sedan år 1988 konstnärlig ledare för Sinfonia Lahti. Han har varit chefsdirigent även för Tapiola Sinfonietta, Islands symfoniorkester och BBC Scottish Symphony Orchestra. Vänskä dirigerar regelbundet de främsta orkestrarna i världen i New York, Philadelphia, München, Boston, Leipzig, Chicago, England och Amsterdam. Med Minnesota Symphony Orchestra har Vänskä gjord en prisad komplett inspelning av Beethovens symfonier. Därtill har de spelat in Tjajkovskijs pianokonserter med pianisten Stephen Hough och Beethovens pianokonserter med Jevgenij Sudbin. Osmo Vänskä är hedersdoktor vid Glasgow University. Royal Philharmonic Society beviljade honom ett pris för hans meriter inom den klassiska musiken. År 2005 valde Musical America Vänskä till årets dirigent. Antti Häyrynen (sammandrag) 5

STEPHEN HOUGH MUSIKHUSETS KÖR Stephen Hough räknas till i världseliten bland pianister. År 2001 upptogs han i det prestigefyllda MacArthur Fellowship Program och år 2010 vann han Royal Philharmonic Societys pris. Stephen Hough uppträder regelbundet som solist med de mest betydande europeiska och amerikanska orkestrarna och håller solokonserter i de kända konserthusen runt om i världen. Han gästspelar också vid musikfestivalerna i bl.a. Salzburg, Mostly Mozart, Aspen och Edinburgh samt vid BBC Proms i London. Senast har han konserterat med bl.a. New York Philharmonic Orchestra, London Philharmonic Orchestra och Berliner Philharmoniker. Under denna säsong är Stephen Hough residensartist vid Wigmore Hall i London och spelar där en hel del soloverk och pianokvintetter. Stephen Hough har deltagit i över 50 skivinspelningar, av vilka många nominerats för Grammy och åtta fått det ansedda Gramophone Award. Till hans senaste inspelningar hör en CD med Chopins valser samt en inspelning av Liszts och Griegs pianokonserter, båda för skivmärket Hyperion. Hough är också tonsättare och bl.a. musikerna i Berliner Philharmoniker har beställt musik av honom. Hans Missa Mirabilis fick sitt uruppförande i april 2012 på beställning av Indianapolis Symphony Orchestra. Stephen Hough är gästprofessor vid Royal Academy of Music i London. Musikhuset och dess huvudaktörer, Helsingfors stadsorkester, Radions symfoniorkester och Sibelius- Akademin, fattade hösten 2011 beslut om att grunda en symfonikör i anslutning till Musikhuset. Man upplevde att det fanns ett naturligt samband mellan kören, husets orkestrar och undervisningen vid Sibelius-Akademin. Efter över 400 sångprov sammankallades drygt 80 sångare till körrepetition i januari 2012. Kören kan vid behov förvandlas till manskör, damkör, kammarkör eller bara en ensemble bestående av skickliga körsångare. Orkesterrepertoaren planeras av dirigenterna Hannu Lintu, Jukka-Pekka Saraste och John Storgårds i samarbete med kördirigenten, tonsättaren Tapani Länsiö. I september ges Johannes Brahms Ein deutsches Requiem med RSO under Jukka-Pekka Sarastes ledning, vilket kan betraktas som körens debutkonsert. Hösten 2012 fortsätter arbetet med egna konserter och kulminerar i december med Beethovens nionde symfoni med Helsingfors stadsorkester under Leif Segerstam. 6

RADIONS SYMFONIORKESTER Radions symfoniorkester (RSO) är Rundradions orkester med uppgift att bidra till och främja den finländska musikkulturen. Sakari Oramo har varit orkesterns chefsdirigent sedan 2003. Hannu Lintu, som under spelåret 2011 12 är orkesterns förste gästdirigent, tillträder hösten 2013 som RSO:s nye chefsdirigent. RSO:s hedersdirigent är Jukka-Pekka Saraste. Han var chefsdirigent för RSO åren 1987 2001 och fortsätter sitt intensiva samarbete med orkestern. Radioorkestern grundades år 1927. Den ursprungliga tiomanna ensemblen utvidgades på 1960-talet till en fulltalig symfoniorkester. RSO:s tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils- Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam och Jukka-Pekka Saraste. Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställts av Rundradion. Till RSO:s uppgifter hör också att spela in all finländsk orkestermusik för Rundradions bandarkiv. Med Sakari Oramo har RSO spelat in på skiva verk av bl.a. Bartók, Hakola, Saariaho, Respighi, Kaipainen och Kokkonen samt premiärinspelningen av Armas Launis opera Aslak Hetta. Skivinspelningen (Ondine) av Nordgrens 3:e och 5:e symfoni fick det franska priset Académie Charles Cros. Inspelningen av Magnus Lindbergs klarinettkonsert fick BBC Music Magazines pris 2006. Skivan med Lindbergs och Sibelius violinkonserter med Lisa Batiashvili som solist (Sony BMG) fick MIDEM Classical Awards 2008. Samma år valde New York Times en inspelning med orkesterverk av Lindberg till årets skiva. RSO turnerar regelbundet på olika håll i världen och har gett över 300 konserter utomlands. Under säsongen 2011 2012 uppträder RSO bl.a. vid den prestigefulla Beethovenfestivalen i Bonn och i Concertgebow i Amsterdam. RSO:s radiokanal YLE Radio 1 radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. Konserterna kan också avlyssnas runt om i världen på RSO:s webbsidor (yle.fi/rso). 7