Framtidens Europakunskap: utvecklingar, utmaningar, fördjupningar V Urban Strandberg ad är Europa? Något alldeles speciellt i Européernas egna blickar. Delvis något annat i omvärldens ögon, i utifrånblickarna. Europa är en kontinent, ett landområde. Många små länder i en otyglad och variationsrik brokad och några få stora länder som dominerar övriga. Europa inrymmer katoliker och protestanter; ortodoxa, judar, hinduer, muslimer; icke-troende. Och är sekulärt. På samma gång. Europa är landsbygden och jordbruken, städerna och industrierna. Europa är organisationerna, regionerna, kommunerna, medborgarna, företagen, EU, de papperlösa migranterna och trafficking-offren. Europa år 2014 är mer EU än 1994, eftersom så många fler av dess länder har blivit medlemmar. Ändå är EU 2014 på sätt och vis mindre Europa 1994, när ekonomisk kris och nationalism minskad tilltron och kraften till integration. Europakunskap som utbildningsämne måste både vilja och kunna hantera denna komplexitet. Vilket ställer särskilda krav ämnets utgångspunkter: det kräver tvärvetenskaplighet med nära anknytning till Europaforskningen; öppet sinne för att sammanföra och komplettera de akademiska kunskaperna med konsten, litteraturen och musiken; kritisk blick, självständig hållning och akademisk integritet; vilja och förmåga att vara delaktig i samhällets processer, för att komma nära det som ska studeras och förstås, men också för att aktivt bidra till och ta ansvar för utvecklingar i samhället; fantasi och lekfullhet men också självdistans; och det kräver lyhördhet och involvering av Europakunskapens verkliga uppdragsgivare studenterna. Europakunskapen som utbildningsämne måste också vara i takt med tiden. De gångna tjugo årens utvecklingsförlopp och förändringar av Europa, den europeiska integrationen, den europeiska gemenskapen och omvärlden måste också få genomslag i Europakunskapen. Med inspiration från bokens kapitel ägnas återstoden av föreliggande korta text åt en diskussion om hur Europakunskapen som utbildningsämne kan utvecklas för att göra studenterna skickade att möta framtidens Europeiska utmaningar.
376 Urban Strandberg Demokrati, ekonomi, geografi, demografi I den tid då Sverige blev medlem i den europeiska gemenskapen var trycket stort på utvidgning österut. Medborgare och statsledningar i de central- och östeuropeiska länderna sökte nya samarbeten västerut med förhoppningar om ökat välstånd, rättsstatlighet och demokratisering. EU:s utvidgningsambitioner har avtagit avsevärt sedan dess. Samtidigt påminner det senaste årets händelseutveckling i Ukraina om att alla Europeiska länder inte är medlemmar i EU och att blott förhandlingar om ett partnerskap med EU kan ha ödesdiger sprängkraft för det enskilda landets suveränitet och integritet. Idag 2014 kommer istället det till antalet människor överlägset största trycket på EU:s gränser söderifrån och österifrån, från de arabiska länderna i Nordafrika och mellanöstern. De senaste decenniernas migrationstryck från och via dessa länder har ökat exponentiellt i förlängningen av den arabiska våren 2012. Totalitära statsledningars hårdföra repression och kväsande av sociala och politiska rörelser är en faktor som driver människor på flykt. En annan faktor är intolerans och våldsamma motsättningar på etnisk eller religiös grund mellan olika befolkningsgrupper. En tredje faktor är ekonomisk och demografisk. När 50 procent av människorna bland de 22 arabländernas befolkningar är mellan 15 och 24 år och det tidiga 2000-talets globala finanskris konsekvenser slår igenom hårdare i dessa länder än någon annan stans uppstår ett ovillkorligt och hårt tryck på miljontals människor att ge sig på vandring i sökande efter nödvändiga livsbetingelser. I boken studeras migrationsfrågor av Andrea Spehar som också medverkar i undervisning kring migration i Europakunskapens befintliga kurser. Framtidens Europakunskap behöver öka förmågan än mer att analysera och diskutera migrationens mekanismer liksom migrationens relationer till exempelvis säkerhet, handel, ekonomisk utveckling och hälsa. Med ett historiskt perspektiv, en global utblick och en kritisk ansats måste framtidens Europakunskapsstudenter bringas att förstå de långsiktiga och komplexa relationerna mellan demokrati, ekonomi, geografi och demografi. Småstaternas EU Den europeiska gemenskap som Sverige blev medlem i för tjugo år sedan hade en påtaglig andel till befolkningsmängden stora stater. Inom 2014 års EU är däremot den överskuggande majoriteten medlemmar att betrakta som småstater. Rutger Lindahl och Daniel Naurin visar i sitt kapitel att även en småstat som Sverige kan vinna ansenligt inflytande inom
Framtidens Europakunskap 377 EU. Därmed understryks vikten av särskilda studier av småstaters agerande inom EU. Ett sätt att tillföra Europakunskapen ytterligare kompetens i att analysera de små medlemsländernas premisser och agerande såväl inom som utom EU är att samverka med den internationella småstatsforskningen. Liksom Europakunskapen är småstatsforskningen ett tvärvetenskapligt tematiskt område. Rön och grepp inom dess område kan tillföra nya perspektiv till Europaforskningen och Europakunskapen. Isländska Small State Research Centre är en samarbetspartner kring frågor som rör småstater i Europa och andra delar av världen. Vad blir det av med de europeiska ländernas agerande i världen? Bedrivandet av självständig utrikes- och säkerhetspolitik är ett signum för den suveräna nationalstaten. Detta var en av de fundamentala förutsättningarna när den svenska regeringen förhandlade om medlemskap. Idag tjugo år senare har förutsättningarna förändrats. EU har höjt ambitionerna på det utrikes- och säkerhetspolitiska området vilket också återspeglas institutionellt i och med inrättandet av den höga representanten och den egna utriketjänsten EEAS. För Europakunskapens del innebär denna förändring två utmaningar. För det första måste ämnet innefatta studier av EU:s relationer i världen. Denna utmaning har vi mött genom att utveckla kursen Europe in the World. Europakunskapens andra utmaning är att också uppmärksamma vad det under sådana betingelser blir av med de enskilda medlemsstaternas säkerhets- och utrikespolitik. För att parafrasera rubriken på den nya kursen behöver framtidens Europakunskapsstudenter också analysera och diskutera European States in the World. Europakunskapskurser med ett sådant fokus kommer med fördel dra nytta av den forskning kring utrikes- och säkerhetspolitik samt ledarskap som i boken representeras av de tre kapitlen författade av Lisbeth Aggestam & Mikaela Kumlin-Granit, Ann-Kristin Jonasson & Emine Bademci samt Fredrik Söderbaum. Organisationernas Europa Det ekonomiska livet i Europa är inte detsamma nu som för tjugo år sedan. Ekonomisk globalisering, avreglering, global migration och liksom rörligheten på den inre marknaden förändrar premisserna för de ekonomiska aktörerna. I sitt kapitel studerar Bengt Larsson och Kristina Lovén Seldén vilka roller som fackföreningar och arbetsgivarorganisationer tar i dagens Europasamhälle. En annan slags organisation uppmärksammas i
378 Urban Strandberg Dimitar Popovskis kapitel om HBTQ-frågans ställning i olika Europeiska länder, närmare bestämt RFSU vars agerande har bidragit stort till HBTQ-frågornas relativt starka ställning i Sverige. Organisationer i samhället uppstår och finns för att representera intressen och idéer samt fungera som plattformar för mobilisering av engagemang och inflytande. Ovanstående exemplifierar hur gamla organisationer ställs inför förändrade förutsättningar liksom att gamla frågor i en annan tid kan få oanad kraft genom organiserat handlande. I dagens och framtidens Europa pockar många både gamla och nya frågor på organisering. Feminism, nätfrihet-integritet, HBTQ, djurrätt, hållbar utveckling för att bara nämna några. Inom flera av Europakunskapens kurser uppmärksammas framförallt de traditionella organisationerna inom arbetslivet. Frågan är om Europakunskapen borde tillföras också ett särskilt fokus på och teoretiserande av organisationer och organisatoriskt handlande, som också kunde diskutera frågor om inflytande, legitimitet och ansvarsutkrävande. Visuell kompetens i en tid när bilderna flödar Katarina Vajta använder uttrycket på koloss på lerfötter när hon i sitt kapitel skildrar debatten om EU i svensk press. Mats Andrén talar om blickar mot Europa och om bilden av Europa i Sverige. Rutger Lindahl och Daniel Naurin frågar sig om Sverige bör betraktas som insider eller outsider inom EU. Fredrik Söderbaum talar om brandkårsmetaforen när han i sitt kapitel analyserar synen på fredsfrämjande i Sveriges och EU:s militära insatser. Uppräkningen visar på bildernas och bildspråkets retoriska och metaforiska betydelse både för Europaforskarna själva och för det Europeiska livets aktörer. Till dessa bilder i överförd mening måste också läggas de enorma mängder rörliga och stilla bilder som i bokstavlig mening numera flödar fram inte bara i vanliga medier utan också på Internet och i sociala medier. Under de tjugo år som förflutit sedan 1994 har den digitala tekniken fått stort genomslag på flera samhällsområden, men kanske allra mest vad gäller framställning och spridning av bilder. Det understryker bildkommunikationens och den visuella kulturens allt större betydelse för normbildning, idéspridning och identitetskapande liksom legitimering av politiska beslut inom EU såväl som inom medlemstaterna. Framtidens Europakunskap behöver i sina kurser innefatta generisk kompetens för att kunna synliggöra och analysera hur bilder i överförd och bokstavlig mening medverkar i Europeiska utvecklingsförlopp och integrationsprocesser.
Framtidens Europakunskap 379 Tvärvetenskaplig forskning och undervisning på Europaområdet Europakunskapen bör ha samma principiella utgångspunkt till tvärvetenskapligheten som Europaforskningen: en stabil bas i ämnesdisciplinernas teori- och metodtraditioner skapar tillit och frimodighet hos forskare och lärare vilket i sin tur lägger grunden för det mångvetenskapliga gränsöverskridande samarbetet i forskning och undervisning. På så vis kan det bästa i ämnesdisciplinens skärpa i metod och teori produktivt förenas i mångvetenskaplig samverkan kring sådana tematiska problemställningar på Europaområdet som beskrivits ovan. Europakunskapen måste dock ha vilja och kapacitet att gå ett steg längre i det disciplinöverskridande arbetet eftersom studenternas prestationer betygsätts inom just det egna ämnet Europakunskap. Gångbar och framåtblickande undervisning i Europakunskap bör också ha samma principiella förhållningssätt som forskningen vad gäller bestämningen av Europa som sitt studieobjekt: en öppen och pluralistisk hållning till Europa som ett mångbottnat samt både omhuldat och omstritt fenomen snarare än som en entydig och geografiskt avgränsad kontinent. Förhoppningen är att det tvärvetenskapliga mervärdet på Europaområdet, inom både forskning och undervisning, uppnås genom att frågor ställs som annars inte skulle ställas, att frågorna studeras och utforskas med gängse disciplinära teorier och metoder, men där svaren och de nya frågorna är annorlunda än de skulle ha varit tvärvetenskapligheten förutan, eftersom disciplinperspektiven sammanförs och förstärker varandras kraft.