Ung livsstil Nr 3. Mars 2006 Forskningsenheten Kultur- och Idrottsförvaltningarna
Författarens förord Inför 2004 års budget slog kommunfullmäktige fast att stadsdelsnämnderna skall erbjuda ungdomar i Stockholms samtliga stadsdelar någon form av icke-kommersiella träffpunkter. Det kan exempelvis handla om mindre, lokala fritidsgårdar, replokaler, tjejgrupper, ungdomscaféer, fanzineverkstäder, teater- och filmklubbar. I den här rapporten behandlas (gymnasie-) ungdomarnas inställning till satsningar på träffpunkter. Hur viktigt tycker man det är att staden satsar på sådana? Var bör de placeras och vad skall de innehålla? Jag hoppas att rapporten med dess material skall leda till att ungdomarnas synpunkter får betydelse för de beslut man fattar och de satsningar man gör. I viss utsträckning söker jag också att ställa ungdomarnas synpunkter mot de uttalanden och synpunkter kring träffpunkter för äldre ungdomar som gjorts i olika sammanhang från stadens sida. Jag vill tacka en rad personer som läst och kommenterat olika utkast till rapporten och som kommit med viktiga synpunkter när det gäller att hitta referenser. Som vanligt intar min forskarkollega Ulf Blomdahl en central plats i detta sammanhang, men det finns också en rad andra personer som kommit med värdefulla synpunkter. Dessa är Jens Eriksson, Cecilia Frostenson, Marina Högland, Bitte Jarl, Jan Johansson, Barbro Kristiansson, Steinar Olsen, Ami Stålstierna,Torvald Sundelin-Olsson och Ulf Ågren. Stockholm den 7 mars 2006 Stig Elofsson
Förord Forskningsenheten vid idrotts- samt kulturförvaltningarna genomför kontinuerligt studier omkring Resursutnyttjande och effekter av offentligt driven eller understödd verksamhet på fritidsfältet. I denna studie, Ung livsstil, som genomförts hösten 2004 och våren 2005 har vi strävat efter att kunna beskriva och analysera ungdomars livsvillkor i Stockholms stad. I första hand står dock ungdomars situation och preferenser på fritidsområdet i centrum för vår studie. Ung livsstil är ett samarbetsprojekt mellan idrotts- samt kulturförvaltningarna i Stockholms stad och institutionen för socialt arbete (Stig Elofsson) vid Stockholms universitet. Studierna om Ung livsstil har också genomförts tillsammans med Helsingborgs stad, Haninge kommun, Jönköpings kommun och Lidingö stad. En rad personer har arbetat hårt med fältarbetet i Ung livsstil. Till dem ber jag att få framföra mitt varma tack. Ett speciellt tack går till Jari Öhman som varit ansvarig för fältarbetet. Från projektet Ung livsstil kommer en rad rapporter att presenteras. Följande rapporter är publicerade: - Blomdahl/Elofsson, Vilka idrottsanläggningar vill ungdomar i Stockholms stad att det skall satsas på? - Elofsson, S, Vilken typ av aktiviteter inom fritidsfältet önskar ungdomar i Stockholms stad att det ska satsas på? Den här rapporten Vill gymnasieungdomar att Stockholms stad skall satsa på träffpunkter? har docent Stig Elofsson skrivit på uppdrag av kulturförvaltningen. För innehållet i den här skriften svarar Stig Elofsson själv. Stockholm den 7 mars 2006 Ulf Blomdahl Forskningsledare FOU Idrotts- och kulturförvaltningarna i Stockholm författaren och forskningsenheten vid idrotts- och kulturförvaltningarna i Stockholm ISBN 91 8676878-6
Innehållsförteckning Inledning...1 Undersökningen...6 Hur många vill att Stockholms stad skall satsa på träffpunkter?...8 Vad betyder social bakgrund när det gäller önskemål om satsningar på träffpunkter?...12 Ålder...12 Familjesituation...12 Familjens materiella resurser...13 Invandraranknytning...14 Gymnasieprogram...14 Boendeområde...15 Sammanfattning...16 Var ska träffpunkterna ligga?...17 Träffpunkternas placering och social bakgrund...19 Vad betyder social bakgrund?...21 Vad skall träffpunkter innehålla?...25 Vad vill de nuvarande fritidsgårdsbesökarna?...27 Har de som vill ha satsningar på träffpunkter en annorlunda fritidsstil?...30 Sammanfattning...33 Slutdiskussion...35 Litteraturförteckning...38 Publicerade rapporter från forskningsprojektet Ung livsstil...38 Bilaga 1. Kodschema för frågan Vad skall dessa träffpunkter innehålla?....39
Inledning Det borde finnas en gård, ett kafé eller en mötesplats vid Liljeholmens station Citatet ovan är hämtat från den inventering av den öppna verksamheten i Stockholms stad som kulturförvaltningen genomfört på uppdrag av kommunfullmäktige 1. Utgångspunkten var följande uttalande i budgetbeslutet för 2003. En rad åtgärder skall genomföras för att förbättra barns och ungdomars villkor i Stockholm. En helhetssyn på barns och ungdomars vardag skall prägla verksamheterna och planeringen. Barn och ungdomar skall på olika sätt ges ökade möjligheter att påverka sin vardag. Förutsättningar för en utvecklande och spännande fritid skall skapas. Staden skall ta ett aktivt ansvar för att det skall finnas mötesplatser för ungdomar i varje stadsdel. Inför 2004 återkom stadsfullmäktige till temat och slog då bland annat fast stadsdelsnämnderna skall erbjuda ungdomar i Stockholms samtliga stadsdelar någon form av icke-kommersiella träffpunkter. Det kan exempelvis handla om mindre, lokala fritidsgårdar, replokaler, tjejgrupper, ungdomscaféer, fanzineverkstäder, teater- och filmklubbar. I skrivningen påpekas, med hänvisning till vår forskning, att det skett stora förändringar inom den öppna fritidsverksamheten under de senaste 20-25 åren. Vi har i en tidigare rapport visat att resurserna till den öppna verksamheten minskat med 65% från 1981 till 2002 2. Räknar man med hur mycket pengar staden satsar per tonåring uppgår minskningen till hela 70%. Liknande nedskärningar har inte skett på andra fritidsområden. Ser man t ex till stödet till musik- och kulturskolan har detta ökat med 3% i fasta priser. Dessa nedskärningar har givetvis fått en rad konsekvenser t ex minskade öppettider, minskad personal, färre aktiviteter, mindre till inköp av material och utflykter (vilket konstateras i rapporten). Men man skall trots allt detta inte glömma bort att författarna av rapporten fann fritidsgårdar som tycktes fungera bra och där ungdomarna var mycket nöjda med verksamheten. I en kommentar till rapporten säger kulturborgarrådet Erik Nilsson: Jag skäms, vi får rannsaka oss själva, det finns anledning till självkritik. 3 I förordet till rapporten anger han mål för den fortsatta verksamheten. Det är dags att vända den negativa trenden och se till att varje stadsdel kan erbjuda åtminstone en icke-kommersiell kvalitativ mötesplats för unga människor. För att utveckla verksamheterna måste vi ta tillvara fritidsledarnas kunskap. Vi måste också satsa på att bygga nätverk och utveckla metodik, men framför allt se till att ungdomarna själva involveras i utformandet av träffpunkterna. 4 Kulturnämnden har senare i Stockholms stads budget för år 2005 fått i uppdrag att samverka med stadsdelsnämnderna i utvecklandet av lokala kulturcentra och träffpunkter för unga 5. 1 Stockholms stad, Kulturförvaltningen unga stockholm. 2 Blomdahl U, Elofsson S, Öhman J. Hur mycket satsas på fritidsgårdarna (öppen verksamhet) år 2002 jämfört med 1981 och 1990? Stockholms stads forskningsenhet och Stockholms universitet, institutionen för socialt arbete, 2002. 3 Dagens Nyheter, 22 juni 2004. 4 Stockholms stad, Kulturförvaltningen unga stockholm, sid 5. 5 Kulturnämnden Uppdrag för nätverk och minimikrav för träffpunkter för unga 2005-03-30 sid 1. 1
I uppdraget konstateras att Ungdomars kulturvanor har länge varit ett eftersatt område vad gäller deras konsumtion av kultur och deras möjligheter att producera kultur. Träffpunkter med utrymme för musik, dans, film och tillfälliga kulturevenemang placeras högst på ungdomarnas önskelista. Det nybyggda Lava och det nya ungdomsbiblioteket på Medborgarplatsen blir centrala resurscentrum för ung kultur och ger möjligheter till projektverksamhet i samverkan med träffpunkterna för unga i stadsdelarna. 6 Den 3 maj 2005 lämnade Stockholms kulturförvaltning ett tjänsteutlåtande till kulturnämnden (vilket överlämnas till kommunstyrelsen) 7 där man närmare anger vad som avses med träffpunkter 8. En träffpunkt är en icke-kommersiell mötesplats för unga. En träffpunkt måste vara en fysisk plats och verksamheten kontinuerlig. Den kan vara stor som liten, men målet är att det skall finnas en i varje stadsdel. Det viktiga är att verksamheten är öppen för alla, att de unga har reella möjligheter att påverka innehållet i verksamheten samt att det finns personer/personal som gör att de unga kan känna sig trygga och kan vägleda unga att förverkliga sina idéer. Det skall vara en plats där man kan vara, men även kunna delta i verksamhet och få möjlighet till personlig utveckling. De vuxna vid träffpunkten skall mera fungera som coacher än som traditionella fritidsledare. De ska vara lyhörda för ungas behov och vara ett stöd för ungdomar att förverkliga sina idéer. Verksamheten ska ge stöd för unga som vill planera och genomföra arrangemang t ex konserter, diskotek, skidresor eller idrottstävlingar. 9 I utlåtandet anges följande som minimikrav på ungas träffpunkter 10 - En träffpunkt skall vara öppen för alla - En träffpunkt ska rikta sig till unga, men lokalt kan olika målgrupper formuleras - På en träffpunkt ska unga vara delaktiga i beslut och ingå i styr- och planeringsgrupp - Lokalerna ska vara flexibla för olika aktiviteter och stimulera till egen kreativ verksamhet - Vid en träffpunkt ska det finnas en coachfunktion - En träffpunkt ska ha öppen verksamhet minst 12 timmar/vecka - En träffpunkt ska vara öppen för samarbete - För att få bli en träffpunkt Stockholm måste verksamheten certifieras Det finns en rad frågor man fortfarande kan ställa sig inför det fortsatta arbetet. I den politiska debatten har genom tiderna behovet av satsningar på träffpunkter motiverats ur såväl fritidspolitiskt, kulturpolitiskt som socialpolitiskt perspektiv. Både utifrån fritidspolitiskt och kulturpolitiskt perspektiv har man många gånger sedan åtminstone 1970-talet pekat på att den åldersgrupp man i allmänhet associerar till, 13-19 år, inte kan betraktas som homogen utifrån ett åldersperspektiv, den omfattar både yngre tonåringar och äldre ungdomar. Behov och önskemål skiljer sig klart mellan dessa båda grupper, vilket inte minst märks om man ser till hur många som besöker fritidsgård. Medan det många gånger är en relativt stor andel av högstadieeleverna som besöker fritidsgård, är det en liten grupp (speciellt bland flickorna) på gymnasiet som besöker någon fritidsgård. Både från kulturpolitiskt och fritidspolitiskt perspektiv har man i flera sammanhang pekat på att kanske framför allt de äldre ungdomarna (de som är i gymnasieåldern) är speciellt missgynnade. Man har uppmärksammat, och Anders 6 Stockholms Kulturförvaltning: Tjänsteutlåtande Dnr 010/478/2005. 7 Kulturnämnden: protokoll nr 5/2005 Paragraf 71. 8 Stockholms Kulturförvaltning: Tjänsteutlåtande Dnr 010/478/2005, sid 3-4. 9 Stockholms Kulturförvaltning: Tjänsteutlåtande Dnr 010/478/2005, sid 3-4. 10 Stockholms Kulturförvaltning: Tjänsteutlåtande Dnr 010/478/2005, sid 5-7. 2
Carlberg på Fryshuset har med kraft sedan minst 15 år tillbaka påpekat, att denna grupp på grund av åldersgränser inte kan utnyttja huvuddelen av det kommersiella nöjesutbudet. Den öppna fritidsverksamheten kan nära kopplas samman med ungdomars utnyttjande av det offentliga livet, det offentliga rummet. Björn Andersson har i sin avhandling Öppna rum närmare studerat ungdomarnas utnyttjande av det offentliga rummet, både lokalt och i citymiljö 11. I definitionen av ungdomsoffentlighet skriver han med referens till Lofland 12 följande, vilket ger en bra bild av den öppna verksamhetens roll i ungdomarnas socialisation: 13 Det är inte primärt närvaron av främlingar som konstituerar ungdomars offentliga liv, utan det handlar om deras möjligheter att finna fysiska och sociala rum som präglas av en hög grad av självbestämmande. Det handlar om frihet från tonårens två primära socialisationsagenter: föräldrarna och skolan. Visavi föräldrarna är det viktigt att komma ut ur det barnsliga beroendet. I förhållande till skolan handlar det mer om (att slippa, min anmärkning) krav på strukturerat arbete och att tänka på framtiden. Han pekar också på att ungdomarnas kontakter med det offentliga livet måste ses som en process, där utvecklingen under tonåren innebär att man går från att göra till att vara 14. Att ungdomars kontakter med det offentliga livet från ett socialisationsperspektiv kan ses som en process förstärks också om man ser till hans sammanfattning av sina resultat. Med utgångspunkt från graden av aktivitet i det lokala öppna rummet (grannskapet) och det urbana öppna rummet (city) definierar han fyra typgrupper 15. Dessa är de 1. uteorienterade (aktiva både i det lokala och offentliga rummet) 2. urbant orienterade (passiva i det lokala men aktiva i det urbana) 3. lokalt orienterade (aktiva i det lokala, passiva i det urbana) 4. privat orienterade (passiva både i det lokala och det urbana rummet). Bland de uteorienterade dominerar högstadieelever medan gymnasieeleverna (speciellt från sista årskurs) dominerar bland de urbant orienterade. Även bland de lokalt orienterade ligger tonvikten på högstadieelever, speciellt från årskurs 8, medan de privat orienterade innefattar såväl högstadie- som gymnasieelever. Det finns tydliga könsskillnader. Bland de uteorienterade är ungefär två tredjedelar killar, bland de urbant orienterade är tre fjärdedelar tjejer, bland de lokalt orienterade är 70% killar medan könsfördelningen är jämn bland de privat orienterade. Samtidigt måste man komma ihåg att det handlar om typfall. Av de ungdomar Andersson studerar kan endast 24% (alltså en minoritet) placeras in i de fyra grupperna. De flesta ungdomarna rör sig alltså innanför de extrema positionerna. Man kan dock dra två centrala slutsatser av hans presentation. För det första finns det en grupp ungdomar som inte är speciellt intresserade av att utnyttja det offentliga rummet (och då även fritidsgårdar och träffpunkter). För det andra finns det en åldersrelaterad process kopplad till utnyttjandet. Ökad ålder innebär att kontakterna breddas även till det urbana rummet (city), vilket kan kopplas samman både med att kontakterna med det lokala offentliga rummet 11 Andersson B. Öppna rum om ungdomarna, staden och det offentliga livet. Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete, 2002. 12 Lofland L.The Public Realm. Hawthorne, N.Y: Aldine de Gruyter. 13 Andersson B. Öppna rum om ungdomarna, staden och det offentliga livet. Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete, 2002, sid 57. 14 Andersson B. Öppna rum om ungdomarna, staden och det offentliga livet. Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete, 2002, sid 248. 15 Andersson B. Öppna rum om ungdomarna, staden och det offentliga livet. Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete, 2002, sid 239-248. 3
slutar/minskar och för vissa bibehålls. Fritidsgårdarna ingår i denna process. Som redan påpekats lämnar många ungdomar fritidsgården efter högstadiet, fritidsgården blir inte längre intressant. Fritidsgårdsbesökarna är för unga, för stökiga/bråkiga, man saknar kompisar och jämnåriga, få aktiviteter intresserar, man känner sig för övervakad. Vad är det då ungdomar söker i den öppna verksamheten, vad vill de att den skall innehålla? I unga stockholm påpekar man att ungdomar ofta uppger att de både vill ha fria aktiviteter ( att vara ) och organiserad verksamhet ( att göra ) 16. När man frågar ungdomar i intervjuer 17 blir svaret ofta att de vill ha ett fik; ett ställe att träffas på och umgås med kompisar, men de vill också ha en möjlighet att aktivera sig. Sue Robertsson sammanfattar, i sin argumentation för ungdomsklubbar, resultat från en rad studier som visar att ungdomar i allmänhet vill ha 18 A place to have fun, to meet friends, talk with your mates and just mellow out, to get away from schoolwork and parents, a place were you are given a chance. Young people involved in a discussion at a New Deal event in Bristol wanted the youth service to offer, a better place to go to, more equipment, more workers. Syftet med den här rapporten är att studera i vilken utsträckning gymnasieungdomar önskar att Stockholms stad (själv eller genom bidrag) skall stödja träffpunkter för äldre tonåringar, vilket innehåll sådana skall ha och var de skall finnas. Den enkät som ger materialet till rapporten ingår i de kontinuerliga studier som forskningsenheten vid idrotts- samt kulturförvaltningen (tidigare fritidsförvaltningen) genomför kring Resursutnyttjande och effekter av offentligt driven eller understödd verksamhet på fritidsfältet. Forskningen startade 1984 som ett gemensamt projekt mellan Fritid Stockholm och sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. I undersökningarna studeras stockholmsungdomars fritids- och kulturvanor samt preferenser. Undersökningar har genomförts 1985, 1992, 1994 och 1998. Studierna har redovisats i en rad rapporter 19. Under hösten 2004 och våren 2005 har vi följt upp dessa studier. Resultaten från denna studie, Ung livsstil, kommer att presenteras i en rad rapporter 20. Som jag redan påpekat kan knappast träffpunkt likställas med fritidsgård, samtidigt som det finns tydliga paralleller mellan dessa begrepp. Inte minst framgår detta i kommunstyrelsens uttalanden, där fritidsgårdar är ett exempel på träffpunkter. Ser man till ungdomarnas handlande och åsikter blir det mer komplicerat, betydligt färre än de som vill ha träffpunkter besöker fritidsgård. Här kan man verkligen undra över om kommunstyrelsens uttalande, där fritidsgårdar blir exempel på träffpunkter, blir hållbart. Kommer man att nå de äldre ungdomarna med detta utan att i varje fall göra stora förändringar i verksamheten? Oklarheten i vad som avses med träffpunkter gör det i varje fall motiverat att komplettera analysen av ungdomarnas inställning till synpunkter med analyser av deras utnyttjande och inställning till fritidsgård. Jag kommer därför dels att referera till fritidsgård vid tolkningen av resultaten, dels att ta upp de nuvarande fritidsgårdsbesökarnas inställning i ett speciellt avsnitt. 16 Stockholms stad, Kulturförvaltningen unga stockholm, sid 69. 17 Man måste observera att det inte handlar om ett representativt urval 18 Robertsson S. a warm, safe place: an argument for youth clubs. Youth & Policy 70 (winter 2000/01). 19 En sammanställning av rapporterna finns på vår hemsida. www.stockholm/idrott. Klicka därefter forskningsrapporter. 20 De två första rapporterna från Ung livsstil är färdig. Se Blomdahl/Elofsson, Vilka idrottsanläggningar vill ungdomar i Stockholms stad att det ska satsas på? samt Elofsson/Blomdahl Vilken typ av aktiviteter inom fritidsfältet önskar ungdomar i Stockholms stad att det skall satsas på? 4
I en tidigare rapport studerades gymnasieelevernas (tillsammans med mellan- och högstadieelevernas) rangordning av framtida kommunala satsningar på kultur, natur, fritidsgårdar/träffpunkter/ungdomscaféer och idrott (Elofsson & Blomdahl) 21. Resultaten visar att gymnasieflickor sätter satsningar på fritidsgårdar/träffpunkter/ungdomscaféer främst före idrott (se figur 1). Fyrtio procent placerar satsningar på detta område på första plats mot 31% för idrott. Bland gymnasiepojkar är ordningen den motsatta, 51% av dem placerar idrott först medan endast 23% placerar fritidsgårdar/träffpunkter/ungdomscaféer först. Med utgångspunkt från dessa resultat, där könsskillnaderna är så tydliga, har jag valt att analysera flickornas och pojkarnas svar var för sig. Självklart kommer jag även att studera könsskillnaderna i olika avseenden. Underlaget för resultaten hämtas från en enkät som genomförts på gymnasieskolor i Stockholms stad. 60 50 40 30 20 Pojkar Flickor 10 0 Idrott Fritidsgårdar Kultur Figur 1 Gymnasieelever i Stockholms stad 2004. Andel (%) som placerat satsningar på olika fritidsområden på första plats efter kön 22. Natur Förening 21 Elofsson S, Blomdahl U. Vilken typ av aktiviteter inom fritidsfältet önskar ungdomar i Stockholms stad att det skall satsas på? Stockholms stads forskningsenhet och Institutionen för socialt arbete, 2005. 22 Vilken typ av fritidsaktivitet tycker du att Stockholms stad i första hand ska satsa på? Rangordna 1-5. Skriv en etta på det du tycker är viktigast, tvåa på det du tycker är näst viktigast osv. Alternativen är Kultur (t ex bibliotek, kulturskolan, teatrar, dans, utställningar, museer); Idrott (t ex sim- idrottsanläggningar och idrottsföreningar); Natur (t ex skötsel och underhåll av sjöar, naturområden och parkområden); Fritidsgårdar/ ungdomscaféer/träffpunkter för unga; Föreningsverksamhet (t ex scouter, kyrka, kulturförening) 5
Undersökningen I gymnasiet har i ett första steg gymnasieskolorna i Stockholms stad delats in i gruppen kommunala och privata skolor. Fördelningen mellan elever i urvalet från dessa båda strata motsvarar deras andel av det totala antalet gymnasieelever i Stockholm. I ett andra steg har inom de kommunala gymnasierna gjorts ett slumpmässigt urval av gymnasieskolor, där sannolikheten för att en skola skall väljas är proportionell mot antalet elever. Klasser från dessa har sedan valts slumpmässigt i relation till antal elever. När det gäller de privata gymnasierna har dessa delats in i tre grupper: stora, medelstora och små gymnasier. Inom dessa tre grupper har vi därefter först gjort ett slumpmässigt urval först av gymnasier (med hänsyn tagen till antal elever i varje skola), därefter av klasser. Detta leder till att urvalet torde ge en god, representativ bild av de gymnasieelever som går i Stockholms stads gymnasier. I tabell 1 presenteras undersökningsgruppen, vilken utgörs av gymnasieelever 23. Tabell 1. Undersökningsgruppen i Stockholms stad. Antal svarande, respektive svarsfrekvens (%). Bruttourval Antal Nettourval Antal Antalet besvarade enkäter Svarsfrekvens (%) # Gymnasiet 2005 (vt) 2107 2075 1536 74 # Svarsfrekvensen har beräknats på nettourvalet. Gymnasieeleverna har i enkäten, vilken besvarats under lektionstid, fått ta ställning till följande frågor: Tycker du att Stockholms stad själv eller genom bidrag till någon organisation ska ordna några träffpunkter (t ex Ungdomens hus) för äldre tonåringar? _ Nej _ Ja, om ja Vilket innehåll skall sådana träffpunkter för äldre tonåringar ha? Var skall sådana träffpunkter för äldre tonåringar ligga? Rangordna 1-3. Sätt 1 där du tycker det är viktigast att träffpunkter skall ligga osv _ I stadsdelen där jag bor _ Inne i stan _ Både i stadsdelen där jag bor och inne i stan Analysen av svaren på den första frågan utgår från samtliga som besvarat enkäten. De som inte besvarat frågan sätts alltså lika med dem som svarat nej. På följdfrågan om vilket innehåll som bör finnas har 66% av pojkarna och 73% av flickorna som svarat att de vill ha satsningar på träffpunkter kommit med ett eller flera förslag. När det gäller den andra frågan utgår däremot analysen från dem som gjort rangordning. Bland pojkarna är det cirka 70% och bland flickorna cirka 75% som rangordnat alternativen. 23 Den som närmare vill läsa om urval m m hänvisas till rapporten: Elofsson/Blomdahl, Hur många motionerar/idrottar för lite och vilka är dom? 6
Denna fråga har besvarats både av dem som tycker att kommunen skall satsa på träffpunkter lika väl som av dem som inte tycker detta. Vid sidan av detta har eleverna också fått ta ställning till hur ofta man skulle besöka (utöva) olika verksamheter om man kunde välja fritt. I frågan ingår en rad aktiviteter 24, men fritidsgård och gå till en lokal där man kan måla, spela instrument, skriva eller bara koppla av är av speciellt intresse för denna rapport. Yttranden och uttalanden om träffpunkter för äldre ungdomar kopplar ofta samman träffpunkter med såväl fritidsgård som skapande (kulturell) verksamhet. Frågan har följande utformning: Hur många gånger i veckan skulle du vilja göra följande om du själv helt kunde bestämma? Svarsalternativ: Ingen gång, 1 gång, 2 gånger, 3 gånger, 4-5 gånger, 6 gånger eller flera. Flertalet av eleverna, cirka 95%, har svarat på de olika alternativen. 24 I frågan behandlas idrotta i förening, idrotta/motionera på egen hand, spela instrument med lärare, spela instrument själv, spela i ett band, sjunga i kör med ledare, vara med i teatergrupp, dansa i en dansgrupp, gå på gym, gå på fritidsgård, vara med i aerobics, gå på bibliotek, gå till en lokal där man kan måla, spela instrument, skriva eller bara koppla av, läsa böcker, läsa läxor. 7
Hur många vill att Stockholms stad skall satsa på träffpunkter? Sammantaget vill 42% av eleverna på gymnasiet att Stockholms stad skall satsa på träffpunkter. Är detta då mycket eller lite? Jämför man med hur många som går på gård, 11%, är det mycket. Jämför man med hur många som tycker att Stockholms stad skall satsa på kultur är det också mycket, men ser man däremot till hur många som tycker att Stockholms stad skall satsa på olika kulturverksamheter (se tabell 4), blir det inte särskilt mycket. Andelen som vill att staden skall satsa på träffpunkter är inte högre än andelen som vill ha satsningar på musik/film/teater/dansfestivaler. Bland pojkar är den också lägre än andelen som vill ha satsningar på pop/rockkonserter, filmverksamhet och ställen för musik. Bland flickor är det däremot något fler som vill att det skall satsas på träffpunkter än andelen som vill ha satsningar på dessa områden. Liksom när det gäller frågan om vilka politikerområden inom fritidsfältet som man tycker att kommunen främst bör satsa på finns alltså en klar könsskillnad, 35% av pojkarna och 48% av flickorna vill ha satsningar på träffpunkter. På frågan om i vilken utsträckning man tycker att politikerna bör satsa på fritidsgårdar/träffpunkter/ungdomscaféer hade ju 23% av pojkarna och 40% av flickorna placerat detta på första plats. Det är knappast markant fler som tycker att det skall satsas på träffpunkter än andelen som sätter satsningar på fritidsgårdar/ träffpunkter/ungdomscaféer främst, om man betänker frågornas olika utformning. (När det gäller satsningar på olika politikerområden får eleverna välja mellan olika alternativ, något som de inte behöver göra när det gäller satsningar på träffpunkter.) Det finns också en uppenbar koppling mellan önskemål om satsningar på träffpunkter och prioritering av satsningar på fritidsgård/träffpunkter/ungdomscaféer. I tabell 2 redovisas hur de som vill ha, respektive inte vill ha, satsningar på träffpunkter rangordnat satsningar på detta fritidsområde. Tabell 2. Rangordning av satsningar på fritidsområdet fritidsgård/träffpunkter/ungdomscaféer i relation till om man vill ha satsningar på träffpunkter eller ej. Andel (%) efter kön. Pojkar Flickor Vill ha satsningar på Nej Ja Nej Ja träffpunkter Rangordning av satsning på fritidsgård/träffp. etc 1 16 28 31 45 2 26 37 20 25 3 20 12 8 11 4 13 10 15 10 5 11 4 7 4 Ej rangordnat 15 10 8 5 Bland pojkar som vill ha satsningar på träffpunkter har ungefär en fjärdedel placerat satsningar på fritidsområdet först mot 16% av de som inte vill ha satsningar. Bland flickor har knappt hälften av dem som vill ha träffpunkter placerat fritidsgård först mot 31% av dem som inte vill ha satsningar på träffpunkter. Att man vill ha satsningar på träffpunkter innebär alltså 8
inte att man nödvändigtvis sätter detta område främst. Ser man till pojkar som vill ha satsningar på träffpunkter har t ex 41% placerat rangordningar på idrott först och 11% placerat satsningar på kultur först. Bland flickor som vill ha satsningar på träffpunkter har 24% satt satsningar på idrott först,15% satsningar på kultur först och 12% satsningar på natur först. Önskemål om träffpunkter kan alltså mycket väl kombineras med starkt engagemang för andra fritidsområden. I ett senare avsnitt behandlas frågan om vad gymnasieeleverna tycker att träffpunkterna skall innehålla, men man kan redan här notera att det finns en koppling till fritidsgård. Det är knappast platser som bibliotek eller kulturhus som efterfrågas utan snarare mer öppna träffpunkter där man kan umgås och träffas. Men samtidigt måste man komma ihåg att ungdomarna antagligen inte likställer träffpunkterna med fritidsgårdar. Det är få som besöker fritidsgård. Dessutom blir könsskillnaden här den motsatta, det är pojkar som oftast har besökt fritidsgård (16% minst en gång de senaste fyra veckorna mot 7% bland flickorna). Även om man ser till dem som vill ha satsningar på träffpunkter är det en begränsad eller liten grupp som går på gård (21% av pojkarna och 8% av flickorna). Det är också viktigt att notera olikheterna när det gäller könsskillnaderna. Flickorna vill oftare ha satsningar, pojkarna går oftare på gård. Det verkar alltså vara så att flickorna i större utsträckning vill ha något annat än det man associerar med traditionella fritidsgårdar. En ytterligare bild av hur man ser på träffpunkter får man om man ser till hur ofta eleverna uppger att man skulle vilja besöka fritidsgård respektive gå till en lokal där man kan måla, spela instrument, skriva eller koppla av om man kunde välja fritt 25. Tabell 3. Andel (%) som uppger att de skulle vilja besöka fritidsgård respektive lokal där man kan måla, spela instrument, skriva eller koppla av minst en gång per vecka, i relation till om man tycker att stan skall satsa på träffpunkter eller ej, efter kön. Pojkar Flickor Skulle besöka minst en gång per vecka om man kunde välja fritt Nej Ja Sign nivå Nej Ja Sign nivå Antal 433 245 383 374 Gå på fritidsgård 21 31 ** 16 21 + Gå till en lokal där man kan måla, spela 24 38 *** 38 47 ** instrument, skriva eller koppla av + p<0.10, * p<0.05, ** p<0.01, *** p<0.001 Visst finns det ett samband mellan om man vill satsa på träffpunkter eller ej och om man skulle besöka fritidsgård respektive en lokal där man kan måla, spela instrument, skriva eller koppla av, men sambandet är inte speciellt starkt. Ser man till de som vill att staden skall satsa på träffpunkter är det fortfarande en minoritet som skulle tänka sig att besöka sådana lokaler. Uppenbart likställer man inte träffpunkter med fritidsgård, men inte heller med en lokal där man kan måla, spela instrument, skriva eller koppla av. Det senare alternativet stämmer ganska väl med de beskrivningar man givit av träffpunkter i tjänsteutlåtandena, men ändock är det bland dem som vill att det skall satsas på träffpunkter endast 38% av pojkarna och 47% av flickorna som anger att de skulle besöka en sådan lokal. En trolig förklaring är att ungdomarna upplever att formuleringen alltför starkt associerar till traditionell kultur. 25 I enkäten har eleverna fått ta ställning till Hur många gånger i veckan skulle du vilja göra följande om du själv helt kunde bestämma? Ett av alternativen är gå på fritidsgård respektive en lokal där man kan måla, spela instrument, skriva eller koppla av. 9
Men vad kan man då lära sig av detta. För det första får man akta sig för att likställa träffpunkter med fritidsgård, för ungdomarna är det ofta olika saker. För det andra bör man akta sig för att koppla träffpunkter alltför starkt till utövande av kulturell verksamhet (speciellt om man kan skönja en undermening med koppling till traditionell kultur). Långt ifrån alla ungdomar som vill att det skall satsas på träffpunkter vill ha detta. Man måste nog räkna med att för många betyder träffpunkter en plats där man kan koppla av och träffa andra ungdomar. Det kan säkert få finnas aktiviteter också men de skall då vara kopplade till detta, kanske utgöra ett element i verksamheten. Här kan man mycket väl tänka sig att det blir konflikter mot vuxenvärldens ambitioner till målinriktad verksamhet, oberoende av om det handlar om att utöva aktiviteter eller att styra verksamheten. Vad blir då coacherns (enligt kulturförvaltningens tjänsteutlåtande 26 de vuxnas) roll i ett sådant sammanhang? Ja, kanske att inte störa (inte tjata om att man skall vara kreativ t ex) och främst finnas där för att umgänget skall fungera. För att få en fylligare bild av hur man skall värdera att endast en tredjedel av pojkarna och knappt häften av flickorna på gymnasiet uppger att man vill ha satsningar på träffpunkter (trots att det inte konkurrerar med annat), är det av intresse att se på hur man prioriterar satsningar på olika kulturverksamheter 27 och idrottsanläggningar 28. I tabell 4 redovisas de kulturverksamheter och idrottsanläggningar som får starkast stöd eller kan sägas ha ett speciellt intresse när vi ser på fritidsstilar för gymnasieeleverna 29. För att få en bild av skillnaden mellan de som vill ha respektive inte vill ha satsningar på träffpunkter redovisas även skillnader mellan dessa. 26 Stockholms Kulturförvaltning: Tjänsteutlåtande Dnr 010/478/2005, sid 3-4. 27 Eleverna har på frågan Vilken/vilka av följande kulturverksamheter tycker du att Stockholms stad i första hand skall satsa pengar på under åren 2006-2010? fått markera högst 4 av sammanlagt 20 alternativ (inklusive annat). 28 Eleverna har på frågan Vilka av följande typer av anläggningar tycker du att Stockholms stad i första hand skall satsa pengar på under åren 2006-2010? fått markera högst 4 av sammanlagt 34 alternativ (inklusive annat). 29 Man bör vid jämförelser mellan kulturverksamheter och idrottsanläggningar ha i minnet att ungdomarna kunnat välja mellan betydligt flera alternativ när det gäller idrottsanläggningar (totalt 32 stycken) än när det gäller kulturverksamheter (totalt 19 stycken). Detta leder givetvis i sig själv till att betydligt flera kan prioritera satsningar på enskilda kulturverksamheter än på enskilda idrottsanläggningar. 10
Tabell 4. Önskemål om satsningar på olika kulturverksamheter och idrottsanläggningar efter kön och om man vill att stan skall satsa på träffpunkter eller ej. Andel (%) efter kön. Pojkar Satsa på träffpunkter Totalt Nej Ja Sign nivå Flickor Satsa på träffpunkter Totalt Nej Ja Sign nivå Kulturaktiviteter Musik-film-teater-dansfestivaler 40 37 45 * 52 50 58 * Pop/rockkonserter 41 39 44 38 37 39 Filmverksamhet (t ex Folkets bio, skolbio) 35 32 40 * 36 35 38 Ställen med musik för t ex rock, hiphop 35 30 44 *** 31 28 35 * Replokaler för musik, dans och teater 24 21 28 ** 25 24 27 Bibliotek 24 26 21 23 27 20 * Kulturhuset i city 13 11 16 + 17 16 18 Kulturskola 8 8 8 14 15 14 Levande musik 12 12 11 12 12 11 Idrottsanläggningar Gym 31 32 28 26 28 23 Simhall/äventyrsbad 22 22 21 34 30 39 * Fotbollsplan 38 38 38 12 15 10 + Utomhusbad 13 13 13 30 24 36 *** Sporthall för bollspel (t ex basket, pingis) 26 28 22 11 12 10 Lokal för dans 5 4 7 25 22 28 + Fotbollshall 22 21 25 7 7 6 Lokal för Yoga, meditation, Qi Gong 6 6 6 18 17 19 Ridanläggning 2 2 2 13 13 12 Lokal för aerobics 2 2 2 12 12 12 + p<0.10, * p<0.05, ** p<0.01, *** p<0.001 För det första kan man konstatera att stödet för träffpunkter ligger något lägre eller på samma nivå som stödet för de populäraste kulturverksamheterna eller idrottsanläggningarna. Trots att det inte finns några restriktioner när det gäller att ge träffpunkterna stöd, är det inte fler pojkar som vill stödja detta (35%) än det är som vill stödja pop/rockkonserter, festivaler, filmverksamhet, musikställen eller fotbollsplaner. Bland flickorna kommer träffpunkterna (stöd av 48%) något högre, endast festivaler får lika högt stöd, vilket ger ytterligare en indikation på att flickor är mer intresserade av träffpunkter än vad pojkar är. Hur skiljer sig då de som vill ha satsningar på träffpunkter från dem som ej vill ha det när det gäller prioriteringar av kulturverksamheter och idrottsanläggningar. Både bland pojkar och flickor kan man notera att de som vill ha träffpunkter prioriterar satsningar på festivaler och ställen för musik högre. Bland pojkar finner man också att dessa i högre utsträckning vill ha satsningar på filmverksamhet och replokaler. Däremot skiljer sig inte de båda grupperna speciellt åt när det gäller satsningar på olika typer av idrottsanläggningar. Flickor som vill ha satsningar på träffpunkter vill i högre utsträckning ha satsningar på simhall/äventyrsbad, utomhusbad och det finns också en tendens till att de i högre utsträckning vill ha satsningar på lokaler för dans. Däremot är tendensen den att de är mindre intresserade av satsningar på bibliotek och fotbollsplaner. Sammantaget framträder främst en bild av att skillnaderna mellan de som vill och de som inte vill ha satsningar på träffpunkter trots allt är relativt begränsade. De skillnader som finns pekar mot att de som vill ha satsningar är mer intresserade av ungdomskulturformer och mer öppna idrotts-/motionsaktiviteter (för flickor). 11
Vad betyder social bakgrund när det gäller önskemål om satsningar på träffpunkter? För att få en bild av vad som karakteriserar de ungdomar som vill att staden skall satsa på träffpunkter studeras i ett första steg vad det finns för samband med social bakgrund (vid sidan av kön). Som beskrivning av elevernas sociala bakgrund ingår ålder (årskurs), familjesituation, familjens resurser 30, grad av invandraranknytning 31, geografiskt område 32 som eleverna kommer från samt vilket program på gymnasiet eleverna valt (uppdelat mellan yrkes- och studieinriktade program) 33. Ålder Det finns ingen åsiktsskillnad mellan de tre årskurserna. Oberoende av ålder är det 35% av pojkarna och 48% av flickorna som vill att stan skall satsa på träffpunkter (se tabell 11, sid 19). Detta kan förefalla något förvånande med tanke på att andelen som besöker fritidsgård sjunker markant med ålder, bland pojkar från 19% i årskurs 1 till 9% i årskurs 3, bland flickor från 11% i årskurs 1 till endast 2% i årskurs 3. Samma tendens framträder om man ser till hur ofta man skulle besöka fritidsgården om man kunde välja fritt 34. Även denna fråga visar på ett minskat intresse från årskurs 1 till årskurs 3. Bland pojkarna i årskurs 1 uppger 25% att de skulle vilja besöka fritidsgården minst en gång per vecka, i årskurs 3 endast 19%. Bland flickorna sjunker intresset för att besöka fritidsgård ännu mer dramatiskt. I årskurs 1 säger 24% att man skulle vilja gå minst en gång i veckan, i årskurs 3 endast 6%. Sammantaget framträder alltså en klar bild av att gymnasieflickor och speciellt de äldre söker något annat än (den traditionella) fritidsgården. Ett annat alternativ som ingår i samma fråga, nämligen gå till en lokal där man kan måla, spela instrument, skriva eller koppla av visar däremot ett mer stabilt mönster och det är också något som tycks intressera flickor mera. Bland pojkarna är det knappt 30% som skulle besöka sådan verksamhet oberoende av ålder, bland flickorna knappt 45%. Bland pojkar finns ett visst samband mellan intresse för att delta i sådan verksamhet och besök på fritidsgård, de som besöker fritidsgård skulle oftare besöka en sådan lokal. Bland flickor är däremot detta samband mycket svagt, de som besökt fritidsgård är inte mer intresserade. Familjesituation Bland flickor framträder ett signifikant samband med familjesituation (p<0.05), däremot finns inget sådant bland pojkar. I tabell 5 redovisas hur stor andel som vill att stan skall satsa på träffpunkter. I vissa fall finns endast ett begränsat antal elever i grupperna (<20 elever) vilket 30 Måttet familjens resurser utgör en hierarkisk indelning i fem grupper från mycket stora till små resurser. Indelningen utgår från uppgifter om boende samt tillgång till bil, sommarstuga samt båt (man kan sova över i). 31 Grad av invandraranknytning utgår från uppgifter om ungdomarna själva respektive deras föräldrar är födda i Sverige eller utomlands. Måttet innefattar fyra grupper: svenskt ursprung (både själv och föräldrar födda i Sverige), svag invandraranknytning (t ex en förälder född utomlands, adoptivbarn m m); andra generationens invandrare (själv född i Sverige, bägge föräldrar födda utomlands) samt första generationens invandrare (själv och bägge föräldrar födda utomlands). 32 Utgår från en fråga i enkäten där ungdomarna fått ange var de bor. 33 Till studieinriktade program förs estetiska, naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga programmen samt teknikprogrammet. Övriga program hänförs till yrkesinriktade program. Sammantaget går 72% - 76% av pojkarna och 69% av flickorna på teoretiska program. 34 I enkäten har eleverna fått ta ställning till Hur många gånger i veckan skulle du vilja göra följande om du själv helt kunde bestämma? Ett av alternativen är gå på fritidsgård. 12
innebär att siffrorna är osäkra. Detta har markerats genom att andelen som vill ha satsningar anges inom parentes. Tabell 5. Andel (%) som anser att Stockholms stad bör satsa på träffpunkter efter familjesituation för pojkar respektive flickor. Satsa på träffpunkter Familjesituation P F Mamma och pappa 35 45 Endast mamma 33 62 Endast pappa 31 38 Mamma o annan vuxen 26 39 Pappa o annan vuxen (54) (50) Växelvis 36 52 Annan/andra vuxna (80) (50) Bor själv 46 46 Ser man till de mer säkra siffrorna är uppenbart döttrar till ensamstående mödrar de starkaste förespråkarna för att staden skall satsa på träffpunkter medan döttrar till ensamstående pappor är de som i minst utsträckning vill ha sådana satsningar. Bland pojkarna är skillnaderna betydligt mindre, de som bor själva tycks dock vara något mer intresserade av träffpunkter. Någon liknande tendens finns inte bland flickor. Familjens materiella resurser Fritidsgården attraherar i större utsträckning ungdomar som kommer från familjer med mindre resurser 35. På gymnasiet märks detta tydligt bland pojkarna, bland dem som kommer från familjer med stora resurser har cirka 10% besökt fritidsgård, bland de som kommer från familjer med små resurser ungefär en fjärdedel. Bland flickor är sambandet betydligt svagare men det finns ändock en tendens till att flickor från familjer med mycket små resurser något oftare besökt fritidsgård. Ser man till hur ofta man skulle vilja besöka fritidsgård framträder dessa mönster ännu tydligare både bland pojkar och flickor. Frågan är hur det ser ut när det gäller önskemål om satsningar på träffpunkter (tabell 6). Tabell 6. Andel (%) som anser att Stockholms stad bör satsa på träffpunkter efter familjens resurser för pojkar respektive flickor. Satsa på träffpunkter Familjens resurser P F Mycket stora 33 49 Stora 37 52 Medel 37 48 Ganska små 30 44 Små 32 39 Skillnaderna kan sägas vara mindre än vad man kanske skulle kunna vänta sig, det är endast bland flickor som det framträder en svag tendens till samband (p<0.10). Allmänt sett framträder dock ett mönster som pekar mot att ungdomar från familjer med små resurser i 35 Se t ex Blomdahl U, Claeson Å. Fritidsgården dess besökare och framtid. Fritid Stockholm, forskningsenheten, 1989 samt Elofsson S. Vilka besöker fritidsgård? Kön, bakgrund, inflytande, integration m m. En studie av ungdomar i högstadie- och gymnasieåldrar i Helsingborg. Skol- och fritidsnämnden i Helsingborg, 2001. 13
mindre utsträckning uppger att de vill att stan skall satsa på träffpunkter. Detta går alltså i motsatt riktning till det som gäller både för besök på fritidsgård och för önskan om att besöka fritidsgård. Invandraranknytning Invandraranknytning har en stor betydelse både för besök på fritidsgård och för önskemål om att besöka fritidsgård. Invandrarungdomar, oberoende av om de tillhör första eller andra generationens invandrare besöker oftare fritidsgård och vill i större utsträckning besöka den. Både bland pojkar och bland flickor, dock mest framträdande bland pojkar, gäller att första generationens invandrarungdomar är mest engagerade. Ser man däremot till prioriteringen av satsningar på olika fritidsområden blir bilden snarare den motsatta. Invandrarungdomar sätter inte satsningar på fritidsgård främst i större utsträckning (snarare tvärtom) och speciellt första generationens invandrarflickor prioriterar detta område lågt. Frågan är då hur det ser ut när det gäller satsningar på träffpunkter. Tabell 7. Andel (%) som anser att Stockholms stad bör satsa på träffpunkter efter grad av invandraranknytning för pojkar respektive flickor. Satsa på träffpunkter Invandraranknytning P F * ns Svenskt ursprung 39 49 En förälder född 31 45 utomlands, adopterad etc Andra gen invandrare 23 50 Första gen invandrare 34 41 + p<0.10, * p<0.05, ** p<0.01, *** p<0.001 Det är i första hand bland pojkarna som vi finner skillnader kopplade till invandrarbakgrund. Pojkar med svenskt ursprung är de som främst önskar sådana satsningar, andra generationens invandrarpojkar minst. Bland flickorna är skillnaden mellan dessa båda grupper liten, medan första generationens invandrarflickor är något mindre intresserade. Gymnasieprogram Valet av gymnasieprogram är självklart inte frikopplat från ungdomarnas sociala bakgrund. Bland pojkar kommer 38% av de som går på yrkesförberedande linjer från familjer med små resurser mot 17% av de som går på studieförberedande. Bland flickor är motsvarande siffror 29% mot 17%. Även invandrare är överrepresenterade på de yrkesförberedande linjerna, speciellt bland pojkar. Av pojkar som går på yrkesförberedande linjer har 34% invandrarbakgrund, 24% av dem tillhör första generationens invandrare. Skillnaden bland flickorna är mindre och gäller i första hand andra generationens invandrare. Av dem som går på yrkesförberedande linjer har 29% invandrarbakgrund, av de som går på studieförberedande 22%. Det är alltså ganska naturligt att man finner skillnader mellan elever på yrkesförberedande och studieförberedande linjer (tabell 8). Tabell 8. Andel (%) som anser att Stockholms stad bör satsa på träffpunkter respektive andel (%) som besökt fritidsgård efter program på gymnasiet för pojkar respektive flickor. Satsa på träffpunkter Besökt fritidsgård Program P F P F Yrkesförberedande 29 44 23 12 Studieförberedande 37 51 14 6 14
Resultaten understryker ytterligare att ungdomar som vill ha satsningar på träffpunkter skiljer sig klart från de som går på fritidsgård (och även de som inte går men skulle vilja gå om de kunde välja fritt). Oberoende av kön är det färre på yrkesförberedande linjer som tycker att stan skall satsa på träffpunkter. Resultaten är alltså helt motsatta de man finner när man ser på hur många som besöker fritidsgård. Det är nästan dubbelt så vanligt att elever på de yrkesförberedande programmen går på fritidsgård som att elever på de studieförberedande programmen gör det. Skillnaden är likartad bland pojkar och bland flickor. Bilden av att de som vill ha satsningar på träffpunkter har större resurser stärks också av att dessa har högre medelbetyg (resultaten redovisas ej). Boendeområde I enkäten har eleverna mycket översiktligt fått ange från vilket område de kommer. I tabell 9 redovisas i vilken utsträckning ungdomar från olika områden vill ha satsningar på träffpunkter. Liksom när det gäller gymnasieprogram måste man vid tolkningen av resultaten vara medveten om att områdena skiljer sig åt socioekonomiskt. Tabell 9. Andel (%) som anser att Stockholms stad bör satsa på träffpunkter efter geografiskt område för pojkar respektive flickor. Satsa på träffpunkter Område P F Innerstan 32 48 Söderort 35 49 Väster-/Norrort 38 41 Annan kommun 36 56 Det är främst bland flickor som vi finner skillnader (p<0.05). Flickor som kommer från kommuner utanför Stockholm är mer intresserade av att Stockholms stad skall satsa på träffpunkter, flickor som kommer från Väster-/Norrort mindre. Bland pojkar är däremot skillnaderna högst marginella. Detta innebär att skillnaden mellan pojkar och bland flickor blir ovanligt markerad bland de gymnasieelever som kommer från andra kommuner än Stockholm. 15
Sammanfattning Sammantaget finns ett mönster som pekar mot att elever med större resurser i högre utsträckning vill ha satsning, de med mindre i lägre utsträckning. Det höga intresset för sådana satsningar bland döttrar till ensamstående mödrar kan dock sägas gå mot denna allmänna tendens. Ungdomar från familjer med mindre resurser liksom invandrarungdomar vill i mindre utsträckning ha satsningar på träffpunkter. Detta går i motsats till att det är dessa grupper som i störst utsträckning besöker fritidsgård eller vill besöka fritidsgård. Det finns flera frågor man måste ställa sig. Den första är givetvis om ungdomar med svagare resurser är generellt mindre benägna att framföra önskemål om satsningar. Detta kan knappast sägas gälla genomgående. Första generationens invandrarflickor är de som i högst utsträckning sätter satsningar på kultur respektive förening utanför idrotten främst. Den andra frågan handlar om vad ungdomarna lägger in i begreppet träffpunkter och hur detta överensstämmer, skiljer sig från fritidsgårdar. Att detta inte är samma sak för alla ungdomar är uppenbart samtidigt som man måste fråga sig hur mycket det skiljer sig. Den här frågan förefaller att vara bättre att söka besvara när vi studerat vilket innehåll ungdomarna tycker att träffpunkterna skall ha. 16
Var ska träffpunkterna ligga? När det gäller frågan om var träffpunkterna skall ligga utgår däremot analysen från dem som rangordnat. Bland pojkarna är det cirka 30% och bland flickorna cirka 25% som ej rangordnat alternativen. Denna fråga har besvarats såväl av dem som tycker att kommunen skall satsa på träffpunkter lika väl som av de som inte tycker detta. Bland dem som tycker att stan skall satsa på träffpunkter har ungefär 80% svarat oberoende av kön. Bland dem som inte tycker att stan bör satsa skiljer det sig något mellan flickor och pojkar. Bland flickorna ligger svarsfrekvensen kring 70%, bland pojkarna kring 65%. Ser man till rangordningarna skiljer sig de som tycker att stan skall satsa på träffpunkter inte markant från de som inte tycker detta. Man kan dock notera en viss skillnad bland pojkar. Cirka 40% av pojkarna som inte tycker att stan skall satsa har placerat satsningar på träffpunkter både i stan och det egna bostadsområdet på första plats mot 48% bland de som önskar satsningar. I övrigt är skillnaden relativt begränsad, men man kan ändock notera att flickor som vill ha satsningar från stadens sida i något större utsträckning placerat träffpunkter i det egna bostadsområdet främst (13% mot 19%). I figur 2 redovisas hur många som placerat olika lokaliseringar för träffpunkter (i egna stadsdelen, i city, i egna stadsdelen och i city) på första plats. I figuren har också hur stor andel som vill ha satsningar på träffpunkter tagits med. 60 50 40 30 20 Pojkar Flickor 10 0 Satsa på träffpunkter Träffpunkter där jag bor Träffpunkter i stan Träffpunkter där jag bor och i stan Figur 2. Andel (%) som vill att Stockholms stad skall satsa på träffpunkter respektive andel (%) som rangordnat olika placeringar av träffpunkter på första plats (som viktigast) efter kön. Flickor och pojkar har olika åsikter om var träffpunkterna bör finnas. Flickorna tycker i större utsträckning att de skall finnas både i stan och i den stadsdel där man bor, pojkarna oftare att de skall finnas i den egna stadsdelen. Allmänt sett är det störst andel som tycker att det är viktigast att sådana träffpunkter finns både i den egna stadsdelen och i stan, minst att de enbart finns i den egna stadsdelen. I tabell 10 beskrivs utförligare hur flickor och pojkar rangordnat de olika alternativen. 17