Hur ska asylberättelsen värderas?

JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Katja Åkerblom Grupp A3 Hur ska asylberättelsen värderas? En utredning av bevisvärdering av muntliga utsagor i asylmål JUAN01 Förvaltningsprocessrätt Antal ord: 3995

Innehåll 1 Förkortningar 2 1. Inledning 3 1.1 Bakgrund 3 1.2 Syfte och frågeställningar 3 1.3 Metod 3 1.4 Material 4 1.5 Avgränsningar 5 1.6 Forskningsläge 5 1.7 Disposition 6 2. Asylrättens grunder 6 2.1 Materiell reglering av rätten till asyl 6 2.2 Kort om asylprocessen 6 3. Allmänna utgångspunkter för bevisprövning i asylmål 7 3.1 Bevisbörda och utredningsbörda 7 3.2 Beviskrav 8 3.3 Den fria bevisvärderingen 9 3.5 Praxis och den fria bevisvärderingen 10 4. Bevisvärdering av en asylsökandes muntliga utsaga 11 4.1 Den muntliga utsagan som bevismedel 11 4.2 Avgöranden från Migrationsöverdomstolen 12 4.2.1 MIG 2007:12 12 4.2.2 MIG 2007:33 13 4.2.3 MIG 2011:6 13 4.2.4 MIG 2013:25 14 4.3 Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2014 ref. 46 14 4.4 Metod för bevisvärdering av en asylsökandes muntliga utsaga 15 5. Analys och avslutande kommentarer 17 Käll - och rättsfallsförteckning 19 1

Förkortningar FL Förvaltningslag (1986:223) FPL Förvaltningsprocesslag (1971:291) HFD HD LVU MiÖD Högsta Förvaltningsdomstolen Högsta Domstolen Lag (1995:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga Migrationsöverdomstolen UtlL Utlänningslag (2005:716) 2

1. Inledning 1.1 Bakgrund Asylmål handlar om att avgöra huruvida en asylsökande riskerar att utsättas för skyddsgrundande behandling i sitt hemland och därför är i behov av internationellt skydd. En felaktig bedömning av skyddsbehovet kan få förödande konsekvenser, men bedömningen är komplicerad och förenad med svårigheter, inte minst ur bevishänseende. Många gånger har den asylsökande tvingats lämna sina tillhörigheter bakom sig innan eller under flykten från hemlandet, vilket föranleder avsaknad av materiell bevisning avseende identitet, härkomst eller andra omständigheter som kan påverka asylprövningen. Den asylsökandes främsta medel för att hävda sin rätt till asyl är således ofta den egna berättelsen. Av uppenbara skäl kan asylberättelsen inte utan vidare läggas till grund för prövningen av skyddsbehovet och ett avgörande moment i asylmålen blir därför att avgöra huruvida berättelsen har ett tillräckligt starkt bevisvärde för att kunna ligga till grund för prövningen. 1.2 Syfte och frågeställningar Denna uppsats syftar till att utreda bevisvärdering av muntligt framförda asylberättelser och den centrala frågeställningen följer: Hur ska en asylsökandes muntliga utsaga värderas? För att kunna besvara den centrala frågeställningen kommer det först utredas (1) vad den fria bevisvärderingens princip innebär och hur denna förhåller sig till praxis, och (2) hur muntliga utsagor värderas i praxis. 1.3 Metod Inledningsvis använder uppsatsen en rättsdogmatisk metod för att utreda hur praxisutlåtanden avseende bevisvärdering förhåller sig till den fria 3

bevisvärderingens princip. Därefter redogör uppsatsen genom en deskriptiv metod för värdering av muntliga utsagor i praxis. Avslutningsvis utreder uppsatsen hur en muntlig asylberättelse ska värderas. I denna del är metodfrågan mer komplicerad och beroende av hur den inledande frågeställningen besvaras. Om den inledande frågeställningen kommer till slutsatsen att bevisvärdering kan regleras i praxis, utreder uppsatsen i den avslutande frågeställningen gällande rätt genom en rättsdogmatisk metod. Om den inledande frågeställningen kommer till den motsatta slutsatsen, utreder uppsatsen istället hur värderingen av en asylsökandes muntliga utsaga lämpligast genomförs för att tillgodose intresset av en omsorgsfull bevisvärdering och tillförlitliga resultat genom en analytiskt deskriptiv metod. Det går således inte att ta ställning till metodfrågan utan att samtidigt ta ställning till hur praxis förhåller sig till den fria bevisvärderingens princip och det får därför vara tillräckligt att konstatera att uppsatsen besvarar den avslutande och centrala frågeställningen genom att analysera de allmänt accepterade rättskällorna i syfte att utröna en metod för bevisvärdering av en asylsökandes muntliga utsaga. 1.4 Material Det material som lagts till grund för uppsatsen är de allmänt accepterade rättskällorna samt UNHCR:s handbok, vilken har erkänts som rättskälla genom MIG 2006:1. Bevisvärdering i förvaltningsmål är ett tämligen outforskat rättsområde och tillgången till doktrin är begränsad. I svensk rätt tycks Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms Universitet, vara mer eller mindre ensam om att behandla ämnet mer ingående och jag vill fästa läsarens uppmärksamhet vid att Diesens framställningar har fått ett stort utrymme i denna uppsats. Uppsatsen har vidare sökt ledning i doktrin och annat material avseende processen i allmän domstol, vilket har motiverats med utgångspunkt i ett utlåtande av Diesen i vilket han anför att det inte finns 4

anledning att göra skillnad mellan principer för bevisvärdering i allmän 1 domstol och förvaltningsdomstol. Den praxis från MiÖD som presenteras i uppsatsen har valts ut på grundval av att den på ett tydligt sätt redogör för utvecklingen av en metod för bevisvärdering av en asylsökandes muntliga utsaga. Uppsatsen redogör ingående för två avgöranden i vilka metoden tydligt formuleras och utvecklas samt kortfattat för ytterligare två avgöranden i syfte att påvisa en stringens i MiÖD:s praxis. Uppsatsen presenterar därefter ett avgörande från HFD vilket redogör för generella utgångspunkter för bevisvärdering av en parts muntliga utsaga i förvaltningsmål. 1.5 Avgränsningar Uppsatsen har begränsats med utgångspunkt i frågeställningarna. Det bör särskilt uppmärksammas att uppsatsen bortser från internationella aspekter, trots att asylrätten är starkt förankrad i internationell rätt. Vidare vill jag framhålla att det med utgångspunkt i syftet hade varit intressant och inte minst relevant att undersöka dels hur underinstanserna i praktiken förhåller sig till Migrationsöverdomstolens praxis, dels huruvida Migrationsöverdomstolens kriterier för bevisvärdering av muntliga utsagor har förankring i beteendevetenskaplig forskning, men att det dessvärre inte har funnits utrymme för någotdera. 1.6 Forskningsläge Forskning avseende bevisvärdering i förvaltningsmål, och däribland asylmål, är förvånansvärt begränsad och Christian Diesen står för en väsentlig del av det material som finns på området. Avseende bevisvärdering av den asylsökandes muntliga utsaga i asylmål finns ett examensarbete från Stockholms universitet år 2014 av Maria 1 Se Diesen (2003) s.23. 5

Mirlas. Examensarbetet utgör intressant vidareläsning till denna uppsats och behandlar även de frågor om exempelvis rättstillämpning i underinstanserna och förankringen i beteendevetenskaplig forskning som utlämnas i denna 2 framställning. 1.7 Disposition I kap. 2 redogör uppsatsen kortfattat för asylrättens materiella och processuella grunder. I kap. 3 redogör uppsatsen för bevisrättsliga utgångspunkter och utreder särskilt innebörden av den fria bevisvärderingens princip samt hur principen förhåller sig till praxis. I kap. 4 redogör uppsatsen för fyra avgöranden från MiÖD samt ett avgörande från HFD, varefter den metod för bevisvärdering av muntliga utsagor som utvecklats i praxis sammanställs och analyseras. I kap. 5 sammanställs och analyseras avslutningsvis uppsatsens slutsatser. 2. Asylrättens grunder 2.1 Materiell reglering av rätten till asyl Med asyl avses i utlänningslagen uppehållstillstånd som beviljas en 3 utlänning därför att hen är flykting eller alternativt skyddsbehövande. Status som flykting eller alternativt skyddsbehövande förutsätter i kort att den asylsökande vid ett återvändande till sitt hemland riskerar att utsättas för skyddsgrundande behandling och således är i behov av internationellt skydd. 4 Utgångspunkten är att statusförklaringen medför rätt till asyl i form av 5 uppehållstillstånd. 2.2 Kort om asylprocessen En asylansökan handläggs i första instans av Migrationsverket vars beslut i 6 ärendet kan överklagas till en Migrationsdomstol. Migrationsdomstolens 2 Se Mirlas (2014). 3 Se 1 kap. 3 UtlL. 4 Se 4 kap. 1-3 UtlL. 5 Se 5 kap. 1 UtlL. 6 Se 14 kap. 3 UtlL. 6

7 dom kan i sin tur kan överklagas till Migrationsöverdomstolen (MiÖD). Migrationsverkets handläggning av asylärenden regleras av FL och UtlL, medan Migrationsdomstolarnas och MiÖD:s handläggning av målen 8 regleras av FPL och UtlL. Avvikande bestämmelser i UtlL har alltid 9 företräde FL och FPL. När asylmål prövas av Migrationsdomstolarna eller 10 MiÖD är Migrationsverket den asylsökandes motpart och huvudregeln är 11 att den asylsökande tilldelas ett offentlig biträde. Hos Migrationsverket ska ärendets avgörande som huvudregel föregås av muntlig förhandling där den asylsökande ska ges möjlighet att framföra sin 12 asylberättelse muntligen. I Migrationsdomstolarna och MiÖD är förfarandet som huvudregel skriftligt, men det finns möjligheter att hålla 13 muntlig förhandling. 3. Allmänna utgångspunkter för bevisprövning i asylmål 3.1 Bevisbörda och utredningsbörda Den som ansöker om asyl har bevisbördan och ska bevisa att hen har rätt till 14 asyl i Sverige. Med bevisbördan följer enligt huvudregeln en en primär utredningsbörda. Asylmålen präglas emellertid av det väsentliga skyddsintresse som är den sökandes liv och hälsa och med hänsyn till detta har även myndigheterna, med tyngdpunkt hos Migrationsverket, ett 15 omfattande utredningsansvar. Den asylsökandes utredningsbörda består i praktiken av en skyldighet att bidra till utredningen efter bästa förmåga och den sökande fullgör sin del av sin utredningsbörda genom att lämna upplysningar och inge materiell bevisning inom hens besittningssfär. När 7 Se 16 kap. 9 UtlL, notera även 16 kap. 11-12 UtlL. 8 Se 1 FL; 1 FPL; 16 kap. 1 2 st. UtlL. 9 Se 3 FL; 2 FPL; 16 kap. 1 2 st. UtlL. 10 Se 7a FPL. 11 Se 18 kap. 1 Utl: 12 Se 13 kap. 1 och 3-4 UtlL. 13 Se 16 kap. 5 UtlL. 14 Se Diesen (2012) s.202; UNHCR:s handbok p.196; MIG 2007:12. 15 Jfr Diesen (2012) s.202; Diesen (2003) s.78 och s.87f; prop. 2004/05:170 s.153f; 13 kap. 3 UtlL; 8 FPL SOU 2010:29 s.79. 7

den asylsökande fullgjort sin del av utredningsbördan, övergår bördan på myndigheterna som ansvarar för att framställa det huvudsakliga bevisprövningsunderlaget genom att ex officio vidta nödvändiga 16 utredningsåtgärder. Den asylsökandes berättelse är alltid viktig i utredningen och det kan ingå i myndigheternas utredningsansvar att hålla 17 muntlig förhandling där den asylsökande får framföra sin berättelse. I mål där tillförlitligheten i asylberättelsen är avgörande för målets utgång 18 föreligger en stark presumtion för att muntlig förhandling ska hållas. Myndigheterna ska genom hela utredningen iaktta saklighet, opartiskhet och neutralitet. Förutsättningarna för en korrekt bedömning ökar ju mer komplett underlaget är och såväl omständigheter som talar till den enskildes 19 nackdel som till dennes fördel ska utredas. Sammanfattningsvis skulle utredningsbördan kunna formuleras så att det faller på den asylsökande att lägga fram alla relevanta fakta och att det därefter faller på myndigheten att 20 vidare utreda fakta. 3.2 Beviskrav Beviskravet i asylmål är sannolikt, vilket innebär att den asylsökande ska göra det ungefär 75% sannolikt att hen har ett behov av internationellt skydd 21 i utlänningslagens mening. Beviskravet kan tyckas tyngande, men det måste erinras att myndigheterna har ett långtgående utredningsansvar och 22 sålunda hjälper den sökande att svara för bevisningen. Det ska även nämnas att brister i utredningen som är hänförliga till myndigheten, i enlighet med den internationella rättsgrundsatsen benefit of the doubt, ska läggas myndigheten till last, vilket innebär att prövningen utgår från att den asylsökandes uppgifter är korrekta. Tillämpningen av bevislättnadsregeln förutsätter att det gjorts mer sannolikt att förutsättningarna för beviljad asyl 16 Se Diesen (2012) s.207; SOU 2010:29 s.79. 17 Se 13 kap. 1 och 3-4 UtlL; MIG 2006:1. 18 MIG 2017:9. 19 Se Diesen (2012) s.199f; SOU 2004/05:170 s.153f; jfr MIG 2007:12. 20 Se Seidlitz (2014) s.87. 21 Se t.ex. Diesen (2003) s.92 och s.109f; MIG 2007:12. 22 Se Diesen (2012) s.226. 8

är uppfyllda än att de inte är det (bevisövervikt) samt att den asylsökandes 23 berättelse har viss tillförlitlighet. 3.3 Den fria bevisvärderingen Bevisvärderingen handlar om att värdera bevisningen och avgöra huruvida bevistemat har gjorts sannolikt. Att bevisvärderingen är fri innebär att det saknas legal reglering och att den bevisprövande myndigheten bestämmer värdet av den bevisning som förekommit i målet. Syftet med den fria bevisvärderingen är att uppnå materiellt riktiga avgöranden utifrån de 24 specifika omständigheterna i det enskilda fallet. Att det saknas legal reglering innebär inte att myndigheten får värdera bevisningen godtyckligt efter eget skön, utan att myndigheten på rationella grunder ska välja den metod som ger det mest tillförlitliga resultatet. Den fria bevisvärderingens princip ställer höga krav på objektivitet, saklighet och att lika fall behandlas lika. Myndigheterna är skyldiga att i sina beslut och domar motivera 25 metodvalet och att ange skälen för sin värdering av bevisningen. För att undvika godtyckliga helhetsbedömningar av bevisningen, bör bevisvärderingen utgå från en strukturerad metod, vari det första steget är att klarlägga bevistemat, vad det är som ska bevisas i målet. I asylmål är det övergripande bevistemat att den asylsökande har ett internationellt skyddsbehov och den framåtsyftande riskbedömningen, huruvida den 26 asylsökande i fortsättningen är i behov av skydd, är helt avgörande. I varje enskilt mål bör bevistemat, med utgångspunkt i de materiella förutsättningarna för asyl och de faktiska omständigheter som den sökande lagt till grund för sin ansökan, delas upp i delbevisteman avseende 27 exempelvis identitet och hemvist. Samtliga bevis som förekommit i målet 23 Jfr UNHCR:s handbok p.196; Diesen (2003) s.109f; Diesen (2012) s.208f; prop. 1979/80:96 s.88; MIG 2007:12; MIG 2011:6. 24 Se Diesen (2012) s.115; Diesen (2003) s.122.; Jfr RB 35:1; SOU 1926:32 s.26. 25 Se Diesen (2003) s.115ff; 30 FPL; Jfr SOU 1926:32 s.26. 26 Se Diesen (2003) s.57; prop. 2005/06:6 s.9. 27 Se Diesen (2012) s.233ff och s.239f; jfr MIG 2007:12. 9

ska värderas och varje bevis måste värderas enskilt innan bevisningen kan sammanvägas mot beviskravet för varje delbevistema. För att undvika att bevisningen för ett tema kontaminerar andra teman, är det väsentligt att varje delbevistema inledningsvis bedöms fristående från övriga teman. Genom att följa strukturen kan myndigheten kontrollera att det föreligger bevisning på alla punkter och därifrån avgöra huruvida bevisningen i sin helhet, ställt mot det övergripande bevistemat, är tillräcklig för att uppnå 28 beviskravet. 3.5 Praxis och den fria bevisvärderingen Den fria bevisvärderingens princip innebär alltså att bevisvärderingen genomförs med utgångspunkt i de specifika omständigheterna i det enskilda fallet och att det saknas generell, legal reglering. En intressant fråga är därför hur principen förhåller sig till praxisutlåtanden om bevisvärdering. I NJA 2015 s.702 Balkongfallet uttalar HD att den fria bevisprövningen inte hindrar att generella riktlinjer och metoder för bevisvärderingen utvecklas i rättspraxis. HD framhåller samtidigt att det inte går att utveckla en modell för bevisprövning som kan tillämpas i alla typer av mål och att det väsentliga vid bevisvärderingen är att den metod som bäst säkerställer en en omsorgsfull värdering i det enskilda fallet tillämpas samt att metodvalet 29 tydligt redovisas i avgörandet. Motsatsvis torde Balkongfallet innebära att mer omfattande, detaljerade och ingående uttalanden inte är förenliga med principen, vilket föranleder frågan var gränsen för vad som utgör generella riktlinjer och metoder ska dras och när praxisuttalanden avseende bevisvärdering är inskränkande på ett sätt som är oförenligt med principen. Den slutsats som med tydlighet kan göras med utgångspunkt i Balkongfallet är att praxisuttalanden avseende bevisvärdering inte nödvändigtvis är 28 Se Diesen (2003) s.115ff; Diesen (2012) s.237f och s.265ff. 29 Se NJA 2015 s.702 p.21. 10

oförenliga med den fria bevisvärderingens princip. Försiktighet måste emellertid iakttas vid sådana uttalanden och det är av stor vikt att de prejudikatbildande instanserna värnar om principen. Praxisuttalanden avseende bevisvärdering måste ses som riktlinjer och kan inte utan vidare 30 likställas med prejudicerande normer. Härvid ska det emellertid framhållas att prejudikat i svensk rätt aldrig är formellt bindande och att det alltid står den myndighet som prövar ett ärende fritt att avvika från ett prejudikat, förutsatt att myndigheten kan förklara varför avvikelsen är motiverad i det enskilda fallet. I Balkongfallet trycker HD på att det är den bevisprövande myndighetens ansvar att välja den metod som i det enskilda fallet tillgodoser en omsorgsfull bevisvärdering, vilket uppmuntrar ett kritiskt förhållningssätt till bevispraxis och motiverade avvikelser från denna. Balkongfallet är en brottmålsdom, men HD:s allmänna uttalanden avseende bevisvärdering 31 torde gälla även asylprocessen. 4. Bevisvärdering av en asylsökandes muntliga utsaga 4.1 Den muntliga utsagan som bevismedel I MIG 2007:11 uttalar Migrationsöverdomstolen att den sökandes utsaga måste skiljas från bevisningen, vilket antyder att utsagan skulle vara något 32 annat än bevisning. Uttalandet har emellertid ifrågasatts från flera håll och i denna uppsats kommer den asylsökandes muntliga utsaga, i enlighet med den fria bevisföringens princip, att behandlas som ett bevismedel. En annan sak är det att det av uppenbara skäl finns anledning att ifrågasätta värdet i den sökandes egen berättelse. För att den sökandes egen muntliga berättelse ska utgöra ett säkert bevismedel krävs i regel stödbevisning, såsom skriftliga dokument eller 33 fotografier. På grund av de bevissvårigheter som präglar asylmålen består 30 Jfr Nordh (2013) s.107f. 31 Jfr Diesen (2003) s.22f. 32 Se t.ex. Diesen (2012) s.279; Seidlitz s.89. 33 Se Diesen (2012) s.249. 11

den huvudsakliga bevisningen emellertid mer ofta än sällan i den asylsökandes egen berättelse samtidigt som det råder avsaknad av materiell 34 stödbevisning. I en sådan situation måste bevisvärderingen utgå från en analys av utsagans tillförlitlighet, vilket ställer höga krav på en strukturerad bevisvärderingsmetod. Att bevisningen består i en muntlig framförd berättelse får inte föranleda en intuitiv och godtycklig bevisvärdering utifrån helhetsintrycket då berättelsen framförs, utan all fakta som framkommit i berättelsen måste analyseras och värderas objektivt i förhållande till 35 beviskravet för varje delbevistema innan en helhetsbedömning kan göras. Vid värderingen av en muntlig utsaga är det särskilt viktigt att hänsyn tas till den enskildes situation och person, eftersom individuella omständigheter, såsom ålder, utbildning och särskilda trauman, kan påverka förmågan att 36 återge upplevelser. 4.2 Avgöranden från Migrationsöverdomstolen 4.2.1 MIG 2007:12 MIG 2007:12 är ett centralt avgörande avseende bevisfrågor i asylrätten och redogör bland annat för ett tillvägagångssätt avseende bevisvärdering av en asylsökandes muntliga utsaga. I målet hade A ansökt om asyl och till stöd för sin ansökan gjort gällande att han var regimmotståndare och därför riskerade skyddsgrundande behandling i hemlandet. Den huvudsakliga bevisningen i målet bestod i As egen berättelse. För att avgöra utsagans bevisvärde anförde MiÖD att denna i första hand skulle jämföras med stödbevisning. MiÖD framhöll samtidigt att det ligger i sakens natur att många omständigheter i en asylsökandes berättelse inte kommer att kunna göras sannolika genom materiell bevisning och att berättelsens bevisvärde i andra hand, då den inte kan göras sannolik genom stödbevisning, ska bestämmas genom en utsagenalys i vilken berättelsens tillförlitlighet 34 Se t.ex. UNHCRs handbok p.196. 35 Se Seidlitz s.87ff; Diesen (2012) s.247ff. och s.266. 36 Se Migrationsverkets rättsliga ställningstagande RCI 09/2013 s.7. 12

bedöms för avgöra huruvida bevislättnadsregeln benefit of the doubt är tillämplig och berättelsen kan göras sannolik genom denna. I det förevarande målet bedömde MiÖD att framlagd stödbevisning hade ett mycket lågt bevisvärde och att berättelsens bevisvärde således skulle avgöras med utgångspunkt i en utsageanalys. Härvid konstaterade MiÖD att As berättelse var detaljfattig och vag, att den präglades av motstridiga uppgifter och hade ändrats under processens gång samt att As allmänna trovärdighet påverkades negativt av att han lämnat ostridigt falska uppgifter om sin identitet och att ovisshet om hans identitet därefter kvarstått. Sammantaget fann MiÖD att A inte hade förmått göra sitt skyddsbehov sannolikt. 4.2.2 MIG 2007:33 I MIG 2007:33 hade Migrationsöverdomstolen åter anledning att uttala sig om bevisvärderingen av en asylsökandes muntliga utsaga och hänvisade härvid till sitt avgörande MIG 2007:12. MiÖD framhöll att en utsageanalys endast aktualiseras då utsagan inte kan göras sannolik genom stödbevisning och att det i utsageanalysen ska fästas vikt vid att berättelsen är sammanhängande och inte präglas av motstridiga uppgifter samt att berättelsen till sina huvuddrag förblir oförändrad under asylprövningens gång i olika instanser. 4.2.3 MIG 2011:6 I MIG 2011:6 uttalar sig Migrationsöverdomstolen ytterligare en gång om bevisvärderingen av en asylsökandes muntliga utsaga. I målet hade A och B ansökt om asyl och till stöd för sina ansökningar gjort gällande att de båda två riskerade att utsättas för hedersrelaterat våld av Bs familj på grund av en utomäktenskaplig relation dem emellan. Den huvudsakliga bevisningen bestod i As och Bs egna berättelser. MiÖD hänvisade åter till sitt avgörande MIG 2007:12 och framhöll att en utsageanalys för att bestämma tillförlitligheten i utsagan och tillämpligheten av bevislättnadsregeln benefit 13

of the doubt aktualiseras endast när utsagan inte kan göras sannolik genom stödbevisning. I det förevarande målet blev det aktuellt med en utsageanalys och i denna ansåg MiÖD att As och Bs berättelser framstod som självupplevda och överlag trovärdiga samt att berättelserna var sammanhängande, inte stred mot vad som var känt om deras hemland samt att berättelserna inte hade ändrats på något väsentligt sätt under processens gång. Visserligen noterades att uppgifter om en beskjutning framstod som osannolika och motstridiga, men MiÖD konstaterade att denna enskilda händelse inte utgjorde grund att ifrågasätta den allmänna trovärdigheten. Sammantaget fann Migrationsöverdomstolen att berättelserna hade gjorts sannolika och därför skulle läggas till grund för prövningen. 4.2.4 MIG 2013:25 MIG 2013:25 är ett av de senaste avgörandena från MiÖD, i vilket Domstolen uttalar sig om bevisvärdering av en asylsökandes muntliga utsaga och även i detta avgörande hänvisas till MIG 2007:12 och den metod som utvecklats i tidigare praxis. MiÖD tycks sålunda stå fast vid metoden. 4.3 Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2014 ref. 46 Den huvudsakliga frågan i HFD 2014 ref. 46 rör förutsättningar för vård enligt LVU, men HFD får samtidigt anledning att formulera utgångspunkter för bevisvärdering av en parts egen berättelse i förvaltningsprocessen. I målet hade Socialnämnden ansökt om att en ung kvinna, Krestina, skulle beredas vård enligt LVU. Den huvudsakliga bevisningen i målet bestod i Krestinas egen muntliga utsaga, vilken vittnade om en risk för våld i hemmet. HFD konstaterade att den stödbevisning som förekom i målet hade ett lågt bevisvärde och att Krestinas berättelse skulle vara avgörande för målets utgång. Utsagans tillförlitlighet bedömdes genom en utsageanalys som beaktade berättelsens detaljrikhet, motsägelsefulla uppgifter, ändringar och förekomsten av vaga och svävande uppgifter i berättelsen samt den 14

allmänna trovärdigheten. HFD påpekade att Krestinas berättelse var svävande i avgörande delar, att det förekom motstridiga uppgifter i berättelsen och att berättelsen hade förändrats under processens gång. Vidare uppmärksammade HFD att Krestinas allmänna trovärdighet påverkades negativt av att hon inte kunde uppge en rimlig förklaring till materiell bevisning som talade emot uppgifter i hennes berättelse samt att Krestina hade motiv att uppge oriktiga uppgifter, eftersom ett omhändertagande enligt LVU skulle ge henne möjlighet att stanna i Sverige även om hennes familj utvisades. Sammantaget bedömde HFD att Krestinas muntliga utsaga inte utgjorde ett tillräckligt stöd för ett omhändertagande 37 enligt LVU. 4.4 Metod för bevisvärdering av en asylsökandes muntliga utsaga I asylmål där den huvudsakliga bevisningen består i den sökandes egen berättelse tillämpar MiÖD en bevisvärderingsmetod i två steg. I det första steget jämförs den muntliga utsagan med övrig bevisning. Om utsagan inte kan göras sannolik genom sådana jämförelser företas, i det andra steget, en 38 utsageanalys för att bedöma utsagans tillförlitlighet och avgöra huruvida beviskravet kan uppnås genom bevislättnadsregeln benefit of the doubt. Genom MIG 2007:12 och efterföljande avgöranden har MiÖD utvecklat kriterier för utsageanalysen som jag har valt att sammanställa i följande punkter: 1. Är berättelsen sammanhängande? 2. Framstår berättelsen som självupplevd? 3. Är berättelsen detaljrik? 4. Förekommer vaga och svävande uppgifter i berättelsen? 5. Förekommer motstridiga uppgifter i berättelsen? 37 Den metod för bevisvärdering som utvecklas i HFD 2014 ref. 46 torde vara generellt tillämplig i förvaltningsprocessen, men det bör betonas att den sutliga sammanvägningen kommer att förhålla sig till olika beviskrav beroende på måltypen. 38 Migrationsöverdomstolen kallar visserligen analysen för en trovärdighetsbedömning, men det som bedöms överensstämmer bättre med vad som i denna uppsats benämnts tillförlitlighet, jfr Diesen (2012) s.276; Nordh (2013) s.108f. 15

6. Strider berättelsen mot kända fakta, såsom aktuell och relevant landinformation? 7. Har berättelsen ändrats under asylprocessens gång? 8. Är berättelsen allmänt trovärdig? De första sju kriterierna tar sikte på specifika faktorer i berättelsen som MiÖD anser kunna påverka utsagans tillförlitlighet, medan det åttonde kriteriet är öppet och möjliggör att hänsyn tas till särskilda omständigheter som i det enskilda fallet bedöms påverka trovärdigheten på ett sådant sätt att det finns anledning att betvivla utsagans tillförlitlighet i sin helhet. Den allmänna trovärdighetsbedömningen ger uttryck för den fria bevisvärderingen, men öppnar samtidigt för intuitiva och godtyckliga bedömningar. Restriktivitet bör således iakttas avseende omständigheter som tillåts påverka den allmänna trovärdigheten negativt. I MiÖD:s praxis har enskilda felaktigheter i berättelsen inte ansetts kunna påverka den allmänna trovärdigheten, utan en sådan påverkan har förutsatt grundläggande felaktigheter i berättelsen som har medfört att det förefallit 39 meningslöst att pröva berättelsen i övrigt. HFD och HD tycks inta en liknande inställning till den allmänna trovärdighetens utrymme i värderingen, men i praxis från dessa instanser har även motiv att lämna felaktiga uppgifter ansetts kunna utgöra en omständighet som kan påverka 40 den allmänna trovärdigheten negativt. I asylmål har den sökande emellertid alltid motiv att lämna felaktiga uppgifter och detta är således inte en omständighet som utmärker ett enskilt fall. I asylmål måste motiv således alltid tas i beaktande och kan inte ges samma påverkan på den allmänna trovärdigheten vid en utsageanalys som i andra måltyper. Den allmänna trovärdigheten bör sammanfattningsvis utgöra ett begränsat led tillförlitlighetsbedömningen och det är tillförlitligheten i uppgifterna, vilken bedöms med utgångspunkt i de första sju kriterierna, som ska vara 41 avgörande. 39 Jfr MIG 2007:12; MIG 2006:11; jfr även HFD 2014 ref. 46. 40 Jfr HFD 2014 ref. 46; Nordh (2013) s.109. 41 Jfr Diesen (2012) s.47ff och s.280f. 16

I HFD 2014 ref. 46 formulerar HFD en metod för bevisvärdering av en parts muntliga utsaga och kriterier för en utsageanalys som i väsentliga delar överensstämmer med den metod för värdering av en asylsökandes muntliga utsaga som tillämpas av MiÖD. Kriterierna för utsageanalysen påminner även om de tillförlitlighetskriterier som utvecklats i HD:s praxis avseende bevisvärdering av muntliga utsagor. Enligt dessa kriterier ska det i utsageanalysen beaktas huruvida berättelsen är lång, klar, levande, detaljrik, logisk, sammanhängande, i delar påvisat sanningsenlig, fri från felaktigheter, fri från motsägelser, fri från överdrifter, fri från svårförklarliga 42 moment samt huruvida berättat framförs utan tvekan i avgörande delar. Vid oklarheter och ofullständigheter i MiÖD:s metod torde bevisvärderingen gynnas av att söka ledning i främst HFD:s, men även i 43 HD:s, praxis. 5. Analys och avslutande kommentarer För att beviljas asyl måste den asylsökande göra sannolikt att hen riskerar skyddsgrundande behandling och därför har ett behov av internationellt skydd. Många gånger består bevisningen i asylmål huvudsakligen i den asylsökandes egen berättelse och denna uppsats har utrett hur en sådan muntlig utsaga ska värderas. Uppsatsen har presenterat en bevisvärderingsmetod i två steg som utvecklats i MiÖD:s praxis. I det första steget jämförs utsagan med övrig bevisning i målet. De asylprövande myndigheterna har härvid ett omfattande utredningsansvar och ska tillse att bevisprövningsunderlaget är så fullständigt som möjligt, men asylprövningar är av naturliga skäl förenade med stora bevissvårigheter och då stödbevisningen inte är tillräcklig för att utsagan ska kunna göras sannolik aktualiseras det andra steget i metoden. Det andra steget består i en utsageanalys som utgår från följande kriterier: 42 Se Nordh (2013) s.115-126. 43 Jfr Diesen (2012) s.250f. Tillämpningen av HD:s tillförlitlighetskriterier fordrar emellertid viss försiktighet, jfr Nordh (2013) s.108f. 17

1. Är berättelsen sammanhängande? 2. Framstår berättelsen som självupplevd? 3. Är berättelsen detaljrik? 4. Förekommer vaga och svävande uppgifter i berättelsen? 5. Förekommer motstridiga uppgifter i berättelsen? 6. Strider berättelsen mot kända fakta? 7. Har berättelsen ändrats under asylprocessens gång? 8. Är berättelsen allmänt trovärdig? Syftet med utsageanalysen är att bestämma utsagans tillförlitlighet för att kunna avgöra huruvida bevislättnadesregeln benefit of the doubt är tillämplig och utsagan kan göras sannolik genom denna. En praxisbaserad bevisvärderingsmetod kan tyckas svårförenlig med den fria bevisvärderingens princip, enligt vilken bevisvärderingen ska vara fri från legal reglering och ta utgångspunkt i de specifika omständigheterna i det enskilda fallet. Den metod som utvecklats i MiÖD:s praxis uppställer emellertid generella utgångspunkter för prövningen och gör inga anspråk på att på förhand bestämma värdet av ett enskilt bevis, varför uppsatsen, med utgångspunkt i Balkongfallet, gör slutsatsen att metoden inte strider mot den fria bevisvärderingens princip. Att metoden inte strider mot principen innebär emellertid inte att den kan likställas med en prejudicerande norm. Bevisvärdering är ett särpräglat rättsområde och, som framhålls i Balkongfallet, måste den bevisprövande myndigheten i varje enskilt fall välja den metod som bäst tillgodoser en omsorgsfull bevisvärdering och ett tillförlitligt resultat. Vilket bevisvärde asylberättelsen tillmäts kan vara en fråga om liv eller död och det finns således inte utrymme för felaktiga bedömningar. Samtidigt är asylmålen förenade med stora bevissvårigheter och att värdera en asylberättelse är ingen enkel uppgift. Den metod som utvecklats i praxis avseende bevisvärderingen av en asylsökandes muntliga utsaga bör 18

betraktas som ett verktyg för att bemästra denna uppgift och uppnå ett tillförlitligt resultat. Inget fall är emellertid det andra likt och metoden måste anpassas efter förutsättningarna i varje enskilt fall. Metoden ska således inte ses som en checklista, utan som utgångspunkter för en strukturerad och omsorgsfull bevisvärdering. 19

Källförteckning Offentligt tryck Propositioner Prop. 1979/80:96 med förslag till ny utlänningslag m.m. Prop. 2004/05:170 En ny instans- och processordning i utlännings och medborgarskapsärenden. Prop. 2005/06:6 Flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning. Utredningsbetänkanden SOU 2010:29 En ny förvaltningslag. SOU 1926:32 Processkommissionens betänkande angående rättegångsväsendets ombildning Rättegången i brottmål. Litteratur Diesen, Christian Bevisvärdering i flyktingärenden i Diesen, Christian - Lagerqvist Veloz Roca, Annika - Lindholm Billing, Karolina - Seidlitz, Madelaine - Wilton Wahren, Alexandra: Prövning av migrationsärenden BEVIS 8, Stockholm 2012, s.195-285. Diesen, Christian Bevisprövning i förvaltningsmål i Diesen, Christian m.fl. (red.): Bevisprövning i förvaltningsmål BEVIS 7, Stockholm 2003, s. 12-155. Nordh, Roberth: Bevisrätt C Bevisvärdering, Uppsala 2013. Seidlitz, Madelaine; Asylrätt En praktisk introduktion, Stockholm 2014. 20

Övriga källor Förenta Nationernas flyktingkommissarie (UNHCR): Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning, enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning, Stockholm 1996 [UNHCR:s handbok]. Migrationsverkets rättsliga ställningstagande RCI 09/2013 angående metod för prövning av tillförlitlighet och trovärdighet <https://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentsummaryid=30435>, besökt 2018-04-25. Mirlas, Maria; Bevisvärdering av muntliga utsagor i asylmål [Examensarbete], Stockholm 2014. Rättsfallsförteckning Migrationsöverdomstolen MIG 2006:1 MIG 2007:12 MIG 2007:33 MIG 2011:6 MIG 2013:25 Högsta förvaltningsdomstolen HFD 2014 ref. 46 Högsta domstolen NJA 2015 s.702 [Balkongfallet] 21