Helgeån Med långtidsutvärdering Kommittén för samordnad kontroll av Helgeån

Finjasjöns östra strand 19 februari 22 (Foto: Fredrik Holmberg) Helgeån 22 Med långtidsutvärdering 1973-22 Kommittén för samordnad kontroll av Helgeån

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING 1 INLEDNING 2 AVRINNINGSOMRÅDET 3 Orientering 3 Föroreningsbelastande verksamheter 4 RESULTAT 6 Lufttemperatur och nederbörd 6 Vattenföring 7 Alkalinitet och ph 1 Organiskt material och syretillstånd 12 Kvävetillstånd 14 Fosfortillstånd 16 Delavrinningsområden för transportberäkningar 18 Transport av kväve, fosfor och organiskt material 2 Arealspecifik förlust 22 Metaller i vatten 24 Transport av metaller 25 Vattenfärg och grumlighet 26 Plankton och Påväxt 27 Bottenfauna och Elfiske 28 Del II 29 Miljömålen 3 Punktkällorna 36 Problemområden och dess effekter och möjliga åtgärder 37 Fysikaliska och kemiska resultat sedan recipientkontrollen startade 53 Diagram för vattenfärg, totalkväve och totalfosfor i de 8 transportpunkterna. 86 BILAGOR 1. Metodik 91 2. Analysparametrarnas innebörd 97 3. Fysikaliska och kemiska resultat 21 13 4. Transport, vattenföring och arealspecifik förlust 113 5. Metaller i vatten 117 6. Plankton 123 7. Påväxt 135 8. Bottenfauna 155 9. Elfiske 25 1. Kalkning och kalkeffektuppföljning 219

HELGEÅN 22 ALcontrol AB ALcontrol AB Växjö 3-6-6 Fredrik Holmberg (Projektansvarig) Håkan Olofsson (Kvalitetsgranskning)

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Sammanfattning SAMMANFATTNING Väder och vattenföring Årsmedeltemperaturen var något över den normala i större delen av landet, i Osby 7,9 C, vilket var 1,4 grader varmare än normal medeltemperatur. Vattenföringen år 22 var 61 m 3 /s, vilket är högre än medelvattenföringen för åren 1982-21 (48 m 3 /s). Februari och mars bjöd på de högsta vattenstånden och flödena på många håll i avrinningsområdet. Vattenkemi Trots den höga belastningen på vattnets förmåga att motstå försurning under högflödesperioden uppmättes ph-värden under 6, på endast två lokaler i avrinningsområdet. Försurningseffekter förekom i mindre vattendrag i de norra delarna av avrinningsområdet. I den nedre delen av avrinningsområdet var buffertkapaciteten god, vilket berodde på ett stort inslag av jordbruksmark samt kalkrika jordarter. Med undantag för jordbruksområdena i söder förekom höga till mycket höga halter av organiska ämnen (humus), vilket gjorde vattnet starkt färgat i stora delar av Helgeåns avrinningsområde Generellt var syreförhållande bra men syrefritt tillstånd rådde i Råbelövssjöns respektive Finjasjöns bottenvatten vid provtagningen den 28 augusti. Generellt var halterna av fosfor och kväve höga till mycket höga i den jordbruksdominerade södra delen av avrinningsområdet. Utanför jordbruksbygderna noterades extremt höga kvävehalter endast tillfälligtvis nedströms reningsverk under lågvattenflöde Kraftigt fosforläckage i Råbelövssjöns sediment i augusti gav en årsmedelhalt i bottenvattnet som bedömdes som extremt hög. I augusti var halten 49 µg/l till följd av syrebrist nära bottnen Transporter Transporten av organiskt material till Hanöbukten år 22 uppgick till 25 149 ton. Transporten av fosfor var 69 ton och av kväve 3 429 ton. Arealspecifika förluster Den arealspecifika förlusten av fosfor för hela Helgeåns avrinningsområde år 22 bedömdes som måttligt hög. Den arealspecifika förlusten av kväve var hög. Metaller i vatten Halterna var generellt låga i hela avrinningsområdet. Plankton Möckeln och Hammarsjön bedömdes som måttligt näringsrika, Osbysjön som måttligt näringsrik till näringsrik och Råbelövssjön och Finjasjön som näringsrika. Påväxt I Vinnöån före Araslövssjön, har den största delen av påväxtsamhället utgjorts av näringskrävande arter och lokalen har klassats som näringsrik eller mycket näringsrik med svag till tydlig föroreningspåverkan åren 1998-22. Bottenfauna Bottenfaunan på samtliga lokaler utom Vittskövleån (34) bedömdes som ej eller obetydligt påverkade av näringsämnen och/eller organiskt material. Elfiske Under 22 har elfisken utförts på sex lokaler inom vattensystemet. Under provfisket fångades sammanlagt tretton olika fiskarter. Lokalerna vid Torsebro (22), Åbjär (33AA), Gärds Köpinge (32AC) och Spånga är bland de fiskrikaste och mest värdefulla fisklokalerna i Skåne. 1

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Inledning INLEDNING På uppdrag av Kommittén för samordnad kontroll av Helgeån utför ALcontrol AB recipientkontrollen i Helgeåns avrinningsområde sedan 1994. Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från år 22 samt en flerårsutvärdering där längre tidsserier presenteras i rapportens del II. Rapportens utformning I rapportens huvuddel presenteras resultaten för 22 kortfattat. För mer ingående presentation av resultat hänvisas till bilaga inom varje resultatdel. Även metodik, artlistor och lokalbeskrivningar är placerade i respektive bilagor. Avrinningsområdet Helgeån är Skånes största vattendrag med ett avrinningsområde på 4 725 km². Sina källflöden har ån i det myrrika urbergsområdet på sydsvenska höglandet, i trakten av Rydaholm i Jönköpings län och sjön Femlingen i Kronobergs län (Figur 1). Helgeåns avrinningsområde består av 56 % skog, 17 % åker, 5 % betesmark, 5 % vattenyta och 17 % övrig mark. Skogsmarkerna är koncentrerade till avrinningsområdets norra del (norr om Broby/Hässleholm). Inslaget av myr- och andra sankmarker är störst norr om Osby. I sådan terräng domineras de diffusa utsläppen av humösa (kolhaltiga) ämnen som vid vattenanalyserna ger höga färgtal och TOC-halter (=totalt organiskt kol). Slättlandskapet i söder består huvudsakligen av jordbruksmark, där den diffusa belastning framför allt består av kväve och fosfor. Undersökningar 22 Undersökningarna har utförts i enlighet med kontrollprogram fastställt den 1 oktober 1999, Tabell 2 i Bilaga 1. Programmet omfattade under 22 fysikaliska och kemiska vattenundersökningar, analyser av metaller i vatten samt undersökningar av plankton, påväxt, bottenfauna och fisk. All provtagning utfördes av godkända provtagare från ALcontrol AB i Växjö. Plankton artbestämdes och utvärderades av Gertrud Cronberg (Limnologiska avdelningen, Lunds universitet). Analys och utvärdering av påväxt utfördes av Amelie Jarlman (Jarlman HB i Lund). Artbestämning och utvärdering av bottenfauna gjordes av Medins Sjö- och Åbiologi AB. Elfiske och utvärdering av resultaten gjordes av Mikael Svensson, MS Naturfakta. 2

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Avrinningsområdet Rydaholm ARV 21 #Y #Y 21A #Y 22 155 #Y #Y 167 #Y 111 #Y 19 #Y 17 14S 166 #Y &\ #Y 158 &\ Killeberg ARV ÄLMHULT Hökön ARV &\ 14 #Y #Y Emmaljunga Barnvagnsfabrik #Y 2I &\ Emmaljunga ARV 2K &\ &\ Vittsjö ARV 2 V #Y 2L #Y #Y &\ #Y 2C #Y &\ 2B Sösdala ARV 32A #Y &\ &\ Linderöd ARV 6G #Y Hästveda ARV #Y 2 Ä &\ &\ HÄSSLEHOLM Vinslöv ARV Rickarum ARV 32AB #Y #Y 32B 9 OSBY #Y &\ 11 #Y #Y 11B 18B #Y Knislinge ARV &\ #Y 32E Tollarp ARV 33 AA #Y 2AB 24F &\ Sibbhult &\ Broby ARV 21C #Y 17 #Y &\ #Y #Y #Y #Y 21 E 22 Gärds-Köpinge ARV 27#Y &\ #Y 3A #Y 3B 32L &\ #Y #Y #Y 31 32AC ÅHUS #Y 33C Vittskövle ARV #Y &\ 34 &\ Östanå ARV #Y 28B KRISTIANSTAD &\ #Y Punktutsläpp Provtagningslokaler Helgeåns huvudfåra Tätorter Sjöar Sankmark Skogsmark Öppen mark 4 8 12 km Figur 1. Helgeåns avrinningsområde med markanvändning, provtagningspunkter samt de större punktutsläppen som utgörs av kommunala avloppsreningsverk (ARV). Data med markanvändning har tillhandahållits av länsstyrelserna i Skåne, Kronobergs och Jönköpings län. 3

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Avrinningsområdet Föroreningsbelastande verksamheter Helgeån är recipient för 39 kommunala avloppsreningsverk, 8 industrianläggningar samt ett antal kommunala avfallstippar där miljöfarlig verksamhet bedrivs. I Tabell 1 finns olika föroreningsbelastande verksamheters storlek, utsläppsmängder och deras recipient inom Helgeåns avrinningsområde redovisade. Figur 1 visar deras placering i förhållande till provtagningspunkterna. Totalt beräknas ca 277 ton kväve och 4,5 ton fosfor ha kommit från kända punktutsläpp under 22. De största reningsverksutsläppen var : Hässleholm, 85 ton kväve, 13 kg fosfor. Kristianstad, 66 ton kväve, 15 kg fosfor. Älmhult, 29 ton kväve, 1 kg fosfor. Punktutsläppen spelar en liten roll för den totala näringstransporten En direkt jämförelse mellan de kända punktkällornas totala bidrag av kväve och fosfor och den totala näringstransporten för Helgeån visar att punktkällornas bidrag är mycket litet. Av hela Helgeåns näringstransport kunde 8 % av kvävet och 7 % av fosforn härledas till punktutsläppen. Dessa siffror är dessutom en överskattning eftersom inte den naturliga självreningen räknats med. Trots att punktutsläppen utgör en så liten del av den totala näringstransporten i avrinningsområdet kan de spela en betydande roll i mindre vattendrag där påverkan från en punktkälla kan vara mycket stor. Spädningsfaktorn väsentlig Effekten av ett utsläpp på recipienten beror till stor del på spädningsfaktorn d.v.s. utsläppets storlek i förhållande till flödet eller storleken på recipienten. I Drivån nedströms Älmhults reningsverk kombineras stora kväveutsläpp med ett litet flöde i recipienten. Detta ger extremt höga kvävehalter stora delar av året. Flödet är ofta så lågt som <1 l/s och då utgör utsläppet från reningsverket en betydande andel av vattenföringen. Det är dessutom rimligt att anta att det mesta av kvävet från reningsverket föreligger som ammonium vilket kan orsaka syrebrist när det övergår till nitrat. Vid Osby reningsverk är förhållandet mellan tillflödet från reningsverket och flödet i recipienten betydligt bättre. Flödet vid Helgeåns inlopp i Osbysjön är så stort att spädningsfaktorn även vid lågflöde blir större än 1:3. Även omblandningsförhållande kan ha stor betydelse. Vid utsläpp i sjöar och långsamrinnande vatten kan ibland utsläppsvatten, som är mycket saltrikt, sjunka ner till botten och täcka stora områden utan att omblandas. Läckage från jordbruksmark ger stora mängder närsalter Markanvändningens betydelse för halter och transporter är stor, i de flesta fall i Helgeån är det den faktorn som avgör hur vattenkvaliteten är. Detta diskuteras mer i avsnittet Transport och arealspecifik förlust. Ett sådant exempel är recipienten för Älmhults reningsverk, Drivån. 4

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Avrinningsområdet Tabell 1. Föroreningsbelastande verksamheter och utsläppsmängder inom Helgeåns avrinningsområde. A = avloppsreningsverk, AD = avloppsreningsverk inkl. dagvatten, I = industriella utsläpp, T = kommunala avfallstippar. P.p (provpunkt) avser närmast nedströms liggande provtagningspunkt. Id Benämning Recipient P.p Pers. ekvival. Tot-N (ton/år) Tot-P (ton/år) Skåne län A Kristianstad Hammarsjön 3A 5 66 1,5 A Bjärlöv Helgeå (n Aras.sjö) 27 173,54,16 A Gärds Köpinge Vramsån 32L 1 347 1,6,16 A Linderöd Vramsån 32B 267,56,47 A Tollarp Vramsån 32E 11 2 3,,41 A Vittskövle Vittskövleån - 311 2,2,21 A Träne Ryabäcken 586,4,1 A Rickarum Vramsån 32B 67,358,73 A Hässleholm, före våtmark Finjasjön 2K 21 135 11 1,4 A Hässleholm, efter våtmark Finjasjön 2K 21 135 85 1,3 A Emmaljunga H. Ljungabäck ca 2,3,16 A Hästveda Lilla sjö 2Å 2 55 6,4,52 A Sösdala Tormestorpsån 2B 2 74 7,3,67 A Vinslöv Vinnöån 24C 2 97 9,3,33 A Vittsjö Nytt reningsverk Vittsjöån 6G 3 84 1,6,9 A Broby Blodbäck (Helgeå) 17 4 6 12,,6 A Knislinge Helgeå 22 3 5 16,9,213 A Östanå Helgeå 17 1 2,31,2 A Sibbhult Sibbhultsån 21C 28 3,2,17 A Hökön Svartån 21C 7,57,3 A Killeberg Drivån 11 29 3,,28 A Osby Osbysjön 11 72 22,7,172 A Visseltofta Lillån 11 Uppg. saknas,112,12 I Sve. Stärkelseprod. Fören. Vramsån - - - I AB Skånebrännerierna - - - I Emmaljunga Barnv.fabrik Sågmöllebäcken - - - A Tjörnarp Tormestorpsån 2B c a 8,66,7 Kronobergs län AD Lönashult (infiltrering) ca 1 AD Häradsbäck (liten bäck) 14S 235,36,36 AD Virestad Virestadssjön 17 15,12,35 AD Älmhult Drivån 158 ca 15 29,5,1 AD Pjätteryd (infiltrering) 8 - - AD Delary Helgaån 11 21,73,1 AD Göteryd (infiltrering) Uppg. saknas - - AD Hallaryd Helgeån 11 17,81,15 AD Agunnaryd Agunnarydsån 155 19,34,13 AD Södra Ljunga Prästebodaån 166 11,39,8 T Äskya 19 - - - I LIC AB, Eneryda kommunalt avlopp - - - I Gotthard Aluminium AB (dike) Möckeln 19 - - - I Möckelns Sågverk AB 19 - - - I Älmhults bruk 19 - - - Jönköpings län A Rydaholm Agunnarydsån 21-4,15,64 I Horda Profil AB - - - Total 277 4,5 5

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat RESULTAT Lufttemperatur och nederbörd Lufttemperatur och nederbörd har uppmätts vid SMHI:s meteorologiska station i Osby. 22 var ett varmt och nederbördsrikt år Årsmedeltemperaturen var något över den normala i större delen av landet, i Osby 7,9 C, vilket var 1,4 grader varmare än normal medeltemperatur. Augusti blev varmast med 19,6 C och december kallast med 2,8 C. I Sydsverige har nästan alla år fr.o.m. 1989 varit varmare än normalt (endast 1996 var kallare). Nästan hela landet fick mer nederbörd än normalt 22. Osby fick 859 mm, vilket är nästan 15 mm mer än genomsnittet för perioden 1961-199 (Figur 2, Figur 3). (mm) 1 9 8 Årsnederbörd Stora nederbördsmängder under januari och februari gav extremt höga flöden Februari blev blötast med 137 mm, januari näst blötast med 12 mm. Då så mycket nederbörd föll under den kalla delen av året resulterade det i extremt höga flöden. På flera håll i avrinningsområdet förekom översvämningar, ett längre resonemang kring det och de faktorer som samverkade för att åstadkomma de extrema flödena som uppmättes under senvintern 22 följer på nästa sida. Mycket nederbördsfattig sensommar En lång och torr avslutning på sommaren med augusti som den varmaste och näst torraste månaden följdes av september som var årets torraste. Den nederbördsfattiga och utdragna sommaren gav låga grundvattennivåer och mycket låga flöden i vattendragen. Året avslutades riktigt kallt med under -2 grader vid flera tillfällen under mellandagarna i avrinningsområdets norra hälft. 7 6 5 4 3 2 1 Årsnederbörd max min 1961-9 89 9 91 92 93 94 95 96 97 98 99 1 2 (mm) 25 2 15 1 22 max min 1961-9 Nederbörd Figur 2. Årsnederbörden vid SMHI:s klimatstation i Osby 1989-22 i jämförelse med medelvärdet för åren 1961-9. De streckade linjerna visar det högsta respektive lägsta årsmedelvärdet under 19-talet. 5 J F M A M J J A S O N D Figur 3. Månadsnederbörden vid SMHI:s klimatstation i Osby 22 i jämförelse med normalperioden 1961-9. De streckade linjerna visar högsta resp. lägsta månadsmedelvärde under 19-talet. 6

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Vattenföring Vattenföringen år 22 vid PULS- och vattenföringsstationerna redovisas i Bilaga 4. Vattenföring vid övriga provtagningsstationer redovisas i Bilaga 3. Mycket hög vattenföring under våren gav hög årsmedelvattenföring 22. Året inleddes med mindre vatten i ån än normalt (dvs. medelvattenföring 198-1992; Figur 4, men i slutet av januari ökade flödet dramatiskt och extremt höga flöden noterades. Kyla och mycket snö följdes av stora nederbördsmängder För att den extrema situationen skulle kunna uppstå behövde flera faktorer samverka. Under 21 var de nederbördsrikaste månaderna augusti, september och oktober vilket gav höga höstflöden och välfyllda markvattendepåer inför vintern. Under slutet av 21 var det mycket kallt vilket gav en rejäl tjäle redan i december och isen lade sig tidigt för säsongen. Vidare föll mycket snö och vid årsskiftet var snötäcket mer än 3 cm tjockt i stora delar av avrinningsområdet, bl.a. i området kring Finjasjön. Temperaturen steg sedan snabbt, på en del håll i södra Sverige var höjningen rent dramatisk med hela 33 grader på mindre än 24 timmar! Flera lågtryck med mycket regn svepte in över södra Sverige och stormvindar den 28:de och den 29:de januari gav svåra elavbrott bl.a. i Småland. 12 mm regn i januari och 137 i februari gav tillsammans med ett snabbt smältande snötäcke och tjälad mark en enorm ytavrinning. Små bäckar svämmade snabbt över men senare också Helgeåns huvudfåra och inte minst, Finjasjön. Att situationen blev så prekär som den blev i Kristiansstad berodde också på att vattenståndet i havet låg mycket över det normala under hela den aktuella perioden. Utflödet ur Hammarsjön fick stångas mot inträngande havsvatten, en situation som många dagar under den aktuella perioden förstärktes av starka ostvindar som än mer gjorde att havet tryckte på in i Hammarsjön. Flödet vid Torsebro låg flera dagar i början av februari över 2 m 3 /s och toppnoteringen inföll den 4:de och 5:e februari med 218 m 3 /s. Finjasjöns vattenyta var som mest drygt 2,8 m över normalnivån. I Älmhult översvämmades flera fastigheter när vattenståndet steg till det högsta som noterats. (m 3 /s) 25 2 Vattenföring Veckomedelvattenföring 22 Veckomedelvattenföring 198-92 15 1 5 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Figur 4. Veckomedelvattenföring 21 i förhållande till medelvärdet för åren 198-92 i Helgeån vid Hammarsjöns utlopp (31). 7

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Effekter av översvämningarna Kristianstad stad I Kristianstad beslutades den 2/2 om räddningsinsats längs Hammarlundsvallen mot Hammarsjön. Beslutet innebar bl.a. att en tryckbank av sprängsten anlades innanför befintlig skyddsvall för att förhindra den senare att kollapsa. Den 6/2 beslutades om räddningsinsats i centrala Kristianstad vilket innebar en komplettering av tidigare skyddsnivå och krönhöjder för olika avsnitt längs med Helgeån och Hammarsjön, beräknat från ett scenario med vattennivå +2,5 m.ö.h. vid centrala reningsverket. Flera områden och fastigheter invallades provisoriskt som förebyggande åtgärder, bl.a. kvarteret Barbacka, industriområdet vid Kronfågel och Cold Speed. Vid Allöverket uppfördes en ny skyddsvall för att skydda anläggningen och Skånemejerier samt för att förhindra vattnet från att leta sig in bakvägen mot centrala delar av Kristianstad. Tivoliparken fick stängas av då träd blåste omkull i den vattenmättade marken. Kostanden för översvämningarna beräknades av Kristianstad kommuns räddningstjänst till ca. 5,7 miljoner kronor, varav 4,1 miljoner utgick som statsbidrag. En sådan kombination av händelser som föregick och lade grunden till att den uppkomna situationen kunde uppkomma går inte att förhindra. Åtgärder som tidigare ger varning om översvämningsrisk och behovet av preventiva åtgärder för att minimera skadorna när situationen väl uppkommer kan, och har, däremot vidtagits. En modell för att prognostisera flödena i avrinningsområdet har tagits fram i Kristianstad och preventiva åtgärder, vallar etc, byggs under den kommande tioårsperioden för att säkra staden mot ett flöde på 74 m 3 /s. Ett flöde som har en återkommande periodicitet på 1 år. Möckeln vid Älmhult I Möckeln kulminerade vattenståndet den 14 mars med noteringen 137,345 m.ö.h. vilket var den högsta uppmätta nivån i Möckeln någonsin. Hus vallades in av räddningtjänsten på följande platser hotade av vattennivån i sjön: - Näset utanför Älmhult - Ugnhult utanför Liatorp Hus vallades in av räddningtjänsten på följande platser hotade av dagvatten som tryckts upp pga vattennivån i sjön: - Möckeln AB, länspumpning kulvert och tätning av avlopp. - Hallaryd - Dalbogatan i Älmhult - Hus i Möckeln Följande vägar var översvämmade och tidvis avstängda tills dess att man kunde broa / vattennivån sjönk: - Vägen till Näset i Älmhult - Vägen förbi Möckelns Sågverk - Vägen till Sjöastadsbygd - Vägen till Möcklehult Finjasjön och Hässleholms reningsverk Under februari och mars inträffade den största översvämningen någonsin i Finjasjön. Sjöns vattennivå var som mest drygt 2,8 m över den normala nivån. Sjöns vattenyta var tidvis högre än asfaltsplanen vid Hässleholms reningsverk vilket innebar att invallningar och dräneringspumpning fick sättas in. Med ett 5-tal översvämmade hus och tre översvämmade pumpstationer blev inflödet till reningsverket extremt högt, vilket ledde till att flera extraordinära åtgärder fick vidtas. Som mest tog kemsteget emot nästan dubbla maxkapaciteten, i början av mars rasade en av huvudledningarna från Hässleholm delvis in vilket fick till följd att, utöver stora vattenflöden, ca 15 m 3 /s 8

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat sand nådde reningsverket. Detta innebar bl.a. nedsatt kapacitet av bl.a. sandfång och förluftning. Rötning kunde endast företas i en rötkammare fram till midsommar. Ingen extremt hög årmedelvattenföring Summan av de beräknade medelvattenföringarna i Helgeån nedströms Hammarsjön (31) och Vramsån vid Klemmedshus (32L) framgår av Figur 4. Vattenföringen år 22 var 61 m 3 /s, vilket är högre än medelvattenföringen för åren 1982-21 (48 m 3 /s) men i storleksordning med vad som uppmättes 1995 och 1999. (m 3 /s) 8 7 6 5 4 3 2 1 Årsmedelflöde 82 84 86 88 9 92 94 96 98 2 Figur 5. Årsmedelvärden för vattenföring i Helgeån 1982-22, beräknade utifrån summan av vattenföringen nedströms Hammarsjön (mörkt raster) och Vramsån (ljust raster). Linjen markerar medelvattenföringen under perioden 1982-21. Figur 6. Finjasjöns östra strand, 22-2-19. 9

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Alkalinitet och ph Samtliga fysikaliska och kemiska resultat redovisas i Bilaga 3. I Sågnässjöns utlopp (17), och i Målenån (167) var ph-vädet i februari under 6,. I Agunnarydsån uppströms respektive nedströms Rydaholms reningsverk (21 och 21A), nedströms Stammaderna (22) samt i Bivarödsån vid Hylta (21C) var phvärdet under 6, i november. Att ph-värdet sjönk under perioden med extremt hög vattenföring är inte konstigt då smältvattnet rann fram ovanpå tjälen innan det nådde sjöarna och vattendragen. Med en sådan avrinning hinner inte vattnet buffras alls och sjöarnas och vattendragens motståndskraft mot försurning (alkalinitet) sjunker snabbt till så låga nivåer att phvärdet börjar sjunka. Att ph-värden under 6, endast uppmättes på två lokaler under högflödesperioden är förvånansvärt då belastningen på vattnets buffertkapacitet varit hög under hela hösten och extremt hög under vintern. Att ph-värden under 6, uppmättes på flera lokaler i november kan förklaras av att häftiga regn föregick provtagningen i november och att regnet var lokalt kraftigare på vissa ställen. I figur 8 illustreras årslägsta värden av alkalinitet i avrinningsområdet, data är hämtad både från recipientkontrollen och från länsstyrelsernas kalkeffektuppföljning. Många av de lägsta värdena härstammar från okalkade referensvatten och provtagningspunkter förlagda strax uppströms en doserare. Mönstret är dock tydligt med god försurningsstatus i avrinningsområdets nedre delar och sämre längre upp i systemet. I de nedre delarna av avrinningsområdet medför de stora inslagen av jordbruksmark och kalkrika jordarter att det sura nedfallet neutraliseras, d.v.s. där finns ingen försurningseffekt och de årslägsta ph-värdena ligger i vissa områden närmare 8 än 7 (Figur 7). Årslägsta ph-värden 8 7 6 5 14 Femlingens utl. 17 Såganässjöns utl 167 Målenån 21 Rydaholm 21A Uppst. Rydaholms ARV 22 Stammaderna 155 Agunnarydsåns utl 111 Möckelns utl 166 Prästebodaån 6G utfl Helgeån 158 Älmhult nedstr 11 Osbysjöns utl 17 Nöbbelöv 18B Olingeån Gryt 2B Sösdala 2C Finjasjön inl 2i Nedstr Tyringe 2L Finjasjöns utl 2V Farstorpsån 2Ä Almaån nedstr. Lillåns tillflöde 2AB Utfl Helgeån 21C Vid Hylta 21E Utfl Helgeån 22 Torsebro 24F Araslövssjöns inl 31 Nedstr Hammarsjön 32A Uppstr Rickarum 32E Hommentorp 32L Klemenshus 33C Mjöån 34 Vittskövleån Figur 7. Årslägsta ph-värden i rinnande vatten från recipientkontrollen i Helgeån 22. När ph-värdet sjunker under 6 (den heldragna linjen) är det risk för biologiska skador. 1

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat OSBY ÄLMHULT HÄSSLEHOLM Buffertkapacitet alkalinitet Mycket god God Svag Mycket svag Ingen eller obetydlig Huvudfåra KRISTIANSTAD ÅHUS Figur 8. Buffringsförmågan i Helgeåns avrinningsområde presenterat som årslägsta värden av alkalinitet från länsstyrelsernas kalkeffektuppföljning. 11

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Organiskt material och syretillstånd Höga halter av organiska ämnen Höga halter organiskt material (TOC) kan leda till dåliga syreförhållanden om nedbrytningsaktiviteten är hög och syresättningen av vattnet är låg. Med undantag för jordbruksområdena i söder förekom höga till mycket höga halter av organiska ämnen (humus), vilket gjorde vattnet starkt färgat i stora delar av Helgeåns avrinningsområde. Detta beror på inverkan från skog- och myrmark i kombination med hög vattenföring och liten andel sjöar. Sjöar fungerar som renings- och klarningsbassänger genom att humusämnena sjunker till botten. Figur 8 visar årsmedelhalter av organiskt material (TOC). Syrefritt tillstånd rådde i Råbelövssjöns respektive Finjasjöns bottenvatten den 28:de augusti medan sjöarna hade blandats om till den 28:de oktober då knappt någon skillnad mellan yt- och bottenvatten kunde ses. Svagt syretillstånd noterades nedströms Möckeln och nedströms Finjasjön i oktober. Så låg syrehalt som 4,1 vid Möckelns utlopp den 22:e oktober är anmärkningsvärt. Ytvattnet i Möckeln hade den 28:de oktober en syrehalt på 11,7 mg/l vilket är helt normal och bra. Även Målenån 167 hade svagt syretillstånd vid två tillfällen, men i de fallen inföll det i juni och augusti. I Bivarödsån före inflödet i Helgeån (21E) var syretillståndet svagt i augusti. I övriga lokaler var syretillståndet som sämst under året måttligt syrerikt till syrerikt (Figur 1). Halterna av organiskt material följde mönstret från tidigare år med högst halter i norra delarna och i Bivarödsåns båda punkter. Fullt så höga halter som noterades efter sommaren 21 uppmättes dock inte under 22. (mg/l) 25 Organiskt material 2 15 1 5 14 Femlingens utl. 17 Såganässjöns utl 167 Malenån 21 Rydaholm 21A Uppst. Rydaholms ARV 22 Stammaderna 155 Agunnarydsåns utl 111 Möckelns utl 166 Prästebodaån 6G utfl Helgeån 158 Drivån nedstr. Älmhults ARV 9 Osbysjön 11 Osbysjöns utl 17 Nöbbelöv 18B Olingeån Gryt 2B Tormestorspån vid Sösdala 2C Tormestorpsån före Finjasjön 2i Svartvedsbäcken nedstr Tyringe 2Ky Finjasjön yta 2Kb Finjasjön botten 2L Almaån efter Finjasjöns utl 2V Farstorpsån 2Ä Almaån ned Lillån 2AB Utfl Helgeån 21C Bivarödsån vid Hylta 21E Bivarödsån före utfl.i Helgeån 22 Torsebro 24F Vinnöån före Araslövssjöns inl 28 By Råbelövssjön yta 28 Bb Råbelövssjön botten 3A Hammarsjön 31 Nedstr Hammarsjön 32A Vramsån uppstr Rickarum 32E Vramsån Hommentorp 32L Vramsån Klemenshus 33C Mjöån nedstr. Everöds ARV 34 Vittskövleån Figur 9. Årsmedelhalter av organiskt material (TOC) i Helgeåns avrinningsområde 22. Den streckade linjen markerar gränsen mellan höga och mycket höga halter. 12

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat 21 21A 22 166 ÄLMHULT 155 111 158 167 17 14 2 V 2L 2I 2 Ä 2B 2C 32A 6G HÄSSLEHOLM 18B OSBY 11 24F 11B 2AB 17 22 27 21C 21 E KRISTIANSTAD Syretillstånd Syrerikt tillstånd Måttligt syrerikt tillstånd Svagt syretillstånd Syrefattigt tillstånd Syrefritt/nästan syrefritt syretillstånd Huvudfåra 32E 32L 33C 31 ÅHUS 34 Figur 1. Årslägsta syrehalter under 22 i Helgeåns avrinningsområde. 13

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Kvävetillstånd Höga halter av kväve i jordbruksområden samt nedströms reningsverk Generellt var halterna av kväve höga till mycket höga i den jordbruksdominerade södra delen av avrinningsområdet (Figur 12). I Vinnöån (24F) var kvävehalterna extremt höga i januari, oktober och november. Årsmedelhalten var dock inte extremt hög i någon av de punkterna. I Drivån, nedströms reningsverket i Älmhult (158), var kvävehalten extremt hög även baserat på årsmedelvärde. Utanför jordbruksbygderna noterades extremt höga kvävehalter endast nedströms reningsverken i Älmhult, Rydaholm och Sösdala när det rådde lågflöde. Stora utsläpp i små vattendrag ger stor effekt Kvävehalterna var extremt höga i Drivån nedströms Älmhults reningsverk (158). Under april, juni augusti och september uppmättes halter på mellan 79 och 1 µg/l. Vattenföringen var vid dessa provtagningstillfällen låg (<,1,2 m 3 /s), vilket innebar att utsläppet från reningsverket blev koncentrerat. Sannolikt förelåg en stor del av kvävet som ammoniumkväve i april och juni, eftersom nitrathalterna var relativt låga i förhållande till totalkvävehalterna. I Agunnarydsån nedströms Rydaholms reningsverk (21) utgjordes ungefär en tiondel av kvävet av ammonium (Figur 11) men i april förelåg 9 % av totalkvävet som ammoniumkväve. Ammonium omvandlas till nitrat genom en syretärande process. Om man luftar utgående renat avloppsvatten genom att blåsa luft i uppsamlingsbassänger kan mycket av ammonium övergå i nitrat innan det når recipienten. Anläggning av våtmarker och dammar kan också minska den totala mängden kväve som når recipienten. I Figur 11 visas andelen ammonium av totalkvävehalten i de punkter där ammonium analyseras. 5 µg/l Totalkväve och Ammonium 45 4 35 3 25 2 15 1 5 21 Rydaholm 21A Uppst. Rydaholms ARV 22 Stammaderna 111 Möckelns utl 11 Osbysjöns utl 2B Sösdala 2C Finjasjön inl 2i Nedstr Tyringe 2Ky Finjasjön yta 2Kb Finjasjön botten 2L Finjasjöns utl 2AB Utfl Helgeån 21E Utfl Helgeån 22 Torsebro 24F Araslövssjöns inl 28 By Råbelövssjön yta 28 Bb Råbelövssjön botten 3A Hammarsjön 31 Nedstr Hammarsjön 32A Uppstr Rickarum 32E Hommentorp 32L Klemenshus 33C Mjöån 34 Vittskövleån Figur 11. Årsmedelhalter av totalkväve i Helgeåns avrinningsområde 22, varav ammoniumkväve (svarta staplar) utgör en fraktion. 14

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat 21 21A 22 166 ÄLMHULT 155 111 158 167 17 14 2 V 2L 2I 2 Ä 2B 2C 32A 6G HÄSSLEHOLM 18B OSBY 11 24F 11B 2AB 17 21C 21 E 22 27 KRISTIANSTAD totalkväve Kvävetillstånd Mycket låga förluster Låga förluster Måttligt höga förluster Höga förluster Mycket höga förluster Huvudfåra 32E 32L 33C 31 ÅHUS 34 Figur 12. Årsmedelhalter av totalkväve i Helgeåns avrinningsområde år 22. 15

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Fosfortillstånd Extremt hög fosforhalt i Råbelövssjöns bottenvatten. Kraftigt fosforläckage i Råbelövssjöns sediment i augusti gav en årsmedelhalt i bottenvattnet som bedömdes som extremt hög. I augusti var halten 49 µg/l till följd av syrebrist nära bottnen ( Figur 13). I endast fyra provtagningspunkter i rinnande vatten bedömdes årsmedelhalten av fosfor som mycket hög. I övriga punkter i rinnande vatten bedömdes halterna som måttligt höga till höga. Extremt höga fosforhalter uppmättes vid enstaka tillfällen på några provtagningspunkter. Uppströms reningsverket i Rydaholm (21A) i september och nedströms samma reningsverk (21) i juni, augusti och september. I Vittskövleån (34) ligger provtagningspunkten uppströms reningsverket och där var fosforhalten extremt hög i juni och september. Förhöjda fosforhalter i jordbruksbygd Precis som för kväve är fosforhalterna högre i jordbruksbygderna än vad de är i skogs- eller mellanbygden (Figur 14). Reningsverken bidrar olika mycket beroende på dess effektivitet och utsläppsvolymer. Den huvudsakliga källan är dock läckage från åkermark. För att minska utsläppen av kväve och fosfor i jordbruksmark krävs att kantzoner och våtmarker anläggs i anslutning till vattendraget om inte grödornas upptag bättre kan komma i nivå med gödselgivan. Våtmarken vid reningsverket i Hässleholm (Magle våtmark) visar hur viktigt det är för vattnet att få stanna upp och stilla sig i sitt förlopp. Om inte, för vattnet med sig mycket av näringen ut till havet där detta överskott gör skada. Under år 22 var den genomsnittliga halten kväve i vattnet före behandlingen i våtmarken vid Hässleholms reningsverk 17,2 mg/l och efter behandlingen 12,6 mg/l, en reduktion på ca 27 %. För fosfor var siffrorna,2 respektive,17 mg/l vilket innebär en reduktion på ca 15 %. Detta gav en minskning med 25 ton kväve respektive 1 kg fosfor. Effekter av översvämningen Stora mängder kväve och fosfor följde med vattnet när stora arealer åkermark översvämmades under högflödet i februari och mars. Även stora mängder avloppsvatten spolades ut orenat eller efter bristande rening. Det höga flödet gav vid dessa tillfällen en stor utspädningseffekt men den totala mängden näringsämnen som spolades ut förblev ändå stor. (µg/l) 6 5 4 3 2 1 Fosfor i Råbelövssjön yta botten februari april augusti oktober Figur 13. Fosforhalten i Råbelövssjöns yt- och bottenvatten. 16

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat 21 21A 22 166 ÄLMHULT 155 111 158 167 17 14 2 V 2L 2I 2 Ä 2B 2C 32A 6G HÄSSLEHOLM 18B OSBY 11 24F 11B 2AB 17 21C 21 E 22 27 KRISTIANSTAD totalfosfor Fosfortillstånd Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Huvudfåra 32E 32L 33C 31 ÅHUS 34 Figur 14. Årsmedelhalter av totalfosfor i Helgeåns avrinningsområde under 22. 17

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Delavrinningsområden för transportberäkningar Beräkningar av transporter och arealspecifika förluster har gjorts för åtta punkter i avrinningsområdet, fyra punkter i huvudfåran och fyra biflöden. Varje punkt representerar ett delavrinningsområde som beskrivs nedan. Möckeln Delavrinningsområdets storlek är vid Möckelns utlopp 126 km 2. 11 % utgörs av sjöar och 68 % av skog. Större biflöden är Agunnarydsån och Målenån. Mal, som är den enda fridlysta fiskarten i Sverige, fångas regelbundet i Möckeln och antas finnas upp till Ryssbysjön. I Övden och Tuvesjön finns flodkräfta. Belastningen från kända punktutsläpp uppgick år 22 till ca 5 ton kväve och 16 kg fosfor, varav Rydaholms ARV bidrog med drygt 4 ton kväve respektive 64 kg fosfor. Skogslandskapet Möckeln-Osbysjön Delavrinningsområdets storlek är 113 km 2. Ca 9 % utgörs av sjöar och 67 % av skog. Större biflöden är Prästebodaån, Verumsån och Drivån. Mal finns med säkerhet från Möckeln och ner till Derlarydsmagasinet. Färna, som är en rödlistad karpfisk, finns tillsammans med öring i de strömmande och forsande partierna i hela områdets huvudfåra. Sandkryparen finns vid Skåparyd och i biflödet vid Hallaryd och flodkräfta finns bl.a. i Vissjön. Tjockskalig målarmussla, som är rödlistad, har påträffats i huvudfåran vid Skåparyd och vid Gustavsfors. Belastningen från kända punktutsläpp uppgick 22 till ca 58 ton kväve och 48 kg fosfor. Älmhults ARV bidrog med den största mängden kväve, 3 ton, medan Osby ARV bidrog med mest fosfor, drygt 17 kg. Blandlandskapet Osbysjön-Torsebro De största biflödena är Bivarödsån och Almaån som behandlas som egna avsnitt (se nedan). Här simmar grönling, färna, sandkrypare, öring och sedan 1999 även enstaka malar. En fisktrappa finns anlagd vid kraftverket i Torsebro, främst för laxens och öringens vandring. Laxbeståndet är mycket svagt och kan knappast betraktas som självreproducerande. Belastningen från kända punktutsläpp uppgår till ca 29 ton kväve och 293 kg fosfor, exklusive belastningen från Almaån och Bivarödsån. Knislinge ARV är den största enskilda källan med ca 17 ton kväve respektive 213 kg fosfor. Jordbrukslandskapet Torsebro-Hammarsjön/Vramsån. Denna delen av huvudfåran ingår i Kristianstad vattenrike. Vramsån och Vinnöån är de största biflödena. Fisk- och fågelfaunan är mycket artrik. Återintroduktionen av mal i Helgeån 1999 verkar ha lyckats bra så långt, då ett 15-tal malungar på 2-3 cm fångats under 21. Under 22 fångades 46 st. malar i Vattenrikets regi med en längd mellan 27 och 56 cm samt en mindre fisk mellan 1 och 15 cm. Från sju fiskar togs fenprov för ev. framtida DNA-analys. Malen är fridlyst varför samtliga malar släpptes åter i ån. Belastningen från kända punktutsläpp uppgår till 66 ton kväve och 1,7 ton fosfor. Förutom biflödenas bidrag är Kristianstads ARV den största enskilda källan med ca 66 ton kväve och 1,5 ton fosfor. 18

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Almaån Almaån är avrinningsområdets största biflöde och avvattnar bl.a. Finjasjön och Lursjön. Delavrinningsområdet är 883 km 2 varav 2 % utgörs av sjöar och 59 % av skog. En del av Helgeåns fåtaliga laxar leker i Almaån dit även havsöringen söker sig. Två fiskvägar i form av omlöpen anlades 1999 vid Spånga och Brittedal för att återigen ge vandringsfisken tillträde till sina tidigare utbredningsområden. Sandkrypare, nissöga, grönling och lax är alla rödlistade fiskarter som finner sin hemvist i Almaån. Belastningen från kända punktutsläpp uppgår till ca 99 ton kväve och 1,4 kg fosfor. Hässleholms ARV utgjorde den största enskilda källan med 85 ton kväve och huvuddelen av fosforn. Detta innebär att punktutsläppens bidrag av kväve var ca 3% högre 22 och fosformängderna dubbelt så höga jämfört med fjolåret. För att minska fosforbelastningen på Finjasjön och kvävetillförseln till Hanöbukten anlades under mitten av 199- talet Magle våtmark för efterbehandling av det renade avloppsvattnet från Hässleholms reningsverk. En åtgärd som inte bara inneburit en betydande förbättring av vattenkvaliteten utan också har fungerat som en landskapsvårdande åtgärd. Vinnöån Området är 197 km 2 stort och utgörs till 43 % av skogsmark. Vinnöån som är ett mycket närsaltsbelastat vattendrag med tidvis extremt höga kvävehalter, mynnar i Araslövssjön. Även i detta biflöde förekommer grönling. Belastningen från kända punktutsläpp uppgick år 22 till 9,3 ton kväve samt 33 kg fosfor. Av detta stod Vinslövs ARV för nästan allt. I Vinnöån är det intensiva jordbruket den största källan till de höga närsaltsbelastningarna av ån. Med avrinningsområdets högsta arealspecifika förluster av kväve och fosfor, tillsammand med Vramsån, är det här åtgärder mot närsaltsförluster från jordbruksmarken skulle ge störst effekter. Vramsån Delavrinningsområdet är 375 km 2, varav 48 % är skog och 11 % sjö. Liksom i Almaån vandrar Helgeåns laxar tillsammans med havsöringen upp i Vramsån för lek. Sandkrypare och grönling finns också i Vramsån. Belastningen från kända punktutsläpp uppgick 22 till ca 5,5 ton kväve och ca 177 kg fosfor. Tollarps ARV var den största enskilda kvävekällan med 3, ton, Rickarums ARV bidrog med mest fosfor, 73 kg. Bivarödsån Detta är det enda av de fyra biflödena som inte räknas som en typisk jordbrukså utan mer som ett våtmarksflöde. Området är 243 km 2, varav 75 % skog och 2 % sjö. De övre delarna av avrinningsområdet är rikt på våtmarker, medan den sista delen före inflödet i Helgeån rinner genom jordbruksmarker. Belastningen från kända punktutsläpp uppgick under år 22 till ca 3,8 ton kväve samt 47 kg fosfor. Sibbhults reningsverk bidrog med mest kväve, 3,2 ton, medan Hökön var störst på fosfor,3 kg. Även i detta biflöde är grönlingen en vanlig fisk. 19

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Transporter av kväve, fosfor och organiskt material Transporten av organiska ämnen (TOC) blev drygt 25 ton, vilket är ca. 3 ton mer än fjolårets transport. Samtliga resultat finns månadsvis i Bilaga 4. (ton) 9 Fosfortransport till Hanöbukten (m 3 /s) 8 Föreliggande rapport är den tredje där transporten har beräknats för de åtta beskrivna delavrinningsområdena. Resultaten åskådliggörs i Figur 17. Huvudfåran Resultaten från huvudfåran visar hur mängderna kväve, fosfor och organiskt material ökar med avståndet från källflödena. Flödet ökar längre nedströms, vilket ger större mängder totalt, men även ökande fosfor- och kvävehalter i huvudfåran bidrar. 8 7 6 5 4 3 2 1 82 84 86 88 9 92 94 96 98 2 7 6 5 4 3 2 1 Från Möckelns utlopp (111) till punkten nedströms Hammarsjön (31) ökar TOCtransporten med drygt tre gånger, medan fosfor och kväve ökar med sex - sju gånger på samma sträcka. Biflödena Almaån, som är det största av de fyra biflödena, bidrog med mest närsalter. De höga flödena från högflödesperioden i februari-mars får genomslag som ökade fosfortransporter ur Almaån 22 jämfört med 21. I Vinnöån och Bivarödsån var transporterna av fosfor något lägre i år jämfört med 21 trots de höga flödena i början av året. Transporterna av kväve och TOC var dock genomgående högre i år på samtliga punkter. Bivarödsån transporterade minst mängd närsalter, 2,6 ton fosfor respektive 127 ton kväve. Under en längre tidsperiod (1982-22) visar både kväve- men framför allt fosfortransporten en tendens till minskning (Figur 14 och Figur 16). Figur 15. Årstransport av totalfosfor till Hanöbukten 1982-22 (staplar) i relation till årsmedelvattenföringen (linje). Den tunna streckade linjen visar trenden för vattenföring och den grövre streckade visar transporttrenden för fosfor. (ton) 5 45 4 35 3 25 2 15 1 5 Kvävetransport till Hanöbukten 82 84 86 88 9 92 94 96 98 2 (m 3 /s) 8 7 6 5 4 3 2 1 Figur 16. Årstransport av totalkväve till Hanöbukten 1982-22 (staplar) i relation till årsmedelvattenföringen (linje). Den tunna streckade linjen visar trenden för vattenföring och den grövre streckade visar transporttrenden för kväve. 2

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Transporter av kväve, fosfor och organiskt material år 22 Fosfortransport (ton/år) Kvävetransport (ton/år) TOC transport (ton/år) Årsmedelflöde: 14 m 3 /s 111 Möckelns utlopp 1, 376 87 # ÄLMHULT 11 Osbysjöns utlopp Årsmedelflöde: 13 m 3 /s # OSBY 22,6 954 17714 Årsmedelflöde: 31,3 m 3 /s 2AB Almaån 21E Bivarödsån 2,6 127 1613 Årsmedelflöde: 2,6 m 3 /s 19,5 952 583 HÄSSLEHOLM # # 22 Helgeån vid Torsebro 24F Vinnöån # # KRISTIANSTAD 34,3 1474 16267 Årsmedelflöde: 31 m 3 /s 5,8 373 89 # # ÅHUS Årsmedelflöde: 2,4 m 3 /s Årsmedelflöde: 6,m 3 /s 1,7 32L Vramsån 616 2813 58,4 31 Helgeån ned Hammarsjön Figur 17. Beräknade transportmängder i mynningspunkterna för de åtta delavrinningsområdena i Helgeån år 22. 2131 2318 Årsmedelflöde: 54 m 3 /s 21

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Arealspecifik förlust Samtliga data för arealspecifik förlust finns i Bilaga 4. Den arealspecifika förlusten (kg/ha,år) av fosfor och kväve har erhållits utifrån beräknade transportdata och respektive punkts avrinningsområdesareal. För punkterna Helgeån nedströms Hammarsjön (31) samt Vramsån före utflödet i Helgeån (32L) har veckovisa vattenprover blandats flödesproportionellt till månadsprover för att ge ett mer precist värde på transport och förluster. I övriga punkter har ett prov per månad fått representera hela månaden. Värdena från det provet har interpolerats mot flödesdata för att ge bättre dygnsvärden. Måttligt höga till höga fosforförluster Den arealspecifika förlusten av fosfor bedömdes som måttligt hög i områdena Möckeln, Möckeln-Osbysjön, Osbysjön- Torsebro, Torsebro-Hammarsjön samt i Bivarödsån. I övriga områden bedömdes förlusten som hög. Lägst kväveförluster från skogsområdena Den arealspecifika förlusten av kväve bedömdes som måttligt hög i områdena Möckeln och Möckeln-Osbysjön. Förlusterna bedömdes som höga i Almaån, Bivarödsån, Osbysjön-Torsebro, Torsebro- Hammarsjön och i Vinnöån och Vramsån bedömdes förlusterna som mycket höga. Stor skillnad mellan skogs- och jordbruksmark. Kväveförlusterna från jordbruksmark är i genomsnitt ca 17 kg/ ha, år för Sverige samt för skogsmark,5-3 kg/ha, år. För fosfor är motsvarande siffror ca,4 kg/ha, år från jordbruksmark och,4-,12 kg/ha, år från skogsmark (Naturvårdsverket 1993). Helgeån har relativt höga förluster jämfört med andra vattendrag som mynnar i Hanöbukten Jämfört med Skräbeån och Mörrumsån, som också mynnar i Hanöbukten, har Helgeån betydligt högre förluster (Tabell 2). En högre andel jordbruksmark är troligen den främsta orsaken till detta. Jämfört med de mest jordbruksintensiva åarna i tabellen nedan är dock förlusterna betydligt lägre. Den arealspecifika förlusten för hela avrinningsområdet bedöms för kväve som hög och för fosfor som måttligt hög. Tabell 2. Arealspecifik förlust (kg/ha,år) från jämförbara avrinningsområden 22. Avrinningsområde Kväve Fosfor Helgeån 7,3,15 Skräbeån 3,3,4 Mörrumsån 3,2,1 Rönneå 13,36 Vegeån 18,5 Kävlingeån 22,34 Nybroån 27,26 Möckeln och Möckeln-Osbysjön gav högst TOC-förluster Vinnöån stod för klart lägst förluster av organiskt material (TOC) under 22, ca 38 kg/ha*år. Mest bidrog området Möckeln-Osbysön med nästan 82 kg/ha*år (Figur 18). 22

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Arealspecifik förlust av kväve, fosfor och organiskt material år 22 Arealspecifik förlust (kg/ha, år) Fosfor Kväve TOC 111 Möckelns utlopp #,99 3,7 8 ÄLMHULT OSBY 11 Osbysjöns utlopp #,1 4,4 82 2AB Almaån,22 11 66 HÄSSLEHOLM # # # 5,5 21E Bivarödsån,11 62 22 Helgeån vid Torsebro # KRISTIANSTAD 24F Vinnöån # # ÅHUS,14 6,1 67,27 17 38 32L Vramsån,28,14 6,1 55 31 Helgeån ned Hammarsjön Figur 18. Beräknad arealspecifik förlust för de åtta delavrinningsområdena i Helgeån år 22. 16 56 23

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Metaller i vatten Samtliga analysresultat för metaller i vatten redovisas i Bilaga 5. Metallers påverkan Metaller är ett naturligt inslag i vatten, men när halterna blir för höga kan de bli skadliga för vattenlevande organismer. Om bedömningen Naturvårdsverkets nya bedömningsgrunder (Rapport 4913) relaterar till riskerna för biologiska effekter: Mycket låga halter: Ingen eller mycket små risker för biologiska effekter. Låga halter: Små risker för biologiska effekter. Måttligt höga halter: Påverkan på arter eller artgruppers reproduktion eller överlevnad kan förekomma. Höga eller mycket höga halter: Ökande risker för biologiska effekter redan vid kort exponering. Generellt låga metallhalter i hela avrinningsområdet Årsmedelhalter av metaller i vatten redovisas i Tabell 3. De färgade cellerna visar de metaller som är upptagna i Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913). Blyhalten var måttligt hög i Sågasnässjöns utlopp (17), Möckelns utlopp (111), Verumsån före utflödet i Helgeån (6G), Helgeåns utlopp ut Osbysjön (11) och i Helgeån vid Torsebro (22). Övriga metaller förekom i låga eller mycket låga halter under året. Koppar är en metall som naturligt ofta uppmäts i halter över 3 µg/l, men samtliga årsmedelvärden låg under den koncentrationen. Tabell 3. Årsmedelhalter av analyserade metaller under 22. Ofärgade kolumner är ej klassindelade. PROVPUNKT Nr. Al As Ba Pb Cd Co Cu Cr Fe Hg Mn Ni Sr Zn - µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l mg/l µg/l mg/l µg/l µg/l µg/l Sågasnässjöns utlopp 17 25,6 23 1,4,3,2 1,6,7 3,5 <.1,16,9 34 6 Målenån. väg Liatorp-Ljungby 167 272,6 23,8,6,74 2,3,5 2,5 <.1,12,8 23 6 Agunnarydssjöns utlopp 155 225,5 31,9,2,12 1,1,5 2,3 <.1,21,9 25 6 Möckelns utlopp 111 183,5 23 1,,3,32 1,3,5 1,7 <.1,17,9 27 6 Verumsån. före utfl i Helgeån 6G 26,6 21 1,1,5,58 1,,5 3, <.1,13,7 33 8 Helgeån. utlopp ur Osbysjön 11 183,5 23 1,1,4,34 1,2,6 2, <.1,12,7 27 6 Almaån. före utfl i Helgeån 2AB 161,4 25,4,4,3 1,7,5 1,8 <.1,1,8 68 6 Bivarödsån. före utfl i Helgeån 21E 351,7 23,8,5 1,26 1,7,8 3,5 <.1,13,8 54 Helgeån. vid Torsebro 22 28,5 24 1,,4,46 1,4,6 1,9 <.1,13,8 41 7 Vinnöån. f inl i Araslövssjön 24F 273,7 35,4,3,28 1,9,8,7 <.1,7 1,2 174 5 Helgeån. nedstr. Hammarsjön 31 24,5 24,7,3,36 1,4,5 1,5 <.1,1,8 73 6 Vramsån. före utfl i Helgeån 32L 74,8 25,3,3,1 1,6,6,3 <.1,4,7 121 3 Benämning Färg Klass Mycket låga halter 1 Låga halter 2 Måttligt höga halter 3 Höga halter 4 Mycket höga halter 5 24

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Transport av metaller I Tabell 4 redovisas årstransporter av metaller i vatten från de provtagningspunkter där transporter beräknas. I Bilaga 4 redovisas samtliga data för transport av metaller månadsvis. Av de undersökta metallerna var transporten till havet störst av kalcium, natrium, magnesium, kalium, järn aluminium samt strontium och därefter barium och mangan. Tabell 4. Årstransporter av metaller i Helgeån år 22. Transport av metaller (ton) 24F 31 32L 2AB 22 111 21E 11 31 + 32L Vinnöån före infl, i Helgeån ned Vramsån Almaån Helgeån Bivarödså Araslövssj Hammarsj före infl, I före infl, i vid Möckelns n före infl, Osbysjöns Helgeån ön ön Helgeån Helgeån Torsebro utlopp i Helgeån utlopp totalt Al 25 399 2 98 277 92 28 19 419 As,5,73,11,16,6,22,4,45,84 Ba 3 4 4 1 33 1 2 23 44 Cd,3,55,6,19,3,12,5,43,651 Co,3,63,3,27,31,13,8,33,912 Cr,5,83,9,23,69,22,5,5,91 Cu,17 2,52,32,76 2,,61,12 1,22 2,84 Fe 53 2561 76 59 666 744 172 185 2637 Hg,4,85,9,2,49,22,4,49,94 Mn,8 7,6,7 2,4 6,3 2,8,2 2,9 8,3 Ni,1 1,61,9,37 1,3,41,6,77 1,7 Pb,4 1,17,5,2,45,38,5,86 1,22 Sr 12 95 16 22 151 11 3 24 111 Zn,5 11,4,9 3,2 5, 3,1,8 7,2 12,3 Ca 4916 261 6737 664 9174 2452 73 5525 32837 Mg 285 468 434 987 1779 631 145 145 452 Na 821 1983 1474 3442 6769 2545 6 5779 21277 K 22 2414 35 781 179 448 97 993 2764 25

HELGEÅN 22 ALcontrol AB Resultat Vattenfärg och grumlighet Samtliga analysresultat finns i Bilaga 3. Vattnets färg är ett mått på mängden löst organiskt material i vattnet, exempelvis humusämnen, samt metallerna järn och mangan. Grumlighet eller turbiditet orsakas av olösta organiska och oorganiska ämnen (partiklar) i vattnet. Vattnet var mest färgat i norra delen av avrinningsområdet, medan grumligheten var störst i de södra jordbrukspåverkade delarna (Tabell 5). Vattnet var generellt mindre grumligt 22 än 21 och vattenfärgen var inte fullt så hög heller, framförallt gäller det de nedre delarna av avrinningsområdet. Tabell 5. Årsmedelvärden av vattenfärg och grumlighet i Helgeån 22. I de åtta punkter där transporten beräknades mättes vattenfärgen som absorbans. Nummer Provtagningspunkt Grumlighet (FNU) Vattenfärg mgpt/l Vattenfärg som absorbans ABS f 4/5 14 Femlingens utlopp 4,2 132 17 Såganässjöns utlopp 4,7 25 19 Möckeln yta 183 167 Målenån (Lilla Helge å) vid vägen Liatorp-Ljungby 4,5 317 21A Agunnarydsån uppströms Rydaholms ARV 11,2 28 21 Agunnarydsån nedströms Rydaholms ARV 7, 245 22 Agunnarydsån nedströms Stammaderna 4,9 315 155 Agunnarydsjöns utlopp 3,7 235 111 Möckelns utlopp 2,5,432 166 Prästebodaån uppströms Delary, vid vägen 4,6 228 6G Verumsån - före utflöde i Helgeån 5,6 252 158 Drivån nedströms Älmhults AR, vid väg 23 7,7 151 9 Osbysjön norra delen 4,6 237 11 Helgeåns utlopp ur Osbysjön 3,3,48 17 Nöbbelöv, kvr-damm söder om Broby AVR 3,2 222 18B Olingeån i Gryt 4, 145 2B Tormestorpsån nedströms Sösdala 2,5 55 2C Tormestorpsån före inloppet i Finjasjön 3,1 72 2I Svartevadsbäcken nedströms Tyringe 6,6 93 2K Finjasjön ytan 3,9 115 2K Finjasjön botten 4,1 86 2L Almaån, utloppet ur Finjasjön 3,3 79 2V Farstorpsån före utflödet i Almaån 11,1 223 2Ä Almaån, nedströms Lillåns tillflöde 5,9 142 2AB Almaån, före utflödet i Helgeån 7,2,355 21C Bivarödsån, vid Hylta, nedströms Sibbhult 1,9 352 21E Bivarödsån, före utflödet i Helgeån 8,,748 22 Helgeån vid Torsebro 5,4,448 24F Vinnöån före inloppet i Araslövssjön 15,3,232 28B Råbelövssjön ytan 4,1 36 28B Råbelövssjön botten 7,2 33 3A Hammarsjön yta 7,5 21 31 Helgeån, nedströms Hammasjön 6,8,419 32A Vramsån uppströms Rickarum 3,9 115 32E Vramsån, nedströms Tollarps AR 2,3 67 32L Vramsån vid Klemenshus före utfl i Helgeån 2,5,28 33C Mjöån, nedströms Everöds ARV 1,7 43 34 Vittskövleån, uppströms ARV 3,5 38 Bedömning grumlighet Bedömning vattenfärg Klass Benämning Klass Benämning 1 Ej eller obetydligt grumligt vatten 1 Ej eller obetydligt färgat vatten 2 Svagt grumligt vatten 2 Svagt färgat vatten 3 Måttligt grumligt vatten 3 Måttligt färgat vatten 4 Betydligt grumligt vatten 4 Betydligt färgat vatten 5 Starkt grumligt vatten 5 Starkt färgat vatten 26