Bilskrotsprojektet 2013 Bedömningsgrunder/kommentarer till checklistan OBS! Detta dokument anger inte vad som står direkt i lagstiftningen utan är endast projektgruppens tolkningar av den. En bedömning bör ske i varje enskilt ärende. Bedömningarna har inte överprövats. Verksamheten Allmänna frågor om verksamheten för att få ett grepp om den. Tidigare fanns det ett allmänt råd från Naturvårdsverket (upphävdes den 31 december 2010) där det stod att behandling bör ske inom 3 månader. Tillståndet (lastbilsskrot kod 90.119 FMH bilagan) alternativt beslutet m a p anmälan enligt miljöbalken (bilskrot 90.120 kod FMH bilagan) bör kontrolleras om villkoren respektive eventuella krav på skyddsåtgärder och försiktighetsmått följs. Är omfattningen lika som i ansökan/anmälan? Om ej, behövs nytt tillstånd sökas alternativt inkomma med en anmälan om mindre ändring? Lokalisering Bilskrotens lokalisering är redan prövad i samband med tillståndsprövningen alternativt anmälan. Men vissa noteringar om närhet till bostäder, vattentäkter, ytvatten och annat som kan innebära en risk för störning kan ändå vara bra att göra om några ändringar har skett i omgivningen. Detta underlag behövs även för att bedöma behovet av eventuell markundersökning samt vid en senare riskbedömning. Auktorisation En bilskrotare ska vara auktoriserad (3 bilskrotningsförordningen) och om företaget inte är det kan straff (52 samma förordning) bli aktuellt. Miljööverdomstolen gör följande bedömning kring beräkningen av säkerhetens storlek (MÖD 2010:16): För iordningställande av platsen bör, i de allra flesta fall, ett schablonbelopp om 100 000 kr vara skäligt. Likaså bör 200 000 kr ställas i säkerhet får en inledande markundersökning. Vid beräkning av kostnad för omhändertagande och borttransport av uppställda bilar bör man utgå ifrån en kostnad om 1 000 kr/bil som inte genomgått behandling enligt 26 bilskrotningsförordningen. Se även MÖD (M 9874-12): En länsstyrelse hade beslutat att avslå en ansökan om auktorisation av bilskrotare då det sökande bolaget inte ville ställa den säkerhet som länsstyrelsen krävde med stöd av 35 bilskrotningsförordningen. Bolaget menade att säkerheten inte skulle kunna nyttjas då förutsättningarna på platsen för verksamheten innebar att någon markförorening inte skulle kunna förekomma. Frågan i MÖD blev således huruvida det fanns lagligt stöd för länsstyrelsen att neka auktorisation redan på den grunden att en sökande vägrar att efterkomma ett krav på att ställa säkerhet. Mark- och miljööverdomstolen fann att 16 kap. 3 MB gav länsstyrelsen rätt att neka auktorisation då kravet inte kunde anses obefogat. Ytterligare vägledning för hur stor säkerheten bör vara framförallt om det finns ett stort behov av avhjälpande t ex om verksamheten bedrivits under lång tid finns i: MÖD M7373-09.
Vilka personer som får underteckna skrotintygen ska anges i auktorisationsbeslutet. En auktoriserad bilskrotare som inte utnyttjar sin auktorisation ska snarast anmäla detta skriftligen till länsstyrelsen (10 bilskrotningsförordningen). Om detta inte görs kan straff utdömas (52 ). Länsstyrelsen ska återkalla en auktorisation som inte används (11 ). När tillsynsmyndigheten får remiss från länsstyrelsen om auktorisation bör man genomföra ett tillsynsbesök för att se om verksamheten uppfyller kraven enligt bilskrotningsförordningen samt miljöbalken. Utgångspunkten är att verksamhetsutövaren ska följa lagstiftningen och om en verksamhet har stora brister bör auktorisationen inte tillstyrkas. Vissa åtgärder bör verksamhetsutövaren vidta innan ett positivt remissvar kan ges. Detta kan t ex vara att ha anordningar för uppsamling av spill eller att ha tät ytbeläggning där så krävs. Tillsynsmyndigheten har också möjlighet att väcka frågan om att auktorisationen ska återkallas. Detta sker hos länsstyrelsen. Om bilskroten inte har en fastställd säkerhet i auktorisations beslutet kan tillsynsmyndigheten väcka frågan hos länsstyrelsen. (35 Bilskrotningsförordningen). Det är vanligt att länsstyrelsen i auktorisationsbeslutet fastställt en säkerhet som upphör två år efter att auktorisationen upphört. Detta medför att det är viktigt att ha kontroll på om verksamheten eller auktorisationen upphör samt att då vara snabb med att förelägga om åtgärder. Åtgärderna kan vara i form av uppstädning eller krav på undersökning eller efterbehandling. Transportstyrelsen sammanställer antal utfärdade skrotintyg och vilka som har auktorisation i respektive län. Denna information delger de länsstyrelserna. Tillsynsmyndigheten kan begära att få detta av länsstyrelsen om de inte skickar ut det per automatik. I underlaget kan man kontrollera om en eventuell utökning av verksamheten skett samt om det verkar som att verksamheten är på gång att lägga ner. Dokumentation enligt bilskrotningsförordningen Mottagningsbeviset och skrotningsintyget får endast undertecknas av en auktoriserad bilskrotare och person som har utsetts på dennes vägnar. Vilka uppgifter som ska rapporteras till producenterna får Naturvårdsverket meddela i en föreskrift men detta har inte gjorts (49 ). Tillträdesskydd Området ska vara inhägnat, till exempel med staket eller försett med plank eller dylikt för att allmänheten inte ska komma in på området när anläggningen är stängd/obemannad. Det är dock okej att grindarna är öppna när anläggningen är bemannad. Om bilskrotaren själv utnyttjar området utanför anläggningen, till exempel gatan, för att ställa upp bilar på grund av platsbrist så bör bilskrotaren uppmanas att lösa problemet. Av ett föreläggande framgick att de skrotbilar som ett bolag tog emot direkt skulle tas in inom ett avgränsat verksamhetsområdet och lagras där. Två skrotbilar hade tillfälligt ställts upp på en parkeringsplats utanför skrotgården. Fråga uppstod om detta var en tillfällig lagring och därmed en överträdelse av föreläggandet. Miljööverdomstolen (MÖD 2006:18) fann att det
inte var fråga om tillfällig lagring då bilarna endast stått uppställda under några timmar. Bolaget hade därmed inte brutit mot föreläggandet. Plats för lagring före behandling Hur vet man vilka bilar som är tömda eller inte? Om tömda bilar inte märks, till exempel genom klistermärken, och det finns skäl att ifrågasätta bilskrotarens påstående om att bilar som står uppställda utanför tät yta är tömda, så får de visa detta på några bilar. Detta kan ske genom att kontrollera oljestickan eller om pluggar sitter kvar. Många demonterare använder sig av plastproppar som trycks in i det hål som uppkommit av dräneringsverktyget eller där bottenpluggen har suttit. På detta sätt förhindras efterdropp på uppställningsplatsen. Obehandlade och delvis behandlade bilar placeras lämpligen inomhus under tak. Hårdgjord yta behöver inte vara detsamma som tät yta. Ytbeläggningen ska vara tät mot alla typer av vätskor. Asfalt är normalt sett ogenomträngligt för vatten och vattenlösningar men inte avseende bensin och diesel. Betong är däremot tätt men samtidigt dyrt. Det finns tillsatsmedel till vanlig asfalt som gör den helt tät även mot petroleumprodukter. Tillfälligt, till exempel vid stor ingång av skrotbilar, kan plåttråg eller absorbtionsmattor tillåtas ställas under bilarna. Detta gäller dock endast i undantagsfall. Om det sker ofta bör krav ställas på att de ordnar större lagringsytor som är täta. Det finns två olika sorters anordningar för uppsamling av spill, dels de som används förebyggande och dels när spillet redan har skett. Exempel på detta är plåttråg samt absorberingsmedel i form av absol, oljeduk, trasor eller liknande. Slam- och oljeavskiljaren ska minst vara dimensionerad enligt Naturvårdsverkets allmänna råd 1975:10 Avloppsvattenbehandling vid bensinstationer och bilverkstäder. Oljeavskiljaren ska uppfylla Svensk Standard SS EN 858. Krav på utrustning för uppsamling av avloppsvatten gäller inte om lokalen är avloppslös samt underlaget är tätt (utan sprickor) och inte lutar så avrinning kan ske på det sättet. Plats för behandling Tömning och demontering av skrotbilar ska ske på tät ytbeläggning, se stycket under rubriken Plats för lagring före behandling. Många bilskrotare anlitar en mobil press som med viss regelbundenhet kommer till dem och pressar ihop bilarna. Det sker idag i pressar försedda med uppsamlingstråg, vilket gör att samma krav på tät ytbeläggning inte behöver ställas på denna plats. (VU behöver inte lämna in en anmälan enligt förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd inför pressning i mobil anläggning. Det får anses ingå som en naturlig del i den övriga bilskrotningsverksamheten. När en ny verksamhet ska sätta igång och verksamhetsutövaren gör en anmälan om miljöfarlig verksamhet är det dock något som bör tas med). Anordning för att samla upp spill samt utrustning för att ta hand om avloppsvatten och dagvatten se stycket under rubriken Plats för lagring före behandling. Tömning ska även kunna ske vintertid. För att uppnå tillräcklig tömning vintertid får fordonet inte ha för låg temperatur. En bil som förvarats och töms i uppvärmd lokal tillgodoser föreskriftens krav. En bilskrotningsverksamhet behöver alltså ha uppvärmda lokaler för lagring och tömning. Om själva tömningen vintertid i något fall sker utomhus, dvs. efter att bilarna lagrats inomhus, får man göra en bedömning av om hanteringen ändå är tillfreds-
ställande. För att uppnå fullständig dränering av oljor med mera ur bilarna rekommenderas användning av särskild maskinell utrustning med sugpump kopplad direkt till en tank. Batterierna bör förvaras i syrafasta behållare eller behållare i slagtålig plast. Om de batterier som fungerar, laddas upp och säljs så räknas de inte som avfall. Oljefiltren kan förvaras i exempelvis plåtfat. Olja från äldre kondensatorer och kablage kan innehålla PCB. Komponenter med kvicksilver bör förvaras så att eventuell avdunstning minimeras. Däck lagras lämpligen i en stålcontainer varvid en eventuell brand kan begränsas till denna. Det blir även lättare att släcka branden (fyller den med vatten). Storleken på containern/ containrarna anpassas lämpligen efter hur många däck som faller per månad. Däcklagret bör inte vara i närheten av byggnader samt brännbart material. Tömning, demontering med mera Kunskapskravet i miljöbalken ställer krav på att bildemonterare måste skaffa sig den kunskap som krävs för arbetet. Enligt förordningen om producentansvar för bilar (8 ) ska en producent lämna information om hur uttjänta bilar ska tas omhand. Det finns alltså förteckningar över bilmodeller och bildetaljer som innehåller dessa ämnen. Begagnad kylarvätska kan återanvändas efter filtrering och neutralisering. Spolarvätska går att återanvända efter filtrering och uppkoncentrering till rätt styrka. Om en verksamhet avser att sälja någon kemisk produkt måste de uppfylla de regler som finns om klassificering och märkning av kemiska produkter (KIFS 2005:7) samt i CLP-förordningen (förordning (EG) nr 1272/2008 som gäller klassificering, märkning och förpackning av kemiska ämnen och blandningar) vilken gäller parallellt. För övriga regler om vad som gäller se www.kemi.se. Lagring och behandling efter tömning och demontering Färdigbehandlade bilar får ställas upp utomhus. Denna yta behöver inte vara tät utan den kan till exempel vara grusad. Det viktiga med låsbart utrymme är att obehöriga inte ska kunna komma åt avfallet. Om avfallet förvaras på särskild plats inomhus dit allmänheten inte har tillträde behöver man sannolikt inte kräva särskilt lås. Men om behållaren etc. står ute på området behövs sannolikt ett lås för att vara säker på att det är otillgängligt för obehöriga. Övriga skyddsåtgärder och försiktighetsmått I förordningen står att oljeavskiljare ska vara så konstruerade så att de möjliggör avstängning och provtagning. Olika sätt kan vara tättingar som läggs på dagvattenbrunnar, ventil i avskiljaren som möjliggör avstängning på utloppet. Vi tror dock att det finns verksamheter vars hantering medför små risker för stora utsläpp till en oljeavskiljare. I de fallen får miljökontoret bedöma på vilket sätt kravet på avstängning behöver tillgodoses. Kraven på larm och tömning minst en gång per år är viktiga faktorer för egenkontroll och bra funktion hos avskiljaren. Utgående vatten från rätt dimensionerade och välskötta oljeavskiljare, som inte tillförs vatten som innehåller avfettningsmedel eller större mängder bensin eller rengöringsmedel, ska klara en resthalt av högst 5 mg olja/l. Provtagningsfrekvensen beror på vilken typ av oljeavskiljare det är, hur stor oljeavskiljaren är jämfört med verksamheten samt hur ofta oljeavskiljaren töms. Verksamheten är skyldig att underrätta miljöförvaltningen om oavsiktliga utsläpp sker. (Underrättelse vid driftstörningar enligt 6 FVE). Olje- eller vätskeutsläpp på mark eller
hårdgjorda ytor ska dessutom efterbehandlas omedelbart (= så fort de upptäcker det). Enligt 10 kap miljöbalken ska den som äger eller brukar en fastighet och som upptäcker en förorening som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön omedelbart kontakta tillsynsmyndigheten. Anmälan om efterbehandling enligt 28 FMH ska skickas till miljöförvaltningen. Förorenad jord ska (i akutskedet) betraktas som farligt avfall och skickas till godkänd mottagare. Inget avfall får brännas eller eldas upp. Lagring av avfall enligt avfallsförordning Eget avfall som uppstår i verksamheten kan vara avfall från fikarum (förpackningar, komposterbart avfall), absorberingsmedel/trasor med olja, avfall från slam- och oljeavskiljaren, lysrör eller spillolja från egen bil (om de hämta skrotbilar själva). Enligt miljöbalken (2 kap 5 ) är verksamheten bland annat skyldig att utnyttja möjligheten att hushålla med råvaror samt utnyttja möjligheterna till återanvändning. Här avses den samlade mängden uppkommit avfall. Ökad återvinning är bra, men minskar inte den totala avfallsmängden från företaget. Försäljning av begagnade bildelar är såklart en given åtgärd. Men åtgärder kan vidtas i hela verksamheten, t.ex. vid utformning av verksamheten, vid inköp, osv. Enligt försiktighetsprincipen i 2 kap 3 miljöbalken är de bland annat skyldig att vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. All lagring av farligt avfall bör ske inlåst i märkta behållare under tak på ett tätt underlag och avloppslöst utifrån försiktighetsprincipen. Om avfallet är flytande bör förvaringen ske inom invallning som rymmer det största kärlets volym plus 10 % av övriga kärls volym. Påkörningsskydd bör också finnas om det finns risk för det. Farligt avfall får heller inte blandas med andra slag av avfall. I Sveriges avfallsplan 2012-2017 är ett av målen att avfall ska lagras och kontrolleras på ett sådant sätt att bränder i avfallslager inte uppstår. Det bör till exempel inte lagras brännbart material i närheten av brandfarliga vätskor/gaser (drivmedel, spillolja med mera). Om avfall lagras på en plats eller en anläggning i mer än tre år innan det återvinns eller behandlas, är platsen/anläggningen att betrakta som en deponi. Om avfall lagras på en plats eller en anläggning i mer än ett år innan det bortskaffas, är platsen/anläggningen att betrakta som en deponi. Det krävs tillstånd för en deponi (förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd). Någon direkt skyldighet att föra anteckningar om icke farligt avfall finns inte men det är ändå bra om anteckningar förs. Kunskapskravet (2 kap 2 ) i miljöbalken bör innebära att företaget har kännedom om avfallsmängderna i verksamheten Om de själv transporterar sitt avfall måste de känna till mängderna för att veta om transporterna kräver tillstånd eller ska anmälas. Anteckningarna för farligt avfall bör omfatta både det som transporteras bort och det som lagras. Mängden bör anges i kg och avfallsslaget bör anges som den sexsiffriga avfallskoden. Anteckningarna bör föras så att tillsynsmyndigheten lätt kan få överblick över hur det farliga avfallet hanteras (NFS 2004:14).
Transport av avfall Om de själva kör något avfall, kontrollera om det krävs tillstånd/anmälan av/till länsstyrelsen enligt avfallsförordningen. Anteckningarna ska innehålla uppgifter om varifrån avfallet kommer, den mängd som transporteras årligen, på vilket sätt avfallet transporteras och vart avfallet transporteras. Miljösanktionsavgift ska tas ut om avfallslämnaren inte ser till att det finns ett transportdokument med uppgift om avfallsslag, avfallsmängd, lämnare och mottagare (11 kap 9 i förordningen om miljösanktionsavgifter). Om transportdokumentet är elektroniskt ska undertecknandet ske med lämnarens elektroniska signatur. Export av bildelar eller avfall För mer information, se Naturvårdsverkets vägledning vid tillsyn av export av uttjänta fordon, reservdelar och däck. Naturvårdsverket sammanställer årligen den tillsyn som görs över export och import av avfall. Naturvårdsverket vill ha information om ni genomfört tillsyn över avfallsexport på bilskrot eller motsvarande, skicka gärna informationen om det till inutavfall@naturvardsverket.se Informationen bör innehålla: Uppgifter om vem som tillsynat, typ av verksamhet och avfallsslag som granskades, upptäckta brister och eventuella tillsynsåtgärder är intressanta för Naturvårdsverket. Kemikalier Exempel på kemikalier som de använder kan vara motorolja, drivmedel, färger, smörjmedel, avfettningsmedel och industrigas för svetsning (argon, nitrogen). Det enklaste sättet att ta reda på om företaget använder några kemiska produkter som innehåller utfasningsämnen/riskminskningsämnen eller vattendirektivsämnen är att fråga sin leverantör. För att på egen hand ta reda på detta får man genom säkerhetsdatabladen identifiera vilka ämnen som ingår i produkten och söka på dessa ämnen (enklast är att söka på CAS-nummer) i Kemikalieinspektionens Prioriteringsguide (PRIO-databas). Denna databas uppdateras regelbundet. Observera att PRIO-databasen endast är en exempeldatabas och så den omfattar inte alla ämnen. Om inte ämnet är upptaget kan man jämföra med kriterierna för att se vad som bör klassas som utfasnings- respektive riskminskningsämne. När det gäller t ex oljor finns det nedanstående förtydligande då de lätt klassas som utfasningsämnen på ett felaktigt sätt: 1 Komplexa kolväten framställs genom raffinering av råolja och stenkolstjära. Komplexa kolväten är blandningar av olika organiska ämnen och är ofta klassificerade som giftiga och cancerframkallande. De betraktas som utfasningsämnen i PRIO-verktyget. Ämnen som ger de farliga egenskaperna är t.ex. bensen och polyaromatiska kolväten (PAH). Emellertid är det så att många komplexa kolväten kan behandlas kemiskt så att halterna av de cancerframkallande beståndsdelarna minskar. När halterna av dessa ämnen understiger 1 Informationen om komplexa kolväten är tagen från Kemikalieinspektionens hemsida på www.kemi.se den 14 april 2013
bestämda gränsvärden skall det komplexa kolvätet inte längre klassificeras som cancerframkallande. På marknaden är flertalet komplexa kolväten behandlade och ska därmed inte betraktas som utfasningsämnen. Tips: Naftor (egentligen komplexa kol- eller oljebaserade ämnen) kan ofta felaktigt klassas som utfasningsämnen. För att avgöra om ämnet är ett utfasningsämne måste man titta under säkerhetsdatabladets rubrik 2 eller 3 Ingående ämnens klassificering. Om det står Canc2 vid ämnet så är det ett utfasningsämne, annars inte. Om inte dessa uppgifter kontrolleras kan det medföra att resultatet av kartläggningen blir felaktigt. Nedan kommer information om vilka kriterier som gäller för miljöfarliga ämnen: 2 Varför är miljöfarliga ämnen med långtidseffekter prioriterade riskminskningsämnen? Här avses ämnen som uppfyller klassificeringskriterierna N;R50-53 eller R53 enligt KIFS 2005:7. Bakgrunden till att just dessa klassificeringskriterier valts är de långtidseffekter som ämnen klassificerade N;R50-53 respektive R53 kan ge upphov till. Detta är också i linje med intentionerna i Giftfri miljö att minska exponeringen för ämnen som kan ge långtidseffekter. Ett ämne klassificerat N;R50-53 är mycket giftigt för vattenlevande organismer och kan orsaka långtidseffekter i vattenmiljö. Ett ämne klassificeras R53 om data för ämnets akuta giftighet på vattenlevande organismer saknas men ämnet trots detta bedöms kunna medföra långsiktiga faror för akvatiska13 ekosystem till exempel på grund av att ämnet har låg vattenlöslighet (<1mg/l) och ämnet inte är lättnedbrytbart14 och ämnets log Pow³315. Ämnen klassificeras R53 då de på basis av tillgängliga data befaras vara mycket farliga och kunna ge allvarliga långtidseffekter. Ämnen som klassificeras N;R51-53 eller R52-53 uppfyller inte detta PRIO-kriterium. Bakgrunden till detta är att ämnen med denna klassificering har en konstaterad lägre akut giftighet för akvatiska organismer samt att R53 i klassificeringen N;R51-53 respektive R52-53 baseras på ett delvis annat underlag än klassificeringen R53 separat. Läs mer om klassificeringskriterierna i KIFS 2005:7 Ett viktigt moment i företagets kemikaliearbete är att försöka byta ut farliga ämnen i kemikalier mot mindre farliga om detta är möjligt och rimligt. Farliga ämnen kommer på sikt att få en starkt begränsad användning och det är viktigt att företaget i god tid vet vilka kemikalier som berörs. Kemiska produkter bör förvaras i dess originalförpackning (märkt kärl) på ett tätt underlag inom invallat/avloppslöst område under tak utifrån försiktighetsprincipen. Påkörningsskydd bör också finnas om det finns risk för det. Hälso- och miljöfarliga kemikalier bör inte förvaras tillsammans med brandfarliga varor utifrån försiktighetsprincipen. Brandfarliga kemikalier bör förvaras i brandceller, d.v.s. 2 Informationen tagen från http://www2.kemi.se/templates/prioframes 4045.aspx den 14 april 2013
utrymmen som är skilda från varandra. För att undvika sammanblandning bör kemikalier och farligt avfall förvaras åtskilt från varandra. Säkerhetsdatablad ska finnas för följande kemiska produkter: Ämnen och blandningar som är klassificerade som farliga (till exempel brandfarliga, oxiderande, explosiva, hälsofarliga eller miljöfarliga). Blandningar som inte klassificeras som farliga men som innehåller minst 1 procent (0,2 procent för gaser) av ett hälso- eller miljöfarligt ämne. Blandningar som inte klassificeras som farliga men som innehåller minst ett ämne som har gemenskapsgränsvärde för exponering på arbetsplatsen. Även i vissa andra fall krävs säkerhetsdatablad. Läs mer i artikel 31, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (Reach). Det är inte preciserat i regelverket hur gamla säkerhetsdatablad får vara, men de bör ses över och uppdateras regelbundet. Uppdatering av bladen ska göras när regler eller sammansättning ändras eller när nya vetenskapliga data kommer fram som ändrar klassificeringen av produkten. Projektgruppen anser att när säkerhetsdatabladen är mer än tre år gamla bör frågan om krav på en uppdatering ställas. För övriga frågor om kemikalier hänvisas till Miljösamverkan Sydosts projekt Kemikalier på företag 2009. Cisterner Kontrollera inledande paragrafer (1-3 ) för att ta reda på vilka cisterner som omfattas av Naturvårdsverkets föreskrift (NFS 2003:24). Öppna cisterner ska genomgå kontroll i enlighet med föreskriften (8 kap 1 ). En anordning som ska kontrolleras av ackrediterat kontrollorgan får endast användas om den uppfyller kraven vid kontrollen (8 kap 2 ). Cisternen får inte riskera att skadas av trafik, nedfallande föremål (t.ex. elektriska ledningar) lyftanordningar mm eller vid stöld och sabotage. Cisternen bör vara inlåst och stå på hårdgjord yta inom invallat/avloppslöst område under tak utifrån försiktighetsprincipen. Påkörningsskydd bör också finnas om det finns risk för det. Se även Kemikaliehandboken en handbok i kemikaliehantering från 2006 från Kemikalier i Östergötland. För att en cistern ska anses vara ur bruk i juridisk mening krävs att den är tömd, rengjord och dessutom ska åtgärder vidtas som hindrar att cisternen kan fyllas igen (9 kap 1 ). Risk för förorenad mark Enligt Naturvårdsverkets tidigare branschklassning hamnar bilskrotar som bransch generellet i riskklass 3 vilket innebär måttlig risk. De bilskrotar som har inventerats enligt MIFOmetodiken har dock hamnat i både riskklass 2 stor risk och riskklass 3. Ett fåtal har även hamnat i riskklass 4 liten risk. Det som påverkar risken för föroreningar är framförallt hur lång tid verksamheten har bedrivits och på vilket sätt den har bedrivits. Har verksamheten t ex hanterat flytande farligt avfall och kemikalier på ett felaktigt sätt, eldat kabel eller att pressning av bilar eller lagring av otömda bilar skett på ej hårdgjorda ytor kan detta ha medfört förorening av mark och vatten.
Om det finns tydliga tecken på förorening såsom t ex synligt oljespill, uppmjukad asfalt eller rester från kabelbränning bör man ställa krav på en översiktlig undersökning. Om verksamheten varit i drift under lång tid, eller bedrivits på ett felaktigt sätt och haft en stor omfattning bör frågan om krav på markundersökning uppkomma. Om verksamhetsutövaren behöver gjuta en platta eller dylikt för att klara förordningens krav på tät yta eller vill bygga något på fastigheten kan det vara bra att ställa krav på undersökning eller utredning innan åtgärderna vidtas. Detta speciellt om tidigare lagring och hantering skett på samma ställe. Ansvaret för verksamhetsutövare och fastighetsägare att utreda och vidta efterbehandlingsåtgärder finns i 10 kap miljöbalken. För att kunna ställa krav enligt 10 kap måste området vara konstaterat förorenat och det ska finnas en risk att området kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Ett förorenat område är ett område där halten av föroreningarna överskrider bakgrundshalten. Miljööverdomstolen har i dom 2010-06-08, M 9298-08 (Forsbacka) angett att en MIFO fas 1 undersökning tillsammans med ett fåtal jordprover räckte för att anse att ett område var konstaterat förorenat och 10 kap tillämpligt. En bedömning av detta bör göras i respektive ärende. För bilskrotar som inte är konstaterat förorenade och därmed inte omfattas av 10 kap miljöbalken kan krav på undersökningar ställas utifrån 26 kap och de allmänna hänsynsreglerna. I 26 kap finns bestämmelser som kan tillämpas för att ställa krav på utredningar och undersökningar när det endast finns misstanke om att ett område är förorenat. (26 kap 19, 21, 22 ). Tillsynsmyndigheten kan ställa krav enligt 26 kap 21 miljöbalken på att verksamhetsutövaren ska redovisa de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Detta kan t ex vara driftförhållanden, verksamhetens omfattning, dokumentation om egenkontroll, kemikalieanvändning m m. Observera att krav enligt 26 kap 21 endast innefattar sådana uppgifter som inte kräver en särskild utredning. Med stöd av 26 kap 22 miljöbalken kan krav ställas på en ansvarig (verksamhetsutövare eller fastighetsägare) att genomföra undersökningar och utredningar för att avhjälpa olägenhet från verksamheten. Detta kan innefatta de undersökningar som behövs för tillsynen. För att krav på redovisning och undersökningar ska kunna ställas räcker det att misstanke föreligger om att ett område är förorenat, till exempel en MIFO fas 1- utredning eller att det bedrivits en verksamhet som typiskt sett orsakar föroreningar, Ett känt utsläpp m.m. För vidare information se under rubrik 5.5.1 i rapporten om efterbehandlingsansvar. I begreppet undersökning innefattas även inventeringar, provtagningar och utredningar. I rapporten anges att krav enligt 26 kap 22 även kan innefatta att nuvarande verksamhet översiktligt redovisar de verksamheter som bedrivits inom området före den nu aktuella verksamheten. Detta är bra att veta då det är en frågeställning som ofta uppkommer vid krav på MIFO-utredningar på pågående verksamheter. I checklistan finns frågor angående tidigare verksamhet på platsen. För att kräva att verksamhetsutövaren inkommer med förslag på skyddsåtgärder och försiktighetsmått bör 26 kap 19 miljöbalken användas.
Om tillsynsmyndigheten misstänker att verksamhetsutövaren kommer att försöka sälja fastigheten eller bolaget kan ett beslut om undersökning förenas med ett överlåtelseförbud tills undersökningen är genomförd. Detta bör meddelas till inskrivningsmyndigheten enligt 26 kap 15 miljöbalken. För mer information om fastighetsknutna förelägganden se PM fastighetsanknutna förelägganden. För att få ett ansvar för förorenad mark så måste den faktiska driften pågått efter den 1 juni 1969. Genom lag (2007:660) om införande om miljöbalken har 10 kap miljöbalken fått en annan lydelse från och med den 1 augusti 2007. Enligt övergångsbestämmelser till denna lag ska de äldre bestämmelserna fortfarande tillämpas i fråga om miljöskador som orsakats av utsläpp, händelser eller tillbud som ägt rum före den 1 augusti 2007 eller som ägt rum senare men som härrör från verksamheter som avslutats före detta datum. Merparten av bilskrotarna i projektet bör omfattas av det gamla 10 kap om det inte är nya utsläpp eller liknande som inträffat. För att gå vidare med krav på undersökning, riskbedömning och åtgärdsutredning behöver en genomgång av ansvaret för eventuella föroreningar genomföras. I kap 4.1.1 i rapporten om Efterbehandlingsansvar refereras till två olika domar från tidigare Miljödomstolen. I den ena domen ansåg MÖD att föreläggandena bör delas upp och tas i flera steg. Detta medför att man först bör ställa krav på undersökning och därefter baserat på resultatet av undersökningen gå vidare med eventuella krav på riskbedömning mm. I den andra domen ansåg MÖD att det var skäligt att ta allt i samma föreläggande. Projektgruppens bedömning är att man bör avgöra detta i varje enskilt ärende. Är det ett konstaterat förorenat område med höga halter och stora mängder föroreningar så bör man kunna hantera allt i samma föreläggande. Om det endast är en översiktlig markundersökning för att se om man behöver gå vidare med eventuell riskbedömning bör man använda sig av olika förelägganden. Projektgruppen har tagit fram två alternativ av förslag till förelägganden. Exempel på föreläggande om att inkomma med en provtagningsplan samt att genomföra en översiktlig markundersökning finns i bilaga 3 och 4 i Miljösamverkan Västra Götalands tillsynshandledning över Förorenade områden vid pågående verksamheter. För en översiktlig bild över ansvaret för föroreningar vid en pågående bilskrot men där även en tidigare verksamhetsutövare kan ha förorenat, se mall ansvarsutredning light. Nedlagd verksamhet: För mer information se i rapporten om Efterbehandlingsansvar. I etapp två i projektet till hösten kommer inriktningen att vara nedlagda verksamheter. Pågående verksamhet: Målet är att befintliga föroreningar ska kartläggas och att inga nya föroreningar ska tillkomma. En bedömning ska göras av om föroreningarna utgör risk för människors hälsa och miljön. Kvarlämnad förorening: Vid tillsynsbesöket får en bedömning göras av om krav på efterbehandlingsåtgärder ska ställas vid pågående verksamhet eller om kraven ska ställas när verksamheten läggs ner. Om föroreningen ligger under en byggnad och verksamhetsutövaren visat att ingen spridning sker kan ett föreläggande om att t ex tillsynsmyndigheten ska kontaktas innan schaktning, grävning eller dylikt skickas till inskrivningsmyndigheten. För mer information: Se PM fastighetsanknutna förelägganden, mall för föreläggande och mall skrivelse till inskrivningsmyndigheten.
Nedskräpning: Vid tillsynsbesöket kan fastigheten vara nedskräpad av avfall eller kemikalier. Gör en bedömning i respektive ärende. Finns behov av uppstädning se mall föreläggande nedskräpning. Observera att mallen utgår från ett ärende som har pågått under lång tid och som var mycket nedskräpad och där verksamhetsutövaren tidigare angett att han avser att vidta åtgärderna men inte gjort det. Vid användande av vite bör vitets storlek sättas utifrån kostnaden för att vidta åtgärden. För vägledning om vad som bör ingå i en översiktlig markundersökning har projektet tagit fram ett PM med råd för översiktlig markundersökning vid bilskrotsanläggningar. Egenkontroll Ansvarsfördelning För att underlätta arbetet med att uppfylla aktuella lagkrav kan företaget göra en lagförteckning som visar vilka lagar som gäller för verksamheten. Lagförteckningen bör vara utformad så att man tydligt ser hur företaget arbetar med att uppfylla lagkraven. Företaget kan hålla sig uppdaterad på lagar och regler genom exempelvis, prenumerationer, internetsidor, branschorganisationer, konsulter m.m. Fördelningen av ansvar ska utgå från viktiga miljörelaterade områden inom verksamheten som ex miljölagstiftning, kemikalier, avfall, olycksrisker och utsläpp. Ansvaret ska vara dokumenterat och fastställt av den högst ansvarige för verksamheten, vilket innebär att det ska vara underskrivet eller beslutat av VD, styrelse eller platschef. Arbetsuppgifterna ska vara fördelade så långt ut i organisationen som det är lämpligt för att få ett väl fungerande förebyggande eller kontrollerande arbete när det gäller miljökraven. Ansvaret ska ligga på en viss befattning eller en namngiven person på en viss befattning. Det räcker inte med att ansvaret ligger på en viss enhet eller del av verksamheten. Den person som är ansvarig ska ha tillräckliga resurser och ha rätt att besluta inom sitt ansvarsområde samt även ha den kunskap som krävs för detta. Om den som är ansvarig inte är på jobbet under en längre tid på grund av till exempel semester, sjukdom, föräldraledighet med mera behöver det finnas någon som kan ta över ansvaret. Rutiner Viktiga delar i dokumentationen av rutiner för utrustning är till exempel hur ofta kontrollen ska ske, vad kontrollen omfattar samt vilka provtagningar, analyser och mätningar som ingår i kontrollen och vilket syfte de har. För att bestämma rutiner och tidsintervall av olika kontroller kan instruktionsböcker och tillverkarens rekommendationer vara till hjälp. De rutiner som bör finnas för kemikalier är bland annat förvaring, lastning/lossning, säkerhetsdatablad, absorberingsmedel, kemikalieförteckningen samt produktvalsprincipen. Rutiner kring avfall bör bland annat innefatta förvaring, hantering av spill, uppförande av anteckningar och transportdokument samt kontroll av tillstånd eller liknande. Kontroll av att rutiner fungerar kan göras genom antingen interna eller externa undersökningar. Riskbedömning och driftstörning I en riskbedömning ingår följande steg: 1. Identifiera riskkällorna och riskhändelserna.
Vanliga interna riskkällor är till exempel människa, teknik, organisation medan externa riskkällor kan vara olyckor i intilliggande verksamheter, skadegörelse samt extremt väder. Exempel på riskhändelser är påkörning av cistern, ansvarig person brister i sin kunskap, oavsiktliga utsläpp av kemikalier och avfall samt brand. 2. Bedöm sannolikheten för att en viss händelse ska ske och dess konsekvenser på människors hälsa eller miljön. De kan nyttja etablerade metoder för att bedöma risker. Valet av metod och omfattningen på undersökningen bör vara anpassad till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Kriterierna för bedömningen av sannolikhet och konsekvens bör vara subjektiva (mätbara) och inte objektiva (små, måttliga, stora med mera ). 3. Värdera om riskerna går att acceptera eller om de måste åtgärdas. Oacceptabla risker kan vara de som kan elimineras enkelt och billigt (oavsett risknivå), de som kraftigt avviker från vad som är normalt i branschen eller de som kan inträffa med viss sannolikhet och leda till stora konsekvenser eller katastrofer. 4. (Vidta åtgärder) För att riskbedömningen ska leda fram till något måste åtgärder vidtas för de risker som inte bedöms som acceptabla. Detta ingår dock inte enligt egenkontrollförordningen men det kan krävas utifrån försiktighetsprincipen. Det är viktigt att riskbedömningen uppdateras en gång per år eller då verksamheten förändras eller då en olycka/driftstörning har inträffat. Det kan även ha framkommit ny kunskap sedan riskbedömningen gjordes senast. Verksamhetsutövaren ska underrätta berörda tillsynsmyndigheter redan vid misstanke om att olägenheter från en driftstörning eller en liknande händelse kan uppstå. Det ska ske utan att den faktiska risken först undersöks. Verksamhetsutövaren ska lämna underrättelsen direkt efter händelsen. Underrättelsen lämnas muntligt och direkt till den tillsynsmyndigheten, t.ex. via telefon. Det kan vara lämpligt att komplettera samtalet med ett skrivet meddelande såsom fax eller e-post, vilka ofta anger datum och klockslag för när meddelandet sändes. Om en händelse inträffar när myndigheten är stängd, t.ex. på natten, kan verksamhetsutövaren lämna underrättelsen skriftligt med fax eller e-post så att den finns på myndigheten direkt på morgonen eller muntligt direkt på morgonen. Kemikalieförteckning Även om en rutin finns för inköp av kemikalier kan man årligen behöva göra en praktisk inventering av hyllor och skåp för att stämma av om kemikalieförteckningen stämmer med verkligheten. Med mindre lagerhållna kemikalier är det lättare att ha en överblick över kemikalierna och deras innehåll. Översynen bör finnas med som en rutin i egenkontrollen. Det som inte används bör rensas ut och ska betraktas som farligt avfall. Förteckningen bör vara ett samlat dokument, det vill säga säkerhetsdatablad samlade i en pärm är inte tillräckligt för att uppfylla kraven. Förteckningen sak uppdateras löpande vid behov och ses över minst en gång per år.
Verksamhetsutövaren bör förteckna uppgifter om maximalt lagrad eller hanterad mängd, när det gäller sådana produkter eller organismer som hanteras i stor mängd. Länkar och annat underlagsmaterial: Förorenad mark: Checklista vid granskning och bemötande av miljötekniska markundersökningar, Länsstyrelsen i Skåne: http://www.lansstyrelsen.se/skane/sitecollectiondocuments/sv/miljo-ochklimat/verksamheter-med-miljopaverkan/fororenadeomraden/tillsyn%20och%20tillsynsv%c3%a4gledning/checklista_tillsyns_fororena de_omraden.pdf Förorenade områden vid pågående verksamheter-tillsynshandledning maj 2006 uppdaterad juni 2008 Miljösamverkan Västra Götaland: http://www.miljosamverkan.se/upload/regionkanslierna/milj%c3%b6samverkan/f%c 3%b6rorenade%20omr/Handledning_inkl_kommentar_2010.pdf Tillsyn vid bilskrotar, Miljösamverkan Västra Götaland, 2004 uppdaterad november 2010: http://www.miljosamverkan.se/upload/regionkanslierna/milj%f6samverkan/bilskrota r/handledning_bilskrotar_uppdatering2010.pdf Rapport om Efterbehandlingsansvar: http://www.naturvardsverket.se/978-91-620-6501-0 Naturvårdsverket, 1999, rapport 4918: Metodik för inventering av förorenade områden, Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Naturvårdsverket, 2009, rapport 5976, Riktvärden för förorenad markmodellbeskrivning och vägledning. Naturvårdsverket 2009, rapport 5977, Riskbedömning av förorenade områden- en vägledning från förenklad till fördjupad riskbedömning. Naturvårdsverket 2009, rapport 5978, Att välja efterbehandlingsåtgärd- En vägledning från övergripande till mätbara åtgärdsmål. SGF, 2004, Rapport 1:2004, Fälthandbok, Miljötekniska markundersökningar, Svenska Geotekniska Föreningen.(under revidering) Kemikalier: Miljösamverkan Sydosts projekt Kemikalier på företag 2009 Lathund för kemikalietillsyn Miljösamverkan Sverige 2012: http://www.miljosamverkansverige.se/projekt/lathund/lathund%2020120914.pdf Kemikaliehandboken från Östergötland: http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/sv/publikationer/publiceradepublikationer/2006/pages/kemikaliehandboken.aspx Övrigt: Flyttning av fordon: http://www.skl.se/vi_arbetar_med/tillvaxt_och_samhallsbyggnad/infrastruktur/trafikre glering/flyttning-av-fordon Naturvårdsverkets vägledning vid export av avfall: http://www.naturvardsverket.se/stod-i-miljoarbetet/vagledningamnesvis/gransoverskridande-transporter-av-avfall/gransoverskridande-transporterav-avfall/tillsyn-over-gransoverskridande-avfallstransporter/