KONST I BAKGÅRDEN VÅLER UNGDOMSSKOLE 2009

KONST I BAKGÅRDEN VÅLER UNGDOMSSKOLE 2009

UTSMYCKNING I BAKGÅRDEN, VÅLER UNGDOMSSKOLE I HEDMARK 2009. Kunstutvalget: Anna Widén er engasjert til å utforme og gjennomføre et kunstprosjekt med elever vid nye Våler ungdomsskole. Elevene skal arbeide praktisk og teoretisk med stedskunst. Det skal benyttes stedsspesifikke materialer og det endelige resultat vil fungere som en temporær utsmykking i et av skolens uterom. Innehåll s. 3 Inledning s. 4 Idé och svedjebruk s. 5 Arbete och tålamod s. 6 Sammanfattning s. 7 Elevernas kommentarer s. 8 Bilder / research s. 9 Bilder / arbete s. 10 Bilder / reslutat Medverkande Konstnär: Anna Widén Elever och lärare: 10 trinn, Våler ungdomsskole Konsulenter: Bodil L. Buchacz, Petter Hepsø Projektet genomfördes som en del av den kulturelle skolesekken och ingick i utsmyckningsplanen för den nya skolan (med stödnad från KORO). Arbetet pågick i augusti och september 2009. Foto Anna Widén 2009 Rapport Anna Widén 2009 2

INLEDNING Jeg ble overrasket over at det ble slik som det ble. Fordi da jeg hørte om prosjektet så trodde jeg at det skulle bli kjemperart. Og at man kunne bruke bakgården til noe mer nyttig. Men jeg tok skrekkelig feil. Dette ble kjempefint. Og det ble noe helt annerledes enn det man har sett før. Att möta en grupp 15-åringar med uppmaning om att gräva upp 10 träd med roten, eller att göra 1000 stycken lika stora klot av torv, är en risk. Jag funderade en stund på om mitt koncept skulle hålla hela vägen genom denna utmaning. Men som regel i de flesta konstprojekt, så finns inte ordet kompromiss om man önskar att resultatet ska göra idén rättvisa. Det var viktigt för mej att tydliggöra detta i arbetet med eleverna. Jag visste åt vilket håll vi skulle och försökte förklara med skisser, foton och modell vad arbetet skulle föra till, men en stor del av visionen förblev min genom hela processen. Trots detta upplevde jag en generös vilja hos både elever och lärare i möte med detta vad-det-nu-skulle-bli. Jag har fått en del erfarenhet av att arbeta med konst i skolan genom den kulturelle skolesekken. Jag har ramlat in i skolvardagen med undantag från reglerna och gjort workshops med eleverna. Projekten har varit högst temporära och lagt mer vikt vid processer än resultat. Den här gången var jag tvungen att tänka långsiktigt och inte minst försöka förena den frisläppta processtankegången med (speciellt mina egna) ambitioner om ett gott och varigt resultat. Det var viktigt för mej att skapa verket tillsammans med eleverna. Eftersom det var helt nödvändigt med en stram produktionsplan, blev det lite tid till att prova ut alternativa lösningar. Utsmyckningen är utförd enligt min idé men med elevernas medverkan som klangbotten. Deras hantering av materialen är i högsta grad med på att skapa det visuella språket. Trädrötterna fick genomgå rens och svedja av många olika par händer. Detta resulterade i ett rått, nästan stympat uttryck som skapar en helt speciell karaktär i rummet. I efterhand är det lätt att säga att allt gick enligt planen. Vi som jobbade med saken vet att utan den positiva inställningen i arbetslaget hade det varit betydligt svårare att se tillbaka på projektet som en enkel sak. 3

IDÉ OCH SVEDJEBRUK Jag startade arbetet med en resa i Finnskogen på båda sidor av riksgränsen, på jakt efter gammal skogsbrukskultur. Skogfinnarnas långa vandring från öst mot väst är en historia med mörk bakgrund. Den svenska kungen uppmuntrade finnarna till skattefri bosättning i de stora skogarna i väst i början av 1600-talet, med baktanken att få befolkat gränsen mot dåvarande Danmark. Några decennier senare blev skogen högaktuell som råvara till den växande industrin. Invandringen var inte längre välkommen. Att skogfinnarna drev svedjebruk och ansågs besitta trolldomsmakt gjorde inte saken enklare för dem. I Svullrya kommer jag över några träd som grävts upp med roten och står lutade mot en husvägg inne på Finnetunet. Byggnadsmaterial gissar jag. Skogfinnarna kände sitt material och använde ofta ämnen formade av skogen själv. De långa, smala stammarna med rötter, dessa underliga upp-och-ned-vända träd, blir till en gryende idé. I dag framstår Finnskogen som en turistvänlig vildmark. Landskapet i Våler kommune präglas av furuskog och dagens träindustri är en av regionens viktigaste resurser. Med skogen som befolkningens näringsgrundlag genom historien var det naturligt att använda träd i utsmyckningen. Trädet som en symbol på liv, kunskap och odödlighet i många kulturer världen över, vänds här med rötterna mot himlen. Det vanligtvis dolda blir synligt och får en självklar plats i rummet. Efter resan i Finnskogen grävde jag upp en gran, brände den svart och planterade den med roten upp i kornåkern. Kort därefter blev jag uppmärksam på poeten Hans Børlis dikt om trädet som växer upp-ned. Drømmen er et tre som vekser opp-ned: Røttene festet i himmelen, fine rothår suger sær grokraft fra moldmørket mellom stjernene, mens krona brer ut sine greiner til en hvileplass for fuglene i menneskehjertets uendelige rom. Hans Børli överlevde som skogsarbetare i Finnskogen. Han ställde ofta existensiella frågor i sina texter. Jag fokuserade inte speciellt på Børlis diktning vidare i arbetet med utsmyckningen, men hans ord berikar det faktum att 10 träd är planterade med roten upp i bakgården på Våler ungdomsskole. 4

ARBETE OCH TÅLAMOD Projektet introducerades för elever och lärare med en workshop på myren vid den lokala västtorvproducenten Myrstrand Torvfabrikk. Jag ville starta arbetet med utsmyckningen utanför skolans område och med fokus på hantverk snarare än innehåll. Eleverna löste enkla uppgifter direkt i landskapet med de material som fanns tillgängliga där. Torvens egenskaper, formbarhet och inte minst imponerande ålder (ca 5.000 år gammal i det skiktet där vi arbetade) gjorde intryck. I skolan fortsatte vi arbetet med modell och skisser. Eleverna tog utgångspunkt i en valfri symbol, tecknade och modellerade förslag på hur deras idé kunde materialiseras i torv. Arbetstiden gick sedan åt till uppgrävning av träd, rensning och skrapning av rötterna. Tålamodskrävande spikking avlöstes av den mer spännande flambehandlingen. Allteftersom träden blev dramatiskt svarta började tron på projektet att växa. Det såg rått ut med de spretiga, förkolnade rötterna. Trågen med torv placerades i korridoren med utsyn mot bakgården. Eleverna satt på golvet och rullade klot efter klot med gott mod. Nästan 1000 stycken blev det, även om alla inte hamnade i utsmyckningen tillslut. Att inneha den dubbla rollen som både konstnärlig och pedagosgisk ledare, var en krävande balansgång. I vanligt konstnärligt arbete är ambivalensen en ständigt närvarande faktor. I denna situationen kunde jag inte exponera tvivel utan att det resulterade i sjunkande motivation i gruppen. Det gjorde att jag inte tog några större risker. Kanske bär utsmyckningen en viss prägel av att det var viktigt att komma fram till ett resultat som gjorde arbetsinsatsen rättvisa. Kommentarer från elever i efterhand visar att flera än jag trodde hade en fin tid även under de långsamma och tålamodskrävande elementen. De monotona timmarna med spikkekniven var kanske inte det man hade föreställt sej skulle utgöra en så stor del av arbetsprocessen. Här blev det slutliga resultatet väldigt viktigt. Det var först när allt var på plats som insatsen kunde förstås som meningsfull. 5

SAMMANFATTNING Bakgård 220 m2, belagd med grus från lokal sten. 10 st, 3 m. höga flambehandlade granträd, monterade med roten upp. Ca 800 handkramade torvkulor placerade i en cirkelformad labyrint, ca 5 m. i diameter. 35 elever och 2 lärare arbetade i 6 skoldagar. Konstnärens arbete, inklusive research och administration utgör ca 30 arbetsdagar. Utsmyckningen är sårbar för mekaniskt slitage och därför är det svårt att spå hur länge den är att finna intakt. Naturliga påfrestningar, som vind, temperatur och luftfuktighet kommer sakta att förändra materialen. Trädstammarna spricker och torven krymper när den torkar. Naturmaterial och ett föränderligt uttryck var premisserna för utsmyckningen. Det var också samarbetet mellan elever, lärare och konstnären. Utsmyckningen är ett resultat av en stor kollektiv insats. Arbetsprocessen var tidskrävande och hade inte varit genomförbar utan många händer. Eleverna var för det mesta positiva till projektet, men det var tydligt att en del blev rastlösa av monotont arbete. Att inneha rollen som pedagogisk ledare i arbetsprocessen och samtidigt vara konstnärligt ansvarig för resultatet, var en krävande balansgång. Största utmaningen var att motivera till insats i momenter som deltagarna hade svårt för att förstå meningen med. Det blev tydligt för de involverade att det är först när allra sista hand på verket är lagd, som arbetsinsatsen blir belönad. För mej som konstnär har resultatet betydelse inte bara som ett verk, men också som en intressant process och som infallsvinkel till nya arbeten. 6

ELEVERNAS KOMMENTARER Efter avslutat arbete bad jag eleverna om deras syn på projektet. Här är några av kommentarerna. Var det något som överraskade dej? Ja, at vi skulle sette trær opp ned. Noe jeg syntes hørtes morsomt ut. Hvor mye arbeid det krevde. Jeg ble overrasket over hvor gøy det var. Først trudde jeg det skulle bli litt kjedelig. At trærne så sånn ut under bakken. Jeg hadde ikke peiling på det som skulle skje. Jeg ble overrasket over hvor kult det faktisk ble. Har du lärt dej något nytt? Jeg har lært å se kunst på en annen måte At det krevde veldig mye tålmodighet. At godt samarbeid funker alltid. Jeg har lært mye rart, f.eks at kunstens vei er tornefull. Det kommer ikke av seg selv. Jeg har lært at hvis du ser litt annerledes på ting, vil det bli ganske stor forskjell. Jeg har lært at det er morsomt å jobbe med kunst. Skulle du vilja ändra något på det slutliga resultatet? Nei, jeg syns det ble drit fint. Kontrasten mellom trærne og det litt tomme rommet, plutslig så er det et mønster inne i skogen. Det er liksom en ønske-skog. Ja, kanskje litt andre farger. Nei, jeg vil at vi skal la det stå sånn og se hvordan naturen former det. Egen kommentar Dette har vært en lærerik og fin opplevelse. Jeg har stortrives med dette. Mange fine dager. Godt å komme fra pulten iblant! I starten syntes jeg dette var bare dumt og dårlig. Etter hvert ble det både artig og intressant. Det var nok litt kjedelig å drive med det. Men det ble fint til slutt. Og jeg er glad jeg har vært med på det. Det er moro å påvirke skolens utseende. Utsmyckningen invigdes med en markering där eleverna presenterade projektet för hela skolan. 7

Överst: Uppgrävning av granträd med rot. Efter barkning och flambehandling har trädet monterats med roten upp i kanten av en kornåker. Testen blev avgörande. Hantverksmässigt är detta något alla kan klara, vilket var en nödvändig premiss för projektet. Viktigast var förstås det visuella uttrycket, som fungerade över förväntan bra. Mitten: Torkning av bränsletorv i Våler tidigt på 1900-talet. Norska torvbricketter. Peat-coal från England. Fotograferat på Torvdriftsmuseet i Våler. Torvens helt speciella egenskaper och dens lokala betydelse fick ta plats i projektet. Nederst: Från jakten på lokal kulturhistoria. Tallar i Finnskogen. Svedjebruk på Finnetunet, Svullrya. 8

Överst t.v: Samling i bakgården. En diskussion pågår om placering av träden i rummet. Ska de stå tätt eller med avstånd till varandra? Överst t.h: På väg från skogen efter en lång arbetsdag. Eleverna bar träden genom Våler sentrum till skolan och fann denna handling ganska märkvärdig. Det hela blev en spontan performance. Mitten: Flambehandling. Produktion av torvkulor. Rensning av granrot. Arbetet var tålamodskrävande men socialt. Det gick ju fint att snacka med varandra under tiden. Nederst: Från workshop på myren. Noggrann förberedelse av labyrinten i bakgården. Uppgrävning av granrot. 9

Bakgården, Våler ungdomsskole, 25 september 2009. 220 m2, belagt med grus från lokal sten. 10 st, 3 m. höga flambehandlade granträd, monterade med roten upp. Ca 800 handkramade torvkulor placerade i en cirkelformad labyrint, ca 5 m. i diameter. Utsmyckningen är sårbar för mekaniskt slitage och därför är det svårt att spå hur länge den är att finna intakt. Naturliga påfrestningar som vind, temperatur, luftfuktighet förändrar sakta materialen. Trädstammarna kommer att spricka och torven krymper när den torkar. 10