Underlag till program för miljögiftsövervakning i Stockholms sjöar och vattendrag

Underlag till program för miljögiftsövervakning i Stockholms sjöar och vattendrag 2008-02-15 rev 2008-04-22 Upprättad av: John Sternbeck, Ann Helén Österås Granskad av: Magnus Land

RAPPORT Underlag till program för miljögiftsövervakning i Stockholms sjöar och vattendrag 2008-02-15 rev 2008-04-22 Kund Stockholms Miljöförvaltning Box 8136 104 20 Stockholm Konsult WSP Environmental SE-121 88 Stockholm-Globen Besök: Arenavägen 7 Tel: +46 8 688 60 00 Fax: +46 8 688 69 22 WSP Sverige AB Org nr: 556057-4880 Styrelsens säte: Stockholm www.wspgroup.se Kontaktpersoner Uppdragsansvarig: John Sternbeck 08-688 6319 Handläggare: Ann Helén Österås 08-688 6738 10100026 2 (37)

Sammanfattning Ett underlag till program för miljögiftsövervakning i Stockholms kommun har tagits fram och beskrivs i denna rapport. Programmet syftar till att kunna påvisa förändringar i miljötillståndet samt belysa risksituationen. Dessa två syften kräver olika strategier, varför programmet har indelats i två delprogram. Hela programmet ska genomföras i cykler om 6 år. En prioritering av ämnen som bör ingå har genomförts utifrån behov att följa upp kemikaliebegränsande åtgärder, lokalt förhöjda halter samt risk för främst miljö. Delprogram I genomförs årligen i tre lokaler och omfattar metaller och alkylfenoler i ytvatten samt bromerade flamskyddsmedel, PFOS och PCB i fisk. Detta delprogram syftar främst till att studera förändringar över tid. Delprogram II genomförs var sjätte år och syftar främst till att ge en bredare belysning av föroreningssituationen. Delprogram II föreslås genomföras på fisk i fem lokaler och ytsediment i sju lokaler, och omfattar fler föroreningar än delprogram I. Detta delprogram genomförs år 5 i varje cykel. En fördjupad utvärdering under år 6, vilket ger underlag för förnyad behovsprövning och möjlighet till revidering av programmet inför nästkommande 6-årscykel. Härigenom kan programmet ges den långsiktighet som krävs för att påvisa förändringar i miljön, och samtidigt kan programmet aktualiseras. Rapporten innehåller även riktlinjer för utvärdering och tolkning av resultaten. I rapporten ges ungefärliga kostnadsuppskattningar för att driva programmet. Delprogram I ges i två olika ambitionsnivåer, där den lägre ambitionsnivån innebär att det kommer ta längre tid att kunna påvisa en förändring. 10100026 3 (37)

Innehåll Sammanfattning 3 1. Inledning 5 2. Miljöövervakningens syfte och mål 6 2.1. Vilken förändring vill vi kunna upptäcka? 6 2.2. Att bedöma risker 7 3. Möjligheter till samverkan med andra program 8 3.1. Möjlig samordning av provtagningslokaler 8 3.2. Möjlig samordning av analyser 9 3.3. Kompletterande mätprogram 9 4. Övervakningsprogram för miljögifter 11 4.1. Allmän strategi 11 4.2. Kemiska ämnen 12 4.3. Matriser 12 4.4. Provpunkter 14 4.5. Mätfrekvens och provantal 15 4.6. Metodik (översiktligt) 16 4.6.1. Provtagning 16 4.6.2. Analys 16 5. Tidplan 19 6. Utvärdering och rapportering 21 6.1. Utvärdering av förändringar 21 6.1.1. Enskilda prov 21 6.1.2. Årsmedelhalter 23 6.1.3. Tidstrender 23 6.2. Utvärdering av risker 24 6.3. Årlig rapportering 24 6.4. Fördjupad rapportering 25 7. Kostnader för att driva programmet 25 8. Referenser 27 Bilaga 1. Översikt av andra övervakningsprogram i regionen. 29 Bilaga 2. Bedömning av övervakningsbehov 30 Bilaga 3. Lämpliga matriser för respektive ämne 34 Bilaga 4. Lämpliga provtagningslokaler till delprogram I 36 10100026 4 (37)

1. Inledning Föroreningssituationen i Stockholms sjöar och vattendrag har undersökts i ett antal enskilda studier under många år. Framförallt genom sedimentundersökningar har det visats att många miljöfarliga ämnen spridits i vattendragen (Östlund m.fl., 1998; Sternbeck m.fl., 2003). Belastningen av numera reglerade ämnen såsom bly, kvicksilver och PCB har minskat sedan 1960/1970-talen, men halterna är alltjämt starkt förhöjda i Stockholms innerstad och i vissa av kommunens sjöar (Sternbeck och Östlund, 2000). Många av de miljöfarliga kemikalier som används i dagens samhälle har också visats uppträda i höga eller mycket höga halter jämfört med regionala bakgrundssjöar. Detta gäller t.ex. PBDE, nonylfenol och DEHP (Sternbeck m.fl., 2003). Denna påverkan är minst lika omfattande i vissa förorter som i centrala Stockholm. Att föroreningarna är biotillgängliga visas av uppmätta halter i biota (Hansson m.fl., 2006; Lithner m.fl., 2003; Sternbeck m.fl., 2006). Undersökningar av abborres hälsostatus indikerar att exponeringen är så omfattande att subletala effekter föreligger (Linderoth m.fl., 2006). Föroreningsnivåerna i miljön är inte bara ett mått på miljötillståndet, utan kan även ses som en indikator på samhällets kemikalieflöden. Eftersom kemikalierna sprids från bostäder, trafik mm är miljötillståndet även en indirekt indikator på human exponering. Under de senaste åren har man i ett flertal studier, framförallt inom programmet Nya Gifter Nya Verktyg, sökt kartlägga hur dessa ämnen sprids till miljön. Kartläggningen syftar bl.a. till att kunna utveckla åtgärder för att minska spridningen av kemikalier i samhället och till miljön. Det finns nu ett behov av att kunna följa upp resultatet av dessa åtgärder, att följa allmäna förändringar i belastningen från samhällets kemikalieanvändning och att ha kontroll över vattenkvaliten i Stockholm. Som ett led i detta arbete presenteras i denna rapport ett förslag till program för miljögiftsövervakning för Stockholms vattenområden. Programmet utgår från befintlig kunskap om det lokala miljötillståndet och hotbilden. 10100026 5 (37)

2. Miljöövervakningens syfte och mål Programmet syftar till att beskriva miljögiftssituationen i Stockholms vattenmiljöer. Målet är att programmet ska: vara långsiktigt fungera som indikator på uppföljning av utsläppsbegränsande åtgärder eller förändrad kemikalieanvändning inom Stockholm ge underlag för att kunna belysa risk för effekter och förändringar över tid vara avgränsat till vissa indikatorföroreningar. Det är inte möjligt att med begränsade resurser beskriva alla aspekter överallt och ofta. Programmet är därför baserat på principen att det är bättre att undersöka få lokaler men i tillräcklig omfattning. Resultat från dessa lokaler kan användas som indikatorer på miljögiftstillståndet och dess förändringar över tid. Översiktliga kartläggningar av situationen i ett stort antal olika vattenförekomster finns redan beskrivet tidigare (Östlund m.fl., 1998; Sternbeck m.fl., 2003; Sundbom m.fl., 2007). Effekten av utsläppsbegränsande åtgärder på vattenkvalitén i recipienterna kan vara långsam. Ett mer effektivt sätt att följa effekten av sådana åtgärder kan vara att mäta nära källorna, t.ex. luft, slam eller dagvatten. Detta är dock mindre relevant för miljötillståndet och förutsätter dessutom en mycket detaljerad kunskap om olika föroreningars utsläppskällor. Syftet med detta program är i första hand att belysa miljötillståndet. Programmet omfattar följande aspekter: Målbeskrivning Inventering av samverkansmöjligheter med andra övervakningsprogram Prioriterade ämnen Utformning av övervakningsprogram (med varierande ambitionsnivå) Tidplan Riktlinjer för utvärdering Uppskattning av driftkostnader 2.1. Vilken förändring vill vi kunna upptäcka? Programmet syftar till att kunna påvisa om halterna i miljön förändras över tiden, som en indikator på förändrad lokal belastning. Trender kan påvisas genom statistiska analyser av hur medelvärdet förändras. Medelvärdet för varje år är behäftat med osäkerheter. Därför kan ett program inte upptäcka hur små förändringar som helst. Generellt ökar möjligheten att upptäcka en förändring med: - antalet prov per år - förändringens storlek - mätseriens längd - minskad osystematisk variation mellan prov eller mellan år. 10100026 6 (37)

Ett mer omfattande mätprogram ger därför en ökad möjlighet att upptäcka en förändring. Det är därför viktigt att kunna avväga programmets styrka mot dess kostnader. Vilka förändringar kan då förväntas i Stockholms vattenområden? Denna fråga har inget generellt svar. Vi avgränsar frågan till hur snabbt belastningen från det lokala avrinningsområdet kan minska, och antar att miljötillståndet inte kan förändras snabbare än detta. Även om all nytillförsel av ett visst ämne upphör mellan två år, kommer de mängder som är upplagrade i samhället och i dräneringsområdet att ge en fördröjd belastning. I centrala Stockholm är marken till stora delar hårdgjord och utlakning från förorenade jordar kan ha mindre betydelse än spridning med dagvatten. Upplagrade mängder i samhället är dock stora för vissa ämnen. Förhållandet mellan direkta emissioner och emissioner från lagret kommer att styra responstiden i miljön. Ett ämne som enbart sprids genom direkta emissioner kommer naturligtvis att ge en snabb respons, kanske i storleksordningen 20-50% på några år om de direkta emissionerna helt upphör. För ämnen som zink, PCB och ftalater kan man förvänta sig en betydligt långsammare minskning av spridningen. 2.2. Att bedöma risker Risker för ekotoxikologiska effekter kommer att kunna bedömas genom jämförelse av uppmätta halter med ekotoxikologiskt baserade riktvärden. Ett överskridande ska ses som indikation på risk för effekter. Överskridande av riktvärden innebär inte per automatik att negativa effekter på individ- eller populationsnivå verkligen föreligger. För att erhålla en mer nyanserad bild av biologiska effekter till följd av kemikalieexponering kan kompletterande metoder krävas. Det kan t.ex. vara biologiska undersökningar på populationsnivå, fysiologiska och biokemiska biomarkörer på individnivå, eller toxicitetstester. 10100026 7 (37)

3. Möjligheter till samverkan med andra program I detta kapitel behandlas möjlig samverkan med andra program med avseende på provtagningslokaler, matriser och analys av ämnen av intresse. De flesta identifierade provtagningar och analyser av miljögifter är av engångskaraktär. Inga regelbundna program med analys av organiska miljögifter i miljöprover har identifierats inom kommunen. Däremot finns lokaler inom kommunen där regelbunden provtagning av metaller sker i ytvatten och sediment. Dessutom finns regelbunden provtagning för analys av fys-kem och näringsämnen i ett antal sjöar inom kommunen samt Östra Mälaren där provtagningen skulle kunna samordnas. För referensstationer kan samordning med den nationella miljöövervakningen vara ett alternativ. En översikt av andra relevanta program ges i bilaga 1. Uppgifterna i detta kapitel baseras på uppgifter hämtade från vattenmyndigheternas databas VISS (http://www.viss.lst.se/), SLU:s hemsida för miljöövervakningsdata (www.slu.se), refererade rapporter samt kontakt med personer på följande myndigheter och organisationer: Stockholm Vatten Stockholms Miljöförvaltning Länsstyrelsen i Stockholms län Mälarens vattenvårdsförbund Idrottsförvaltningen Naturvårdsverket 3.1. Möjlig samordning av provtagningslokaler Inom provtagningsprogrammet för Östra Mälaren, som drivs av Stockholm Vatten, sker regelbunden provtagning av ytvatten på flera lokaler inom Östra Mälaren bl.a. Riddarfjärden, Årstaviken, Klara Sjö och Ulvsundasjön (Lännergren, 2005). Provtagningen görs 7 gånger per år och analyser omfattar bl.a. fys-kem parametrar samt näringsämnen. Inom program för kommunal miljöövervakning provtas några sjöar inom Stockholms kommun regelbundet bl.a. Drevviken, Magelungen och Långsjön. Även här är det Stockholm Vatten som bedriver provtagningen. Drevviken provtas 3 gånger per år, Magelungen 3-7 gånger per år och Långsjön 7 gånger per år. Analyser omfattar bl.a. fys-kem parametrar samt näringsämnen. Mälarens vattenvårdsförbund provtar ytvatten regelbundet på ett flertal lokaler i Mälaren från S. Björkfjärden och Görveln i öster till Galten i väster (Mälaren 2006). På samtliga platser analyseras fys-kem parametrar och näringsämnen. Inom den nationella miljöövervakningen provtas ytvatten och fisk i ett flertal lokaler i Sverige som skulle kunna utnyttjas som referenslokaler. I kommunens regi genomförs årligt provfiske (men inte kemiska analyser) i Flaten, Trekanten och Långsjön. Det föreslagna miljöövervakningsprogrammet omfattar endast omfattar en sjö för regel- 10100026 8 (37)

bunden provtagning (avsnitt 4.4), och detta bör vara en större sjö med flera typer av lokal belastning. Ingen av ovan nämnda sjöar bedöms därför lämplig för det aktuella övervakningsprogrammet. Provtagning av fisk i andra lokaler skulle dock kunna samordnas med idrottsförvaltningen (pers. komm. Gunnar Berglund). 3.2. Möjlig samordning av analyser Som nämndes i introduktionen till detta kapitel finns det inga provtagningslokaler inom kommunen där regelbunden analys av organiska miljögifter sker. Däremot sker det månadsvis mätningar av metaller i ytvatten vid Centralbron inom den nationella miljöövervakningen. Vi har utvärderat data för koppar och bly och detta visar relativt robusta data som väl kan beskrivas med log-normalfördelning. Två program är inriktade mot sediment. Stockholm vatten bedriver ett recipientkontrollprogram för metaller i sediment. Provtagning sker vart tionde år i gradient från Slussen ut till Kanholmsfjärden (Lännergren och Eriksson, 2000). Detta program omfattar alltså inte sötvatten. Det finns även ett nyligen inlett regionalt program för Stockholms län avseende undersökning av metaller och PAH i sediment vart 6:e år (pers. komm, C. Rolff, Länsstyrelsen i Stockholm). Programmet planeras omfatta 30-35 lokaler med tyngdpunkt på inner- och mellanskärgård men även några lokaler i Mälaren, dock ej centrala Stockholm. Detta program bör kunna komplettera kommunens miljögiftsövervakning. Inom den nationella miljöövervakningen provtas och analyseras ytvatten och fisk i sjöar och Östersjön på ett flertal lokaler i Sverige, vilket skulle kunna utnyttjas som referenslokaler. I ytvatten analyseras metaller och i fisk analyseras metaller och några organiska ämnen. Till följd av implementeringen av ramdirektivet för vatten råder f.n. osäkerhet kring vilka organiska ämnen som kommer att mätas framgent i detta sammanhang. Samordning med nationella programmet kan ske både avseende analyser av samma ämnen samt för utnyttjande av samma matris för egna analyser. För lokaler inom sötvattenprogrammet, se SLU:s hemsida för miljöövervakningsdata. Vid jämförelse av data från olika program måste man dock beakta risken att data från olika laboratorier inte är helt jämförbara. Detta problem är generellt större för organiska ämnen än för metaller. Med tanke på kostnaderna bedömer vi dock inte att det är kostnadseffektivt för det här föreslagna programmet att provta referenslokaler. 3.3. Kompletterande mätprogram Som indikator på kemikaliebelastning från samhället används ofta mätningar i slam från reningsverk. Detta är inte helt representativt eftersom många ämnen helt eller delvis bryts ned i reningsverken, samt eftersom den spridning som sker med dagvatten inte alltid går via reningsverken. Mätningar i slam måste med dessa förbehåll ändå betraktas som en kostnadseffektiv indikator. Stockholm Vatten mäter regelbundet metaller, PAH, PCB, nonylfenol och vissa ftalater i slam, som del av deras egenkontroll. Dessutom genomför de riktade insatser och under 2004-2006 har följande ämnen ingått: HBCD, PBDE (penta-deka), LAS, 10100026 9 (37)

PFOS, PFOA, triclosan, dimetylftalat, dietylftalat, di-n-butylftalat, butylbensylftalat, dietylhexylftalat och di-n-oktylftalat (Stockholm Vatten, 2006). Naturvårdsverket bedriver också tillsammans med Miljökemi vid Umeå Universitet ett långsiktigt program med årliga mätningar av antibiotika, bromerade difenyletrar, perfluorerade ämnen, fosfatestrar, ftalater, butylhydroxytoluen, klorbensener, klorfenoler och triklosan, dioxiner, PCB, metaller och organotennföreningar. Långsiktigheten syftar till att kunna bedöma förändringar över tid. Henriksdal ingår i detta program och kan därför komplettera det miljöövervakningsprogram som föreslås i denna rapport. 10100026 10 (37)

4. Övervakningsprogram för miljögifter 4.1. Allmän strategi Övervakningsprogrammet består av två delprogram och genomförs i cykler om 6 år. Sex år bedöms vara en lämplig period för att kunna säga något om förändringar och samtidigt kunna revidera delar av programmet rimligt ofta. I samband med att en ny 6-årscykel ska inledas ges möjlighet till revidering av programmet. De huvudsakliga komponenterna i delprogram 1 och 2 framgår av Tabell 1. Delprogram I syftar till att följa utvecklingen över tid genom mätningar som återkommer årligen eller oftare. Detta delprogram inriktas främst på ämnen som är lokalt förhöjda och där man kan förvänta sig ett förbättrat miljötillstånd till följd av utsläppsbegränsande åtgärder. Genom den höga och regelbundna provtagningsfrekvensen ges möjlighet att påvisa statistiskt signifikanta trender. Delprogram II syftar till att ge en bredare belysning av miljögiftstillståndet genom att regelbundet men mer sällan genomföra mätningar av flera ämnen och i flera lokaler. Detta är ett sätt att följa upp tillståndet för de ämnen som har stora historiska belastningar men små nuvarande utsläpp i Stockholm (t.ex. kvicksilver). Det är också ett sätt att belysa nya ämnen som sällan undersökts. Ämnesvalet i detta delprogram ska alltså preciseras inför dessa mätningar (t.ex. vart 6:e år). Delprogram II kan bl.a. ge en fördjupad och lokal belysning av ämnen som förefaller spridas diffust enligt det nationella screeningprogrammet. Delprogram II ska också innefatta en fördjupad utvärdering av alla data, tidstrender, samt bedömning av risker genom avstämning av uppmätta halter mot effektbaserade riktvärden och gränsvärden. I samband med denna utvärdering görs också en översyn av delprogram I med eventuella revideringar. Tabell 1. Schematisk översikt för delprogram I och II under år 1-6. DELPROGRAM År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 År 6 I. Tidstrender mätprogram X X X X X X årlig utvärdering och X X X X X rapportering II. Screening och risker screening X fördjupad utvärdering av alla år X 10100026 11 (37)

4.2. Kemiska ämnen Behovet av att övervaka kemiska ämnens förekomst i den akvatiska miljön styrs, i enlighet med programmets övergripande syften, av tre faktorer: risker för miljön (eller hälsa via miljö, främst konsumtion av fisk) lokalt påverkade halter uppföljning av lokala eller regionala åtgärder Utifrån dessa aspekter identifieras de ämnen som är prioriterade för övervakning i miljön. Frågan om lokalt påverkade halter är viktig. Att följa ämnen som är allmänt förhöjda i stora delar av Sverige bedöms snarare vara en fråga för de nationella miljöövervakningen. Dessa aspekter diskuteras i bilaga 2. Resultatet blir en rangordning av ämnen i tre grupper: 1) bör mätas 2) kan mätas om synergieffekter med mätningar i grupp 1 3) ej prioriterade för närvarande. Övervakningsprogrammet ska kunna följa både förändringar över tid och belysa risk för effekter. Mätningar för att följa tidstrender föreslås inriktas på de ämnen som används i samhället idag, och där utsläppsbegränsande åtgärder är inledda eller planerade. Ämnen vars förekomst i miljön till stora delar bedöms bero på historiska utsläpp är mindre viktiga att följa som tidstrender. För sådana ämnen föreslår vi mer sällan återkommande mätningar i delprogram II. De i bilaga 2 prioriterade ämnena (grupp 1) fördelas enligt Tabell 2 mellan de två delprogrammen. Programmet kan även genomföras i lägre ambitionsnivåer t.ex. genom att överföra fler ämnen från delprogram I till delprogram II (se kapitel 7). Vi föreslår också en reducerad version av delprogram I, där bl.a. PCB i fisk samt alkylfenoler utgår. Avsikten är att delprogram II även ska kunna omfatta andra ämnen som är aktuella, t.ex som uppmärksammats i föregående nationella screeningundersökningar. På basis av resultat och utvärdering från delprogram I och II kan man i samband med revideringen även överföra ämnen mellan dessa delprogram. 4.3. Matriser På grund av att de prioriterade ämnenas egenskaper varierar är det otillräckligt med en enda matris för att mäta alla ämnen. En kort diskussion om vilka matriser som är lämpliga ges i bilaga 3. Sediment är en bra matris för flertalet ämnen men har dock långsam respons på förändrad belastning. Därför föreslås sediment enbart för delprogram II. Rekommenderade matriser för varje ämne och delprogram ges i Tabell 2. Flertalet organiska ämnen kan mätas i muskel men PFOS mäts lämpligen i lever. Levern på abborre är så liten att individuella analyser inte torde vara möjligt. Bortsett från kvicksilver uppvisar de studerade ämnena generellt inte starka samband mellan halt och fiskens ålder. I delprogram I ska 10 individer undersökas och på detta underlag kan man avgöra om det föreligger sådana samband. I så fall föreslås en stratifierad 10100026 12 (37)

provtagning för det fortsatta programmet. Inledningsvis föreslår vi att abborre i storleksklassen 15-20 cm undersöks. Ytvatten i delprogram I analyseras som totalhalter. I samband med den fördjupade utvärderingen ska även risker bedömas. För metaller gäller de kommande miljökvalitetsnormerna för löst fraktion, varför metaller ska analyseras både som total och löst halt. Med ytsediment avses 0-2 cm. Tabell 2. Prioriterade ämnen i delprogram för tidstrender resp. screening samt rekommenderade matriser. Matriser inom parantes innebär att dessa utgår i den reducerade versionen av delprogram I. Ämnen Delprogram I. tidstrender Delprogram II. Screening PentaBDE Fiskmuskel Ytsediment / fiskmuskel HBCD Fiskmuskel Ytsediment / fiskmuskel PCB (Fiskmuskel) Ytsediment / fiskmuskel PFOS Fisklever Ytsediment / fisklever Cd, Cr, Cu, Ni, Pb och Zn Ytvatten a Ytsediment Ag Ytsediment Alkylfenoler (Ytvatten) b Ytsediment PAH Ytsediment Klorparaffiner (C10-C13) Ytsediment / fiskmuskel TBT, TPT Ytsediment / fiskmuskel Deka-BDE Ytsediment Övriga tennorganiska ämnen Ytsediment / fiskmuskel Kvicksilver Fiskmuskel Dietylhexylftalat (DEHP) Ytsediment a Filtrerat + ofiltrerat b Ofiltrerat 10100026 13 (37)

4.4. Provpunkter Val av provpunkter styrs av fem olika kriterier: föroreningsnivåer i recipienten typer av ämnen som är av intresse avrinningsområdets storlek typer av källor i tillrinningsområdet möjlighet till samordning av provtagning och analys med andra program. Föroreningsnivåerna bör vara relativt höga så att trender kan urskiljas samt att det belyser en potentiell risk. Lokalerna bör även väljas så att de belyser förändringar av prioriterade ämnen, se kapitel 4.2. Detta kopplar till typer av källor. Programmet ska i första hand återspegla en påverkan från urbana källor såsom dagvatten, vägar, bebyggelse och reningsverk. Utifrån dessa kriterier har vi gått igenom ett antal lokaler som skulle kunna vara lämpliga för delprogram I och sedan gjort en prioritering. Utvärderingen presenteras i bilaga 4. Arbetet fokuserades på att hitta en lämplig provpunkt för östra Mälaren, en provpunkt som återspeglar påverkan från reningverk, och en stadsnära sjö för att återspegla lokal påverkan (Tabell 3). Från tidigare utredningar är det redan känt att föroreningshalterna i sediment är förhöjda i dessa lokaler jämfört mot referenslokaler (Sternbeck m.fl. 2003, Östlund m.fl. 1998). Vi bedömer därför att det inte är nödvändigt med en referenslokal i delprogram I, eftersom detta program strävar efter att belysa lokala förändringar över tiden. En referenslokal skulle också kosta mycket i förhållande till sitt informationsvärde. Följande provpunkter föreslås inom delprogram I: Årstaviken, Årstadal, (RT 90 koord. 1627136; 6578383) Saltsjön, Waldemarsudde (RT90 1631754, 6579758) Drevviken, Stortorp, (RT 90 koord. 1632800; 6571515) Rekommendation av dessa lokaler motiveras enligt följande: Årstaviken har ett tämligen stort tillrinningsområde i förhållande till sin yta. Tidigare studier visar på mycket höga halter av tungmetaller i sedimenten samt höga halter av organiska miljögifter. Årstaviken belastas av stora mängder dagvatten från hårt exploaterade områden och bräddningar till viken sker vid kraftiga regn. Samordning av provtagning av ytvatten kan ske med provtagningsprogrammet för Östra Mälaren och provtagning av fisk kan idrottsförvaltningen assistera med, se kapitel 3. Det är även möjligt att provtagning av sediment kan samordnas med det planerade regionala programmet för sediment. Saltsjön, Waldemarsudde Saltsjön är recipient för Bromma och Henriksdal reningsverk, men är inte så 10100026 14 (37)

påverkat av dagvatten. Den provpunkt som valts ingick som station 59 i en tidigare sedimentundersökning (Östlund m.fl., 1998). Sedimenten var starkt förorenade. Dessa sediment kunde även åldersbestämmas vid den undersökningen, vilket tyder på att det är en relativt god ackumulationsbotten. Provtagning kan eventuellt samordnas med Länstyrelsens planerade program för sedimentövervakning. Drevviken har ett stort tillringsområde i förhållande till sin yta. Tidigare studier visar på måttligt till höga halter av tungmetaller i sedimenten. En stor del av tillrinningsområdet utgörs av bebyggelse och dagvatten från tät bebyggelse leds till sjön. Samordning av provtagning av ytvatten kan ske med program för kommunal miljöövervakning och provtagning av fisk kan idrottsförvaltningen assistera med. För delprogram II rekommenderas samma lokaler som ovan samt några ytterligare liknande lokaler, t.ex. Riddarfjärden, Ulvsundasjön, Magelungen, Flaten och Råcksta Träsk. Dessutom bör en lokal för referensprover ingå i delprogram II. Detta bör kunna samordnas med den nationella miljöövervakningen. Totalt föreslås delprogram II innefatta fem lokaler för fisk och sju för sediment. Tabell 3. Rekommenderade typer av lokaler för de olika delprogrammen samt möjlighet till samverkan med andra program. Lokaler Delprogram I Delprogram II Samverkan andra program Matriser med möjlighet till samverkan Östra Mälaren x x Regional MÖ Ytvatten, ytsediment Saltsjön x x Regional MÖ Ytsediment Stadsnära sjöar x x Kommunal MÖ Ytvatten Referenslokal x Nationell MÖ Ytvatten, Fisk 4.5. Mätfrekvens och provantal För att utvärdera tidstrender används vanligen någon typ av medelvärde. Detta kan erhållas genom medelvärdesbildning av individdata, eller genom analys av samlingsprov. Det senare ger kostnadsbesparingar som för organiska ämnen är betydande. Inledningsvis bör programmet genomföras med individprover. Detta ger kunskap om variansen mellan individer, vilket är en förutsättning för att kunna skatta ett medelvärdes osäkerhet. Dessutom ger det möjlighet att undersöka vilka faktorer som påverkar halterna, och som man därför kan ta hänsyn till vid fortsatt provtagning. Om det exempelvis råder markanta haltskillnader mellan olika kön kan man vid fortsatt provtagning göra samlingsprov med endast ett kön. Detta ger en lägre representativitet för populationen, men större möjlighet att upptäcka förändringar. Därför föreslås att fisk analyseras i 10 enskilda individer år 1, och därefter som samlingsprov. Insamling av fisk sker en gång per år. Abborre provtas lämpligen i början på hösten. 10100026 15 (37)

Det finns få erfarenheter kring långsiktiga urbana program men i det följande diskuteras några faktorer som ska beaktas både vid utformning av programmet och vid utvärdering av resultat. Belastningen i urbana miljöer kan förväntas variera markant över året, till följd av stor andel dagvatten och liten andel grundvatten. En analys av metalldata från centralbron visar inte att halterna varierar systematiskt inom åren. Därför kan vi inte rekommendera provtagning en viss årstid. Provtagning av ytvatten bör därför ske tillräckligt ofta för att fånga upp dessa variationer, förslagsvis månadsvis. Effekten av över året varierande belastning har avsevärt lägre betydelse för persistenta ämnen eller kvicksilver i fisk, och mycket liten betydelse för ytsediment. Detta beror på att omsättningstiden i matrisen är lång. 4.6. Metodik (översiktligt) 4.6.1. Provtagning Prov på ytvatten tas på 1-2 meters djup med Ruttnerhämtare eller motsvarande. Utrustningen ska vara fri från metaller och syradiskad för att minimera metallkontaminering. Proven förvaras i 1-liters kärl som tillhandahålls av laboratoriet. Flaskorna ska toppfyllas, förvaras mörkt och svalt, och vara laboratoriet tillhanda inom ett dygn efter provtagning. Abborre provtas enligt rutiner som upprättas tillsammans med de som genomför fisket. I den fördjupade utvärdering som ska genomföras ska även riskaspekter bedömas. För att möjliggöra utvärdering av metallhalter mot de kommande nationella bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket, 2007) så ska vattenproven filtreras. Ytvatten ska alltså analyseras både som totalhalter (alkylfenoler och metaller) och som löst fraktion (metaller). Filtrering görs med 0,45 µm filter så fort som möjligt, senast inom 2 dygn. Ytsediment provtas med rörhämtare (t.ex. av Kajaktyp). Rördiametern bör överstiga 60 mm för att ge tillräcklig provmängd och för att minska störningen av sedimenten i samband med provtagning. Skiktet 0-2 cm separeras genom skivning direkt i fält. Erfaren provtagningspersonal är en förutsättning för att erhålla jämförbara prov mellan åren. 4.6.2. Analys Alla analyser ska genomföras av laboratorium med dokumenterad erfarenhet av de studerade ämnena i de aktuella matriserna. Särskilt för organiska ämnen i fisk och sediment är det väsentligt med upprening av extrakten för att kunna erhålla låga rapporteringsgränser. Eftersom data från delprogram I ska kunna användas för tidstrendsanalys ska analyserna vara jämförbara från år till år. Laboratoriet bör ha rutiner för att kontrollera den långsiktiga stabiliteten i analyserna, och bör använda certifierade referensmaterial eller motsvarande. Det är viktigt att minimera kontamineringsrisker bl.a. avseende ftalater. Detta gäller även vid provtagning. 10100026 16 (37)

Metaller i ytvatten analyseras med ICP-MS. Det finns på den kommersiella analysmarknaden flera lämpliga analyspaket för metaller, och i Tabell 4 redovisas en minsta omfattning med ungefärliga rapporteringsgränser. Det är en fördel om analyspaket omfattande fler metaller (inkl. huvudelementen) används eftersom detta kan underlätta tolkning av t.ex. avvikande värden. PCB och PBDE analyseras lämpligen med GC-MS. HBCD och PFOS kan analyseras med någon form av LC-MS; HBCD kan även analyseras med GC-MS. Alla miljögifter utom PFOS analyseras i muskel. Lipidhalt ska också analyseras i muskel. PFOS analyseras i lever. För flera av de organiska ämnena har analys av miljöprov bara varit möjligt under de senaste 5-10 åren och det kan vara stor skillnad i olika laboratoriers erfarenhet och kompetens. Eftersom det föreslås att endast ett samlingsprov per år och lokal analyseras under år 2-6 kan dessa prov provbankas och analyseras individuellt men samtidigt under år 6. Detta leder sannolikt till lägre analyskostnader per prov och kan även öka jämförbarheten. För provbankning får kontakter tas med Naturhistoriska Riksmuséet. Bankade prover har tidigare använts för att upprätta retrospektiva tidstrender (t.ex. Sellström m.fl., 2003). Ungefärliga rekommenderade rapporteringsgränser har tagits fram (Tabell 4). Detta är baserat på genomgång av tidigare uppmätta halter i svenska sjöar enligt ett antal rapporter och artiklar samt utdrag ur databaser. Målsättningen är att programmet ska klara av att mäta halter nära bakgrundsnivåer. Detta är inte självklart för alla laboratorier. 10100026 17 (37)

Tabell 4. Ungefärliga rapporteringsgränser som krävs för programmet. Ämnen Ytvatten (µg/l) Fisk (ng/g ww) Sediment (ng/g ts) BDE-47 0.4 0.1 BDE-99 0.4 0.1 BDE-100 0.15 0.1 BDE-153 0.1 0.1 BDE-154 0.1 0.1 HBCD 0.5 0.5 Klorparaffiner (C10-C13) 5-10 10 PCB-28 0.5 0.5 PCB-52 0.5 0.5 PCB-101 1 3 PCB-118 1 3 PCB-138 4 3 PCB-153 4 3 PCB-180 1 3 PFOS 0.5 0.3 Cd 0.01 300 Cr 0.1 10 000 Cu 0.2 5 000 Ni 0.2 5 000 Pb 0.05 5 000 Zn 0.3 10 000 Ag 200 4-tert-oktylfenol 0.01 1 4-nonylfenol 0.02 30 PAH-16 5 (för varje enskild förening) Tennorganiska ämnen 0.001 1 1 (för varje enskild förening) Deka-BDE 2 Kvicksilver 10 0.1 Dietylhexylftalat (DEHP) 100 10100026 18 (37)

5. Tidplan Tidplanen återges i Tabell 5. Programmet ska löpa i cykler om 6 år, där delprogram I är kontinuerligt medan delprogram II genomförs under år 5 (mätningar) och år 6 (fördjupad utvärdering och revidering av programmet). Mätningar i ytvatten genomförs månadsvis, medan fisk provtas en gång per år. Sediment provtas en gång vart 6:e år. Mätresultat ska lagras i en databas lämpligen i excel och inrapportering sker löpande. Årlig utvärdering och rapportering ska vara klar 1 april efterföljande år. Den fördjupade utvärderingen ska vara klar den 15 april och program för nästkommande 6-årscykel ska vara klart den 1 juni år 6. Det är en förutsättning för att hinna med planering och upphandling innan kommande period. Tabell 5. Detaljerad tidplan för delprogram I och II under år 1-6. Siffrorna under respektive år anger antal prov per år. MYV: mätning i ytvatten; MFI: mätning i fisk; MSE: mätning i sediment. De lokaler för fisk som ingår i dp I kommer under år 5 att ingå i dp II:s fem lokaler för fisk. Delprogram Delmoment År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 År 6 I MYV metaller totalhalter, 36 36 36 36 36 36 3 lokaler I MYV metaller löst fraktion, 3 lokaler I MFI organiska ämnen, 30 3 3 3 3 3 3 lokaler I MYV alkylfenoler, 3 lokaler 36 36 36 36 36 36 II MSE screening, 7 lokaler 7 II MFI screening, 5 lokaler 5 I Årlig utvärdering x x x X x I Årlig rapportering x x x X x II II Fördjupad utvärdering av tidigare år Eventuell revidering av delprogram I Vi har skattat ungefär hur stora förändringar som kan upptäckas med det föreslagna programmet. Detta beror bl.a. av antalet prov per år och den slumpvisa variabiliteten i data. Skattningarna baseras på uppgifter i bilaga 3 i Sternbeck m.fl. (2008). Vi har också utgått från att α=0.05 och att programmets styrka (möjligheten att upptäcka en reell trend) ska vara minst 80%. För metaller i ytvatten har vi antagit att SLUs långa tidsserier från Centralbron är representativa vad gäller variabilitet. Dessa data visar att halterna inom enskilda år vanligen är log-normalfördelade. Variabiliteten för logaritmerade halter, uttryckt som CV, varierar mellan år och mellan metaller. Värden runt 40 % bedöms som lämpliga för längre perioder. Detta visar att årliga förändringar på 5% kan detekteras på 9 år om man tar 12 prov per år (Tabell 6). En årlig förändring om 5% innebär att medel- 36 x x 10100026 19 (37)

halterna minskat knappt 40% över 9 år. Med en glesare provtagning tar det längre tid att upptäcka en förändring. För organiska ämnen i fisk finns inga lämpliga data från Stockholm som kan visa på variabiliteten mellan enskilda prov. Bra erfarenheter om miljöövervakning av organiska ämnen i fisk finns inom den nationella miljögiftsövervakningen. I brist på lokala data kan vi redovisa deras erfarenheter, som gäller för bakgrundssjöar (Bignert, 2005). Där framgår att för PCB och liknande ämnen krävs årliga förändringar på mellan 7%-18% för att man ska kunna upptäcka det inom 10 år. Detta får betraktas som relativt stora förändringar i förhållande till vad man kan förvänta sig. Det nationella övervakningsprogrammet bygger dessutom på analys av individprov, vilket kan ge högre styrka genom att det ökar möjligheten att justera för kovariabler. Sammanfattningsvis är vår bedömning att det föreslagna programmet för miljögifter i fisk kan behöva pågå i åtminstone 10 år innan förändringar kan påvisas. Skulle de verkliga förändringarna vara större än 10% per år kommer det gå fortare att upptäcka dessa förändringar. Förändringar kan upptäckas snabbare med en högre mätfrekvens, dvs fler prov per år. Tabell 6. Erforderlig tid för att upptäcka förändringar med föreslaget program, för metaller i ytvatten. prov per år årlig förändring CV antal år för styrka 80% 12 5% 40% 9 12 10% 40% 13 6 5% 40% 12 6 10% 40% 7 10100026 20 (37)

6. Utvärdering och rapportering 6.1. Utvärdering av förändringar Naturliga system uppvisar ofta osystematiska mellanårsvariationer som gör att man inte bör tolka förändringar i t.ex. årsmedelvärde mellan två år som bevis för systematiskt förändrade halter. För att påvisa sådana förändringar krävs vanligen längre undersökningsperioder och statistiska trendtester. Enstaka avvikande värden eller årsmedelvärden kan ändå ses som indikationer på förändringar, som tiden får utvisa om de är tillfälliga eller bestående. Data ska utvärderas avseende tillfälliga avvikelser långsiktiga trender. Eftersom det kan ta många år att fastställa en trend utvärderas även tillfälliga avvikelser löpande, vilket kan ge tidiga indikationer på långsiktiga förändringar. Utvärderingen bör utgå från i förväg uppställda principer, för att undvika att fastna i godtyckliga tolkningar av vad som är ett avvikande värde. Utvärdering av tillfälliga avvikelser görs mot uppsatta kontrollmål, vilka beräknas för att ta hänsyn till förväntad oregelbunden variation i data (se diskussion i Sternbeck m.fl., 2008). Kvantifiering av kontrollmål kräver ett antagande om halternas statistiska fördelning. Miljögiftsdata kan ofta beskrivas som log-normalfördelade och vi har utgått från att detta kommer att vara fallet. Härigenom minskar betydelsen av enstaka höga värden. Egna undersökningar av data från nationella miljöövervakningen bekräftar detta, och det används också för att beskriva miljögifter i fisk (Bignert m.fl., 2004). 6.1.1. Enskilda prov Kontrollmål för enskilda prov kan formuleras som percentiler på den förväntade haltfördelningen. Populationens 95:e percentil kan användas som indikator för ett avvikande högt värde på ett enskilt prov, och på motsvarande sätt kan 5:e percentilen indikera avvikande låga värden. Avvikelser definieras som halter överstigande 95- percentilen eller understigande 5-percentilen. Det innebär att med 12 prov per år är det inte orimligt att ett prov avviker från dessa mål, men betydligt mindre sannolikt att två prov avviker. Betydande fördelar med dessa kontrollmål är att: man i förväg kan definiera en önskad tolernas för avvikelser, det medger en mer systematisk tolkning av resultaten, man tar hänsyn till den naturliga variabiliteten i halter. 10100026 21 (37)

Den 95:e percentilen på en log-normalfördelning kan skattas som * 0.95, 1 ( * t n 0.95 = x s ) x, (1) och den 5:e percentilen som * 0.95, 1 /( * t n 0.05 = x s ) x. (2) x* är det geometriska medelvärdet och s* är den geometriska standardavvikelsen, och båda dessa parametrar skattas utifrån första årets mätningar. t 0.95, n-1 är ett statistiskt mått där n är antalet prov. Vid 12 prov per år är t 0.95 =1.796. Värden på t för andra nivåer eller antal prov erhålls i tabeller eller via beräkning i excel. I det följande ges ett exempel på hur dessa kontrollmål kan tillämpas, baserat på data över zink i ytvatten från SLUs mätpunkt vid Centralbron, Stockholm. Data från år 2001 och 2002 visas i Figur 1 och utgör referensperiod i detta exempel. I figuren markeras även beräknade kontrollmål för 5- och 95-percentilen. Data från kommande år visas i Figur 2. Med hjälp av kontrollmålen från referensperioden kan man nu identifiera indikationer på förändringar i det långsiktiga tillståndet. Man skulle förvänta sig att omkring ett av 20 prov var lägre än 5-percentilen. Figuren visar att redan i början av år 2004 är betydligt fler prov under detta lägre kontrollmål, och detta mönster upprepas vilket indikerar avtagande halter. En regressionsanalys av alla data under perioden 2000-2006 bekräftar en signifikant avtagande trend. Detta exempel illustrerar hur kontrollmål kan användas för att ge tidiga indikationer på långsiktiga förändringar i miljötillståndet. 20 18 16 Zn µg/ 14 12 10 8 6 4 2 0 okt-00 jan-01 apr-01 jul-01 nov-01 feb-02 maj-02 sep-02 dec-02 mar-03 Figur 1. Koncentration av zink i ytvatten vid Centralbron under 2001 och 2002 (datakälla: www.ma.slu.se). Kontrollmål för 5- och 95-percentilen anges som rosa linjer. 10100026 22 (37)

30 25 20 Zn µg/ 15 10 5 0 maj-02 dec-02 jun-03 jan-04 aug-04 feb-05 sep-05 mar-06 okt-06 apr-07 Figur 2. Koncentration av zink i ytvatten vid Centralbron under 2003 till 2006 (datakälla: www.ma.slu.se). Kontrollmål för 5- och 95-percentilen anges som rosa linjer. 6.1.2. Årsmedelhalter Jämförelse av två årsmedelhalter kan genomföras med beräkning av medelvärdenas konfidensintervall. En alternativ metod som tar hänsyn till spridning i underliggande data från enskilda prov är att jämföra dataseten från två år. Eftersom vi antagit att data är log-normalfördelade görs först en log-transformering. Därefter kan grupperna jämföras med oparat t-test. 6.1.3. Tidstrender För att med en viss sannolikhet påvisa systematiska förändringar används statistiska metoder för trendanalys. Det finns ingen anledning att göra detta under de första åren, eftersom en signifikant trend i miljön sällan kan påvisas med mindre än 4-5 års data. Det föreslås därför att detta görs första gången i den fördjupade utvärderingen. Metoder för trendanalys beskrivs bl.a. i Bignert (2002) samt Grandin (2003). Genom trendanalys kan man alltså med önskad sannolikhet påvisa om miljötillståndet förändras. Konventionellt används signifikansnivån α = 0.05, dvs risken att påvisa en trend som i verkligheten inte föreligger ska vara lägre än 5%. De förändringar som kan föväntas är i detta fall långsamma och den oregelbundna variationen kan vara stor. För att inte ställa orimligt höga krav på mätningarnas omfattning föreslår vi att man även utvärderar tidstrender för α = 0.10. Detta innebär att man accepterar en något högre risk att påvisa en trend som i verkligheten inte föreligger, med fördelen att det ställer lägre krav på mätprogrammets omfattning. 10100026 23 (37)

6.2. Utvärdering av risker Halter i ytvatten utvärderas mot de kommande miljökvalitetsnormerna. EU (EC, 2006) har föreslagit värden för årligt aritmetiskt medelvärde (EQS-AA) samt högsta acceptabla halt vid enskilt tillfälle (EQS-MAC). I Sverige har dessa även kompletterats med nationella värden som varit på remiss under 2007, och troligen kommer att fastställas under 2008. Nationella värden har även framtagits för biota och sediment. För detta programs vidkommande ska nationella värden användas för krom (ytvatten och sediment) zink (ytvatten och sediment) koppar (ytvatten och sediment) icke-dioxinlika PCB (sediment och biota) HBCD (biota och sediment) PFOS (sediment) Det saknas härmed riskbaserade utvärderingskriterier för PBDE, klorparaffiner och PFOS i fisk. Vi har inom detta uppdrag inte kunnat utvärdera all vetenskaplig litteratur i syfte att härleda sådana värden. Det är dock möjligt att sådana värden kommer att tas fram i samband med den fortsatta implementeringen av ramdirektivet för vatten. Eftersom detta övervakningsprogram är långsiktigt rekommenderas att man avvaktar med denna fråga, och att frågan aktualiseras senast i samband med den fördjupade rapporteringen. 6.3. Årlig rapportering Den årliga utvärderingen ska omfatta en redovisning av Mätprogrammets omfattning och kontrollmål Särskilda händelser Resultat Jämförelse med nivåer i referenslokaler Avstämning mot kontrollmål för stickprov Jämförelse av data från år X med tidigare år. Samtliga rådata ska presenteras i bilaga. Resultaten ska även jämföras med data från referenslokaler för att bedöma graden av lokal påverkan. Avstämning mot kontrollmål för enskilda prov görs enligt avsnitt 6.1.1. Första årets rapportering ska också innefatta beräkning av kontrollmål för stickprov. Jämförelse av årets medelvärden görs genom metod som beskrivs i avsnitt 6.1.2. Avvikande värden ska noteras och tänkbara orsaker diskuteras (provtagning, hydrologiska förhållanden, tillfälligt utsläpp..). Den årliga rapporteringen kan vara relativt kortfattad. 10100026 24 (37)

6.4. Fördjupad rapportering Efter år 5 ska en fördjupad utvärdering rapporteras, baserat på data från delprogram I år 1-5 samt från den screening som genomförs år 5. I den andra cykeln (år 7-12) ska utvärderingen fokuseras på år 6-11, men även innefatta år 1-5 vid t.ex. bedömning av tidstrender. Den fördjupande utvärderingen ska ligga till underlag för ett detaljerat program för nästkommande 6-årscykel. Den fördjupade rapporteringen ska omfatta: Redovisning av mätprogrammets omfattning och kontrollmål Särskilda händelser Resultat Övergripande sammanfattning av föroreningssituationen Avstämning mot kontrollmål för stickprov Utvärdering av tidstrender Utvärdering av risker Förslag till revidering av programmet Resultat från år 1-5 sammanfattas, med särskild redovisning av eventuella avvikelser från kontrollmålen. För att beskriva den övergripande föroreningssituationen ska samtliga data från delprogram I och II jämföras med halter i referenslokaler. Dessa data insamlas huvudsakligen genom litteratursammanställning av t.ex. nationell miljöövervakning. Tidstrender bedöms för data från delprogram I genom statistiska trendanalyser. För att möjliggöra en bedömning av tidstrender utan att behöva vänta ca 10 år har vi föreslagit att man kan acceptera risken att felaktigt påvisa en trend på två nivåer: 5% (konventionellt) och 10%. I detta skede ska eventuella trender även jämföras med motsvarande i slam från reningsverk (avsnitt 3.3). Utvärdering av risk för negativa ekologiska effekter görs enligt avsnitt 6.2. Förslag till reviderat övervakningsprogram görs på basis av föroreningssituationen, identifierade risker, indikationer på tillfälliga eller bestående förändringar samt det allmäna kunskapsläget vid den rådande tidpunkten. Andra övervakningsaktiviteter i regionen som tillkommit under år 1-5 ska också beaktas. 7. Kostnader för att driva programmet En ungefärlig kostnadsbild för delprogram I har beräknats (Tabell 7). Det föreligger naturligtvis stora osäkerheter i kostnader för analyser och provtagning. Som utgångspunkt för analyskostnaderna har vi varit i kontakt med två laboratorier som uppfyller de ställda kraven. De angivna kostnaderna är ett medelvärde. För provtagning har vi antagit låga kostnader pga. vissa samordningsmöjligheter med t.ex. Stockholm Vatten samt att fiske kan genomföras med hjälp av kommunens idrottsförvaltning. En mer exakt kostnadsbedömning av provtagning kan göras av Miljöförvaltningen i samråd med t.ex. Stockholm Vatten. 10100026 25 (37)

Genom justeringar av programmens omfattning (antal ämnen, antal lokaler och antal prov) kan kostnaderna ändras. Man kan även föra över vissa ämnen mellan delprogrammen. Vi föreslår här även ett reducerat program för delprogram I år 2-6. I det reducerade programmet har provtagningsfrekvensen för ytvatten minskats till 6 gånger per år, alkylfenoler och PCB stryks, och lokalen i Saltsjön tas bort. Kostnaderna för detta alternativa program ges också i Tabell 7. Det ska betonas att möjligheten att påvisa förändringar minskar om ytvatten provtas 6 gånger per år istället för 12 gånger (se kapitel 5). I Tabell 8 ges en skattning av kostnaderna för delprogram II. Tabell 7. Ungefärlig kostnadsbild för delprogram I. Ämnesgrupp År 1 Provtagning, analys & utvärdering rapportering projektledning TOTALT penta-bde, HBCD, 329 000 PFAS, PCB As, Cd, Co, Cr, Cu, 112 000 Ni, Pb, Zn Alkylfenoler 86 000 527 000 40 000 10 000 577 000:- År 2-6 avser kostnader per år penta-bde, HBCD, PFAS, PCB 45 000 As, Cd, Co, Cr, Cu, Ni, Pb, Zn 110 000 Alkylfenoler 84 000 239 000 30 000 10 000 279 000:- År 1 REDUCERAT penta-bde, HBCD, PFAS As, Cd, Co, Cr, Cu, Ni, Pb, Zn År 2-6 REDUCERAT penta-bde, HBCD, PFAS As, Cd, Co, Cr, Cu, Ni, Pb, Zn 186 000 48 000 234 000 40 000 10 000 284 000:- 28 000 46 000 74 000 30 000 10 000 114 000:- 10100026 26 (37)

Tabell 8. Ungefärlig kostnadsbild för delprogram II. MOMENT Kostnad Fisk (provtagning + analys) 110 000 Sediment (provtagning + analys) 200 000 Planering 15 000 Projektledning 10 000 Utvärdering 50 000 Rapportering 30 000 Fördjupad utvärdering av tidigare år 120 000 TOTALT 535 000:- 8. Referenser Bignert A. (2002) Trendstudier av miljögiftskoncentrationer i biota. i Exempelsamling i anslutning till Statistiska analysmetoder inom miljövervakning. Naturvårdsverket. Bignert A. (2005) Comments Concerning the National Swedish Monitoring Programme in Fresh Water Biota 2001. Rapport från Naturhistoriska Riksmuseet. Bignert A., Asplund L. och Wilander A. (2004) Comments Concerning the National Swedish Contaminant Monitoring Programme in Marine Biota. Rapport för Naturvårdsverket. EC (2006) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring av direktiv 2000/60/EG. Bryssel den 17.7.2006, KOM(2006) 397. Grandin U. (2003) Dataanalys och hypotesprövning för statistikanvändare. Naturvårdsverket. Hansson T., Schiedek D., Lehtonen K.K., Vuorinen P.J., Liewenborg B., Noaksson E., Tjärnlund U., Hanson M. and Balk L. (2006) Biochemical biomarkers in adult female perch (Perca fluviatilis) in a chronically polluted gradient in the Stockholm recipient (Sweden). Mar. Poll. Bull. 53, 451-468. Linderoth M., Hansson T., Liewenborg B., Sundberg H., Noaksson E., Hanson M., Zebuhr Y. och Balk L. (2006) Basic physiological biomarkers in adult female perch (Perca fluviatilis) in a chronically polluted gradient in the Stockholm recipient (Sweden). Mar Poll. Bull. 53, 437-450. Lithner G., Holm K. och Ekström C. (2003) Metaller och organiska miljögifter i vattenlevande organismer och deras miljö i Stockholm 2001. ITM Rapport 108, Stockholms Universitet. Lännergren C. och Eriksson (2000) Undersökningar i Stockholms skärgård 1999. Stockholm Vatten Rapport MV-00115. Lännergren C. (2005) Undersökningar i Östra Mälaren till och med 2004. MV- 05 494. Stockholm Vatten. 10100026 27 (37)

Bilaga 1. Översikt av andra övervakningsprogram i regionen. Namn Startår Slutår Övervakningskaraktär Syfte Provtagen matris Ämnen av intresse Recipientkontroll Stockholm Vatten AB Provlokaler 1960 - Operativ (ytvatten) Recipientkontroll Ytvatten - Årstadal, Riddarfjärden, Klara sjö, Ulvsundasjön m fl Vattentäktövervakning Stockholm 1960 - Kontrollerande (ytvatten) Annat Ytvatten Vatten AB Miljöövervakning i Mälaren 1964 - Operativ (ytvatten) Fiskvattendirektivet Ytvatten Metaller - Stockholm centralbron Flera lokaler i Mälaren Referensstationer - vattendrag 1965 - Kontrollerande (ytvatten) Nationell övervakning Ytvatten Metaller Norrström (centralbron) 12 ggr/år Nationell MÖ, Flodmynningar 1965 - Kontrollerande (ytvatten) Nationell övervakning Ytvatten Metaller Norrström (centralbron) 12 ggr/år Kommunal övervakning Stockholms 1974 - Operativ (ytvatten) Kommunal MÖ Ytvatten, Fisk - Långsjön 1 gång/år och Huddinge kommuner Kommunal övervakning (Stockholm+Nacka+Tyresö+Huddinge) 1974 - Operativ (ytvatten) Kommunal MÖ Ytvatten - Drevviken 3 gång/år Kommunal övervakning Stockholms 1974 - Operativ (ytvatten) Kommunal MÖ Ytvatten, Fisk - Flaten & Trekanten 1 gång/år stad Kommunal övervakning Stockholms 1974 - Operativ (ytvatten) Kommunal MÖ Ytvatten - och Solna kommuner Kommunal övervakning Tyresö kommun 1982 - Kontrollerande (ytvatten) Kommunal MÖ Ytvatten - SRK i Stockholms skärgård - flera kommuner Övervakning enligt Badvattendirektivet Frekvens 7 ggr/år 12 ggr/år 1989 - Operativ (ytvatten) SRK/Vattenvårdsförbund Sediment Metaller Flera lokaler bl.a. Slussen 1 gång/10 år 1995 - Operativ (ytvatten) Badvattendirektivet Ytvatten - Recipientkontroll Ekerö kommun 1999 - Operativ (ytvatten) Recipientkontroll Ytvatten - Flodmynningar Stockholms län 2002 - Kontrollerande (ytvatten) Regional MÖ Ytvatten Metaller Bällstaån 12 ggr/år förande\23-skisser-utkast\mö 10100026 29 (37)