Att bli mest runkunnig i Midgård om runor i datorernas värld

Att bli mest runkunnig i Midgård om runor i datorernas värld Marco Bianchi Pedagogiskt miniprojekt, 6 oktober 2005 Sammanfattning Hur kan modern teknik hjälpa studenterna att lära sig att läsa och förstå vikingatida runinskrifter? Rynast är en konceptskiss för ett framtida nätbaserat träningsprogram som skulle kunna användas i nybörjarkurserna i runologi vid Institutionen för nordiska språk i Uppsala. Programmet erbjuder en interaktiv plattform för läsning och tolkning av vikingatida runinskrifter. Färdigheterna som kan tränas är translitterering, normalisering och översättning av runinskrifter samt runsvensk grammatik och ordförråd. Rynast skall ge studenten möjlighet att på ett enkelt sätt tillägna sig de grundläggande färdigheter som krävs för att förstå en vikingatida runinskrift. 1 Inledning Att bli mest runkunnig i Midgård. Uppsatsens rubrik är hämtad från runstenen i Fyrby/Södermanland: Jag vet att bröderna Håsten och Holmsten är de mest runkunniga män i Midgård (= hela världen). Rubriken syftar också på ett berömt citat av Michael Barnes (1994), en av de främsta runologerna idag: The citizens of Maine can derive some comfort from the fact that trained runologists are equally hard to find elsewhere. (...) It is hard to identify institutions that might offer the requisite training. Hur kan vi kombinera Fyrby och Barnes? Hur kan vi få våra studenter att som Håsten och Holmsten bli rynast, runkunnigast, och hur skall den av Barnes efterlysta requisite training i så fall se ut? Enligt min åsikt finns lösningen i teknikens värld. Moderna metoder inom datorstödd undervisning kan vara till gagn vid inlärningen av ett historiskt skriftsystem samt tillhörande språk. I föreliggande uppsats vill jag skissera grundpelarna i Rynast, ett framtida träningsprogram för runologer på nybörjarnivå. Jag kommer att börja med att redogöra för problemen vid undervisningen av grunderna i runologi vid Institutionen för nordiska språk i Uppsala. Därefter följer förslag för innehåll, mål och begränsningar av Rynast, ett nätbaserat didaktiskt koncept för runologisk träning. Sedan presenterar jag projektets delar och diskuterar syfte och nytta av de olika inslagen. 1

Kort om runinskrifter Runskrift är ett skriftsystem som de flesta germanska folken använde sig av under senantiken. På kontinenten försvann denna skrifttradition någon gång omkring 400 e.kr. och seden att skriva runor blev ett engelskt och skandinaviskt fenomen. Det flesta idag kända runinskrifterna är steninskrifter från vikingatiden (1000-talet och början av 1100-talet). Dessa är författade i den s.k. yngre futharken, ett skriftsystem med 16 tecken. fudo r k h n i a s t b m lz f u þ o r k h n i a s t b m l R Runinskrifterna från vikingatiden är alltid formulerade på ungefär samma sätt. Nästintill obligatoriska är uttryck som NN lät resa stenen till minne av NN, sin fader. Andra vanliga formuleringar är olika tillägg, såsom förbön (Gud hjälpe hans själ) eller ristarsignatur (NN ristade runorna). 2 Bakgrund och problem Ett flertal kurser vid Institutionen för nordiska språk i Uppsala har grundläggande runologiska kunskaper i sina kursplaner. Exempel på sådana kurser är de språkhistoriska delkurserna inom lärarutbildningen och Nordiska språk B samt några fristående kurser i språkhistoria och runologi. Första gången en student vid institutionen för Nordiska språk kommer i kontakt med runorna är på någon av delkurserna Svenska språkets framväxt 5p och Språkhistoria 4p. Dessa är på inget sätt några renodlade runologikurser utan skall ge en överblick över svenskans historiska utveckling; runkällorna utgör bara en liten del av de behandlade texterna och runkunskapen är därför begränsad till högst två dubbellektioner. Kompetensen att läsa och förstå runinskrifter får minimal vikt. Det vore dock önskvärt att studenterna hade denna kompetens i högre utsträckning. Nordens äldsta språkliga dokument är författade med runor varför kännedom om runskrift är en väsentlig del av tidig nordisk språkhistoria. Att kunna läsa och förstå runinskrifter är också en nödvändig färdighet för att kunna ta till sig artiklar i ämnet och bedriva runologi och fornnordisk språkhistoria på mer avancerad nivå. Bristen på kompetens att läsa och förstå runinskrifter märks även i den renodlade runologikursen Runkunskap 5p (fristående, utan förkunskapskrav). Generellt sett får de delar i examinationen som rör kompetensen att läsa och översätta runinskrifter sämst utfall medan de mer generella kulturoch språkhistoriska frågorna ställer till mindre bekymmer. Detta trots att denna kurs lägger stor vikt vid just läsning och förståelse av runinskrifter. Att lära ut denna kompetens är en svår uppgift. En förutsättning är att det finns lämpliga läromedel som hjälper studenterna att träna. I dagens läge får studenterna endast en lista med inskrifter och tabeller med runalfabeten. Sedan får de jobba själva. Under lektionerna går läraren snabbt igenom inskrifterna och svarar på frågor. Problemen bottnar i det faktum att det under introduktionskurserna varken finns läroböcker eller strategier som uppmuntrar studenterna att tillägna 2

sig färdigheten att läsa och förstå runinskrifter. Studenterna pluggar förvisso in inskrifterna som ingår i kurslitteraturen men detta sker i många fall bara i form av ytinlärning. Ofta ser man i examinationssvaren att studenten kan läsa runorna korrekt men inte klarar av att översätta inskriften till modern svenska. Eller, tvärtom, att studenten vet vad som står i en inskrift utan att kunna läsa den. I den bästa av världar skulle undervisningen i runologi kunna sätta studenterna i stånd att läsa och förstå inskrifterna samt att etablera ett samband mellan skriftbilden och språket bakom den. Detta kräver dock ett pedagogiskt koncept som lyckas få studenterna att kunna runologi snarare än att veta något om den. 3 Rynast innehåll och begränsningar Dagens teknologi erbjuder goda möjligheter att komplettera traditionell katederundervisning med alternativa inlärningsformer som är både lärorika, roliga och stimulerande för studenten 1. Ett internetbaserat träningsprogram skulle vara till god hjälp för nybörjare i ämnet runologi. Detta skulle kunna få Uppsalas studenter att bli rynast mest runkunniga, därav även projektnamnet för konceptet: Rynast. Fördelarna med ett sådant träningsprogram är många: Studenten kan träna färdigheten när hon/han vill och i individuellt tempo. Läraren kan ägna mer tid åt annat än de basala färdigheterna. Nivån på undervisningen och studenternas lärande kommer att höjas. Ett dylikt träningsprogram har begränsningar som ligger i ämnets natur. Som all historisk forskning tillämpar dagens runologi en konstruktivistisk snarare än en positivistisk vetenskaplig grundsyn. Detta innebär att forskaren tolkar materialet utifrån vissa premisser med hjälp av en viss metod utan att göra anspråk på en objektiv sanning. Datorstödd undervisning inom runologi kan därför endast användas till att lära ut de grundläggande färdigheterna samt ge inblick i vilka metoder som kan användas för djupare forskning i ämnet. Rynast blir alltså i första hand ett produktorienterat erbjudande som förmedlar kunskap, snarare än ett processorienterat erbjudande som förmedlar kontakter mellan människor (se därtill Hipfl 2003, 10). Liknande projekt har med stor framgång genomförts vid andra universitet, om än aldrig med runor som undervisningsmaterial. Som pionjärer i fältet kan medeltidshistorikerna i Zürich nämnas. Deras kurser i paleografi och handskriftsläsning kompletteras sedan många år tillbaka framgångsrikt med nätbaserad undervisning 2. 1 I litteraturen kallas sådana kompletterande, datorbaserade element enrichment. Till begreppet enrichment se Kränzle/Ritter 2004, 21f. 2 http://www.adfontes.unizh.ch; se också Kränzle/Ritter 2004. 3

stin sten stan stain stn Runtext stin sten stan stain stn 1. Translitterering stæin 2. Normalisering sten 3. Översättning Figur 1: Trestegsprincipen: Translitterering, normalisering och översättning. Utifrån de ovan skisserade förutsättningarna kommer jag i de följande avsnitten att pröva några tänkbara element i ett webbaserat inlärningsprogram för vikingatida runstensinskrifter. Målet är att skapa ett verktyg med vars hjälp studenten lär sig att läsa och tyda inskrifter. Programmet är uppdelat i två huvuddelar: Lästräning och Språkträning. Lästräningsdelen i sin tur är uppdelad i de tre konsekutiva stegen (a) translitterering, (b) normalisering och (c) översättning. Språkträningen innehåller de två autonoma delarna (a) glosor och (b) grammatik. 4 Rynast runologi med datorns hjälp 4.1 Kunskapsmålet Rynasts uppgift är att leda studenten genom de olika steg i läsningsprocessen och att hjälpa henne eller honom att kunna dra allmänna slutsatser utifrån konkreta fall. Enkelt uttryckt innebär det att studenten efter framgångsrik träning med Rynast inte bara blir godkänd på tentan utan också klarar av att läsa och förstå inskrifter som inte ingår i kurslitteraturen; helst även några månader efter slutförd kurs. Att läsa en runinskrift är en process som sker i tre steg: translitterering, normalisering och översättning. Translitterering innebär att inskriftens text skrivs av med latinska bokstäver. Svårigheten på detta stadium är att tyda tecknen och läsa dem i rätt ordning. Andra steget, som kallas normalisering, går ut på att komma åt det språkliga uttrycket som döljer sig bakom skriftbilden. I runtexterna finns det ingen direkt överensstämmelse mellan skrift och ljud, bland annat därför att skrifttecknen är betydligt färre än ljuden. Detta för också med sig att samma språkliga uttryck kan skrivas på flera olika sätt med runor. Ett normaliserat runsvenskt uttryck kan sedan översättas till ett modernt språk, t.ex. svenska. I figur 1 illustreras processen schematiskt med ordet sten och dess olika skrivningar. Ibland finns det dock inte endast en 4

baki Runtext Baggi baki Banki 1. Translitterering 2. Ljudunderlag Bagge Personnam: Vädur Banke Personnamn: den som bankar 3. Översättning Figur 2: Ett teoretiskt ljudunderlag för runföljden baki. möjlig normalisering av en runsekvens. I ett sådant fall konstruerar man ett s.k. teoretiskt ljudunderlag, som visar olika möjliga normaliseringar för en viss runsekvens (se figur 2). När studenten har förstått hur de tre delarna translitterering, normalisering och översättning hänger ihop och hur man rekonstruerar ett teoretiskt ljudunderlag är Rynasts kunskapsmål uppnått. 4.2 Läsningsträning i Rynast Lästräningen utgör huvuddelen av runinlärningsprogrammet. Den skall på ett pedagogiskt och logiskt sett leda användaren genom translitterering, normalisering och översättning av runinskrifter. Användaren kan själv välja om han eller hon vill lösa uppgifterna eller endast titta på lösningarna. Det finns med andra ord alltid en genväg som leder direkt till facit. Väljer studenten att lösa uppgiften själv kommer programmet att påpeka felaktiga svar och ge studenten möjlighet att rätta dessa själv 3. A. Translitterering Form: En runinskrift visas på bild. Studenten kan fylla i sin translitterering i en textruta och får den sedan rättad av programmet. De felaktiga ställena markeras med avvikande färg och kommenteras. Studenten får välja att rätta felen eller hoppa vidare till nästa steg. Syfte: Denna del av inlärningsprogrammet har uppenbara fördelar framför konventionellt lärande i klassrummet eller hemma. Till skillnad från 3 Enligt Yang/Akahori (1999) är ett sådant system att föredra framför andra återkopplingssystem som visar det korrekta svaret. 5

liknande övningar under lektionerna eller inlämningsuppgifter kan studenten själv bestämma tidpunkt och tempo och kan göra fel utan rädsla för sociala konsekvenser; programmet kan ta över många av lärarens uppgifter då det i de flesta fall inte handlar om bedömningsfrågor utan bara om rätt eller fel. Fördelar finns också jämfört med konventionell individuell träning. Translitterering med papper och penna är ett tidsödande jobb som kräver stor noggranhet vid rättningen. Programmet kan däremot lätt göra studenten uppmärksam på fel och be denna att rätta sin translitterering. B. Normalisering Form: Studenten fortsätter med det rättade resultatet från translittereringsdelen. Nu gäller det att skriva om runtexten till korrekt språkvetenskaplig notation. Återkoppling vid mindre allvarliga fel som uteglömd längdmarkering (t.ex. a för á) eller felaktig notation av diftong (t.ex. ai för æi iordetstæin sten ) sker precis som i translittereringsdelen med markering i avvikande färg. Vid grövre fel eller teoretiskt möjliga men i praktiken orimliga lösningar ombeds studenten att rekonstruera ett teoretiskt ljudunderlag och värdera de olika förslagen. Om det finns flera möjliga normaliseringar (vilket ofta är fallet, framför allt när det gäller personnamn) ber programmet användaren att komplettera med alternativa lösningar. Syfte: Normaliseringen är till en väsentlig del ett tolkningsarbete som kräver både fantasi och bakgrundskunskap. För nybörjare är det naturligtvis lämpligast att använda sig av okontroversiella inskrifter där det endast finns en lösning. Men redan på detta stadium kan runprogrammet börja peka på stötestenar i avkodningsprocessen genom att presentera inskrifter som i vissa avseenden inte är helt entydiga. På så sätt kan användaren dra dubbel nytta av programmet. Han eller hon lär sig dels att normalisera enligt gängse konventioner, dels att det i många fall inte endast finns en rimlig lösning. C. Översättning Form: Översättning till modern svenska skall helst ske med fri inmatning av data. Svårigheten på programmeringssidan ligger här givetvis i språkets natur: det finns en hel rad olika korrekta översättningar. Detta kan lösas genom att implementera ett s.k. CALL-system (Computer Assisted Language Learning) som är anpassat till det aktuella behovet. CALL-system har utvecklats för datorstödd undervisning i moderna språk 4 och har redan nått en ganska hög grad av interaktivitet 5.En 4 För svenskundervisningen t.ex. CALLe svenska (jfr Niwinski 2002). 5 Jf. Felix 2002, Levy/Hubbard 2005. 6

alternativ lösning (som är vanlig inom interaktiv språkinlärning) är lucktexter som testar språkkompetensen mer selektivt, t.ex. genom att användaren ombeds att översätta ett eller flera svåra ord i texten. Syfte: Det har visat sig att många studenter inte lär sig att översätta på ett systematiskt sätt. Runtexten och översättningen pluggas in separat vilket leder till att många av de som klarar av att translitterera en inskrift ger en otillfredsställande översättning och tvärtom. Genom att översätta inskrifterna i direkt anslutning till translitterering och normalisering lär sig studenten att förstå det runsvenska språksystemet. 4.3 Språkträning Kursplanerna på A och B-nivå kräver inga djupare kunskaper i runsvensk ordförråd och grammatik. Trots det bör studenterna få möjlighet att träna detta för att få inblick i det runsvenska språket. På så sätt kan moment B och C i lästräningen (normalisering och översättning) systematiseras och studenterna lär sig att förstå språket och dess struktur snarare än att lära sig visa inskrifter utantill. Därmed gynnas djupinlärningen. A. Glosor Form: Ordförrådet som förekommer i runinskrifterna är ganska litet och ett ordinlärningsprogram med under 100 ord skulle kunna täcka behovet av nybörjarundervisningen 6. Några av dessa ord (t.ex. sten eller och ) förekommer i nästan samtliga inskrifter. Idén är att skapa ett enkelt glosprogram med fri textinmatning som fungerar åt båda håll, d.v.s. svenska runsvenska och runsvenska svenska. Syfte: Genom sitt begränsade (idag kända) ordförråd och sin nära koppling till dagens svenska är runsvenskan ett tacksamt språk att lära sig. Ett användbart ordförråd kan anammas på relativt kort tid. Glosprogrammet kan hjälpa studenten att tappa rädslan inför ett tusen år gammalt språk. Med ett elementärt ordförråd på under 100 ord i bagaget klarar man de allra flesta runinskrifterna. B. Grammatik Form: Till skillnad från ordförrådet är runsvenskans grammatik ett ganska svårt kapitel. Runsvenskan har kvar alla böjningsformer av såväl verb som substantiv och adjektiv. För nybörjare kan man dock nöja 6 En komplett lista över ord i det vikingatida runinskriftsmaterialet finns på http://runicdictionary.nottingham.ac.uk/index.php (under uppbyggnad) 7

sig med en rudimentär grammatisk introduktion som hjälper studenterna att förstå meningsbyggnaden i runinskrifterna. Grammatikdelen kommer därför att vara inriktad på passiv kunskap; denna kan främst tränas med hjälp av multiple-choice-övningar. Studenten skall här lära sig att skilja mellan de viktigaste formerna för substantiv och verb. Syfte: Det är viktigt att studenten inte bara vet hur en viss inskrift översätts utan också varför. Språk är logiskt uppbyggda och kännedom om grammatiska strukturer ger studenten förutsättningar att förstå denna logik. 4.4 Utbyggnad De beskrivna delarna utgör grundstommen i Rynast och är, metodiskt sett, ungefär det som kan åstadkommas inom ramen för ett produktorienterat e- learning-erbjudande. Naturligtvis kan programmet byggas ut med inskrifter från andra länder och perioder. En vidare utveckling av konceptet skulle också kunna innebära ett steg mot processorienterade element, genom att t.ex. erbjuda ett webbforum med diskussionsgrupper i olika ämnen. 5 Sammanfattning och utblick Tillgången till ett runologiskt träningsverktyg skulle höja utbildningskvalitén på introduktionskurserna avsevärt. Datorn kan ge runologiundervisningen ovärderlig hjälp med saker som är svåra att lära ut som lärare och träna individuellt som student. Min förhoppning är att ett program som Rynast inte bara skulle höja studenternas studieresultat utan också deras intresse för ämnet och motivation att fortsätta med det. Rynast kan även tillföra mycket vid utvecklingen av undervisningen. Användarnas inmatningar och resultat kan sparas i (anonyma) loggfiler och sedan utvärderas för vidare utveckling av programmet och inriktning på undervisningen. På så sätt kan kunskapsmålen och vägen dit kontinuerligt revideras och förbättras. Rynast är en så länge bara en projektidé; jag hoppas att någon gång framöver få tillfälle att omsätta den i praktiken. Håsten och Holmsten, de mest runkunniga män i Midgård, kan då komma att få allvarlig konkurrens i form av runologistudenterna i Uppsala. 6 Referenser Barnes, Michael P, 1994: On Types of Argumentation in Runic Studies. I: Proceedings of the Third International Symposium on Runes and Runic Inscriptions. Ed. by James E. Knirk. Uppsala. (Runrön 9.) S. 11 29. 8

Felix, Uschi, 2002: The web as a vehicle for constructivist approaches in language teaching. I: ReCALL 14, 1. S. 2 15. Hipfl, Iris, 2003: Handbuch elearning in den Geisteswissenschaften. Projekt Emil : Elektronische Medien in der Lehre der Geisteswisenschaften. Graz. http://grips.uni-graz.at/material/emil-handbuch.pdf (2005-09-20). Kränzle, Andreas & Gerold Ritter, 2004: Ad fontes. Zu Konzept, Realisierung und Nutzung eines E-Learning-Angebots. Zürich. http://www.dissertationen.unizh.ch/2005/kraenzleritter/diss.pdf (2005-09-20). Levy, Mike & Philip Hubbard, 2005: Why CALL CALL? I: Computer Assisted Language Learning 18, 3. 143 149. Niwinski, Wojtek, 2002: CALLe svenska: An Infinity of Exercises, A Single Student in Focus. I: Computer Assisted Language Learning 15, 1. S. 85 90. Yang, Jie Chi & Akahori, Kanji, 1999: An Evaluation of Japanese CALL Systems on the WWW. Comparing a Freely Input Approach with Multiple Selection. I: Computer Assisted Language Learning 12, 1. S. 59 79. 9