1/2009 februari. Det allmänna ekonomiska läget. Räddningsprogram för den kommunala servicen

1/2009 februari Det allmänna ekonomiska läget Räddningsprogram för den kommunala servicen Skattefrågor Revideringen av kommunernas finansieringsoch statsandelssystem Priser per enhet år 2008 som tillämpas i avtal för undervisningsväsendet Bokföringsanvisningar

Kuntatalous Kommunalekonomi Nro/nr 1/2009 Lehti ilmestyy n. 5 kertaa vuodessa Infobladet utkommer ca.5 gånger per år Julkaisija / Utgivare Suomen Kuntaliitto Finlands Kommunförbund Toinen linja 14 Andra linjen 14 00530 Helsinki Helsingfors puh./tfn (09) 7711 fax (09) 771 2570 www.kunnat.net www.kommunerna.net Painosmäärä 990 kpl Upplaga 990 st Painopaikka / Tryckeri Kuntatalon Painatuskeskus, Helsinki Tryckericentralen i Kommunernas hus i Helsingfors Tilaushinnat / Prenumerationer Tiedotetta toimitetaan kuntiin ja kuntayhtymiin yksi ilmainen kappale. Alla kommuner och samkommuner får ett gratis exemplar av informationsbladet. Lisätilaukset à 75 euroa vuosi Kuntatalouden vastuualueelta/ Raija Haaja, p. (09) 771 2077 tai fax. (09) 771 2570 raija.haaja@kuntaliitto.fi Extra prenumerationer à 75 euro/år av Raija Haaja, raija.haaja@kommunforbundet.fi fax (09) 771 25 70 Tiedote on myös Internetissä Kuntaliiton Internet-sivulla Informationsbladet finns också på Kommunförbundets webbsidor www.kunnat.net >Kuntatalous > Julkaisut, Kuntatalous-tiedote >Kuntatiedotteet www.kommunerna.net > Verksamhetsområden > Kommunalekonomi Vastuuhenkilöt / Ansvariga Martti Kallio Jan Björkwall INNEHÅLL Sivu Det allmänna ekonomiska läget 3 De kommunala utgifternas utveckling 2008 2010 Skatteinkomsternas utveckling i kommunerna Räddningsprogram för den kommunala servicen 7 Skattefrågor 7 Utdelningen vid förskottsuppbörden 2009 Skattefria resekostnadsersättningar 2009 Frivilliga motions- och kulturaktiviteter som skattefri förmån Beskattning av dividend som baserar sig på arbetsinsats Ändringar i bilskatten och momsen Förändringar i tillämpningen av skattesatsen Rättspraxis Skattekonto ändrar betalningen av skatter 2010 Revideringen av kommunernas finansierings- och statsandelssystem 14 Priser per enhet år 2008 som tillämpas i avtal för undervisningsväsendet 15 Avtalsfrihet Ersättningens storlek Verkliga kostnader Den kalkylerade grunden Bokföringsanvisningar 17 Kommunsektionens allmänna anvisningar Ändringar i de övriga allmänna anvisningarna Allmän anvisning om upprättande av resultaträkning för kommuner och samkommuner (14.11.2006) Allmän anvisning om upprättande av bokslut och verksamhetsberättelse för kommuner och samkommuner (28.1.2008) Allmän anvisning om noter till bokslutet för kommuner och samkommuner 18.12.2007) Allmän anvisning om behandling av kommunala affärsverk i bokföringen (29.5.2007) Bilagor: Prognossiffror för samhällsekonomin 2009 (bilaga 1) Utvecklingen av den kommunala sektorns lönesumma (bilaga 2) Kommunarbetsgivarens socialförsäkringsavgifter (bilaga 3) Kommunernas skatteinkomster 2006 2010, md (bilaga 4) Kommunernas och samkommunernas resultaträkning 2006 2010, md (bilaga 5a) Kommunernas och samkommunernas finansieringsanalys 2006 2010, md (bilaga 5b) Centrala indextal och prognoser för dem (bilaga 6) Räddningsprogram för kommunernas service / resumé (bilaga 7) Sammanslagning av statsandelarna (bilaga 8) Förslag till statsandelssystem (bilaga 8) Pris per enhet för elev inom specialundervisningen 2008 (bilaga 9) Pris per enhet för handikappad elev 2008 (TRÄNS1) (bilaga 10) Pris per enhet för högstadieelev 2008 (bilaga 11) Toimittanut / Sammanställt av Raija Haaja 2 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009

Det allmänna ekonomiska läget Den internationella finanskrisen tillspetsades i september 2008, när en betydande amerikansk investeringsbank sökte skydd mot sina gäldenärer. Följden blev att det redan tidigare försämrade förtroendet mellan bankerna raserades, vilket hotade lamslå lånemarknaderna mellan bankerna och undergräva hela det internationella finansieringssystemet. Tack vare exceptionella statliga insatser är finanskrisens hittills mest kritiska skede nu överståndet. Verksamheten på lånemarknaderna mellan bankerna har stegvis förbättrats. Finanskrisen, som utvidgats till en global ekonomisk kris, har senare också gått vidare till följande steg som kännetecknas av en minskning av skuldsättningen för överskuldsatta banker och andra ekonomienheter. Bankerna är tvungna att minska sin skuldsättning, eftersom kreditförlusterna och värdeminskningarna i placeringstillgångarna har tärt på bankernas eget kapital. För att uppfylla de krav på minimikapital som lagen ställer är bankerna tvungna att antingen sälja sin egendom, minska sin kreditgivning eller skaffa mer kapital. Den svåra finansmarknadskrisen har börjat få verkningar också på realekonomin. Begränsningarna i bankernas kreditgivning har försämrat företagens och de övriga kundernas verksamhetsbetingelser. I takt med att kreditkrisen förvärrats har världsekonomins tillväxt blivit mycket långsammare. Ännu i fjol växte världshandeln med drygt tre procent, men uppskattningen för detta år är en minskning på mer än fyra procent. Den finska exportmarknaden måste nu möta en kraftigt krympande världsmarknad. Exporten, som haft en andel på omkring en fjärdedel av den totala efterfrågan, förutspås krympa med cirka tio procent i år. Uppskattningarna av världsekonomins utsikter varierar. Den ekonomiska nedgången, som i värsta fall kan fördjupas och bli en långvarig depression, uppskattas pågå åtminstone under detta år. Troligen blir världshandelns tillväxt rätt anspråkslös också nästa år. I vilket fall som helst kan man utgå ifrån att nationalproduktens tillväxt inom euroområdet, som är viktigt för den finska exporten, avtar i år och nästa år. Svårigheterna inom exporten kan väntas fortsätta också under nästa år. Såsom konstaterades i fjolårets septembernummer av Kommunalekonomi har den finska samhällsekonomins tillväxt varit gynnsam i femton år. Den offentliga servicen har därför kunnat byggas ut samtidigt som till exempel personbeskattningen kunnat lindras. Samhällsekonomins tillväxt, som började avta i slutet av fjolåret håller på att stupa brant neråt, vilket väntas medföra att nationalprodukten minskar med 3 4 procent i år. Också prognoserna för nästa år går på minus, vilket innebär att totalproduktionen år 2009 och 2010 minskar med sammanlagt rentav cirka fem procent. Denna utveckling avviker betydligt från de prognoser som ännu för ett år sedan uppskattades som tillväxtsiffror för samhällsekonomin på medellång sikt. Uppskattningarna av totalproduktionens utveckling i år har hela tiden försämrats. I bilaga 1 presenteras prognoser för samhällsekonomin från och med augusti i fjol. Finansministeriets konjunkturprognoser har i detta informationsblad brukat användas som officiella prognoser som utvisar det allmänna ekonomiska läget. Det stabilitetsprogram som publicerades i december i fjol innehöll vissa uppskattningar av den totalekonomiska utvecklingen. Redan i januari i år uppgav finansministeriet i sitt pressmeddelande (23.1.2009) att totalproduktionen i Finland minskar med mer än 2 procent. Det förslag som finansminister Katainen lade fram vid presskonferensen innehöll också vissa andra totalekonomiska siffror för innevarande år. Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009 3

I tilläggsbudgetförslaget för år 2009 höll regeringen fast vid att totalproduktionen i år minskar med över 2 procent, trots att stimulansåtgärderna i förslaget motverkar ekonomisk nedgång och ökad arbetslöshet. Regeringen uppskattar att arbetslösheten i år stiger till 8 procent till följd av att byggandet, annan investeringsverksamhet och exporten minskar. Konsumentpriserna beräknas stiga med i genomsnitt omkring en procent under år 2009. Finansministeriet publicerar en officiell konjunkturprognos i slutet av mars i samband med rambeslutet. Den 3 februari, då statens tilläggsbudget offentliggjordes, publicerade Löntagarnas forskningsinstitut en egen prognos, som också innehöll en totalekonomisk prognos för år 2010 Enligt prognosen kommer nationalprodukten att minska med nästan en procent nästa år. Institutet uppskattar att arbetslöshetsgraden nästa år stiger till i genomsnitt nästan 9 procent. Konsumentprisindex stiger enligt institutets uppskattning med i genomsnitt omkring 1,5 procent både i år och nästa år. Eftersom Finland är beroende av export måste exportefterfrågan återställas för att ekonomin ska kunna återhämta sig, vilket också sägs i finansministeriets pressmeddelande den 3 februari 2009. Uppfattningarna om världsekonomins utveckling påverkar uppskattningarna av samhällsekonomins utveckling i Finland i år och nästa år. Därför varierar uppskattningarna av tillväxtsiffrorna både för detta år och nästa. I det här skedet kan man inte ge någon entydig bild av den totalekonomiska utvecklingen i Finland. Den nuvarande uppfattningen kan i korthet uttryckas på följande sätt. Totalproduktionen minskar i år med 3 4 procent och nästa år blir det också i bästa fall bara en mycket svag tillväxt. Arbetslösheten ökar och kan nästa år stiga till rentav 9 procent i genomsnitt. Inflationen mattas av rejält jämfört med fjolåret och kommer i år att uppgå till omkring 1,5 procent. Nästa år är trycket på att höja konsumentpriserna svagt, men bland de inhemska faktorerna har kostnadseffekten av kollektivavtalen den största betydelsen. Konsumentpriserna i Finland väntas nästa år stiga med 1 2 procent. De kommunala utgifternas utveckling 2008-2010 Enligt de preliminära bokslutsuppgifterna ökade kommunernas och samkommunernas verksamhetsutgifter med över sju procent i fjol. Köpen av tjänster och material ökade snabbt. Den kommunala lönesumman växte enligt de preliminära bokslutsuppgifterna med över 7 % och de övriga personalutgifterna med 5,5 %. Fjolårets tillväxtsiffror för kommunsektorns lönesumma har beroende på källan varierat mellan 6 och drygt 7 %. Exakta uppgifter om lönesummans utveckling inom driftsekonomin kan ges när boksluten blivit klara. Att lönesumman växte snabbare än föregående år berodde bland annat på de avtalsenliga lönehöjningarna. Också löneglidningar och en större arbetsinsats ökade lönesumman. Förtjänstnivåindex steg i fjol enligt preliminära uppgifter med 5,2 %. I år blir den kommunala lönesummans tillväxttakt långsammare, bland annat på grund av mindre avtalsenliga förhöjningar än i fjol. Då också löneglidningarna väntas bli mindre än i fjol på grund av kärvare finansieringssituation i kommunerna, beräknas förtjänstnivåindex i år stiga med omkring 3,5 %. Den ökade arbetsinsatsen och strukturella förändringar väntas höja lönesumman med knappt en procent. Enligt en förfrågan som utförts av Kommunala arbetsmarknadsverket är inga omfattande permitteringar eller uppsägningar av ekonomiska orsaker att vänta. I sin helhet väntas kommunsektorns lönesumma i år växa med 4 4,5 % jämfört med fjolåret. Kollektivavtalen för kommunsektorn gäller till slutet av januari 2010. Avtalsperioden med Tehy gäller till utgången av 2011. I Tehy-protokollet ingår avtalsenliga höjningar för år 2010. Förhandlingarna om följande kollektivavtal för kommunsektorn 4 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009

kommer att föras inom ramen för en försvagad kommunal ekonomi. Som det nu ser ut är en måttfull löneuppgörelse den enda möjligheten. Om den totalekonomiska situationen nästa år försämras ännu mer än vad som nu förutspåtts blir löneförhöjningsmånen givetvis nästan obefintlig. Rent uträkningstekniskt kan man utgå ifrån att kommunernas förtjänstnivåindex ökar med 2,5 3 % nästa år. Kommunsektorns lönesumma väntas växa med 3 3,5 % år 2010. I bilaga 2 ges uppgifter och uppskattningar om faktorer som inverkar på lönesummans utveckling inom kommunsektorn 2004-2010. Som en del av det stimulanspaket som avtalades i slutet av januari föreslår regeringen ändringar i arbetsgivarnas folkpensionsavgift. Folkpensionsavgiften för kommunarbetsgivare ska enligt förslaget sänkas 1.4.2009 med 0,8 procentenheter till 1,051 procent av den lön som utgör grunden för avgiften. Vid ingången av nästa år ska avgiften enligt förslaget slopas helt. År 2009 innebär sänkningen av avgiften att personalutgifterna minskar med omkring 80 miljoner euro. Då avgiften slopas år 2010 minskar kommunernas personalutgifter med ytterligare omkring 160 miljoner euro. Observera ändå att förändringarna i avgifterna påverkar det prisindex som beräknas utgående från förändringarna i kostnadsnivån i kommunsektorn och därigenom minskar statsandelarna. Kommunarbetsgivarens sjukförsäkringsavgift är i år 2 % av den lön som utgör grund för avgiften. År 2010 väntas avgiften kvarstå på nuvarande nivå. I beräkningarna kan man utgå från denna siffra. Rambeslutet som publiceras i slutet av mars ger antagligen en ny uppskattning av avgiften. Samtidigt väntas också en uppskattning av arbetslöshetsförsäkringsavgiften för år 2010. Den ökade arbetslösheten antas leda till att avgiften höjs. I beräkningarna för år 2010 kan man ändå utgå från den nuvarande nivån och bestämningsgrunden. Kommunarbetsgivarens genomsnittliga KomPL-avgift är i år 23,6 %. Medlemssamfundens verkliga arbetsgivaravgift avviker i allmänhet från den genomsnittliga avgiften. Kommunernas pensionsförsäkring har i sin ekonomi- och verksamhetsplan för 2009 2011 utgått ifrån att den totala avgiften, som i år är 28,2 %, kvarstår oförändrad år 2010 och 2011. Besluten om löntagarens försäkringsavgift inverkar därför på arbetsgivarens genomsnittliga försäkringsavgift. Försäkringsavgifterna för år 2011 påverkas dessutom av de finansieringsarrangemang som föranleds av att arbetsgivarens folkpensionsavgift slopas. I beräkningarna kan man utgå ifrån att arbetsgivarens genomsnittliga KomPL-avgift för år 2010 hålls på nuvarande nivå, dvs. 23,6 %. Anvisningarna om budgetering av StaPL-avgiftsprocenten för år 2010 skickas antagligen enligt normal praxis till kommunerna först på sommaren. En uppskattning av pensionsavgiften för lärare väntas i samband med rambeslutet. I beräkningarna kan man utgå ifrån att arbetsgivarens genomsnittliga StaPL-avgift för år 2010 hålls på nuvarande nivå, dvs. knappt 22 %. I bilaga 3 anges kommunarbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter år 2004 2009 samt antaganden som kan användas i beräkningar för år 2010. Kostnadsnivån i kommunsektorn steg ännu i fjol relativt snabbt. Mätt med till exempel prisindex för basservicen var den genomsnittliga stegringen omkring 5 %. Då höjningen av den allmänna kostnadsnivån avtagit rätt snabbt och med beaktande av vissa särdrag i kommunsektorn kan man anta att kostnadsnivån i kommunsektorn höjs med omkring 3 3,5 % i år. Kostnadsutvecklingen i kommunsektorn år 2010 är beroende av löneuppgörelsen och den allmänna kostnadsutvecklingen. För närvarande uppskattas den kommunala sektorns kostnader nästa år öka något långsammare än i år, dvs. 2,5 %. I Bilaga 6 presenteras vissa centrala indextal och deras prognoser för 2009 2010. Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009 5

Skatteinkomsternas utveckling i kommunerna Kommunernas skatteredovisningar ökade i fjol med 7,6 %. Kommunalskatten ökade med 8 % jämfört med år 2007. De månatliga influtna beloppen av kommunalskatten ökade relativt kraftigt tack vare en god tillväxt i skattegrunden under hela året och en större fördelningsandel än året innan. Kommungruppens andel för skatteåret 2008 justerades ännu i december 2008, varvid månadsredovisningen för hela december ökade med rentav 27 % jämfört med redovisningen året innan. Samfundsskatteredovisningarna varierade betydligt från månad till månad. Hela samfundsskatteutdelningen ökade år 2008 med omkring 4 %. Uppskattningarna av skatteinkomsterna för detta år har ändrats allt eftersom prognosernas för den totalekonomiska utvecklingen under de närmaste åren har försvagats. För närvarande är uppfattningen att kommunernas skatteinkomster i år minskar med 2,7 % jämfört med fjolåret. Den främsta orsaken är att samfundsskatteinkomsterna minskar från drygt 1,5 miljarder euro i fjol till cirka 950 miljoner euro i år. Utvecklingen påverkas både av den uppskattade minskningen av samfundsskatten för skatteåret 2008 och de minskade förskotten för innevarande skatteår. Skatteunderlaget för kommunalskatten beräknas växa med omkring 3,5 % medan lönesumman för hela samhällsekonomin i år väntas få en tillväxtprocent på endast 1,6 % mot 7,5 % i fjol. Kommunerna går miste om skatteinkomster också till följd av ändringar i pensionsinkomstavdraget i kommunalbeskattningen och det nya arbetsinkomstavdraget. Ändringarna i avdragen beräknas minska inkomsterna av kommunalskatten med 370 miljoner euro. År 2010 beräknas kommunernas skatteinkomster öka i stort sett lika mycket som de minskar i år. Förvärvsinkomsterna uppskattas växa med drygt tre procent, vilket ökar kommunalskattebeloppet. Prognosen kan visa sig vara alltför optimistisk, om sysselsättningsläget försämras snabbare än beräknat. Bland avdragen i kommunalbeskattningen är en ändring att vänta endast i grundavdraget, vilket minskar inkomsterna av kommunalskatten med drygt hundra miljoner euro. Redovisningarna av kommunalskatt har beräknats öka med 2,5 % år 2010. Redovisningarna av samfundsskatt beräknas nästa år öka med 6,3 %, men om den totalekonomiska utvecklingen blir sämre än väntat blir ökningen mindre. Bilaga 4 utvisar de kommunala skatteredovisningarnas utveckling under 2006-2008 och prognoserna för år 2009 2010. Siffrorna bygger på Kommunförbundets skatteprognosram som uppdaterades 3.2.2009. Uppdateringen baserar sig på Kommunförbundets och finansministeriets gemensamma uppskattningar av inkomstbasens och samfundsskattens utveckling. Om det rambeslut som finansministeriet håller på att bereda innehåller betydande förändringar i samhällsekonomins och den offentliga ekonomins utveckling, uppdateras ramen vid behov före den uppdatering som planerats i månadsskiften april/maj. Kommunernas ekonomi håller snabbt på att försämras då skatteinkomsternas tillväxt avtar och verksamhetsutgifterna fortfarande ökar rätt snabbt. Enligt kommunernas och samkommunernas preliminära bokslut verkar de sammanräknade årsbidragen år 2008 i stort sett kvarstå på samma nivå som år 2007. I höstas utgick prognoserna från att årsbidragen i sin helhet skulle förbättras år 2008 jämfört med år 2007. Bilaga 5a och 6b innehåller Statistikcentralens uppgifter om resultaträkningar och finansieringsanalyser år 2006 och 2007 samt förhandsuppgifter som baserar sig på de preliminära boksluten för 2008. Uppgifterna för 2009 och 2010 är uppskattningar av Kommunförbundet. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 6 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009

Räddningsprogram för den kommunala servicen Då den kommunala ekonomin håller på att försvagas snabbare än vad som förutspåtts, har Kommunförbundet vidtagit åtgärder för att klarlägga situationen. Arbetet har resulterat i ett räddningsprogram för den kommunala servicen där nuläget inom den kommunala ekonomin och erfarenheter från den förra recessionen analyseras. Programmet innehåller också förslag till åtgärder under den kommande lågkonjunkturen. Ett sammandrag av räddningsprogrammet för den kommunala servicen finns i bilaga 7. Räddningsprogrammet (på finska) kan laddas ner i sin helhet på Kommunförbundets webbplats, www.kunnat.net/pelastusohjelma. Innehållet och förslagen i räddningsprogrammet behandlades den 5 februari av Kommunförbundets styrelse som godkände riktlinjerna och åtgärdsförslagen. Närmare upplysningar: Reijo Vuorento, tfn (09) 771 20 78, 050 667 41 Skattefrågor Utdelningen vid förskottsuppbörden 2009 För att förskottsinnehållningar, förskott, kompletteringar av förskotten och kvarskatt som betalats innan beskattningen har slutförts ska kunna delas upp i stats-, kommunal- och kyrkoskatt och försäkrads sjukförsäkringspremie fastställer vederbörande ministerium enligt lagen om skatteredovisning de relativa andelar (skattetagargruppernas utdelning) enligt vilka skattetagarnas motsvarande andelar beräknas utfalla vid beskattningen för skatteåret. I uträkningen av utdelningen har procentandelarna för skattetagargrupperna beräknats utgående från uppgifterna om den slutförda beskattningen år 2007. I uträkningen har beaktats den uppskattade utvecklingen av inkomster och skatteavdrag från 2007 till 2009. I redovisningarna för skatteåret 2009 beräknas kommunernas utdelning så att debiteringen av kommunalskatt enligt den slutförda beskattningen för 2007 rättas i enlighet med inkomstskattesatsen för 2009. Den debiterade kommunalskatt som då fås rättas med en koefficient som utgörs av förhållandet mellan kommunens invånarantal i början av 2009 respektive 2008. Varje enskild kommuns utdelning är den på detta sätt uppskattade kommunalskattens andel av summan av alla kommuners motsvarande skatter. En förteckning över de enskilda kommunernas utdelning år 2009 finns på Skatteförvaltningens webbplats www.skatt.fi > Tjänster för skattetagare. Inkomstbeskattning Skattefria resekostnadsersättningar 2009 Ersättningar för resekostnader är skattefria till en viss gräns. Skatteförvaltningen har meddelat ett beslut om skattefria resekostnadsersättningar 2009. Beslutet finns på Skatteförvaltningens webbplats, www.skatt.fi/artikkeli7616. Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009 7

I beslutet anges grunder och belopp för dagtraktamenten, kilometerersättningar och andra resekostnadsersättningar. Arbetsgivaren kan betala löntagaren skattefria ersättningar för resekostnader i enlighet med beslutet. Vilka kostnader arbetsgivaren i praktiken ersätter bestäms i allmänhet enligt kollektivavtalen. Grunderna och beloppen i skatteförvaltningens beslut överensstämmer inte nödvändigtvis med grunderna och beloppen i kollektivavtalen. Om ersättningen överstiger beloppet i skatteförvaltningens beslut eller om ersättningen betalas på mindre strikta grunder, är den del som överstiger beslutet skattepliktig löneinkomst. Inrikes dagtraktamentena och måltidsersättningarna har stigit från år 2008. År 2009 betalas följande inrikes dagtraktamenten och måltidsersättningar: dagtraktamente, heldag partiellt dagtraktamente måltidsersättning 35,00 euro 16,00 euro 8,75 euro Kilometerersättning Ersättningen för användning av egen bil är 45 cent per kilometer. Ersättningen för extra personer stiger till 3 cent per person. Ersättningen för resor som gjorts med en bilförmånsbil är fortfarande 12 cent per kilometer. Utrikes dagtraktamenten Utrikes dagtraktamente har fastställts för 210 länder eller områden. En lista över dagtraktamenten för olika länder och områden finns i Skatteförvaltningens beslut. Frivilliga motions- och kulturaktiviteter som skattefri förmån Sedvanliga och frivilliga motions- och kulturaktiviteter som arbetsgivaren ordnar för personalen är sedan början av år 2009 en skattefri förmån (lagändring 946/2008). Det skäliga maximibeloppet för frivilliga aktiviteter är 400 euro per år. Det finns ändå vissa begränsningar för hur frivilliga motions- och kulturtjänster kan utnyttjas. Rekreations- och hobbyverksamhet som arbetsgivaren ordnar Enligt 69 1 mom. 4 punkten i inkomstskattelagen är sedvanlig och skälig rekreations- och hobbyverksamhet som arbetsgivaren ordnar för hela personalen skattefri förmån. Förutsättningen för skattefriheten är att arbetsgivaren har ordnat verksamheten. Arbetsgivaren väljer med andra ord hur och när verksamheten ordnas. Motion och kultur utgör en del av rekreations- och hobbyverksamhet som arbetsgivaren ordnar. Arbetsgivaren kan ordna sådan verksamhet själv kollektivt till exempel genom att utrusta ett gym eller boka en sal för lagsport till exempel ett visst klockslag en gång i veckan. Arbetsgivaren kan ordna kollektiva motions- och kulturaktiviteter också genom att anställa en idrottsinstruktör som arbetar i arbetsgivarens egna lokaliteter eller skaffa säsongkort till idrotts- eller kulturevenemang som kan användas av samtliga anställda. Motionstjänster kan också köpas av en utomstående serviceproducent. Arbetsgivaren kan också arrangera gemensamma teaterbesök för sina anställda. Arbetsgivaren har också kunnat erbjuda frivilliga aktiviteter för de anställda genom motionssedlar. Avgifter för hobbyverksamhet som löntagaren valt själv och som arbetsgivaren betalat mot kvitto utgör däremot alltid skattepliktig inkomst. 8 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009

Frivillig verksamhet Från början av år 2009 betraktas som verksamhet som arbetsgivaren ordnar även sådan frivillig motions- och kulturverksamhet enligt 69 5 mom. i inkomstskattelagen som arbetsgivaren erbjuder de anställda. Med frivillig verksamhet avses att den anställde kan ägna sig åt aktiviteterna vid en tidpunkt som han eller hon valt själv och välja plats och sätt bland flera olika alternativ. Förmånen erbjuds av arbetsgivaren då arbetsgivaren har ordnat förmånen för den anställde, dvs. ingått avtal med en serviceproducent eller med verksamhetens förmedlare samt betalat kostnaderna för förmånen eller en del av dem till utomstående. Arbetsgivaren kan bland flera alternativ välja hur den frivilliga förmånen tillhandahålls. Förutsättningen för skattefriheten är att förmånen erbjuds av arbetsgivaren, med andra ord att arbetsgivaren ingår avtal med serviceproducenten om användning av ett visst betalmedel eller alternativt betalar direkt till den som tillhandahåller eller förmedlar verksamheten. Dessutom måste den anställde vara identifierbar då förmånen används. Förmånen kan således tillhandahållas genom till exempel motions- eller kultursedlar, en kombination av dem eller något annat motsvarande betalsystem, såsom smartkort och olika interaktiva system och mobila tjänster, där den anställdes identitet kan säkerställas. Den skattefria motionsförmånen gäller motionsformer som utövas allmänt i Finland. Som sedvanlig motionsverksamhet kan betraktas till exempel besök på gym och i simhallar samt handledda motionstimmar, såsom gymnastik, yoga och dans, liksom även andra individuella grenar, till exempel ridning, golf, bowling, orientering och slalom. Som sedvanlig motionsverksamhet kan dessutom betraktas lagsport såsom innebandy och volleyboll. Dessa exempel är inte uttömmande. Då skattefriheten för en viss kulturverksamhet bedöms, tas evenemangets huvudsakliga syfte och karaktär i beaktande, med andra ord varför evenemanget eller tillställningen har ordnats och vilken karaktär det huvudsakligen har. För att evenemanget ska vara skattefritt bör det gälla konstens område. Om evenemanget huvudsakligen har kommersiell karaktär, kan det inte godkännas som sådan skattefri kulturverksamhet som avses i bestämmelsen. Som skattefri frivillig kulturverksamhet kan betraktas besök på museer, teater, opera, biografer, konserter, konstutställningar eller andra motsvarande evenemang eller tillställningar med anknytning till olika konstområden. Evenemangen eller tillställningarna kan gälla olika konstformer som film, litteratur, bildkonst, formgivning, estradkonst, byggkonst, tonkonst, dans, foto och cirkus. Skattefriheten gäller för inträde till ovan nämnda evenemang och tillställningar inom olika konstområden. Om kulturtjänster kan köpas med seriebiljetter som till exempel teatrar och biografer allmänt använder, ska arbetsgivaren sörja för att den anställde har endast personliga seriebiljetter så den anställdes identitet kan kontrolleras då biljetten används. Besök i vetenskapscenter och på idrottsevenemang betraktas som kulturevenemang och omfattas därför av skattefriheten. Som frivillig kulturaktivitet kan också betraktas deltagande i ledda konstkurser. Sådana är till exempel kurser i film, litteratur, bildkonst, formgivning, estradkonst, byggkonst, tonkonst, dans, fotokonst och cirkuskonst. För att kurserna ska kunna omfattas av skattefriheten förutsätts det att verksamheten har verkstadskaraktär och att den är ledd och utgår från deltagarnas egen aktivitet. Materialanskaffning för sådana kurser omfattas ändå inte av skattefriheten. Språkutbildning eller konstkurser som är examensinriktade eller som kan användas som en del av examen omfattas inte heller av tillämpningsområdet för frivillig kulturverksamhet. Det skattefria maximibeloppet för förmån som gäller frivillig kultur- och motionsverksamhet är 400 euro om året. Förmånen inbegriper både motions- och kultur- Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009 9

verksamhet och i bestämmelsen har inte uppställts gränser för hur beloppet fördelas mellan motions- och kulturtjänsterna. Arbetsgivaren kan alltså avgöra hur totalbeloppet fördelas mellan motion och kultur eller om förmånen ska användas endast för den ena verksamhetsformen. Även den anställde kan inverka på fördelningen till exempel då en kombinerad kultur- och motionssedel används. Om arbetsgivaren erbjuder den anställde frivillig motions- och kulturverksamhet till ett värde som överskrider 400 euro, betraktas den överskridande delen som skattepliktig löneinkomst på vilken arbetsgivaren ska verkställa förskottsinnehållning. För den överskridande delen betalas ändå varken arbetsgivarens socialskyddsavgift med stöd av 4 i lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift eller sjukförsäkringens dagpenningspremie med stöd av 11 kap. 2 i sjukförsäkringslagen. Mervärdesskatt När motions- och kulturtjänster erbjuds som personalförmån får arbetsgivaren inte dra av den moms som ingår i anskaffningspriset på tjänsten, även om arbetsgivaren får en faktura eller ett kvitto med moms då betalningen sker direkt till serviceproducenten. Löneförmåner och således även skattefria personalförmåner betraktas i mervärdesbeskattningen som så kallad privat konsumtion. Om förmånen tillhandahålls med kultur- eller motionssedlar eller med motsvarande betalningsmedel, ingår moms inte i anskaffningspriset. Försäljning av motions- och kulturtjänster är momspliktig oberoende av om arbetsgivaren betalar tjänsten direkt eller om den anställde betalar den med ett betalningsmedel som getts av arbetsgivaren. Arbetsgivaren får således ingen skatteförmån i mervärdesbeskattningen för kultur- eller motionssedlar eller något annat betalningsarrangemang. Mer information finns i skatteförvaltningens anvisning Den anställdes frivilliga motions- och kulturverksamhet som skattefri förmån (Dnr 1848/21/2008). Beskattning av dividend som baserar sig på arbetsinsats I finansministeriets propositionsutkast föreslås ändringar i dividendbeskattningen. Enligt lagförslaget anses dividend från ett bolag som inte är ett offentligt noterat bolag, till hela sitt belopp som beskattningsbar lön eller arbetsersättning i form av förvärvsinkomst, om grunden för utdelning av dividenden är en arbetsinsats av dividendtagaren eller en person som hör till dennes intressesfär i enlighet med bolagsordningen, bolagsstämmans beslut, delägaravtal eller något annat avtal. Dividenden är enligt förslaget att betrakta som förvärvsinkomst för den person vars arbetsinsats det är fråga om. Lagen föreslås träda i kraft så snart som möjligt. Lagen planeras tillämpas första gången på de dividender som kan lyftas 1.1.2010 eller därefter. Gällande lagstiftning Enligt lagen om aktiebolag kan ett bolag ha till exempel olika slag av aktier med vilka olika antal dividender delas ut enligt de grunder som anges i bolagsordningen. Bolaget kan på det sättet dela ut dividend också i andra proportioner än enligt aktieinnehav. Dividend kan också delas ut på basis av en arbetsinsats till förmån för delägarens bolag. En inkomst som baserar sig på en arbetsinsats för bolaget kan i typiska fall lyftas som dividend i stället för löneinkomst. Detta tillämpas i till exempel advokatbyråer, konsultbyråer, läkarbolag och andra expertorganisationer. Förslag till ny bestämmelse Den nya bestämmelsen avser att gälla beskattning av fysiska personer. En skattskyldig kan vara antingen en dividendtagare eller en person som hör till dennes intressesfär och vars arbetsinsats har använts som en grund för utdelning av dividend. Enligt förslaget ska vid tillämpningen av bestämmelsen betraktas som tillhörig samma intressesfär till exempel en dividendtagande delägare till ett holdingbolag 10 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009

med närstående kretsar eller en familjemedlem, släkting eller annars närstående till en dividendtagande person. Tillämpning av bestämmelsen avses inte förutsätta att den skattskyldige eller en person som ingår i hans eller hennes intressesfär är delägare i det bolag som delar ut dividenden. Den föreslagna beskattningen av dividend som baserar sig på en arbetsinsats gäller endast fall där som grund för utdelningen av dividend har använts värdet för arbetsinsatser. Det betyder att beskattningen inte till exempel gäller sådana typiska situationer där en eller flera ägarföretagare lyfter dividend från bolaget med storleken på aktieinnehavet som grund för utdelningen. Saken påverkas inte av att aktiebolagets resultat kan basera sig på en enskild aktieägares arbetsinsats. I till exempel ett bolag med bara en ägare baserar sig bolagets resultat och storleken på den dividend som aktieägaren i många fall lyfter enligt sin arbetsinsats, men bestämmelsen tilllämpas i det här fallet inte på denna dividend, för aktieägarens arbetsinsats är inte grund för utdelningen av dividend på det sätt som bestämmelsen avser. Den nya bestämmelsen är en tillfällig lösning som inte helt eliminerar de strukturella problemen i beskattningen av dividender. Under de närmaste åren kommer det antagligen att ske förändringar i grunderna för dividendbeskattningen som ett led i en totalreform av skattesystemet. En arbetsgrupp för utveckling av beskattningen som finansministeriet tillsatt arbetar som bäst med reformen. De ekonomiska följderna av den föreslagna lagändringen har inte uppskattats men de kan eventuellt också innebära en ökning av kommunalskatterna. Ändringar i bilskatten och momsen Bilskatten och momsen går i en allt miljövänligare riktning. Detta har betydelse för kostnaderna för köp av fordon i kommunerna och samkommunerna. Särskilt tekniska väsendet har många person- och paketbilar. När det gäller nyanskaffningar måste man ta hänsyn till de ändrade skattegrunderna. Momsen på bilskatten för person- och paketbilar (s.k. icke-moms) slopas och bilskatten ökar i motsvarande grad med 22 procent. På det sättet blir det allmänna minutförsäljningspriset för bilar oförändrat. Momsen på bilskatten har varit en avdragsgill post i beskattningen för bland annat kommunerna. Nu blir motsvarande belopp i stället bilskatt som inte berättigar till avdrag. Strukturen för bilskatten för paketbilar ändras så att den grundar sig på det allmänna minutförsäljningsvärdet och på koldioxidutsläppen. Detta gäller redan nu personbilarna. Dessutom ändras själva bilskatten för paketbilar så att den inte längre grundar sig på inköpsvärdet utan på det allmänna konsumentpriset. Skalan för bilskatten för paketbilar justeras så att anskaffningskostnaderna för paketbilar i avdragsberättigande användning inte ändras i någon högre grad. Ändringarna i bilskatten och momsen höjer anskaffningskostnaderna för personbilar i avdrags- och återbäringsberättigande användning. Detta beror på att beloppet på den tidigare avdragsgilla momsen i stället ska ingå i bilskatten. Bilar i uteslutande avdragsgill användning har bland annat hemvårdarna. Inte heller före denna ändring har kommunerna haft rätt till avdrag i momsbeskattningen för sina egna tjänstebilar, så i detta avseende blir det inga förändringar i anskaffningskostnaderna. Däremot stiger anskaffningskostnaderna för tjänstebilar som kommunen har genom leasingkontrakt, eftersom den avdragbara momsen minskar och bilskatten ökar för leasingbolaget. Bolagen överför sannolikt de ökade kostnaderna på leasingkontrakten. I stort sett förblir kommunens anskaffningskostnader för paketbilar i avdrags- eller återbäringsberättigande användning oförändrade i snitt. Minskningen av rätten till avdrag i momsen kompenseras genom en lägre bilskatteskala än tidigare. Skillna- Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009 11

derna mellan enskilda bilmärken kan dock vara stora. Ändringen gynnar särskilt små och bränslesnåla paketbilar. Ändringarna träder i kraft 1.4.2009. Lagen tillämpas på sådana fall där det första datumet för bestämning av skatten för fordonet infaller efter lagens ikraftträdelse. Förändringar i tillämpningen av skattesatsen Upphovsrättsliga ersättningar Från 1.1.2009 tillämpas en skattesats på 8 procent för de rättigheter som upphovsrättsorganisationerna överlåtit eller ersättningar som erhållits på basis av en rättighet. Tidigare var överlåtelse av motsvarande rättigheter skattefri enligt 45 i momslagen. Livsmedel och foder Momsen på livsmedel och fodermedel sjunker 1.10.2009 från nuvarande 17 procent till 12 procent. Ändringen sänker livsmedlens priser med 4,1 procent i snitt under förutsättning att momssänkningen i sin helhet överförs på livsmedelspriserna. Skatteändringen bedöms förbättra sysselsättningen och särskilt gynna låginskomsthushåll. Som försäljning av livsmedel anses också bland annat överlåtelse av måltider i det fall att överlåtelsen inte omfattar servering av måltiden. Däremot tillämpas också i fortsättningen den allmänna skattesatsen på 22 procent för måltidstjänster som innefattar servering. Ändringen av skattesatsen bör beaktas bland annat vid behandlingen av moms som ska betalas och dras av samt i anteckningarna i fakturorna efter oktober, när den nuvarande skattesatsen på 17 procent slopas i sin helhet. Enligt lagens ikraftträdelsebestämmelse tillämpas den nya skattesatsen i regel om den sålda varan har levererats eller tagits i eget bruk efter 1 oktober 2009. Skatten betalas dock på förskottsbetalningar enligt betalningsmånaden. Detta innebär att på förskottsbetalning som erhållits innan lagen träder i kraft tillämpas en skattesats på 17 procent, även om varan levereras efter den 1 oktober 2009. Rättspraxis CSN 3.12.2008 nr 66/2008 Ett bolag sålde tjänster i projektform till kommuner. Bolaget och kommunerna hade ingått ett separat kontrakt om köp av tjänster eller ett separat projektbaserat kontrakt för överlåtelse dessa enskilda tjänster till kommunerna. Bolaget ansågs sälja tjänster till kommunerna och fakturera ett vederlag som parterna kommit överens om för dessa tjänster. De ersättningar kommunerna har betalat är således inte skattefria stöd utan skattepliktiga vederlag. Enligt förhandsavgörandet ska bolaget betala moms på vederlagen från kommunerna. Förhandsavgörande för tiden 3.12.2008 31.12.2009. I detta icke lagakraftvunna beslut av centralskattenämnden gällde det en situation där kommunen var beställare av en projektbaserad tjänst och bolaget serviceproducent. Centralskattenämndens beslut avviker inte från tidigare beskattnings- och rättspraxis, enligt vilken projektverksamhet som bedrivits i affärsekonomiskt syfte har ansetts vara en skattepliktig verksamhet (t.ex. HFD 4.6.2003 L 1376). Stöd och bidrag från offentliga medel för projektverksamhet är skattefria allmänna stöd om de inte utgör vederlag för sålda varor eller tjänster. När skattepliktighet för projektverksamhet bedöms bör denna verksamhet granskas som helhet. Om projektverksamheten bedrivs i affärsekonomiskt syfte eller om projektverksamheten 12 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009

avser gagna aktörens skattepliktiga verksamhet, är det fråga om skattepliktig försäljning av tjänster som sker i affärsekonomisk form. Skattekonto ändrar betalningen av skatter 2010 Regeringen har överlämnat en proposition till riksdagen med förslag till skattekontolag (RP 221/2008 rd). I propositionen föreslås att det stiftas en ny skattekontolag om betalning, deklaration och återbäring av skatter. I den övriga skattelagstiftningen företas de ändringar som den föreslagna lagen förutsätter. Avsikten är att övergången till skattekontosystemet ska ske stegvis. I det första skedet överförs skatter som ska betalas på eget initiativ till förfarandet. I följande skede överförs även andra skatter som Skatteförvaltningen uppbär till förfarandet och lagens tillämpningsområde. Senare ska även indrivningsförfarandet omfattas av skattekontosystemet. Skatteförvaltningen ska upprätthålla ett skattekontosystem som består av skattekonton för de skattskyldiga. På skattekontot samlas uppgifter om skatter som ska deklareras och betalas på eget initiativ och som hör till skattekontolagens tillämpningsområde samt övriga uppgifter som behövs för verkställandet av beskattningen och indrivningen av skatter. De skatter som hör till lagens tillämpningsområde deklareras med en periodskattedeklaration, vars uppgifter efter nödvändiga myndighetsåtgärder överförs till skattekontot. Deklarationstidpunkterna för enskilda skatteslag förenhetligas så att deklarationerna ska vara framme hos Skatteförvaltningen senast den allmänna förfallodagen som är den 12 i varje månad. De betalda beloppen bokförs på skattekontot och används som betalning för de skatter på skattekontot som förfallit till betalning i den ordning som föreskrivs i skattekontolagen. Den skattskyldige kan inte hänföra sin betalning till en viss skattepost. På skattekontot hanteras förutom skatter och avgiftsbetalningar även skatteåterbäringar, krediteringsräntor och andra poster som ska räknas den skattskyldige till godo och som bokförs på skattekontot och används som betalning för skatter som förfallit till betalning. På skattekontot hanteras likaså olika påföljder av skatteförsummelser och belopp som ska betalas med stöd av skattekontolagen. Mervärdesskatt som inte dragits av för en skatteperiod ska återbäras till alla skattskyldiga redan under räkenskapsperioden i samband med respektive skatteperiod. För återbäring ska det inte längre krävas en särskild ansökan, utan uppgifterna om den ska anmälas med periodskattedeklaration. Det belopp som inte dragits av bokförs på skattekontot och återbärs enligt skattekontoförfarandet till den skattskyldige eller används som betalning för förpliktelser som finns på skattekontot. De skattskyldiga får varje månad ett skattekontoutdrag av vilket framgår kontotransaktionerna under kontoutdragsperioden, kontots saldo på avstämningsdagen och övriga nödvändiga uppgifter. Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2010. Enligt förslaget ska lagarna tillämpas i regel på deklarationen och betalningen av skatter för perioder som går ut den 1 januari 2010 eller därefter. Närmare upplysningar: Henrik Rainio, tfn (09) 771 20 79, 040 825 90 30 Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009 13

Revideringen av kommunernas finansieringsoch statsandelssystem Arbetsgruppens mandat har förlängts Den arbetsgrupp som tillsattes 1.6.2007 för revidera finansierings- och statsandelssystemet för kommunerna har fortsatt sitt arbete i enlighet med kommun- och servicestrukturreformen och riktlinjerna i regeringsprogrammet. Arbetet har i någon mån fördröjts av att resultaten från undersökningarna i anslutning till reformen blivit klara först i början av år 2009. Arbetsgruppens mandat, som skulle gå ut 28.2.2009, har därför förlängts. Genom en ändring av tillsättningsbeslutet 19.1.2009 (VM006:00/2008) har arbetsgruppens mandat förlängts till 31.8.2009. Enligt ändringen ska arbetsgruppen före utgången av april 2009 utarbeta ett förslag till ny statsandelsmodell och göra en uppskattning av modellens effekter på de enskilda kommunerna. Arbetsgruppen ska dessutom utarbeta ett utkast till regeringsproposition om reformen så att propositionen kan överlämnas till riksdagen i början av september 2009. Det är meningen att reformen ska träda i kraft enligt den ursprungliga tidsplanen, dvs. 1.1.2010. Undersökningar om statsandelsgrunderna Statens ekonomiska forskningscentral (VATT) har 30.1.2009 offentliggjort sitt förslag till ett nytt system: Kuntien rahoitus- ja valtionosuusjärjestelmä: Vaihtoehtoja uudistuksen toteuttamiseksi (VATT-tutkimuksia 141). Forskningsrapporten, VATT:s meddelande och en diaserie som presenterar VATT:s förslag finns på finska på adressen www.vatt.fi > Julkaisut > VATT-tutkimuksia. Institutet för hälsa och välfärd (THL, tidigare Stakes) har utfört två undersökningar i anknytning till statsandelsreformen. Undersökningarna ingår i VATT:s undersökning, men två separata rapporter har också utarbetats: Rapport 3/2009, Tutkimus terveyden- ja vanhustenhuollon tarve- ja valtionosuuskriteereistä, och rapport 4/2009, Tutkimus sosiaalihuollon valtionosuusperusteista. Rapporterna finns på adressen www.thl.fi > Julkaisuja > Kirjakauppaan. Nätpublikationerna kan fritt skrivas ut. VATT-arbetsgruppens förslag till ny modell baserar sig på den tidigare utgångspunkten med en enda penningström, som omfattar den nuvarande allmänna statsandelen (upphör som separat system), statsandelen för social- och hälsovård samt statsandelen för förskoleundervisning, grundläggande utbildning och bibliotek. VATT:s förslag baserar sig på sex delmodeller och eventuellt en sjunde kompletterande delmodell (beaktande av avlägsna och glest bebodda områden). I bilaga 8 finns ett schema med de delmodeller som VATT föreslår. Den arbetsgrupp som bereder reformen har ännu inte tagit ställning till systemets innehåll, delmodellerna, de föreslagna koefficientfaktorerna eller andra detaljer. Utbildning om revideringen av finansierings- och statsandelssystemet Under våren ordnas följande utbildning om revideringen av finansierings- och statsandelssystemet: 1) Kuntien vero- ja valtionosuuspäivät 22 23.4.2009 på Scandic Continental i Helsingfors. Under den andra dagen (torsdag 23.4.2009) behandlar hela programmet revideringen av kommunernas finansierings- och statsandelssystem. Talare är ledamöter i den arbetsgrupp som bereder reformen och sakkunniga från ministerierna 14 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009

och Kommunförbundet. Anmälningar till FCG Efeko Ab senast 8.4.2009. Utbildningen är främst avsedd för kommunernas ekonomiska ledning och ekonomiansvariga. 2) Valtionosuusuudistuspäivä, antingen 2.6.2009 eller 3.6.2009. Den slutliga tiden och platsen har ännu inte slagits fast (orten är Helsingfors). Utbildningen riktar sig särskilt till kommunledningen och kommunernas politiska ledning och programmet räcker en arbetsdag. FCG Efeko Ab informerar senare om anmälningen och programmet. Det lönar sig att redan nu pricka in tidpunkten i kalendern. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Priser per enhet år 2008 som tillämpas i avtal för undervisningsväsendet Om två kommuner kommer överens om att den ena ordnar till exempel grundläggande utbildning för den andras räkning bör kommunerna ingå ett skriftligt avtal om eventuella ersättningar. Kommunen har ingen lagstadgad skyldighet att betala ersättning. Den avtalsenliga ersättningen kan bestämmas till exempel som skillnaden mellan de verkliga kostnaderna och statsandelsgrunden per elev. I följande grunder och de bifogade exemplen har beaktats den nya bestämningen av priset per enhet för grundläggande utbildning som tillämpats sedan början av 2006. Statsandelsgrunderna är de som tillämpades år 2008 (t.ex. det genomsnittliga priset per enhet). Avtalsfrihet Utbildningslagstiftningen förutsätter inte avtal, om en elev till exempel går i grundskola i en annan kommun. Priset per enhet (statsandelsgrunden) tillfaller den kommun i vars skola eleven är skriven på registreringsdagen. En och samma elev kan inte vara inskriven i två olika skolor på registreringsdagen. Eftersom systemet för undervisningsväsendet baserar sig på den s.k. huvudmannamodellen tillfaller det fastställda priset per enhet huvudmannakommunen till fullt belopp. Om de verkliga kostnaderna för en elev från en annan kommun överstiger huvudmannakommunens statsandelsgrund (priset per enhet) får huvudmannakommunen stå för dessa kostnader. När avtal ingås bör man beakta tidpunkten för registrering hos huvudmannen, eftersom priset per enhet kommer huvudmannen till godo endast om eleven är inskriven och registrerad i datainsamlingssystemet (t.ex. inom den grundläggande utbildningen den 20 september varje år). Ersättningens storlek Ersättningsgrunden kan vara till exempel de verkliga kostnaderna för undervisningen minskade med statsandelens belopp enligt bruttoprincipen (priset per enhet). Det kalkylerade priset per enhet kan fastställas separat för till exempel specialundervisningen, handikappundervisningen och högstadieundervisningen m.m. Verkliga kostnader De verkliga kostnaderna bör utredas så noggrant som möjligt för den verksamhet avtalet gäller, till exempel specialundervisningen eller handikappundervisningen. Parterna måste bestämma om avtalet ska inkludera kapitalkostnader (avskrivningar) och om endast direkta verksamhetskostnader (särkostnader) eller också indirekta kostnader (samkostnader) ska beaktas, och i så fall i vilken utsträckning. Indirek- Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009 15

ta kostnader är till exempel kostnader för uppgifter som sköts centralt, avskrivningar och räntor samt andra samkostnader. Den kalkylerade grunden Beloppet av den kalkylerade grund som ska dras av kan härledas ur beräkningen av priset per enhet för den grundläggande utbildningen i kommunen genom att man använder delarna i priset per enhet och förhöjningsfaktorerna. Den kalkylerade grunden för specialundervisningen räknas ut så att man i beräkningen av priset per enhet först använder de delar som beräknats för alla elever: grunddelen samt eventuella delar för befolkningstäthet och skolnät. Dessutom beaktas höjningen för övriga specialelever: 0,5 x det genomsnittliga priset per enhet för en specialelev, dvs. hälften av hela priset. Till exempel har det genomsnittliga priset per enhet för den grundläggande utbildningen år 2008 fastställts till 6 219,42 euro per elev. Delarna adderas och summan multipliceras med utjämningskoefficienten. Beräkningen av priset per enhet används också till övriga delar, om höjningsgrunden gäller alla elever och/eller en elev som hör till den verksamhet avtalet gäller. Det bifogade exemplet (Bilaga 9) klargör beräkningen för specialundervisningens del. Den kalkylerade grunden för handikappundervisningen beräknas så att man utöver grunddelen och eventuella delar för befolkningstäthet och skolnät tar med höjningen för handikappundervisning. För övriga handikappade elever, dvs. TRÄNS1-elever, är förhöjningen 2,5 x det genomsnittliga priset per enhet och för mycket gravt handikappade, dvs. TRÄNS2-elever, är den 4 x det genomsnittliga priset per enhet. I koefficienten ingår också höjningen för specialundervisning. Om det är fråga om en elev i högstadieålder, beaktas också högstadiekoefficienten. Den totala summan multipliceras med utjämningskoefficienten. Det bifogade exemplet (Bilaga 10) klargöra beräkningen för handikappundervisningens del. Den kalkylerade grunden för högstadieundervisning beräknas så att man till priset per enhet för alla elever lägger höjningen för en högstadieelev, som är 0,3 x det genomsnittliga priset per enhet. Om det är fråga om en annan specialelev inkluderas specialelevshöjningen. Den totala summan multipliceras med utjämningskoefficienten. Det bifogade exemplet (Bilaga 11) klargör beräkningen för högstadieundervisningens del. Syftet med de nämnda grunderna och exemplen är att beskriva hur beräkningen av priserna per enhet för grundläggande utbildning kan användas vid avtal om eventuella ersättningar kommuner emellan. Kommunerna får själva förhandla och avtala om vilka grunder som är lämpliga. Det är viktigt att parterna har förstått avtalets innehåll, hur de verkliga kostnaderna bestäms, vilka statsandelsgrunder som används och andra avtalade frågor. Om de verkliga kostnaderna understiger den kalkylerade statsandelsgrunden får huvudmannakommunen inga kostnader som överstiger det fastställda priset per enhet. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 16 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009

Bokföringsanvisningar Kommunsektionens allmänna anvisningar Bokföringsnämndens kommunsektions allmänna anvisning om redovisning och lämnande av upplysningar om miljöaspekter i bokslut för kommuner och samkommuner (3.2.2009) har godkänts vid kommunsektionens sammanträde 3.2.2009 och publiceras inom kort på finska. Den svenska översättningen ges ut senare. Den nya allmänna anvisningen ersätter motsvarande allmänna anvisning från 16.12.2003. I anvisningen behandlas miljöutgifter, miljöinkomster, miljöansvar och miljöskulder som ska anges i bokslutet. I presentationen av miljöaspekter som enligt lagstiftningen och kommunsektionens allmänna anvisning om noter till bokslutet ska framgå av noterna iakttas övriga gällande anvisningar på det sätt som anges i anvisningen. I fråga om prövningsbaserade noter som gäller miljöaspekter beslutar kommunen eller samkommunen när och i vilken utsträckning de tas med i bokslutet. Ändringar i de övriga allmänna anvisningarna Kommunsektionen har sett över sina allmänna anvisningar om resultaträkning, bokslut och verksamhetsberättelse, noter till bokslutet och behandling av affärsverk i bokföringen. Ändringsbehovet beror främst på att det skett ändringar i lagstiftningen efter att anvisningarna utarbetats. Ändringarna har införts i de finska pdfpublikationerna på Internet. Också de svenska uppdateras inom kort. De ändrade styckena har markerats med ändringsdatum [16.12.2008] eller [20.1.2009]. Vissa ändringar i de finska publikationerna har gjorts redan tidigare i de svenska. I detta informationsblad presenteras nya ändringar i de svenska publikationerna. Angående ändringarna i de finska upplagorna, se det finska informationsbladet. Allmän anvisning om upprättande av resultaträkning för kommuner och samkommuner (14.11.2006) Kapitel 11.3 Räkenskapsperiodens resultat Räkenskapsperiodens resultat är skillnaden mellan de inkomster och utgifter som periodiserats på räkenskapsperioden. Resultatet ökar eller minskar kommunens reserver eller egna kapital. Efter räkenskapsperiodens resultat redovisas förändringar av avskrivningsdifferens, reserver och fonder. Direkta skatter upptas under övriga verksamhetskostnader. En avsättning utgör inte en resultatbehandlingspost, utan den måste göras när skyldighet att göra den har uppkommit, oberoende av räkenskapsperiodens resultat. Avsättningar bokförs under de resultaträkningsposter till vilka de kan hänföras före räkenskapsperiodens resultat. [16.12.2008] Kommunstyrelsen ska i verksamhetsberättelsen lägga fram förslag till behandling av räkenskapsperiodens resultat (KomL 69.3 ). Med räkenskapsperiodens resultat avses kommunens resultat i resultaträkningen före reserveringar och överföringar till fonder. [16.12.2008] Om kommunens balansräkning visar underskott som saknar täckning, ska det i verksamhetsberättelsen redogöras för hur balanseringen av ekonomin utfallit under räkenskapsperioden samt för den gällande ekonomiplanens och åtgärdsprogrammets tillräcklighet för balanseringen av ekonomin (KomL 69.2 ). Ett förslag Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009 17

till behandlingen av räkenskapsperiodens resultat görs också i samkommuner. I 65.3 i kommunallagen stadgad skyldighet att täcka underskott i balansräkningen tillämpas emellertid inte på en samkommun. [16.12.2008] 1) Ökningar av reserver och fonder kan i regel göras högst till det överskott som räkenskapsperiodens resultat uppvisar. [16.12.2008] Undantag från regel 1: Av resultatet för en kommuns eller en samkommuns affärsverk kan göras en investeringsreservering till högst beloppet av kommunens eller samkommunens överskottsposter (KomL 87 k.2 ). Till överskottsposterna räknas kommunens eller samkommunens överskott eller underskott för räkenskapsperioden, överskott eller underskott för tidigare räkenskapsperioder samt kommunens eller samkommunens egna fonder. Kommunens eller samkommunens uppskrivningsfond och fond för verkligt värde räknas inte till överskottsposterna, eftersom behandling av dessa fonders kapital som överskott skulle innebära att uppskattade, men ännu inte realiserade överlåtelsevinster intäktsförs på förhand och binds till reserveringarna. [16.12.2008] 2) Man kan i regel inte öka reserveringsmöjligheterna i bokslutet utöver överskottet i räkenskapsperiodens resultat genom att upplösa en reserv eller fond eller genom att minska avskrivningsdifferensen. [16.12.2008] Undantag från regel 2: Om ett investeringsprojekt inte förverkligas, kan man upplösa en reservering som gjorts för det och bilda en högst lika stor reserv oberoende av räkenskapsperiodens resultat. [16.12.2008] 3) En investeringsreserv kan bildas endast för ett objekt som specificerats i kommunens ekonomiplan och en investeringsreserv kan inte ökas eller upplösas i syfte att jämna ut räkenskapsperiodens resultat, utan att överföringen grundar sig på planerade investeringar eller förverkligandet av dessa. [16.12.2008] 4) Om man använder (+) en investeringsreservering som gjorts för en anskaffningsutgift som ska avskrivas, kräver detta att en motsvarande ökning (-) av avskrivningsdifferensen görs i resultaträkningen. En investeringsreservering som gjorts för en anskaffningsutgift som inte ska avskrivas upplöses och intäktsförs det år då anskaffningen görs, dock utan att någon motsvarande avskrivningsdifferens bokförs. [16.12.2008] Dessutom rekommenderas att följande regel iakttas vid överföring till och från en skadefond: 5) Överföringar till skadefonden ska basera sig på en godkänd plan för hur självrisken ska täckas. Överföringar från en skadefond görs för att täcka en skadeersättningsutgift som bokförts i resultaträkningen eller för att där täcka en avskrivning på en tillgång som varit föremål för skada. [16.12.2008] Allmän anvisning om upprättande av bokslut och verksamhetsberättelse för kommuner och samkommuner (28.1.2008) S. 37 Soliditetsgrad, %: Vid beräkningen av nyckeltalet för koncernen beaktas utöver eget kapital också minoritetsandelar och koncernreserven. I formeln ovan avses med hela kapitalet 18 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009

passivsidans balansomslutning. Då man använder förkortat koncernschema, kan man lämna erhållna förskott utanför kalkylen. [16.12.2008] Övriga nyckeltal för koncernbalansräkningen räknas på samma sätt som nyckeltalen för kommunens balansräkning (se kapitel 3.5). [16.12.2008]. S. 38 kapitel 3.9.2 Behandling av räkenskapsperiodens resultat: (andra stycket) En avsättning utgör inte en resultatbehandlingspost, utan den måste göras när skyldighet att göra den har uppkommit, oberoende av räkenskapsperiodens resultat. Avsättningar bokförs under de resultaträkningsposter till vilka de kan hänföras före räkenskapsperiodens resultat. [16.12.2008] Undantag från regel 1: Av räkenskapsperiodens resultat för en kommuns eller samkommuns affärsverk kan göras en investeringsreservering till högst beloppet av kommunens eller samkommunens överskottsposter (KomL 87 k. 2 ). Till överskottsposterna räknas kommunens eller samkommunens överskott eller underskott för räkenskapsperioden, överskott eller underskott för tidigare räkenskapsperioder samt kommunens eller samkommunens egna fonder. Kommunens eller samkommunens uppskrivningsfond och fond för verkligt värde räknas inte till överskottsposterna, eftersom behandling av dessa fonders kapital som överskott skulle innebära att uppskattade, men ännu inte realiserade överlåtelsevinster intäktsförs på förhand och binds till reserveringarna. [16.12.2008] (Fotnot 14) Allmän anvisning om upprättande av resultaträkning för kommuner och samkommuner 14.11.2006, kap. 10 och 11.3 [16.12.2008]. 5) Överföringar till skadefonden ska basera sig på en godkänd plan för hur självrisken ska täckas. Överföringar från en skadefond görs för att täcka en skadeersättningsutgift som bokförts i resultaträkningen eller för att där täcka en avskrivning på en tillgång som varit föremål för skada. [16.12.2008] S. 56 kapitel 5.3 Finansieringsanalys: Schemat för finansieringsanalysen ändras till sin uppläggning så att det motsvarar schemat i den allmänna anvisningen om finansieringsanalys, dock så att också jämförelseåret är med. Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009 19

KOMMUNENS OCH SAMKOMMUNENS FINANSIERINGSANLYS 1.1. - 31.12.2008 1.1. - 31.12.2007 Kassaflödet i verksamheten Årsbidrag XXX XXX Extraordinära poster ±XXX ±XXX Korrektivposter till internt tillförda medel ±XXX ±XXX ±XXX ±XXX Kassaflödet för investeringarnas del Investeringsgutgifter - XXX - XXX Finansieringsandelar för investeringsutgifter +XXX +XXX Försäljningsinkomster av tillgångar bland bestående aktiva +XXX ±XXX +XXX ±XXX Verksamhetens och investeringarnas kassaflöde ±XXX ±XXX Kassaflödet för finansieringens del Förändringar i utlåningen Ökning av utlåningen - XXX - XXX Minskning av utlåningen +XXX ±XXX +XXX ±XXX Förändringar i lånebeståndet Ökning av långsfristiga lån +XXX +XXX Minskning av långsfristiga lån - XXX - XXX Förändring av kortfristiga lån ±XXX ±XXX ±XXX ±XXX Förändringar i eget kapital ±XXX ±XXX Övringa förändringar i likviditeten Förändring av förvaltade medel och förvaltat kapital ±XXX ±XXX Förändring av omsättningstillgångar ±XXX ±XXX Förändringar av fordningar ±XXX ±XXX Förändring av räntefria skulder ±XXX ±XXX ±XXX ±XXX Finansieringens kassaflöde ±XXX ±XXX Förändring av likvida medel ±XXX ±XXX Förändring av likvida medel Likvida medel 31.12. XXX XXX Likvida medel 1.1. - XXX ±XXX - XXX ±XXX S. 64 sista stycket: Slopas. 20 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2009