INSPECTA TEKNISK RAPPORT Metodbeskrivning - Riskbedömning av lyftanordningar och lyftredskap enligt AFS 2006:6 INSPECTA SWEDEN AB BOX 30100 104 25 STOCKHOLM TEL 08-5011 3000 FAX 08-5011 3001 www.inspecta.com Sida 1 av 6 Tekn_Rapp_Swe_Sv_002_060601
Innehållsförteckning 1 KORT TEORETISK BAKGRUND TILL RISKBEDÖMNING...3 2 METOD VID BEDÖMNING AV RISKER...3 2.1 Definition och avgränsning av analysobjekt...3 2.2 Insamling av data samt identifiering av riskkällor...3 2.3 Bedömning av sannolikhet för initialhändelse...4 2.4 Uppskattning av konsekvensnivå...4 2.5 Riskmatris för riskvärdering...5 2.6 Åtgärdsförslag för riskreduktion...5 Sida Sida 2 av 6
1 KORT TEORETISK BAKGRUND TILL RISKBEDÖMNING Då man bedömer risk krävs en strikt definition av begreppet som ger en relevant storhet att arbeta med. Vi definierar risk som sannolik konsekvens per tidsenhet. Mer specifikt beräknas risknivån R för ett objekt genom att sannolikheten P för händelsen felfunktion/haveri multipliceras med konsekvensen C då felet inträffar, d.v.s. risk definieras som R = P C med enheter konsekvens = tidsenhet fel tidsenhet konsekevens fel Sannolikheten för en händelse beskriver möjligheten att händelsen inträffar och konsekvensen beskriver följden av en viss händelse (givet att händelsen inträffar). Sannolikheten P per tidsenhet kan alternativt uttryckas som förväntad felfrekvens (antal fel per tidsenhet) och kan uppskattas baserat på erfarenhet eller statistik. Sannolikheten för fel P ökar i en del fall med tiden p.g.a. exempelvis korrosion, slitage, utmattning eller uppnådd teoretisk livslängd. Även antalet exponeringstillfällen är tidsberoende. Den förväntade konsekvensen C då felet inträffar kan vara ekonomisk förlust, personskador eller miljöskador. Riskbedömningar utförs ibland med primärt syfte att identifiera potentiella faror i ett system. Grundorsaker till fel kan vara komponentfel, operatörsfel eller råvarufel i en process. Erfarenhet och statistik från svenska industrier visar att operatörsfel är den dominerande grundorsaken till fel vid användning av lyftanordningar. Vissa risker, framför allt sådana knutna till operatörsfel, kan minskas genom modifiering (eller införande) av instruktioner, säkerhetssystem och skydd. Vid analys av operatörsfel kan sannolikheten (och ev. minskning) ofta endast bestämmas baserat på erfarenhet. 2 METOD VID BEDÖMNING AV RISKER Syftet med riskbedömningen är att bedöma och reducera risken till en tillräckligt låg nivå avseende personskada vid användning av lyftanordningar och lyftredskap. Metoden för riskbedömningen kan delas in i följande sex steg. 1. Definition och avgränsning av analysobjekt 2. Insamling av data samt identifiering av orsaker till risk (riskkällor) 3. Sannolikhetsbedömning 4. Konsekvensuppskattning 5. Riskvärdering 6. Åtgärdsförslag för riskreduktion 2.1 Definition och avgränsning av analysobjekt Riskbedömningen gäller enbart arbetsmoment och aktiviteter för användning (drift, underhåll, service, uppställning, montage etc.) av lyftanordningen eller lyftredskapet. 2.2 Insamling av data samt identifiering av riskkällor Tänkbara riskkällor/initialhändelser identifieras för det aktuella objektet. En riskkälla definieras här som en händelse eller en tänkbar orsak till en olycka. Detta steg är grundläggande och ofta svårast. Riskidentifieringen genomförs för samtliga typer av riskanalyser, för att säkerställa att potentiella faror beaktas i utvecklingen av systemet och dess instruktioner. Sida 3 av 6
2.3 Bedömning av sannolikhet för initialhändelse För de riskkällor/initialhändelser som identifierats ska sannolikheten, P, bedömas. Detta görs i två steg. Först bedöms Pi, den initiella sannolikheten för att riskkällan ska inträffa, enligt fem nivåer (logaritmisk skala). Nivåerna redovisas i tabell 1 nedan. I det andra steget bedöms Px, som justerar P med avseende på sannolikheten att faran inte upptäcks och därmed inte avhjälps. I en del fall kan ett händelseträd behöva tas fram för att upprätta Px. Px bedöms enligt fem nivåer som redovisas i tabell 1 nedan. Den sammanlagda sannolikhetsnivån, P, erhålls genom addition av Pi och Px och justeras till en nivå mellan 1 och 5. Tabell 1 Skalor vid bedömning av sannolikhet. Den sammanlagda sannolikheten, P = Pi + Px. Sannolikhet initiellt P Hur ofta inträffar händelsen? 1 Vart 10 000 lyft / tillfälle 2 Vart 1 000 lyft / tillfälle 3 Vart 100 lyft / tillfälle 4 Vart 10 lyft / tillfälle 5 Varje lyft / tillfälle 2.4 Uppskattning av konsekvensnivå Konsekvensen, C, då sluthändelsen inträffar för en viss riskkälla hos olika lyftanordningar eller lyftredskap uppskattas genom två bedömningssteg. Först uppskattas den slutgiltiga konsekvensen, Cs, av riskkällan. Det görs enligt den femgradiga skala som redovisas i tabell 2. Konsekvensen tar i detta fall enbart hänsyn till personskador. Därefter görs en justering för faktorn personnärvaro, Cn. Om det är troligt att någon person befinner sig i riskområdet justeras konsekvensen uppåt. Justeringen görs enligt de fyra nivåer som finns i tabell 2 nedan. Den sammanlagda konsekvensnivån, C, erhålls genom addition av Cs och Cn och justeras till en nivå mellan 1 och 5. Tabell 2 Skalor vid uppskattning av konsekvens. Den sammanlagda konsekvensnivån, C = Cs + Cn. C Konsekvens slutgiltig Vad blir den slutgiltiga konsekvensen om person är närvarande? 1 Inga skadade 2 Lindrigt skadade 3 Skada med frånvaro från arbetet 4 Allvarligt skadade/mindre handikapp 5 Dödsfall/allvarligt handikapp Sida 4 av 6
2.5 Riskmatris för riskvärdering Riskmatrisen används för att göra den sammanvägda bedömningen utifrån sannolikheten, P och konsekvensen, C. En lämplig indelning i nivåer (skala) för P och C är viktigt för att riskbedömningen ska bli relevant. Det är vidare viktigt att alla bidrag till P och till C i händelsesekvensen tas med vid bestämningen. Därför har vi använt oss av två justeringsfaktorer (Px och Cn) som justerar sannolikhetsnivån respektive konsekvensnivån. För varje riskkälla hos en lyftanordning eller ett lyftredskap bedöms sannolikhetsnivåer (skala från 1 till 5) och konsekvensnivåer (skala från 1 till 5) 1. Då logaritmisk skala används adderar man sannolikhet och konsekvens, i stället för att multiplicera, för att erhålla en risknivå. Risknivån beräknas enligt R = P + C = (Pi + Px) + (Cn + Ci) och riskkällan kan placeras i riskmatrisen, se figur 1. P5 R2 R2 R3 R3 R3 Sannolikhet P P4 R1 R2 R2 R3 R3 P3 R1 R1 R2 R2 R3 P2 R1 R1 R1 R2 R2 P1 R1 R1 R1 R1 R2 C1 C2 C3 C4 C5 Konsekvens C Figur 1 Riskmatris Här används tre risknivåer: R1, R2 och R3 (grönt, gult och rött). Gränsen mellan olika risknivåer motsvarar diagonala linjer om nivåerna för P och C båda följer en logaritmisk skala. Risknivåer (R1- R3) kan användas till relativ jämförelse av olika händelser för att prioritera ordningen för åtgärder. 2.6 Åtgärdsförslag för riskreduktion Då en viss kritisk risknivå specificerats ställs kravet att åtgärder ska utföras så att alla riskkällor ligger lägre än denna gränsnivå. I detta fall ligger gränsnivån längs skiljelinjen mellan R1 och R2 i riskmatrisen ovan. För de riskkällor som hamnar inom R2 och R3 (gul och röd) föreslås åtgärder. I tabell 3 ges en beskrivning av de tre risknivåerna. Tabell 3 Risknivåer och åtgärder. Risknivå Beskrivning Åtgärder R1 Låg risk Inga ytterligare åtgärder krävs. R2 Medelhög risk Åtgärder bör vidtas. Förslag ges. R3 Hög risk Åtgärder krävs. Förslag ges. 1 Not: Då den sammanlagda sannolikheten eller konsekvensen hamnar på ett värde över 5 eller under 1 justeras det automatiskt ned eller upp till närmaste värde som ingår i matrisen. Detta får ingen egentlig påverkan på slutresultatet då man kan tänka sig en oändlig matris. Sida 5 av 6
I de flesta fall är det P som reduceras, men ibland kan även C mildras genom införande av skyddssystem. Reduktion av risknivån ska i första hand utföras genom eliminering, om det är möjligt, och därefter genom skyddsåtgärder eller i sista hand via information/instruktioner och utbildning. Sida 6 av 6