Daggmask som matris i miljögiftsövervakningen

Daggmask som matris i miljögiftsövervakningen Ylva Lind 2009-10-29 Report nr 6:2009 Swedish Museum of Natural History Department of Contaminant Research P.O.Box 50 007 SE -104 05 Stockholm Sweden

It is a marvellous reflection that the whole of the superficial mould over any such expanse has passed, and will again pass, every few years through the bodies of worms. It may be doubted whether there are many other animals which have played so important a part in the history of the world, as have these lowly organised creatures (Darwin 1881) 2

Innehåll 1. Inledning 2. Bakgrund 3. Daggmask (familjen Lumbricidae) taxonomi och ekologi 4. Daggmask som testorganism 4.1 Daggmask som matris i miljöövervakning 4.2 Biotillgänglighet av miljögifter hos daggmask 4.2.1 Upptagsvägar 4.3 Daggmaskens roll i överföring av miljögifter ifrån jord till biota 5. Insamling och provhantering 5.1 Plats 5.2 Årstid 5.3 Hantering av daggmask efter provtagningen 5.3.1 Tarmrensning 6. Slutsatser 7. Sammanfattning 8. Referenser 3

1. Inledning Denna rapport är skriven på uppdrag av Naturvårdsverket (Nr 219-0932, dnr 235-6218- 09Mm) i syfte att utreda daggmaskens lämplighet som matris inom den terrestra delen av miljögiftsövervakningen inom det nationella miljöövervakningsprogrammet. Daggmask av olika arter är sedan en lång tid tillbaka en mycket använd och studerad matris i toxikologiska och ekotoxikologiska sammanhang och används som testorganism för kemikalier inom OECD. Det finns också ett stort anta studier på daggmask och dess betydelse i jordbruket. Det finns med andra ord en omfattande forskning där daggmask har använts som matris både i laboratorieförsök och i fältförsök i frågeställningar som rör allt ifrån olika jordbruksmetoders inverkan på daggmaskpopulationer till daggmaskens känslighet för olika kemikalier. I denna rapport har därför tonvikten lagts på studier där daggmask har använts som matris för halter av miljögifter i jord, både i sk referensområden och i förorenade områden. Jämförelser har också gjorts med resultat från laboratoriestudier. Studier som behandlar faktorer som påverkar biotillgänglighet, metabolism och toxikokinetik av olika ämnen i daggmask har också tagits med. Även något om daggmaskens ekologi och taxonomi har också tagits med eftersom detta har stor betydelse för tolkning av analysdata. Dessutom redovisas ett antal studier där daggmaskens betydelse för hur ämnen kommer in i näringskedjan har undersökts. 2. Bakgrund Inom den terrestra delen av det nationella programmet för miljögiftsövervakning samlas för närvarande ett antal olika matriser in som avser att representera olika biotoper och områden. Halterna av olika miljögifter i dessa ska representera sk bakgrunds eller referensvärden i opåverkade områden. De matriser som används i dag och som har använts sedan starten av miljögiftsövervakning av terrest biota är ren som representerar fjällområden, älg som representerar skogsområden och stare som representerar jordbrukslandskapet. Dessutom samlas ett antal olika arter av sork in i ett eget delprogram som i första hand avser att studera förekomst av smådäggdjur i olika områden men som även har använts för screening av ett antal miljögifter i olika biotoper och delar av landet. 4

Dessa matriser har analyserats årligen på halter av ett antal olika metaller, spårelement och i vissa fall också halter av olika organiska miljögifter. Dessutom har de använts retrospektivt för screening av olika miljögifter. Vad som saknas i dag är en matris som mer direkt skulle kunna avspegla halter i jord och som dessutom utgör en viktig födokomponent för många fåglar och däggdjur och därigenom skulle kunna användas för att övervaka hur olika miljögifter kommer in i näringskedjor. Det vore dessutom bra att ha en matris som tydliggör förhållandet mellan halter i miljön och faktorer som påverkar upptaget av olika substanser. Daggmask förekommer allmänt i många miljöer, är relativt enkla att artbestämma, samla in och hantera och är dessutom en viktig födokomponent för många djur. Den är också mycket använd i olika sammanhang för att studera effekter av olika ämnen både i laboratorier och i fältförsök och används som testorganism i toxikologiska standardtest. Daggmask används också som matris i den tyska miljögiftsövervakningen. 3. Daggmask (familjen Lumbricidae) taxonomi och ekologi Det finns ett för närvarande 20-tal olika arter av daggmask i Sverige, alla av familjen Lumbricidae 1. De vanligaste arterna tillhör släktena Lumbricus, Allolobophora och Aporrectodea. Eftersom daggmask har stor betydelse i jordbruket finns en mängd studier på daggmaskförekomst i antal individer, biomassa och artfördelning i jordbruksmark. Daggmaskar lever av jord och förmultnande växtdelar. Födoomsättningen är hög och födovalet varierar mellan olika arter av daggmask. Artsammansättningen varierar mellan olika typer av mark (jord) och är bl a beroende av hur näringsrik jorden är, hur mycket organist material respektive lera och kalcium som jorden innehåller, ph och fuktighet, mm. Daggmask delas generellt in i olika grupper beroende på levnadssätt. Epigeiska arter: Lever ytligt i humuslagret, i komposter och lövhögar. Exempel på epigeiska arter är Lumbricus rubellus (stor lövmask), Lumbricus castaneus (liten lövmask) och Dendrobaena octaedra (råhumusmask). 1 Artantal och släktskap håller på att revideras mha DNA teknik. (Gustavsson DR, Price DA and Erséus C (2009). "Genetic variation in the popular lab worm Lumbricus variegatus (Annelida: Clitella: Lumbriculidae) reveals cryptic speciation." Molecular Phylogenetics and Evolution 51(2). 5

Anektiska arter: Gör djupa, vertikala gångar som mynnar ut på jordytan. Lever av organiskt material från jordytan som dras ned i gångarna. Exempel på anektiska arter är Lumbricus terrestris (stor daggmask) och Aporrectodea longa. Endogeiska arter: Djuplevande i horisontella gångar. Lever av mer nedbrutet organiskt material, jord och mineralpartiklar. Exempel på endogeiska arter är Aporrectodea caliginosa (åkerdaggmask/lermask) och Aporrectodea rosea (rosa daggmask). De olika arternas levnadssätt har betydelse för hur maskarna exponeras för ämnen i jord och exempelvis påverkas upptaget genom epidermis av hur mycket lösta ämnen som finns i sk porvatten som maskarna exponeras för. Daggmaskar i den tempererade zonen anses generellt ha en okomplicerad taxonomi och vara relativt lätta att artbestämma (Sims and Gerard 1985). Dock har senare års utveckling beträffande DNA analyser medfört att det pågår en revidering av daggmasktaxonomin (Gustavsson et al. 2009). De flesta arter påträffas i åker, ängs- och lövskogsmiljöer. I barrskog finns endast ett fåtal arter. Två arter som påträffas i barrskogsmiljöer är Lumbricus rubellus och Dendrobaena octaedra. I studier av hur daggmask förekommer i olika biotoper hade betade ängar och gräsbevuxen mark högst individantal och biomassa medan det största antalet arter återfanns i fruktodlingar (Paoletti 1999). Eisenia fetida alternativt Eisenia andrei (kompostmaskar) är den daggmask som är vanligast i toxicitetstester och andra laboratorieförsök där mask används. En orsak till detta är att den är lätt att odla. Dessa påträffas enbart i komposter, lövhögar och gödselhögar och förekommer inte i åker och ängsjord, i lövskogs eller barrskogsjordar. De utgör heller ingen viktig födokomponent för t ex fåglar. De är därför inte lämpliga att använda i miljögiftsövervakningen där man är intresserad av halter i jord och överföring till biota. 4. Daggmask som testorganism Charles Darwin intresserade sig på äldre dagar för daggmasken som jordförbättrare och landskapsomvandlare och publicerade år 1881 ett 326 sidor omfångsrikt arbete där daggmaskens levnad och vanor beskrivs. Bland annat beräknade han hur mycket jord som passerar daggmaskars tarmkanal årligen och kom fram till att mer än 10 ton/acre 2 och år 2 1 acre=4047 m 2 6

passerade genom maskars tarmkanal (Darwin 1881). Med tanke på detta borde daggmask vara en utmärkt matris för att studera halterna av olika miljögifter i jord, biotillgänglighet och vilka faktorer som påverkar biotillgängligheten av olika ämnen. Daggmask av arten Eisenia fetida (kompostmask) är sedan 1980-talet en standardorganism i ekologiska toxicitetstester och en standardiserad procedur för att testa akuttoxicitet av nya kemikalier och pesticider finns beskriven (OECD 1984). Dessutom finns nu ytterligare ett antal OECD Guidelines för test av kemikalier som använder Eisenia fetida. För närvarande finns det också fem olika internationella standarder (ISO) för jordkvalitet som använder Eisenia fetida som testorganism (ISO 1993; ISO 1998; ISO 1999; ISO 2006; ISO 2008). När det gäller användandet av daggmask som testorganism på naturliga jordar (förorenade och icke-förorenade) är Lumbricus rubellus en av de mest använda arterna men även andra Lumbricus-arter, Allolobophora-arter och Aporrectodea-arter förekommer ofta olika studier. Spurgeon och medarbetare (Spurgeon et al. 2003) redovisar ett antal studier där man jämfört resultat från artificiella jordar med resultat från naturliga jordar, skillnader mellan olika arter, och extrapoleringar mellan laboratorieresultat och resultat från fältstudier. Daggmask är med andra ord väl etablerad som testorganism i ekotoxikologiska sammanhang. 4.1 Daggmask som matris i miljöövervakningen Populationsdensitet, artdiversitet och biomassa har använts i många studier för att undersöka olika miljöförändringar över tid. Dessa parametrar har också använts för att studera effekter av jordbearbetning inom jordbruket och för att jämföra olika odlingsmetoder som exempelvis biodynamisk kontra konventionell odling (Boström 1995; Paoletti 1999). Under 1960-talet då effekterna av pesticidanvändningen började bli synliga kom de första studierna på förhållandet mellan halter av bl a DDT och andra pesticider i daggmask och halterna i jord.(wheatley and Hardman 1968). Från 1960-talet och framåt finns ett antal studier publicerade där halter av olika miljöföroreningar i jord och i mask har jämförts. Daggmask används som matris i miljöövervakningen av den tyska miljöprovbanken som sedan 1990-talet samlar in Lumbricus terrestris och Aporrectodea longa från ett antal områden. (Umwelt Proben Bank http://anubis.uba.de/wwwupb/servlet/upb?action=change_lang&language=0). Den tyska motiveringen till att använda daggmask är att den både anses vara en av de viktigaste organismerna för att omvandla dött organiskt material till jord och samtidigt som den är en av 7

de viktigaste födoorganismerna för framförallt fåglar men även för många däggdjur. I och med att daggmasken lever på jord och dött organiskt material och har en mycket hög födoomsättning är den kraftigt exponerad för ämnen i jord. Den utgör också en mycket viktig länk för att vidarebefordra toxiska ämnen uppåt i näringskedjan. 4.2 Daggmask och biotillgänglighet av miljögifter En viktig aspekt när det gäller att fastställa om en biologisk matris lämpar sig att använda i miljögiftsövervakningen är att halterna i organismen någorlunda väl avspeglar halterna i den miljö där organismen lever. I det sammanhanget blir frågan om ett ämnes biotillgänglighet och vilka faktorer som påverkar biotillgängligheten viktiga. Studier på daggmask visar tydligt att biotillgänglighet av olika ämnen har stor betydelse för halterna i organismen och att det finns en rad faktorer som påverkar detta. Faktorer som påverkar hur snabbt ett ämne tas upp har också betydelse för halten i organismen (van Straalen et al. 2005). Det kan vara egenskaper hos själva ämnet som t ex molekylstorlek och laddning liksom egenskaper i miljön som påverkar hur mycket och hur snabbt ett ämne tas upp i organismen. En svensk studie från 2002 på halter av ett antal organiska miljögifter i daggmask (Lumbricus terrestris, Lumbricus spp, Aporrectodea caliginosa, Aporrectodea rosea, Allolopophora chlorotica) från 10 olika områden visade att PCDD/Fs, PCBs och PBDEs kunde påvisas i maskar från samtliga områden (Matscheko et al. 2002). BSAF (biota-soil accumulation factor) visade att koncentrationen i daggmaskarna överrenstämde väl med koncentrationen i jord men att BSAF varierade något beroende på ämne. Det var främst olika ämnens förmåga att binda till jordpartiklar som påverkade BSAFs och det var sannolikt mag-tarmkanalen som var den viktigaste upptagsvägen för dessa ämnen. När det gäller upptag av organiska ämnen har man antagit att stora molekyler (>0,95 nm) inte har kunnat passera membran som t ex gälmembran hos fisk och därigenom inte heller kan tas upp i organismen. I senare studier på halter av ett antal PBDE, PCB och PCDD/F kongener hos daggmask (olika arter) har man dock funnit att även stora molekyler som PBDE99 tas upp i daggmask (Matscheko et al. 2002; Sellstrom et al. 2005). En studie på födoupptag och elimination av olika PCB kongener visade att graden av klorering hade betydelse för både upptag och elimination hos Eisenia fetida (Wågman et al. 2001). När det gäller biotillgänglighet av metaller pekar de flesta studier på att jordens egenskaper och beskaffenhet, bl a faktorer som påverkar vattenlösligheten har stor betydelse 8

för upptaget i maskarna. (Ma 1987; Abdul et al. 1997; Hobbelen et al. 2006; Bleeker and van Gestel 2007; Nahmani et al. 2007). 4.2.1. Upptagsvägar Daggmask tar upp ämnen dels via epidermis, dels via mag-tarmkanalen. De flesta studier tyder på att det är upptaget via mag-tarmkanalen som i de flesta fallen har störst betydelse för halterna i masken men att upptaget via epidermis kan variera i betydelse beroende på bl a jordens beskaffenhet och vattenlösligheten av ämnet (Oste et al. 2001; Darling and Thomas 2005). 4.3 Daggmaskens roll i överföring av miljögifter från jord till biota Daggmask är en viktig föda för många djur och halter av miljögifter i daggmask har därför stor betydelse för hur olika gifter kommer in i näringskedjan. Ett antal studier har därför gjorts på förhållandet mellan halter av olika miljögifter på olika nivåer i näringskedjan. I en fransk studie från 2006 analyserades halten av bly i daggmask (Lumbricus rubellus) och i blod och fjädrar från koltrast (Turdus merula) från ett icke förorenat område och från ett moderat förorenat (stadsparker) område (Scheifler et al. 2006). Resultatet visade att halterna av bly var förhöjda i både daggmask och koltrast från det förorenade området och att c:a 60% av halterna i koltrast kunde anses härstamma från födointaget vilket till stor del utgjordes av daggmask. Daggmask är en viktig födokomponent för näbbmus och mullvad och i flera studier från Finland har man undersökt sambandet mellan bl a blyhalter i jord, daggmask och näbbmus (Sorex araneus) respektive mullvad (Talpa europea). Man fann en ackumulering av bly i näbbmus (Pankakoski et al. 1994) och i mullvad (Pankakoski et al. 1993) via daggmask. En liknande studie visade ett samband mellan halter kadmium, koppar, bly och zink i jord, daggmask (Lumbricus rubellus) och mullvad (Talpa europea) (Ma 1987). I den studien såg man också att biotillgängligeten av metallerna för daggmask var till stor del beroende av jordens egenskaper så att sandiga jordar med lågt ph gav högre halter i mask (och även mullvad) trots att metallhalterna i dessa jordar inte var högre jämfört med jordar med högre ph och högre halt av organiskt material. En studie där halter av olika metaller, PCB och PAH jämfördes i jord, daggmask (Lumbricus rubellus) och näbbmus (Sorex araneus) från två olika områden visade att det var framförallt kadmium som bioaccumulerade i näringskedjan jord daggmask näbbmus (Hamers et al. 2006). 9

Dessa studier tyder på att daggmask är en användbar indikator på hur miljöföroreningar i jord tar sig in i näringskedjan via daggmask men att hänsyn måste tas till faktorer som påverkar biotillgängligheten för daggmask av olika ämnen. Speciellt viktigt blir detta om man vill jämföra olika biotoper. 5. Insamling och provhantering 5.1 Insamling En mycket grundlig genomgång av insamling och hantering av daggmask som tillämpas av Umweltprobenbank i Tyskland finns beskriven på http://www.umweltbundesamt.de/umweltproben/regenwurm.pdf (Quack et al. 2003). Bl a beskrivs en insamlingsmetod m h a elektricitet som har fördelen att inte påverka jordlager och därigenom annan markfauna och flora. Flera studier har gjorts där olika insamlingsmetoder har jämförts med avseende på effektivitet när det gäller artantal och biomassa, påverkan på insamlingsplatsen, kostnadseffektivitet mm. Handplockning, olika koncentrationer av formalin och allyl-isotiocyanat (AITC), värme och elektricitet jämfördes i en österrikisk studie publicerad 2008 (Coja et al. 2008). AITC är en naturligt förekommande, nedbrytbar kemikalie som bl a ingår i senap och wasabi. Slutsatsen från den studien är att det inte går att helt rekommendera någon av metoderna eftersom det fanns för och nackdelar med alla fem. Val av insamlingsmetod beror mycket på syftet med studien. När det gällde effektiviteten av de olika provtagningsmetoderna, dvs hur stort artantal, individantal och biomassa man fick från jämförbara provtagningsytor så var handplockning och elektricitet tämligen likvärdiga och gav bättre utdelning än metoderna med formalin och AITC. I en liknande studie jämfördes tre olika kemiska lösningar, formalin, AITC och en kommersiell produkt/krydda ( hot mustard ) i liknande syfte (Pelosi et al. 2009). Slutsatsen var att formalin och AITC lösningarna fungerade ungefär lika bra/dåligt och att handplockning av mask gav störst utbyte. Den tyska ESB använder en elektrisk metod som enligt (Coja et al. 2008) är jämförbar i effektivitet med handplockning. Fördelen med den elektriska metoden är att det inte blir någon åverkan på marken vid insamlingen (icke-destruktiv). Handplockning är den enklaste metoden i den meningen att det i princip enbart behövs en spade. Denna metod innebär i dessa 10

sammanhang att man tar upp all jord ner till ett bestämt djup, oftast 10-25 cm inom en bestämd provyta och samlar in alla maskar man hittar i den uppgrävda jorden. Nackdelen med denna metod är att den är destruktiv dvs provplatsen kommer inte att se likadan ut efter provtagningen. Om en årlig insamling ska bedrivas i samma område är det olämpligt med insamlingsmetoder som innebär att man påverkar miljön i insamlingsområdet eftersom det troligen kommer att påverka insamlingsresultatet längre fram i tiden. Metoden med formalin är olämplig dels på grund av sin hälsofarlighet, dels för att den påverkar kvarvarande maskar och annan markfauna och flora. Det senare gäller även för allyl isotiocyanat även om denna är en nedbrytbar kemikalie (Coja et al. 2008). På lång sikt är metoden med elektricitet mest skonsam och borde övervägas om en årlig provtagning av daggmask ska äga rum från samma insamlingslokaler. 5.1 Plats Olika biotoper med olika markförhållanden kommer att ge olika artsammansättning, artantal och sannolikt också olika stor biomassa vilket i sig kan ha betydelse för halten av olika ämnen i daggmasken. För att vara helt jämförbara när det gäller halter av olika kemiska substanser i masken måste två olika provtagningsområden också vara jämförbara beträffande jordarter, ph, mull och lerhalt mm, och även i vilka arter som förekommer. Detta medför att det kan vara svårt att jämföra haltdata från olika insamlingsplatser utan att ta hänsyn till dessa faktorer men å andra sidan kan det ge en utökad kunskap om hur och varför halter varierar mellan olika geografiska områden. Den kunskapen kan vara mycket användbar när det gäller att tolka haltdata även i andra biologiska matriser. För närvarande pågår en insamling av stare från 9 olika platser upp till mellersta Sverige. Den insamlingen pågår under maj. Eftersom mask utgör en viktig föda för stare vore det bra att samordna insamlingen av stare och insamlingen av daggmask både i tid och i rum. Det skulle vara fördelaktigt både rent praktiskt men också ge en möjlighet till att studera överföringen av miljögifter i näringskedjan (Ma 1987; Hamers et al. 2006; Scheifler et al. 2006). På sikt är det också möjligt att stare måste avvecklas som matris eftersom populationerna har gått ned under senare år. Det vore då lämpligt att kunna ersätta stare med en matris som har använts parallellt under ett antal år för att behålla kontinuiteten i miljögiftsövervakningen. I jämförelse med 11

stare har också daggmask den fördelen att de är lättare att hantera i samband med provtagning och hantering och förvaring av prover. 5.2 Årstid När på året ska maskarna samlas in? Den tyska Umweldsprobenbank samlar in daggmask (Aporrectodea longa, Lumbricus terrestris) kontinuerligt från ett antal platser sedan 1990. Maskarna samlas in under hösten (oktober-mitten av december) med motiveringen att det då är lättast att samla in tillräckligt många adulta/könsmogna individer. Enligt Nordström (Nordström 1975) skiljer sig olika arter åt när det gäller aktiviteten under året och det som framförallt avgör aktiviteten är jordtemperatur och fuktighet. Nordström fann också att det var lättare att samla in stora exemplar av Lumbricus terrestris under november-december jämfört med tidigare under hösten. Vad som i det här fallet vore lämplig årstid måste troligen utredas med någon form av pilotundersökning där man jämför t ex artantal, biomassa, antal adulta maskar och halter miljögifter vid en vår respektive höstinsamlng. 5.3 Hantering av daggmask efter provtagningen I de flesta fall har man samlat in daggmask på bestämda provytor. Provytan har också definierats ner till ett bestämt djup. (se ovan). Daggmaskarna har sedan transporterats till laboratoriet och förvarats levande på fuktigt filterpapper under en tid för att tömma tarmen. Denna tid varierar kraftigt mellan olika studier från c.a 12 timmar och uppåt, i vissa upp till flera dygn och t o m flera veckor. Mycket sällan finns uppgifter om temperaturen som maskarna förvarats i men det rör sig troligen om 4-10 C (kylskåp). I vissa fall har dessutom tarmen tagits ut innan maskarna analyseras. 5.3.1 Tarmrensning Ännu inte absorberat innehåll i mag-tarmkanalen kommer att påverka analyserna och för att minimera detta måste mag-tarmkanalen rensas. Effekten av olika tarmrensningstider (0, 1, 2, 4 dygn) på halten av olika metaller i daggmask (Allolbophora tuberculata) visas i fig 1 (Neuhauser et al. 1995). Resultatet visade att halten av kadmium steg från dag 0 till dag 4 medan halten av koppar, nickel och bly sjönk. Även halten av Zn steg från dag 0 till 4 (ej i figuren). Den största förändringen var från dag 0 till dag 1. Efter det första dygnet var förändringarna små. Resultatet tolkas så att maskarna biokoncentrerar kadmium och zink men inte koppar, nickel och bly. Liknande resultat fick man för koppar i en studie på tre olika 12

daggmaskarter (Lumbricus rubellus, Lumbricus terrestris, Eisenia andrei) (Arnold and Hodson 2007). Man fann också att tiden varierade beroende på art och att det tar längre tid för stora arter som t ex Lumbricus terrestris. En slutsats var att innehållet i mag-tarmkanal troligen påverkade analysresultatet till en viss del även efter 72 timmar. Om å andra sidan en alltför lång tid passerar innebär detta att masken hinner utsöndra substansen vilket också kommer att innebär en felkälla. I riktlinjerna från den tyska MPB för provbehandling av daggmask (Aporrectodea longa och Lumbricus terrestris) anges 5 dygn (120 h) vid en temperatur av 10-12 C (Quack et al. 2003). 6. Slutsatser Daggmask används för närvarande i en lång rad olika standardtester för kemikalier inom bl a OECD. Den används även som matris inom jordbruket för att studera hur olika odlingsmetoder påverkar jordförhållanden, markfauna, skördeutfall mm och i miljövervakningar där olika former av mänsklig påverkan på miljön undersöks. En form av mänsklig påverkan på miljön är spridning av miljögifter och som matris i en kontinuerlig övervakning av miljögifter används daggmask i tyska miljögiftsövervakningen. Taxonomi, artbestämning och ekologi är väl studerat även om det pågår en revidering av artindelning och släktskapsförhållanden. Insamlingsmetoder och hantering av daggmask är också väl studerade och det finns även mycket kunskap på upptag och metabolisering av olika ämnen hos daggmask. Daggmask borde därför vara en utmärkt matris att använda för miljöövervakning av främmande ämnen i miljön både inom opåverkade och påverkade områden. Några viktiga aspekter som måste beaktas när det gäller att använda daggmask som matris i övervakningen av miljögifter är att stor vikt måste tas till jordkvaliteten med avseende på ph, jordfuktighet, kalciuminnehåll, lerhalt, halt av organiskt material osv och vilka daggmaskarter som förekommer på insamlingsplatsen. Dessa faktorer kommer att ha stor betydelse för de halter som uppmäts i insamlade maskar. Att enbart jämföra halter av olika ämnen i daggmask från olika biotoper kommer att ha begränsat värde om inte hänsyn tas till faktorer som påverkar upptaget i masken. Om hänsyn tas till att biotillgängligheten av olika substanser 13

varierar på olika platser borde daggmask kunna bli en bra matris både i tids trend studier och i studier på överföring av ämnen i näringskedjan. Att halter av olika substanser varierar i mask, inte enbart på grund av halterna i jord utan också på grund av olika biologiska/fysikaliska/kemiska faktorer i jorden är dessutom en bra kunskap att ha vid tolkning av haltdata i andra organismer (stare, sork) som ingår i miljöövervakningen. 7. Sammanfattning Daggmask är väl undersökt beträffande taxonomi och ekologi och relativt lätt att artbestämma. Daggmask (olika arter) är också en väl beprövad matris i olika toxikologiska standardtester och i ekotoxikologiska studier. Det finns ett stort antal studier på hur olika parametrar påverkar halter i daggmask (olika arter). Det finns ett stort antal studier på upptag, elimination och toxikokinetik av olika ämnen hos daggmask. Det finns ett antal studier på hur halter i jord och halter i mask överensstämmer för ett antal ämnen och arter både i laboratorieförsök och i fältförsök Daggmask används sedan 1990-talet som matris i den tyska miljöövervakningen. Halter för ett stort antal ämnen i daggmask från olika provtagningsområden i Tyskland finns rapporterade. Daggmask borde vara en lämplig matris för att övervaka halterna av miljögifter i jord framförallt när det gäller temporala studier om man tar hänsyn till vissa viktiga parametrar. 1. Artbestämning vilken/vilka daggmaskarter dominerar på den valda insamlingsplatsen 2. Karaktärisering av marken/jorden på insamlingsplatsen (ph, halt av organiskt material, lerhalt, fuktighet osv) 3. Val av insamlingsmetod. Påverkar insamlingsmetoden miljön för kvarvarande organismer i området och vilken betydelse kommer detta att ha på sikt? 4. Val av årstid för insamling höst eller vår. Varierar halterna i masken mellan höst och vår? Beror det i så fall på att förhållandet mellan antalet juvenila maskar i förhållande till antalet könsmogna maskar är olika vid olika årstider? 14

5 Hantering av maskarna efter insamling en standardiserad metod/tid för tarmrensning. De frågetecken som kan finnas med daggmask som matris är framförallt relaterade till faktorer som påverkar upptaget/biotillgängligheten av olika ämnen. Detta borde dock vara viktiga faktorer för att tolka halter även i andra matriser som används. När det gäller daggmask är många av faktorerna som påverkar upptaget/biotillgänglighet tämligen väl kända. Daggmask är dessutom en viktig organism i näringskedjan. En korrekt artbestämning kommer också att vara viktig för att bedöma resultatet av analyser i daggmask, både spatialt men även temporärt eftersom artsammansättningen kan förändras med tiden i en biotop. 8. Referenser Abdul R, Abdul MM and Bouché MB (1997). "Heavy metal linkages with mineral, organic and living soil compartments." Soil Biology and Biochemistry 29(3-4): 649-655. Arnold RE and Hodson ME (2007). "Effect of time and mode of depuration on tissue copper concentrations of the earthworms Eisenia andrei, Lumbricus rubellus and Lumbricus terrestris." Environmental Pollution 148(1): 21-30. Bleeker EAJ and van Gestel CAM (2007). "Effects of spatial and temporal variation in metal availability on earthworms in floodplain soils of the river Dommel, The Netherlands." Environmental Pollution 148(3): 824-832. Boström U (1995). "Earthworm populations (Lumbricidae) in ploughed and undisturbed leys." Soil and Tillage Research 35(3): 125-133. Coja T, Zehetner K, Bruckner A, Watzinger A and Meyer E (2008). "Efficacy and side effects of five sampling methods for soil earthworms (Annelida, Lumbricidae)." Ecotoxicology and Environmental Safety 71(2): 552-565. Darling CTR and Thomas VG (2005). "Lead bioaccumulation in earthworms, Lumbricus terrestris, from exposure to lead compounds of differing solubility." Science of The Total Environment 346(1-3): 70-80. Darwin C (1881). The formation of vegetable moulds through the action of worms, with observation on their habits. London, John Murray. Gustavsson DR, Price DA and Erséus C (2009). "Genetic variation in the popular lab worm Lumbricus variegatus (Annelida: Clitella: Lumbriculidae) reveals cryptic speciation." Molecular Phylogenetics and Evolution 51(2). 15

Hamers T, van den Berg JHJ, van Gestel CAM, van Schooten F-J and Murk AJ (2006). "Risk assessment of metals and organic pollutants for herbivorous and carnivorous small mammal food chains in a polluted floodplain (Biesbosch, The Netherlands)." Environmental Pollution 144(2): 581-595. Hobbelen PHF, Koolhaas JE and van Gestel CAM (2006). "Bioaccumulation of heavy metals in the earthworms Lumbricus rubellus and Aporrectodea caliginosa in relation to total and available metal concentrations in field soils." Environmental Pollution 144(2): 639-646. ISO - (2006). Soil quality -- Sampling of soil invertebrates -- Part 1: Hand-sorting and formalin extraction of earthworms. 23611-1:2006.. ISO. Geneva, International organization for standardization. ISO (1993). Soil quality -- Effects of pollutants on earthworms (Eisenia fetida) -- Part 1: Determination of acute toxicity using artificial soil substrate. ISO 11268-1:1993 Geneva, International organization for standardization. ISO (1998). Soil quality -- Effects of pollutants on earthworms (Eisenia fetida) -- Part 2: Determination of effects on reproduction. ISO 11268-2:1998 Geneva, International organization for standardization. ISO (1999). Soil quality -- Effects of pollutants on earthworms -- Part 3: Guidance on the determination of effects in field situations. ISO 11268-3:1999 Geneva, International organization for standardization. ISO (2008). Soil quality -- Avoidance test for determining the quality of soils and effects of chemicals on behaviour -- Part 1: Test with earthworms (Eisenia fetida and Eisenia andrei. ISO 17512-1:2008 Geneva, International organization for standardization. Ma W-c (1987). "Heavy metal accumulation in the mole,talpa europea, and earthworms as an indicator of metal bioavailability in terrestrial environments." Bulletin of Environmental Contamination and Toxicology 39(6): 933-938. Matscheko N, Tysklind M, De Wit CA, Bergek S, Andersson R and Sellstrom U (2002). "Application of sewage sludge to arable land - soil concentrations of polybrominated Diphenyl ethers and polychlorinated dibenzo-p-dioxins, dibenzofurans, and biphenyls, and their accumulation in earthworms." Environmental Chemistry 21(12): 2515-2525. Nahmani J, Hodson ME and Black S (2007). "A review of studies performed to assess metal uptake by earthworms." Environmental Pollution 145(2): 402-424. Neuhauser EF, Cukic ZV, Malecki MR, Loehr RC and Durkin PR (1995). "Bioconcentration and biokinetics of heavy metals in the earthworm." Environmental Pollution 89(3): 293-301. Nordström S (1975). "Seasonal activity of lumbricids in southern Sweden." Oikos 26: 307-315. OECD (1984). Guidelines for testing of chemicals. No 207 Earthworm acute toxicity tests. OECD. Paris, France. 16

Oste LA, Dolfing J, Ma W-C and Lexmond TM (2001). "Cadmium uptake by earthworms as related to the availability in the soil and the intestine." Environmental Toxicology and Chemistry 20(8): 1785-1791. Pankakoski E, Hyvärinen H, Jalkanen M and Koivisto I (1993). "Accumulation of heavy metals in the mole in Finland." Environmental Pollution 80(1): 9-16. Pankakoski E, Koivisto I, Hyvärinen H, Terhivuo J and Tähkä KM (1994). "Experimental accumulation of lead from soil through eartworms to common shrew." Chemosphere 29(8): 1639-1649. Paoletti MG (1999). "The role of earthworms for assessment of sustainability and as bioindicators." Agriculture, Ecosystems & Environment 74(1-3): 137-155. Pelosi C, Bertrand M, Capowiez Y, Boizard H and Roger-Estrade J (2009). "Earthworm collection from agricultural fields: Comparisons of selected expellants in presence/absence of hand-sorting." European Journal of Soil Biology 45(2): 176-183. Quack M, Bartel M, Klein R, Neitzke M, Nentwich K, Paulus M and Wagner G (2003). Richtlinie zur Probenahme und Probenbearbeitung/Guideline for Sampling and Sample Treatment Regenwurm/Earthworm (Lumbricus terrestris, Aporrectodea longa). Verfahrensrichtlinien fur Probenahme, Transport, Lagerung und chemische Charakteriseriung von Umwelt- und Humanorganproben/Guidelines for Sampling, Transport, Storage and Chemical Characterisation of Environmental- and Human Organ Samples. Trier-Petrisberg, Universität Trier, FB, VI - Biogeographie, Wissenchaftspark. Scheifler R, Coeurdassier M, Morilhat C, Bernard N, Faivre B, Flicoteaux P, Giraudoux P, Noël M, Piotte P, Rieffel D, de Vaufleury A and Badot PM (2006). "Lead concentrations in feathers and blood of common blackbirds (Turdus merula) and in earthworms inhabiting unpolluted and moderately polluted urban areas." Science of The Total Environment 371(1-3): 197-205. Sellstrom U, de Wit CA, Lundgren N and Tysklind M (2005). "Effect of Sewage-Sludge Application on Concentrations of Higher-Brominated Diphenyl Ethers in Soils and Earthworms." Environmental Science & Technology 39(23): 9064-9070. Sims WR and Gerard BM (1985). Earthworms : keys and notes for the identification and study of the species London Brill. Spurgeon DJ, Weeks JM and Van Gestel CAM (2003). "A summary of eleven years progress in earthworm ecotoxicology: The 7th international symposium on earthworm ecology Cardiff Wales 2002." Pedobiologia 47(5-6): 588-606. van Straalen NM, Donker MH, Vijver MG and van Gestel CAM (2005). "Bioavailability of contaminants estimated from uptake rates into soil invertebrates." Environmental Pollution 136(3): 409-417. Wheatley GA and Hardman JA (1968). "Organochlorine insecticide residues in earthworms in arable soils." J Sci Fd Agri 19: 219-225. 17

Wågman N, Strandberg B and Tysklind M (2001). "Dietary uptake and elimination of selected polychlorinated bephenyl congeners and hexachlorobenzene in earhworms." Environmental Toxicology and Chemistry 20(8): 1778-1784. Cd Cu Ni Pb 180 160 140 µg*g-1 torrvikt 120 100 80 60 40 20 0 0 1 2 3 4 dygn på filterpapper Fig 1. Halten av Cd, Cu, Ni och Pb efter 0-4 dygn vid 20 C hos daggmask (Allolobophora tuberculata). (Neuhauser et al 1995). 18