Nordby IV, RAÄ 440 stenåldersboplats

UV VÄST, DOKUMENTATION AV FÄLTARBETSFASEN 2006:8 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Nordby IV, RAÄ 440 stenåldersboplats Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 440 Glenn Johansson

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Kvarnbygatan 12 431 34 Mölndal Växel: 031-33 42 900 Fax: 031-33 42 901 e-post: uvvast@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se www.raa.se/uv Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L1999/3 2006 Riksantikvarieämbetet UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:8 ISSN 1650-xxxx Utskrift Intellecta Docusys, Västra Frölunda, 2006 2 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:8. Arkeologisk undersökning

Innehåll Inledning... 4 Undersökningens förutsättningar... 4 Topografi... 4 Metod... 5 Resultat... 6 Fynden... 6 Anläggningar... 6 Analyser... 7 Fosfatanalys... 7 14 C-analys... 7 Makrofossilanalys... 7 Utvärdering av undersökningsplan... 8 Materialets potential... 8 Administrativa uppgifter... 10 Figurer... 10 Bilagor... 11 Bilaga 1. Fyndlista Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 440... 11 Sammanställning över flintfynden på Hogdal 440... 11 Sammanställning över fynd i bergart på Hogdal 440... 11 Bilaga 2. Anläggningsbeskrivning Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 440... 12 A8566. Härd med grop... 12 A9814. Härd med stenskodd grop... 12 A11246. Härd med grop... 12 A11436. Härd med grop... 13 Grop... 13 Bilaga 3. 14 C-analys Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 440... 14 Bilaga 4. Makrofossilanalys Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 440 (Makrofossilundersökning av markprover)... 15 Referenser... 16 Nordby IV, RAÄ 440 stenåldersboplats 3

Inledning Som en del i utbyggnaden av väg E6 på sträckan Hogdal Svinesund i norra Bohuslän har en ny bro vid Svinesund projekterats. En förutsättning för att entreprenadarbeten vid det nya brofästet skulle kunna utföras, var att en tillfällig arbetsväg anlades. Den fastställda arbetsvägens sträckning kom att beröra tre stenåldersboplatser, varav RAÄ 440 var en (fig. 1). Enligt beslut av Länsstyrelsen i Västra Götalands län, kom därför de berörda fornlämningarna RAÄ 440, RAÄ 410 och RAÄ 439 att undersökas. De arkeologiska undersökningarna genomfördes i samverkan mellan Riksantikvarieämbetet UV Väst och Bohusläns museum och undersökningarna bekostades av Vägverket Region Väst. Undersökningen av RAÄ 440 utfördes under juni augusti månad år 2002. Fornlämning RAÄ 440 var belägen inom fastigheten Nordby 4:3, Hogdal socken, Strömstads kommun i Bohuslän (fig. 4). Undersökningens förutsättningar I slutet av mars och början av april år 2002 utfördes en kompletterande arkeologisk utredning för en arbetsväg i anslutning till brofästet. Vid utredningen påträffades tre hittills okända fornlämningar, samtliga utgjordes av stenåldersboplatser. En av dessa var den här redovisade boplatsen RAÄ 440 Den projekterade arbetsvägen kom att skära över boplatsen och Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutade om arkeologisk slutundersökning av fornlämningen. Beslutet togs utan att boplatsen först blivit föremål för förundersökning. Anledningen härtill var Vägverkets hårt pressade tidsschema, vilket var ett resultat av fastlagt invigningsdatum för ny bro. Detta innebar att den kostnadsberäkning och undersökningsplan som låg till grund för den arkeologiska slutundersökningen utgick ifrån resultatet från utredningen, det vill säga ett konstaterande av en stenåldersboplats utifrån ett fåtal handgrävda provgropar. Av topografiska skäl uppskattades fornlämningens största möjliga utsträckning till cirka 50 150 meter, men bedömdes sannolikt vara något mindre. Den projekterade vägen kom endast att beröra den östra delen av boplatsen, medan boplatsens västra del som låg utanför exploateringsområdet, ej omfattas av slutundersökningen. För denna del av fornlämningen kvarstår lagskydd. Efter genomförd slutundersökning, kan dock sägas att det är tveksamt om boplatsen har en fortsatt utsträckning mot väster, mer än mycket marginellt. Topografi Den undersökta boplatsen var belägen cirka tre km väster om nuvarande bro vid Svinesund och en knapp kilometer söder om Idefjorden. Området karaktäriseras av delvis svårtillgänglig och svårforcerad berg- och skogsterräng. Boplatsen låg på en i öst-västlig riktning löpande och platåliknande avsats, cirka 50 100 meter stor och på en nivå kring 48 49 me- 4 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:8. Arkeologisk undersökning

ter över havet. Avsatsen avgränsades mot öster och söder av ett sammanhängande bergsparti vars branta och markerade bergväggar omslöt boplatsen åt dessa väderstreck. Mot väster övergick avsatsen successivt i ett parti med mindre berghällar. Den sandiga och relativt plana avsats på vilken boplatsen låg vette mot norr och öppnade sig mot detta väderstreck, ut mot Idefjorden. Marken på avsatsen skilde sig markant mellan dess västra och östra del, den östra delen bestod av tätt packad moränsten medan den västra delen utgjordes av grusig sand. Boplatsen koncentrerades uteslutande till avsatsens västra och sandigare del. Metod När slutundersökningen av Hogdal 440 drog igång, var platsen endast mycket begränsat undersökt genom handgrävda provgropar vid den tidigare gjorda utredningen. Slutundersökningen inleddes därför med att sökschakt med grävmaskin upptogs i syfte att avgränsa boplatsen. Efter det att boplatsen genom schaktdragning ringats in, maskinavbanades en sammanhängande yta om cirka 450 kvadratmeter. Nästa steg i undersökningen blev att med grävmaskin därefter schakta ned till fyndförande lager, varvid det fyndförande området ytterligare kunde avgränsas till en cirka 130 kvadratmeter stor yta (fig. 3). Vid avbaningen sparades profilbänkar i form av en kryssprofil för dokumentation av lagerföljd (fig. 4). Vid denna första maskinschaktning avlägsnades endast förnan, vilken utgjordes av ett cirka 0,15 0,20 meter tjockt skikt. Direkt under denna följde ett blekjordslager och i detta framkom såväl fynd som anläggningar. De påträffade anläggningarna framrensades därefter för hand, fotograferades och inmättes med totalstation i Intrasissystemet. Vid den handgrävning av meterrutor som därefter följde, sänktes sektionsvis större sammanhängande delytor inom boplatsen i stick om 0,1 meter. Sammanlagt handgrävdes på detta sätt cirka 75 kvadratmeter. Syftet med att sektionsvis successivt sänka större ytor var att öka möjligheterna att upptäckta diffusa boplatskonstruktioner. Ungefär en tredjedel av de kvadratmeterstora grävenheterna torrsållades (maskstorlek 5 mm). Vad gäller de anläggningar som påträffades så undersöktes samtliga i sin helhet, antingen genom att de grävdes i kvadranter eller delades upp i två hälfter. Samtliga anläggningar dokumenterades också i profil genom foto och ritning. Från var enskild anläggning togs även jordprov för makrofossilanalys om cirka fyra liter. I de fall anläggningarna innehöll träkol insamlades detta för 14 C-analys. Efter det att boplatsytan, genom stickgrävning, var sänkt ner 0,2 meter gjordes en fosfatkartering över hela ytan. Proverna togs med ett avstånd varierande mellan 1 2 meter. Som ett sista moment i undersökningen användes åter grävmaskin. När den fyndförande horisonten var bortgrävd, gjordes en andra schaktning ytterligare cirka 0,3 meter ned under fyndförande nivå. På denna djupare nivå, gjordes därefter en andra fosfatkartering. Syftet med denna var att jämföra fosfathalter under anläggningarna med motsvarande nivå omkring dem. Nordby IV, RAÄ 440 stenåldersboplats 5

Kontinuerligt under undersökningens gång gjordes även inmätningar av TT-punkter för att få en mer detaljerad dokumentation av närtopografin. Resultat Vid den arkeologiska utredningen då boplatsen Hogdal 440 påträffades, grävdes endast provgropar för hand. Vid denna provgropsgrävning hittades bland annat mikrospån och ett stort antal bergartsavslag. Fynden bedömdes indikera en boplats från slutet av mesolitikum tillhörande s.k. lihultkultur. Ett antagande som bekräftades vid slutundersökningen. Genom fynd av framförallt stora mängder lihultyxor, mikrospån och handtagskärnor, samt genom 14 C-analys, kan den undersökta boplatsen dateras till ungefär 4800 B.C. Detta är en datering som innebär att platsen har använts under slutet av senmesolitikum. Vid undersökningen framkom ett omfattande bergartsmaterial med närmare 14 000 bergartsavslag samt ett drygt 30-tal bergartsyxor av lihultyp. Fynden vittnar om en omfattande tillverkning av bergartsyxor på platsen. Fynden koncentrerades till en cirka 130 kvadratmeter stor yta där även fem anläggningar påträffades. Fyndbilden i kombination med anläggningarnas speciella karaktär kan tolkas som att platsen använts på ett speciellt sätt och att övergivandet kan ha skett under rituella former. Genom de bevarade anläggningarna och det homogen fyndmaterialet förefaller platsen vara opåverkad av senare tiders aktiviteter och verksamheter. Fynden Fynden från undersökningen uppgår totalt till 16 235 stycken. Av dessa består 2471 av slagen flinta, resterande 11 824 fynd utgörs av föremål i bergart (bilaga 1). Fyndmaterialet är till sin karaktär typiskt för västsvenskt senmesolitikum. Karaktäristiska fynd är handtagskärnor och mikrospån i flinta samt slipstenar och bergartsyxor av lihulttyp i olika bergarter. Fyndmaterialet domineras av ett mycket stort avslagsmaterial i bergart, närmare 14 000 bergartsavslag från yxtillverkning finns från undersökningen. Anläggningar Vid undersökningen påträffades totalt fem anläggningar (bilaga 2). Anläggningarna var av likartad typ och utgjordes av drygt meterstora och runda härdar med ett cirka 0,1 0,15 meter tjockt lager av skörbränd sten. Härdarna utgjorde endast den övre delen av mer sammansatta och komplexa anläggningar. Under samtliga härdar fanns en grävd och igenfylld grop. Groparna över vilka härdarna anlagts var fint skålformade och med ett djup varierande mellan 0,2 0,4 meter. I groparna fanns föremål deponerade som framförallt kan sättas i samband med tillverkning av bergartsyxor. 6 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:8. Arkeologisk undersökning

Analyser Vid undersökningen togs prover för tre typer av naturvetenskapliga analysmetoder. Från samtliga anläggningar togs jordprover för makrofossilanalys, träkol togs från härdar för 14 C-analys och en fosfatkartering gjordes över hela boplatsytan. Fosfatanalys Över den cirka 450 kvadratmeter stora yta som banats av med grävmaskin gjordes en fosfatkartering, karteringen utfördes i två steg och på två olika nivåer i marken. När undersökningen påbörjades utgjordes marken av sandig skogsbevuxen morän med podsolprofil mellan berg. Efter avbaning av torven och bortgrävning av den fyndförande ytan kvarstod huvudsakligen en sandig rostjord och i mindre omfattning blekjord. Den första och övre fosfatkarteringen gjordes på denna yta och nivå, som då låg cirka 0,3 0,4 meter under ursprunglig markyta. Provpunkterna togs med en meters mellanrum över hela den undersökta ytan och sammanlagt togs på denna nivå 247 prover. Syftet med karteringen var att se om och hur eventuella variationer i fosfathalt kunde relateras till anläggningar och fyndkoncentrationer. Som ett av de sista momenten i fältundersökningen utfördes en andra och djupare schaktning med grävmaskin. Denna gjordes inom ett delområde av den undersökta ytan. Vid denna andra schaktning grävdes ytterligare cirka 0,3 0,4 meter ned i rostjorden. Schaktningen omfattade en cirka xxx kvadratmeter stor yta som täckte in området där de påträffade anläggningarna varit belägna. På detta djup, det vill säga cirka 0,7 meter under ursprunglig marknivå, togs totalt 151 prover med 0,5 meters mellanrum. Syftet med en andra kartering på en djupare nivå, var att undersöka om förhöjda fosfathalter hade ackumulerats under anläggningarna. Så den andra provtagningen gjordes cirka 0,1 meter under anläggningarna och på motsvarande nivå kring dem. Efter fältundersökningens avslutande har proverna analyserats genom citronsyrametoden och analysen har utförts vid Fosfatlaboratoriet, Länsmuseet på Gotland (bilaga 3). 14 C-analys För att datera boplatsen har träkol från en härd analyserats (A8566). Efter undersökningens avslutande har kolprovet (Ua-26437) analyserats vid Uppsala Universitet, Institutionen för Materialvetenskap, Avdelningen för Jonfysik (bilaga 4). Resultatet av har givit en datering till 5855+50 BP, vilket innebär senmesolitikums senare del. Makrofossilanalys För att få reda på om det fanns några växtmakrofossil som skulle kunna ge inblick i den lokala vegetationen togs från samliga fem anläggningar jordprover för makrofossilanalys. Jordproverna uppgick från var anlägg- Nordby IV, RAÄ 440 stenåldersboplats 7

ning till cirka fyra liter och har efter undersökningens avslutande analyserats av Paleoekolog Björn Gedda vid Riksantikvarieämbetet UV Syd i Lund (bilaga 5) Utvärdering av undersökningsplan Eftersom slutundersökningen av Hogdal 440 genomfördes utan att platsen förundersökts, var det faktiska underlaget vid slutundersökningen förhållandevis magert. Fornlämningens utsträckning var endast uppskattad och fyndmaterialet begränsades till vad som påträffats i ett par provgropar. Genom att en av provgroparna innehöll mikrospån och bergartsavslag underströks i undersökningsplanen att detta tydde på yxtillverkning och att boplatsen sannolikt var senmesolitisk. Den undersökningsplan som upprättades inför undersökningen av Hogdal 440 inbegrep också ytterligare två boplatser som skulle undersökas i närheten. Två av de tre boplatserna bedömdes vara från slutet av mesolitikum och den tredje från övergången mesolitikum/neolitikum eller tidigneolitikum. I undersökningsplanen lyftes bland annat fram problemet med att senmesolitikum ter sig som en arkeologiskt sällsynt lång förändringslös period. Det påpekades att detta fenomen sannolikt är en illusion som beror på att de senmesolitiska boplatserna studerats för lite. Genom fler noggranna undersökningar, borde bilden över de senmesolitiska boplatserna, såväl kronologiskt, funktionellt och bosättningsstrategiskt kunna nyanseras. En god kronologisk placering, funktionella och strategiska variationer mellan boplatserna är basen för att spåra och förstå förändringar av den större sociala och kulturella strukturen. Även om problemformuleringen i undersökningsplanen kan sägas ligga på ett ganska övergripande plan, går det ändå tillbaka till en grundläggande material och lokalanalys. Frågeställningen kan sägas vara relevant i bemärkelsen att den, gällande frågor kopplade till kronologi, funktion och strategi kan belysas genom undersökningen av Hogdal 440. Materialets potential Genom ett flertal samverkande faktorer finns det anledning att hävda att den vetenskapliga potentialen från undersökningen av och materialet från Hogdal 440 är stor. Allting tyder på att boplatsmaterialet ligger orört sedan det en gång lämnats under senmesolitikum. Varken spår av senare mänsklig aktivitet eller betydande geologisk påverkan på platsen kunde uppfattas vid undersökningen. Även om det finns en viss osäkerhet kring boplatsens absoluta avgränsning mot väster, rör det sig i vart fall om en mycket marginell fortsatt utsträckning. Ytmässigt var boplatsen liten och begränsad vilket möjliggjorde en totalundersökning. Trots stora mängder bergartsavslag, kan materialet, framförallt sett till mängden flinta, anses vara förhållandevis litet. Ett förhållande som pekar mot att platsen utnyttjats under en relativt kort tidsperiod. 8 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:8. Arkeologisk undersökning

Den undersökta boplatsen kan alltså karaktäriseras som liten och välavgränsad. Det fyndförande området var inte större än cirka 130 kvadratmeter och även fyndmaterialet var relativt begränsat. Sannolikt har platsen använts, under en i stenålderssammanhang, kort tidsperiod. Dessa förhållanden, i kombination med att den tycks vara opåverkad av sentida markanvändning, skapar mycket goda förutsättningar för att diskutera frågor kring boplatsers användande och inre organisation. Att anläggningar påträffas på västsvenska mesolitiska boplatser är i sig förhållandevis ovanligt. Att anläggningar återfinns, såsom vid RAÄ 440 till vilka det dessutom kan kopplas ett specifikt fyndmaterial är i det närmaste unikt. Föremålen som är associerade med anläggningarna har huvudsakligen med tillverkning av bergartsyxor att göra och delar av fyndmaterialet är dessutom relaterat till anläggningarna på ett sådant sätt att det pekar mot rituella depositioner. Utifrån ovanstående beskrivning och karaktärisering finns förutsättningar att diskutera en rad centrala frågor kring senmesolitiska boplatser och senmesolitisk kultur, på ett sätt som vanligtvis inte är möjligt. Frågor kring boplatsstrategier, resursutnyttjande, boplatsers organisation och användning kan belysas genom undersökningen av RAÄ 440. Härutöver inbjuder materialet till diskussion kring frågor som har med rituella handlingar i samband med depositioner av föremål och platsers övergivande att göra. Nordby IV, RAÄ 440 stenåldersboplats 9

Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 423-1317-2002. Länsstyrelsens dnr: 431-8355-2002. Projektnummer: 1310216. Intrasisprojekt: V2002:18. Undersökningstid: 13/6 9/8 2002. Projektgrupp: Riksantikvarieämbetet UV Väst: Glenn Johansson, Gundela Lindman och Kalle Thorsberg. Bohusläns Museum: Mikael Eboskog, Annie Johansson och Barbro Lindh. Underkonsulter: 14 C-Analys: Ångströmslaboratoriet, Avd. för jonfysik, Uppsala Universitet, Sweden. Fosfatanalys: Gotlands Fornsal, The Historical Museum of Gotland, Fosfatlaboratoriet. Bergartsanalys: Ulf Bergström, Sveriges Geologiska Undersökningar (SGU) Göteborg. Makrofossilanalys: paleoekolog Björn Gedda, Riksantikvarieämbetet UV Syd. Exploateringsyta: 1250 kvadratmeter. Undersökt yta: 450 kvadratmeter. Läge: Ekonomiska kartan 10A 2h, x 6560,7 y 1238,8. Koordinatsystem: RT R05 7,5 gon V65:-1. Höjdsystem: RH70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 4 profilritningar i skala 1:20. Digital dokumentation: förvaras på UV Väst. Fynd: fynd med Fnr 1 702 förvaras på Bohusläns museum. Figurer Figurerna finns i en separat figurbilaga. 10 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:8. Arkeologisk undersökning

Bilagor Bilaga 1. Fyndlista Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 440 Sammanställning över flintfynden på Hogdal 440 Föremålskategori Antal Redskap Avslag med retusch 9 Avslagsskrapa 1 Borr 4 Kniv, avslags- 1 Mikrospån 103 Stickel 2 Kölformat spetsredskap 2 Tväreggad spets 1 Summa redskap 122 Kärnor Handtagskärna 2 Mikrospånkärna, övrig, 2 1 plattform Avslagskärna, bipolär 1 Plattformskärna, kölformad, 1 plattform Plattformskärna, 1 plattform 6 Plattformskärna, 3 plattform 1 Övrig kärna 4 Övrig kärna, 3 plattform 1 Summa kärnor 18 Restprodukter Avslag, övrig slagen flinta 1730 Splitter 601 Summa restprodukter 2331 Summa flinta totalt 2471 1 Sammanställning över fynd i bergart på Hogdal 440 Föremålskategori Antal Bergartsyxa 33 Sandstenskniv 2 Slipsten 13 Slät sten 1 Knacksten 3 Pimpsten 5 Bergartsavslag 13 893 Bergartsavslag med retusch 1 Summa fynd totalt 13 951 Nordby IV, RAÄ 440 stenåldersboplats 11

Bilaga 2. Anläggningsbeskrivning Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 440 A8566. Härd med grop Diameter: 1,1 meter. Djup: 0,3 meter. Form: Rund. Fyllning: Lager 1. Skörbränd sten i varierande 1 2 skikt (stenstorlek 0,05 0,25 meter). Svagt kolbemängd och något sotig grå sand. Enstaka större kolbitar. L 2. Mycket svagt humös sand, enstaka kolfnas. Undersökningsmetod: Anläggningen finrensades för hand, delades in i och undersöktes i fyra kvadranter. Var kvadrant grävdes i stick om 0,1 meter. Allt material sållades (maskstorlek: 5 mm). Makro- och kolprov togs. 14 C-datering: 5855+50 BP Kommentar: Anläggningen var översållad med bergartsavslag, samma typ av avslag förekom också igenom härden och i den svagt urskiljbara gropen under härden. Fynd: 3 bergartsyxor, 1 knacksten (bergart) och 5735 bergartsavslag. A9814. Härd med stenskodd grop Diameter: 1,2 meter. Djup: 0,4 meter. Form: Rund. Fyllning: Lager 1: Svagt humös, något kolbemängd sand med skörbränd sten (stenstorlek: 0,05 0,25 meter). Lager 2: Stenklädd grop (stenstorlek: 0,10 0,25 meter). Svagt humös sand. Undersökningsmetod: Anläggningens yta finrensades och indelades därefter i fyra kvadranter. Kvadranterna handgrävdes i stick om 0,1 meter. Fyllningen sållades (maskstorlek 6 mm). Kol- och makroprov togs. Kommentar: Botten och gropens sidor var klädda med sten. Utöver något enda flintavslag innehöll gropen endast två flintborr. Runt anläggningen fanns ett flertal lihultyxor. Fynd: Flintborr 2 st. A11246. Härd med grop Diameter: 1,1 meter. Djup: 0,2 meter. Form: Rund. Fyllning: Lager 1: Skikt med skörbränd sten (stenstorlek 0,1 0,2 meter), svagt humös sand. Lager 2: Grå sand. Undersökningsmetod: Anläggningen finrensades för hand och grävdes därefter i två halvor. Fingrävd för hand men ej sållat. Makroprov. Kommentar: Under härden kunde svagt skönjas en igenfylld grop, i botten av gropen låg en större slipsten. Slipstenen var knäckt i två delar som låg cirka 0,1 0,2 meter ifrån varandra. Fynd: I kanten av anläggningens yta: 1 lihultyxa, 1 pimpsten, 1 handtagskärna, samt 11 flintavslag. Lager 1 (skörbränd sten i anläggningens yta): 151 bergartsavslag. Lager 2 (grop under härd): 1 slipsten (två delar) samt 1 oval och slät sten. 12 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:8. Arkeologisk undersökning

A11436. Härd med grop Diameter: 1,05 meter. Djup: 0,2 meter. Form: Rund. Fyllning: Lager 1. Skörbränd sten, varierande i 1 2 skikt. Svagt humös, något kolbemängd grå sand. Lager 2: Gråbrun, något flammig och svagt humös sand. Undersökningsmetod: Anläggningen finrensades på ytan och delades därefter i två halvor vilka fingrävdes för hand (ej sållat). Kommentar: Att det under härden fanns en igenfylld grop hade ej uppmärksammats om det inte varit för de deponerade fynden. Gropens sandiga fyllning kunde endast mycket vagt skiljas från omgivande sand. Gropen framträdde däremot mycket distinkt genom att drygt tusentalet bergartsavslag låg i dess botten och upp mot gropens sidor. Fynd: Lager 1 (härd): Enstaka bergartsavslag. Lager 2 (grop under härd): Fragment av slipsten, 1182 bergartsavslag samt 3 flintavslag. Grop Diameter: Cirka 0,8 meter. Djup: Cirka 0,2 meter. Form: Rund. Fyllning:. Fynd: Ja. Undersökningsmetod: Handgrävning. Kommentar: På grund av kraftig urlakning av anläggningens fyllning uppmärksammades ej anläggningen förrän mycket sent. Anläggningen grävdes i princip bort vid meterutsgrävning. Först när övriga anläggningar påträffades och undersöktes, stod det klart att en anläggning troligen grävts bort. Beskrivningen av anläggningen är således en efterkonstruktion. Nordby IV, RAÄ 440 stenåldersboplats 13

Bilaga 3. 14 C-analys Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 440 14 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:8. Arkeologisk undersökning

Bilaga 4. Makrofossilanalys Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 440 (Makrofossilundersökning av markprover) Björn Gedda Ett mindre antal prover har analyserats för att få reda om det fanns några växtmakrofossil och om dessa skulle kunna ge någon inblick i den lokala vegetationen och eventuella kulturella spår som röjningar. I bästa fall hoppades vi även att spår av det man ätit skulle påträffas. Efter standardpreparering av proverna (flottering och silning genom 3 och 0,5 mm siktar) visade sig dock materialet vara nästa helt tomt på förkolnade makrorester. Icke förkolnade makrorester har helt bortsetts från då proverna tagits i en väldränerad morän i vilken det är mycket osannolikt att dessa skulle bevaras. Ett fragment av något som troligen är enbär påträffades i 11202. Enris kan ha använts som ved även om dess barr sprakar lite för mycket för att man ska vilja ha det inomhus. Enbär är ju emellertid även välkänt som krydda i våra dagar och kan säkerligen ha använts även under mesolitikum. Om det har gjorts vedanalys på provet och helst på fler platser på boplatsen kan det eventuellt gå att utesluta att det använts som ved, vilket skulle vara ett mycket intressant resultat då så lite är känt om förhistoriska matvanor. Snärjmåra, som påträffades i 10910, är ett ganska vanligt ogräs som gynnas av mänskliga aktiviteter och hög näringshalt. Som en kuriositet kan nämnas att Linné, i Flora Svecica (Linné et al., 1986), anger att snärjmåra användes som mjölksil. De krokborstförsedda stjälkarna fångade säkert effektivt upp djurhår och annat ur mjölken (Den virtuella floran, Naturhistoriska riksmuseet). "Snärjmåran är ett bland våra vanligaste ogräs och växer sällskapligt, i stora massor, helst på bördig eller starkt gödslad mark, ur hvilken den girigt utdrager den ymniga näring, som dess hastiga utveckling och frodiga växt kräfver. Der den har riklig tillgång på passande sådan, eller på annars tjenlig mark, bildar den genom sina små krokar eller hakar, ensam eller med andra växter, på värsta sätt intrasslade och sammansnärjande klumpar, från hvilka vid minsta beröring stjelkar och frukter medfölja, de senare hakande sig envist vid våra kläder liksom kardborrar." Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (Nyman, 1867). Att en (eventuellt) påträffats gör att man kan diskutera hur pass öppet det var och om man redan hade börjat röja undan skogen. När det gäller vegetationen, öppenheten och strukturen av vegetationen i en arkeologisk plats omedelbara närhet, har 14 C-daterade vedartsbestämda kolprover nyligen visat sig vara mycket värdefulla på andra platser (Skåne E22 norra och E4 norra, opublicerat under bearbetning). I områden som denna, där få andra växtrester bevarats, kan jag rekommendera att prover lämnas in för vedanalys eftersom det kan vara det enda sättet att få reda på något om platsens omgivning och även dess varaktighet. Nordby IV, RAÄ 440 stenåldersboplats 15

Provnummer Anläggning Kol Fynd Antal 10910 10896 xx Galium cf. aparine måra, troligen snärjmåra Del av okänd frökapsel 1 1 10206 8566 x 11202 9814 x cf. Juniperus communis möjligen enbär 1 10375 8566 x 10362 8566 x 11115 9814 x 11263 11246 x Kol: x = Tillräckligt för 14 C-analys, xx = Tillräckligt för utökad vedartsanalys Referenser Linné, C.v., Erickson, H., Ohlmarks, Å., Broberg, G. and Svenska Linnésällskapet, 1986. Svensk flora : Flora Svecica (översättning från latin). Svenska Linné-sällskapet. 482 sid, 1 vikt pl.-bl. Nyman, C.F., 1867. Utkast till svenska växternas naturhistoria eller Sveriges fanerogamer skildrade i korthet med deras växtställen och utbredning, Örebro, 2 vol. 16 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:8. Arkeologisk undersökning