Så kom då den dagen vi alla hade fruktat - frost på bilrutan på morgonen annonserar att vintern lurar där bakom hörnet och som ännu ett säkert tecken på detta blev jag uppringd av däcksverkstaden som frågade när jag vill ha dubbdäcken monterade. Jag måste erkänna att jag fasar för denna årstid men likt Dalai Lama så vist brukar säga - lägg bara energi på de saker som du kan påverka. Denna vecka kommer jag att fokusera på området personalförsörjning då jag i veckan träffade centrala spelare från Högkvarteret tillsammans med många av mina förbandschefskollegor. Som förbandschef har jag en och annan utmaning men just personalområdet är det område som innehåller flest dimensioner. Att vi även har utmaningar - för att nu använda lite nybyråkratiska - inom materielområdet är ingen hemlighet, men lösningen där stavas pengar och därefter finns det både utarbetade planer och villiga leverantörer som bara väntar på att bygga nya fartyg och annan utrustning. Inom personalområdet råder lite andra förutsättningar där vi måste börja med att stärka vårt varumärke för att därefter lägga fullt kraft på rekrytering men samtidigt agera på ett sådant sätt att jag behåller min personal. Därutöver finns den tidsaspekt som andra arbetsgivare inte behöver hantera på samma sätt som jag och med det menar jag att en sjöofficer måste födas fram ur det egna systemet då den kompetensen inte utbildas utanför Försvarsmakten. Vid alla förband rör vi oss i bildlig mening inom en triangel där hörnen representeras av begreppen Krigsduglighet, Insats och Beredskap samt Tillväxt. Krigsdugligheten, KDU är ett mått på hur bra respektive förband skall vara inom sina huvuduppgifter och detta mått används av när uppdragsgivaren, i detta fall Regeringen, beställer en försvarsförmåga.
För vårt förband med i princip bara anställd personal är detta begrepp inte så svårt att förhålla sig till då all personal är på plats och kan leverera i enlighet med beställningen. Andra förband, där personalförsörjningen bygger på värnplikt kan det dock var lite knepigare då det krävs en balansgång mellan att vara en utbildningsfabrik och ett regelrätt förband. Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag att huvuddelen av Marinen bemannas av anställda på fulltid och jag har ingen längtan tillbaka till en tid där de marina förbanden var som bäst under hösten för att därefter börja om med grundläggande fartygsträning. Insatser och Beredskap definierar vårt förband i hög grad då det är detta som sysselsätter oss för det mesta av tiden men för att kunna genomföra detta måste våra besättningar dels vara fullbemannade till numerären men också i ett kompetensperspektiv och det är här som mina utmaningar börjar skönjas. Vårt system vilar på tesen att våra officerare kommer från sjömanskollektivet men för att kunna hantera detta behöver basen i denna bemanningstriangel vara ganska bred för att kunna försörja de olika officerssystemen men också avkasta officerare till andra förband och staber. Det pågår ett arbete som syftar till att utöka denna bas och jag har goda förhoppningar att vi kan komma att tillväxa på sjömanssidan under de kommande åren. En annan aspekt rör den dagliga driften av förbandet, där våra anställda sjömän har ledigheter av olika slag men också då och då är sjuka. Om detta kombineras med en alltför snål bemanning leder detta till att våra system inte kan fungera. Detta bekymrar mig en hel del då jag ser att det hämmar fartygens förmåga att leverera den efterfrågade effekten. Avslutningsvis har vi kraven på tillväxt som ligger och lurar i vassen, där både våra interna planer, men också den allmänna försvarsdebatten, indikerar att Försvarsmakten i allmänhet skall växa och då Marinen i synnerhet. För att detta skall fungera kommer jag att behöva rätt utbildad personal som bemannar både befintliga och tillkommande kölar. Föregående stycke beskriver bakgrunden till de utmaningar jag har inom personalförsörjningsområdet och det är därför jag engagerar mig dels i rekryteringen men också i olika typer av aktiviteter som syftar till att förstärka attraktiviteten i vårt yrke för en sak är helt klar - en förutsättning för att detta skall lyckas är att alla ni som är engagerade idag vid förbandet behövs om detta skall fungera. På numerären kommer jag att behöva öka rekryteringen till både SO och OPTA under de kommande åren men för att det skall fungera behöver jag öka rekryteringen av sjömän. Det finns många som aktivt jobbar med detta vid förbandet och vår FljFv är djupt engagerad i dessa rekryteringsaktiviteter tillsammans med delar ur staben men också fartygen gör ett fantastiskt arbete i detta avseende. Under den kommande helgen anordnar vi en Prova-på-helg för kvinnliga kandidater under överinseende av våra kvinnliga sjömän och officerare. Om vi använder nyckeltal från våra tidigare helger kommer minst tre nya sjömän att ansluta sig till förbandet om ett år eller så.
Jag fortsätter lite på personalområdet men ur en lite annan vinkel. Under veckan har vi haft möte i Arbetsmiljökommittén och detta är ett organ inom förbandet som skall fånga upp förbättringsåtgärder rörande vår arbetsmiljö. Det kan vara stort och smått - allt ifrån en trasig lampa till allvarliga arbetsmiljöproblem vid någon förbandsdel. I detta avseende använder vi oss av en metod benämnd Systematiskt arbetsmiljöarbete, som syftar till att detta område skall vara en ständigt pågående process som skall färga av sig på all verksamhet som vi bedriver vid förbandet. Vi kan hantera mycket internt men det finns saker som påtalas som ligger utanför mina mandat att hantera. Ett exempel på ett sådant är vår näromgivning här inne på området men jag kan nu glädja er alla med att asfalteringen har kommit ett steg närmare ett genomförande genom att garnisonschefen nu har beställt arbetet. Nu väntar vi med spänning på nästa steg i processen. HMS Visby fick under onsdagen besök av konteramiral (PA) Nylander med representanter från Vasamuseets vänner. De bjöds på lunch ombord och fick en inblick i hur det är att arbeta ombord på en Visbykorvett. Enligt uppgift lämnade de fartyget mätta och nöjda. Under torsdagen mönstrade ett antal sjömän och officerare ombord på HMS Helsingborg, efter att de lämnat HMS Sundsvall bakom sig för denna gång och hoppas att de snart ska finna sig tillrätta i sina nya befattningar och i sin nya miljö ombord. I veckan genomfördes även ett fyspass som bestod av en förevisning och genomförande av Amf1:s stridshinderbara, föredömligt förberett och genomfört av NO på HMS Helsinborg som har en bakgrund i Amfibiekåren. Samtliga deltagare var efter passet oskadda men trötta, och vissa var blötare än andra efter passage av diverse vattenhinder. HMS Trossös översyn fortätter för fullt och under onsdagen kopplades pannan ur. Detta medförde att torsdagens uppvaknande blev som man säger myggfritt. Det var en krispig morgon med behov av lite extra kläder till frukostkaffet. Besättningen fick extra kläder i form av CBRN-skydd då fartyget övade genomförandet av indikering både inom- och utomhus samt uppbyggande av saneringsbana som testades. Spanbåtarna genomförde i veckan den första upplagan av Master Span, där hela rotens personal deltog i olika kategorier beroende på förkunskapskrav och erfarenhet inom golfvärlden. Kategorierna var proffs, amatör och caddie-klassen, och det hela avslutades med en prisutdelning i respektive kategori. Tävlingen var mycket uppskattad av besättningarna, och extra trevligt var det att jag blev inbjuden att delta som gäst! Vi hoppas att detta ska bli en återkommande årlig tävling. Jag avslutar nu genom att önska er alla en härlig helg och välkomna tillbaka på måndag med ny arbetslust! Fredrik Palmquist