EUROPAPARLAMENTET 2009-2014 Utskottet för rättsliga frågor 26.2.2014 ARBETSDOKUMENT om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (COM(2013)0794 C7-0414/2013 2013/0403(COD)) Utskottet för rättsliga frågor Föredragande: Lidia Joanna Geringer de Oedenberg DT\1020600.doc PE529.833v01-00 Förenade i mångfalden
A. Problematiken Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande 1 är avsedd att förenkla och påskynda handläggningen av tvister om mindre värden och sänka kostnaderna 2. Småmålsförfarandet utformades särskilt för att hjälpa konsumenter och små och medelstora företag att driva igenom sina ersättningsanspråk och därmed garantera möjligheterna till rättslig prövning. Föredraganden stöder fullständigt detta mål. När man granskar läget efter fem års tillämpning 3 ser det ut som att det europeiska småmålsförfarandet har varit ett användbart instrument, men det finns emellertid gott om utrymme att utvidga och förbättra dess utnyttjande, vilket betonades i kommissionens rapport om tillämpningen från november 2013 4. Det europeiska småmålsförfarandet har minskat kostnaderna för tvister i gränsöverskridande småmål med upp till 40 % och tvistemålets varaktighet från upp till två år och fem månader till i genomsnitt fem månader 5. Å andra sidan skiljer sig antalet ansökningar stort mellan medlemsstaterna, dvs. mellan bara tre ansökningar i Bulgarien till 1 047 stycken i Spanien under 2012 6. Kommissionen har därför föreslagit en översyn av förordningen om det europeiska småmålsförfarandet. I detta arbetsdokument försöker föredraganden att undersöka de viktigaste frågorna och hållbarheten i de föreslagna lösningarna. B. Kommissionens förslag Föredraganden välkomnar kommissionens förslag i stort. Parlamentet har redan noterat i sin resolution av den 25 oktober 2011 att användningen av domstolar för handläggning av mindre tvister fortfarande är mycket begränsad i vissa medlemsstater och att det behövs fler insatser när det gäller rättslig förutsebarhet, språkbarriärer och insyn i förfarandena. Det finns anledning att oroa sig över varje ersättningsanspråk i småmål som inte fullföljs på grund av motvillighet eller den potentiella kärandens brist på kännedom om de tillgängliga alternativen, eftersom detta allvarligt kan urholka förtroendet för den inre marknaden, särskilt när det rör den gränsöverskridande distansförsäljningen och internethandeln. Den föreslagna översynens huvudinslag I. Utvidgning av räckvidden 1. Utvidgning till gränsöverskridande fordringar upp till 10 000 euro Kommissionen föreslår att höja taket för mindre tvister som omfattas av det europeiska småmålsförfarandet från aktuella 2 000 euro till 10 000 euro. Kommissionen anser att detta tak är mindre viktigt för konsumenter eftersom de flesta av deras fordringar inte överstiger 2 000 euro, men ser avsevärda förbättringar för små och medelstora företag. Enligt kommissionens slutsatser 7 understiger bara 20 % av företagsfordringarna 2 000 euro, medan 1 EUT L 199, 31.7.2007, s. 1. 2 Artikel 1 i förordning (EG) nr 861/2007. 3 Förordning (EG) nr 861/2007 tillämpas sedan den 1 januari 2009. 4 COM(2013)0795. 5 COM(2013)0795, s. 2. 6 COM(2013)0795, s. 3. 7 Kommissionens konsekvensbedömning som medföljer förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning PE529.833v01-00 2/7 DT\1020600.doc
företagens fordringar uppgår till mellan 2 000 och 10 000 euro. Det rådande taket täcker alltså bara 20 % av alla företagsfordringar, medan ett nytt tak på 10 000 euro skulle öka denna andel till omkring 50 %. Föredraganden välkomnar höjningen av taket. Genom att göra det förenklade förfarandet tillgängligt även för gränsöverskridande fordringar mellan 2 000 och 10 000 euro kan andelen fall som kan bli aktuella för en betydande minskning av kostnaderna och tidsåtgången ökas. Föredraganden anser t.o.m. att det kan vara användbart att höja detta tak något för att ytterligare utvidga räckvidden för fall där företagen och konsumenterna kan göra välkomna besparingar. Saken är den att taket för mindre fordringar skulle behöva vara kvar på en nivå som är tämligen lägre än beloppet för en genomsnittlig fordran 1, så att de nödvändiga förfarandemässiga garantierna för större fordringar säkerställs. Man bör emellertid också ta hänsyn till att en ökad användning av förfarandet genom att höja taket kommer att göra förfarandet till en del av det dagliga arbetet i domstolarna, vilket kommer att göra det lättare för potentiella användare, särskilt konsumenter, att samla in den nödvändiga informationen. 2. Definitionen av gränsöverskridande tvister utvidgas Kommissionen föreslår dessutom att utvidga definitionen av vad som utgör en gränsöverskridande tvist och sålunda tillhör förordningens tillämpningsområde. Denna förordning tillämpas för närvarande endast på tvister där åtminstone en av parterna har sin hemvist eller sin vanliga vistelseort i en annan medlemsstat än den medlemsstat där den domstol vid vilken talan väckts är belägen 2. Kommissionen föreslår att man hädanefter också inkluderar tvister där båda parterna har sin hemvist i samma medlemsstat, men som innehåller ett annat gränsöverskridande element, t.ex. platsen för avtalets fullgörande, platsen där skadan inträffade eller domens verkställighet i en annan medlemsstat. Föredraganden välkomnar dessa förslag, som verkar ta hänsyn till dagens verklighet med ökad rörlighet och sålunda hjälper fler konsumenter och små och medelstora företag i tvister med en gränsöverskridande dimension att få möjlighet till rättslig prövning. Definitionen av gränsöverskridande tvister måste förvisso vara tydlig och praktisk, eftersom det inte bör finnas några tvivel om förordningens tillämplighet. Det skulle därför vara användbart att testa definitionen mot praktiska exempel och, om nödvändigt, göra den ännu tydligare. II. Minskning av kostnaderna och det nuvarande förfarandets varaktighet En undersökning av kommissionen 3 har visat att 45 % av de företag som är involverade i en gränsöverskridande tvist inte inleder en domstolsprocess eftersom kostnaderna för förfarandet är oproportionerligt höga i förhållande till fordringens värde, medan 27 % inte inleder en process eftersom förfarandet är alltför tidskrävande. I syfte att göra det europeiska om ändring av förordning (EG) nr 861/2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande, SWD(2013)0459, s. 15. 1 Enligt kommissionens slutsatser uppgår beloppen i gränsöverskridande rättstvister mellan företag i genomsnitt till 39 400 euro, och de genomsnittliga fordringarna för mikroföretag till ca 25 700 euro (kommissionens konsekvensbedömning (SWD(2013)0459), s. 15. Flash Eurobarometer 347, Business-to-Business Alternative Dispute Resolution in the EU, s. 42). 2 Artikel 2 i förordning (EG) nr 861/2007. 3 Eurobarometer 347/30, s. 7 och 30. DT\1020600.doc 3/7 PE529.833v01-00
småmålsförfarandet mer framgångsrikt föreslår kommissionen att ytterligare minska förfarandets kostnader och varaktighet. 1. Förbättring av användningen av informationsteknik a) Elektronisk kommunikation Den rådande förordningen gör det möjligt att skicka den ursprungliga ansökan med e-post om den medlemsstat i vilken förfarandet inleddes anser att det är godtagbart (artikel 4.1). Under förfarandet kan man, främst enligt artikel 13, inge delgivningar per post som ska styrkas med ett mottagningsbevis, samtidigt som delgivningar på andra sätt, däribland elektroniska delgivningar, bara är tillåtna om det inte är möjligt att inge delgivningar per post. I praktiken innebär detta att all kommunikation mellan parterna och domstolen för närvarande sker per post i många medlemsstater. Kommissionen föreslår nu att man ska likställa delgivning per post och elektronisk delgivning, förutsatt att en part uttryckligen i förväg har accepterat att handlingar kan delges elektroniskt. Föredraganden stöder detta förslag. Erfarenheterna visar att en otillräcklig användning av informationsteknik avskräcker medborgarna f rån att använda det europeiska småmålsförfarandet. En femtedel av de svarande i en undersökning som genomfördes på uppdrag av kommissionen 1 visade att de skulle vara mer benägna att använda förfarandet om processen kunde utföras på internet. Det elektroniska kommunikationssystem som används måste dock fungera felfritt och ge samma förfarandemässiga säkerhet som delgivning per post, t.ex. avseende mottagningsbevis. Det kan också vara användbart att ha ett spårningssystem som håller käranden informerad om framstegen i processen. b) Video- och telekonferenser Med hänsyn till att det europeiska småmålsförfarandet är, i princip, ett skriftligt förfarande kan muntliga förhandlingar endast hållas under exceptionella förhållanden, t.ex. när domstolen anser att detta är nödvändigt eller på begäran av en av parterna 2. Enligt den aktuella förordningen 3 får [domstolen] hålla en muntlig förhandling genom videokonferens [ ] om det finns tekniska resurser till det. Om de tekniska resurserna inte skulle finnas tillgängliga måste sålunda personer som har kallats till en muntlig förhandling infinna sig på domstolen, som kan vara belägen i en annan medlemsstat. I den rådande förordningen finns det inga incitament eller skyldigheter för medlemsstaterna att tillhandahålla dessa tekniska resurser. Kommissionen föreslår, som en tumregel, att muntliga förhandlingar ska hållas via videokonferens, telekonferens eller via något annat lämpligt medel för fjärrkommunikationsteknik, om inte en part begär att få inställa sig vid domstolen och höras personligen. Detta är ett lämpligt förslag till modernisering. Behovet att resa till en muntlig förhandling och stå för resekostnaderna kan vara en tung börda i gränsöverskridande tvister. 1 Särskild Eurobarometer 395 om det europeiska småmålsförfarandet, s. 21. 2 Artikel 5.1 i förordning (EG) nr 861/2007. 3 Artikel 8 i förordning (EG) nr 861/2007. PE529.833v01-00 4/7 DT\1020600.doc
I en undersökning från kommissionen om det europeiska småmålsförfarandet 1 sade en av tre svarande att de skulle vara mer benägna att kräva ersättning om förfarandena kunde slutföras på distans, dvs. det inte fanns något behov av att infinna sig på domstolen personligen. I och med den ökade användningen av informationsteknik är det emellertid viktigare än någonsin att ge medborgarna korrekt och fullständig information och stöd. Konsumenter och företag måste få heltäckande information om var det är möjligt att använda informationsteknikutrustning, vart de måste gå för en videokonferens och vem som måste vara närvarande. De måste dessutom vara fullständigt medvetna om att de när som helst kan begära att få infinna sig på domstolen och höras personligen. Den tekniska utrustningen, t.ex. lokaler och utrustning, måste tillhandahållas och underhållas av domstolarna. c) Betalning av domstolsavgifter på distans Med hänsyn till att betalningen av domstolsavgifter i en rad medlemsstater krävs i form av kontanter eller frimärken, måste parterna antingen resa för att betala avgifterna eller anlita en advokat i den medlemsstat där domstolen är belägen. Båda alternativen ger upphov till kostnader och kan avskräcka parterna från att driva in sina fordringar. Föredraganden välkomnar kommissionens förslag att tvinga medlemsstaterna att börja använda betalningar på distans, inklusive banköverföringar och betalningssystem för kortbetalning på internet. Detta skulle göra det möjligt för kärandena att få lägre kostnader för betalningar, vilka kommissionen har fastställt ligger mellan 400 och 800 euro när resor krävs 2. Om medborgarna ska kunna dra nytta av dessa besparingar kommer det att krävas särskild uppmärksamhet för att se till att detta krav drivs igenom. 2. Begränsning av domstolsavgifterna För närvarande varierar de domstolsavgifter som tas ut i medlemsstaterna betydligt när det rör det europeiska småmålsförfarandet: från inga avgifter alls till en andel på upp till 57 %. Som regel tas avgifterna ut direkt när ansökan inges, och käranden kanske kan hoppas på att få tillbaka dem till sist, men bara då begäran om ersättning blir framgångsrik (den s.k. principen om att förloraren betalar). I detta sammanhang är kommissionens förslag att begränsa domstolsavgifterna till 10 % av fordringens värde mycket användbart, eftersom det skulle skapa ytterligare möjligheter till rättslig prövning. Föredraganden anser dock att kostnader på 1 000 euro som kan tas ut på en fordran som uppgår till 10 000 euro enligt den nya regeln fortfarande är ganska höga. Det skulle därför kunna vara lämpligt att föreslå till medlemsstaterna ett progressivt system med differentierade kostnader som också tar hänsyn till de genomsnittliga lönenivåerna i en given medlemsstat. Föredraganden föreslår dessutom att man undersöker möjligheterna att harmonisera definitionen av och räckvidden för domstolsavgifterna i syfte att undvika skillnader mellan medlemsstaterna, samtidigt som man också beaktar beräkningen av begränsningen på 10 %. 1 Särskild Eurobarometer 395, s. 21. 2 Kommissionens konsekvensbedömning (SWD(2013)0459), s. 22. DT\1020600.doc 5/7 PE529.833v01-00
Kommissionens förslag om ett maximalt belopp på 35 euro för de lägsta domstolsavgifterna verkar skäligt, med tanke på att kommissionen har fastställt den genomsnittliga lägsta domstolsavgiften för en fordran på 200 euro till 34 euro och för en fordran på 500 euro till 44 euro 1. 3. Minskning av översättningskostnaderna Enligt den rådande förordningen måste den part som ansöker om verkställighet visa upp en originalhandling av domslutet och av formulär D, som är intyget om domslutet 2. Kommissionen har noterat att hela formuläret vanligtvis översätts, mot betalning, till språket i den medlemsstat där ansökan om verkställighet inges 3. Kommissionen föreslår nu att det bara ska krävas en översättning av avsnitt 4.3 i formuläret (som handlar om domens sakinnehåll). Denna förändring kan förvisso innebära en besparing av tid och pengar. Enligt de siffror som har offentliggjorts av kommissionen 4 är den genomsnittliga kostnaden för översättning av formulär D 60 euro, men denna kan minskas med 20 euro till 40 euro om endast avsnitt 4.3 översätts. Detta riskerar inte att begränsa tillgången till de övriga avsnitten i formuläret på ett givet språk eftersom dessa med undantag för avsnitt 4.3 redan finns tillgängliga på alla officiella språk i förordningens text. Möjligheten att tillhandahålla formulären i elektroniskt format bör också undersökas i syfte att förenkla förfarandet ytterligare. III. Förbättrad information och hjälp Det europeiska småmålsförfarandet kan bara bli framgångsrikt om konsumenter, företag, domstolar och rådgivande föreningar känner till det. Uppgifter från kommissionen visar att 86 % av medborgarna och nästan hälften av domstolarna 5 aldrig har hört talas om förfarandet. Det är därför nödvändigt att kommissionen fortsätter sina insatser för att ge information om det europeiska småmålsförfarandet, särskilt via e-juridikportalen 6. Det är lika viktigt att medlemsstaterna kompletterar kommissionens insatser genom nationella upplysningskampanjer. Konsumenter och företag behöver också mycket konkret information om hur de kan följa förfarandet i praktiken och vad det skulle kosta dem. Det är därför förnuftigt att kommissionen föreslår att medlemsstaterna ska tvingas att ge den information om domstolsavgifter och betalningsmetoder för det europeiska småmålsförfarandet. Kommissionen kommer att offentliggöra denna information på internet, vilket kommer att göra det möjligt för konsumenter och företag att fatta välgrundade beslut om huruvida de ska använda detta förfarande eller inte. Man skulle ytterligare kunna diskutera frågan om det är nödvändigt med mer information, så att man kan möjliggöra ett välgrundat beslut. Samtidigt måste konsumenter och små och medelstora företag i synnerhet ha tillgång till praktisk hjälp med att fylla i de formulär som är aktuella i förfarandet. I detta sammanhang är 1 Kommissionens konsekvensbedömning (SWD(2013)0459), s. 21. 2 Artikel 21.2 b i förordning (EG) nr 861/2007. 3 Kommissionens konsekvensbedömning (SWD(2013)0459), s. 22.. 4 Kommissionens konsekvensbedömning (SWD(2013)0459), s. 24. 5 Kommissionens konsekvensbedömning (SWD(2013)0459), s. 24. 6 https://e-justice.europa.eu/home.do?action=home&plang=sv PE529.833v01-00 6/7 DT\1020600.doc
kommissionens förslag om att tvinga medlemsstaterna att garantera att det finns praktisk hjälp väldigt användbart, vilket även gäller för dess rekommendation om vad denna hjälp minst ska omfatta. För att en sådan hjälp ska vara till nytta krävs dock att den är riktad, praktisk och specifik. Det kan vara lämpligt att undersöka möjligheterna till vägledning på internet, samtidigt som man tänker på att enskild, personlig rådgivning också kommer att vara nödvändig. Det kan också vara bra med hjälp på verkställighetsstadiet. C. Slutsats Föredraganden uppmanar till ett övervägande av dessa delar, vilka avsevärt skulle kunna bidra till en framgång för det europeiska småmålsförfarandet. Lagstiftningsförhandlingar med konkreta ändringsförslag till kommissionens förslag kommer att fortsätta under nästa valperiod. DT\1020600.doc 7/7 PE529.833v01-00