HäradSkog ägs av 16 Häradsallmänningar. 6 av dem ligger i Örebro län och deras sammanlagda areal är i storleksordning 10.000 ha. Mer om Häradsallmänningar i bifogad.pdf-fil. Det är i egenskap av förvaltare för dessa 6 Häradsallmänningar som vi svarar. Inledning HäradSkog har valt att i första hand lämna synpunkter på de skogliga frågorna. Avsnitten om jord, vatten mm är också viktiga, men ingen Häradsallmänning drivet ett eget jordbruk (däremot så gör naturligtvis många av de som är delägare i en allmänning det) och vattenfrågorna känns lite perifera. Men allt från rimlig hantering av strandskydd till det stora fokus (och resurser) som läggs på att riva dammar mmm är viktigt. När man tar bort olika former av vattenhinder påverkar det förstås skogsmarken - och det är därför viktigt att utveckla en helhetssyn - och det är därför detta arbete med GI blir en så stor, svår och viktig utmaning! Vi sätter stort frågetecken kring formalian om att i en remiss hänvisa till kommande arbeten/resultat som senare ska lyftas in. Hur ska vi kunna ha synpunkter på det? Remissen på drygt 250 sidor är ett på många sätt ett imponerande arbete där man försökt att från grunden beskriva förutsättningarna och tankar kring utveckling av värna vår fina marker och till nästa generation överlämna något som vi inte skäms för. BRA! I remissen står på flera ställen om vikten av att skapa förtroende och delaktighet. Vi i skogsbruket är möjligen väl känsliga för "kritik" - men en remiss ska enligt vår mening vara så fri från värderingar som möjligt. Det är i våra ögon sett gott om onödiga värderingar och onödigt flummiga och generaliserande beskrivningar som delvis också är felaktiga. Ska man skapa gemenskap och förtroende är jag övertygad om att man tydligare måste förstå olika processer och det från alla sidor. En svepande mening som Granen har gynnats av det moderna skogsbruket är för enkel. Granandelen ökar detta genom att vi i många områden har för mycket älg, numera försöker vi släcka skogsbränder, granen växer snabbare än tall, gran (och vissa fall björk) är de enda alternativet när jordbruket tillåts att monteras ner osv. Nästan alla skogsägare vill ha högre tall-andelar men det är svårt att realisera. Hela remissen ser nästan på alla punkter skogsägare som ett gemensamt och homogent kollektiv (i alla fall vad avser skog). Tex Häradsallmänningarna i Örebro har betydligt längre omloppstider i sitt skogsbrukande än vad många av bolagen har. På sämre tallmarker väntar vi nästan dubbelt så länge innan vi slutavverkar. Bland de privata ägarna är dessutom målet med sitt skogsägande mycket varierande.
Två bilder från verkligheten. Bilden till vänster var ett traditionellt kalhygge 1885 men föryngrades då. Idag kallar många det för urskog det ett resultatet efter en slutavverkning leveranstid ca 130 år. Bilden till höger är från min egen skog där vi i våras högg fram ett antal härligt stora och gamla tallar. Vår gård har sålts 5 6 gånger sedan de tallarna var små. Vad jag vet så har ingen myndighet koll på vare sig gammelskogen till vänster eller våra evighetsträd. I båda fallen resultat av frivillig skötsel. Merparten av all diskussion kring röd-listade arter kretsar på ett teoretiskt sätt kring antalet rödlistade arter. Och diskussionen saknar en bredare verklighetsförankring. Häromveckan kom SLU med att vi nu hade i storleksordning 700 arter fler arter i Sverige. Om jag minns rätt var förändringen från början av 1900-talet. Även om man räknar bort de invasiva arterna (jag har ingen aning - men säg att det är 200) så skulle vi då ha 500 arter fler än för 100 år sedan. De i Sverige nya arterna kommer per definition att först vara rödlistade. För mig självklart att den typen av förklarande text ska vara med. Det är väl bara en handfull arter som dött ut? Många av de rödlistade arterna som nu finns i skogen är undanträngda från de allt mer ovanliga hagmarkerna och betesmarker. Dvs det är inte "skogen" som är den stora boven för hotade arter. (Självklart ska vi dock försöka rädda även dessa arter!) Remissen innehåller mycket om procent formellt skyddad skog. De flesta uppfattar nog improduktiv skogsmark som skogsmark. Enligt remissen är i Örebro län 42.000 ha improduktiv skogsmark dvs det är ytterligare 7 8 procent av skogsmarken som är formellt skyddad och delar av de skrivningar om äldre tallskogar verkar irrelevanta. (OK ingen av oss vet exakt var dessa 42.000 ha ligger.). På samma sätt är det med frivilliga avsättningar vikten och omfattningen av dem berörs bara övergripande och framförallt saknar vi funderingar/reflektioner till den dynamik som ligger bakom att man som enskild privat skogsägare eller större bolag valt att lämna den hänsyn som man lämnat. Den Skogsvårdslag som vi fick 1993 (som tex tog bort lagkrav på att röja och gallra, att lövföryngringar ofta inte godkändes mm) ger stor frihet till Skogsägaren. Det var då (1993) som produktionsmål och miljömål jämställdes och det var sedan som många trendbrott med död osv
gjordes. Hur har Ni analyserat det? Lyft fram det och ge skogsägarna kredit för den snabba förändring som har skett de senaste 25 åren! Grovt förenklat 3 epoker Epok 1 - I början av 1900-talet var våra skogsmarker mycket hårt huggna/betade och fram till 1940/50/60 var en form av blädning/kontinuitetsskogsbruk som dominerande. Epok 2 från 50-talet och egentligen fram till 1993 när vi fick en ny skogsvårdslag så drev samhället hand i hand med skogsbruket att restaurera så kallade tras- och restskogar. Skogsbruket mekaniserades och hyggena var stora och fyrkantiga. Epok 3 i början av 90-talet genomfördes utbildningar, kurser och det skrevs böcker om grönare skogar mm. Intresset från skogsägarna var enormt! Skogsbruket började lämna hänsyn mot vatten och vattendrag, man skapade evighetsträd, ytor på slutavverkningar med generell hänsyn mm. Med den generella hänsyn som skogsbruket tar är i storleksordning totalt 20 30 procent av våra skogar fredade från normalt skogsbruk. De skogar vi idag skapar ser ut på ett helt annat sätt än de granåkrar som remisser beskriver. Remissen har ett kort historiskt perspektiv. Skötsel av skyddade områden På ett antal ställen i remissen lyfts behovet av utvecklade skötselplaner för skyddade områden fram. Bra! Sett med HäradSkogs ögon är det en av de mest resurseffektiva åtgärderna för att öka biologiska mångfalden (tex sid 227). Skötsel och förvaltning av skyddade områden bör få betydligt större utrymme. Kontinuitetsskogsbruk/hyggesfritt Vi delar uppfattningen om att kontinuitetsskogsbruk kan vara intressant och att det borde forskas lite mera om olika alternativ. Skrivningen om att det ur körskadesynvinkel kan vara intressant att tillämpa kontinuitetsskogsbruk är nog helt felaktig. Vid kontinuitetsskogsbruk är det normalt mera fokus på att avverka de största träden dvs maskinerna måste vara större. Dessutom måste man köra oftare i varje bestånd normalt 2 3 gånger oftare än vad man gör vid konventionellt skogsbruk. Dvs det lär bli mer körskador. Kontinuitetsskogsbruk bygger på att det finns träd/buskar i alla dimensioner. Dvs ska det fungera så skapar man skogar där det alltid ska finnas träd som är 1 meter, 3 meter, 5 meter, 10 meter osv. Dvs i de skogarna kan man bara se 5 10 meter i. Kontinuitetsskogsbruk gynnar därmed sekundär-träd som gran. Och det blir inte svampskogar För oss mera naturligt att den extra hänsyn en skogsägare väljer att göra tätortsnära är tex att förlänga omloppstiden, kanske göra timmerställning osv. De flesta forskare är överens om att kontinuitetsskogbruk har en negativ konsekvens för CO2 dvs tvärtom mot vad ett traditionellt skogsbruk har. Kontinuitetsskogsbruk ser vi i första hand som ett alternativ på lite sankare granmarker där kanske varken bränder eller skogsbruk förekommit. Menar Länsstyrelsen på allvar att skogsbrukande i länet ska ta hänsyn till rennäringen? Detaljexempel och texter på enskilda sidor. På sid 193 skrivs om den Naturvårdsbränning som görs inom statlig naturvårdsförvaltning. Vi har i skrivande stund varken siffror på det ena eller på det andra men vår bedömning är att det inom
FSC-arbetet naturvårdsbränns betydligt större arealer hos bolag och större markägare (den skogsägare som äger med än 5.000 ha ska enligt FSC bränna vissa arealer) än vad som görs av Länsstyrelser. Sid 195 missgynnades löv systematiskt. Varför ha den typen av värderingar? Samhällets syn då var att löv är värdelöst. Fram till mitten av 1970-talet (??) fanns inte industriell avsättning för lövmassaved. Självklart var det då naturligt att i ett produktionsskogsbruk gynna tall och gran. Dessutom var skogsbruket enlig lag tvungen att sanera värdelöst löv. Klipp från överst på sid 196 Stycket är provocerande! Många värdeladdade ord och vad vi förstår helt fel vad det gäller lövets kraftiga minskning i barrskogen. Grövre lövträd har ökat de senaste 100 åren och för de senaste 20 åren är ökningen dramatisk. De flesta lär läsa stycket som att ett känslokallt skogsbruk skövlat Sveriges skogar. Är det vad Länsstyrelsen vill förmedla eller vad? Ännu mer uppseendeväckande är att vi till i mitten av 1980-talet hade bidrag där dåvarande Skogsvårdsstyrelsen kunde tvinga en enskild skogsägare att avveckla lågproduktiva skogar lövskogar (bla 5:3). Samhället (och därmed framförallt Skogsvårdsstyrelsen men även Länsstyrelserna) försökte med både råd, anvisningar och bidrag minimera framförallt trivial-löv men även att nydika och på andra sätt enligt dåtidens grundsyn maximera produktionen av barr. En stor andel av dagens nyckelbiotoper är marker där den enskilda markägaren inte följde samhällets råd. Det är faktiskt bara en halv-trädålder sedan samhället hade helt andra mål med hur vi skulle bruka våra skogar. Vi är inte ute efter jaga dåtidens syndabockar. Det är alltid lätt att i efterhand när man har mera kunskap att ha synpunkter på vad som gjorts. Vi har inte all sanning idag och om 50 år kommer man att tycka att vi 2018 inte var särskilt insiktsfulla. Just därför är det viktigt att ha bredd i både ägande och skötselstrategier. Figuren nedan är utvecklingen av volymen grövre lövträd i våra skogar för de senaste 100 åren. Ur biologisk mångfaldssynvinkel är det nog sant att vi ska sträva mot mer löv men skrivningarna i denna remiss om att lövet rationaliserats bort och konsekvents missgynnats uppfattar vi som något helt annat än bilden nedan. Vem har av oss har totalt missuppfattat vad som händer?
Överst på sid 197 Ja den prioritering av löv mm som Skogsbruket numera gör var i många avseenden inte lagligt före 1993. Från sid 200 och 201 Det är möjligt att bristen på trivial-löv är ett av de stora problemen. MEN konsekvent missgynnats av det konventionella skogsbruket är fel och lövet är inte undanträngt till nära bebyggelse. Viltbetning är möjligen huvudanledningen till att vi inte har ännu mera löv och att de sk RASE-arterna inte är mera vanliga. Alla skogsbolag är vid röjningarna rädda om de RASE som finns.
Skrivningarna om ädellöv Merparten av boken som avverkas i Sverige levereras som massaved till Nymölla i Skåne (dvs även det som är grovt och skulle kunna bli fina sågade varor). Massaved av övrigt ädellöv levereras nog normalt som energived dvs ett sortiment som är lägre betalt än massaved. Hade vi haft en annan industriell avsättning av massaved och timmer från ädellöv hade nog intresset från skogsägaren varit annorlunda. I Örebro län är vi i ytterkanten av de flesta ädellövs naturliga utbredning varför det av ekonomiska skäl normalt tyvärr inte är förvarsbart. Det är synd ädellövskogar är vackra och berikar landskapet på många sätt. Har samhället möjligen ett intresse att med bidrag öka arealerna? Ett av de svenska lövsågverkens problem med lönsamheten är att få tag i svensk råvara. Men det finns en uppsida av det ur biologisk mångfaldssynvinkel bara en lite andel av den årliga tillväxten av grövre lövträd avverkas. Även om procentsatserna varierar så är enligt Riksskogstaxeringen den årliga avverkningen av träd med en diameter mellan 20 40 cm knappt 50 procent av den årliga tillväxten i den diameterklassen. Dvs det ökar relativt snabbt. Det gäller även för björk. (Specialkörning som gjordes på taxen 2008). Sid 210 Nedre halvan på sidan är under all kritik. Rakare skrivning är att Svensk lagstiftning tvingade skogsbruket fram till 1993 att fokusera på volymproduktion och alternativa metoder var olagliga. Ge skogsbruket kredit för den förändring som skett från 1993. Sid 212 Enligt rikstaxen så har vi i snitt i Sverige ungefär samma åldersfördelning idag som för 100 år sedan. Sant är att det är något högre areal idag som är under 40år och att det var marginellt högre andel äldre skog. Det kan förstås vara annorlunda i Örebro län Sid 217 Klipp: Småskogsbrukaren har generellt liksom exempelvis många kommuner traditionellt haft ett bredare perspektiv på skogens värde för den egna gården och familjen jämfört med skogsbolag. Idag blir allt färre mindre skogsägare självverksamma. Det finns två trender i detta. Den ena är positiv för de biologiska värdena och innebär att skogen får stå utan skogsbruksåtgärder. Den andra är negativ och innebär att antingen säljs till skogsbolag med rationell skogsbruksinriktning eller att man på grund av att man har liten anknytning till skogen väljer att bruka den med ett kortsiktigt perspektiv med låg naturhänsyn. Vad ligger det för analys bakom stycket ovan? Förutom grov generalisering och rent dravel så återspeglar den än en gång att mycket fokus ligger på att orörd skog alltid är bra (rödmarkeringen har vi gjort). Sid 229 och 230 Inledningen bra! Men överst på sid 230: Men styrmedel behövs för att genomföra de etappmål som regeringen beslutat om vad gäller ytterligare frivilliga undantag. En del i det kan vara att skapa ekonomiska incitament för extensivt brukande och ökad naturvårdshänsyn inom skogssektorn. I praktiken skulle detta kunna innebära införandet av en kostnadsneutral differentierad naturvårdsavgift på massaved, timmer och biobränsle. Detta kommenteras i summeringen nedan.
Kort summering Vad vi förstår så ingår inte i Ert uppdrag försöka beskriva konsekvenser och kostnader för GI. Delar av det som beskrivs i remissen medför vad vi förstår enorma kostnader och konsekvenser. Det borde ingå eller har man på övergripande nivå försökt uppskatta kostnader och konsekvenser och förstås även beräkna det som blir ännu svårare intäkterna med att ha bättre fungerande livsmiljöer? Skogsbruket följer de lagar och regler som gäller. OM samhället/regeringen sedan bestämmer att man tex vill ha ett fossilfritt Sverige 2050 så gäller det men regeringen bör ju också fundera på hur det ska finansieras/utvecklas för att nå det målet. På motsvarande sätt är det med skogsbruket regeringen har som vi uppfattat gett Er uppdraget att arbeta fram en plan för GI. Länsstyrelsen har väl inte i uppdrag att utreda över eventuell finansiering? Och om Ni har det vad är det som gör att skogsbruket ska ta hela kostnaden? Vilken konsekvens får det på samhällsekonomin? Är det verkligen seriöst att i en bisats komma med ett enda förslag utan redovisning av konsekvenser och alternativ? Vi upplever det som olyckligt populistiskt och oseriöst. Vi upplever det också som om flera av målen i GI prioriteras högre än klimatfrågan är det rätt uppfattat? Och så fall varför? Efter diskussion med Jordägarförbundet vet vi att de driver följande grundsyn och vi delar den: "Vi vill dock lyfta behovet av att det skriftligen bekräftas att GI inte påverkar nu, eller kommer att påverka i framtiden, vår grundlagsskyddade äganderätt och möjligheten för markägaren att ha full rådighet över marken. Markägaren har en unik ställning iom att det är vederbörande som i slutändan är den som avgör vilka eventuella åtgärder som får utgöras på marken och vilka eventuella andra åtgärder som kan bli aktuellt utöver de krav som följer av gällande lagstiftning. För att kunna tillvara det intresse som finns för sådana åtgärder är det även viktigt att det i handlingsplanerna tydligt framgår att GI inte ska påverka markanvändningen annat än på frivillig väg. Vi föreslår att följande textstycke skrivs in i handlingsplanen: De åtgärder som lyfts fram i handlingsplanen är inte tvingande för markägare och ska inte påverka vederbörandes rådigheten över marken i form av tvingande åtgärder, reducerad brukningsrätt eller ingen brukningsrätt alls. De åtgärder som blir aktuella att göras (utöver gällande lagstiftning) för de kartlagda värdena och föreslagna insatsområdena avgörs alltid i slutändan av markägare och rättighetsinnehavare. Skulle detta inte ske ska markägaren ersättas fullt ut för dessa rådighetsinskränkningar alternativt erbjudas likvärdig ersättningsmark." Som Ni säkert vet har delar av miljörörelsen redan gått och krävt att Skogsbolagen helt stoppar avverkningar i värdekärnor. Som vi ser det är det synnerligen viktigt att fortsätta att utveckla ett klokt och ännu mer hållbart brukande av våra naturresurser. Det är en utmaning som på många sätt tas upp i remissen. Örebro 2018-06-30 Erik Petré VD HäradSkog